All language subtitles for reportage-november-2022-subtitulado-vidomon

En kvinna och hennes nyfödda dotter
rapporterades under eftermiddagen

försvunnen.

Enligt uppgifter från polisen.

Ännu är det oklart vad som har hänt men
man har inte hittat några spår efter

kvinnan eller hennes dotter. Och polisen
söker nu med hjälp av hundar.

En förundersökning om försvinnandet har
öppnat.

Ännu har inga spår hittats.

11 dagar i sökandet efter en kvinna och
nyfödda dotter som försvann under en

promenad.

Polisen vädjar nu till allmänheten om
hjälp och har därför valt att släppa

och en beskrivning på det försvunna.

Ulrika Jonsson hade på sig en
vintagejacka och jeans med kängor

hennes nyfödda dotter ska ha legat i en
mörk barnvagn.

Har man nu även fått förstärkning från
frivillig organisationer?

Polisen har under eftermiddagen fått in
ett samtal där man hittat en kvinna

avliden i ett skogsbry vid en vänplats.

Vem det är man har hittat vet man ännu
inte och polisen har inga kommentarer om

vad som kan ha skett.

Nu är det bekräftat att den avlidna
kvinnan som man hittat tidigare under

är Ulrika Jonsson.

Polisen är väldigt förtegen kring
detaljer om vad som kan ha skett.

Vad gäller hennes dotter Alice så har
man varken hittat henne eller barnvagnen

och sökandet efter henne kommer att
fortsätta.

Mitt namn är Linn Söderqvist.

Frisbelönt frilansjournalist som aldrig
backat från sanningen.

Jag har under mina år inom
nyhetsjournalistik rapporterat om de

backamorden och jag var först på plats
efter rånet på Norrmalm.

Ingenting har någonsin hindrat mig från
att fullfölja min plikt som journalist.

Det ni kommer att bevittna i den här
dokumentären är det svåraste jag själv

tvingats acceptera.

Den obskyra sanningen som började med en
död kvinna och hennes försvunna barn.

Jag hade precis avslutat en ingående
story om de nya våldtäktslagarna.

Det var någonstans vid den tiden som
frilansfotografen Olle Hörnqvist ringde.

Jag kände honom knappt.

Jag visste vem han var förstås, men vi
hade aldrig jobbat ihop eller så.

Men han erbjöd mig en story som kändes
för bra för att stå över.

Jag ville bara börja gräva och ta reda
på sanningen.

Jag satt på kafé med Ola och han

var ju märkbart uppspelt.

Jag förstod att det var någonting han
ville ha sagt eftersom vi aldrig satt på

kafé i stan.

Han och jag.

Efter en stund av dödsnack så frågade
han om den

döda kvinnan och hennes försvunna bebis.

Om jag hade hört om det och det är väl
klart att jag visste det.

Nyheterna pratade ju väldigt mycket om
det.

Allt från polisens skit i arbetet till
tillståndet de hade hittat henne i.

Till en början så trodde jag faktiskt
att det bara var jag och Ola som skulle

vara ansvariga för projektet. Men

allt eftersom dagen gick så fick jag
reda på mer och mer.

Och han hade tydligen blivit anställd av
medieföretaget VP.

Vilket drog in fler personer.

Till en början var jag faktiskt
förvånad.

Över hur många som var intresserade.

Eftersom att betalningen var så jävla
piss.

Tre dagars ersättning för två fotografer
skulle täcka fyra personers arbete.

Men det lysnade ju till efter ett tag.
När jag fick reda på vilka de andra var

som skulle vara med.

Jocke hade jag ju arbetat med tidigare.

Och Celine, såklart.

Hon kan ju lukta sig fram till en
riktigt bra story.

Det är så hon är.

Informationen jag och troligtvis de
andra också fick från Ola var blygsam.

Jag är van vid att göra det mesta
research själv när jag arbetar. Men i

fallet så var det Ola som satt inne på
det mesta.

Jag tyckte det kändes som en...

Bra chans att ta mig in i tv -branschen
så jag släppte tyglarna och

lät Ola styra.

Det var en bra story.

Kompetenta kollegor och Ola kändes noga.

Precis som jag så var han alltid väldigt
angelägen om att spela in alla

telefonsamtal vi tog i arbetet.

Vi vet att det finns mer att berätta än
vad polisen är villiga att uttala sig

om. En kvinna som är ute och går med
barnvagn i traktorn känner till, råkar

irra ut sig i skogen för att hittas tolv
dagar senare.

Under alla mina år som sköterska har jag
aldrig sett något liknande.

Och då har jag ändå sett allt från
människor som är fullständigt uppätna av

cancer inombord.

Till pojkar som har fått all hud
bortbränd av kokande asfalt.

Men skadorna den här kvinnan ådraget
sig, de var omänskliga.

Jag arbetade den kvällen och på akuten
fick vi veta att hon var vid liv. Så vi

förberedde för att ta emot en patient.

Ja, med de åkommorna som brukar
förekomma i sådana här fall.

Men det här var ju värre än vad vi
någonsin kunnat föreställa oss.

Hennes hy var uttorkad och död.

Naglarna hade loppnat från rätten av
kroppen.

Händerna skottade hon ut varje gång hon
rörde på munnen.

Hennes skrik, hennes skrik var nog det
värsta av allt.

Det var som om det kom direkt från
helvetet.

Hon var nog det närmaste man kan komma
en levande död.

Åtminstone i den här världen.

Jag förstod ju varför Ola tog på sig
arbetet.

