Original subtitles

-Hallå där! -Det är du!

Beth Traywick. Hur står det till?

-Är doktorn ledig? -Han har inte mottagning idag.

Om det är ett nödfall, åk till mottagningen i Wadebridge.

-Är det stängt? -Ja.

-Men du är här. -För att säga att det är stängt.

-Är doktorn där inne? -Ja, men...

-Låter du mig inte träffa honom? -Jag beklagar.

Nej. Bra gjort. Du står på dig.

-Jag har ju sagt att du ska gå! -Okej.

Ja.

-Varför skriker du? -Jag bara sitter här sysslolös.

-Kan vi inte sätta upp en skylt? -Nej, du ska föreslå Wadebridge.

Du får fortfarande lön.

Du har referenserna i fel format.

Martin, det är min uppsats och jag behöver få ett bra betyg.

Jag vet att du oroar dig för förhöret och det gör jag också.

Men jag måste få det här gjort.

Ta en promenad. Skaffa en fisk åt oss. Snälla.

Hallå där!

-Du minns nog inte mig. -Du är amerikanskan. Vad gäller det?

Jag håller på med släktforskning och alla säger att jag ska fråga dig.

Jag är en Traywick och en förfader föddes i den här församlingen.

-Efternamnet var Trehan. -Jag känner dem. Jag känner alla.

-Finns släkten dokumenterad? -Det beror på vilken du menar.

Det finns Trehan i Port Gaverne, St. Kew och i Port Quin.

-Är det inte samma släkt? -Självklart inte.

-En kund. -Har du nåt mot det här?

-Får jag bjuda på lunch och fråga? -Jag är upptagen. Vad sa du?

Jag har varit överallt och du vet mer om platsen än nån annan.

Det är sant. Ursäkta, jag hörde inte.

-Hon behöver nåt mot halsont. -Ja. Tack.

Jag lärde mig mer av dig på 30 sekunder än jag gjort på dagar.

-Det skulle betyda mycket för mig. -Jag har bara 40 minuters lunch.

Kom hit klockan 12 så lagar jag mat.

Tack! Fantastiskt. Vi ses.

Jag hörde inte. Tala högre.

-Ruth! -Martin. Jag tänkte hälsa på senare.

Jag tog reda på saker om panelen. Den leds av professor Langan.

Det är bra, eller hur? Han var väl så gott som din mentor?

Han blev även mycket upprörd när jag slutade som kirurg.

Förhoppningsvis har åldern gjort honom mildare.

-Jag ska stötta i morgon. -Det behöver du inte göra.

Jag vet det. Men jag vill göra det så jag kommer att vara där.

Doc! Jag var just på mottagningen.

Morwenna sa att den är stängd. Det tar bara en minut.

-Jag är inte praktiserande, mr... -Bill Potter.

-Jag har krukmakeriet. -Åk till Wadebridge.

Jag har en stor beställning. Det är årets mest hektiska period.

Jag har fått en knöl. Enligt min vän Dave ett ganglion.

Är Dave doktor? Han vet inte vad han pratar om. Wadebridge.

Doc kan säga det till er. Mottagningen är stängd.

Jag tänker inte göra ditt jobb.

Om ni behöver hjälp idag, åk till Wadebridge.

Wadebridge.

-Tyvärr, mrs T. Det är inte öppet. -Det är inte medicinskt, Morwenna.

Det är mer som ett samtal mellan två yrkespersoner.

-Doc. -Mottagningen är inte öppen.

-Beställningen från förra veckan. -Jag har redan tillräckligt i lager.

Jag vet hur svåra förhören kan vara.

Erbjuder din hustru tillräckligt känslomässigt och fysiskt stöd?

Om jag kan göra nåt, säg bara till.

Jag vill bara ha lite lugn och ro när jag rensar fisken, tack.

Ja.

-Är den klar? -Jag måste göra den här mixen.

Den måste vara klar ikväll. Om jag hade vetat hur ont om tid...

Jag har massor att göra, Joe. Den här knölen gör det inte lättare.

-Jag bör kanske åka till Wadebridge. -Du ska prioritera arbetet.

Särskilt arbetet för mig. En knöl är väl inte så farligt?

