All language subtitles for Doc Martin.S07E04

Mina föräldrar lämnade mig
hos min moster hela sommaren.

Så ja, personlighetsutvecklingen
påverkas så klart av uppväxtmiljön.

Det anser jag.

-Känns det bra, Louisa?
-Ja. Hur så?

Du ser inte så avslappnad ut.

Jag känner mig lite tilltryckt.
- Kan du flytta dig lite?

Tycker ni att ni håller ett visst
avstånd till varandra?

-Vi bor var för sig för tillfället.
-Ja.

Det var inte det jag menade.

Vet ni att ni uppvisar en ensamhet
trots att ni sitter bredvid varandra?

Par håller ofta varandra i hand-

-eller gör omedvetna gester
av tillgivenhet.

Beter vi oss inte som ett par?

-Har ni haft en relation?
-Det här handlar inte om mig.

Ni framstår som ganska reserverade.

Tycker ni om fysisk kontakt?

Vi har faktiskt ett barn tillsammans.

Om man ska kunna ha
en framgångsrik relation-

-måste man kunna uttrycka
uppskattning för sin partner.

Jag uppskattar Louisa.

-Visar Martin uppskattning?
-Han är trevlig mot mig, inte andra.

-Menar du att han är ohövlig?
-Han kan vara det, ja.

Har du något att säga om det?

Han har ingen social kompetens alls.

Han tolererar inga dumbommar.

Han döljer inte sitt förakt för dem
han anser vara mindre intelligenta.

-Vilket han anser att alla är.
-Jag förstår.

Är Louisa orättvis, Martin?

Nej, inte direkt.

Säg tre positiva saker om Martin,
Louisa. Snabbt.

Han är en skicklig läkare.
Han är alltid väldigt stilig.

Och han har alltid välstädat hemma.

Bra.

Kan du komma på tre positiva saker
om Louisa, Martin?

Ja.

Kan du tala om vilka de är?

Hon är en bra och omsorgsfull mor.

Hon är fysiskt aktiv
och hon är väldigt vacker.

All måste känna att deras behov
blir tillfredsställda.

Fysisk kontakt är
en viktig del av det.

-Hur går vi vidare?
-Jag vill ge er några hemuppgifter.

Jag vill att ni ska kramas
tre gånger om dagen-

-och säga något uppskattande
till varandra.

Känns det okej?

-Ja.
-Visst.

James är badad. Ska jag
lägga honom eller ska jag gå?

Låt honom leka en stund,
så kanske han blir uttröttad.

Om du vill att jag ska bada honom
mer regelbundet, så går det bra.

Tack. Det skulle han gilla.
- Visst, James?

-Då så. Borde vi...?
-Vadå?

-Vår hemläxa.
-Ja.

-Se så, det kanske är kul.
-Ja.

Jag börjar.

Har du något positivt att säga?

Ja. Jag är glad att ni kom tillbaka.

Tack, Martin.
Det var väl inte så farligt?

Ska vi prova en gång till?

-Ja, det blev konstigt med steget.
-Vi kan bättre.

Okej.

-Okej... Martin?
-Jag har svårt att släppa taget.

Jag ska ingenstans.

Det här är mysigt.

Jag kan inte släppa,
min klocka har fastnat i din kofta.

Så där. Den fastnade i fållen,
det syns inte.

Jag har en remiss att skriva,
så jag måste gå. - God natt, James.

Doktorn! Doktorn!

Tyckte ni om fiskgrytan?
Jag råkade bara ha vägarna förbi!

Mr Large?

Bert?

Dags att flytta på skrothögen.
Folk har klagat.

Det här är en utsiktsplats
och din husbil förskönar inte vyn.

-Det är diskriminering.
-Lagen måste följas. Ge dig av.

-Vart ska du ta vägen?
-Bekymra dig inte, det är ordnat.

Men först ska jag dricka en kopp te.

God morgon, miss Glasson.
Eller är det mrs Ellingham?

-Peter Cronk. Som du har vuxit!
-Ja, jag är i adolescensen nu.

Jag ska växa med minst 30 cm
de kommande fyra åren.

Min muskelmassa kommer att öka
med 6-7 kilo.