Han behövde ju pengarna, självklart.

Men för mig var det ju mer en
självklarhet när han frågade mig om jag

med. Jag tvekade inte en sekund.

Han var väldigt härlig att arbeta med
och rolig att umgås

med.

Ja, självklart så berättade jag aldrig
för honom hur obehagligt jag egentligen

tyckte att hela berättelsen var,
projektet och så. Men

egentligen tror jag att vi alla hade
någon slags intresse på

vad som hade hänt.

Så att ja, när han väl hade sitt team så
var det bara att köra igång.

Och ja, i mitten av november...

Så träffades vi alla i Lins lägenhet för
att gå över projektet.

Sådär ja!

Hela gänget samlat.

Joakim, lätta ditt hjärta. Vad borde du
ha gjort annorlunda i livet?

Vindrig film mot fler barn.

Eller var det tvärtom?

Och sen också att inte lära känna dig.

Aj!

Lin, kommer vi hitta något försvunnet
barn där i skogen? Vi kan hitta en av

barn.

Med det här timmet kommer vi säkert
hitta Gud.

Så ska det låta.

Jasmin.

En slängkytt redan nu.

Jag undrar vad som då händer när vi
delar tält redan.

Nej Ola, det blir du jag som får ligga
och kramas.

Jag tror det är kul att du ställer mig
någon med en annan ruta i tält.

Hon skulle avrätta mig.

Ni kan titta på den här.

Okej, som ni ser så har den nu avlämna
kvinnan rört sig från punkt A till punkt

B under tolv dagars tid.

Punkt A är alltså platsen där hon
försvann och punkt B är platsen där hon

hittade henne.

Vi kommer röra oss i motsatt riktning så
vi börjar här.

och röra oss hit.

Går vi i hyfsad normaltakt så kommer vi
behöva påväga i skogen två nätter.

Mantell och ski i form av lular och tält
står jag för.

Sponserat av GT.

Perfekt.

Har ni koll på att allt fungerar? Extra
batterier och så?

Kamera två, tre.

Kamera ett, check.

Ja, jag ska bara... Kolla på er
utrustning och testa att allt är under

Jocke, har du koll på ljuset?

Det är lugnt, jag har koll.

Du vet ju att du har haft dina grejer
där i hörnet hela kvällen.

Är du säker på att du inte går in och
kikar och ser om du har glömt något?

Jag har alltid koll på mina saker, det
vet mig.

Jag kan försäkra dig, det är lugnt.

Okej. Vad är däremot under de där gamla
live -lyftböckerna?

Du sa att det skulle sändas live.

Jag tyckte väl att jag kände igen dem.

Jag tänkte inte vara något så grej.

Vi ska sända live den fjärde förra. Från
platten.

Den kommer ju också spela in på min
skott.

Det är lugnt.

Jag hade fått ganska mycket information
om vad vi skulle börja och sådär. Så jag

visade dem.

och vi gick igenom lite vad som skulle
hända.

Det kändes som ett vanligt jobb.

Vi var ganska exalterade på tåget upp.

Pratade, sov, allt var som vanligt.

Sen när vi kom upp så blev vi hämtade på
stationen av Therese.

Det var inte överbefolkade.

Go town.

Kommer vi tillbaka till Stockholm
snälla?

Vad fan är hon som skulle hämta?

Ingen aning.

Vet du?

Vi går upp och kollar hem.

Finns det en trapp där bort? Ja.

Fan, Ola är det fjärde stället i taget.

Nej, vi ska fylla nästa an med party,
vet du.

Det är inte sådana här ställen där det
alltid händer någonting.

Akta så att du inte tror att det kommer
något.

Ja, det kan kalla det norrut.

Det måste det vara.

Hej. Hejsan. Tjena.

Hej.

Hela vägen från Stockholm alltså.

Vad är det ni ska spela in då?

Vi ska undersöka de andra.

Mycket dubbelt försvinnande.

Det är bra. Det är bra att nyheterna tar
tag i det.

Det var ju mycket prat om det.

Det försvann ju som ganska fort från
tidningen ändå.

Ja.

Vi tror ju att det finns en större story
här.

Den här lilla flickan är ju som vi vet
fortfarande försvann.

Jag kan inte ens förstå känslan.

Stackars Mikael.

Vad känner du för mig då?

Känner och känner. Alla känner väl alla
till viss del här uppe.

Tror du att det skulle vara okej om vi
ställer lite frågor här då?

Alltså han var ute i tidningarna flera
gånger och värjade till andra om hjälp

med att hitta dottern. Tror du inte vi
skulle kunna fråga i alla fall?

Det måste jag minnsa det då.

Det kunde ha varit ett försök.

Hej, Mikael.

Jag heter Linn Söderqvist. Jag är
journalist.

Jag ringer angående försvinnandet av din
sambo och er dotter.

Jag skulle vilja ställa några frågor.

Jaså? Nu passar det.

Nu är det alltid för sent.

Vad fan ska det här hjälpa?

Jag vet att du och din familj inte har
fått den hjälpen ni förtjänar av varken

media eller polis.

Men jag ringer för att vi verkligen vill
hitta sanningen bakom det här

försvinnandet och hjälpa dig att få ett
avslut.

Mikael, om alla hade gjort sitt jobb så
hade det här kanske slutat annorlunda.

Vi vill inte alla de ansvariga svars för
det här.

Vi kan inte göra det utan din hjälp.

Okej, kom förbi så hjälper jag er så
gott jag kan.

