Original subtitles

Tyst!

Sluta komma med mat.

Var lasagnen inte god? Vore det bättre med fiskgryta?

Jag kan laga mat. Er mat lockar till sig hunden där.

Jag försöker bara visa mitt stöd nu när ni har det svårt.

Tack, dr Ellingham. Er beställning är klar vid lunch.

-Vad har hänt? -Filten ramlade av.

Är han kall? - God morgon, James.

Du spelar för högt. Du skadar höseln!

-Lyssna på mig! -Vad gör du, ditt pervo?

Charmerande. Verkligen charmerande.

Nej. Inte du. Stanna där.

Nej, nej, stanna där! Nej!

Håll dig utanför, hemska hund!

Nej, nej! Försvinn!

-God morgon. -Ring en veterinär. Den ska avlivas.

Det är inget fel på honom. De avlivar inte honom bara så där.

Ring en veterinär och släpp inte in den stinkande byrackan!

-Är du klar, Martin? -Ja, jag väntade bara på dig.

-Ska vi gå in? -Det är sju minuter kvar.

Martin! Tänk om han känner igen oss?

-Morrn! -Hej.

-Vi provade kramövningarna. -Hur gick det?

Martin har lite svårt att vara spontan.

-Du med. -Det handlar inte om mig.

-Har ni funderat på hans blodfobi? -Ja.

-Vi är nyfikna på vad ni tror. -Ja.

Rädsla för blod beror ofta på att man har en kontrollproblematik.

Det är tydligt att du hela tiden vill ha kontroll, Martin.

Jag tror att åsynen av blod skapar en känsla av att du mister kontrollen-

-vilket ger fysiska reaktioner såsom illamående och kräkningar.

Nej, det började när jag kom att se de jag opererade-

-som riktiga människor, inte bara kroppar.

-Jag tror på en annan orsak. -Vadå?

Din oförmåga att samverka med andra kan skapa ett behov av-

-att hela tiden ha kontroll över din situation.

-Vad kan Martin göra åt det? -Det finns ingen snabb lösning.

Vanemönster tar tid att bryta.

Men det finns en övning som jag vill att ni båda testar.

-Känner du dig trygg med Louisa? -Ja.

Låt då henne ta kontrollen över en aktivitet som hon själv väljer.

-Vad för aktivitet? -Vad Louisa än vill.

-Det går nog inte så bra. -Nej, helst inte.

Ber du ibland Martin om saker som han inte riktigt reder ut?

Tror ni att jag vill att Martin ska göra mig besviken?

Som en försvarsmekanism, eventuellt.

Din ständiga besvikelse gör så att ni inte kommer för nära varandra.

Tror ni inte att jag är engagerad i vår relation?

Jag tror att det skulle stärka dig att ta kontroll.

När du har valt aktivitet, så klargör vad du vill att han ska göra.

Håll fast vid din plan. Känn dig inte tvingad att inte göra det du vill.

-Vad ska jag göra? -Din roll är enkel, Martin.

Du ska göra exakt som Louisa säger.

-utan att försöka ta över.

Tack för att du kom. Dörren har kärvat ett tag.

-Gångjärnen behöver spännas åt. -Jag hade ingen annan att ringa.

Jag vet ju att du inte har fullt upp på pensionatet just nu.

Så sant som det är sagt. Är du upptagen?

Jag jämför riskfaktorerna mellan manliga och kvinnliga serieförövare.

Jag ska föreläsa på en psykiatrikonferens nästa vecka.

Doktorn sa att du skulle trappa ner.

-Det finns fler läkare i familjen. -Det borde göra susen.

-När tänker din far ge sig av? -Han har inte sagt något, så...

-Han får inte stanna för gott. -Jag vet.

Det är omöjligt att få ett rakt svar av honom.

-Jag kan ju fråga honom. -Okej. Tack.

-Janice! Janice! -Joe.

Vill du komma över på torsdag?

Jag tänkte ha en av mina berömda grillkvällar.

-Alla känner till mina grillaftnar. -Inte jag.

Bara initierade känner till dem, och nu är du initierad.

-Vilka fler kommer? -Al och Morwenna...?

Det har hon inte sagt något om. Bra, då ses vi då.

