Original subtitles

Lägg dig i din korg. Sätt fart!

Din smutsiga, stinkande lilla...

Buddy, lägg dig i korgen.

-God morgon! -Tack för att du rycker in, Ruth.

Jag träffar gärna min brorsons son.

Han sover nu, men är varm och var orolig.

Ta tempen var trettionde minut. Han har nästan inte sovit.

En tupplur klockan 11 efter blöjbyte.

Jag har passat honom förut, Martin. Gör dig redo för arbetet nu.

-Hur går det med kursen? -Vi har klarat av introduktionen.

Nu tittar vi på anknytningsteori.

Med undertyper som otrygg ambivalent anknytning-

-och... Vad heter den andra?

Nej! Ut!

Jag är sen. Jag ringer. Tack, Ruth!

-Hej, Bert! -Jack! Tara! Det var länge sen.

-Är det din butik? -Jag vill inte skryta, men...

Trevligt att se att det går bra. Du är välsignad.

När du är klar med det där, Bert, har jag varor på baksidan.

Visst, Caitlin.

-Vad tycker du om rummet? -Nånstans att sova. Jag klagar inte.

Det är ganska litet. Jag såg dig igår, alldeles hoptryckt.

-Såg du mig? -Jag tittade till dig.

-Tittade du på mig när jag sov? -Bara några minuter.

Som en stor sovande baby.

Det får mig att må dåligt, Bert. Jag har en stor dubbelsäng.

Det finns plats för en till.

Jag fortsätter med varorna.

Herregud! Al.

Klockan är 8.15. Jag glömde larmet. Jag kommer att bli sen.

-Kan du inte bli sen lite tystare? -Doc kommer att ha ihjäl mig.

Okej.

Tar du det, Al? Al?

-Överraskning! -Mr och mrs Newcross.

-Var är Morwenna? -Morwenna!

-Hej! Vad gör ni här? -Att träffa dottern är inget brott.

Du sa att vi aldrig hälsar på. Sätt på tevattnet!

Ni borde ha förvarnat, pappa. Jag är sen till jobbet.

-Fem minuter för familjen har du. -Bara fem minuter.

Ta deras väska.

Hej! Snygg morgonrock!

-Stället är sig likt. -Ja.

Förutom ny färg, nya tapeter, nya möbler.

Bara gå ner.

-Jag ska bara gå och... -Varför då?

Lever du i synd med Al Large?

-Passa dig för den familjen. -Folk förändras.

-Vad gör han numera? -Han driver puben.

Mycket respektabelt.

Extranycklarna. Mjölk i kylen, te i skåpet.

-Jag är tillbaka halv sex. -Ta ledigt på förmiddagen.

-Doc har nog inget emot det. -Det tror jag.

Lunch. Jag kommer till mottagningen. Jag har aldrig sett dig på jobbet.

Jag väntade mig inte besök av er. Ni gick inte på farfars begravning.

Vi borde ha ringt.

-Ska jag följa dig? -Vill du inte prata med dem?

Det skulle kunna orsaka stress. Jag måste tänka på blodtrycket.

-Det var en usel undanflykt. -Den enda jag har. Inte förberedd.

Pinsamt. Jag kände mig som 16 år. De stannar väl inte länge?

-Var bor de? -Kenya. Du vet lika mycket som jag.

-Vad gör de? Du har undvikit ämnet. -Missionsarbete. De bygger en skola.

-Det är häftigt. -Jobbet är viktigare än allt annat.

-De var kul innan de blev kyrkliga. -Hur länge tror du att de stannar?

Morwenna?

Var är Morwenna?

Mottagningen är öppen. Den här vägen.

Nej! Stanna där.

Nej, nej! Ut!

Inte du! Kom tillbaka. Ni stannar där.

Vem är 8.30? Är det du? Vem är du?

Mary Rawlings. Jag har just flyttat hit från...

Är du registrerad? Registrera dig hos receptionisten.

Om hon nu värdigas komma hit. Var har du varit?

-Nej! -Min föräldrar dök upp helt oväntat.