Jättebra, tack så jättemycket.

Perfekt, fick du med dig det där?

Snyggt. Vi drar på en gång då.

Då kör vi.

Hur länge ska ni bli här nu då?

Det behöver väl inte vara.

Tills Jocke är bekväm i skogen.

Då kanske ni blir ett bra tag innan ni
får vara hemma.

Jag kommer ju att hämta upp er sen när
ni vill.

Hur länge hade ni tänkt att vara ute nu
då?

Alltså vi är väl ute ett par dagar.

Två dagar planerar vi. Två dagar.

Ja men det är inga problem. Nu hämtar
jag upp.

Vi bestämmer bara tid och plats.

Varför så ordnar jag det?

Vi kan ringa dig om det skulle vara. Ja
gud ja.

Det kan ju vara lite knixigt med
mottagningen på vissa ställen.

Men det är nog ingen fara.

Hoppas kunna lösa det.

Såg du folk där ute också?

Nej,

nej, gud nej.

Det är vildmark så långt ögat kan se.

Var du själv precis med det eller? Ja,
jag skulle aldrig kunna bo i någon stad.

Han bor ju här framme, Mikael.

Jag lovar att jag ska få den rätten så
det förtjänar.

Vi vill bara ställa några frågor för att
få en rätt sida på exakt vad som kan ha

hänt.

Då tar vi det här på plats.

Kameror ett rullar.

Kameror två rullar.

Ljud går.

Okej. Skulle du kunna säga ditt för -
och efternamn och bokstavera det in i

kameran?

Mikael Lund.

M. I -H -A -E -L -L -U

-N -D Tack.

Mikael, du var förlovad med Ulrika
Jonsson, den kvinna som försvann

spårlöst den 28 oktober och hittades
avliden tolv dagar senare.

Er gemensamma dotter är fortfarande
försvunnen.

Berätta, vad var det som hände?

Hon var mamma ledig så hon var hemma.

Hon tog alltid samma promenad men den
här gången kom hon inte hem.

Jag ringde polisen samma kväll och jag
hade ringt henne flera gånger under

dagen. Men hon svarade inte.

Hon svarade ju alltid i telefon.

Man blir orolig rätt fort.

Jag var ute hela natten med bil och
letade.

Innan jag visste ordet av var det just
igen.

Fick du någon hjälp överhuvudtaget?

Ja, dagen efter var vi hur många som
helst som letade för henne efter att hon

hade försvunnit.

Polisen var ute och sökte och på sociala
medier delades bilder på henne och

Alice. Och Alice är alltså er dotter?

Ja, precis.

Hur fan kunde det här hända?

Efter bara några dagar var jag ensam.

Alla hade övergett mig.

Jag hade inte sletat igenom hela skogen.

Men inte fan gav jag mig. Jag hämtade
Zorro, hunden alltså.

Och vi var ute flera dagar och nätter
och spårade. Men den hittade inte något

spår för ungefär en vecka senare.

Och från ingenstans fick hunden vittring
och den sled sig.

Jag var inte beredd så...

Jag tappade greppet.

Och jag sprang efter, men han kom inte
heller tillbaka.

Och nu är det bara jag.

Jag är ledsen, jag måste sikta nu.

Det är en öppet situation, men jag
kommer tillbaka och hämtar er om två

precis som jag har sagt.

Vänta nu. Hallå?

Kan du stanna med mig?

Sikta! Hallå?

Hallå?

Va fan?

Vad gör han?

Vad fan var det där?

Hon skulle ta oss till platsen.

Jag ringer henne. Kull hon din mobil,
Ola.

5372. Okej.

Ja, hallå.

Jag ska ta henne till platsen där de
hittade henne.

Sorry för det där, Mika.

Det är ingen aning varför hon gjorde så
där.

Hon var ju snäll som körde ut oss så
långt hon kunde.

Och på henne lät det som att det var
något akut, så vi respekterade att hon

började åka iväg. Ja, men hela
reportaget hade ju kommit ut på grund av

Ja, men det blev ju inte då, eller hur?

Hon kommer ju hämta oss, trots allt.

Men hur kan du vara säker på det, då?

Hon har ju skickat en screenshot på
platten och hämtat upp oss om två dagar.

Hon kommer komma och hämta oss.

Ja, vi får väl se det.

Det var här de hittade henne.

Lin, har du väntat?

Ja. Vad menar du?

Vi ska inte förhjälsa honom nu. Vi tar
en livescena.

Vi befinner oss nu på platsen där den 32
-åriga kvinnan... Vems telefon är det

där?

Fortsätt rulla. Jag måste ta det här.

Vem var det?

Vi tar oss.

Vi rullar.

Det var här hon låg.

De berättade för mig att hon var vid
liv.

Förlåt, vad menar du med att de
berättade det för dig?

Jag fick aldrig se henne.

Jag kan aldrig se henne igen.

De kremerade hennes kropp utan min
vetskap.

Det visste ni inte, eller hur?

Hur fan kommer det sig att ni aldrig
skrev någonting om det?

Jag hoppas verkligen att det ni gör
kommer att öppna polisutredningen igen.

Oroa dig inte Michael.

Jag lovar att vi ska lyfta fram panelen.

Hur många dagar sa de att hon hade varit
ute?

Två veckor.

Vad sa du?

Två veckor.

Men hur kunde de hitta henne vid liv då?

En människa klarar sig ju vare sig 30
dagar utan mat.

Ja men kom igen, det är ju minusgrader
här varje dag.

Varje kväll speciellt.

