Original subtitles

Ur vägen! Vad är det med er, människor?

Ur vägen! Herregud!

-Har nån ringt efter en ambulans? -Ja. Ursäkta tiden.

Jag ska bedöva den. Saken måste tas isär.

Nej, Doc! Det är min brors båt. Vinschen behövs till fisket.

Fingrarna är fast. Du kan mista handen.

-Jag kanske kan backa. -Rör inget!

Det är nog inte så komplicerat.

-Jag behöver inte en spruta. -Lokalbedövning runt nerven.

Det bedövar fingrarna.

Var stilla. Jag vill inte penetrera armbågsartären.

-Rör inte nåt! -Ursäkta! Mitt fel!

Idiot!

Är det fel tidpunkt för en fråga? Jag anade det.

Nej. Du har en månads uppsägningstid, Janice.

Jag tog för givet att jag inte jobbar efter i morgon, på grund av den här.

-Jag är gift och jag arbetar. -Ja, jag vet.

Jag har det hektiskt, Janice.

Det är föräldramöte och nån måste passa James.

Mel har öppnat ett dagis. Platserna går visst åt snabbt.

Det vore kanske bra att lära sig umgås med andra.

-Så att han inte blir som... -Vem då?

-Kom inte hit, Joe! Det bringar otur! -Det gäller inte förrän i morgon.

-Vart ska du? -Jag väntar utanför tills Joe gått.

-Hur gick det med utryckningen? -En fiskare fastnade med handen.

Lugn, jag och Doc ordnade det. Den dynamiska duon.

-Ni kommer väl på festen ikväll? -Ja, kanske.

Martin! Sätt James i barnvagnen. Jag behöver formulären och är sen.

-Doc, det jag pratade om... -Upp med armarna.

Det är Al. Han fungerar inte som bestman.

Han är bra, men det räcker inte.

Jag tänkte... Återgälda tjänsten?

Nej.

-Vad är det med dig? -Gymmet, jag tränar inför bröllopet.

Det tog halva natten att göra dem.

-Hur mycket sömn fick du? -Jag mår bra, men har haft fullt upp.

Han är klar, och snabblärd. Ni har inte sagt att han pratar.

-Pratade han? -Ja, jag tror att han sa nåt.

Nej! Jag missade hans första ord. Vad sa han?

-Jag är osäker. Det lät som "anka". -Snarare "hund".

James, berätta för mamma vad du sa.

Var det "hund" eller "anka"? James?

-Pappa. -God morgon, gosse.

-Vad gör du här så tidigt? -Jag kan fråga detsamma.

Ska vi göra varianten där jag frågar vad du gömt i skjulet-

-eller tänker du visa mig?

-Det där är mycket whisky. -Ja.

Du sa till Ruth att försäljningen går bra.

Masserad sanning för att göra investerarna säkrare.

En restaurang i Bridge bad om 20 flaskor.

Nåt stort var på gång och jag ville vara redo.

Av det här att döma har ingen annan beställt nåt.

Det är ekonomin. Krögarna törs inte chansa på ett okänt märke.

Jag kan få det att gå runt. Men du måste göra mig en tjänst.

Säg inte nåt till Ruth. Visa att du tror på mig.

Tack för att du kom hit med det, Mike.

-Vi håller tummarna. -Låt oss hoppas. Hej då.

Hej! Ursäkta, men har doktorn tid för ett besök idag?

-Vi fick en avbokning. Har du tid nu? -Fantastiskt.

-Rosie Edwards, inte registrerad än. -Inga problem.

Fyll i det här formuläret. Har du just flyttat till byn?

Ja. Sakerna är inte uppackade och jobbet väntar direkt.

-Arbetar du med kyrkoherden? -Istället för honom.

Efter min semester fick jag veta att han är på en andlig retreat.

Jag måste hoppa in genast. Det blev hektiskt.

-Har du hand om bröllopet i morgon? -Ja. Det är mitt första nånsin.

Säg inte det till brudgummen. Han är redan ganska nervös.

-Jag har kvalifikationerna. -Du känner inte Joe Penhale, tro mig.

Försiktigt. Du vänjer dig vid djupseendet.

Nästa patient. Gå in.

