Original subtitles

Stöd oss och bli en VIP-medlem för att ta bort all reklam från www.OpenSubtitles.org

-Vad tog du honom för? -Båten var full med Pro Methoxy.

Det har pågått i många år. Det tas in från utländska båtar, mest asiatiska.

De har dumpat det i havet, plockat upp det och lagrat det på ön.

-Det omsätter lika mycket som knark. -Så Skärsö har funkat som transit-ö?

Rita och Mork är flyttgubbar. Hur kom ni på dem?

Vi hittade lagret i militäranläggningen.

Vi kan inte spåra det. Det är kontantkort.

-Vad är det för område? -Nånstans i ytterskärgården.

-Hur länge har de hållit på? -Smugglat?

-Mork kom ju hit 1983. -Skulle han vara inblandad i morden?

Om de började då, och Lundströms kom på dem, så kan det vara ett motiv.

-Grabbar! -"Grabbar"...

Svar från SKL: Hud fragmenten under Marias naglar

matchar hårstråna på tejpen i blindgången!

Så det var samma person som packade in Mikael i en plastsäck 1983

som 25 år senare knuffade ner Maria från bergskanten?

Maria visste kanske nåt. Mördaren fick reda på det och tystade henne.

-Han börjar bli nervös. -Eller hon.

Vi har en dag på oss. Preskriptionstiden.

Lite information om Marias blind ark:

-Först står datumet, den 11 november. -Dagen efter morden.

Sen: "Hans röst om natten, hans rakvatten."

"Ändå sägerhan att han inte var här. Varför ljuger han?"

Vänta lite nu...

Det är klart som fan att det var så! Doften...

Det var därför Maria hade fönstren öppna morgonen efter morden.

Hon vädrade ut doften av rakvatt net.

-Hon ville dölja vem som var där. -Ja.

-"Hans röst om natten"... -..."hans rakvatten."

Uppenbarligen kände hon honom väl.

Pojkvän, ex...? Nån närstående? Josef?

-Varför just Josef? -Han bor här nu och bodde här då.

-Han kände Filippa. -Det gjorde Mårten också.

Sally hade sett Mårten komma ut från Marias hus i torsdags eftermiddag.

Och senare på kvällen försvann Maria?

Hon var världens raraste människa. Vi kan inte fatta att det har hänt.

Inte vi heller. Vad vi förstår, så kände du Maria ganska väl.

Ja, det var jag som liksom... skötte det praktiska åt henne.

Jag blev som hennes högra hand... Det var jag och blindkäppen!

Minns du om hon hade några manliga bekanta i slutet av 1980-talet?

Manliga bekanta? Nej. Hon levde ensam...

Hon var... Vad ska man säga?

...tillbakadragen på nåt sätt. Det kanske hade med blindheten att göra.

Vet du om hon kände nån med diabetes?

Diabetes? Nej, varför det?

Var du hemma hos Maria i torsdags eftermiddag? Inte?

Folk har sett dig lämna huset.

-Jaså? -Ja.

Ja, nu blir jag osäker.

Jo...jag kanske var förbi där en kort stund med lite fläskfilé.

Det var jag nog.

-Pratade du med Maria? -Ja.

Då är du alltså den siste som såg Maria i livet, såvitt vi vet.

-Jaha? -Använder du rakvatten?

Ja.

-Brukar du göra det? -Vilka underliga frågor... Ja.

Vad gjorde du på torsdagskvällen?

Nu får jag tänka efter, så det blir rätt. Vad fan gjorde jag då...?

Jag hämtade Sandra vid bageriet och skjutsade hem henne.

Vi...fikade en stund, och sen var jag uppe och fixade med båten.

När kom du hem? Vilket klockslag?

Om du är osäker, så kan vi fråga din fru.

Det blev nog ganska sent. Jag...

Jag tog några glas på värdshuset, så...hon sov när jag kom hem.

-Vem tog du några glas med? -Mork.

Var du inte uppe vid schaktet?

-Vad skulle jag göra där? -Knuffa ner Maria.

Vad i helvete är det ni säger?.! Menar du att jag skulle ha...?

Maria knuffades utför bergskanten av nån hon hade träffat den dan.

Och du är, såvitt vi vet, den siste som träffade henne.

Det är ju fullständigt...!

-Blev hon mördad? -Ja.

Herregud!

Ni tror väl inte att jag...?

Varför skulle jag göra det? Jag...

Jag älskade ju henne!

