All language subtitles for Doc Martin S08E02

-Förstörd! Den bet rätt igenom.
-Du har trettio till.

-Det här var den andra.
-Jag sa åt dig att ha dörren stängd.

Inte "den" utan han.
Du har gett honom komplex.

Den är kastrerad och har inget kön.

God morgon! Är jag tidig? Ursäkta.

God morgon, Ken.

Mrs Travis passar James.
Vi ska träffas prick klockan 12.

-Kom inte för sent.
-Nej då.

Jag hade en hund, som rymde direkt.
Jag klandrar den inte.

Jätteintressant. Den här vägen.

Det är nog bara influensa, Doc.
Elak hosta, huvudvärk hela tiden.

Har du druckit igen?
Varför all vätska i så fall?

Det är inte sprit.

Vätska i buken
är ett symptom på leversvikt.

Klä på dig och sitt ner.

Jag har provsvaren från Truro.

De tyder på att leverns
funktioner inte längre förbättras.

-Förmodligen för att du dricker.
-Jag dricker inte. Det är ett faktum.

-Vad har hänt med din hand?
-Jag tappade ett glas och skar mig.

Du svettas. Går du på AA-mötena?

Jag törs inte. Om nån på Crab
ser mig sprids det i hela byn.

Alla på puben tror att jag dricker.

-När drack du senast?
-För nästan 18 månader sen.

-Säger du sanningen?
-Ja. Jag är jäkligt stolt, Doc.

Ursäkta att vi är sena.
Hon ville inte gå hemifrån.

-Det är dags att gå in, Astrid.
-Nej, inte idag.

-Det är teckning, som du älskar.
-Jag vill vara med mamma.

-Mår hon inte bra?
-Halsflussen är över.

Hon sa att det var trist
att inte få vara i skolan.

-Visst mår du bättre nu?
-Jag antar det.

Kila iväg nu.

Jag tvingades ta ledigt mycket
och har inte sålt nåt på veckor.

Om det blir problem hör vi av oss.

Vi ses! Släpp mig nu.
Jag måste jobba. Vi ses klockan fyra.

Sånt är livet. Man blir lämnad.

Föräldrar, vänner.
Ens fästmö vid altaret. Så är det.

Tack, Joe. Gå in nu.

-Dr Ellingham! Jag tänkte ringa.
-Vad gäller det?

-Vad tycker du om jordbruksdjur?
-Dubbla känslor.

Exakt. Men du äger en gård.

Jag blev uppringd av nån
som letar efter en egendom som din.

-Jag tänker inte sälja.
-Nån betalar över marknadsvärdet.

Du slipper alla bekymmer.
Det är ett attraktivt förslag.

Du har mitt nummer.
Fundera på saken.

Jag sa inte ja, jag sa
att jag skulle fundera på saken.

Som partners
borde vi ha blivit informerade.

Jag informerar er nu.
Vi har haft få B&B-gäster i veckor.

-Och whiskysatsningen...
-Det har gått långsamt i början.

-Ja, och nu har det stannat upp helt.
-Ruth.

Allt som behövs för en lyckad
verksamhet finns här.

-Vi behöver bara mer tid.
-Jag måste fatta ett beslut snart.

Tid är inte nåt som nån av er har.

Om en vändning ska ske
måste det hända nu.

-Du sa prick klockan 12.
-Jag vet. Förlåt!

Det var Astrid.
Du har träffat henne, halsfluss.

Hon var svår idag, jag måste
följa henne till lektionerna.

-Du är 13 minuter sen.
-Ett gott intryck är det viktiga.

-Punktlighet gör gott intryck.
-Och artighet. Mamma sa:

-"Säg nåt trevligt, eller inget."
-Hon följde inte sitt råd.

Det är sånt där som vi vill undvika.

Louisa! Dr Ellingham.
Trevligt att du kunde komma hit.

Kom nu. Jag ska ge er en visning.

Det här är det rum vi oftast är i.

-När blev du legitimerad, Mary?
-Mel.

-Mel vad då?
-Hon heter Mel. Ni har träffats.

Jag passade James Henry, en dag.
Du var oförskämd.

Du hade svamp i armhålan.

Det är fantastiskt vad du har gjort
med stället. Enastående.

Jag älskade att vara dagmamma,
men till slut behöver man nåt nytt.

-Några frågor?
-Det är imponerande. Eller hur?