Hon hade ju fusit ihjäl, eller hur?

Men det var ingen som skrev om det,
eller?

Ja, men det är det.

Ja, jag tänkte att det är det att
utelämna att hon har blivit liv när de

henne.

Ja, det är helt skönt.

Men varför skulle nyheterna ge så för?

Jag står nu på platsen där 32 -åriga
Ulrika Jonsson hittades.

Här, vid sidan av vägen, låg hon.

Och vi kan nu berätta att hon var vid
liv när man fann henne, något som media

tidigare valt att inte berätta.

Utan kläder och utan både barn och
barnvagn hittades hon.

Här ute mitt i ingenstans.

Men hur hamnade hon här?

Vart har hennes unga dotter tagit ivägen
och hur mötte hon detta grymma öde?

Jag och mitt dokumentärteam kommer att
ge oss in i skogen.

För att ta reda på vad som hände Ulrika
Jonsson under hennes sista dagar i

livet.

Borde ha anat något redan där kanske.

Vi gjorde oss i ordning för att söka oss
igenom platsen. Tanken var att vi

skulle gå från där hon hittades tillbaka
till platsen där hon försvann. Vi

tänkte att vi kanske kunde hitta några
spår på vägen.

Vi ville ju hitta Alice, hennes dotter.

Vi gav oss in i skogen. Det var kallt.

Vi var ändå taggade. Vi tänkte att vi
kunde göra någon skillnad.

Jasmin, är livesändningen igång?

Väntar du?

Är livesändningen igång?

Jaha, nej. Skulle jag göra det nu eller?

Ja, nu är vi i skogen.

Nu ska vi sända.

Okej.

Ja, det rullar nu.

Har du förresten slagit upp tält någon
gång i livet?

Jag? Nej,

aldrig har du.

Fan heller.

Lin, säg att du är tältexpert.

Nej, att jag kan väl grunderna.

Var du inte bättre än mig?

Du?

Jag slår upp lekplats åt barnen varje
sommar på bakgården.

Vänta ett tag.

Går vi ens åt rätt håll?

Vem har kompassen?

Jag har en.

Vi är på väg mot stället.

Vad

sa du?

Du snackade om en kompass och att vi var
på väg.

Alltså det där ljudet går rakt in
alltså.

Kan du bara stänga av telefonen eller
vad sätter den på ljudlön? Men kom igen,

vi samlar in alla telefoner och stänger
av dem. Så lägger vi dem i ljudvätskan.

Får jag den?

Kan de bara ta batteriet då?

Ja, jag tar det.

Ja, men den är ändå död så att... Jaha.

Är den på ljublatt?

Ja, jag gav den till dig.

Jasmin?

Får jag ett leende?

Men vad var det vi väntade oss att hitta
där ute egentligen?

Vi var på väg att leta igenom skogen för
att det märkade sig att vi inte hade

letat längre igenom.

Nu måste vi börja hitta spår som tyder
på att hon har gått igenom skogen när vi

är kvar här.

Men alltså, barnvagnen, hennes kläder
och hennes barn, har vi nog inte hittat

utöver? Ja, eller nånting som vi har
haft kvar för att de har rört sig

Så det var någonstans.

Alltså, helt ärligt, jag... ser jävla
lätt på det här.

Jag har på riktigt vandrat runt det på
fyra timmar och inte hittat någonting.

Ja, fan.

Det här var inte den bästa sightseeing
jag har varit på.

Men, nu är jag i alla fall hemma med en
fet lön.

Vadå fet lön?

Jag har ju fan femt betalt.

Det är sant, jag håller med.

Men det gör ju inte att jag har
pengarna.

Exakt. Det är ett barn som har
försvunnit.

Det är okej, jag fattar det. Men
alltså... Vad är det där?

Kolla!

Det är något gammalt äckel.

Det ser ut som en stenhållare.

En grottmålning eller något.

Men det ser så jävligt pikant ut. Jag
tror att jag har sett det här förut, men

jag vet inte var.

Ja, klart mår vi.

Det finns lite överallt. Eller hur,
Jocke?

Jocke.

Där.

Joakim!

Jocke!

Joakim!

Jag hörde någonting.

Kolla på det.

Vad är det här för något?

Tycker inte du att det ser bekant ut,
eller?

Det där är bara någon gammal symbol.

Ska vi gå vidare så vi kan se läget?

Ja.

Nu går vi ner.

Men kan inte det fina morgonen inte på
att vi hör det där? Ja.

Jag har det.

Vad

gör

du Ola?

Varför lägger du upp kameran nu? Ska
inte vi gå och lägga oss snart eller?

De vill ha en livesändning.

Okej, men varför vill de ha en
livesändning av dig och Jocke när ni

kramar sina... Ja, det kan man ha
frågat.

Nej, jag vet inte. Jag frågade inte och
ärligt talat så bryr jag mig inte.

Men på fullt allvar, tycker du inte att
hela den här situationen känns jävligt

konstig?

Jo, det är väl klart att det känns
konstigt.

Men alltså, historier om försvinnanden
kan ju kännas lite konstiga.

Särskilt när man tittar på så lite
information som det är.

Det borde varit något de har sagt igenom
skogen.

Ja, men... Eller vadå, de kanske inte
gjorde det för att... Barnvagnen var

försvunnen också.

Den hade ju aldrig kommit in i skogen.

Eller... Vem vet, de kanske hittade spår
som ledde ut ur.

Jag vet inte, det kan vara vattnet.

