Original subtitles

Jag litar bara på en kvinna gällande en sak, att hon inte vaknar till liv igen

efter döden -Antifanes

Hedda... Tesman.

Stämmer det? Är det här din mans hem?

Hedda räcker.

Kan ni berätta om kvällens händelser,

som ni minns dem, innan skottlossningen?

Mitt minne är lite suddigt.

Det var trots allt fest.

Jag kan göra mitt bästa.

Det första jag minns är en blodig person

- som släpades in. - Innan dess.

- Mycket skrikande... - Tidigare.

Var ska jag börja?

Från början.

Hedda?

Eileen Lovborg är i telefon.

Hon vill prata med dig. Hon insisterade.

Eileen Lovborg. Jag trodde att du aldrig ville prata med mig igen.

Hedda Gabler. Jag hörde att du ska ha fest ikväll.

Ja, för att presentera herr och fru George Tesman för societeten,

visa vilka vi är.

Vilka ni inte är.

Kommer du?

Det blir precis som förr i tiden.

Förhoppningsvis inte.

Vi ses ikväll.

Eileen...

Se upp. Här kommer potatisen.

Jag sa till dig i morse, John. Jag vill ha sju hela citroner.

- Utmärkt, raring. - Du måste ha mer juice i den.

Äntligen en kvinna som vet vad hon gör.

Använd mer kraft, Silvie. Precis så.

Mosa potatisen ordentligt.

Skynda på nu.

Tråden är lös.

Inga blommor.

Ja, frun.

Hej. Ta bort dem.

Ursäkta, frun.

Ursäkta, hjärtat.

Går det bra?

Blommor överallt.

Godmorgon, frun.

Ut.

God morgon, assessorn.

Godmorgon.

Assessor Brack! Ni är lite tidig för en fest, väl?

Jag köper det här huset åt er, fru Tesman.

Bör jag straffa er?

Rikta inte den där mot mig.

Är ni spritt språngande galen?

Åh nej. Jag träffade väl inte?

Vet er man att ni är där uppe?

Fråga honom själv.

Assessor Brack gav oss lånet trots dina upptåg.

Jag betalar tillbaka med professuren.

Pratar du med professor Greenwood ikväll?

I vilket syfte?

Angående professuren.

Jag behöver honom på min sida.

Han gillar sådana som du. Han gillar...

...bohemer och... Nej.

Han måste ha kul ikväll, annars lär jag få höra om det för evigt.

Det kommer att gå bra, Tesman. Det blir en kul kväll.

Du träffar mina vänner.

Jag träffar dina kollegor.

Jag har vänner, Hedda. Var inte oförskämd.

Det är dina vänner som...

De är väluppfostrade och belevade.

Greenwood kommer att älska dem och dig.

Det är bäst det.

Inget får gå fel ikväll, Hedda.

- Inget, Hedda. - Jag hör dig.

Och håll vapnen utom synhåll.

Hjälp mig med spännet.

Nej, inte halsbandet.

Har Lovborg ringt igen?

Nej.

Det förvånade mig att hon var bjuden.

Jag glömde nämna det.

Hedda.

Ja?

Allt det här sker för att du ville det. Huset, festen.

Mycket pengar och ansträngning har lagts ner... för din skull.

Jag hoppas du är glad.

Ser det inte så ut?

Du dansar med mig, eller hur?

Kanske det.

Du är vacker, älskling.

Tack. Du är väldigt stilig.

God kväll, professor Greenwood.

- Tack. - Tack.

Är Brack fortfarande här?

Han är praktiskt taget familj.

Han sköter affärer, han är bra att ha.

Det är skillnad.

Glasögonen.

Fru Tesman, jag var...

Herr och fru Dunbar, jag är glad att ni kunde komma.

- Trevligt att se er. - Tack för att ni kom.

- Fint. Jag älskar er blomstergrej. - Tack.

Assessor Brack, kan ni visa dem in?

- Självklart. Varsågoda. - Tack

Det är inte riktigt i min smak.

Professor Greenwood,

tack för att ni kom.

- God kväll. Min fru Tabitha. - Angenämt.