Älskade du henne? Vet din fru om det?

Vi behöver ta ett salivprov från dig, om det går bra.

Här är Mårten Janssons salivprov.

-Härligt! -Hur fort kan du få fram det?

-Det hänger på labbet. -Vi har ett dygn på oss! Sätt fart.

Ett dygn!

-Vad fan gör vi nu? -Ja, vi kan ju ta...

Vi har fått ett mms med flickan som är skickat härifrån Skärsö.

-Vad fanns det på mms: et? -Hon säger. "Hej, jag heter Sofia."

-När fick du det? -I natt.

-Det var skickat med kontantkort. -Skulle flickan vara här på Skärsö?

Det vet jag inte, men det är skickat härifrån.

Vem skulle gömma ett bam när vi har varit här hela tiden?

Den där tomten i husvagnen -Josef?

-Han målade om en lekstuga. -Han kanske ville underhålla den.

Hur jävla underhållen är husvagnen? Har han mobiltelefon?

-Det tror jag. -Men i så fall är det väl...

-Lycka till! -Oj, hoppla! Ursäkta.

Ett flick rum...

Hej igen. Den hatten var fin!

Den är från Salamanca. Innerlädret är gjort av...

-Får jag komma in? -Jag är upptagen...

Jag blir inte långvarig.

-Hej, Theo heter jag. Vad heter du? -Fia.

Fia?

-Kommer mamma och pappa snart? -Ja, de kommer snart.

Hon tycker mycket om hattar.

-De har hittat henne! -Va?! Mår hon bra?

-Hon mår bra. -Herregud!

Åh, gud...!

-Vad är det? -En plingeling.

-En plingeling? -Ja, det sa plingeling i den.

-Sa det plingeling i den? -Ja.

Nu är det bara fel allting.

Josef!

-Josef? Har du mobiltelefon? -Det har jag.

-Har du med den? -Ja.

Kan jag få den?

Ska du ringa?

Nej, jag ska gå igenom dina skickade mms.

Vad är det?

Vems är den här?

Den är Felicias.

-Fias, menar du? -Nej. Det är Felicias älsklingsdocka.

-Har du haft flickor i husvagnen? -Jag har inte haft några flickor där!

Jag är intresserad av hattar.

-Hur hamnade Sofia där? -Vem?

Sofia som vi hittade för mindre än en halvtimme sen!

Henne hittade jag. Hon var ensam, hon hade kommit vilse.

-På biografen med sin pappa? -Nej, i skogen.

-Och det vill du att vi ska tro på? -Det är sant!

-Berätta lite om dig själv. -Om mig själv...?

Jag kom hit till ön för... Ja, det var länge sen.

De har inte tyckt om mig, de har...lämnat mig i fred.

De var rädda för mina hattar. Men jag har inte stört nån.

Vad tänkte du göra med flickan som vi hittade i din husvagn?

Lämna henne till nån där hon inte var vilse.

-Varför gjorde du inte det? -Hon var hungrig och fick en smörgås.

Varför har du gjort lekstugan till ett flick rum?

Det kanske inte är han.

-Vem? -Josef som har kidnappat henne.

Hon satt ju här vid bordet. Hon har väl inte gått hit frivilligt?

Jag vet inte. Han är bara så...

-Underlig? -Udda. Det är inte samma sak.

Han kanske inte är som alla andra, men han... Jag vet inte.

-Han kör ju med vinbergssniglar. -Ja, då kan han ju omöjligt ha...

Kolla på de där.

Inga avsändare?

Här ligger en fem hundring. Det finns inga brev.

En tusing...

För övrigt står det ingenting. Det ligger fler kartonger här inne.

Jag såg en Felicia i en av filmerna.

Det de gjorde mot henne var så fruktansvärt jävla vidrigt...

Det är inte han som har gjort det.

Vi måste tagga ner lite. Det är en riktig särling vi har att göra med.

-Som kidnappar småtjejer. -Och älskar hattar.

Vi får snirkla lite grann. Okej?

-Ja, okej. -Bra.

Josef, var hittade du henne? Hon hade gått vilse.

Ja, hon var ensam, ledsen...

Jag ville visa henne lekstugan.

DET KNACKAR Ja?

-Vem har öppnat dem? -Jag. Men vem har skickat dem?

Felicia.

-Hon hade en blixt i munnen... -Josef!

De är från min dotter. Felicia.

-Hon har skickat dem. -Ett kuvert i månaden under alla år?

