Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
Dutch
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
French
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
Vi måste stoppa fartyget, annars kraschar vi rakt in i hamnen.
Om radion funkar kan vi kalla på hjälp.
Allt är helt sönderslaget här inne.
Zandra, vad har han gjort?
Det finns ingen orsak till panik.
De har ingen aning om vad panik är än.
Sätt gång.
Vad fan är det som händer?
–Var är mamma och Laila? –Jag vet inte.
Mårten!
Fly!
Stopp! Hon är min.
Låt henne vara!
Vi är så jävla rökta. Vad fan ska vi göra?
Vi kommer att krascha rakt in i Finland. Vilket jävla öde.
Vi kan stoppa motorerna om vi tar oss ner till maskin.
Längst ner, genom hela båten, med alla de här freaksen på vägen?
Saatana...
Livbåtarna...
Vi dör om vi sänker dem när vi är i rörelse.
De har radio! Kom.
Nej, nej, nej! Stopp!
Stopp! Kom igen, skynda dig!
In i båten!
–Vi måste hitta mamma. –Mamma vill att du klarar dig.
Han har rätt, Albin.
–Snälla, Albin. –Men mamma är kvar där inne!
Laila tar hand om mamma. Kom nu!
–Albin, snälla. Vi dör här annars. –Skärp dig, Albin!
Sänk inte livbåtarna!
Nej, nej, nej! Stanna, stanna! Stanna!
Vad gör vi nu?
Hallå! Ursäkta? Ursäkta?
–Jobbar ni här? Kan vi följa med er? –Nej, stanna här.
Min mamma är kvar där inne nånstans.
Jag fattar. Jag har också nån jag bryr mig om, men det är för farligt.
Ni kan inte lämna dem med de där springande överallt!
–Ni vet inte vad de är! –Jag vet vad du tror.
Det är ju vampyrer! Har ni inte sett dem? Människor kan inte dricka blod.
–Du såg ju i mässen. –Jag orkar inte med det här.
Jag går och ser om det finns nån radio i livbåtarna.
Albin, det finns inga vampyrer. Allt har en naturlig förklaring.
–Snälla, berätta vad det skulle vara. –Vi såg dem också på nära håll.
–När de vaknar är de som pånyttfödda. –Och jävligt hungriga.
Nadja? /SNYFTNINGAR/
Där är du.
Kom. Kom hit.
Din stackare, du måste vara så rädd.
Alla flydde härifrån. De sprang. Folk skrek så mycket.
Jag tänker inte låta dig råka illa ut. Okej?
–För...du är speciell, Nadja. –Vad menar du?
Du har alltid vetat att du skulle bli nåt stort.
Jag med. Och vi hade rätt.
Vi är annorlunda. Vi är speciella. Vi är inte som de andra.
Jag borde ha vunnit Eurovision. Alla höll med om det.
Och ända sen dess har jag förnedrat mig som en jävla hora.
Till och med för din skull.
Särskilt för din skull.
–Nej, Dan. Så var det inte, jag... –Det är lugnt.
Jag förlåter dig. Jag förlåter dig.
För nu har jag insett att det här är–
–det jag har väntat på i hela mitt liv.
Det här är mitt öde.
Drick.
Kämpa inte emot.
Du heter Pia.
Minns du?
Jag heter Edith.
Spara på energin ett litet tag. Jag kommer att behöva dig.
Vad är meningen med evigt liv om man inte har nån att dela det med?
Jag älskar dig, Nadja.
Vi kan ta över världen tillsammans.
Det gör ont en liten stund och sen har du aldrig ont mer.
–Vad pratar du om? Dan, nej... –Nej, nej...
Du förstår inte.
Jag kan göra dig odödlig, på riktigt.
Jag dör hellre än att behöva vara en enda sekund till med dig.
Dan!
Släpp mig!
Dan, sluta! Snälla!
Snälla, Dan! Snälla! Snälla!
Det finns ingen radio. Inte en enda jävla nödraket. Det här är planerat.
Det är väl inte typer som planerar, direkt?