-Megan! -Förlåt att jag är sen.

Jag älskar dig.

Fyll i era patientuppgifter, så bokar jag en tid åt er.

Hurdan är doktorn? Är han trevlig?

Doktorn! Det här är mrs Sparrock. Hon är ny i byn.

-Kalla mig Debbie. -Nästa patient.

Min förra läkare, dr Bainbrigde, var fantastisk och ett stort stöd.

-Speciellt gällande min dotters ADHD. -Ja.

Leanne Perrins! Stig på.

Kellys medicin är snart slut-

-så jag hoppades få mer utskrivet lite snabbt och lätt.

Metylfenidat, 5 mg.

-Ms...? -Säg Debbie.

Jag skriver inte ut något förrän jag har läst Kellys journal-

-undersökt henne och fastställt att det är rätt medicinering.

Vi ses då.

Jaha... Vad tycker ni?

Nej, jag trodde inte det heller. Tack ändå. Adjö.

Vad var det jag sa? Ingen vill avliva Buddy utan fullgoda skäl.

-Då gör jag det själv. -Va?

-Följ med. Den här vägen. -Doktorn!

Han tänker avliva Buddy! Han har honom där inne nu.

-Martin! Du får inte avliva hunden. -Ingen annan vill göra det.

-Jag har ringt alla. -Hunden är en plåga.

Lägg ifrån dig sprutan. Vi kan omplacera honom i stället.

-Han är inte min att omplacera. -Inte att döda heller.

Jag har talat med en veterinär som tar hand om alla djur.

-Vad sa hon? -Jag frågade inte.

Men hon sa bestämt nej till att avliva Buddy.

-Angela Sim. -Ja, Angela. - Dr Sims dotter.

-Hoppas att hon är bättre än han var. -Då blir du kvitt Buddy.

-Ja, ja. Du får lämna honom. -Jag har bara min cykel här.

Ge mig adressen.

ANGELA SIM HOLISTISK VETERINÄR

Katten drar snart hem möss igen. Hej då.

Dr Ellingham. Morwenna sa att ni skulle komma.

Följ med in. Ta med honom också.

Kom här, Buddy.

Så ja, nu räcker det.

-Jag måste undersöka honom. -Hunden är fullt frisk.

Hur vet ni det? Ni är ingen veterinär.

Hur mår du, Buddy?

-Er far var visst dr Sim. -Ja, det stämmer.

Mannen som ni har sagt feldiagnostiserade Portwenn i 30 år.

Det stämmer. Det förvånar mig att ni har valt den holistiska banan.

Ett djur består av många olika delar.

När en del inte fungerar riktigt påverkas hela djuret.

Buddy har ögoninflammation som jag behandlar med en ögontröstört.

-Så bra. -94 pund.

-Hur sa? -Mitt arvode.

-Ni tar emot oönskade djur gratis. -Jag gör ett undantag i dag.

-Det vore billigare att avliva honom. -Jag vet att ni ville det.

-Låt gå. -Tack.

-Vad har hänt med er hand? -En hund bet mig.

-Jag får se. -Jag kan ta hand om mig själv, tack.

-Då så, vill ni ta farväl av Buddy? -Var inte fånig.

Bert?

Jag kommer!

-Ruth! Vad gör du här? -Jag ville besöka min hyresgäst.

Det var vänligt av dig.

Jag går rakt på sak, Bert. När tänker du lämna området?

Jag har inte bestämt något datum, men jag tänkte...

-Vad är det som luktar? -Gå inte in där!

En destilleringsapparat? Det är olagligt.

Bli inte arg. Jag försöker göra lite whisky.

På min mark? Utan licens?

Den där licensen är nog med största säkerhet på gång.

-Har du tillstånd, eller inte? -Nej, inte direkt.

-Känner Al till det här? -Nej. Snälla, säg ingenting.

-Du är inte välkommen här längre. -Vänta lite nu.

Jag gör något väldigt speciellt.

Whiskyn tillverkas av de finaste, corniska råvarorna.

Den ska göra mig berömd. Vi blir båda berömda.

Som min partner är du med och delar på förtjänsten, inte sant?

Bort från min mark, Bert.

