Original subtitles

Ut.

Slå dig ner.

Varför är du här, Martin?

-Ni har flyttat hit från London. -Ja.

Ni tog doktorsexamen i psykoterapi när ni var 23.

Er forskning togs väl emot. Nu tar ni emot några få patienter här.

Det stämmer. Men den här timmen handlar om dig. Varför är du här?

Är inte det självklart?

Är det inte frustrerande när en patient behöver hjälp-

-men antingen vägrar vård eller...

-Ni behöver inte vara nedlåtande. -Förlåt.

Men om det här ska fungera, måste du lita på mig.

Jag var ett oönskat barn och kunde inte knyta an till mina föräldrar-

-vilket omöjliggör för mig att ha relationer.

Jag kan inte kommunicera, har orea- listiska förväntningar och blodfobi.

-Jag lider av anknytningsstörning. -Du har läst på.

Ja. Hur lång tid tar det att åtgärda det?

Det här är inte kirurgi, Martin. Det är en process.

Vi kan fokusera på och utforska de olika områdena tillsammans.

Men jag föreslår att du tar täten.

Vi hade det knepigt innan min fru gav sig av.

-Du vill inte ha det så igen? -Nej.

Vad är du rädd för, Martin?

Att jag ska förlora henne.

Hur vill du förändra er relation? Vad vill du se annorlunda?

-Jag vill att hon ska vara lycklig. -Inte att ni båda ska vara lyckliga?

-Lycka är överskattat. -Men inte i din frus fall?

-Lägger du skulden på dig själv? -Ja.

-Jag skulle vilja träffa Louisa. -Är det nödvändigt?

Det handlar om dig och din fru. Jag bör träffa er båda två.

Ja.

Tack.

ELPISTOL BRUKSANVISNING

PORTWENNS FISKETURER

Hallå? Är det någon hemma?

Du säljer väl dina humrar på sydkusten, Gus?

Om jag köper alla av dig, sparar du tid och bensinpengar.

-Vad är det här? -Ett samarbete med Kupongänglarna.

Man besöker deras hemsida, trycker ut en kupong-

-och får köpa två för en tillsammans med frugan.

-Det låter skumt. -Det är helt grönt.

Vad säger du? Kom igen, jag har ett bröllop att betala för.

-Blir jag bjuden? -Det beror på om vi kan göra affär.

-Det kan bli rena guldgruvan. -Jag behöver inte fler kunder.

Så du struntar i att jag håller på att gå under?

Är det så illa, Bert?

Jag kan dra av 15 procent tills du är på fötter. Duger det?

Då är vi överens.

Under omständigheterna måste jag be om ett förskott. 300 pund.

-Du känner ju mig, Gus. -Ja, det är därför jag vill ha det.

-200 är mitt bästa bud. -250.

Jag har mitt busskort här. Vill du ha det också?

In här. Hur gick tågresan? Akta huvudet.

Ganska bra. Han snarkade nästan hela vägen.

Första ledigheten på länge.

Det är ett nöje. Bara säg till om ni önskar något.

-En kopp te vore gott. -Vi installerar oss först.

Jag kommer upp med det. Mjölk och socker?

Bara mjölk. Jag äter inte socker.

Jag är inte så förtjust i sötsaker själv heller.

Och man måste tänka på figuren. Ja, inte ni.

Jo, då. Jag har haft lite problem med blodsockernivåerna.

Hon berättar snart allt om det.

Är det vila och avkoppling ni söker, så har ni kommit rätt.

Här är ert rum. Med alla moderna bekvämligheter.

Vilket trevligt rum. Rofyllt.

Ja, vi har haft några jobbiga månader.

Ja, jag sa: "Det är nog dags att jag får se vad fiskegrejen handlar om."

Han är helt tokig i sitt fiske... Är allt som det ska?

Ja, jag ville säkerställa att sängen är korrekt...kalibrerad.