Dave är en fitnesstränare. Vi spelar fotboll på helgerna.

-Ni sa att ni hade slutat spela. -Ja. Vi tar en kopp kaffe numera.

Han sa att det är ett ganglion. Det finns en teknik som tar bort det.

-Varför har du inte gjort det? -Jag kan inte. Man ska slå till det.

-Jag kan göra det. -Verkligen?

Okej. Använd den här.

Sen ska du arbeta vidare. Lägg handen på bordet.

-Vänta! Gör det ont? -Nej. Det kommer att gå bra.

-Jäklar! Jag blodar ner allt! -Du behöver ett bandage eller nåt.

-På hyllan, första hjälpen. -Ett ögonblick.

-Vi borde inte ha gjort så. -Ingen fara.

Knölen är borta så det fungerade.

-Dra åt riktigt hårt. -Sluta kämpa emot.

-Hur känns det? -Som om nån slagit mig med en bok.

Men det har slutat blöda och knölen är borta.

Jag sa ju det. Då så. Fortsätt att arbeta.

-Ursäkta, men jag är vegan. -Du behöver inte be om ursäkt.

-Jag hade sallat och morötter. -Det ser jättegott ut.

Jag forskade lite kring ditt namn, men har inte haft mycket tid.

Berätta varför du är så intresserad av ditt släktnamn.

Jösses. Det där är toppen.

Jag har inte mått så bra sista tiden.

Jag upptäckte att andra generationer i släkten hade samma sjukdom.

Den som jag tror att jag har. Bronsdiabetes.

Du menar nog hereditär hemokromatos.

En sjukdom som får kroppen att absorbera järn.

Den är vanligast hos personer med keltiskt ursprung. Irland, Cornwall.

-Det är imponerande att du vet det. -Jag håller mig ajour.

Jag oroar mig för att jag har det. Det är ärftligt.

Jag ställer inga diagnoser, det vore olämpligt.

-Du måste gå till doktorn. -Jag hoppades få träffa honom idag.

Det är dessvärre förgäves. Han är inte praktiserande just nu.

-Jag hörde det. Vad beror det på? -Det kan jag inte säga.

-För att du inte vet det? -Jag sviker inte hans förtroende.

-Har han problem? -Åk till Wadebridge. Wadebridge.

Den jag vill träffa är dr Ellingham.

-Varför då? -Senast vi sågs blev jag fängslad.

Jag har gjort efterforskningar. Han var kirurg.

-Jag vet det. -Den yngste nånsin. Titta.

-En mapp? -Jag gör så när nån är intressant.

Jag fördjupar mig i deras historia.

Båda mina exmakar var läkare, men inte så bra som dr Ellingham.

Jag måste öppna apoteket nu. Lunchen är över.

Du måste gå. Gå. Nu.

-Ut. -Okej.

-Chris. -Hur mår du?

Inga patienter på en vecka. Det är inte klokt, jag avvisar dem.

Tvätta händerna när du har vidrört hunden.

Jag vill gå igenom det som väntar i morgon.

Den här vägen.

-Här. -Tack.

Du skulle kunna ringa professor Langan inför förhöret.

-Varför då? -För att återuppta kontakten.

Han är envis och vet bäst.

Jag läste hans rapport om hypertrofisk osteoartropati.

Inte precis uppdaterad. Den lämnade mycket att önska.

Jag ska företräda dig i morgon. Den där attityden ger oss problem.

Tro mig, din blodfobi är problem nog.

Dr Ellingham. Beth Traywick. Latanoprostreceptet!

-Amerikanskan. -Ja!

-Receptionisten släppte inte in mig. -Dr Ellingham är inte praktiserande.

Jag hörde det. Inget allvarligt, hoppas jag.

Om de inte sätter värde på dig här borde du ta dig över Atlanten.

-Du skulle tjäna massor i USA. -Jag trivs bra här, tack.

Jag kanske tittar in senare för jag har ett medicinskt mysterium.

Du förstod nog inte riktigt. Han praktiserar inte på nåt sätt.

Jag förstår. Vi ses.

-Vad gjorde du? -Ordnade ett möte.

Han får inte träffa nån. Inte före förhöret.