-God morgon, doktorn. -Ja.

God morgon.

Borde inte du vara i skolan? Att dagdrömma ger inga betyg.

Fröken? Jag pratar med dig.

Jag är polis och du är enligt lag tvungen att lyssna på mig.

Hallå?

Tusan också.

-God morgon. -God morgon. Tack.

-Tog du inte med Buddy till Angela? -Jo.

-Varför är han ute i köket, då? -Va? Nej, för Guds skull!

Tyst! - Jag kör tillbaka honom på lunchen.

Bind honom utanför, Morwenna.

-Möjligt trubbigt våld mot huvudet. -Gå in till mig.

-Ta hand om hunden, Morwenna. -Okej. - Ut med dig, Buddy.

-Huvuduvärk, yrsel, illamående? -Nej.

-Vad hände? -Jag vet inte. Plötsligt låg jag ner.

-Har det hänt förr? -Jag tror inte det.

-Du låter osäker. -ADHD-medicinen gör mig yr ibland.

-Namn? -Metylfen något.

-Ditt namn. -Kelly Sparrock.

-Jag har träffat din mor. -Du är pervot från i går!

-Jag har en polis utanför. -Sluta prata.

-Varför vill jag gå på fest hos dig? -Alla kommer dit.

-Vilka är alla? -Janice...

-Hon har inte sagt något om det. -Inte?

-Vem mer? -Du, om du kommer.

-Jag och Janice? Är det bara vi? -Nej. Jag ska bjuda Al.

Om vi blir några stycken, så kan jag väl haka på.

Hur mår patienten? Tur att jag hade vägarna förbi.

Du ska få en broschyr om huvudskador.

Jag mår ju bra.

Om du får huvudvärk eller kräks, så kommer du hit. Förstått?

Var försiktig, unga dam. Vi vill inte att något ska hända dig.

Jag har ringt din mamma. Hon väntar där hemma.

-Får jag gå nu? -Du ska få poliseskort.

-Vill du komma på fest i morgon? -Nej.

Jag har ju sagt åt dig att ta med dig hunden ut och binda fast den!

Kom här, Buddy.

Det läker som det ska, men jag vill kika på henne nästa vecka.

Då lyfter vi ner dig, Lulu.

Duktig flicka. Så ja, duktig flicka.

Jag tror att jag vet varför hon rymmer hela tiden.

Hon gillar inte sitt nya namn. Det är vanligt med omplacerade hundar.

-Vad hette hon innan, då? -Jag vet inte. Hon var herrelös.

Kom nu.

-Iväg med er. Vi ses nästa vecka. -Tack ska du ha, Ange.

Jag betalade 94 pund för att lämna honom.

Jag vet inte hur han tog sig ut, men jag vet varför han stack.

-Ni två har olösta affärer. -Hur sa?

Tror ni att ni kommunicerar med hunden?

Jag har den förmågan, ja. - Tyst!

-Är ni inte en riktig veterinär? -Ni är trångsynt.

Det kan finnas saker även bortom er förståelse.

För Guds skull... Ser jag hunden igen, så avlivar jag den.

Jag anmäler er till polisen-

-om det händer något med det här fullt friska djuret.

-Vem har sytt det där såret? -Jag själv.

Det är infekterat. Låt mig titta på det.

-Ni får aldrig behandla mig. -Okej, men ni behöver antibiotika.

Jag kan själv avgöra vad jag behöver, dr Ellingham.

Säkert.

Ruth. Jag vill ta farväl innan jag beger mig till...

-Tja, dit vägen leder mig. -Tack.

-Jag väntade mig mer motstånd. -Nej, jag vet när jag är besegrad.

Du har varit mer än generös.

Jag hyser inget agg mot dig, blott beundran.

Jag tänkte att du skulle uppskatta frukten av mitt arbete.

Det var vänligt av dig.

-Då ska jag väl ge mig av nu. -Adjö, Bert.

Jag smiter bara ut en sväng.

-Det gick fort. -Ja, han var trött.

Du vet den där kontrollgrejen jag skulle göra?

Ja.

-Bra. -Jag ska ha fest.

-Jag förstår. -För dig. Du måste skriva ett tal.