Är det mitt bekymmer? Få ut hundarna härifrån.

Noah Cant. Den här vägen.

Ursäkta mig! Ur vägen. Vad är det som har hänt?

Jag måste tyvärr stoppa dig, Louisa. Det är en brottsplats.

Det kan finnas en farlig inkräktare där inne.

-Var inte dum. -Vänta! Nej!

Louisa...

-Här inne. -Vänta!

Hur kan nån göra så? Så här.

Den kriminella hjärnan är outgrundlig för de flesta människor.

Men lyckligtvis inte för mig.

-Ja? -Jag gör fortfarande en utvärdering.

Hej, Dan! Hur är det i Bristol?

Sjunger du fortfarande? Du hade så vacker sångröst.

Nej, det gör jag inte.

-Har du nåt mot det här? -Ja, det har jag.

Gå till doktorn först och få hans åsikt.

-Vet du vad det är? Säg det. -Nej. Du måste gå till doktorn.

-Endast han får ställa diagnoser. -Det är dumt.

Jag beklagar att du tycker det. Du brukade vara en artig pojke.

Doc! Sätt fart! Han finns där av en anledning.

Hur lång tid tar det? Jag behöver få arbete gjort.

Rättvisans gång tar den tid den tar.

Jag är inte bra på pussel, former, mönster. Mekaniskt illitterat.

-Lite av en nackdel i ditt arbete? -Jag kompenserar det med annat.

Målmedvetenhet. Ett sjätte sinne.

Jag tar med mig bevisen till högkvarteret.

Under våra glansdagar hade vi klarat det utan hjälp.

-Jag har inte energin nu. -Du orkar åtminstone prata.

Man ska alltid se det från den ljusa sidan!

-Dan? -Jag vill träffa doktorn.

-Hemma från universitetet? -Annars skulle jag inte stå här.

Du har inte en tid bokad, men du får plats efter nästa patient.

-Nästa! -Varsågod.

Den ungen mannen kan gå före. Jag har inte bråttom.

Vårt samtal är så trevligt.

Dan.

Gå in.

Visa mig utslaget.

-Värker det? -Ja.

Kan det bero på vattnet? De har nåt i det. Fluorid och annat.

Bara 10 procent innehåller fluor. Det orsakar inte hälsoproblem.

-Du verkar veta mycket om det. -Jag är en doktor.

-Har du huvudvärk? Trötthet? -Ja, båda sakerna.

-Det är bältros. Oroas du av nåt? -Att de har nåt i vattnet.

-Nåt verkligt. Stress kan orsaka det. -Inget på universitetet oroar mig.

Ställ dig på vågen. Bakom dig.

Sitt ner.

Du har gått upp i vikt mycket. Tänk på din diet.

Jag skriver ut antivirusmedicin.

Du kan själv köpa ibuprofen och kalamin. Drick mycket vatten.

-Det där är mycket mediciner. -Du har en virusinfektion.

En dusch tar inte kål på dig, trots din syn på landets vatten.

-Vart ska du? -James ska få frisk luft.

Om du väntar lite kan jag göra dig sällskap.

-Har ni skaffat ett till djur? -Vad menar du? Nej! Ut!

Ut härifrån! Morwenna! Den tog sig in igen!

Hundar älskar dig. De har alltid gjort det.

-Det ser bra ut härinne. -Jag gör mitt bästa.

-Morwennas föräldrar är här. -De dök upp i morse.

Bor du hos henne de flesta nätter?

Rummet hos Caitlin är trångt. Det är väldigt obekvämt.

Det finns många rum upptill här.

Nej. Som man bäddar får man ligga.

Jag behöver få oljan och bromsarna kollade.

-Vad betyder det? -Jag har lite ont i axeln.

Det är inget stort, men man vet aldrig.

Sen Gerry dog har jag inte varit ute lika mycket som förut.

-Jag börjar bli gammal och stel. -Sluta prata.

-Gör det där ont? Det där, då? -Nej.

-Lyft upp armarna. Gör det ont? -Inte så att man tänker på det.