Men Mikael, han var ju jätteirig på att
springa runt här och leta hela natten.

Vad gör vi här egentligen? Vi har ju
blivit anställda till att leta igenom

trakten, eller hur?

Mikael, han var ute i skogen för att
polisen inte sökte igenom det.

Kom igenom, någon borde ju ha sökt
igenom det här stället.

Ja, men det är ju som Lind säger också.

Spåren kanske ledde dem någon
annanstans.

Men de andra som har försvunnit här då?

Vad letar de då då?

Ingen har tänkt på att leta igenom
skogen.

Men vänta, vad menar du med att det har
funnits andra försvinnanden?

Fem personer på sju år har försvunnit i
det här området.

Och nu är det den här kvinnan med hennes
barn också. Det är ju grymt många ju.

Vänta, vänta, vänta. Men är det andra
som har försvunnit här?

Jag vet inte. Men va?

Vi kan inte veta att de har försvunnit
precis här.

Har inte du berättat det?

Vi är här för att göra ett jobb för VF.

Men seriöst, Ola.

När hade du tänkt berätta det för oss?

Jag tänkte inte att det var viktigt.

Men vadå inte viktigt?

Har de här försvinnandena någon koppling
till varandra överhuvudtaget?

Nej, det är klart att de inte har det.

Fem personer på sju år, det är väl
knappt ett sammanträffande?

Ola, är det något mer du har
undanhållit, eller?

Kom igen. Nej.

Jocke, ge mig Olas telefon.

Vad ska du med den till?

Vi ska kolla vem det var som ringde för
det.

Det var arbetsgivaren.

Jaha, och vad fan ville de?

De ville kolla att vi skulle sätta på
livesändningen. Varför vi inte hade satt

på den tidigare? Ja, fast det var ju
efter att jag började livesända som de

ringde.

Okej. De ville veta varför vi var fler
än två.

De ville veta vilka ni var.

Vad i helvete? Har du inte sagt att jag
och Jasmin skulle vara med?

Det var dig och Jocke de inte visste.

Ja, det ser man.

Var det någonting mer du har berättat?

Nu tycker jag att vi ringer VP på en
gång och lägger alla kort på bordet.

19 missade samtal från ett härligt
nummer. Det är någon som har försökt

dig 19 gånger.

Menar du att arbetsgivaren skulle tycka
att det var så konstigt att vi var två

fler i skogen?

Helt seriöst. Jag har ingen aning varför
de har ringt så många gånger. Jag svär.

Men då tycker jag att vi tar reda på det
på en gång. Vi ringer dem och ser vad

det är som gäller.

Mm.

Ställ i ordning grejerna.

Jag vill ha en ny.

Hjälpklart. Kamera 1 rullar.

Kamera 2, check.

Ljud går.

Har du svarat i ett nummer i telefonen,
eller?

Ja, alldeles sist. Men du vet det ju.

Hittar du eller?

Vad gör du?

Jag vet inte vad det är för något.

Vadå?

Hörde inte ni?

Jag hörde, vadå?

Ja, men ni måste ju ha hört det.

Vadå?

Jag har aldrig hört något liknande.

Jag hörde, vadå?

Kan du beskriva ljudet lätt?

Vänta, vänta.

Där har vi det igen, där har vi ljudet
igen.

Om du lyssnar på det här.

Det räcker nu Jocke. Vad är det som
händer nu?

Nästa, nästa.

Kan jag få höra nu? Vänta, vänta.

Du hörde också, eller hur?

Vad hörde du?

Vad fan var det där?

Det måste ha varit ett djur.

Det kan ha varit en rädd. En rädda kan
låta grymt.

Men är du säker på det, Ola?

Vad skulle det annars vara?

Men tänk om det är på väg hit då?

Nej, men det behöver du inte oroa dig
för.

Nej, jag tror inte det. Men vi är öppna
ändå, vi är fyra personer.

Jag tror inte något djur skulle våga
närma sig.

Tror du verkligen att det var ett djur
som lät sådär?

Ja, men jag hör inte.

Det var ingen människa i alla fall.

Du tror väl inte att det var ett djur
som lökade?

Vi gör så här. Vi kan ändå inte se
något. Eller hur?

Är det någon som ser något?

Vi går och lägger oss, sover och så
vaknar vi imorgon och går vidare.

Då undersöker vi.

Okej, men Ola sa ju att ljudet var
borta.

Jag håller med Ola.

Vi ser ingenting och vi skrämmer bara
upp varandra om vi står kvar här.

Ja, det gör vi.

Jag ska

bara ställa tillbaka. Kom.

Ja, vi har överlevt natten.

Den här

jävla såsäckarna är

så jävla tunna så att man är egentligen
mer is

än människa.

Men det finns ju bara ett sätt att...

Blir det varmt igen?

Lin! Ola!

Vad gör du?

Skyn där!

Vad är det som händer?

Jocke!

Vakna! Kom!

Vad gör du?

Kom ner! Kom ner!

Vad fan är det som händer?

Här! Här!

Här! De här var inte här igår.

Men hur vet du? Det var mörkt när vi kom
igår.

Kolla, det är ju samma symbol som var på
scenen igår.

Exakt samma symbol, kolla.

Varför säger du att den där inte var här
igår?

Nej, jag vet inte, men alltså... Du
skojar, va? Jocke!

Jocke!

Jocke, kom och kolla!

Men vadå, är inte Jocke med?

Han var inte där när jag vaknade.

Va? Var du inte där?

Jag svär, han var inte där när jag
sprang i hotell.