Hur mår ni?

- Angenämt. - Nöjet är mitt.

Champagne, raring?

- Tack. - Den vägen.

Tack.

- Tack så mycket. - Tack.

- Hon är mörkare än jag trodde. - Inte så högt.

Tog du med din joint?

Självklart. Vem tar du mig för?

- Jösses. - Vem är det?

Vilken märklig man.

Har han hål i örat?

Vem är han? Kan knappast vara Georges vän.

- Vet inte. - Nej,

det är definitivt fru Tesmans vänner.

Så vi kan göra partytricket.

Du pratade med professor Greenwood.

Har ni känt varandra länge? Är ni nära?

Ganska länge. Säkert tio år nu.

Han kanske inte minns mig på en gång,

innan min ämbetstid gick vi på universitetet...

Vi trodde inte att vi hade kommit rätt. Det är så...

Förlåt, Tabitha. Vad sa du?

Vi blev så förvånade när vi kom fram.

Det är jättefint. Större än vi trodde.

Assessor Brack, har ni träffat professor Greenwoods fru, Tabitha?

Hon är konstnär, säger hon.

- Trevligt att ses. - Tack.

Var snäll och ge mig en till, om ni fyller på.

Ursäkta mig.

Så oförskämt. Vi har personal till det.

Jag vet att ni gillar era spel.

Skrämde jag bort er med min pistol?

- Ni har inte hälsat. - Inte?

- Ni undviker mig. - Ni älskar att jaga.

- Ni verkar... - Vad?

Spänd.

Huset är vackert.

- Mer än vi diskuterat. - Börja inte.

Fru Ellison är här.

Säger sig vara en vän.

- Visa in henne. - Ja, frun.

Här.

Vad snällt av dig.

Berätta... Vad målar ni?

Nåt vackert?

Åh nej. Har ni gått hit?

Fru Tesman, förlåt att jag avbryter.

Jag visste inte att ni var här, fru Ellison.

Då hade jag bjudit in er.

Jag ville bara prata med er om...

Bara för att se om...

Ja?

Eileen Lovborg.

Är hon här?

- Ni måste stanna. - Nej...

- Inte klädd så här. - Jag...

Låt oss se till att ni får byta om.

- Era gäster, då? - Ingen behöver mig.

Ni har min uppmärksamhet.

Jag måste prata med henne.

Hur har ni haft det? Sen jag...

Sen gymnasiet.

Just det.

Hur mår herr Ellison?

Hur är det hemma?

Kom igen, fru Ellison...

Snälla, sluta. Kalla mig inte så.

Thea räcker.

Självklart.

Nu ser vi till att du byter om, Thea.

Prata med mig.

Skolkamrat.

Vi var inte vänner i skolan.

Du drog mig i håret.

Gjorde jag?

Du var läskig på den tiden.

Jag minns inte.

Varje gång du gick förbi i trappan.

En gång sa du att du skulle bränna av det.

Tänk att det inte blev av.

Jag sa: "Den här klänningen blir nog bra."

Kommer du att vara hemifrån länge?

Ja.

Vad ska du göra?

Jobba.

- Med Eileen? - Ja.

Inte din färg.

Pengar, då?

Jag skriver. Jag skrev den sista med Eileen,

den som sålde slut för två veckor sen.

- Är du publicerad? - Mitt namn är inte med.

Vi är klara med första utkastet till nästa, och...

det är hennes bästa verk.

Det är vårt...

Ert barn?

Ja, det kan man säga.

Mitt namn står med, under hennes.

"Thea Ellison"?

Thea Clifton. Vill inte ha min makes namn.

Bara din fars. Upp med armarna.

Hon är lite råbarkad.

Hon greps för att ha varit full och stökig.

Hon har förändrats. Hon är lugnare.

Mer försiktig.

Förändrats?

Fick henne att sluta dricka.

Hon förstår hur dåligt det är för henne.

Vilket intryck du har gjort.

- Det tror jag inte. - Var inte blyg.

Det verkar som att du har hjälpt vår lilla raring.

- Hon säger det. - Gör hon?