Varför har du inte öppnat dem?

Hon arbetar med sånt man inte ska arbeta med...

-Är det en bjällra? -Det är en plingeling!

-Jaha? -Det sa plingeling i den.

Det sa plingeling där jag var också.

Jaha...

Hej. Polisintendent Kvamström.

Hej igen!

Jag har spelat in en sak på mobilen som jag vill att du lyssnar på.

PLINGELING!

-Ja, plingeling! -Känner du igen det? Lyssna igen.

Sista kuvertet skickades för en dryg månad sen. Har du fått fler?

-Nej. -Varför inte?

Felicia dog av en överdos samma dag som ni kom hit.

-Då började jag... -...kidnappa flickor?

...måla lekstugan.

Jag gjorde den som hennes rum.

Som när hon var liten. Innan allt ont kom in.

Jag tror att hon finns där inne. Hon tyckte om små hattar.

Släpp honom.

PLINGELING!

Hej, Sally. Har du varit ute och gått?

Skönt.

-Du borde inte lämna dörren olåst. -Vad då?

-Har det hänt nåt? -Ja.

PLINGELING!

-Vill du ha, eller? -Nej tack.

PLINGELING!

Vad är det?

Vi hittade henne i Josefs husvagn.

Sally! Sitt...

Jag visste att ni skulle hitta henne.

-Hur hamnade hon i husvagnen? -Jag pratade med prästen.

Han sa att folk trodde att hon var död.

Då skickade jag ett mms med henne.

Sen sa han att jag måste lämna henne till er.

Men jag vågade inte.

Så du lämnade henne vid husvagnen?

Jag fattade att han skulle hitta henne. Eller nån, på nåt sätt.

-Hon skulle klara sig. -Hon är bara fyra år, Sally.

-Det var jag också. -Jag vet.

-Hur träffade du Sofia? -På den där bion.

-Jag tog med henne därifrån. -Du tog med henne hit?

Sen såg jag på tv att det blev värsta grejen. Det var skitläskigt.

-Jag kunde inte lämna tillbaka henne. -Jag måste fråga...

Var det en ren slump att det var just Sofia?

Nej.

Inte alls.

Claes, lugna dig. Det blev mycket information på en gång.

-Är det "W"? -Fanny sitter med passagerarlistan.

Kan du bokstavera det där sista -Weimyr?

Det är "W".

Vi vet. 1983 till München. Vi håller på här...

-Kan...? -Här är det!

Vänta, vi har det! Hej då!

Jag kollar anknytningsflygen från München.

Ni kan gå av här.

-Fick du nåt att äta? -Ja. Massor.

Bullar med massor av socker på.

Men jag längtade efter mamma och pappa.

Jag tror att de kommer snart.

Ska vi gå upp och se om vi ser båten?

PLING! En plingeling!

Vilken tid ringde hon?

Hur länge varade samtalet? Okej, bra.

Det är kanske inte rätt med en presskonferens. Jag kan blåsa av det.

Nej, vi tar det nu. Annars står de utanför villan.

Jag ska klargöra att det måste gå fort. De får ta några bilder...

Fia! Fia!

Fia, kom!

Fia!

Du mår bra!

-Fanny! Har du kollat flygtiderna? -De ringer när de är klara.

Jonstams har kommit. Hur är det med dig?

Jag har en sammandragning just nu. Jag kommer. Gå du.

-Hur går det med dna-proverna? -Labbet skulle mejla svaret.

-Bra jobbat! -Tack.

Är det boken? Vi hittade Weimyr, så det börjar falla på plats.

Kan ni följa med ombord en kort stund?

-Jag köpte den här. Gula änkan. -Tack, jag lägger den i kylen.

Du kan stanna här, så återkommer jag sen.

Du kan väl snacka med måsama, eller nåt.

Kan jag få ett par ord med dig? - Pappa kommer strax.

Håller du ett öga på...?

-Claes? -Ni anar inte. Det är...

Det är helt otroligt att det är över!

-Jag kan förstå det. -Det har inte blivit mycket sömn...

-Det är mitt livs lyckligaste dag! -Ta vara på den.

Vi vill bara ställa några frågor om din styvsyster.

Maria Andersson på Skärsö. Hon har ju förolyckats...

Vi läste om det. Fruktansvärt.

-Ni hade inte så mycket kontakt? -Ingen alls. Tyvärr.

-Hur kommer det sig? -Ja...

