Original subtitles

Välkommen ombord på Baltic Charisma!

Grattis!

–Jag lovar att inte rymma. –Jag måste hitta nåt att äta.

–Göran heter jag. –Marianne.

–Han lovade att inte dricka. –Han är inte den enda som dricker.

–Kaptenen kan viga oss. –Förlåt. Förlåt, Vince.

Jag hoppas få se så många som möjligt på Star Live Karaoke i kväll.

–Du tappade nåt. –Den är inte min.

Vi ska nog se till att ordna ett pissprov.

Hjälp.

Walter?

Är du rädd, eller?

Det verkar så.

Hallå där, små matroser!

–Då var det stängningsdags. –Stella, kom.

Ni får komma tillbaka i morgon och leka mera. Dags att flaxa till kojs.

Åh... Jaha, var är din mamma och pappa, då?

Min pappa är död.

Jaha... Okej.

Kom.

Nu kommer en stjärna som ni har sett i Eurovision Song Contest!

Dan Appelgren!

Som feber i mitt hjärta är din kärlek full av hetta

Du gör mig sjuk, men utan smärta på febermoln så lätta

Jag vill bara ha din kropp

Jag är smittad av ditt leende

För denna sjukdom finns inget stopp

Kan inte hindra detta skeende

Som feber i mitt hjärta, du satte mig i brand

Vill inte ha nån doktor, vill inte ha recept

Jag vill inte bli botad, fast det kan va' knäppt

Jag brinner när du håller mig...

–Walter? –Vad gör du?

Ursäkta.

Snälla. Snälla, Vince.

Vince, kan vi prata? Snälla?

Varsågod. Prata.

Förlåt. Jag menar det. Jag blev bara...överraskad.

Det var själva poängen. Inget trassel, inget familjedrama.

–Du hade väl kul när du jobbade här? –Jag var...

Jag var så ung då.

Visst, jag har roliga minnen, men jag mådde skit då.

Det här är det sista stället jag vill gifta mig på. Se dig omkring.

Vill du ens gifta dig?

–Jaha... –Nej, nej.

Jag har inte varit helt ärlig mot dig.

Är du också vaken?

Saknar du också mig?

Är du också naken?

Ska jag krypa ner hos dig?

Som feber i mitt hjärta du satte mig i brand

Vill inte ha nån doktor, jag vill inte ha recept

Jag vill inte bli botad, fast det kan va' knäppt

Jag brinner när du håller...

Brinner när du håller...

Jag sa, jag brinner när du håller mig i hand

/DET KNACKAR PÅ DÖRREN/

Vem är det?

–Du glömde den här. –Tack.

Vad gör du? Vad kollar du på?

–Har inte vi redan sett den här? –Nej, det är en prequel.

Jaha, okej.

En stor stark, tack!

–Är du här ensam? –Hur så?

Nej, jag... Jag bara tycker att det verkade så.

Jag skulle ha åkt med en väninna, men hon hade tagit fel på datum.

Hon trodde att det var en annan dag, så hon kom aldrig.

–Vad tråkigt. –Ja.

För henne.

Ja, då tackar vi för den intressanta versionen av "Sloop John B".

Tack så mycket.

Då var det dags för nästa stjärnskott här på Starlight Karaoke i kväll.

Eh...

Gunilla Gudmundsson! Välkommen upp på scenen!

Hej. Jag måste bara säga: du skulle ha vunnit Schlagerfestivalen.

Tänk att det tycker jag med.

Ja... Vad ska du sjunga för oss i kväll?

Jag ska sjunga "Min älskling, du är som en ros".

Vi har väldigt fina minnen till den, jag och min man.

–Och vi är här och firar guldbröllop. –Nämen, se där, se där!

Härligt, härligt, härligt, va? Tänk om vi alla kunde få vara så lyckliga.

Då tycker jag att vi ger Gunilla en riktigt varm applåd. Scenen är din!

Inte de.

Lägg av. Du är inget rolig.

/SKRAMMEL/

Akta lite. Fan...

Du... Jag är bara inte säker på att vi vill samma sak.

–Fattar du hur pinsamt det var? –Förlåt.

Du borde ha berättat det för mig!

Och älska dig, det ska jag än, när jorden ligger död

Min älskling, du är som en ros...

Snart slipper du det här.

Jag pratade med kaptenen, han vill träffa dig i morgon.

Du ska lämna pissprov.

Nu är du lycklig, va? Va? Är du det?