Och du är här för att se till att hon uppför sig?

Hon kommer väl?

Ja.

Snälla, säg inget.

Jag oroar mig bara.

Lämnade du din man tidigare än planerat?

- Vi behöver en till plats. - Naturligtvis.

- Hoppar ni åt sidan? - Hoppar?

Hopp, hopp.

Perfekt.

Se? Inte alls svårt.

Det här är Thea Ellison, mina vänner.

Thea.

Är det?

Ja.

Kan jag få påfyllning, tack.

Ni översätter väl antik grekiska?

- Ja. - Jag skulle behöva er hjälp.

Ni kan inte ana vad jag har hittat i biblioteken.

Gamla dokument, anteckningar, som ingen visste fanns.

Vilken härlig smekmånad.

- Slösade ingen tid. - Nej.

Så ni forskade på er smekmånad?

Under sex månader?

Ja.

Inget lite roligare?

Hedda har en omättlig aptit.

Vi åt på många utmärkta restauranger.

Hon älskar att provsmaka.

Ni måste vara fru Tesmans vän.

Ja.

Det är Jane.

James? Är det för- eller efternamnet?

Efternamn. Professor John Henry James.

Vem tittar du på?

- Ingen. - Alla.

Det finns en kvinna som Eileen var... bekant med.

Hon sa att hon försökte skjuta henne när Eileen bröt med henne.

Folk gör inte sånt här.

Den här kvinnan är tillbaka.

Om hon är här när Eileen kommer

är jag rädd att allt kan spåra ut.

Oroa dig inte, Thea.

Eileen kommer snart, du kan oroa dig för henne då.

Hon får inte förlora sin chans.

Vad?

På universitetet.

Professuren och donationen.

Hon behöver verkligen det här jobbet.

Både för sin egen skull och för sina skulder.

Hon ska visa manuskriptet för Greenwood.

Förhoppningsvis räcker det...

Inget prat om jobb vid bordet.

Jag är inte alls orolig.

Jag får tjänsten och kan betala mina skulder.

Eileen Lovborg ansöker om din tjänst

på universitetet.

Donation och allt.

Vad?

Hon vill tas i beaktande.

Konkurrerar jag med den kvinnan?

Hon har ställt sig in hos Greenwood.

- Han eller hans fru? - George.

Vad sysslade hon med?

Vad sysslar hon med?

Du har säkert hört ryktena.

Jag hörde att hon har förändrats.

- Hon lär ha slutat dricka. - Jaså?

När hon var hos paret Ellison.

Spelar det nån roll?

Vi gifte oss, vi lånade pengar,

tog på oss skulder, tjänsten var i princip min.

Det var innan Eileen Lovborg återkom.

Var inte rädd för konkurrens.

Det är ingen lek.

Bryr du dig ens?

Jag bryr mig väldigt mycket, min kära.

Jag ser fram emot att se hur det går.

Han hatar att stå i skuld.

Jag sa redan att det inte är bråttom.

Jag önskar att han varit mer sparsam.

Tyst. Kom.

Vart för ni mig?

Tyst, sa jag.

Fantastiskt hus.

Och en del av din frus vänner är intressanta filurer.

Jag vet.

Vad är det här?

Säg inte ditt hjärtas nyckel.

Vapenlådan.

Jag hittade den på vinden.

Så det var general Gablers pistol ni sköt med tidigare.

Får jag inte köpa dem,

nu när ni hittat dem?

Det var det enda han lämnade mig.

Det finns oäktingar som har det sämre än vad ni har.

Tack för påminnelsen.

Vet ni vad min far brukade kalla mig?

Hans lilla sötnos.

Så han gav mig sina finaste saker.

De här.

Ni har alltid varit en liten sötnos.

Jag har saknat er, varje dag ni var borta.

Jag med.

Menar ni det?

Jag antog att ni hade det härligt.

Härligt.

Tesman sa att...

Det var härligt för honom.

En sån tråkmåns.

Det var ert val.

Min tid var ute.

Hur som helst...

Vad vet ni

- om Eileen Lovborgs återkomst? - Vad menar ni?