Det handlar om ett arv, egentligen.

Hon favoriserades i testamentet.

Hennes mamma och min pappa var gifta. De dog i en bilolycka.

Det hade väl med hennes handikapp att göra, men då kändes det orättvist.

-Det kan man förstå. -Det där växte till en böld.

Sen bröt vi kontakten. Det är många år sen nu.

-Hur många år? -Det var på 80-talet. Vi var runt 20.

-Sen dess har ni aldrig haft kontakt? -Nej.

Det där ärj u lite märkligt.

Maria ringde till din telefon dan innan hon dog.

Samtalet varade i 11 minuter. Pratade hon med din fru?

Hon pratade med mig, det hade jag glömt. Hon ringde mitt i alltihop.

-Vad ville hon? -Hon hade hört om kidnappningen.

-Hade du glömt bort det? -Ja, helt.

Ja...

Det där samtalet blev lite krystat...efter så många år.

Stackars Maria... Vi får tillbaka Sofia, och hon går och ramlar.

Nu ramlade hon inte, utan hon blev knuffad.

Knuffad?

-Gud, att det ska ta sån tid! -Kommer dna-prover nånsin i tid?

Är du vaken? - Kom igen!

Är det här ett polisförhör?

Jag har precis fått tillbaka min dotter.

Var du inblandad i de Lundströmska morden 1983?

Föräldrarna och ena systern till din vän Mikael Lundström mördades.

Alla bosatta på Skärsö, grannar till Maria. Var du inblandad i det?

-Är du inte klok? -Var du det?

Absolut inte.

Men du minns morden? Eller?

-Ja, det var ju min kompis Mikael... -Det var inte Mikael.

-Det var nån annan. -Men ni har ju sagt...?

-Har du diabetes? -Om jag...?

Ja, jag har diabetes. Jag har opererat knäna, jag är färgblind...

Skulle du kunna känna på det här?

-Det var ju intressant... -Det är blindskrift.

Det står. "Hans rakvatten, hans röst om natten."

"Ändå säger han att han inte var här. Varför ljuger han?"

-Det har Maria skrivit. -Samma dag som hon hittade offren.

-Är det dig hon skriver om? -Var du på Skärsö 10 november 1983?

Nej.

Varför tror du att Sally Lundström kidnappade din dotter?

Er kollega sa att det var en man.

Fia hittades i Josefs husvagn. Han hade hittat henne på en väg.

Varför tror du att Sally Lundström kidnappade din dotter?

Är inte det ett märkligt sammanträffande?

-Hon måste ju vara sinnesförvirrad! -Snarare upprörd.

Nån mördade hela hennes familj och la skulden på brodem Mikael!

Vad har det här med min dotter att göra?

Det här är Lena Lundströms dagbok. Hon skrev sporadiskt i den.

Jag ska läsa... Så här skriver hon dagen innan familjen mördades.

Jag citerar. Lyssnar du?

"Vad ska jag göra? Polisanmäla min egen son?"

"Ska det sluta så här? Om jag bara visste vad de har dragit in honom i."

"Min älskade Mikael. Mitt sorgebarn."

Vad är det där? Va?

Vad är det där för nåt? Militärvapen?

Är det Max? Har du fått vapnet från Max?

-Ja, jag har fått det från Max. -Det är kriminellt!

I morgon går du till polisen och lämnar in det.

-Så fan jag gör! -Då gör jag det!

-Då fattar de ju allting! -Vad då - allting?

Mikael? Mikael!

Jaha, och vad...?

Vi tror att Mikael blev skärrad av mammans hot att gå till polisen.

Han kontaktade er, och ni beslöt att röja familjen ur vägen.

Mikael också, som skulle kunna få skulden för allt.

-Ni tror väldigt mycket! -Vi vet en del också.

Så här skriver Lena samma kväll morden skedde:

"Mikael har ringt. Han vill komma hit igen."

"Nu kan vi reda ut vad det är"

"som Evy och Max lurat in honom i, och vad vi ska göra."

"Han kommer snart."

David! Nu kommer han.

Fast han kommer från andra hållet.

-Har han inte tagit färjan? -Jo...

Han har nån med sig.

Det där är inte Mikael. Det är ju Max och Evy!

Men...han har Mikaels kläder på sig!

-Ska vi ringa polisen? -Nej, de vill nog bara förklara.

-Det är fantasifoster! -När Sally råkade hitta dagboken...