Tvättar du dig nu?
Vilka hygienrutiner har du?

-Teckna och måla, då?
-Den som arbetar med barn...

Hon kan arbetet
och tar hand om sig själv.

-Teckna och måla?
-Jag ska visa er.

-Vem är James mest lik?
-Mig. Han är lik mig.

-Martin?
-Ja.

-Det är din turdag, Ken.
-Tänker du betala din barskuld?

Bättre än så.
Du får ensamrätt på Large Whisky.

Ett hantverk,
gjord här i vackra Portwenn.

Bert! Jag har influensa
och har burit backar.

-Det är inte rätt tillfälle.
-Bästa medicinen.

Tyvärr, Bert.

Snälla! Jag har försökt överallt.
Bryggerierna äger marknaden.

-Jag är stolt, men kan vädja.
-Visst!

Jag tar några flaskor.
Leverera dem i morgon. Men gå nu.

-Du kommer inte ångra det.
-Ge mig lite lugn och ro!

-Sålde du nåt? Hur många flaskor?
-Han sa inte det. En låda eller två.

Jag hoppas det
för Ruth kommer att sälja.

Nej, hon påminner oss bara
om vem som är bossen.

Ja, hon är det,
och hon är less på oss.

Vi förlorar allt. Whiskyn, vår B&B
och vi kommer att bli hemlösa!

Lugn, gosse.
Det finns inget skäl till panik.

-Brukar gästerna få stå ute i kylan?
-Ursäkta. Vem är du?

John Rahmanzai.
Mr Large? Jag har bokat.

-Har du?
-Vi pratade med varandra i telefonen.

-Rahmanzai? Nämnde jag inte det?
-Nej, det gjorde du inte.

Det är väl inte fullbokat?

Vi är populära,
men du ska få det bästa rummet.

Ge mig några minuter
att göra i ordning deluxe-sviten.

-Han verkar spänd.
-Vem skulle inte vara det?

-Vi hade tur.
-På vilket sätt?

-Du sa att hon är oren.
-Nej.

Så gott som.
Men hon tar emot James trots det.

Men det är lite synd.
Han växer och jag missar mycket.

Du ville väl ha en dagisplats?
Är du nöjd, alltså?

Ja, men jag vill styra min tid mer.
Men han är i trygga händer.

-Lämnar du James där i morgon?
-Nej. Då ska jag läsa.

-Läsa vad då?
-Lancet, för att vara ajour.

Jag har ett möte med skolstyrelsen.
Vi får prata ikväll. Jag måste gå.

Louisa. Jag bokade ett bord
på den nya restaurangen.

-Den på Tintagel Terrace?
-Den är säkert hemsk.

-Dr Timoney sa att vi borde gå ut.
-Bra! Jag ser fram emot det.

Ja.

Ge dig iväg!

-Vad hände?
-Hon störde klassen.

-Hon skrek åt oss att vara tysta.
-Det är inte likt henne.

Singelmamma. Mer intresserad
av arbetet än sitt barn.

-Hon vill nog ha uppmärksamhet.
-Nej, Samantha är bra.

Astrid har aldrig varit sån.
Jag ska kolla att hon är okej.

-Kom in?
-Är allt bra?

Allt är bra, tack.

Ska jag ordna nåt under besöket?
En fiskeutflykt? Whiskyprovning?

-Jag behöver inga aktiviteter, tack.
-Okej.

-Ett glas vatten, kanske?
-Nej tack.

Men jag vill se mig omkring
och kanske besöka byn.

-Inga problem. Jag kör dig.
-Tack!

Astrid, det blir inga problem.
Jag lovar dig.

Men är det nåt som är fel?

Har det hänt nåt hemma,
eller i skolan?

Är det de andra barnen?
Det du säger stannar oss emellan.

De väsnas så mycket.

Jag vill bara gå hem.

Jag förstår.

Det är okej.
Vi ska få ordning på det.

"Undvik direkt solsken och ha
bra ventilation..." Låt bli den!

-Jag försöker bara hjälpa dig.
-Låt bli det.

Hej, mrs Tishell.
En gäst behöver hjälp.

Mot hostan? Jag har en bra sak.

En gäst? Bra gjort!

Jag sa till Sal att en B&B
inte klarar sig länge utan gäster.

-Bortkastade pengar. Lägg ner det.
-Tack, Clive.

Prova vår nya apparat.
Du får vara försökskanin.