Men det finns två sorter!
Okej, skit i vad de är.
–Hur fan dödar vi dem? –Jag vet inte om de har blodomlopp.
En påle i hjärtat kanske inte funkar. I filmer måste man förstöra huvudet.
–Ja, det brukar ju funka. –Nu släpper vi det här med vampyrer.
Vi följer med er. Ni kommer att ha större nytta av oss än vad ni tror.
Men vi behöver vapen.
Okej. Byssen. Okej?
Okej, kom.
Vad fan är byssen?
Som feber i mitt hjärta
du satte mig i brand
Vill inte ha nån doktor
Vill inte ha recept
Jag vill inte bli botad, fast det kan va' knäppt
Jag brinner... /EN FLASKA RAMLAR OMKULL/
Nämen, är det inte lilla morsgrisen?
Jag borde ha fattat att du inte skulle våga gå hela vägen.
Jag kunde inte låta dig göra henne illa.
Du är ingen man. Du är ingenting.
Om det inte vore för mig, skulle du vara en av dem.
"Om det inte vore..."
Håll käften! Du är för fan patetisk!
Jag behöver inte dig längre.
Jag behöver inte nån.
Vet du egentligen vad som är grejen med en alfa? Va?
Det är att det bara finns en.
Spring.
Det är min son. Walter.
Han fick tuberkulos strax efter att fotot togs.
Har du barn?
Smärtan när man håller på att förlora ett barn...
...kan få en att göra vad som helst.
Jag hade hört talas om de gamla.
Först ville de inte hjälpa till. De sa att han bara var ett barn.
Men jag övertalade dem.
Sen dess har vi rört på oss.
Vi har flyttat vidare innan nån märkt att min son aldrig blir äldre.
Vi var så försiktiga.
Men Walter har blivit alltmer...
Jag borde ha förstått att han skulle göra så här.
Jag lyssnar aldrig på Walter.
Inte egentligen.
Jag behöver din hjälp.
Det läker snabbt.
Du måste äta. Kom.
/SKRAMMEL/ Vad fan, kan du vara lite tystare?
–Du lockar hit dem, förstår du väl? –Håll käften, ditt jävla halvkön.
Vad fan säger du?!
Snygg räddningsaktion. Småbarn, pensionärer och en jävla PK-maffia.
Bra sagt, håller verkligen med.
Välj ut nån.
Snälla...
Nej!
Jag har ingen användning för dig förrän du har ätit.
Du har ont.
Du kan inte koncentrera dig. Det känns som om dina blodådror brinner.
Det beror på hungern.
Du behöver blod.
Levande blod. Ditt eget är dött.
Det var inte bara jag. Det är fullt med folk i taxfreen.
Jävla låtsaspolis. Vad då, ska du arrestera oss allihop?
Nej, nej... /SKRIK/
Ja, gaffa måste fan vara det bästa som Gud nånsin har skapat.
Vad är det?
Det är bara att... Vi kände inte ens varann för bara ett par timmar sen.
Nej, och du gjorde allt för att undvika mig och grabbarna.
Men jag förstår dig.
–Du... –Va?
Jag vill att du ska veta att jag har gjort jävligt mycket dåliga saker.
Inget jag är stolt över, och...
Alltså, inga grova grejer och inget jag nånsin skulle göra igen. Men...
Jag och mina polare har försökt hjälpas åt och hålla oss på mattan...
...sen vi kom ut från kåken.
Det var där vi träffades.
Ja... Nu vet du.
Och jag...förstår ju om du hellre skulle vilja hänga här med nån annan.
–Smart. –Ja.
Bättre än att gå i närstrid med dem.
Jag kommer aldrig att kunna använda det här mot nån.
Vi kanske inte behöver det. Solen går upp om några timmar.
–Calle, kom igen. –Jag har ingen bättre förklaring.
Jag tror inte solen hjälper. Jag såg henne stå framför fönstret i solen.
Albin! Det räcker nu!
–Vem då? –Hon. Hon är en av dem.