Jag tänker bjuda 30 personer. Det är väl inte för många?

-Varför? -Så att du kan få nya vänner.

Du känner en del, men inte alla.

Du måste presentera dig i talet och tala om vem du är.

Jag skojar. Jag tänkte att vi tre kunde ha picknick på stranden.

Jag förstår. När?

Ska vi hämta dig klockan sex i morgon?

-Ja, det blir bra. -Bra.

Kom.

Kom nu.

In med dig. Okej.

-Grillfest? -Som förr.

Portwennpojkarna har återförenats igen.

Solen skiner, några öl, några kvinnor. Janice och Morwenna.

Vad säger du? Jag behöver någon som hjälper mig med Janice.

Varför bjuder du inte bara ut henne själv?

En del kvinnor kan inte se bortom uniformen.

Så här får Janice se mig i en mer avslappnad miljö.

-Hon får se mitt riktiga jag. -Är det så klokt?

Jag behöver det här. Vem tog sig an dig när du var hemlös?

-Jag är inte i feststämning. -Jag kan ställa till det för dig.

Kontroll av fiskelicenser, arbetsmiljö och så vidare...

-Det skulle du väl inte göra? -Jag har inget val.

Jag har ändå inget annat för mig.

-Tack. Du kommer inte att ångra dig. -Det gör jag redan.

-God morgon! -Du kom i grevens tid.

Två minuter till och jag hade varit borta.

-Jag vill gratulera till din whisky. -Den smakar inte så illa, va?

-Den behöver finputsas lite, dock. -Ja. Varför whisky?

Jag behövde göra något jag älskar och jag älskar whisky.

Ett skäl så gott som något, antar jag.

Inte bara skottarna har fint källvatten. Vi är också kelter.

Mikrobryggerier blir alltmer populära.

Jag kan få en del av kakan. Jag funderar på namnet "Large Whisky".

Det låter som en vettig affärsidé.

-Hur många känner till det? -Ingen.

-Kan det förbli så? -Visst.

Håll tyst, så får du några veckor till.

Du har varit mer än generös, Ruth. Kan jag få en månad?

-Nej. -Okej.

Jag säger till Al att jag ömmar för dig och har gett dig lite tid.

Då var vi framme. Kom nu.

Nej, Buddy! Buddy, Buddy!

Sparrock!

Hur är det? Symptom på hjärnskakning?

Nej, men jag är orolig. Kelly råkar ut för olyckor hela tiden.

Kan det bero på att hon har ADHD?

Ett mejl från vår förre läkare, dr Bainbridge.

Det tar tid att få journalen, så jag ville skynda på processen.

Allt står där. Plockandet, bristen på fokus-

-de dåliga skolresultaten. Typiskt ADHD.

Så om ni bara skriver ut ett recept, så går vi igen.

Vad har hänt med handen? Du hade inget bandage i går.

Hon brände sig på brödrosten. Hon dagdrömde som vanligt.

Hon drömmer sig alltid bort när hon håller på med annat.

-Till ett sagoland. -Hur länge har hon varit sådan?

-Alltid. -Jag sitter faktiskt här.

-Har ADHD-medicinen hjälpt? -Den har gjort henne mer retlig.

Det är en vanlig bieffekt.

-Andas in och ut i snabb takt. -Va?

Andas in och ut så fort du kan.

Fortsätt.

Jag tror att er dotter lider av absensepilepsi.

-Inte ADHD? -Andas. Symptomen är likartade.

Nu försvinner hon till sagolandet igen.

Hon fick ett anfall av att andas så fort.

-Vad var det som hände? -Mår du bra? - Går det att bota?

Ja, med rätt medicin. Anfallen bör försvinna när hon blir ung vuxen.

Jag bokar in en elektroencefalografi. Det bör bekräfta diagnosen.

-Bainbridge sa att det var ADHD. -Det är en vanlig feldiagnos.

När min diagnos har bekräftats får du valproinsyra.

Ni kommer omgående att notera en förbättrad koncentrationsförmåga.

-Jag har fisk till dina katter. -Inte nu, Buddy måste till doktorn.

Tror du att det blir regn?