...efter att ha sett fotona på sin bror, förstod hon vem som låg bakom.

Hon tog reda på en hel del om er.

Ja...

Med en annan hårfärg hade det varit ganska likt.

-Det är möjligt. -Tillräckligt för att lura en granne.

Eller en ouppmärksam gränskontroll.

-Det var ju på den gamla goda tiden. -Ni tror och gissar!

Du gjorde lumpen på Skärsö 1982.

Samma år begicks ett stort vapen rån på ön, ett insiderjobb.

Vi var flera hundra på ön!

Bara en hade diabetes och en blind styvsyster

som hade ett hus på ön där ni kunde gömma vapnen.

Du och Mikael gömde vapnen hos Maria för att sälja dem vidare.

-En lukrativ verksamhet. -Det kunde ha gått bra.

Om inte Mikael behållit ett vapen och hans mamma hotat med polis.

-Skulle inte vi dricka champagne? -Mördade du Maria?

-Nej. -Var det du som mördade Maria?

Nej!

MOBILSIGNAL

Popescu. Ja, det är det.

Ja.

Till Aten?

Bra. Tack ska du ha. Hej då.

...var det ingen hemma, utom två små hundar som satt vid spisen.

Den ena sa "voff, voff"...

Kom, gumman! Hej...

-Var är Cege? -Han är kvar.

-Evy, får jag prata lite med dig? -Kom, sitt hos mig.

Var så god. Du kan sätta dig på den svarta stolen.

-Du hette Evy Weimyr som ogift? -Just det.

Den 11 november 1983 flög du från Stockholm till München.

-Planet avgick 09.35. Stämmer det? -Det är möjligt, jag minns inte.

Du fanns med på passagerarlistan. Där fanns även en man

som hade checkat in som Mikael Lundström.

Fast det var inte Mikael, utan nån annan.

Mikael Lundström var redan mördad. Vet du vem som reste i hans namn?

-Hur skulle jag kunna veta...? -Vi tror att de tvar Max Jonstam.

Från München avgick ett plan till Aten.

På det planet fanns du och Max Jonstam- under sitt riktiga namn.

-Märklig slump, eller hur? -Nu är ni ute och cyklar!

Först anklagade ni mig för kidnappningen, och nu det här!

Evy... Var du ute på Skärsö natten till fredagen förra veckan?

Nej. Då var jag mitt uppe i kidnappningsdramat.

Så du var inte vid bergskanten där Maria Andersson blev ned knuffad?

Blev hon knuffad? I tidningarna stod det att...

Vi tog ett dna-prov på dig i samband med blodfläckarna i er bil.

Det matchade ju.

Två andra prov matchade också.

Ett på hud fragment under naglarna på Maria Andersson.

Och ett på hårstråna på tejpen runt påsen med Mikael Lundströms kropp.

Du befann dig på den plats där Maria slogs för sitt liv.

Och du befann dig på platsen där Mikael Lundströms lik packades in.

Var Max med även när du knuffade ner Maria?

Nej.

Max är så vek. Han har aldrig kunnat ta itu med saker.

Men det har du?

I torsdags ringde Maria och berättade att hon tänkte gå till polisen.

Hon var säker på att Max hade varit där när Lundströms mördades.

Det hade ju varit ganska...

Om hon hade berättat för er...

Hon var blind och hjälplös. Du är en sällsynt vidrig människa!

Tack. Bra jobbat.

Vad fan sysslar du med?! Jag har en presskonferens i stan!

Lugna ner dig lite. De har precis erkänt morden på Lundströms.

Och på Maria!

Stanna här. Jag kommer upp med några som ska till häktet.

Hej, det är Kvamström. Det är lite förändringar här...tydligen.

Okej...

Din fru har erkänt att hon knuffade ner Maria.

-Kände du till det? -Nej, det gjorde jag inte.

Hon har erkänt en del andra saker, du förstår nog vad det gäller.

-Var befann du dig i torsdags natt? -Jag letade efter Fia.

-Och det kan du styrka? -Ja.

Jag var ute med två poliser, de bör kunna styrka det.

Evy, Evy... Vackra, smarta Evy.

Alla var förälskade i henne. Men hon valde mig.

Hon har alltid vetat vad man ska göra.

Hon visste vilka droger man skulle ta och hur man skulle gömma vapnen.

Hon visste hur vi skulle sätta dit Mikael när det hela sket sig...

Vi åkte runt i Europa. Vi var i Spanien, Marocko och Grekland.