-Det är inget fel på axeln. -Det gjorde ont igår, och dagen före.

-Bäst med det säkra före det osäkra. -Ta ner handen.

-Hej, älskling! Är jag för tidig? -Ja, du får vänta.

-Slå dig ner några minuter. -Gärna. Det är varmare än man tror.

-Allt väl, mrs Rawlings? -Jag klarade kontrollbesiktningen.

Men det kan finnas lite rost under huven.

Tack, dr Ellingham. Ni har ett så trevligt sätt.

-Anita Bush? -Nej, Doc. Hon är min mamma.

Hej! Tara Newcross.

-Jag har hört mycket om dig. -Bara bra saker.

-Du är gulaktig. -Det är solbränna.

-Jag är missionär. Det ingår. -Hon mår bra. Vi måste gå nu.

Hon mår inte bra. Fuktig hand, och hon ser varm ut.

Jag vill undersöka dig. Titta på henne.

-Du ser lite sjuklig ut, mamma. -Det var en lång flygresa.

Gör som Doc säger. Han har ett trevligt sätt, tydligen.

-Den här vägen. -Visst, om det gör dig nöjd.

-Jag har levercancer. -Sätt dig.

-Hur lyder prognosen? -Jag är döende. Inget kan göras.

-Hur säger jag det till min dotter? -Rakt på sak brukar vara bäst.

Vem sa att inget kan göras? Behandlingarna blir allt bättre.

Jag undersöktes av doktorn i Nairobi. Jag har flera tumörer i levern.

Kyrkan låter mig komma hem och vara sista tiden med min dotter.

Jag råder dig att tänka om vad gäller behandling. Jag skriver en remiss.

-Vi tror att allt sker av en orsak. -Det är nonsens.

Icke desto mindre, det är den väg som valts åt oss.

-Mrs Newcross. -Det blir inte lätt för Morwenna.

Vi har varit borta från henne mycket.

Tack för att du gav Morwenna jobbet. Jag är tacksam för din omtanke.

Inte omtanke. Det är en medicinsk åsikt.

Jag har funnit frid och fattat mitt beslut.

-Är allt bra? -Ja. Vitaminer.

Toppen. Lunch.

Jack! Hemma för gott eller bara på besök?

Bara på besök, Sal. Vi vill träffa Morwenna.

Herrens arbete upphör aldrig.

Jag ska be massorna om donationer, så ett paket halstabletter, tack.

Du gör ett bra arbete. Clive läste ur er tidskrift för mig.

-Hur mår han? -Han dog.

-Jag beklagar. När hände det? -Förra veckan.

Bibeln säger att vi inte ska frukta dödens sting.

Du tycks ta det bra. Du har åtminstone din tro.

Man klarar allt om man har tron.

-2,50. -Ja.

Tack.

Min hustru och jag har hjälpt till med byggandet av en skola i Kenya.

Hur skulle ni må om era barn måste gå barfota varje morgon?

-Till ett skjul utan el... -Han har inte nämnt pinten än.

Barnen måste gå flera kilometer.

-Ni kan hjälpa för priset på en pint! -Där kom det.

Ni kan... Tack! Ni betalar skolböcker för ett år.

Alla gillar ett glas, men tänk på det goda era pengar skulle göra.

Min plånbok är tom, Jack.

-Ge honom inte pengar. -Jag vill vara generös.

En främling skramlar med en bössa. Han kan vara vem som helst.

-Jag har referensbrev. -Skramla inte med den i mitt ansikte.

Din hund! Den kissade i min väska!

-Hunden är inte min. -Den är Fizzy Waters.

-Han ska hålla den borta från mig. -Han dog för länge sen.

Nu går vi.

Försvinn!

-Tänker du bara leka med maten? -Jag är inte hungrig.

Under resan har jag nog ätit tre frukostar.

Jag beklagar att vi inte gick på farfars begravning.

-Det spelar ingen roll. -Jo. Arbetet har alltid gått först.

-Det verkade viktigast då. -Det gör det visst fortfarande.