Jocke!

Joakim!

Joacim!

Joacim!

Joacim! Joacim!

Han var ju inte när vi ropade på honom.

Nu får vi ringa dem istället. Ola, hämta
din telefon.

Okej. Nej, men vad fan.

Telefonen var ju i ljudväskan.

Var det i ljudväskan alltid borta?

Ja, alltid borta. Kolla ordentligt.

Förutom halvt skor och ytterknäder.

Då är de kvar.

Men, fan.

Det är skitkallt då.

Jocke!

Fan, men den där kameran då?

Den har ju filmat hela natten ju.

Kolla där så får vi se.

Hur länge sedan var det här?

Det är runt fyra timmar sedan.

Det ser ju ut som att han har hört
någonting.

Tror du inte det är samma grej som han
hörde igår?

Men vilken själv?

Vad fan för en sån jäl?

Okej, det spelar ingen roll. Vi måste
hitta honom nu.

Vi vet inte i vilken riktning han gick.
Kom då, kom nu.

Vi måste hitta Joakim. Men då får vi gå
tillbaka och hämta kartor och kompass.

Vi kommer att gå vilt sen om vi
fortsätter.

Vi har inte tid nu med det. Han kan ju
ligga skadad någonstans.

Men vad föreslår du att vi gör då?

Det finns inga spår i vilket håll han
har gått.

Alltså, hur fan ska vi hitta honom? Hur
fan vet jag?

Jag är ingen jävla hund. Jag kan inte
lukta mig fram till honom.

Joakim!

Ola, seriöst.

Joakim! Ta det lugnt.

Var fan är han?

Vi får gå tillbaka till källplatsen,
okej? Mm.

Men gud.

Ni tror väl inte att det är...

Fan.

Hur fan hamnade den där uppe egentligen?
Vi måste gå tillbaka nu. Vi måste ut ur

skogen.

Vi vet vilket håll det kommer ifrån. Vi
måste ut. Vi måste utifrån nu. Kom då

Ola.

Tycker du att vi drar på en gång att vi
sticker härifrån?

Jag såg någon som var bebyggelse på
kartan förut.

I kartan?

Ja.

Jag vet inte var det var.

Tror du att vi kommer hinna dit innan
det blir mörkt? Jag vet inte.

Här är det.

Seriöst, det är ju mitt i skogen.

Hur är Jocke då?

Man ser ju tydligt att det är ett större
byggnadskomplex. Vi måste kunna ringa

polisen därifrån.

Vi kan ju bara lämna honom lite.

Nej, men åtminstone vi hittar
någonstans.

och ringa. Men det kanske är för sent om
vi kommer dit.

Men nu kommer vi här.

Alltså om vi drar hit så kan vi ringa
därifrån. Men hinner vi dit?

Han kan vara där ute och flytta ihjäl
just nu.

Men jag vet inte. Ja men om vi i alla
fall tar oss dit så kommer vi i alla

kunna ropa på hjälp. För vi måste ju
ropa på hjälp först för att hitta honom

eller hur? Vi måste skynda oss dit nu.

Vi måste packa ihop alla grejer.

Vi tar bara allt som behövs och skitar i
rätten.

Kom nu. Kom nu.

Har du koll på

vart det är någonstans?

Du kan ta ut kompassen och kika.

Men Lin, vet du vart vi är på vägen?

Hur långt är det kvar? Jag vet inte,

okej?

Men om du inte vet hur långt det är,
vafan.

Det känns ju verkligen som att vi bara
går runt i cirklar.

Det här känns inte okej.

Samma sak kanske händer oss som händer
Jocke.

Har ni tänkt på det?

Ja, det är alternativet. Häng med nu.

Lägg på ett kol.

Det kommer ju bara frysa ihjäl här. Det
kommer bli mörkt snart.

Hallå! Det är ingen som lyssnar på vad
jag säger någon gång.

Kom igen nu, guys.

Fan, han bara drar.

Kom nu då!

In där!

Här?

Men Ola, vänta på oss. Du kan inte bara
dra

själv. Rätt rädd, men ja.

Jag vill bara göra en story.

Vi började leta oss igenom skogen och vi
gick,

gick, gick.

När vi kom fram till, jag trodde det
skulle vara den här byggnaden där vi

hitta hjälp.

Va? Alltså jag vet, det såg inte ut
såhär på... Det såg inte ut såhär på

okej? Men vadå på kartan? Vet du vad?

Skit i den där jävla kartan.

Okej?

Finns det en väg i närheten?

Jag vet inte.

Du vet ingenting, min.

Men vad fan, vart är den närmsta vägen
egentligen?

Hur långt är det till den?

Jag såg några andra hus.

Ja, men fuck de där andra husen, Lind.
Det räcker.

Seriöst, du har ju lett oss ända hit.
Det är absolut ingenting.

Jag tycker att vi går till närmsta väg.

I närmsta väg så vet vi i alla fall att
det kommer någon i morgonbitti. Här kan

vi inte stanna.

Vi får gå hela natten om vi ska komma
fram dit. Vi skiter i den här jävla

kartan.

Vi tar det till närmsta väg istället.
Det ska vi kolla upp. I en jävla hus.

Så jävla... Jag

skulle

gärna också gå till något hus.

Om jag visste att det fanns något nära.
Men vet inte om det ser likadant ut som

det här rucklet. Carla, det här har ju
inte varit en levande... Fucking Ola.

Jag går då.

Nej, skärp dig nu.