Och min röst har blivit mörkare.

-Vad gör du här?
-Jag vill tala med er.

-Hinner ni det?
-Ja, i fem minuter.

-Jag ska praktisera nästa vecka.
-Vill du bli lärare?

-Du får säkert vara på skolan.
-Nej. Jag vill bli läkare.

Jag vill arbeta hos dr Ellingham-

-för att lära mig hur det är
att vara allmänläkare. Det står här.

Du tror att jag har större chans
att övertyga Martin?

Kan någon göra det,
så är det säkert ni. Snälla.

Jag kan inte lova något,
men ska fråga.

-Bra. Tack, miss Glasson.
-Mrs Ellingham.

God morgon, Jessy. Du är tidig.
- Lite väl tidig, faktiskt.

Ja, ursäkta. Jag har
en bostadsvisning i Plymouth.

-Mår du bra, Jessy?
-Ja, då. Hon är bara lite sömnig.

Min fru tar hand om sin mor
i Padstow.

-Får hon komma in?
-Om sitter och läser tyst.

-Men låt det inte bli en vana.
-Följ med nu, Jessy.

-Gå nu.
-Kom, Jessy.

Så där. Då så, Jessy.
Vad har du i väskan i dag?

Mina symptom?

-Ja.
-Ja?

Ja, jag har symptom.

Hur manifesterar sig er depression?

Ni vet, den får mig
att känna mig lite ledsen.

Det nämns inte i er journal.

Konstant ångest. Ja, där har vi det.

-Och jag oroar mig alltid för saker.
-Vad för något?

Det vanliga som deprimerade
människor oroar sig för.

-Och jag kan inte gå hemifrån.
-Ändå är ni här.

Det är en bra dag i dag.

Så kan jag få lite seretonin?

Det finns inget läkemedel
som heter "seretonin".

Det finns antidepressiva som ökar
mängden serotonin i hjärnan.

-Ge mig det, då.
-Nej, ni behandlas för glaukom.

-Antidepressiva förvärrar det.
-Lite valium, då?

Nej. Det är min bedömning
att ni inte är deprimerad.

Ni äter betablockerare och statiner.
Tar ni betablockerarna?

Så klart. Jag älskar dem.

Men, just det, jag behöver fler.

Jag ska förnya ert recept
på betablockerare.

Sedan bokar vi in ett nytt möte
om ett par veckor.

-Jag kan inte få antidepressiva?
-Nej!

Jag kommer alldeles strax.

Sal?

Clive?

-Det var länge sedan.
-Jag vet. Förlåt.

Nej, nej, nej!
Det har gått väldigt lång tid.

Jag tog jobb på riggen igen.
Jag behövde fundera på oss.

-Vad gör du här?
-Vi borde göra ett försök till.

Vi är ju gifta.
Män och hustrur måste hålla ihop.

-Ditt jobb, då?
-Jag tänkte att jag kan hjälpa dig.

-Hjälpa mig?
-I butiken.

-Team Tishell.
-Team Tishell?

Du besökte mig inte på
konvalescenthemmet en enda gång.

Jag skickade adressen
och bad dig komma.

Du visste att det som hände
inte var mitt fel. - Det är stängt!

-Går det bra?
-Ja, men du får inte stanna så länge.

-Okej.
-Parkera i skogen där ingen ser dig.

-Jag är skyldig dig en tjänst.
-Ja, det är du.

Då går jag nu.

Hinner du prata lite?
Minns du Peter Cronk?

Modern har astma
och försökte fritera armen.

Till dig från Peter. Han vill bli
läkare och följa dig på arbetet.

Det skulle vara
ett onödigt störningsmoment.

Ja, tystnadsplikten är ett problem.
Han kommer att ställa massa frågor.

-För att inte tala om besväret.
-Ja, som jag trodde. Det är okej.

Men om du ber honom komma hit
i morgon, så ska jag tala med honom.

Han har ett uns intelligens
och han är påhittig.

Lite vägledning vore nyttigt.

-Vad bra. Är du säker?
-Ja.

Då hälsar jag honom det.

-Din klänning är jättefin.
-Tack, Martin.