-Är det ett sånt problem? -En hemsk kvinna anmälde honom.

Det är nonsens, men han får inte praktisera just nu. Begrips?

Som jag sa till honom. Om de behandlar er så, kom till USA.

Vi tar hand om er.

-Du kan be Alice Taylor om ursäkt. -Jag har inte gjort nåt fel.

-Citronsjötunga utan smör. -Samma för mig.

-Vin? -Inte jag. Nykter i sex månader nu.

Jag håller kursen.

Ursäkten visar panelen att du är villig att mötas halvvägs.

Det skulle göra mitt liv enklare.

I flera år har jag försvarat dig mot anmälningar.

Du sumpade kirurgkarriären. Gör det inte igen.

-Det händer inte. -Du vet inte det.

Jag har sett det. Ett förhör kan stoppa en karriär.

Du har ett bra liv här. Hustru, barn och en härlig hund.

Kasta inte bort det. Du anar inte vad det är värt förrän det är borta.

Allt kan förändras mycket snabbt. När det sker står man där utan nåt.

-Du är visst illa ute, Doc? -Svimma på mig när du vill!

-Hur var lunchen med Chris? -Fisken var lite torr.

Jag menade inte maten. Vad sa han om morgondagen?

Han är bekymrad.

-Sa han att du kan bli av med jobbet? -Han tror att det är tänkbart.

-Vad tänker du göra? -Jag har mina argument klara.

Men det löser inte problemet.

Du svimmade. Hur övertygar du dem om att det inte händer igen?

Det kan jag inte.

Ursäkta, Doc. Det är Beth Traywick. Hon är mycket bestämd.

Jag var också bestämd, men hon har nog övat mer än jag.

Hon är amerikan.

-Jag trodde att jag var tydlig. -Du tar inte emot normala patienter.

Men jag är inte normal och jag betalar för dina tjänster.

-Det är uteslutet. -Jag vill bara höra din åsikt.

Jag tror att jag drabbats av Traywick-eländet.

-Vad då? -Leversvikt. Jag har hemokromatos.

-Varför tror du det? -Det är ärftligt.

Morfar hade det och hans morfars far.

Jag kan inte behandla dig, men diskutera det. Den här vägen.

-Tar vi emot patienter, men inte? -Hon är inte en patient.

Mina symptom blev begripliga när jag såg släktens historia.

Jag har min doktor, men mentalt är han en dvärg jämfört med dig.

-Vilka är symptomen? -Viktminskning.

Trötthet, förlorad könsdrift.

Irriterade fötter, efter en dusch. Det har varit så här runt en månad.

Bronsfärgad är ett symptom. Du tycks rodna.

Gör jag? Jag undviker solen.

-Magont? -Lite, då och då. Det är nog åldern.

Jag läste om dig. Jag googlade och sen läste jag om dig.

-En lysande kirurg. Vad gör du här? -Det är inte mig vi ska prata om.

Inte om det vore ett läkarbesök, men vi är två personer som samtalar.

Många där hemma skulle vilja ha en doktor som du.

Smart, välutbildad och inget nonsens.

-Vad är det? -Ursäkta mig.

Vad gör ni, mrs Tishell?

Jag dubbelkollar bara att jag gav er rätt material.

-Varför gick ni inte in genom dörren? -Ni praktiserar inte.

Bara en mycket självisk kvinna skulle störa er just nu.

Gå härifrån.

-Jag ber om ursäkt för det där. -Hon verkar mycket fäst vid dig.

Åk till Wadebridge för ett blodtest. En komplett blodstatus-

-och en biokemisk profil som visar leverfunktionen och järnnivåerna.

Jag vill inte att nån i Wadebridge undersöker blodet.

-Jag vill få din hjälp. -Jag får testresultatet.

Okej. Tack.

Jag har nyligen gått igenom några prövningar själv.

-Mitt råd är... -Jag vill inte ha några råd, tack.

Det är aldrig så illa som man tror.

Ge din adress till receptionisten. Jag hör av mig om testresultatet.

Det ska jag göra. Tack.

-Sally. Är du okej? -Nej, jag är inte okej.