Om du också går vinstet, då måste vi
söka upp två personer. Vi måste hålla

Fan alltså.

Så jävla dumma.

Vi följer efter Jasmin.

Tänk mig bara att stänga den här dörren.
Men får jag något tungt?

Jag tror

inte det kan vara den då.

Hon tog barnet eller?

Jag tänker på barndagen och så där ute.

Hörde du det där?

Det är den ljuden.

Vad fan var det där? Det är den ljuden.

Det var det jag inte hörde. Det var det.

Men är du säker?

Tänk om det är fler där ute då?

Va?

Vi måste ta oss in till något säkrare
stämme. Men varför ska vi ta oss in för?

Om den här kommer in i det här håret nu
så är det helt rätt.

Nej, jag orkar inte. Jag orkar inte.

Jag orkar inte ordna.

Jag är också där.

Jag är också där.

Vi måste ta oss in. Jag tycker att vi
ska vara kvar här. Kom igen.

Det kan finnas en utgång. Det kan finnas
något.

Åtminstone en spänjande.

Om vi tar oss in så här i plats.

Då måste vi vara kvar där. Okej?

Vad är det här för något?

Fan.

Stänga.

Földsjukhus?

Det är ett rum här.

Kolla det här.

Det är med gamla journaler.

Vad är det här för ställe?

Jag vet

inte men

det är batterierna som är slut. Det
innehåller batterierna som juckar kabel.

Vad fan har han varit där för?

En psykos som får patienten att äta
köttet från sina egna lämmar är förstås

sak vi ska få.

Vi har uppmärksammat negativa
beteendestörningar som kan påvisa att

fortfarande befinner sig i hysteri.

Behandling krävs snarare.

Inte tro det.

I det sista kintet har det fallit ur och
vi upptäcker ännu en medicinsk

avvikelse.

Nya tänder, lik tandraden av ett
rovdjur, har börjat tränga igenom

Varianten reagerar eller inte längre på
tilldelad smärta och väntar göra sitt

bästa för att undvika ljus.

Vi börjar få se upp alternativet för
alla om dem, men om det går så långt så

finns det bara en sak att göra.

Men det var ju där den där grejen
klättrar.

Kom in, kom in, kom in.

Den där grejen var ju uppe i trädet mot
väg.

Okej, okej, okej. Hörrni, vänta.

Jag tycker att vi går tillbaka till
ingången och, vänta.

Jag tycker att vi springer.

Nej, nej, nej, nej, nej.

Fan.

Vad var den här botten?

En kamera.

Det där är ingen av våra.

Ola, säg inte att de också var
utskickade av VPS.

Jag vet inte vad han pratar om.

Alltså jag har inte ens någon aning om
vars väg. Jag vet ingenting just nu.

Vänta, han snackade om att han åt upp
sin dotter.

What the fuck är det som händer?

Okej, det här är inte bra.

VP har ludat oss helt.

Jag stoppar nu, det är exakt.

Det var VP som gav hennes nummer.

Åh, jag är så jävla lurad.

Jag hade ingen aning om det. Det följde
alla rutiner som ett vanligt jobb.

Precis likadant.

Fan vad dum jag känner.

Vad fan, om inte Therese kommer och
hämtar oss nu, vad gör vi då?

Therese Angelica, hon kommer garanterat
inte att komma.

Jag tror inte ens det är för lång tid
att vi ska överleva det.

Men, varför då?

De behöver ju materialet, är det hur?
Det vore ju skitdumt.

Nej, de har exakt allt de behöver.

Hur är det?

Vi har ju fjärrspänt varenda sekund.

De har allt på sin fjärrserver.

Life's a hellfete, just det.

Stäng av slagsläppningarna på en gång.

Ja, vi gör det. Då ska jag inte få en
sekund till.

Ja, det är sant.

De har inte gjort någonting.

Vad gör vi nu då?

Jag vet inte.

Jag vet inte det bästa.

Det där är min telefon.

Jocke!

Jocke hade ju telefonen, eller hur?

Jocke!

Okej, men nu.

Nu då.

Kanske om du får tag på telefonerna så
kan vi i alla fall ringa på hjälp.

Okej.

Nej.

Jag är död.

Jag är död.

Blodiga jävla hjärta är det nere.

Vad ska jag säga till hans fru?

Hans barn.

Det är ditt fel.

Det är inte ditt fel, okej? Jag skiter i
om den hör, men jag kan lika gärna dö

också.

Ola, det är inte ditt fel, okej?

Ola, lyssna.

Ola, lyssna.

Vi alla här visste, vi visste, okej?

Redan från början, det är inte ditt fel,
okej?

Vi visste vad vi skulle ge oss in på,
att det fanns försvinnande och grejer,

okej?

Jag vet det.

Vi måste ringa på hjälp, Ola. Vi har
inte tid med det här.

Förlåt att jag drog dig ur den där
skiten.

Förlåt, förlåt, förlåt. Vi visste ju att
det var människor som försvann. Vi

visste ju det från början.

Det var vi som bestämde för oss själva.
Tänk på det också.

Ola, vi alla är här för att vi valde att
vara här. Men... Ola!

Vi har inte tid med den där skiten. Vi
måste ringa polisen.

Okej, ta fram telefonen. Vart är
telefonen?

Telefonen är där.

Jag vet inte. Jag vet inte var vi är.

Nu skynda dig på.

Skynda dig.

Okej. Vad sa de då? De ska skicka ett
karl -sms.

Ett sånt här sms de kan spåra upp.

Ett jävla sms? Är du seriös?