Och det är den. Bra. Ni är mina första gäster någonsin.

-Jag vill att allt ska vara perfekt. -Vi tar gärna en kopp te, som sagt.

Mjölk, inget socker. Och jag hämtar er väska.

Hur kan jag hjälpa dr Ellingham?

-Bara min beställning, tack. -Givetvis.

Vad anser ni om att rengöra sår med hjälp av larver?

-Skriv upp det på mitt konto. -Ja, doktorn.

-Martin. -Jag hinner inte prata just nu.

-Ibuprofen 400 mg. -Varför så hög dos?

Doktorn tog orden ur munnen på mig.

-Var har du ont? -I nacken. Det är ingenting.

Det här behövs inte.

-Gör det ont nu? -Jag antar det.

Det kan vara cervikal spondylos.

Vad tror doktorn? Det är vanligt hos kvinnor i hennes ålder.

-Hur länge har du haft ont? -I några dagar.

-Verkligen? -Några veckor. Som högst en månad.

Följ med till kliniken. Jag har andra patienter som väntar, skynda på.

-Era tabletter! -Ja.

Var är du?

-Al? -Är allt till belåtenhet?

-Vi väntar fortfarande på vårt te. -Just det, ja. Det står här.

En mus!

-Är du trött? -Jag har haft mycket att stå i.

Du har feber. Jag ska ta några prover.

En sänkningsreaktion och C-reaktivt protein.

-Jag har inte polymyalgi. -Kom igen, Ruth.

Nack- och axelinflammation är symptom på reumatism.

Och du är över 70 år, vit, kvinna och nordeuropé.

Jag blir stel av att sitta vid skrivbordet, bara.

-Ska jag göra det åt dig? -Nej.

Kom och sätt dig här.

Hur går det med dr Timoney? Jaså, så bra?

Vid polymyalgi måste du dra ner på farten.

Vad menar du med det? Det går enkelt att bota.

Du borde arbeta mindre vid din ålder.

Min ålder? Jag tänker absolut inte dra ner på farten.

Jag har blivit erbjuden en tjänst på Maudsley.

Om mötet med styrelsen går bra kommer jag att vara mycket i London.

-Är det så klokt? -Jag har ont i nacken. Jag reder mig.

Ja, det får vi väl se.

Vi har renoverat. Den måste ha tagit sig in under arbetets gång.

-Vi borde ha bokat ett hotell. -Jag ordnar det, jag lovar.

Ni kanske ska ta lite frisk luft? Gå ner till sjön och dra upp en fisk.

-Det är ju en jättebra idé. -Ja.

Jag följer med ifall musen skulle återvända.

Fiske kräver tystnad. Vi vill inte föra oväsen och skrämma dem.

Jag tar med mig en bok.

Och medan ni är ute, så gör jag mig kvitt dem.

Den. Musen.

Den ensamma musen. Jag gör mig kvitt den.

Hälsa henne så gott från mig.

Nästa patient. Mrs Chubbin?

Det är er tur, mrs Chubbin!

-Hej! -Hejsan.

-Louisa. -Martin.

-Ni är tidiga. -Ja, förlåt.

-Ska vi...? -Ja, jag tar din väska.

-Där ser man! -Föreställningen är över, gott folk.

Sitt ner.

-Här ser välstädat ut. -Ja, jag har...städat.

Hej, James. Hur är det med dig?

Ska jag bära upp din väska?

Jag har med mig något åt dig. Det är ingenting speciellt, bara...

-Chorizo. En typ av spansk korv. -Ja, jag vet vad det är.

Fyllda med salt, fett och Gud vet vad.

-Det är en gåva, Martin. -Ja.

Ja, det är klart. Tack.

-Hur var resan? -Något uttröttande.

Det är skönt att äntligen vara här.

-Och din axel? -Den är fortfarande lite stel ibland.

Som förväntat.

-Huvudet, då? Har du värk? -Nej.