Du vet att doktorn inte får ta emot patienter.

Jag ville bara höra hans åsikt. Han är en smart person.

Det vet jag, liksom att du vill få honom att flytta till ditt land!

Du behöver lugna ner dig.

Ursäkta! Det var en olyckshändelse!

Du gjorde det med flit. Är du galen?

Nej! Jag har papper som bevisar det.

-Huset bjuder. -Nej, jag...

Du är en speciell gäst och vi hoppas att du kan rädda Doc.

-Det är inte upp till mig. -Doc kan inte rädda sig själv.

-Vilken chans har han i morgon? -Det får jag inte diskutera.

-Inte stor, alltså? -Det var inte det jag menade.

Vilken dålig dag. Jag behöver ett glas.

Chris tror att Doc ligger illa till.

-Du har väl en plan? -Den som kan rädda Martin är Martin.

Innan du säger nåt, jag vet att du har näsa för whisky.

Jag har inte druckit på länge.

Vi lanserar en ny produkt, Large Special Blend.

Jag behöver en kännare. Smaka och säg vad du tycker.

Ta en klunk.

Inte illa.

En mild rökighet blandat med trä och kryddor.

Blick för detaljerna. Du är rätt man för panelen och räddar Docs jobb.

Jag ska göra mitt bästa.

-Var vill ni ha mig? -Vad menar du?

Avtäckningen. Jag skulle få göra det på puben.

Jag kan göra det på stationen, men det är ganska trångt.

-Folk vågade inte svara på inbjudan. -Jag trodde att du skämtade.

Skämtade om att beställa en byst över mig-

-och sen en tillställning för att fira att den blivit klar?

Du har en märklig humor, Al.

Håll det där.

Flytta lite på det. Du kan höra ditt hjärta slå.

Det uppfanns av en fransk doktor-

-som inte ville trycka örat mot damernas bröst för att höra hjärtat.

Jag går ut och andas lite frisk luft. Jag har suttit vid datorn hela dagen.

-Går det bra? -Ja.

Hej då! Vi ses!

En irländsk doktor, Arthur Leared, uppfann versionen för båda öronen.

Det är en stor dag i morgon. En färdknäpp.

Jag borde kanske vittna? Jag har stort inflytande här.

-Bra idé. Är du en bra talare? -Se och lär.

Lyssna nu. Var tysta, allihop.

Tyst! Tack.

Förvåning, glädje, stolthet...

...ödmjukhet. Det var det jag kände när Exeters polisledning meddelade-

-att jag är den polis som tjänstgjort längst i Portwenns historia.

-En fråga. -Vi tar dem i slutet.

Det är frågan. När tar det här talet slut?

Låt oss få se den, Joe! Ta bort täckelset. Kom igen!

-Louisa! Är Martin också på väg? -Nej. Jag ska bara...

-Kan jag få prata med dig? -Visst, slå dig ner.

-Nånstans där det är lite lugnare. -Jag har ett rum där uppe.

-Ta bort det! -Okej.

En trumvirvel, tack.

-Du har en spricka i huvudet, Joe. -I bysten. Det är en spricka i den.

-Vill du ha ett glas? -Nej.

-Du borde nog inte heller ta ett. -Du har rätt.

Ett till bara. Det har varit en svår månad.

Morgondagens förhör blir finalen.

Jag tror inte att Martin är helt uppriktig om hur allvarligt det är.

-Han vill inte göra mig orolig. -Han borde vara orolig.

Han kan bli av med sitt jobb, men tror du att det är sannolikt?

Allt mer så, dessvärre.

Han borde vara ödmjuk och ångerfull, men det lär väl inte hända.

-Visst kan du väl göra nåt? -Ibland går det fel.

Man gör sitt bästa för att det ska bli rätt, men det räcker inte.

-Är allt okej, Chris? -Jag har bara...

Jag har en del problem, med Helen.

-Stora problem. -Det var tråkigt att höra.

Hon vill ha skilsmässa, säger att inget finns kvar.

Jag är en grå, ointressant man och hon behöver färger i sitt liv.

Det är inte sant. Hon har fel.

-Har hon det? Verkligen? -Ja, självklart. Du är en av de bra.