-Du verkar ta terapin på allvar.
-Ja, det gör jag.

-Nu är det din tur.
-Jag sa något positivt nyss.

-Du tar det på allvar, du.
-Ja.

-Tror du att det kan fungera?
-Terapi kan vara positivt, ja.

Bra.

Då så, vi ses i morgon.

Hur är det?

Det känns märkligt att gå härifrån.

-Hej då.
-Hej då.

Om en patient inte vill ha dig
i rummet, så går du ut.

Du får inte prata med patienterna.
Är det förstått?

Du får inte röra patienterna och
inte tala om det som händer här.

-Får jag skriva ner det ni säger?
-Nej.

-Får jag diskutera med er?
-Ja, om det hjälper dig att förstå.

Då är jag redo att påbörja
min utbildning. Får jag börja nu?

-Vad ska jag göra först?
-Bär ut påsarna.

Kan vi sedan diskutera
olika läkemedel-

-och deras verkan
och kontraindikationer?

Jag ska visa dig hur man använder
blodtrycksmonitorn.

Jag har köpt frukost.

-Är allt bra, pappa?
-Ja, ja. Jag grunnar bara.

Det låter farligt.

-Bor du bekvämt i bilen?
-Jajamän.

-Vad ska du göra?
-Tänk inte på det.

Jag har nästa satsning planerad.

-Ska du bli rörläggare igen?
-Nej, nej, nej.

Blicka aldrig bakåt.
Jag har blicken fäst i horisonten.

Ja, men du har redan alla verktyg...

Ja, men den här gången
har jag hittat en skattkista.

-Vadå?
-Jag visar inte min hand ännu.

Okej. Vi har fått fler bokningar,
så jag har mycket att göra.

Säkert att jag inte kan låna dig
tio pund eller...?

Pengar är inget problem,
men har du 20 pund på dig?

Manschetten ska sitta 2,5 cm
ovanför armvecket.

-Doktorn? En nödsituation.
-Slå er ner.

Jag hade köpt ett fiskespö till min
son. Han ville så gärna prova det.

-Kvarstår er fobi?
-Tyst.

Gå över till britsen.
- Ta en stol till honom.

Sitt ner. Lägg armen mot britsen
och håll handen stilla.

Det var hans första kast.
Han såg inte att jag höll i kroken.

I översta skåpet närmast vasken
står en svart väska.

-Kommer det att göra ont?
-Ja.

Doktorn förbereder lokalbedövningen.

Han injicerar den på båda sidorna
av tummen.

-Vem är han?
-En praktikant.

-Har jag rätt? Får jag göra det?
-Ja. Nej.

Håll stilla.

-Vad ska ni göra med den?
-Klippa av kroken. Täck för ögonen.

Jag drar nu ut kroken
genom er tumme.

-Herregud, jag svimmar nog.
-Gör inte det.

-Behöver det sys?
-Plåster räcker.

-Får jag sätta på det?
-Nej.

-Patienten har nog inget emot det.
-Jo.

-Jag vill ha praktisk erfarenhet.
-Städa upp här, då.

Ursäkta mig!
Vad är det här för trams?

Kan ni sluta med det där? Tack.
Var snälla nu.

Miss Grappy? Ni ska hålla ett öga
på barnen, inte sms:a.

Jag vet inte hur jag ska arbeta
nästa vecka, så...

-Får jag ta med barnen ut senare?
-Ja, vilket bra initiativ.

Tack.

Vi kan ha naturvetenskapslektionen
på Rosstree Field.

Jag följer med
och ni stänger av er telefon.

Melissa... Så här är det. Patient-
journalen är inte där den ska.

-På dr Ellinghams skrivbord.
-Va?

Kan du ge den till mig,
så att jag kan ge den till doktorn?

Patientens namn är Mary Pattinson.

-P - A - T - T - I - N...
-Jag kan stava hennes namn.

-Ändå hittar du inte journalen.
-Jag hämtar den alldeles strax.

-Doktorn behöver den stat.
-Vad ska det betyda?

En förkortning av latinets "statim"
som betyder "omgående".

-Varför sa du inte "omgående"?
-Vi säger "stat" för att spara tid.