-Ser du suddigt? -Jag mår bra, Martin. Tack.

Ursäkta, men mrs Chubbin blir inte yngre här ute.

-Kan vi talas vid senare? -Ja, så klart.

-Jag väntade er inte så tidigt. -Det är ingen fara. Gå.

-Tack för korven. -Ingen orsak.

Mrs Chubbin!

Kom här, din lille...!

Jag ville se hur det går. Vad är det?

Vi har en oönskad gäst. En förbaskad mus!

-Tusan! -Lugna dig.

-De är snart tillbaka. -Du överreagerar.

Jag tror att den bor här inne.

Ja, om jag bara fick tag i den lille...

Den var tvungen att visa sig just i dag.

Det är så det börjar. Först en mus, sedan två-

-och snart har man en hel koloni.

-Tror du att du kan ta över nu? -Snyggt, Ruth.

Duktig kille. Mums, mums, mums.

-Jaha, ni är tillbaka. -Ja, vi är tillbaka.

-Hur är det? -Bra.

Resan var lite jobbig för James, men det gick bra.

Ska du och doktorn lappa ihop äktenskapet igen?

Jag börjar på skolan snart igen, Morwenna.

Du känner ingen som kan ta hand om James?

Min rumskamrat Janice. Hon är arbetslös just nu.

-Hurdan är hon? -Jättetrevlig.

-Och kvalificerad? -Hon har jobbat på en förskola.

Det låter bra. Jag vill träffa henne först. - Här.

Då så, på en skala från ett till tio, hur är det mellan er?

-Jag pratar med Janice. -Tack.

Har du hört talas om Kupongänglarna, Joe?

Ja, jag fick en dag på spa av dem. Till en vän.

Vi samarbetar. Tryck ut en kupong, ta med en dejt-

-så garanteras du en oförglömlig hummermiddag.

Härligt. Ser du något som är annorlunda med mig?

Säg ingenting. Ny frisyr?

-Nervösa tics? -Jag har en ny elpistol.

Chefen vill att alla landsbygdspoliser ska ha en.

50 000 volt.

Den får stopp på även de mest våldsamma förövarna.

Är du säker på att de tyckte att du skulle ha en, Joe?

-Somnade han utan problem? -Ja.

-Var är handduken? -Bakom dig. Förlåt.

Vad har du för planer?

Nu äter vi.

Ska vi fortsätta tillsammans, Louisa?

När jag var iväg tänkte jag bara på hur vi kan få det här att fungera.

Vi måste bara hitta ett sätt att få allt...på rätt spår igen.

Ja.

-Vi kan inte fortsätta som förr. -Nej.

Okej, det här är vad jag tycker.

Kanske skulle vi fungera bättre ihop om vi levde på varsitt håll.

Så jag tycker...

-Att du borde flytta ut? -Ja.

-Ja. -Jag förstår.

-Det behöver inte vara för alltid. -Inte?

-Bara tills saker...förändras. -Jaha.

Jag vet ingen annan råd.

-Jag har talat med en terapeut. -Har du?

Vi hade ett första möte förra veckan.

-Dr Timoney. Hon vill träffa dig. -Varför det?

Hon anser att det skulle underlätta processen.

-Vart ska du flytta? -Jag ska börja leta i morgon.

Jag flyttar in James i sovrummet och sover i barnkammaren själv.

-Hur smakar det? -Det skulle behövas lite krydda.

-Ja, det tycker jag med. -Jag hämtar det.

Ska jag...?

-Tack. -Det var så lite, så.

-Martin? -Ja.

Kom in.

-Din väckarklocka. -Just det, ja. Tack.

-Ligger du verkligen bekvämt här? -Ja, då.

-Tack för att du gör det här. -Ingen orsak.

-Nej... God natt. -God natt.

-Förlåt. Du borde ha väckt mig. -Jag var ändå uppe.