-Pappa samlar in pengar. Pinsamt. -Han kommer snart hit.

Han ville ge oss lite tid så att jag kan berätta en sak.

Berätta vad då? Varför beter ni er så konstigt?

Ni ska skilja er, eller hur? Jag vet att pappa kan vara jobbig-

-men det betyder inte att ni måste spola ner nästan 30 år av äktenskap.

-Har du berättat? -Hon gör det nu.

Det beror nog på att du alltid ska bestämma.

Jag tror inte att sjukdomen orsakades av det.

Vilken sjukdom? Vad pratar du om?

Vi ska inte skilja oss. Det handlar om mig, Morwenna.

Dr Ellingham sa att jag inte skulle linda in det.

Jag har cancer och det är dödligt.

Nej... Vad sa Doc? Du kan väl få behandling?

Jag har vetat det i tre månader, och har accepterat det.

Det är därför ni är här. För att säga att du ska dö.

-Vi har båda accepterat det. -Snälla, sätt dig.

Hon vill inte ha behandling. Låt oss prata om det som en familj.

En familj? När har jag nånsin varit delaktig?

Ni har vetat det i tre månader.

Men ni har inte ringt eller...

Jag ville säga det öga mot öga.

Hej! Hur mår James?

Jag lade honom i sängen, men han har feber.

Ruth sa... Nej! Låt inte den hunden följa med in.

Den är nog bortsprungen.

Ägaren är död och nu söker den sig till oss.

Ett flockdjur tilläts springa fritt här.

Nu kommer alla hit. Den där borde avlivas.

Det är min lektionstid nu, Martin.

-Hej, professor Bradman! -Sam, snälla.

Kan inte det där vänta?

-Har du fått tag på all litteratur? -Ja.

Jag har börjat med "Desorganiserad anknytning".

-Det är en kärntext, så läs noga. -Det ska jag göra.

-Grundkonceptet är felaktigt. -Hur sa?

-Hyssjar du? -Nej, inte dig! Martin...

-Är det mr Ellingham? -Doktor.

-Ursäkta, professorn. -Ingen fara. Diskussioner är bra.

Boken bygger på en mycket bristfällig föreställning-

-som bortser från olika utvecklingsnivåer hos barn.

Giltig kritik, som jag vill diskutera med min student.

-Men inte under första lektionen. -Absolut. Ursäkta avbrottet.

-Nu börjar vi. -Vådan med att arbeta hemifrån.

"Desorganiserad anknytning - en översikt..."

Ursäkta, ha tålamod med mig!

Är allt okej?

-Får jag sova här inatt? -Visst.

Driver föräldrarna dig till vansinne? Som pappa, vill ha uppmärksamhet.

Bit ihop och tänk på att de är borta snart.

Mamma är döende.

Mor... Jag menade det inte så.

Jag är så ledsen, Mor. Förlåt.

Jag påpekade en sak och din professor svarade.

Nej, du avbröt för att visa hur smart du är.

Jag vill inte gräla. Dagen blev lång och jag vill sova.

Jag hade rätt om boken.

Gud! Det är den där andra hunden som vill ha vår uppmärksamhet.

-Uppenbarligen. -Strunta i den. Den tröttnar och går.

Ursäkta, men det är brådskande. Jag behöver prata med Louisa.

-Hunden är herrelös. Fånga in den. -Det här är viktigare.

Stanna där. Bra!

Louisa, ett genombrott har gjorts.

-Vad är det? -Det var inbrott i skolan igår.

-Det sa du inget om. -Troligen nåt barn som gör ofog.

Det är mer än så, mycket mer. Nån bröt sig in i livbåtshuset.

Samma tillvägagångssätt. Ett från skolan, ett från båthuset.

Det tog halva natten att tejpa dem. Säg vad ni ser, eller inte ser.

Det där är min klass för sju eller åtta år sen.

Livbåtskortet är nyare, troligen från i år.

Ett ansikte är bortrivet på båda. Det är nog samma pojke.