Hur är det med henne?

Hon har skärpt till sig, som ni sa.

Hon har fortfarande skumma vänner, men de kan vara roliga då och då.

Hurså?

- Ni vill ha henne, eller hur? - Nej.

Hon har makt över er.

Ingen har makt över mig.

Är det så?

Det här huset står mellan er och Tesman.

Det här huset var bara för er.

Ni behövde det, sa han.

Trodde ni på det?

Ni två tror att huset är mitt livs stora passion.

- Är det inte så? - Nej.

Tesman brukade följa mig hem efter middagarna förra sommaren,

och vi gick förbi här en kväll, och det blev en paus i samtalet.

Köpte jag huset för en paus?

En avsevärd paus.

Väldigt avsevärd.

Han var ett nervvrak och försökte komma på nåt att säga,

nåt klyftigt, och...

Jag antar att jag... tyckte synd om honom.

Jag vet inte, Roland. Jag sa på måfå att jag ville ha huset.

- Bara så där? - Bara så där.

Och?

Plötsligt var jag gift med honom.

Min nyckfullhet hade sina konsekvenser.

Som den ofta har, Hedda, för oss alla.

Ibland kan jag inte hjälpa det.

Jag gör saker på ren impuls.

Jag vet inte varför.

Så...

Eileen.

Du har verkligen inte hört nåt?

Inget som skulle göra George till fel val.

Håll dig borta från henne, Hedda.

Du är general Gablers dotter, och den kvinnan är...

Konkurrens.

Inte för mig.

Kom.

Stå inte emot.

Du har ingen makt över mig.

Jag kontrollerar det här.

Jag bestämmer när.

- Jaså, Hedda? - Vad?

Om jag ofrivilligt bestämt mig för ett liv i fattigdom

kan jag likaväl göra det med stil.

Det kändes som att jag inte kunde andas.

Ni klarar er, det har hänt mig förut.

Vänta där uppe,

så hämtar jag er när dr Lovborg är här.

Okej.

Hon mår inte bra.

Stackare.

Strunta i det.

Vi går till de andra.

Hedda, raring. Livligare musik.

Vad?

Vad är det med dig?

Det skulle vara en vild fest.

Du verkade redo för kaos när du bjöd in mig.

Musiken. För tusan, Hedda.

Tyst, Jane. Jag hörde.

Några av gästerna är rastlösa. Kan ni hjälpa till?

Visst.

Två...

Mycket bättre.

Ni två.

- Nej, nej. - Det är bara en vals.

Hon är ivrig att gå.

Kom nu, hjärtat.

Ni.

Kanske senare.

Det kommer jag ihåg.

- Raring? - Jag kan inte.

Kom nu.

Snart er tur.

Georgie! Får jag låna honom?

Hedda.

Gabler.

Dr Lovborg.

Det var länge sen.

- Tack för att ni kom. - Tack för inbjudan, Tesman.

Fru Tesman.

Kom in. Ta en drink.

Jag tog med några vänner, går det bra?

- Tyvärr... - Bra med fler.

In med er.

Vad vacker ni är.

Så charmigt.

Lugn. Det här är hennes make, dr George Tesman.

Var är baren?

Där borta.

Kom.

Varsågoda.

De skulle ju uppföra sig.

- Det har de. - Hedda.

Det här är inte... mitt fel.

Visst.

Dr Lovborg.

Jag har hört att er nya bok har sålt ganska bra.

Vad spännande.

Jag skaffade den precis själv.

Jag har inte hunnit läsa den, men...

Bespara dig besväret.

Ni behöver inte vara ödmjuk, dr Lovborg.

Nej, då, men den är inte speciell.

Den fick bra recensioner.

Det var allt jag ville.

Jag skrev inget kontroversiellt i boken.

Handlar inte boken om sex?

I den klassiska eran.

Ingen skandaliseras över att folk knullar på gamla lerkrukor.

Jag kanske har fel.

Hur som helst...

Här är mitt riktiga verk.

En uppföljare till den första.

Finns det mer att nämna?

- Framtiden. - För?