Det är därför som Martin och jag behöver dig i morgon.

-Det känns bra att nån bryr sig. -Du kan alltid prata med mig.

Jag vet att jag kan prata med dig.

Tack, Louisa.

Chris... Nej! Det där är väldigt olämpligt.

Chris? Herregud!

Louisa?

Louisa? Vad då?

Det kanske kan fixas?

-Där uppe. Louisa är hos honom. -Ska jag ta med honom hem?

-Bra idé. -Kom hit. Hej!

Han fick kramper igen. För några sekunder sen.

-Hur många har han haft? -Två.

-Har han druckit? -Massor.

-Varför händer det? -En reaktion på alkoholen.

Han sa att han slutade dricka för sex månader sen.

Kan du hålla hans arm stilla? Räta ut den. Bra.

Okej, klart.

-Träffade du honom? -Jag ville fråga om han kan göra nåt.

-Det är panelen, inte han. -Jag oroar mig för dig.

Vad kommer att hända om du inte är doktorn längre?

-Martin... -Du fick kramper av alkoholen.

Hemsk whisky.

Louisa, jag borde inte ha försökt kyssa dig.

-Vad då? -Jag tänkte säga det senare.

-Några andra underligheter? -Nej. Han drack för mycket.

-Han krampade. Hör de två ihop? -De två? Krampandet och...?

Kyssandet. Fler underligheter? Han kan ha en hjärntumör.

Att han försökte kyssa mig, tyder det på ett hjärnfel?

Jag vet inte, Martin. Jag kanske är attraktiv?

-Han behöver omhändertas. -Inte häktet.

-Är det nödvändigt? -Av mig. Han får sova på soffan.

Martin, du kanske inte är läkare efter morgondagen-

-men jag är stolt över att ha dig som vän.

Är han okej? Han drack för mycket. Inte bra reklam för Special Blend.

-Sa han inget om alkoholproblem? -Kanske, i förbigående.

Att servera honom var ansvarslöst!

-Jag vittnar för dig i morgon, Doc. -Det behövs inte.

Det är min plikt. Jag täcker dig.

-Jag ber om ursäkt för gårdagen. -Det var inte särskilt smart.

Du har rätt.

Louisa... Mitt beteende är oursäktligt.

Vi glömmer det.

Ta antikrampmedicin sex månader och gå till din doktor.

Jag skriver ett brev om anfallets detaljer.

God morgon, Doc. Beth Traywicks blodtestresultat.

Kontakta henne, tack.

Du sa att du inte praktiserar.

Du hade slutat dricka, Chris Parsons. Du ska inte mästra nån.

Det har varit en svår tid.

Louisa.

Jag skulle aldrig... Du vet.

-Jag var full. -Jag förstår.

Herregud! Ursäkta.

-Den startar inte. -Det finns en reparatör i Truro.

Jag ska lämna in min uppsats klockan 12.

-Förklara vad som hände. -Det är som om hunden ätit läxan.

Det kommer att se ut som om jag inte gjort det, inte kunde det.

Ingen fara, jag har mina anteckningar.

-Får jag låna din dator, Martin? -Ja, naturligtvis.

Hej då. Ursäkta.

Jag måste byta om till förhöret. En dusch.

Jag ber om ursäkt.

-Han tål inte att dricka. -Låt oss kolla styrkan.

-Det är inte så farligt. -Det ska gångras med två.

Det innebär 88 procent.

-Du kunde ha dödat honom, pappa. -Det är jättebra.

Han behövde nästan en ambulans. Är det jättebra?

Det finns en marknad för sån whisky och vi gör den enkelt.

-Det här är lovande. -Även om vi måste gå över lik?

God morgon, Chris.

Jag brukar tåla att dricka. Vad var det i whiskyn?

Mitt specialrecept. Gillade du den inte?

Jag ska bara lämna tillbaka de här papperna.

Jag fick veta att din make dog. Det förklarar väl ditt beteende.

-Du skulle låta bli Doc. -Jag måste inte göra som du säger.

-Du beter dig som en stalkare. -Du tittar in genom fönster.

-Du är ute efter nästa make. -Du är galen.

Du hittar på sjukdomar för att komma nära en gift man!