Städa upp här. Det ser ut som en loppmarknad.

Hej!

Jag var i Australien på semester och fick vissa problem.

Jag råddes att gå till en läkare när jag kom hem.

-Djup ventrombos? -Ja, under flygningen dit.

Jag skulle vara där två veckor. Det blev en katastrof på flera sätt.

Ärmen.

Det blev nästan en månad på sjukhus med allt det-

-och tankarna på min adjunktstjänst här.

-Du har högt blodtryck. -Ja. Säg nåt jag inte visste.

-Det visste jag inte. -Du har ordinerats warfarin.

Jag ska övervaka ditt blod medan du tar det.

-Är du praktiserande? -Ja, jag är en praktiserande läkare.

Jag menade Buddhastatyn. Jag förstår.

Det är en populär utsmyckning. Det säger mycket om vilka vi blivit.

Religion har blivit inredningsdesign, inte tro.

Sluta prata.

Doktorn i Australien sa att jag behöver warfarin i fyra månader.

-Det kan väl inte stämma? -Nej. Snarare sex.

Trombosen orsakades av en propp som kan lossna och nå lungorna.

Det skulle orsaka lungemboli. Det är allvarligt.

-Vad gör du? -Det håller mig lugn och samlad.

I stan hade jag vissa problem och lärde mig hantera dem.

Börja inte med det igen.

Fyra sovrum? Med en vind är allt möjligt.

-Nästa patient. -Och så den viktiga frågan.

Vilket pris tänker ni er?

Är du patienten? Följ med.

Får jag återkomma? När passar det bra? Toppen.

Varsågod. Det doktorn ordinerade.

Han är lite udda, inte sant? Hans beteende är konstigt.

Han är intelligent och samvetsgrann. Vi har tur som har honom. 8,60 pund.

Naturligtvis. Jag menade inte...

Du har en...

Vad då? Ja, matchande kragar.

Min beror på ett äkta medicinskt besvär.

Ursäkta mig. Jag är den nya adjunkten.

Jag visste inte att vi skulle få en kvinna.

Tack så mycket.

Hans första ord är ingen stor sak.

Visst, det är då som man inser att barnet är en person.

-Fröken, en orolig man är här. -Var då?

Ur vägen. Var försiktiga med barnet.

Martin? Är allt som det ska?

-Det är torsdag. Vi lunchar ihop då. -Förlåt. Det är så mycket just nu.

-Det gör inget. -Jag har lunchtjänsten idag.

-Du får gå utan mig. Vi gör nåt sen. -Jag kan köpa fisk, om du vill.

Joe och Janice har sin fest ikväll och jag sa att vi kanske kommer dit.

-Du vill väl inte? -Jag gör det om du vill det.

-Inte särskilt. Du avskyr väl sånt? -De blir besvikna om du inte går dit.

-Ursäkta. Vill du gå på en fest? -Jag vet inte. Vad vill du?

Jag visste att du skulle beklaga dig. Joe räknar med oss.

-Då går vi, alltså? Bra. Vi ses. -Jag ringer barnvakten. Hej då.

Då säger jag: "Nu är ni make och maka."

Jag håller era händer...

Ursäkta. Du säger "jag". Det blir väl en riktig kyrkoherde?

Nej, det blir jag.

-Men du är inte kyrkoherde. -Jag är adjunkt.

Betrakta mig som en kyrkoherde med övningskörningsskylt.

Jag räknade med rätt person. Hur många har du vigt?

Låt oss gå till sakristian och prata om er två, som det handlar om.

-Hur länge har ni varit tillsammans? -Jag skulle säga sju.

-Åtta. -Åtta veckor.

-En virvlande romans, alltså? -Det är en festlig historia.

Vi skulle köpa fish & chips och Joe friade.

Jag väntade på min torsk och sa: "Okej, varför inte."

Men ni har väl pratat om framtiden, vad det innebär, om ni ska ha barn...

-Så många som möjligt. -Nej tack.

Jag menar inte hundratals. Fem eller sex.

Jag arbetar med barn. De skriker och saker kommer ut i båda ändarna.

Det är sunt att ha olika åsikter.

Kan vi ha med i löftet att vi inte måste ha barn?