Till slut fattade vi att vi faktiskt hade kommit undan med det!

Sen sjönk det undan och försvann som en gammal ungdomssynd.

Evy utbildade sig och jag startade firman.

Och så vågade vi oss tillbaka till Sverige. Efter 17 år!

Vi fick vår underbara bonusdotter.

Och sen ringde Maria...

Ja, och jag visste som vanligt inte vad man skulle göra.

Men Evy visste, tydligen...

Fy fan!

Du skämtar, eller? Nähä. Tack.

-Cege! -Vänta lite.

Kvamström! En minutbara...

De får inte snacka med varann.

-Vad är det? -Vi hann inte. Åklagaren ringde.

Vi kan inte häkta dem för de Lundströmska morden.

Preskriptionstiden gick ut vid midnatt.

Tiden gick ut dagen innan brottet begicks, inte samma dag.

-Vid midnatt natten till...? -Ja - i går.

Men vad i helvete?!

Det är klart att det är så.

-Hur i helvete kunde jag missa det? -Ingen av oss har kollat upp det.

-Så de går fria? -Max går fri.

Evy åker dit för mordet på Maria.

Kvamström!

Det har blivit lite förändringar.

-Vill du ha den här? -Theo...

Det är inte mycket till förlovningsring...

Det är inte mycket till fästmö heller.

Aj!

Det är Fanny!

-Är du ledsen, mamma? -Lite.

-Jag har ju kommit tillbaka. -Det är jag glad för.

Men nu måste jag åka i väg ett tag.

-Varför det? -Därför att...

Du får fråga pappa om det.

Det var för vår skull. Jag ville inte att Maria skulle förstöra...

Så förstörde du det i stället.

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig.

Får vi gå?

-Ja. Du slapp undan. -Tycker du?

Kom.

Märkligt... Där går en mördare med sin dotter, och...

-För att jag klantade till det igen! -Nej, vi hade inte hunnit ändå.

Hon blir i alla fall inte av med bägge föräldrama. Det är positivt.

Ja, det är ju jävligt skönt att du är så positivt lagd...

Nån ska ju vara det också...

SKRIK

Bra, Fanny! Det är bra! Kom igen.

Jag tycker att du ska tänka så här.

Utan dig hade man kanske inte fått tag på dem som mördade din familj.

Det var ju du som hittade boken.

Och det ledde fram till mördarna. Tänk så.

Vi finns här hos dig, Sally. Även när du kommer tillbaka.

Bara så att du vet.

-Är det klart? Vad blev det? -En pojke. -Allt är okej.

Ta över nu.

Åh...!

Ska vi gå ner?

Inte än. Ambulanspersonalen checkar.

-Vad gör Nina? -Duschar, tror jag.

Det här blev som det blev...

Vi fick väl ihop det mesta. Utom Jukan.

Han dog 2001.

-Gjorde han? -Ja.

"Ich The Lord" var sprejat nere i anläggningen.

Jag kommer ihåg att jag såg det på Långbro sjukhus för många år sen.

Det var sprejat på en vägg.

Nils Johansson, "Jukan", låg inne för schizofreni... Jag kollade upp det.

-Då släpade inte han upp Theo. -Nej, det var Mork.

-Du ser ut att behöva en stänkare. -Ja, men du har väl ingen? Eller?

-Hur går det? -Det är bra.

Att de är så små... Var är Theo?

Han ligger i hängmattan och lyssnar på nåt.

Vi är klara, men hon vill gäma stanna kvar. Är det okej?

-Hon får avgöra. Är det okej för er? -Ja, absolut.

-Då sticker vi. -Tack, snälla. Hej då.

-Det gjorde vi rätt bra i alla fall. -Utom preskriptionstiden...

Man kan inte få allt. Jag går till Theo.

Ska vi träffa familjen Fanny?

DET KNACKAR

Ja? Kom in.

Nämen, oj...! Hej.

-Har ni sett? Vilket litet underverk! -Herregud...

-Grattis! -Hur känns det?

Det känns skitbra! Inte så dåligt jobbat av en flodhäst, va?

-Ska vi väcka honom? -Ni behöver inte viska. Han är död.

Jag var inte med. Men han somnade in med musiken i lurarna.

Så, min lilla gubbe...

Är det du och jag nu? Ja, det är det.

Textning: Anna Sellius Svensk Medietext för SVT

Watch Online Movies and Series for FREE www.osdb.link/lm