-Han tycker att du är tokig. -Det är en lögn.

-Vi har en speciell relation. -Du drömmer.

-Ta tillbaka det där. -Det är sanningen. Inse det.

Släpp mig, ditt psykfall!

-Jag går till förhöret nu. -Jag är strax klar. Vi ses där.

Stressa inte med uppsatsen. Den är viktig.

Liksom förhöret. Jag kommer dit innan det börjar.

Tack.

Lycka till, Doc. Jag håller tummarna.

Ja, mrs Tishell?

-Jag kan inte andas! -Det kan du visst.

-Rör mig inte! -Lugna ner dig.

-Vad hände? Är ambulansen på väg? -Ja. Jag trodde att hon överdrev.

Vad är problemet? Bröstsmärtor? Jag ska lyssna på det.

Jag försökte kontakta dig.

Jag hör lungsäcksljud. Vad har hänt med ditt ben?

-Jag föll igår. -Hon föll.

Det måste ha orsakat blodproppar som lett till lungemboli.

Proppen har fastnat i en lungartär. Det var därför jag ringde igår.

Du har inte hemokromatos, men du har polycytemia vera.

Det ökar risken för proppar. En blodkroppsökning ger tjockt blod.

Läs mer på Internet.

-Hon blev inte alls knuffad. -Det var mycket turligt.

Om det inte hade upptäckts hade hon kunnat få en infarkt eller stroke.

-Du får ett blodförtunnande medel. -Låt bli att säga så.

-Nej, inget praktiserande. -Tyst.

För tydlighetens skull, räddade fallet hennes liv?

Stanna hos henne tills ambulansen är här.

Snälla! Lämna mig inte med henne. Det var inte bara ett fall.

-Ni måste gå till förhöret nu. -Vad hände?

-Jag föll inte, jag... -Jag räddade ditt liv.

-Jag föll inte, jag snubblade. -Då var det utrett.

-Vill du ha en kopp te? -Nej.

Bill! Det är Joe. Bill?

-Du är sen, Martin. Är du okej? -Ja. Det blev en nödsituation.

-Martin! -En patient drabbades av lungemboli.

Du får inte behandla och får inte bli sen till förhöret.

Sluta prata, i så fall. Ställ bort din kaffekopp.

Förmågan har aldrig ifrågasatts... Dr Ellingham! Trevligt att ses.

Ja, professorn.

Du flyttade till mitt i ingenstans och nu har jag också släpats dit.

Jag räknade inte med att se dig i en sån här sak.

Svimmade ovanpå en patient. Vad har hänt med dig, Martin?

Inte ovanpå en patient. Är det en officiell fråga?

Nej, det var småprat. Jag glömde att du inte deltar.

Då så. Låt oss sätta igång.

Bill! Jag vet att du är där inne. Du ska fixa sprickan i min skalle.

Bill?

-Bill? Är du okej? -Ja.

Jag tror att jag svimmade. Kan du köra mig till sjukhuset?

Ja, men jag ska vittna under Docs förhör.

Det är handen. Jag har ingen känsel och är orolig.

Han behöver mig.

Joe, snälla!

Jag tror att dr Ellingham kanske kan börja med-

-att berätta vad han känner rörande Alice Taylors anmälan.

Han kanske beklagar det och vill visa det?

Ms Taylor har rätt att ha sin åsikt.

-Kollapsade du under proceduren? -Nej, efter proceduren.

-Jag ser ingen skillnad. -Bra att du inte är min doktor.

Jag omformulerar det. Kollapsade på grund av proceduren?

Nöjd, eller ska vi fortsätta med semantiken?

Proceduren var avklarad. Är det tydligt nog för dig?

Det här är inte den första anmälan mot dig.

Du utreds redan för ditt ohövliga och nedlåtande beteende.

Det var en åsikt. En åsikt. Det är inte fakta.

Vissa skulle kanske säga att du är ohövlig och nedlåtande nu.

Skulle de? Jag kan inte uttala mig.

Låt oss vara uppriktiga, Martin. Beteendet är en sak.

Men det verkliga problemet är din blodfobi.

En doktor som inte tål att se blod. Det är själva kärnan i jobbet.