Det funkade inte i dag, eller hur?
Och vilka är "vi"?

Vi som är yrkesprofessionella.

Du är inte yrkesprofessionell.
Du jobbar gratis.

-Vill du inte, så letar jag upp den.
-Hör du!

Rör aldrig någonsin mitt arkivsystem.

Om du gör det,
behöver du själv få vård. Stat!

Han vill göra ett nytt försök!

-Hur sa?
-Clive. Min Clive är tillbaka.

-Har han kommit tillbaka?
-Ja, och han vill att vi försonas.

-Du verkar lite uppriven.
-Jag vet inte hur han tänker.

-Du kanske borde fråga honom.
-Och han vill vara min assistent.

-Är det en så bra idé?
-Det måste du avgöra själv.

Ni borde diskutera er relation
innan ni fattar något beslut.

Om vad som har hänt tidigare
och vad som ska hända i framtiden?

Om vi ska vara ett par
och hur vi i så fall ska hantera det?

-Ja, exakt.
-Tack.

-Var det allt?
-Ja. Tack.

Vad i...?

-Jag tar över nu.
-Allt är under kontroll.

Tack, Clive.
- Han är inte legitimerad.

-Var det något mer?
-Det var nog allt.

3,20 pund, tack. Tack.

Tack för besöket.
Jag önskar er en bra dag.

-Vi måste prata, Clive.
-Okej.

Du bara kom valsande in i mitt liv
som om ingenting förändrats.

-Ja, det gjorde jag nog.
-Utan att fråga hur jag kände.

-Jag var rädd för svaret.
-Jag är inte kvinnan jag var.

Jag verkar bekymmerslös,
men har förändrats.

Okej. Vart vill du komma?

Jag är inte längre kvinnan
du gifte dig med.

Jag skulle gifta mig med dig igen.

-Jaha...
-Jag finns här för dig, Sal.

Om du vill ha mig.

Då får vi väl se hur det går.

Du får sova på soffan
till att börja med.

Ni är säker på att det inte smittar?
Tack, doktorn.

Ni har skrivit ut Escitalopram.
På grund av panikattackerna?

-Läs inte patientjournalerna.
-Det sa ni inte att jag inte fick.

Är Escitalopram effektivare än annat?

Nej, benzodiazepiner är bättre
under kort tid.

-Hur kort tid?
-Två till fyra veckor.

-För att patienten kan bli beroende?
-Ja.

Hälsa Morwenna
att jag inte gör hembesök.

Doktorn undrar varför du bokat in
ett hembesök?

-Ursäkta mig?
-Var jag inte tydlig nog?

Okej, pysen. Du kan hälsa doktorn-

-att hon är nyopererad
och inte kan ta bussen.

Jag trodde att det var mrs Kelloway.

Ni har bara en mrs Kelleher
och ska besöka henne nu.

Hämta min väska.

Vi är snart tillbaka.

-Janice.
-Hej, Joe.

Jag måste be om
att få se på ditt barnvagnskort.

Ska du sätta fast mig
för fortkörning?

Jag har som mål att skriva ut
bötfälla två stycken om dagen.

Ser jag någon tala i telefon i bilen-

-eller om Norman tar traktorn
från puben, så kan jag sluta tidigt.

Backa. Jag tror att vi har en här.

Tusan också!

Noll.

Jag har ju sagt att fordonet inte
är kördugligt, mr Large.

Jag har inte hunnit laga allt ännu,
Joe.

-Däcket är kasst.
-Jag har ett i reserv.

Har du det där bak?
Jag kan hjälpa dig.

Nej, det ligger under alla prylar.

Inga problem.
Jag tar 60 kilo i bänkpress.

Tack, men försäkringen täcker
inga sträckskador på dig.

Okej, men byt det omgående.
Annars blir det allvarliga följder.

-Uppfattat. Då ger jag mig av.
-Vänta, Bert.

Visa ett besiktningsintyg, annars
får du inte köra den här dödsfällan.

Vet du vad, Joe?
Om jag får köra tillbaka den till Al-

-så lovar jag att inte köra innan den
är körduglig. Det sparar dig arbete.

Okej. Men kör raka vägen dit.