Sex.

Vad kan vi veta om framtiden kring det eller nåt annat?

Vi kan peka ut trender.

Jag hade aldrig kommit på att skriva nåt sånt.

Förmodligen inte.

Lovborg.

Professorn.

Trevligt att se att ni ser ut att må så bra.

Tack.

En drink?

Väldigt frestande, men nej tack.

Lite vatten eller lemonad, tack.

Lemonad?

George!

Har ni en labyrint?

Får jag se den?

Det är min enda kopia och ni får inte röra den.

Hedda, raring.

- Ja. - Kom med mig.

Fru Tesman.

Hedda? Raring.

Låt kvinnorna prata.

Kom.

Vänta, Hedda!

Hedda!

Hedda, var är du?

Hedda Gabler.

Gift.

Med George Tesman.

Ja.

Så är det nu.

Hur kunde du låta det ske?

Vad?

Han är så...

Han är snäll.

Han är akademiker, som du.

- Han är vit. - Han är...

- Och medelklass. - Han har ett bra jobb.

- Eller kommer... - Kanske.

Hedda!

När ska du förstå att allt du behöver i livet

måste du själv skapa?

Vad gör du när han blir uttråkad?

Om han lämnar dig? När han genomskådar dig.

Jag klarar mig nog.

Han pratar om hur han vill ta hand om mig,

ge mig vad jag vill ha.

Som det här löjliga huset?

Hans ambition är djupare än hans ficka.

Assessorn hjälpte till.

Han lovade min far att ta hand om mig.

Hjälpa till här och där.

Vilken ménage a trois.

Hedda!

Saknar du inte mig?

Som en blindtarm.

Du är lycklig nu. Helt plötsligt. Är det så?

Bra sällskap gör skillnad.

- En snabb titt. - Nej.

Nej, Hedda.

- Hedda? - Hedda.

Där är du.

Utsikten från Val D'Ampezzo

- var helt otrolig. - Är den?

Vad hette bergen?

Dolomiterna.

Dolomiterna, så klart.

- Varsågod. - Vilka berg...

Du har tydligen botat dina laster.

Man är aldrig botad, man står emot suget.

- Och du lyckas? - Ja.

Varje gång?

Tre månader, tre dagar.

Jag kan inte tro det.

Vad du tror angår inte mig.

Kvinnan jag kände kunde inte sluta när hon började.

Därför börjar jag aldrig.

Din systers vigsel sabbades

för att du var full och hög, om jag minns rätt.

Därför börjar jag aldrig.

Har ni pratat sen dess?

Får du umgås med barnen?

Håll tyst, fru Tesman.

- Känslig. - Nej.

Det stör mig att jag anförtrodde mig till dig.

Makten du hade över mig.

Hade jag makt över dig?

Ja, den makt som intelligenta kvinnor utövar när de är uttråkade.

Vart ska du?

Var är Thea? Jag är trött på att springa runt här.

Jag har precis kommit hit

och jag är redan inblandad i ditt frivola liv.

- Frivola? - Frivola och fega.

Du slösar din tid med att desperat

försöka forma en mans öde.

- Forma ditt eget. - Snälla du.

Arbeta. Skriv.

Gör vadsomhelst, gör nåt.

Jag lämnade min mors hus när jag var 17 år.

När hon hittade din lesbiska sexbok. Jag vet allt om det.

Du vet inget.

Jo, det gör jag.

Jag har själv forskat.

I smyg, antar jag?

Där ingen kan misstänka nåt.

Hålla ditt anseende intakt.

Alltid.

Hedda, du kan uppnå så mycket mer.

Titta på mig. Du kan göra vad som helst.

Som vad?

Bli en professor?

Hur många kvinnor finns det på universitetet? Som undervisar?

Två.

Och de är båda vita, antar jag?

Strunt samma.

Jag valde ej dig så du är arg.

Jag var det. Förut.

Inte längre. Har inte varit det på länge.

Sen Thea?

Jag vet att hon är där.

Jag såg hennes väska vid dörren.

Vet du att en kackerlacka kan leva en vecka utan huvud?