Kan du dra härifrån? Jag jobbar, för fan.

–Stick bara. Bara stick. –Jag ska inte störa.

...den ljuvaste musik, min älskade du är

Ja! Tack så hemskt mycket, Gunilla!

Albin? Har du varit kär nån gång?

Nej, jag tror inte det.

Om du hade varit det, skulle du veta.

Men det finns några jag gillar.

–Vad då? Tjejer då, eller? –Ja, det är klart.

Det är väl inte klart?

–Du, jag har tänkt på en grej. –Ja?

Kan Mårten och Sara fortfarande ha sex? När hon sitter i rullstol.

Nämen, alltså allvarligt. Jag undrar. Kan hon?

–Nämen, sluta... –Får jag inte undra, eller?

/DÖRREN ÖPPNAS/

Den behandlingen behöver förbokas.

Hur kan jag hjälpa dig?

–Jag letar efter min son. –Har han kommit bort?

Det var tråkigt. Men ingen fara, vi hittar honom. Det gör vi alltid.

–Hur gammal är han? –Tio år.

Jag ska meddela vakterna. Jag behöver ditt namn och hyttnummer–

–hans namn förstås, och så ditt mobilnummer.

Ta det lugnt.

Vi hittar nån.

Stör jag?

Ni två...

Oj.

Ni ska alltid ta hand om varandra.

–Lova mig det nu. –Ja, det lovar vi.

Nej... Nej, du måste ju för fan lova så jag hör att du menar det.

Säg det med lite stake nu.

Ska du inte gå och lägga dig, pappa? Du är väl ganska trött?

Ja... Det har du jävligt rätt i. Jag är så jävla trött.

Jag försöker och försöker, men det blir bara fel. Visst?

Det är inte så.

Du skäms ju över mig.

Det ser jag att du gör.

Det kanske är lika bra att jag hoppar överbord.

Ja, gör det.

Albin, hon är precis som sin mamma.

–Tänker vända alla emot mig. –Det gör du så bra själv.

Du, Albin har i alla fall en farsa som bryr sig om honom.

–Det är mer än vad du har. –Kom, Albin.

Vi behöver inte lyssna på det här.

Alltså...

Vad sitter du kvar för, då?

Gå och spring efter Lo. Hon har inte hört av sig på över ett år–

–men det är jag som är skurken här, eller?

Fan.

Brudar, va?

Vad i...?

–Vill du dansa? –Nej, jag brukar inte dansa.

Nej, men det kan vi ju ändra på.

Eller...om du vill.

Hur träffades ni, då?

Vi är bara ett gäng gamla gubbar som kör båge.

Och en gång om året så tar vi färjan för att få känna oss lite unga!

–Fungerar det? –Kanske lite väl bra ibland.

Första gången vi kryssade, det var efter att Estonia sjönk.

Och vi hade väl fått lite för mycket innanför västen allihop.

Så de slog vad med mig.

–Det var hans idé. –Okej, sorry.

För att göra en lång historia kort så duschade jag med kläderna på.

Och så sprang han ut i korridoren helt dyblöt, och så skrek han:

"Bogvisiret är öppet! Bogvisiret är öppet!"

–Så jag blev avslängd på Åland sen. –Ja, fy fan...

–Är du okej, eller? –Folk måste ju ha fått absolut panik.

Alltså, vi skulle inte göra om nåt sånt i dag.

Men du skrattar åt det nu.

Ja...

Förlåt.

Alltså, jag...

Jag gillar att du säger ifrån. Vi är inte alltid så rumsrena.

–Nej... –Förlåt.

Det får vara preskriberat.

–Skål. –Skål.

–Skål! –Skål på dig!

Hej, det räcker. Kom.

Hördu!

Kom.

/DJUPA SNARKNINGAR/

–Ser du några isberg, eller? –Jag höll på att tappa mobilen!

–Förlåt. –Ja... Påminn mig gärna om Titanic.

Du, pappa menade inte det han sa. Han var bara trött.

Han var inte trött, Albin. Han var full.

Alltså...

På tal om packad.

Ja, så där är inte pappa i alla fall.

–Calle! –Hej.

Det var inte i går.

–Var har du fästmannen nånstans, då? –Kan jag få nåt starkare?

Jaha! Oj, oj, oj!

Då var det dags för kvällens nästa stjärna här på Starlight Karaoke.

Så, välkommen upp på scenen...

...Madde.