Då är det kanske inte bara inbrott. Det kan vara en besatt mordsituation.

-Vad då? -Vet du vem pojken är?

Jag minns vissa klasser bättre. Det här var ett bra år.

-Dan Willis, tror jag. -Han var på mottagningen igår.

Får du...? Jag förstår. Den hippokratiska eden och det där.

-Misstänkta saker måste du nämna. -Nej, det måste jag inte.

-Han betedde sig alltså misstänkt? -Det som händer där angår inte dig.

-Det tolkar jag som ett ja. -Gör som du vill.

Joe, borde du kanske prata med Dan om det?

I en idealisk värld. Vem vet var han är nu.

Jag har inte resurserna för en fullskalig förbrytarjakt.

Han bor nog hos sin mamma på Quinn Street.

Det är bra.

-Doc! Jag vill ha ett samtal. -Senare. Dig träffade jag väl igår?

Det gällde axeln. Mina fotleder är svullna.

-Jag vill prata med dig nu. -Hon kan gå först, jag väntar.

Hon är inte en patient. Jag ska prata med dig sen. Gå nu.

Jag kunde jobba var jag ville när jag hade mina skal.

Jag gjorde smycken av dem. Halsband, hårprydnader, armband.

Bara tomma skal, men du anar inte vad turisterna betalar för det.

Ursäkta ordvitsen, doktorn.

-Inget är fel på fotlederna. -De är stela, men det förvånar inte.

Jag gick några mil varje dag under tio år och slutade plötsligt.

-Varför slutade du? -Min Gerry dog.

Jag saknar honom. Han var 17 år.

-Din son? Jag trodde det var maken. -Min son? Min border collie.

Herregud! Inget tyder på artrit.

Köp antiinflammatoriskt receptfritt. Motion skulle inte skada.

Border collie...

-Har nåt hänt Dan? -Varför tror du det?

Vi grälade igår och han har inte kommit tillbaka.

Det var inbrott i hans gamla skola. Foton på din son blev vandaliserade.

Ansiktet blev bortrivet, eller hur? Följ med in, Joe.

Han började på universitetet. Nu är han en helt annan person.

Han har gått upp i vikt och är arg och misstänksam.

Igår tittade jag in i hans rum. Han hade mina fotoalbum där.

Han hade rivit sönder alla. Jag blev arg på honom för det.

Det var inte förrän han hade stormat ut som jag insåg-

-att han hade rivit bort sitt ansikte på alla.

Det är kusligt.

Intressant, menar jag. Mycket intressant.

Finns det några han inte haft sönder? Så att jag känner igen honom.

Det finns några som jag inte har satt in i albumen.

Nu ska vi se. Här.

Han hade ett underbart leende. Jag vet inte vart det tog vägen.

Det är 15 minuter till nästa patient.

-Varför sa du inget om mamma? -Jag får inte diskutera patienterna.

-Hon skulle säga det till dig. -Jag funderade halva natten på det.

Det är jag. Jag arbetar här. Jag är inte nån från gatan.

-Du är upprörd. -Ja! Mamma är döende.

Hon vill inte ha behandling. "Det är så det är."

-Det är inte rätt. -Nej, hon är oerhört dum.

Ja! Övertala henne. Förklara att hon är chockad.

-Det har bara gått tre månader. -Tre månader?

Jag vill se resultaten från doktorn som ställde diagnosen.

Hon vill inte säga vem doktorn är. Hon ser det som del i en stor plan.

-Varför då? Kan du göra nåt? -Inte utan mer information.

Vad i helvete?

-Jag hittade de här. -Klozapin? Det är antipsykotiskt.

-Vems är de? -Dan Willis. Han sov i en båt.

Han blev upptäckt, glömde väskan. Telefonen, plånboken, tabletterna.

Han sa inte att han tar det här. Morwenna... Nej, förresten.

-Ruth! Vad vet du om klozapin? -Jag behöver ett sammanhang.

En patient har nog inte tagit medicinen.

-Symptom? -Viktökning, dålig hygien, oro.

Sovit i en båt. Rivit bort sitt ansikte från foton.