Det viktigaste är att ni tar det här seriöst.

Hedra äktenskapet.

-Hur många har du vigt? -Jag pratar hellre om er.

Det är viktigt att ni har tänkt igenom det här beslutet.

Vi har båda varit gifta. En gång. Två gånger.

Desto större skäl har ni att vara säkra på det.

-Har du referenser? -Det är mitt första bröllop.

Men jag är mycket kapabel. Jag försäkrar, av hela mitt hjärta.

Du blöder näsblod.

Ursäkta. Det är...

Kära nån. Det har varit en lång vecka.

Anser du, rent yrkesmässigt, att jag och Janice...

-Var uppriktig. -Brutalt uppriktig.

Vi har båda upplevt hjärtesorg och motgångar, så det här är viktigt.

Anser du att vi har det som krävs?

Mycket bra. Bra gjort.

Äntligen klar med formulären. Det är inte klokt.

Jag undervisar knappt numera, det är bara analyser och bokföring.

-Han pratade igen, eller hur? -Ja.

-Vad sa han? -"Anka", tror jag. Kanske "hund".

-Andra gången. -Det är inget personligt.

Det trodde jag inte förrän du sa det. Han tittar inte ens på mig.

Han har inte förmågan än att förstå att vi pratar om honom.

-Tror du att han gillar mig? -Vem vet? Jag gillade inte mamma.

-Spelar det nån roll? -Självklart. Han är inte du.

Han är säkert fäst vid dig.

Du borde kanske arbeta mindre, om det gör dig stressad.

-Tack. -Vi måste gå nu.

Ni där! Kom in hit nu!

Börja servera, och var inte lata. Jag håller ett öga på er.

Ta en bricka och mingla. Sätt fart.

-Är du klar med bestmantalet? -Joe vill skriva det själv.

15 sidor plus noter.

-Bara en dag kvar, sen är du fri. -Ja.

-Vodka och Coca-Cola, tack. -Verkligen?

Snacka om billigt.

-Det här är whisky. Ren whisky. -Ja.

Pappa!

Säg inget. Joe betalar för alkoholen, men han sa inget om sorten.

Utöver vår whisky, vilka andra drycker finns det?

-Det finns väl åtminstone läsk? -Det finns vatten till whiskyn.

Du är inte klok.

-Varför kan jag inte få en öl, Al? -Ett missförstånd hos leverantören.

-Du är bestman och ska sköta sånt. -Jag ordnar det på tio minuter, Joe.

-En total katastrof. -Det är inte så farligt.

Jag är polis, Morwenna. Jag känner byn och personerna.

Ingen av dem dricker whisky.

Bert. En till. Inte så mycket vatten.

-Han kanske sa "hund"? -Omöjligt att höra.

James gillar honom. Vi borde kanske behålla honom?

-Honom? Hunden? -Du växte inte upp med husdjur.

Men jag hade en hund och har fina minnen. Han är alltid här.

Liksom Penhale. Vi adopterar inte honom.

-Hur är det med handen? -Bra. Inget att titta på, Doc.

Stark alkohol ihop med smärtstillande är inte bara dumt utan även farligt.

-De serverar bara whisky. -Dumheter! Ta ansvar för din hälsa.

Ta den här. Vatten och ett litet glas vitt vin.

-Två whisky? -Vatten och ett litet glas vitt vin.

Ta ett glas och var inte så petig.

Du hostar på allt! Skölj av dem! Om du är sjuk ska du gå hem.

Har Moore inte hand om vigseln?

-Han är på en andlig retreat. -Ursäkta!

Det säger han när han vill fiska. Jag trodde att alla visste det.

Jag har en hög position i kyrkan och ingen har informerat mig.

Lugn, jag vet vad jag gör.

Fantastiskt. Först rösträtt, och sen fick de köra bil.

Nu får de rentav viga människor. Det är framsteg, Sal.

-De har bara whisky. Vet du nåt? -Hej själv, Martin.

-Jag vet inte vad du pratar om. -Det är ordnat av dina affärsbekanta.

-Testar, testar. -Herregud.

-Det där var roligt. -Sätt igång, dumskalle!

Det där var inte roligt.