Ja. Hej, Madde.

Ja, dig känner man ju igen. Sångfågeln från Bollerup.

–Skåne forever! –Ja, ja, ja!

Vad ska du sjunga för oss i kväll?

I kväll ska jag sjunga "Tiger". Med Abba.

Japp, det passar ju sig bra, för dig är det ju klös i.

–Jajamän! –Ja... Nämen, härligt, Madde.

–Scenen är din. –Tack, Dan.

The city is a jungle, you'd better take care

Never walk alone after midnight

If you don't believe it, you'd better beware of me

I am behind you, I always find you, I am the tiger

Yellow eyes are glowing like the neon lights

Yellow eyes, the spotlights of the city nights

I am behind you, I always find you, I am the tiger

People who fear me never go near me, I am the tiger

Fuck!

I am behind you, I always find you, I am the tiger

Yellow eyes are glowing like the neon lights

I am behind you, I always find you

I am the tiger, tiger, tiger!

Fuck, fuck, fuck. Jävlar.

Nu måste vi nog hämta andan, va?

Oj, oj, oj! Wow, wow, wow! Va?

Vilken jävla sångröst, Bollerup! Herregud, tack så hemskt mycket.

–Ska du gå redan? –Sorry, gumman.

Det blir en snabbis bara.

Ja... Nämen, var inte blyga nu. Kom fram till scenen och anmäl er.

Kanske har ni nån särskild som ni vill sjunga en kärlekssång till?

För ni vet väl att alla kan ju sjunga.

Okej. Åh...

Nästa stjärna här är...

Jag tror minsann att du blåste ur bihålorna på mig.

/GLAS SKRAMLAR/

Fan, se dig för!

Hördu...

Hörru, du får gå ner från scenen.

Alltså, så skönt att få sätta dit Dan Appelgren.

–Varsågod. –Tack.

–Du hatar honom verkligen. –Mm.

Men nu ryker han.

Ring vakterna! Ring vakterna, för fan!

Han mosar honom! Han kommer att dö!

Ja, man har ju sett en del om honom på nätet.

Jag har tagit hand om gråtande tjejer som inte varit äldre än min dotter.

Ja...

Det här är en bra arbetsplats. Men nu kommer den att bli bättre.

–Skål. –Skål.

Radio: Pia, fyra?

–Pia här. –Det är nåt fyllebråk på Starlight.

–Akta! –Han är fan sjuk i huvudet!

–På med klovarna! –Släng honom överbord!

–Är du okej? –Ser jag okej ut, eller?

Men gud, det där måste vi lägga ut.

Fick ni med allt, eller?

–Är ni nöjda nu? –Men gud...

Nej, ni blir fan aldrig nöjda.

Sjunga och dansa som en jävla fucking clown, natt efter natt...

Ni är så jävla patetiska med er dåliga smak, era futtiga små drömmar.

Jag skiter i det här nu, hör ni det? Jag fucking skiter i det!

Jag hoppas hela jävla båten sjunker och varenda jävel drunknar!

Frisk snubbe...

Walter!

–Albin... –Ja?

Förlåt för att jag inte har hört av mig på så länge.

Men du, det är lugnt.

Du vet att du alltid kan komma och hälsa på hos oss?

Du kan komma till oss också när du vill.

Kom.

–Är vi framme redan? –Vi är vid Åland.

Ja, de måste stanna till här för att få sälja taxfree ombord.

Ja, det finns ju alltid ett sätt att gå runt regler och...

Ja.

Jag har inte rökt sen 80-talet.

Jag har inte haft så roligt sen dess heller.

Det har jag ju lite svårt att tänka mig.

Vad tyst det är.

Ja.

–Motorerna har stannat. –Ja.

–Du, jag tänkte... –Ja?

Ska vi...gå till din hytt?

Så får vi vara lite för oss själva.

Eh...

Jag är lite trött. Jag... Jag tror jag ska gå och lägga mig.

Ja... Nej, förlåt om jag har missförstått nånting...

–Nej, nej, nej. Det gör inget. –Jag trodde...

God natt.

Han ser så lugn ut nu. Är det nån snedtripp?

Eller så är han bara spritt språngande.

–Vad ska vi göra? –Du vet vad Antti kommer att säga.

Borde han inte få komma till sjukhus?

Rederiet gillar det inte. Det ger dåligt rykte–

–och vi får jävligt mycket pappersarbete sen. Nä.