Stoppa in armen.
Jag trycker på knappen.

-Låt bli den, Clive.
-Jag bara testar den, Sal.

Nej. Jag behöver kodein.

-Har du tagit det tidigare?
-Ofta. Det är det enda som hjälper.

-Man kan bli beroende. Det är morfin.
-Jag vet det.

Har det godkänts av en läkare?

Jag var i USA för två veckor sen.
Där gick det bra att köpa det.

Det här är inte USA, är jag rädd.

-Hjälp mig, mr Large.
-Mrs Tishell.

-Han kan vara en drogmissbrukare
-Jag är inte en drogmissbrukare.

-Exakt så säger de.
-Det här är inte klokt!

Prata med doktorn.
Om han säger ja är det okej.

Jag förstår inte siffrorna, Sal.

-Vad då?
-Ingenting, Al.

Dra ut armen.

Sen går du mycket långsamt
till dr Ellinghams mottagning.

-Vad då?
-Bli inte rädd, Al.

Men med stor sannolikhet
kommer du att få en hjärtinfarkt.

-Eller en stroke.
-Stroke?

Den där kvinnan
vet inte vad hon pratar om.

Strunta i henne.
Du får inte hjärtinfarkt.

"Stor sannolikhet", sa hon.

-Armen domnar. Ett tecken, eller hur?
-Du hade den i apparaten.

-Al.
-Tyvärr, Ruth. Vi ska till doktorn.

Jag har fått en hjärtinfarkt.

Morwenna! Jag vill träffa doktorn.
Jag har fått en hjärtinfarkt!

-Han överdriver. Jag däremot har...
-Doc!

-Vad är det?
-Al har fått en hjärtinfarkt.

-Det tvivlar jag på.
-Tack. Jag däremot behöver hjälp.

-Har du en tid? Är du registrerad?
-Nej.

Skriv in dig som tillfällig.
Den är vägen, Al.

Hon trodde att jag skulle dö.

Det är högt, men man gör inte
en prognos utifrån några värden.

Du ska få
en portabel sfygmomanometer.

Den mäter blodtrycket
var 30:e minut. Ha den på bältet.

Om alla värden är höga,
kommer jag få en hjärtinfarkt då?

Trycket i artärerna kan leda till
problem som stroke och hjärtinfarkt.

Jag vill att Martin
förnyar mitt recept.

Hej!
Vi träffades nyss utanför apoteket.

Ja! Hej.

Hörde jag rätt,
är ditt efternamn Rahmanzai?

Är du släkt med Ismael Rahmanzai?

Min pappa.

-Hur mår han?
-Han är död.

För nästan två månader sen.
Men han hade varit sjuk länge.

Jag beklagar.

-Stackars Izzy.
-Izzy?

-Kände du honom väl?
-För länge sen.

Kan du berätta varför han ville hit?

Hans aska.
Jag ska strö den på en kulle.

Rosstree.
Inte så långt från Portwenn.

Ja, det är inte långt bort alls.

Vet du varför
han ville få sin aska strödd där?

Vad gör du? Nästa patient!

Äntligen. Har du tid att äta middag?

-Vi kanske kan prata mer?
-Jag har ganska mycket att göra.

Nästa patient!

Jag träffar sällan
personer som kände min pappa.

Jag vill veta mer om honom. Snälla?

Naturligtvis. Jag gör en bokning.

Ja tack!

Jag vill ha kodein, men kvinnan på
apoteket kräver ditt godkännande.

Är hon galen?

-Hur länge har du hostat?
-Nån månad.

-Några förändringar i miljön? Stress?
-Nej.

Min pappa dog runt den tiden,
men jag tvivlar på ett samband.

-Det är tänkbart.
-Och ovidkommande.

Om jag tar kodeintabletter
så upphör hostan.

Det kanske bara dämpar hostan,
men döljer orsaken.

-Har din husläkare gjort tester?
-Nej.

Jag har en privatläkare
som inte ställer onödiga frågor.

Men som gärna
tar betalt för ingenting.

Jag förstår inte vad
som är tilltalande med platsen.

Apotekarna gör inte sitt jobb,
doktorerna hjälper inte patienterna.

Andas ut i den där.
En kort, häftig utandning.

Det kan vara astma,
men fler tester behövs.

Jag reser till London i morgon,
till min egen doktor.

Jag skriver ut en inhalator
för säkerhets skull.