Det här är inte sjukhuset.

Jag ska bara hjälpa Doc med mitt vittnesmål.

Vänta i bilen, Bill. Lyssna på radion eller nåt.

Patienten hade redan svimmat och tog inte skada.

Hon följde inte mina instruktioner.

Tänk om proceduren inte varit över eller hade gällt nåt allvarligare?

Ska jag kommentera en hypotetisk situation?

Jag ber dig inse en sanning, Martin.

Din blodfobi innebär att du inte kan erbjuda genuin hjälp.

-Är Doc där? Jag ska säga det här. -De tar inte emot vittnesmål.

-Snälla Joe, kan vi åka nu? -Du skulle vänta i bilen.

-Låt mig få titta. Handen är svart. -Jag sa ju det.

Vi behöver Martin.

-Ska vi störa? Det kan förvärra allt. -Det är allvarligt. Hämta hans väska.

Ett stort problem som du inte gjort nåt åt.

Ursäkta. Vi har en nödsituation.

-Följ med, Martin. -Vi är mitt i förhöret.

-Doc! -Jag sa åt honom att inte gå in.

-Kan jag vittna nu? -Nej!

-Vad hände? -Det var hans idé.

-Vad hände? -Det var ett ganglion.

Vi slog till det och blodet vällde ut.

Vi lade på ett bandage och det verkade okej.

Det är inte okej. Inte ett ganglion, det är ett brustet artärbråck.

Bandaget ströp blodet till handen. Om inget görs nu kan han förlora den.

Om vi får igång flödet till handen kan den kanske räddas. Sitt ner.

-Min väska är i bilen. -Louisa hämtar den.

Penhale, rena handdukar och vatten.

Ruth, sjukhuset ska ha en kirurg redo.

-Här! -Bra gjort. Tack.

Professor Langan, assistera mig. På med de här.

Jag måste strypa strålbensartären så att ulnaris ger handen blod.

Först måste bandaget bort. Ha tryck på kompressen när det görs.

-Såret måste förstoras. -Jag behöver inte instruktioner.

Sjukhuset är redo, Martin.

-Dr Ellingham? -Martin, kan jag göra nåt?

Nej. Tack, men det går bra.

Håll klämman där.

Jag har sakerna, Doc. Vanligt och kolsyrat vatten.

-Sluta prata. -Jag tog båda.

Öppna klämman.

-Har nån kallat på en ambulans? -Jag kör, trots att felet var hans.

-Du mosade den. -Blodförlusten får dig att yra.

Det är trist, Martin. Du förspiller din tid här nere.

Han räddade just ett liv. Det gör han regelbundet.

Det där var inte förspilld tid. En sak är tydlig.

Du anser att Martin har problem, men han klarar det utmärkt.

Låt oss ha ett samtal.

-Är allt väl? -Ja.

Jag förnekar inte att du är bra på det du gör.

Jag blev påmind om vad kirurgin gick miste om när du försvann.

Varför vill du stoppa mig?

Jag gillar inte en läkare med en fobi som kan påverka behandlingen.

Vad måste vi göra för att få vara kvar här?

Du får fortsätta praktisera, men bara om vi kan övervaka dig.

Jag vill se en förbättring, och det måste ske snabbt.

Annars har jag inget val. Jag har ett vårdansvar.

Tack.

-Bra gjort. -Det var ett ganska enkelt ingrepp.

Verkligen? En operation utan rätt utrustning på ett hotellbord?

-Har han rätt? Förspiller du din tid? -Nej.

-Du tvekade. -Jag är glad att jag är här.

Jag kan nog hjälpa dig med fobin. Jag har läst om en teknik.

Ögonrörelser, desensibilisering, omprogrammering.

-Jag känner till det. -Jag tror att det har substans.

-Baserat på vad då? -Hjärnans informationsbehandling.

-Vad tycker du? -Oprövat, på gränsen till dumt.

Ett sätt att hantera det som gett imponerande resultat.

-Simpel pseudovetenskap. -Du spydde inför dina jämlikar.

-Ja. Men de är inte mina jämlikar. -Martin...

Text: Håkan Axén Sync:BetteKaj