-Vill du ha mer kaffe? -Nej, tack.

-Ska du leta efter boende i dag? -Det är planen.

-Vill du att jag ska följa med? -Ja. Tack, Martin.

God morgon. Jag heter Janice. Vem av er är James Henry?

Jag har patienter.

-God morgon. -God morgon.

-Hoppas att ni har sovit gott. -Jodå, helt okej.

Jag vaknade om igen och inbillade mig att vi hade möss i sängen.

Nu vill jag att ni ska tänka er det här.

En gratis uppgradering till vårt premiumpaket-

-som inkluderar en båttur på sjön med egen chaufför.

Det låter fint.

-Inte sant, Paul? -Jo. Fantastiskt.

-Jag mår bra. -Nej.

Du har polymyalgi precis som jag trodde.

Vi börjar med en hög dos kortison som sedan minskas.

Jag vet. Bara skriv ut ett recept och låt mig gå.

-Vad är det med din käke? -För Guds skull, sluta nu.

Sätt dig. Sätt dig.

-Ser du suddigt? -Ibland.

Huvudvärk?

Att inte tala om alla symptom är oansvarigt och riktigt korkat.

Sitt kvar. Jag ska göra en biopsi. Morwenna får assistera. - Morwenna!

Jag lider inte av jättecellsarterit.

Ruth, åkommorna utesluter inte varandra.

Om vi agerar fort nog kan vi rädda din syn.

Visst. Men förstör inte min frisyr.

-Vad passar bra till hummer, Min? -Cider.

Ett ögonblick. - Hallå? Bert Large här. Åh, hejsan.

Jag har inget ledigt förrän 21.15. Då ses vi.

Becky! Vill du och dina vänner tjäna lite fickpengar i morgon?

Jag har ett stort jippo och skulle behöva hjälp.

-Hur mycket? -Räcker inte dricksen?

-Fyrtio pund var. -Vi lär ha många glada gäster.

-Fyrtio. I förskott. -Trettio. På plats.

-Då säger vi så. -Klockan sex. Kom inte för sent.

-Skalpell. -Artrit i hjärnan?

-Arterit. Jättecellsarterit. -Det låter som en skräckfilm.

Kan du vara tyst? - Och du still? Tack.

-Är allt som det ska, doktorn? -Pincett.

Det är en artärinflammation i tinningen-

-som kan leda till permanent försämrad syn.

Om patienten inte talar om det för sin läkare fort nog. Skål.

-Sutur. -Nål och tråd.

-Hur stor löneförhöjning får jag? -Varför skulle du få det?

-Jag är din assistent. -Nej.

Vad gör jag nu, då? Dansar Riverdance?

Jag skickar det här på analys och ger dig en dos Prednisolon.

Om det är jättecellsarterit måste du dra ner på takten. - Sax.

Vad jag gör med mitt liv är min ensak.

Det blir minst två år på steroider med veckoliga undersökningar.

Du löper risk att drabbas av högt blodtryck, benskörhet och magsår.

-Du får svar i morgon. -Jag reser till London i morgon.

-Jag råder dig att inte ta jobbet. -Noterat.

Jag är tillbaka om tio dagar. Du kan ge mig resultatet då.

Varför bryr jag mig ens?

Vad håller du på med?

Hallå? Ja, jag ringer om trerummaren i Portwenn.

Den, ja. Ja, med stort kök och matrum och rymligt sovrum.

Jaha. Var det något mer?

Adjö. - Så ohyfsat.

-Har du fått napp ännu? -Nej.

Ärligt talat, så förstår jag inte vad det är som är så skoj med det här.

-Det händer inget på flera timmar. -Det handlar om lugn och ro.

-Kan du låta bli? -Jag vill sitta bekvämt.

Du skrämmer fisken när du gungar båten.

Det är inte mitt fel att de är så känsliga.

-Jag är lite hungrig. -Lugn och ro, sa jag.