Har jag ditt tillstånd
att köpa kodein eller inte?

Det är receptfritt.
Du behöver inte mitt tillstånd.

Kan du skriva ett brev
och förklara det för apoteket?

Javisst. Lycka till.

Lugn, jag ordnar det här.

Mrs Tishell!

Mrs Tishell!

Bara en kort stund! Snälla!

-Kodeinmedicinen.
-Jag måste beställa den.

-Det är inte klokt!
-Du fick honom att skaffa tillstånd!

Varför sa du inte
att du inte har den?

Du måste lugna ner dig.

Jag har ett recept för en inhalator.
Kan du ge mig den?

Eller måste jag göra
en meningslös vandring först?

-Jag håller på med inventeringen.
-Det är från dr Ellingham!

Ett ögonblick.

Jag förstår inte
vad pappa såg hos det här stället.

-Har nåt förändrats där hemma?
-Nej.

Det är jag och hon, som alltid.

Arbetar jag för mycket?
Jag får kvällssamtal, skriver.

Jag vet att du ägnar henne tid.
Du är duktig som hinner med allt.

Hon sa att det är
för mycket oväsen i skolan.

Jag vet inte vad hon menar.
Barn går igenom faser.

Hon blir säkert sig själv
ganska snart. Hoppas jag.

-Säg till om jag kan göra nåt.
-Tack, Louisa. Kom nu, raring.

-En pint bitter, Ken.
-Jag tänkte stänga.

-Jag mår inte bra.
-Ingen fara.

Det är märkligt.

När man mår bra
vill alla vara ens vän.

-När man är ensam...
-Visst, ett glas.

-Du är väl inte i tjänst?
-Jag stämplade just ut.

Jäklar! Fatet är tomt.

Ingen fara.
Stressa inte. Jag är kvar.

Jag borde vara på smekmånad
med min älskade, men nej.

Hon reser i Europa själv.
Jag är här och kommer ingenstans.

-Det gör ont!
-Det gör det. Verkligen.

Jag måste vila på sängen.

Ken?

Ken? Är du okej?

Okej, du måste
sluta blöda genom munnen.

Okej.

Jag vet inte vad jag gör.

Jag tänker ringa Doc. Vänta där.

Bli kvar hos mig, Ken.
Om du ser ett ljus, gå inte dit.

-Vad hände?
-Han föll nerför trappan.

-Har han druckit?
-Det skulle jag om jag ägde en pub.

Ur vägen. Hör du mig?

En råtta! Jag kan inte vara kvar här.

Jag gillar inte gnagare. Inte alls.

-Har du ringt efter en ambulans?
-Det är bara en fobi.

-Till mr Hollister.
-Ja. Nej. Jag ringer sjukhuset.

-Gör det ont, mr Hollister?
-Överallt, Doc. Men framför allt här.

-Kan du röra på benen? Smärta här?
-Ja.

-Har du druckit?
-Nej, jag lovar.

Om jag ska kunna göra rätt
måste du vara ärlig mot mig.

Vid min mors grav,
inte genom munnen.

-Skadedjur. Hur ofta går du ner hit?
-Tre, fyra gånger per dag.

-Hur ofta städas det?
-Jag har en överenskommelse.

Jag stör inte råttorna, de inte mig.

Det stinker urin och avföring.
Du kan ha fått leptospiros.

Du har huvudvärk och feber,
och vätska vid levern.

Ambulansen är på väg, Doc.

-Är han död?
-Nej.

Ken! Ambulansen är på väg!

-Klarar han sig?
-Han behöver antibiotika intravenöst.

Rör inte nåt.
Hela stället måste steriliseras.

-Du bor på en soptipp, Ken!
-Jag är inte döv!

Joe, det här stället blir min död.

Det blir allt svårare
att klara dagen utan en flaska.

-Jag har ingen att prata med.
-Jag vet hur det känns.

Förutom flaskbiten.

Du är fortfarande ung, Joe.
Var med. Livet är för de levande.

Du har rätt.
Tack, Ken. Jag ska göra så.

Jag tänker ringa hälsomyndigheten
för stället är motbjudande, Ken.

Tack, Joe.

-Det är evigheter sen vi gick ut.
-Vi var på bröllopet.

Det räknas inte.
Den här kvällen blir trevligare.

Det är skolan, alla papper, James.
Tiden räcker inte till.