-Och låt det här bli en läxa.
-Tack, konstapeln.

-Imponerande.
-Lagens järnhand har en mjuk mitt.

Visa mig laserpistolen.

Hur gör jag?

-Har alla en partner?
-Ja, fröken!

Håll varandra i hand och släpp inte
förrän vi lämnar vägen.

-Okej?
-Ja, fröken!

Barney vill inte hålla min hand.

-Det är äckligt.
-Det är det inte alls.

Det är inte äckligt att hålla
en flicka i handen.

En dag kommer du att tycka om det.

Då går vi.

-Är allt bra?
-Ja.

-Ta det försiktigt!
-Rör er inte, då.

-Ska jag hämta lite te?
-Ingen vill ha te, sa jag ju.

-Stygnen håller väl på att lossna?
-Nej, då.

Jag byter omslaget. Ni måste ha kvar
bandagen ett par dagar.

-Det drar här inne.
-Snälla, sluta vanka runt!

För Guds skull! Jag borde ha sparkat
henne för länge sedan.

-Jag sätter den här...
-Sätt ner den!

-Se nu vad du har gjort!
-Få ut henne härifrån.

Ska vi gå till köket?

-Vill du ha en kopp te?
-Ja, tack.

Mor vattnar jorden medan jag-

-sätter ut nya plantor.

-Kom igen!
-Jag har ont i foten.

-Vi är nästan framme.
-Jag är trött. Kan vi stanna?

Stick ut tungan.

-Du har ätit godis.
-Nej.

-Det har jag inte!
-Är allt som det ska?

-Jadå, jag har allt under kontroll.
-Kom.

Vad är det med er handled?

-Den blir större hela tiden.
-Det är en cysta.

Jag kan enkelt ta bort den.

Jag kan göra det här och nu.
Jag behöver bara en tung bok.

Är ni läkare? Ni är väldigt ung.

Jag går i lära hos dr Ellingham.

-Det gör fortfarande ont.
-Jag vet.

Vad är det nu som står på?

-Vad tusan är det som pågår?
-Han slog mig.

Jag slog sönder en cysta
på hennes handled.

Vänta i bilen. Nu! - Jag får se.

Den är inte bruten.

Jag sa ju att du inte fick röra
eller prata med mina patienter.

Du ignorerade mig.

-Nej, jag tog bara initiativ.
-Gör inte det!

-Cystan är borta.
-Ingen använder den tekniken längre.

-Den kan vara effektiv för det.
-Tyst! Din praktik är över.

Jag släpper av dig i byn.

Jag måste hämta mina inköp
på kliniken.

Sex, sju, åtta, nio, tio-

-elva, tolv,
tretton, fjorton, femton-

-sexton, sjutton, arton.

Du är Jupiter, Lally.

Du ska snurra runt
alla de här planeterna och solen.

Neptunus ligger inte bredvid Jupiter,
miss Grappy.

Jag måste läsa det här,
om nästa jobb.

Det är inte till hjälp
i vårt solsystem, eller hur?

-Hur är det, Jessy?
-Jag mår inte bra.

Nej, du ser hemskt dålig ut.

-Du borde nog gå hem.
-Det är ingen där.

Okej, sätt dig här borta och vila.

Sätt dig ner,
så ska jag hämta vatten.

Kan någon tala om vilken planet
som kommer efter Jupiter?

-Är det Saturnus?
-Ja, Barney.

Nu ska du mäta ut
avståndet från Jupiter.

Vet någon hur långt det är
från Saturnus till solen?

Fröken? Vad är det för fel på Jessy?

Jessy? Jessy? Jessy!

-Är hon död?
-Nej, hon är inte död.

Jag måste ringa ett snabbt samtal.

-Säkert att hon inte är död?
-Hon är inte död. -Hej, Morwenna.

Doktorn? Telefon. Det är Louisa.
Det är en nödsituation.

Jaha.

-Ur vägen!
-Kan jag få något utskrivet...

-Boka en tid!
-...för min depressionsgrej?

-Vakna, Jessy.
-Är hon död?

Hon mår bara inte så bra.
Doktorn är på väg.

-Pappan svarar inte.
-Du borde varit mer uppmärksam.