-Angela! Hur är det? -Jag mår bara bra, tack, Sally.

-Är armen okej? Ska du till doktorn? -Jag hinner inte stanna!

Jag ska ha grillfest. Vad rekommenderar du?

-Hur många blir ni? -Fyra.

En stor fest, alltså.

Det ska märkas att jag är en världsvan, men tillgänglig, man.

-Sardiner. -Något mer exotiskt?

-Italienska sardiner? -Perfekt.

-Jag måste träffa doktorn! -Är det kris?

-Är allt som det ska? -Det är av privat natur.

-Vad gör hunden här? -Det var finare när vi bodde här.

-Är det fina köksskåpet kvar? -Ska jag titta på era stygn?

Buddy vet hur ensam och olycklig ni är och vill hjälpa er.

Ni måste släppa in honom i ert liv. Ni behöver Buddy.

-Ni verkar uppriven. -Snälla, lyssna på er hund.

-Acceptera honom. -Det är inte min hund.

Se så, doktorn! Släpp in honom i ert liv.

-Tyst. - Jag måste undersöka er. -Jag mår bra.

Jag kom bara hit för att förmedla hans budskap.

Kom, Buddy.

Klar? Ska du inte byta om? Vi ska till stranden.

Jag vet det.

-Vad är det? -En picknickkorg.

-Nej, det här är min aktivitet. -Jag vet inte om jag gillar din mat.

Du gör precis det du inte ska göra. Du tar kontrollen.

Det är nog ingen bra idé.

Nu gör du precis det dr Timoney sa att du skulle göra.

Lämna din picknickorg här och följ mig och din son till stranden.

Ja, visst.

-Ska jag bära korgen? -Nej, kör James Henry.

-Om du vill det, så. -Ja. Tack, Martin.

-Lagar du mat igen? -Herregud, Clive. Du skrämde mig!

Jag vet inte vad du håller på med, och jag vill ingenting veta.

Men jag vet att jag inte har varit en så bra make-

-vilket kan ha orsakat en del svårigheter för dig förr om åren.

Men jag vill att vi ska börja lita på varandra och gå vidare, tillsammans.

Jag stack när du behövde mig som mest, Sal. Men nu är jag här.

Jag kom tillbaka. Jag kom tillbaka för din skull.

Då går vi.

Duktig kille! Du är så duktig.

Åh, se på honom!

Ta hans hink och spade, så är du snäll.

Kom nu.

-Hör du, vad glor du på? -Solbränna. Ödem.

Huden har svullnat på grund av att du har bränt dig.

-Skyl dig och boka tid hos mig. -Pervo!

-Vilken fluktare. -Tokstolle.

Då så, det här blir bra.

-Det är nog bättre... -Snälla Martin.

-Det här blir bra. -Bra.

Lägg ut filten, så tar jag James.

Duktig kille! Nu ska vi ha trevligt.

Du har aldrig varit på picknick förr. Så, ja.

Bra. Det är bra. Det är bra. Okej.

Sätt dig, Martin. Låt filten vara nu.

-Jag vill bara bli av med sanden. -Vi är på en strand.

Ja, men jag vill också känna mig bekväm.

-Då så... Friterat ägg? -Har du ingen hälsosam mat?

Nej, vi är på picknick, Martin. Försök att koppla av.

Kan jag få tillbaka min frisbee?

Martin, bara...

Tack.

Då så. Ett friterat ägg till dig och ett till dig.

-De är sena. -Bara några minuter. De kommer.

Borde jag ha tagit ett annat, mer sofistikerat bröd?

Det är för många krutonger i salladen,

Vi ska bara grilla, sluta nu.

Du har rätt, det kan aldrig bli för många krutonger.

Då var vi här. Det ser jättefint ut, Joe.

-Kan du öppna den här? -Ja, jag tar gärna lite vin.

Sardinerna kommer direkt från havet.

Du vet väl att jag är vegetarian? Jag skojar!

Jag kan äta fisk. De är ju inga djur, eller hur?

Vi bygger ett sandslott, Martin. Kom och hjälp oss.

-Just så. -Jaha, ja. Ja.

-Är det ett torn? -Ja, så klart.

-Varför ser det inte ut som ett? -Det gör det.