-Inte den tonen. -Jag försöker fiska.

-Jag försöker koppla av. -Gör det, då.

Det är konstigt att sitta tyst. Det är onaturligt.

-Du ignorerar mig. -Jag fiskar!

-Det var jag som blev opererad. -Och jag tog hand om dig.

Allt jag begär är några dagar när jag inte behöver göra något.

-Ro hem mig, Al. -Fisket, då?

Jag får ändå ingen fisk så länge hon sitter där och tjattrar.

-Kan du ro fortare? Det är kyligt. -Som ni vill.

-Heather! -Förlåt mig.

-Sitt ner, vi kantrar. -Jag tror att näsan är knäckt!

Luta huvudet bakåt...

-Nej, framåt. Luta huvudet framåt. -Sitt ner! Snälla ni.

Jag ror oss i land, så får doktorn titta på näsan.

-Har du mina humrar, Gus? -Jag har de här två.

Turistbåtens propeller kapade linan till hummertinan.

-Nu har du ställt till det för mig. -Jag är också illa ute.

-Vet du vad en ny tina kostar? -Vad ska jag göra nu?

Flytta jippot till en annan kväll.

Kupongfolket kommer att stämma mig.

Chippy Miller kanske har några att sälja.

Bara ge mig mina pengar tillbaka.

Så här är det... Jag har inte kvar dem.

Lös det. Jag behöver 40 humrar i kväll.

Jag gav dem till mitt ex. Hon behövde en ny tvättmaskin.

Mina humrar krälar fortfarande runt i havet.

Jag betalar tillbaka om en vecka eller så. Du kan få de här.

Hur ska två humrar räcka till fyrtio pers?

Det här är inte Bibeln!

Ser det svullet ut, mr Bourough, så är det antagligen det.

Jag bokar in dig klockan tio i morgon.

-Hej då, Roland. -Är Martin ledig?

Morwenna, kan du leta upp...? - Hejsan.

-Har du tid ett ögonblick? -Ja.

Det där vi skulle göra... Vi kan få en visning i kväll.

-Jaha, ja. -Om du fortfarande vill följa med.

Doktorn! Det är hennes näsa.

-Det slutar inte blöda. -Gå in dit.

Inte ni två. Bara kvinnan.

-Är allt bra? -Jag är här om du behöver mig.

-Gå. -Ja. - Sätt er ner.

Hon är väl inte gäst på pensionatet?

Oroa dig inte. Det är ju knappast ditt fel, eller hur?

Det ordnar sig. Antagligen.

-Äter ni någon medicin? -Warfarin. Jag har förmaksflimmer.

En antikoagulant. Därför levrar sig blodet inte.

Morwenna! Kom hit!

Ert hjärta slår oregelbundet.

En specialist gav mig en elchock förra månaden.

Det hjälpte inte, ni får gå tillbaka. - Sätt på dig ett par handskar.

Var snäll och ta bort händerna.

Håll där, Morwenna.

-Är näsan knäckt? -Nej.

Men jag måste göra en kauterisering för att stoppa blödningen.

-Silvernitrat. -De där enorma tändsticksgrejerna?

Herregud. Gör det ont?

Jag ska fråga doktorn. - Gör det ont? - Nej då, ingen fara.

Tyst. Tyst.

Så där.

Näsbomull.

-Jag tänkte mig 30 procent. -Vadå?

-I löneförhöjning, som din assistent. -Jaså? - Nästa näsborre.

Jag är verkligen ledsen. Jag känner mig hemsk.

-Det känns nog värre för mig. -Jo, jag ser det.

Stans bästa restaurang serverar hummer i kväll. Jag bjuder.

Ni är mina första gäster. Låt oss avsluta det här på ett bra sätt.

Jag vet inte. Vi måste byta om.

Jag kör er. Det tar inte lång tid.

Vad säger du?

-Är all bra? -Tack.