Janice och jag tackar er alla för att ni kom hit ikväll.

-Ge mig den där. Sitt ner. -För att fira vår stora dag...

-Andas in. -Var tysta nu.

-Andas ut. Jag har en patient! -De harklar sig bara och retas.

Lyssna på talet nu.

-Jag har fått en hjärtinfarkt! -Nej, det är inte en hjärtinfarkt.

-Lugn. Andas. -Hon har inte fått en hjärtinfarkt.

Titta på mig nu. Titta på mig.

-Sitt ner! Gapa. -Doc, snälla...

-De ska till mottagningen, Morwenna. -Den är stängd.

-Öppna den. Sluta äta jordnötter. -Jag tar dem.

Lugn. In genom näsan, ut genom munnen.

-När tar doktorn emot mig? -Han tar emot alla en åt gången.

Jag kanske dör. Blir du glad då?

Jag bad inte om att få jobba. Doktorn sa att ni alla är stabila nu.

Ta ett andetag. Han tar emot er så snart han kan.

-Fler symptom? -Samma som de andra, Doc.

-Berätta om dem. -Chloe kallar sig blondin. Bergis.

Berätta om symptomen.

Lite ont i halsen. Det gör ont när jag hostar.

Den sista var stor. Kan jag få ett sjukintyg?

-Började det idag? -Frågade du inte de andra det?

-Jo, och nu frågar jag dig. -Det började i morse. Ett sjukintyg?

Annars betalar inte Bert. Han är skyldig för ostronfestivalen.

-Han är arg på oss för... Du vet. -Vad menar du?

Han vill sälja sin hemska whisky. Jag ville inte dricka den.

Men då skulle vi få löneavdrag. Bara en flaska.

-Drack ni ur samma flaska? -Ja. Jag vägrar betala.

-Arbetade alla som drack då ikväll? -Ja. Ingen annan vill.

Slavlöner, sa jag. Då sa han att slavar inte får lön.

-Vad gör du där nere? -Kommer vi att dö, Doc?

Tyst! De som jobbade på ostronfestivalen räcker upp handen.

Fortsätt ha den uppe om ni drack whisky ur samma flaska som hon.

Jag tror att ni alla har Bornholmssjukan.

Den sprids genom andningssekret via mat och dryck. Ta ner handen.

Vi bryr oss inte om vad det är. Dör vi?

Bry er. Dålig hygien har gjort att ni smittat varandra med ett virus.

Lyckligtvis brukar Bornholmssjuka gå över på en vecka.

Men håll er hemma så att ni inte smittar några andra.

-Vi ska vara brudtärnor. -Jag är fotografen.

Det struntar jag i. Hur många smittade ni idag?

Gå hem. Jag tänker se till att era föräldrar inte släpper ut er.

Vilket trevligt bröllop det blir!

-Vad gör du här? -Du sa åt mig att gå hit.

Gå hem.

-Det känns som ett dåligt omen. -Det är det inte.

Det är bara en situation där en grupp fick hjärtinfarktsliknande symptom.

Det är allt. Var inte orolig.

Var är alla?

Du behöver prestera bättre i morgon.

Varför försöker du tvinga på människor vår whisky?

-Specialkampanj. -Bert...

Jag är inte en idiot. Behandla mig inte som en sådan.

-Du lovade att det är lagligt. -Det är lagligt.

-Då kan du visa försäljningssiffror. -Självklart.

-Men det kan ta några dagar. -Nej, Bert. I morgon.

James, prata med mamma. Kom igen, James.

Prata med mamma. Säg "anka".

Säg "anka". Nej? Okej.

James, säg "hund".

Säg "hund". Voff!

"Hund."

-Vad gör du med den där hunden? -Jag försökte bara hjälpa James lite.

Varför då? Hans utvecklingsprocess är normal.

Vi kanske har olika syn på vad normalt är.

Vi hade frånvarande föräldrar. Vi får inte upprepa det mönstret.

-Varför höll du hunden där? -Joe Penhale hörde hans första ord.

Jag missade det.

Jag måste till jobbet. Ger du honom hans banan?

Ut härifrån! Bort!

-Martin, vad hände flickorna igår? -De repar sig. Bornholmssjukan.