–Men tänk om det är nåt allvarligt? –Därför har vi en sjuksyster ombord.

–På kursen sa de... –Förhoppningsvis slocknar han snart.

Han vaknar med en sjujävla baksmälla och kan åka hem och gifta sig.

Ja, det vore kul om nån fick göra det.

–Jag skojar... –Det var dumt av mig. Kom.

–Ha koll på honom. –Jag fixar det.

Kära passagerare, vi lämnar nu Åland och fortsätter mot Helsingfors.

Walter. Nu har du haft ditt lilla roliga.

–Men nu räcker det. Inga fler lekar. –Vem bestämmer det?

De gamla jagar oss för det du gjorde.

–Varför ska jag lyda deras gamla regler? –Om de tar dig kan jag inte göra nåt.

–De kommer att döda dig. –De måste ta fast mig först.

Det är för sent i vilket fall. Det har spritt sig.

–Har du gjort en till? –Nej. Inte jag.

Walter!

Förlåt, han sa att ni hade pratat om att gifta er.

Men jag borde ju ha fattat att du inte ville gifta dig här.

Det är inte ditt fel.

Helt plötsligt ville han skaffa barn. Från ingenstans.

Och jag...

Jag gick väl runt och väntade på att den skulle gå bort, den viljan.

Att han inte skulle vilja det, helt plötsligt.

Jag vet, jag är så jävla konflikträdd.

–Jag sa inte det. –Nej, du behövde inte säga det.

Nu vet han det i alla fall. Jag berättade det för honom.

Hur gick det?

Inte så bra.

Nej...

Jag ska inte straffa dig, men vi måste stoppa smittan.

Nej.

Vi måste lita på varandra.

–Vi har bara varandra. –Det räcker inte.

Jag bryr mig inte om deras korkade regler. Inte nu längre.

Nej. Nej. Nej. – Hjälp! Hon gör mig illa!

Men vad gör du?!

Hallå, vad gör du?

Nämen, lilla vän. Är allt okej?

–Radio: Pia, Pia, Vida. –Pia här.

–En liten kille behöver din hjälp. –Jag är mitt i en grej.

Ja, fast Antti sa att du och gröngölingen måste ta det nu.

Okej. Jag är på väg.

Sorry, du vet hur det är.

Hej... Du kommer att lösa det här.

Kanske inte i kväll och antagligen inte i morgon–

–men det kommer att lösa sig, jag lovar det.

–Pia, Pia, Vida. –Jag är på väg.

–Ska vi försöka prata med din mamma? –Bosse?

Vad har vi här?

Vida sa att det var en mamma här som letade efter sin son.

Det verkar som att det är hon som har gjort honom illa.

/NÅT KRASCHAR/ Lugn! Ni får inte ha alkohol här.

Jag heter Pia och är ordningsvakt på fartyget. Vad heter du?

–Walter. –Walter. Vilket fint namn.

–Vad har hänt? –Jag får inte prata med främlingar.

Det är jättebra. Men jag är nästan som en polis, så du kan lita på mig.

De sa att nån var elak mot dig.

–Vem var det? Var det din mamma? –Det var mitt fel att hon blev arg.

Det spelar ingen roll. Gjorde hon dig illa?

Okej. Gör hon det ofta?

–Jag skulle vilja prata med henne. –Nej.

Känner du några andra vuxna ombord?

–Det är alltid bara jag och mamma. –Jag förstår. Vänta här lite.

Bosse, ta signalement på mamman och kolla om du fick hennes namn.

–Jag tar pojken till mässen. –Jag fixar det.

–Ni måste berätta exakt vad ni såg. –Ja...

Helvete!

Aj!

Dan. Dan, Dan! Hur är det?

–Vilken jävla otur med galningen. –Otur? Han var fan ute efter mig.

Det är ett jävla hallabaloo på nätet. Kolla.

...er dåliga smak, era futtiga små jävla drömmar!

Det dröjer väl inte länge innan skiten ligger ute på Aftonbladet.

–Hur mycket har du tagit egentligen? –Skit i det.

Fuck.

Hej. Vad gör du här?

Här får bara personalen vara. Staff only.

Death has got a hold on us

And life is just a holding cell

to keep us occupied before our final day

Though it's over you don't know

that there's no time to say it all

I'll see you on the other side when I leave it all behind

Du och jag ska ha lite roligt.

Översättning: Stina Hedin Iyuno för SVT

Textning: Stina Hedin Iyuno för SVT