–Fast hon är en sån som kan tänka. –Det var hon som försökte hjälpa Pia.
Jag har sett henne förut. Alltså innan allt det här hände.
Hon följde efter mig.
–Tror ni det finns nåt botemedel? –Alltså, jag vet inte.
Det var på toaletten, när jag försökte få bort vinfläcken.
Åh. Herregud, Göran. Om inte du hade kommit in...
Men vad fan...
/TELEFON RINGER/
Du ångrar att du sa nej till bögbröllop nu, va?
Kan du snälla bara lägga av?
–Här försöker man bry sig. –Jaha. Tack.
Ta det lugnt, vi fixar det här. Sen kommer han till livbåten.
Och så guppar vi in i solnedgången och lever lyckliga i alla våra dagar?
–Nåt sånt. –Ja...
Vad fan, man måste ju hoppas.
Mm.
Jag antar att du inte har nån att guppa med.
Försök inte omvända mig.
–Hur funkar telefonen? –Vad har du för hyttnummer?
7305.
Tack.
–Hallå? –Mamma?
Mamma är i hytten. Hon lever.
–Är allt som det ska? Är du okej? –Ja då.
–Det är så fint att höra din röst. –Är det säkert?
Det är ingen fara med mig. Var är du?
Vi är i köket. Pappa är här, Lo också.
Vi ska stanna färjan så man kan hissa ner livbåtarna. Sen hämtar vi dig.
Nej, nej, nej, Albin. Nej.
Se till att komma härifrån bara.
Så ses vi sen, när allt det här är över.
Mamma, vi hämtar dig så fort vi kan.
Stanna i hytten, Sara. Gå ingenstans!
Mamma... De är vampyrer. Jag vet hur det låter, men de andra tror mig.
Jag tror dig också, Albin. Jag skulle ha lyssnat på dig.
–Har du sett Laila? –Nej.
–Men Laila klarar sig alltid. –Får jag prata med henne?
Sara, jag har läget under kontroll här.
Hallå? Hallå?
Var är Antti?
Mamma?
Mår du bättre nu?
Det är inte ditt fel.
Det här är vår natur, det är såna vi är.
Vi dödar aldrig mer än vi måste.
Så här ser man till att de fortsätter vara döda.
Jag vet vad du tänker, men de är inte människor. Inte nu längre.
Vida...
Förstår du inte vad som händer om vi inte kan begränsa det här?
–Vi måste döda dem allihop. –Nej. Nej, nej. Nej, vänta.
Jag behöver dig.
Du kan det här fartyget.
Och jag har sett dig ta svåra beslut.
Det värsta för alla är om vi når land.
Om vi gör det sprids smittan som en löpeld.
Då går den inte att stoppa, då är ingen säker.
Men nu har vi en chans.
Om vi dödar varenda en först...
–Nej... –...innan hjälpen kommer hit... Jo!
Allihop.
–Kan vi inte hjälpa dem också? –Det är för riskabelt.
Min son hjälpte honom.
Och du såg ju hur det gick.
Antti?
Antti?
–Antti? Antti? –Är han biten?
–Vad fan, Antti... –Det var bara en skråma.
–Åh, herregud. Han är ju biten. –Fan...
Gå därifrån, snälla.
Kom. Kom. Gå, gå, gå.
–Jag är ledsen. –Jag tänker inte bli nåt jävla freak.
Du behöver den här för att komma in i maskinrummet.
Stick.
Kom.
–Göran! –Gå in i hissen!
–Göran! Kom! Kom! –Tryck på knappen! Tryck på knappen!
Så där, okej?
Snabba på!
De är för många. Vi kommer inte att hinna.
Vi måste fortsätta.
Du... Vet du ens hur man stoppar den här båten?
Nej. Det är klart jag inte gör.
Jag bad aldrig om att bli ledare. Ser jag ut att kunna nåt om motorer?
Jag kan en del. Nånstans måste man ju kunna stänga av bränslet.
Jag tror att det finns nåt som heter typ "shutdown".
–Om det kommer in vatten i motorerna. –Och hur fan ska du fixa det?