Så klart. Ett enterovirus. Det låter rimligt.

-Hur står det till där hemma? -Bra.

-Du låter osäker. -Analysera mig inte.

Det gjorde jag inte. Jag visade omtanke.

Louisa missade James första ord och hon tycker att det är...

Perioden efter terapin kan vara svår.

Folk blir beroende av problemlösning. Det kan vara en övergångsperiod.

Hon justerar sin syn på världen och sin plats i den.

Nåt att se fram emot, inte sant?

Nej! Försvinn!

-Motbjudande. -Ett ögonblick bara, Doc.

-Vad tusan gör du? -Jag var tvungen, Doc.

-Nej! -Jag klarar inte att gå in.

Kom igen! Gå in!

-Vänta där. -Jag kan inte, Doc.

I den där.

Nej! På toaletten.

-Är allt okej med honom? -Han är en idiot.

-Det är en låda. -Tack!

-Jag vill ha tillbaka grytan. -Det var inte nödvändigt.

Vi ska arbeta ihop. Det är viktigt att vi trivs.

-Är du ensam här? -Ja.

Mäklaren, mrs Trappett, sa att ett ungt par skulle flytta in.

Hände det nåt?

Jag måste sätta fart nu. Mycket ska packas upp.

Som du vill.

-Ett stort ställe för bara en person. -Tack än en gång.

Hej då!

Ursäkta, Doc. Jag glömde fylla den här provsaken första gången.

Jag behövde vänta på att rören fylldes på igen.

-Britsen, tack. -Jag ska göra mig klar för bröllopet.

Du har besvär och urinerade i min trädgård. Lägg dig på britsen.

Ta av dig bältet och knäpp upp byxorna.

-Gör det här ont? -Nej. Jag sa ju att det inte är nåt.

Jag tog i för mycket på gymmet, det är allt.

Gör det här ont?

Släpp nu. Släpp.

-Hur länge har du haft så ont? -Några dagar.

Hur ofta behöver du kissa?

-Det där är lite personligt. -Jag är läkare.

Efter ett par timmar. Ibland oftare.

Är det allvarligt?

Jag måste säga det till Janice. Det är som med begagnade bilar.

Om nåt är fel måste man säga det. Sådan är lagen.

-Det är blod i din urin. -Herregud.

Det kan tyda på nefrolitiasis. Jag gissar på det.

-Jag fattar det inte. -Det är njursten.

Kunde du inte bara ha sagt det? För, ärligt talat, nekro...

-Nefrolitiasis. -Det låter fruktansvärt.

Behandling behövs, eller så får de komma ut naturligt.

-Naturligt. Det är bara stenar. -Jag skriver ut smärtstillande.

Folk har blivit beroende av såna. Kan jag inte få nåt receptfritt?

Nej, det är inte starkt nog. Det gör oerhört ont. Drick mycket.

-Vad menar du? Inga brudtärnor? -Doktorns ordination.

-Vem ska ta fotografierna? -Jag kan ta dem. Ingen fara.

Stilla.

-När kommer dina föräldrar hit? -Jag har inte sagt nåt till dem.

Efter mina två äktenskap säger de att jag inte tänker igenom saker.

Men du har väl tänkt igenom det?

Ja. Men allt gick fel igår kväll, och nu det här med brudtärnorna.

-Det känns som ett tecken. -Allt kan vara tecken, om man vill.

Nu är du klar.

Jag ser fantastisk ut.

-Ursäkta om jag gjorde dig upprörd. -Nej, det gjorde du inte. Ingen fara.

Bra. Jag vet att bröllop kan vara stressande.

Kyrkoherde Moore är erfaren. Han får det att verka enkelt.

Vart ska ni? Ni ska hålla er hemma. Vad då?

-Jag är fotografen. -Vi är brudtärnor.

Det spelar ingen roll. Ni är mycket smittsamma. Gå hem.

Vi är fler än du. Du kan inte stoppa oss.

Jo, jag kan anmäla er till myndigheterna.

Om det blir värre, kom till mig. Gå hem. Jag tänker kontrollera det.

-Det här är löjligt! -Det tog fyra timmar att ordna håret.

-Känns det bättre nu? -Ja.