-Jag tar dagiset. Gå på ditt möte.
-Tack, Martin.

-God kväll.
-Efter dig.

-En bokning för Ellingham.
-Ellingham...

-Ni är redan här.
-Nej.

-Dr Ellingham.
-Ja.

-Ruth!
-Martin? Hej!

-Bokade du åt dr Ellingham?
-Ja.

Fel dr Ellingham.
Ett bord för två, som bokat.

-Vi vill inte störa. En annan plats?
-Det är fullbokat.

-Vi går hem.
-Fyra får plats, om vi trängs lite.

-Har ni inget emot det?
-Ruth har det nog.

Nej då. Ju fler desto muntrare.

-John.
-Louisa. Det här är Martin.

Vi har redan träffats.

Var är din inhalator?

-Ovanpå väskan på min B&B.
-Där gör den ingen nytta.

Kan du kanske ge
läkarråden på arbetstid, Martin?

Javisst.

Jag antar att de har fisk. Ja, fisk.

Doktorns ordination.
Ett glas i lugn och ro.

Jag ska slappna av
och glömma bekymren.

Doktorn ordinerade nog inte det.
Dessutom ska du köra hem John.

-Men det är tanken som räknas.
-Ja.

Jag kom just ihåg det.

-Doc blev kallad till Ken.
-Strålande.

-Varför finns det bara en pub?
-Kom igen!

Det är inte ditt fel. Det är jag.
För några veckor sen var allt bra.

Min hälsa, företaget, vi.

Nu rasar allt ihop.

-Vi rasar inte ihop.
-Jag vet, men...

-Vet du vad jag gillar hos dig, Al?
-Min pojkaktiga charm?

Du får saker att fungera.
När allt går fel hittar du ett sätt.

Nu köper vi lite pommes frites
och oroar oss för framtiden senare.

-Varför är du i Portwenn, John?
-Det är min pappa.

Han ville
att hans aska skulle strös här.

Jag visste inte
att han hade varit här.

Mamma dog för några år sen,
så det har varit förbryllande.

Jag råkade träffa dr Ellingham.
Det visade sig att de var vänner.

-Kände du min mamma också?
-Nej.

Jag lärde känna Izzy
när han arbetade på Broadmoor.

-Den här platsen, då? Kom han hit?
-Inte så vitt jag vet.

Dr Rahmanzai?
En liten man med stora glasögon?

-Kände du honom också?
-Nej, men jag minns det nu.

-Jag var nog ganska ung.
-Du kanske minns fel.

Nej. Jag ville bli doktor
och han gav mig goda råd.

-Då var han här.
-Ja, nu minns jag det.

-Han var nog på genomresa.
-Genomresa? Här? Varifrån?

Jag minns inte.
Det kanske var en konferens?

Nej, jag träffade honom på gården.

-Välj din fisk, Martin.
-Makrill.

Han kom dit med dig,
när jag bodde hos faster Joan.

-Gården där jag bor?
-Just det.

Ja. Jag äger den.

Det sa du inget om.

Ruth, hur många gånger
besökte min pappa Portwenn?

-En eller två gånger.
-För att träffa dig?

-Det var för länge sen.
-Han tycks vilja komma tillbaka.

Makrill, grillad, inget smör, ris.

Ursäkta mig. God kväll.

John.

Tack, Martin.

-Var du och dr Rahmanzai...
-Ja, Martin.

Vad då? Det är inte mitt fel.
Varför sa du inget?

-Jag gjorde gester.
-Jag såg det.

-Du erbjöd oss att sitta här.
-Nej, John gjorde det.

Jag går hem. Trevlig kväll, Martin.

-Louisa.
-Jag beklagar, Ruth.

Vi har åtminstone bordet själva nu.
Jag sätter mig här.

Vad då?

God morgon! Jag ber
om ursäkt igen angående medicinen.

-Jag kan köra dig till Truro.
-Nej.

-Stressa inte.
-Nej då. Det får jag inte.

Jag reser till London senare idag
och kan köpa en flaska där.

Om jag blir kvar här längre
mister jag nog förståndet.

Om du recenserar, säg inte det.

Skriv bara:
"Lantlig charm, intressanta ortsbor."

-Hittar du till Rosstree Hill?
-Jag har kartan. Det är inte långt.

-God morgon.
-God morgon, dr Ellingham.

Jag vill be om ursäkt
för gårdagskvällen.