–Vad ska du göra? –Nåt måste ju hända.
Du kan få en stöt.
–Då får det bli så. –Men hallå!
Borde vi inte bara trycka på den här?
–Vad då? –Den. Det står "emergency stop".
Okej, kör.
Det händer ju ingenting. Det här är en så jävla dålig idé!
Vi kommer att dö. Vi kommer att dö!
Känner ni?
Det är motorerna.
Snyggt.
Jaha... Vad fan ska vi göra nu, då?
Fuck!
–Vad är det som händer? –Motorerna. De klarade det.
–När kommer hjälpen fram? –Det tar högst en timme.
Nej...
En timme räcker inte för att döda allihop.
Du har rätt, de är för många. Walter sa det, men jag lyssnade inte.
Vi måste bränna fartyget. Offra några hundra för allas bästa.
Det är det enda sättet. Annars sprids det över världen på några veckor.
Jag dödar alla infekterade ombord och kollar alla som går i livbåtarna.
Eller tänker du också brinna upp? Med din son?
Du har också ett barn.
–En dotter. –Hur går det med henne om det sprids?
Du kan hjälpa mig att få slut på det här nu.
Okej.
Okej.
Vi tänder på nere på bildäck. Ta dit så många infekterade som möjligt.
Det går snabbare om vi delar på oss.
Jag tar övre däck och du går ner. Vi möts där nere.
/SVAGA LJUD OCH FLÄMTNINGAR/
Är du en av dem?
–Tyvärr, jag pratar inte svenska. –Är du en av dem?
–Ser jag ut som en sån? –Jag vet inte.
Ditt öra. Det blöder.
Jag är inte biten. Det var ett örhänge.
Zandra drog av det.
Hon var min bästa vän. Men sen blev hon galen.
Jag beklagar.
–Ja... –Fy fan.
Den här kryssningen var mitt livs sämsta idé.
Det brukar inte vara så här.
Nu räcker det!
Marianne!
Snyggt jobbat!
–Tack så jävla mycket, Mårten. –Skynda på.
–Lo, är allt okej? –Skynda på.
Kom igen!
Albin, Albin, Albin. Jag försökte bara skydda dig.
–Du tänkte offra Lo! –Seriöst, hur fan tänkte du?
–Du hade gjort det för din unge. –Vad är det för jävla skitsnack?
–Nu går vi till livbåtarna. –Vi ska hämta mamma!
–Albin, du hörde själv. Mamma sa... –Du tänker bara på dig själv!
Det är väl inte mitt fel att mamma sitter i rullstol, för fan?
Jag går till livbåtarna nu, oavsett om du följer med eller inte.
–Det kanske är sista gången vi ses. –Jävla martyr.
Färjan saktar ner. Ta er till närmaste livbåt.
Sänk inte livbåtarna förrän båten har stannat helt. Färjan saktar ner.
Ta er till närmaste...
/VAMPYRLÄTE/
Du kan prata.
Det är hon som har gjort det.
Hon ska bränna ner hela färjan. Och alla som är ombord.
–Hjälp... –Tyvärr.
Vi måste stoppa henne.
Lyssna på mig, Dan Appelgren. Vi måste samarbeta.
–Du och jag? –Mm, du och jag.
Du vill väl också överleva?
Jag hoppas hon lyckas bränna ner den här jävla färjan.
Det är fan på tiden att nån gör det.
–Släpp ut mig! –Nej.
Jag tror jag ska hjälpa henne. Stänga av alla sprinklers–
–och se till att det blir en ordentlig jävla brasa.
Men vet du? Jag lovar dig en sak.
Jag ska tänka på dig, jag lovar det, när jag sitter i livbåten.
Härmar finlandssvenska: Och jag ska ha så saatana kul–
–när jag kommer till stan.
Dan. Dan!
Nej, nej, nej... Nej, Dan!
Släpp ut mig!
Dan!
Översättning: Stina Hedin Iyuno för SVT
Svensktextning: Stina Hedin Iyuno för SVT
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.