God morgon, mina damer.

-Har du ringen? -Självklart. Lugn, allt blir...

Säg det inte. Du jinxar det.

Hej! Till vänster.

Har vi inte sålt nåt på tre veckor, men fortsatt att fylla på lagret?

Vi är nära en kollaps, eller hur?

-Låt oss prata mer efter bröllopet. -Det ska vi göra, tro mig.

Vi vet inte om den är rumsren, och den har säkert sjukdomar.

Oändligt många studier visar att barn som har husdjur, som jag-

-har bättre kognitiv utveckling. Det är ett faktum.

Det finns vissa studier. De är inte oändligt många.

Är det därför du är olycklig?

Nej. Att du inte vill ha en hund betyder inte att James också är sån.

Du ser stilig ut, Joe.

-Hämtade du ut värktabletterna? -Doc... Det är mitt bröllop.

Ta av dig stetoskopet och försök ha trevligt. Jag är inte en idiot.

-Efter er. -Kom.

-Är allt okej? -Det är nog bara nerverna.

Joe är trevlig och snäll. Det är bara det att... Jag vet inte.

-Vad fick dig att välja Al? -Vi är inte gifta, vi går bara ut.

Vi hade varit vänner länge.

-Han gillar alltid receptionisten. -Tack ska du ha.

Det är annorlunda för mig. Jag vill inte såra Joe.

Du sårar honom mycket mer om du ångrar dig om några månader.

-Jag måste prata med honom. -Akta klänningen.

Du kan få pengarna tillbaka.

Mrs T, sluta!

-Hej! -Joe, lyssna...

Inför Fadern, Sonen och den heliga Ande...

-Ett ögonblick... -...ska vi idag viga...

...Joseph William Penhale och Janice Alice Catherine Kate Bone.

Gud välsigne dem.

-Finns det nån möjlighet att... -...skynda på? Ja tack!

Deras glädje ges form och kärleken hyllas.

Äktenskapet är en gudagåva...

Kan du snabbspola lite? Ingen bryr sig om Gudsakerna.

De vill höra löftena. Hoppa till de bra sakerna.

-Jag gör ceremonin som man ska. -Än sen, bara du fortsätter.

-Äktenskapet är en gudagåva. -Du har redan sagt det.

När en man och en kvinna växer tillsammans-

-i nöd och lust ska de vara förenade.

Nej. Ursäkta mig ett ögonblick.

Lugn, jag vet vad det är.

-Jag måste säga det till honom. -Säkert? Janice vill avblåsa det.

Vad då? Nej, då får jag skulden och får höra det i evighet.

Det är bästa tiden. Lugnt och fint, såra honom så lite som möjligt.

-Hur går det? -Det gör ont, Doc. Verkligen ont.

-Tog du inte värktabletterna? -Jag ville inte vara helt borta idag.

-Du är en idiot. -Jag vet det nu, Doc.

Gudstjänsten fortsätter snart. Prata med varandra så länge.

-Försök att inte spänna dig. -Sluta titta på mig.

Jag tittar bort nu.

Ursäkta mig. Gudstjänsten kan fortsätta.

Påbörja vigseln.

Ursäkta, Al. Jag försöker gifta mig. Från början.

-Nej. -Bra poäng. Nånstans i mitten.

-Joe... -Beslagta telefonen, Al.

-Du ska vara hemma! -Jag är fotografen.

-Gå hem och stanna där! -Doc, snälla. Vi försöker gifta oss.

-Vi borde kanske inte göra det. -Jag förstår.

Klandra henne inte. Det är hennes första bröllop.

-Det är inte mitt fel. -Visst, men...

Nån med lite mer erfarenhet hade fått det att flyta på bättre.

Det är du som gör narr av den här ceremonin.

Äktenskapet är en allvarlig sak, liksom kärleken.

-Du tar det som ett skämt. -Gå till löftena, om du vill.

Jag vill att du håller tyst och lyssnar för en gångs skull.

Ingen av er har tänkt igenom det här.

Du visar synnerligt förakt för vigselceremonin.

-Det är tydligt att hon ångrar sig. -Nej, det gör hon inte.

-Gör du det? -Förlåt.