De hittar telefonen var vi är.

Det var som två lysande ögon i mörkret.
Det var något som jag aldrig har sett

tidigare.

Den bara skrek och vi skrek och Ola
skrek och vi bara sprang.

Och nu, han hade fått tag på Ola och vi
bara

sprang.

Jasmin ville vända tillbaka men jag
visste att det var för sent. Det fanns

ingenting vi kunde göra.

Och vi sprang.

Vi slutade inte springa förrän solen
hade gått upp. Och då kom vi egentligen

fram till en väg.

Vi såg en bil.

Det var första människan vi sett på.

Det kändes som en evighet.

Jag minns inte så mycket mer.

Vi bara flög in i bilen.

Kollapsade väl.

Vi var räddade.

Men Ola och Jocke.

De kom inte tillbaka.

Längst denna landsväg jag står efter.

Hittades tidigare under morgonen.

I södra Sverige. Linn Söderqvist och en
annan frilansfotograf.

Det har efter undersökning av
vårdpersonal blivit överlämnat till

Enligt obekräftade rapporter har hon nu
tagits in till polisförhör. Så kan vi

berätta att hon är en kvinnlig kollega
samt två män varit ute på ett längre

reportage. Det vi däremot kan lägga till
är att två andra personer saknas. Men

polisen ska under eftermiddagen söka av
platsen där man sist såg dem.

Polisförhöret pågick ju i flera dagar.

Och jag förstår fortfarande inte om det
var så att de försökte leta efter Ola.

Eller om de misstänkte mig.

Allt kändes bara så jävla fel.

För vi visade ju dem materialet men ändå
hittade de inte honom.

Ja, jag tänker hade inte min mobil varit
urladdat så...

Så kanske han fortfarande hade varit här
vid liv.

Men efter att polisen letade igenom
telefonen så upptäckte jag ett

Som är den här då.

Jag förstår fortfarande inte varför de
inte trodde på oss.

Men du hör ju honom. Vi ville ju
faktiskt gå tillbaka och hämta dem.

Jag ville det. Jag försökte...

Nej,

egentligen... Egentligen gjorde jag
ingenting.

Jag lät rädslan ta över och jag sprang
därifrån.

Jag bestämde mig för att lämna dem
istället.

Istället för att rädda mina vänner.

Polisen har sökt av platsen som
kvinnorna uppgett men däremot finns

som styrker deras historia.

Polisen, de har redan varit på plats.

De har genomsökt, säkrat.

De har inte funnit några smält kroppar.
Däremot finns ingenting som styrker

deras historia och polisen avfärdar den
som osanning. Det finns kvinnor i vårt

samhälle som genomvider rena helveten.

Och tack vare min Söderkvist och Shazmin
Mastaki sjunker deras trovärdighet.

Nej men den här är helt obegriplig om du
frågar mig.

Vad vi har här, det är två stycken
kvinnor som har tagit en tragisk

Och försöker själva slå åt sig 15
minuter av brömmelsen och sätta sig

centrum. Att någon ens har mage till att
utnyttja en sån förfärlig och tragisk

händelse för att få publicitet och för
att få uppmärksamhet. Det är bortom all

förlåtelse och det kokar inom mig bara
av att tänka på det. Då skulle jag yrka

för en mordrättegång.

Medieföretaget som de säger sig ha
blivit anlitar av, det existerar ju

De har tagit sig in till polisförhör
enligt rapporter. Jag kan tyvärr inte

uttala någon vad de har sagt i förhör
men jag kan tillägga att deras historia

inte har varit helt överensstämda med
vad vi misstänker ska ha hänt.

Men ni hör ju hur det låter.

Deras historia håller ju inte.

Att de inte är fortsatt häktade tycker
jag är olyckligt.

Jag tror att bevisen har en möjlighet
att hålla för en fällande dom.

Men att någon skulle tro på den här
historien är fullständigt bedervärdig.

Jag har fått ta del av videobanden som
beslagtogs av polisen efter de två

journalisterna att de återfanns.

Om vad de fångat skulle visa sig vara
sanning skulle de här personerna ha

en av de största upptäckterna hittills.

Vi kan inte utesluta att de två männen
håller sig gömda för att skapa en

sensationell historia tillsammans med
överlevarna. När jag och min sambo

dem där efter vägen så var de
uppskrämda.

Vad filmmaterialet visade är bland annat
symbolen för naturens varning angående

den ändlösa hungern.

Som bara tidigare påträffats i
Nordamerika. Vad man senare tyckte gådde

materialet är den mytologiska.

Men i brist på bevis så släpper man nu
de båda kvinnorna. Vad som har hänt är

oklart.

Det är som om historien upprepar sig.

Det är precis som när kvinnan riker.

Först försvann så görs ingen genomtänkt
förundersökning.

Jag har presenterat mängder med bevis
men utredningen står helt stilla.

De har ignorerat allt vi lagt fram och
anklagat oss för att ha orsakat Ola och

Jockeys död.

Vi har timmar med material men tydligen
räcker det inte.

Om vi bara hade fått tag på materialet
från den där andra gruppen så kanske det

hade varit annorlunda.

Då hade vi kunnat bevisa vem som anlitat
oss och vilka som verkligen står bakom

det här.

Folk som tittar på det här kommer att
kalla det vi gjort för en dokumentär för

att bevisen är undanröjda och
manipulerade.

Vem skulle tro på oss?

De har sin egen agenda.

Vårt öde var bestämt långt innan våra
kameror började rulla.