-Det är snett. -Ja, det är så vi har byggt det.

Det är fortfarande snett.

-Tanken är att vi ska roligt. -Ja. Jag bygger en försvarsmur.

Låt mig vara! Försvinn!

-Är inte det Angela Sim? -Var då?

-Vad gör hon? -Nej, nej, din äckliga...

-Martin? Titta där. -Försvinn!

De lämnar mig inte ifred!

-Hjälp! - Låt mig vara! -Ms Sim?

Fåglarna låter mig inte vara!

-Vad är det med henne? -Hon hallucinerar.

Det är inget fel på mina händer. Fåglarna är problemet!

Veterinärer gör jämt så här. Vad har ni tagit för något?

-Håll tyst! -Han vägrar lyssna på honom!

-Vem lyssnar han inte på? -Buddy!

-Vilket fint ställe du har, Joe. -En av fördelarna med jobbet.

Det är bättre när det är folktomt.

Du kanske skulla vilja komma hit någon kväll.

-Jag tror att doktorn behöver dig. -Han klarar sig.

-Det ser allvarligt ut, Joe. -Se upp!

Rättvisan sover aldrig. Jag visste det när jag avlade eden, men...

-Du borde nog gå dit nu. -Ja.

-Det kommer mer! -Hon är sinnesrubbad.

Ta med James till kliniken. Jag kommer när jag är färdig här.

Ms Sim!

-Bältet. -Ja, ja.

Jag är snart tillbaka.

-Jag måste ner i vattnet. -Ms Sim!

-Det är så varmt? -Vad har ni tagit?

Det är solen som drar hit fåglarna!

-Ni hallucinerar bara. -Vad är det där, då?

-Det är ingenting där! -Så klart att ni säger det!

-Vad har ni stoppat i er? -Han springer fort, minsann.

Jag kan inte hjälpa er om ni inte säger vad ni har tagit!

-Jag måste ner i vattnet! -Jag hjälper er, doktorn!

-Ska jag använda elpistolen? -Nej, hon måste med till kliniken.

Jag ordnar det. - Stanna!

-Stanna! -Jag måste ner i vattnet!

-Försvinn! -Stanna, annars måste jag...

Joe kommer visst inte. Jag trodde inte att det skulle bli så här skoj.

-Jag är glad att jag kom. -Jag med.

Enrofloxacin är antibiotika till hundar och katter.

-Det är giftigt för människor. -Jo, det vet jag ju nu.

-Gud, vad törstig jag är! -Inte för mycket vätska på en gång.

Har ni ätit djurläkemedel förr?

Det gör jag alltid. Men det tar jag aldrig mer.

-Sluta självmedicinera. -Det gör de flesta.

Behöver du mig? Jag har något jag måste göra.

Vänta. - Effekten borde avta inom några timmar.

-Tyst. - Penicillinallergiker? -Nej.

Jag skriver ut ett läkemedel för människor.

-Sedan får Penhale köra er hem. -Jag kan köra själv.

-Vad bra, då kan jag... -Nej, ni är drogpåverkad.

Ja, ja.

Jag tar stygnen i morgon. Sjukhuset hör av sig inom några dagar.

-Vad gör ni? Ta med er hunden. -Nej, han vill stanna här.

Han vill vara hos er. Det måste ni ha förstått.

Nej, nej. Ni fick 94 pund. Ta hunden med er.

Okej, han får följa med. - Kom, Buddy.

Buddy!

Penhale, hämta hunden.

-Stackars Angela. Hur mår hon? -Hon är fullständigt tokig.

Hon är sitt vanliga jag i morgon igen - något tokig.

Jag är ledsen att picknicken blev förstörd.

Ja, men jag är glad att du tog kontrollen.

Jag var tvungen. Kvinnan var i nöd.

Trodde hon verkligen att Buddy pratade med henne? Om dig?

-Ja. -Vad sa han, då?

-Att jag är underbar. Vad är det? -Det var ingenting.

-Det är bara trams. -Säkert.

Buddy! Nej, Buddy! Kom tillbaka, din lille buse!

Skynda dig in.

Text: Anna-Karin Strobel Lando Sync: BetteKaj