-Jag trodde att hon bara fånade sig.
-Barnen är ditt ansvar.

-Ur vägen! Ta det försiktigt.
-Hon kollapsade. Hon har feber.

-Vad gjorde hon när hon kollapsade?
-Var Pluto.

-Ansträngde hon sig?
-Nej.

-Hon sa att hon inte mådde bra.
-Tungan är röd.

-Hon har ätit godis.
-Det beror inte på det.

-Noterade du inte de torra läpparna?
-Jag är ingen läkare.

Hon har bara fått solsting.

Hon har Kawasakis sjukdom.
Det är sällsynt och dödligt.

Hon ska inte dö, Barney.

Jo, det är möjligt. Hon kan drabbas
av aneurysm eller hjärtattack.

Tack ska du ha, Martin.

Dr Ellingham här.
Jag behöver en ambulans omgående.

Jessy är snart frisk igen, allihop.

-Rosstree Fields.
-Det är ingen fara.

Kommer ni inte förrän om 30 minuter,
så kanske hon hinner dö.

Okej, jag kör henne själv.
- Idioter. Sätt fart.

-Jag tror inte att hon mår så bra.
-Hur är pulsen?

Jag känner den inte.

Känn på karotisblodkärlet.
Här, på halsen.

Jag känner ingenting.
Den är hög. Pulsen är hög.

-Dr Ellingham?
-Ja.

-Var är kardiologen?
-Han möter oss i akutsalen.

Vi går dit så fort vi kan.

Var är doktorn?
Ge mig en sublingualaspirin.

-Borde jag inte...?
-Bara ge mig det.

-Varför aspirin?
-Det förhindrar blodproppar.

Är du snäll och öppnar hennes blus?

-Här. Han avslutar en hjärtattack.
-Syrgas.

-39 grader. Börja ge henne dropp.
-Dr Ellingham. Vad har vi här?

Hon har Kawasakis sjukdom.
Har varit medvetslös i 25 minuter.

Hon behöver få immunoglobulin
intravenöst.

-Nu!
-Tack, dr Ellingham.

-Kommer hon att återhämta sig?
-Ja, det borde hon.

-Var är Jessy?
-Hon klarar sig.

Hon har Kawasakis sjukdom.
Eller mukokutant lymfkörtelsyndrom.

Man får en inflammation i blodkärlen
som kan spridas till hjärtat.

-Hur har hon fått det?
-Efter en infektion.

Hur kan ni som hennes far ha missat
blåsorna på magen och händerna?

-Jag jobbar hela tiden.
-Ni har en vårdnadsplikt.

Ni har rätt. Jag har bara inte
så mycket tid över.

Någon borde bry sig. Det här är
försummelse av dickensiska mått.

-Han menar inte riktigt så.
-Jo!

Hur är det med hennes mamma?

-Hon är inte hos oss längre.
-Jag förstår.

-Hon har hittat någon annan.
-Jag förstår.

Jag gör mitt bästa
men det är svårt när man är ensam.

-Ni förstår.
-Vad menar ni?

-Har inte ni två...?
-Det är bara tillfälligt.

Hej, Peter!

-Hur är det med din mor?
-Japp.

Jag hade ingen tur i går,
men försök igen om några veckor.

Mamma? Åh, herregud! Mamma!

Det var hemskt. Jag undrar
om jag hade sett det hos James.

Det är klart.

-Hur länge blir hon borta?
-Återhämtningen kan ta en månad.

-Ja?
-Det är Morwenna.

-Peter Cronk har ringt.
-Säg åt honom att sluta ringa.

Hans mor är medvetslös
efter ett fall nedför trappan.

Vad står på, doktorn?
Jag hörde Peter gasta om något.

Peter?

-Det är dr Ellingham.
-Hon är här inne.

-Var hon vid medvetande?
-Hon kunde inte stå.

-Har du ringt efter ambulans?
-Nej.

-Mrs Cronk? Hör ni mig?
-Dr Ellingham.

-Vad hände?
-Jag tappade känseln i benen.

-Har ni haft fler panikattacker?
-De är sällsynta.

Jag frågade inte dig. - Har ni haft
problem med astman sedan sist?