Ursäkta att jag gick därifrån.

Min pappa var en svår person.
Vi stod inte varandra riktigt nära.

Men det är tungt att inse att vi var
längre ifrån varandra än jag trodde.

-Rosstree Hill?
-Vi vandrade. Han tyckte om vyerna.

-Där glömde han sitt ansvar.
-För sin hustru och sitt barn.

Han ville vara en bättre far, John.
Men han visste inte hur.

Jag ska med tåget klockan 14.

Om askan ska hinna strös där
måste vi sätta fart.

-Vi?
-Min mamma lever inte.

Den smärta min pappa orsakade
hör till det förflutna.

Ruth, om du vill ta farväl av honom
är det inget problem för mig.

Tack.

Sen bedömning och rapportering
av nationella läroplanen fas 1-

-med åtgärder
i enlighet med paragraf 9-

-i nationella läroplanens
fas 1-beslut från 2003-

-under sektion 86 i utbildningslagen.

Ursäkta. Jag gör ett uppehåll där.

Det är så klart sektion 87, inte 86,
i utbildningslagen. Jag börjar om.

Bedömning och rapportering
av nationella...

Ursäkta. Jag måste tyvärr gå.

Antecknar du, Pippa?
Det är oundvikligt. Ursäkta!

Som jag sa...

Det kanske ser illa ut,
men gårdagen var hektisk.

Jag ser det. Flera toppar.

-175/90. 180...
-180?

.../100. Ta kontroll över stressen.
Det finns avslappningstekniker.

Sänk blodtrycket med annan diet,
mer motion och mindre alkohol.

Om det inte hjälper
skriver jag ut medicin.

-För hur länge? Veckor? Månader?
-Resten av livet.

-Behåll det där.
-Tack, Doc.

Tack för att du
kom hit, Louisa. Stig på.

-Jag skulle ringa om jag blev orolig.
-Vad har hänt?

Hon har låst in sig i garderoben.
Jag vet inte vad det är med henne.

Jag beklagar
att du fick veta det på det sättet.

Det förvånar mig inte
att min pappa hade en affär.

Det var inte ofta
jag såg mina föräldrar ihop.

Skolloven, nån helg ibland.

Att se dem fick mig
att välja bort äktenskapet.

Ska vi stanna?

Gifte du dig, Ruth?

Nej.

Izzy hoppades
att du skulle bli doktor.

En till stor besvikelse för pappa.
Jag valde engelsk litteratur.

Jag undervisar vid
ett universitet ingen känner till.

-Din far var säkert stolt över dig.
-Jag vill gärna tro det.

Jag smet också in i garderober
när jag var i din ålder.

Vanligtvis när jag lekte
kurragömma med vännerna.

Jag väntade i timmar,
men de hittade mig inte.

De hade gått nån annanstans
och lekte utan mig.

Vill du veta en hemlighet, Astrid?

Garderober är bra platser
att gömma sig i.

Så länge nån vill
att man ska komma ut.

Jag vill att du kommer ut.

Lämnade de dig
verkligen där, fröken Ellingham?

Ja, men de kanske bara glömde det.

-Du, då?
-Jag var rädd.

Är du redo att komma ut nu?

Bra gjort. Duktig flicka.

-Hon har varit sån sen hon blev sjuk.
-Gå med henne till Martin igen.

En till sak, om det går bra.
Hur tog det slut?

Han hade en svår period och...

Jag ville att han skulle stanna.
Men familjen, du, betydde mer.

Han avslutade det.
Jag träffade honom aldrig mer.

Tack. Du kan gå nu.

Om det går bra så tror jag
att hon mår bättre med Louisa här.

Okej.

-Började det för några dagar sen?
-Ja. Hon var bra efter halsflussen.

Halsen är svullen.
Det ska den inte vara.

Fullföljde hon medicineringen?
Gjorde du det?

Astrid...
Du kommer inte råka illa ut.

Den smakade hemskt, så jag
spottade ut den när du inte såg det.

Eftersom du avbröt antibiotikakuren
måste immunförsvaret kämpa självt.

-Det fick hjärnvävnaden att reagera.
-Jag förstår inte.

Immunförsvaret kan inte skilja
mellan streptokocker och annat.

Antikropparna attackerar vävnad
vilket orsakar extrem oro.

-Kommer jag att dö?
-Ingen kommer att dö.