Så nedlåtande.

God kväll, mina damer. Vad önskas?

Vår hummerspecial, javisst. Men jag rekommenderar den inte.

Inte? Det var det vi var sugna på.

Jag vill inte att någon av er ska drabbas av skaldjursförgiftning.

-Efter avloppsläckaget. -Vilket avloppsläckage?

I hamnen i förra veckan. Har ni inte hört talas om det?

Jag kan tillaga en härlig kycklingrätt i stället.

-Men... -Jag vill ha hummer.

Ruth! Ruth!

Martin. Har du inte sett nog av mig i dag?

Funderar du fortfarande på att ta det där jobbet i London?

Har du inte lyssnat på mig?

Det är svårt att undvika så som du gastar.

Du är ju så obstinat.

-Kasta inte sten i glashus. -Det handlar inte om mig.

Du är frustrerad över allt med Louisa och använder mig som ventil.

-Inte alls. -Är allt utrett, då?

Nej. Hon ska flytta ut. Vi ska titta på en bostad i dag.

Men det här handlar om att du inte tar hand om dig.

Jag respekterar din åsikt.

Och du respekterar säkert mitt val att helt bortse från den.

För ett år sedan gjorde hon mig till Cornwalls lyckligaste man.

Det är inte tvunget så att barn fulländar äktenskapet.

-Vad menar ni? -Känner ni inte till hummerhormoner?

En känd orsak till infertilitet hos män.

Ni får ett par minuter till på er att bestämma er.

-Har du ett bord för två? -Nej, det är fullbokat.

Du måste hjälpa mig. Det har varit rena katastrofen.

Hon hatar fiske. Vi såg en mus och var nära att kapsejsa.

Ser du hennes näsa? Det är mitt fel. Ja.

Vi har en fin plats åt er. Husets bästa bord.

Varsågoda. Och jag ska se till att de tar väl hand om er.

Det ser trevligt ut. Och utsikten är fin.

Vitt eller rött vin? Jag bjuder på allt.

Eftersom vi ska äta hummer, passar det nog bra med vitt.

Han sysslar med spansk dans också.

-Jag går och hämtar ert vin. -Ingen hummer...

Köket är normalutrustat.

-Gas, elspis, mikrougn. -Ursäkta mig.

Det ligger... Det ligger på bekvämt avstånd från skolan.

Min Astrid längtar efter er.

-Ni kommer väl tillbaka? -Ja.

-Det finns inget annat ledigt? -Inte på den här sidan Bodmin.

-Får jag fråga varför ni ska flytta? -Nej.

Jag antar att ni flyttar hit tillsammans med er grabb.

-Här finns inga heltäckningsmattor. -Nej, men rustika stengolv.

-Barn ramlar så lätt. -Och reser sig igen.

-Nej, det gör de inte. -Här är hemskt.

Ja. Ja, det är det.

Men, som sagt, det finns inget annat ledigt i byn.

Vi går.

-Kära nån. -Ursäkta.

-Vi tar hummern, båda två. -Får jag rekommendera kycklingen?

Vår kock har skapat ett recept som nog faller er i smaken.

-Vi tar hummern. -Jag rekommenderar kycklingen.

-Jag tror att de vill ha hummer. -De ska äta kyckling.

Oroa dig inte, jag väljer hummer åt dig.

Ju aktivare hummern är, desto mörare är köttet.

Detsamma sägs om kyckling.

Hämta humrarna, så att de kan välja en.

Som du vill.

Becky! Vad har du gjort med mina humrar?

Jag gav dem lite vatten att simma i.

-Varifrån kom vattnet? -Kranen.

Humrar dör i sötvatten, Becky. De behöver saltvatten.

Sluta! Hjälp! Sluta! Hjälp!

Sluta! Nej!

-Nej, låt mig vara! -Jag har en elpistol!

Jag har en elpistol.

-De är döda! -Nej, de är bara sömniga.