-Nej, inte direkt.
-Har ni trillat förut?

-Jag snubblade i förra veckan.
-Du ska ju tala om sådant för mig.

-Inget brutet.
-Ska jag ringa ambulans?

Nej, jag går inte ut.

Varför inte? Ni måste väl gå ut
varje dag när ni går till jobbet?

Hon blev uppsagd
för åtta månader sedan.

Mrs Cronk? Era panikattacker verkar
ha eskalerat till torgskräck-

-på grund av att ni känner stress.

-Få ut dem härifrån, Peter.
-Jag tar över. Hon mår allt bättre.

Nej. - Kan ni kontrollera andningen?

Jag har fått ner attackerna
till en eller två i veckan.

-Hon får betablockerare i sitt te.
-Va? Är du galen?

-Jag ville inte oroa dig.
-Ni borde ha sökt upp Martin.

Ni hade ringt socialen. En kille vars
mor lades in blev omhändertagen.

Ville du bara komma åt
mina läkemedel?

-Jag vill bli läkare.
-Varifrån kommer de?

-Jag har köpt tabletterna.
-Från vem?

-Vem sålde dem till dig?
-Mr Jarvis. Vår granne.

Nej, gör inte så
om ni redan tar betablockerare!

Hon hade kastat den, sa hon.
Jag vet att de inte ska blandas.

En öppnar luftvägarna
och den andra drar ihop dem.

Att blanda dem ökar risken
för en låg kaliumnivå i blodet.

Det kan ha lett till
den försvagade benmuskulaturen.

Jag visste inte
att hon hade kvar den.

Du sa åt mr Jarvis
att låtsas vara deprimerad.

Då hade du gett hans medicin
till din mor utan att ha någon koll.

-Har ni ätit andra mediciner?
-Nej, säkert inte.

Det är aspirin.
Det förebygger blodproppar.

Tyst. Det är ingen lektion.

Jag vill visa att jag inte är
en fullständig idiot som ni tror.

-Johannesört.
-En harmlös homeopatisk medicin.

-Den har en placeboeffekt.
-Det är en naturmedicin.

-Den fungerar inte.
-Den lindrar vissa depressionstecken.

Vad händer om man blandar
Johannesört med serotonin?

-Jag vet inte.
-Om er granne fått antidepressiva...

...och du hade lagt dem i mammas te
samtidigt som hon åt Johannesört...

...hade ökat serotoninmängden
till en toxisk nivå!

Det skulle kunna få dödlig utgång.

-Är Peter i trubbel?
-Nej, han och Martin pratar bara.

Försök koppla av.

-Är allt bra?
-Er son är oansvarig.

Ni har tur som lever.

Tala inte om det för någon.
Jag kommer att bli kry.

-De får inte ta honom.
-Ingen ska ta honom.

Peter är intelligent
och gör inte om det.

Hör på mig. Det är förbjudet-

-att ge en patient ett läkemedel
utan att vara medicinutbildad.

-Jag ville hjälpa mamma.
-Nu har du brutit mot lagen.

-Han hade goda intentioner.
-Jaså? Hör det ens hit?

-Jag ska inte göra om det, jag lovar.
-Du har begått ett brott!

Rättsväsendet tar allvarligt
på sådana saker.

-Mr Jarvis!
-Tänker du verkligen anmäla Peter?

Han bröt mot lagen. En bra lag
stiftad av ett väldigt gott skäl.

Jag vet, men han är livrädd.
Han gör inte om det.

-Nej, det gör han inte.
-Okej, vilken bra idé.

Ring Joe Penhale
och se till att han låser in Peter.

Den perfekta lösningen för alla.
Då lär han sig sin läxa.

Jag hänvisar kvinnan vidare
till specialistpsykiatrin.

Penhale kanske inte är
rätt person just här.

-Jag talar med Jarvis senare.
-Okej.

Peter gör säkert inte om det. Du har
skrämt honom tillräckligt som det är.

Är det här spontan tillgivenhet
eller föreskriven?

-Vad är det?
-Min ring har fastnat. Rör dig inte.

Text: Anna-Karin Strobel Lando
www.sdimedia.com