Ja, alla dör. Men inte idag.
Jag skriver ut azitromycin.

Spotta inte ut den
även om den smakar hemskt.

Ta medicinen, Astrid.
Du kommer att må bättre då.

Ursäkta mig.

Är det oprofessionellt att fråga
om din faster tänker sälja gården?

Jag vet inte
vad som är professionellt.

-Men det vore olämpligt och krasst.
-Okej. Jag undrade bara.

Jag borde väl
försöka säga nåt meningsfullt.

-Vill du ha lite vatten?
-Det är bra.

Pappa.

Det finns så mycket jag önskar
att jag kunde fråga dig om.

Så mycket jag burit på...
Jag kan inte andas!

-Var är din inhalator?
-I väskan på B&B:n!

-Är han stabil?
-Akut andnöd, kardiovaskulär kollaps.

-Kallat på ambulans? Inhalatorn?
-Den är kvar på B&B:n.

-Hör du mig?
-Han hostade hela vägen.

-Varför stannade ni inte?
-Skyll inte på mig.

Höger lunga har kollapsat.
Har du en vattenflaska?

Det finns en i ryggsäcken.

Öppna den.

-Mr...
-Rahmanzai.

Du har drabbats
av astmakomplikationer.

Jag för in en nål
i bröstet för att släppa ut luft.

Det minskar trycket på lungan
så att den kan expandera.

Det är ett blodgivarset.

-Man för inte in vätska med det.
-Jag får ta vad jag har.

-Det är farligt, eller hur?
-Ja, men patienten svävar i fara.

Så där ja.

-Askan.
-Hur sa?

Askan efter pappa. Strö den, snälla.

Det var det han önskade.

Farväl, Izzy.

-Ken!
-Han är inte här.

Vi ska träffas.
Jag har whisky till honom.

Det kommer inte ske.
Han föll nerför trappan. Lepra.

-Lepra?
-Det lät så. Han är på sjukhuset.

-Oklart när stället öppnar.
-Nej! Jag behövde den affären.

Bert. Titta på mig.

Min drömflicka gav sig iväg.
Jag ser henne nog aldrig mer.

Jag har inga framtidsutsikter.
Jag är alldeles ensam.

-Och?
-Det var nåt mer. Ken sa det.

Vänta lite, jag minns det snart.

Nej, det är borta.

-Mår du bättre?
-Nej. Gör du?

Jag mådde sämre igår,
så jag mår nog bättre i morgon.

Ruth, tack för det du berättade.

-Vad berättade du?
-Att Izzy bröt förhållandet.

Det var inte sant,
men sanningen hade inte hjälpt.

Det var jag som stoppade det.
Izzy hade lämnat familjen direkt.

Jag vet inte.
Det kändes som för mycket.

Jag var inte redo för det.

Han var en mycket trevlig
och smart man.

Jag har ångrat
det beslutet många gånger.

-Jag tänker sälja gården.
-Verkligen?

Det är nog vettigt.
Du slipper allt besvär.

-Har du inget emot det?
-Nej. Det är inte min gård. Kom nu.

-Det var rätt att ta dit flickan.
-Det var inget svårt beslut.

Hon kunde ha blivit sämre
och hamnat på en psykiatriavdelning.

Vi lärare ser såna saker.

Det var första gången på länge
som jag gjorde nåt vettigt.

Jag skulle vilja prata om det.
Det är skolerfarenheterna-

-och det jag lärt mig om mig själv
genom att vara med dig.

Jag har insett att det finns
andra möjligheter för mig.

-Vad då att vara med mig?
-Jag menar terapi.

-Vi har gått i terapi.
-Jag kan lära mig barnterapi.

För att du fick flickan att komma ut
från garderoben? Ärtor?

Nej. Jag har läst på om det.
Jag behöver kunna det.

-För att kunna se James utveckling.
-Han har korrekt storlek och vikt.

Den psykologiska utvecklingen,
så att han inte blir som...

-Som?
-Ett olyckligt barn.

Han log tio minuter mot en sked.
Jag tog den ifrån honom.

Jag vill utforska det.

Det blir hårt arbete.
Behöver vi ha en hund då?

-Har det med saken att göra?
-Jag vet inte.

Det blir knepigt en period.
På sikt blir våra liv mer flexibla.

Om du klarar examen.

-Din mat blir kall, Martin.
-Ja.

Text: Håkan Axén
Sync: BetteKaj