Det är relevant. Klozapinabstinens kan bli allvarlig.

Psykoserna kan återuppstå.

-Var är James? -Han är i hundkorgen.

Han kröp ner i den och har kul. Det är inte farligt.

Det är mycket ohygieniskt.

-Ursäkta, men herbafobisk? -Hebefren.

En schizofreniform som utmärks av vanföreställningar.

Om inget görs kan den ta över helt.

Jag måste hitta honom. Lugn, Doc. Jag löser det här.

-Nej! Det är inte Waterloo Station. -Han är min pappa, Doc.

Gå in. Inte du. Håll de här och sätt dig där.

Säg till pappa vad du behöver veta.

Namnet på hennes doktor. Han som ställde diagnosen.

Jag är här för att Morwenna bad mig. Det är jag skyldig henne.

-Men jag lurar inte min hustru. -Är allt det här okej för dig?

-Att mamma ger upp och det får ske? -Hon ger inte upp! Hon har frid.

Tänk om hon har fel, pappa. Ni pratar om en stor plan.

Det här kanske ingår i den. Jag, och Doc.

-Bryr du dig inte om hur det går? -Det är klart jag gör!

Okej. Dr Museveni, universitetssjukhuset.

Snälla, säg det inte till din mamma. Jag gav henne mitt löfte.

-Är han försvunnen? -På sätt och vis.

-Varför fotot? -För att locka fram honom.

-Vad är vitsen? -Det är komplicerat polisarbete.

Han har ingen telefon eller pengar.

Han är stor och behöver äta, och då går han kanske hit.

Då finns jag på andra sidan gatan, redo att slå till. Pang.

-Även om det tar hela natten? -Ja.

Jag gör dig sällskap, men tar kanske en tupplur.

Du är en vän. Jag uppskattar det.

Så där. Håll tyst nu!

Jag ska prata med Penhale i morgon om att få den avlivad.

Joe.

Joe! Bilden är borta. Den misstänkte är i farten!

Vad då? Jag sov inte, jag gjorde mig redo att slå till.

-Jag är fastkopplad. -Kom igen, Joe!

Titta, där är han! Han kommer undan!

Dan! Stanna!

Ja? Vad då? Lugna ner dig, Penhale.

Jag är ledsen, Ruth. James är på dagiset.

-Du kunde ha sagt det! -Det var upptaget.

-Vart ska du? -Pojken hotar med att hoppa.

Den hebefrene? Jag följer med.

-Jag sa åt dig att stanna där! -Visst. Jag kan gisslanmedling.

-Penhale. -Han är inte supermottaglig.

-Jag ska prata med honom. -Är det klokt?

-Han har ett elakt sår. -Han kan behöva vård.

-Skrik inte åt honom. Var finkänslig. -Jag tänker inte skrika åt honom!

Jag vet vad som hände. En reaktion när du slutade ta medicinen.

Jag kan hjälpa dig, men först vill jag titta på såret, Sam.

Det är Dan, dumskalle! Kom inte närmare, jag hoppar!

Hej! Jag är dr Ruth Ellingham.

Vi känner inte varandra, men jag vet varför du gör så här.

-Han är en dåre. -Jag hörde det där!

Du slutade ta medicinen, eller hur? Du mådde bra, men nu är det värre.

Fotografierna, varför var det så viktigt att riva sönder dem?

Det där är inte jag. Det är nån annan som ler mot mig som en idiot!

Han har ingen aning om hur illa det kan bli.

Det är som om han skrattar åt mig, det där leende ansiktet.

Se så, Dan. Kliv ner från kanten.

Låt mig få titta på såret på din hand. Det ser otäckt ut.

-Stanna där. -Kom ner hit.

Jag vill inte att såret blir infekterat.

Kom ner och låt mig få titta.

Så där ja.

-Är allt okej? -Ja.

-Ska jag hjälpa dig ner? -Nej, det är bra.

Det verkade vettigt, men nu när du är här känns det konstigt.

Ja. Kom nu. Vi måste få det där rengjort.