Jag går och kokar dem nu.

De ska dödas precis innan de tillagas.

Ni kan matförgifta oss eller något ännu värre!

-Ät inte hummern! -Ingen kommer att bli matförgiftad.

Och de är inte döda. Se här!

Allt är i sin ordning. Han lever fortfarande. Titta, titta!

-Vad står på? -Ingenting, Joe.

Det är bara en gäst som tror sig veta allt.

Hummern är död och har varit det ett tag. Bara be om ursäkt nu!

-Bra gjort, Paul. -Be om ursäkt.

Nej, det tänker jag inte göra. Det är en principsak.

Jag måste be er att lägga ner hummern.

Jag reste hit för att få lugn och ro!

Om han inte ber om ursäkt blir det här mitt fel.

-Det är inget fel på hummern. -Be om ursäkt!

Jag ber inte en gång till. Lägg ner hummern, annars så...

Jag vet inte hur det kan bli värre.

Vänta tills något annat blir ledigt.

Lika bra att få det överstökat. Jag säger att jag tar den.

-Nej. Jag tar den. Jag flyttar ut. -Är du säker?

Ja, kliniken är James hem. Ni ska inte bo där ni inte är lyckliga.

-Nej, Martin. -Varför inte?

Det här är ditt hem och du har dina patienter.

Det är bara ett par minuters promenad. Jag vill göra det.

Doktorn! Du behövs på restaurangen!

-Du skojar. Bara gå. -Vilket trams.

Tekniskt sett kan kvinnan här ha skjutits med 50 000 volt.

Idiot.

-Vet ni var ni är? -Här.

-Kommer hon att klara sig? -Hennes puls är jämnare nu.

Elchocken kan ha återställt hjärtats sinusrytm.

Då har den här lilla manicken utfört ett medicinskt mirakel.

-Du sköt en kvinna med hjärtbesvär. -Jag siktade inte på henne.

VI måste ta ett EKG på kliniken.

Det går bra, tack. Jag hittar dit.

-Vi vill ha våra pengar, Bert. -Samma här.

Jag har ramat in det här.

Jag tänkte att du kanske skulle tycka om det.

-Det är från eftermiddagen i Padstow. -Tack.

-Vet du, jag saknar inte lugnet. -Va?

Jag saknar det inte nu när ni är tillbaka.

Vad försöker du säga?

När du och James inte var här, var allt fint och iordning. Och tyst.

Nu när ni är tillbaka, är det inte det. Och det är bra.

-Tack, Martin. -Ursäkta mig.

Labbet i Truro ringer angående Ruths resultat.

Tack.

Är ni säkra? Hur långt framskridet?

Ring min faster.

Jag förstår. Kan ni skanna hela journalen och mejla den till mig?

-Tack. -Jag kommer till svararen.

Då så.

-Vart ska du? -Till stationen i Bodmin.

Trevlig resa. Jag hoppas att den här lilla incidenten-

-inte kastar skugga över Portwenns fisketurer.

-Var det våra första gäster? -Jag är rädd för det.

-Ingen bra början. -Det kunde ha gått bättre.

-Borde jag fråga? -Antagligen inte.

-Är allt som det ska? -Givetvis.

-Sätt dig. -Jag har ett tåg att passa.

-Du kanske inte borde åka, Ruth. -Ruth?

Tack, Al.

-Du kan inte ta jobbet. -God morgon, Martin.

Trots dina försök att hävda motsatsen så lider du av jättecellsarterit.

Om vi inte sätter in behandling kommer din syn att ta skada.

-Jag vill inte minska på takten. -Det förstår jag.

-Hur länge har du blundat för det? -I några månader.

Ruth, jag skulle uppskatta om du kunde följa mitt råd.

Då så, Martin. Nu åker vi hem.

Visst. Jag tar den. Här.

Text: Anna-Karin Strobel Lando Sync: BetteKaj