Ni kunde ha diskuterat det, som jag föreslog. Men nej, inte ni.

Bättre att vänta till ceremonin med att fundera på er relation.

Ni är den sort som väntar tills...

...tills nån flugit runt halva jorden innan ni säger att det är över.

-Lite oprofessionellt. -Nåt är fel. Ms Edwards?

Jag trodde att jag skulle klara det, att jag kunde hantera det.

-Ms Edwards, några ord. -Nej! De ville ha ett bröllop.

De ska få sitt bröllop och gifta sig vare sig de vill det eller inte.

Börja spela nu. Spela! Inta era platser. Kom igen!

Penhale, håll tryck där. Släpp min hand.

Ingen puls. Hon har slutat andas.

-Defibrillatorn? -Jag hämtar den, och din väska.

-Gå ut! -Ut härifrån, allihop.

-Släpp fram mig. -Sal! Kom nu.

Det ser ut som en hjärtinfarkt, Doc.

Kära nån!

Jag har den.

Hjärtat slår igen, men svagt. Var är min väska?

-Mycket blod, Doc. -Warfarinet stoppar koaguleringen.

-Låt bli den där. -Jag finns vid din sida, Doc.

Rör inte nåt!

Okej. Hårt tryck. K-vitamin motverkar warfarineffekten.

Jag är tvungen att berätta att patienten har tagit droger.

Jag såg henne ta piller och hon kallade dig udda.

Gör som Doc säger. Kom nu, Sal.

Ms Edwards, vilka piller har ni tagit?

Ms Edwards?

Jag behövde nåt för att klara den här månaden.

Han hade redan en ny flickvän.

Ända dit för att få hjärtat utslitet.

Jag skulle gifta mig nästa månad.

-Vad har du tagit? -Jag fick dem i Australien.

-Ven... Nåt sånt. -Venlafaxin?

Ja. Det ska hjälpa mot depression, ångest och...

När det tas ihop med warfarin kan det orsaka psykoser-

-sluddrigt tal och oregelbunden puls.

Jag vill bara kolla, Doc. Kan hon fortsätta vigseln?

För sista gången, gå hem!

Ruth! Jag vet att jag har ställt till det.

Du vill nog dra dig ur vårt affärsavtal.

Det krävs förtroende och ärlighet. Det råder brist på båda sakerna.

-Det här är allt jag har. -Snyfthistorier hjälper inte.

Jag tänker kämpa till sista andetaget för företaget.

Jag är inte perfekt, men jag tror att vi har nåt här.

-Jag behöver bara lite mer tid. -En månad.

Jag tänkte mig sex eller sju. Visst, en månad. Inga problem.

-Vad då? Vänta lite. -Tack.

Jag trodde inte jag skulle klara det, men nu vet jag att det inte är så.

Allt är en prövning, inte sant? Det är så Han gör.

Jag överlevde den där polismannen och kommer att överleva allt.

Salig är den som håller ut då han prövas.

Jakobs brev kapitel 1, vers 12.

Joe åstadkom åtminstone nåt bra, på ett tillkrånglat sätt.

Tror du att han repar sig? Han fick på båten vid altaret.

Hej.

Vi önskar oss olika saker.

-Jag vill ha en familj och barn. -Jag vet det. Fem eller sex.

Vi hade för bråttom, Joe. Jag är verkligen hemskt ledsen.

Det är ingen fara. Jag mår bra.

Nattinatti. Duktig pojke.

-Sover han? -Nästan.

Jag tycker att vi ska behålla hunden under en prövotid.

Efter karantän, avlusning, avmaskning och kastrering.

-Det är underbart. Men varför? -Därför att du bad mig.

Det är en hund. De sprider farsoter och sjukdomar.

Du har verkat frustrerad och det kan nog hjälpa.

Problemet är inte hunden. Det är arbetet, som har förändrats.

Jag borde ägna mig mer åt James.

-Behöver vi inte hunden? -Vi ska ha hunden.

-En prövotid, med strikta parametrar. -Prövotid, strikta parametrar.

Jag tror jag vet vad han säger. Han säger "hund".

Hej! Sa du "hund"?

Säg "mamma" nu.

Text: Håkan Axén Sync: BetteKaj