Varför fick du klozapin?

Första gången jag var hemifrån. Jag klarade det inte.

Jag var inte van vid att bo själv. Jag började störa lektionerna.

Det var väl ett sammanbrott. Läkaren där gav mig tabletterna.

Varför slutade du ta dem?

Jag kände mig omtöcknad och konstig.

Jag tror att det är en bra idé att fortsätta med medicinen.

Prata med din psykiatriker om dosen, den kan behöva justeras.

Utslaget var bältros. Klozapin försvagar immunförsvaret.

-Hade du vattkoppor som barn? -De där kliande fläckarna? Ja.

Bältros är en ny reaktion på samma virus.

-Och fluoriden i vattnet? -Det har inget med nåt att göra.

När du går till en doktor måste du berätta att du tar medicin.

-Jag tog medicin. -Före. Det är ingen vits nu.

Bort från bordet.

Jag ska se till att du kommer hem.

Vi får se om nån vill anmäla inbrotten.

Förmodligen inte, men jag håller ett öga på dig.

En till framgång för den dynamiska duon.

Teresa Green? Varsågod.

-Lunch? -Ja, hon vill prata med oss.

Det är här uppe, eller hur?

Vad är det, älskling?

-Förlåt att jag blev arg på dig. -Du behöver inte be om ursäkt.

-Jag vill att du pratar med Doc. -Nej, har jag sagt.

-Han kontaktade dr Museveni. -Hur fick han tag på honom?

-Jack? -Prata med honom.

Jag bad om stöd. Det är svårt nog som det är.

-Vad står på? -Ingen fara. Jag borde inte vara här.

Nej, det borde du inte. Du borde vara död.

-Men du är inte det. -Jag förstår inte.

Inte jag heller. Ignorera situationen eller så låter du mig undersöka dig.

Din doktor fann det märkligt att du lever tre månader efter prognosen.

Låt bli. Få mig inte att hoppas. Det var svårt att acceptera det.

Om allt det här bara visar att jag kommer att dö så klarar jag inte det.

-Förlåt, men inte en gång till. -Sluta prata.

Flera cystor. Utifrån ditt skick så stämmer det inte.

Det kan vara hydatidos. Det orsakas av en parasit i Afrika.

Dvärgbandmaskcystor i levern som lätt kan förväxlas med cancer.

Det är allvarligt, men kan behandlas.

-Kommer hon bli bra? -Ja, om det är det.

-Kommer jag inte dö? -Inte av det, om vi har tur.

-Ett mirakel! -Nej, en parasit.

Om vi inte hade träffat dig hade hon dött av hydatidossaken.

-Ja, utan behandling. -Ett mirakel! Ser du, Morwenna?

Cystorna måste opereras bort av en leverspecialist i London.

Jag skriver ut antiparasitmedicin.

Vad du än säger, Doc. Tack!

Vi ses där hemma.

-Tack! -För all del.

Nej, nej! Ut! Smutsiga djur.

-Herregud. Vad är det nu? -Mina handleder.

Det är det inte. Du simulerar. Inget är fel på dig, eller hur?

Ibland känner jag mig lite ensam. En pratstund skadar inte.

Vänta lite.

Hunden behöver en ny ägare. Två promenader om dagen.

Vilken fin pojke!

Tack, doktorn! Ni är en mycket trevlig man.

Vilken fin pojke!

Kom! Nu ska vi gå hem. Vi ska ta en promenad på stranden.

-Var det...? -Den andra, med sin nya ägare.

Bra gjort!

Jag hörde att det blev ett drama. Var det Dan Willis?

Ja. Han ska börja ta medicinen igen och jag ska följa hans tillstånd.

Kan det bero på hans uppväxt? Han var ett ängsligt barn.

-Det kan vara anknytningsproblem. -Han har en psykisk sjukdom.

Jag spekulerade bara.

-Ta upp det med Sam nästa gång. -Ja, det kanske jag gör.

Duktig vovve, Buddy!

Text: Håkan Axén Sync:BetteKaj