Ursäkta?

Hon är på övervåningen.

Hedda.

Vilken duo ni är. Du och Thea.

Hon är otrolig.

Hon har blivit mobbad till dumhet.

Det stämmer nog.

Att lämna sin man för ett löfte om erkännande är speciellt.

Ja, det är det. Modigt.

Ta det lugnt. Du gör mig svartsjuk.

Vad?

Gillar du fortfarande vapen?

Ja.

Varför sköt du mig inte?

När du stack?

När jag stack.

För jag visste att du ville det.

Självklart.

Vad?

En ynkrygg innerst inne.

Det var inte det fegaste jag gjort.

Är du modigare nu?

Självklart inte.

Var är Thea?

Andra dörren till vänster.

Var har du varit?

Jag åkte hem till dig, men de sa att du hade åkt.

Jag var tvungen.

Inte nöjd med sällskapet?

Jo, det är jag.

Jag bara...

Jag tänker bara på att när alla går,

är det här ett stort hus, eller hur?

Om jag inte kan bjuda in gäster som tänkt.

Jag undrar om jag kan få Tesman intresserad av en politisk karriär.

Nej, min kära, politik är inte för honom.

Han är inte lämpad för det.

Kanske, men jag kan leda honom i dess riktning.

Tvinga honom?

- Med risken att han misslyckas? - Jag sa ju det.

Tror du att det är omöjligt för honom

att bli minister?

Minister?

För att det ska ske måste han ha pengar.

- Mycket pengar. - Pengar, pengar...

Vad är det med dig?

Är det helt hopplöst?

Professuren?

Ärligt talat?

Kanske... Jag är lika förvånad som du över den nya Lovborg.

Hon har gjort stor comeback

och hon är djärv, provokativ, och hon är kvinna.

Och de gillar det nuförtiden, med måtta.

Oroa dig för nåt annat.

Du har säkert viktigare saker för dig.

Nåt viktigare.

Du kommer aldrig att se det hända.

- Aldrig. - Varför inte?

Jag blir en hemsk mamma.

Det är inget för mig.

Du gjorde det säkra valet.

Det enda valet egentligen. För nån som du.

Inget du kan göra nu.

Gör det du ska och ställ inte till med problem.

Se till att professor Greenwoods glas är fyllt.

Där borta.

Ja, frun.

Vad önskas, herrn?

- Jag tar en Manhattan. - Javisst.

Ursäkta mig.

Jag har hört så mycket om er, fru Tesman.

Inte nog för att inte kalla mig det.

Om vi ska vara vänner.

Vill ni vara vänner?

Vad har ni hört?

Att ni var väldigt intensiv innan ni gifte er.

Ni är en poet.

- Uppenbart? - Som allt annat med er.

Berätta om mig.

Det skulle jag göra,

men ni är alldeles för nykter för sådan ärlighet.

Jag håller med.

I så fall...

En martini till gentlemannen, tack.

Och en till fru Greenwood.

Du kommer bli fördärvad.

En fördärvad fru.

Inte en fördärvad kvinna.

När de publicerar vår bok

kan ingen säga nåt emot oss.

Det kommer de göra.

Det spelar ingen roll.

Det är okej.

Alla är fulla och har ingen koll på nåt.

Vilken vacker syn.

Hedda, får jag låna din klänning ikväll?

Den är tvättad och återlämnad imorgon.

- Ni ska väl inte gå? - Bäst att motstå frestelsen.

Kom igen, Eileen, du är starkare än så.

- Nu går vi. - Synd.

Jag ville berätta att professor Greenwood

ville prata med dig om boken.

Den nya.

Frågade han efter mig?

Och han är medgörlig.

Hedda, jag behöver dig där nere.

Ett ögonblick.

Nu.

Självklart.

Vad gjorde du där uppe?

Har du pratat med professor Greenwood?

Själva teorin framställer empati som en störning.

Det är väldigt intressant.

Jag har själv dragit liknande slutsatser.

Vad kom ni fram till?

Empati är inte nödvändigtvis...

- Frun. - Nej, tack.

Vad är så roligt?

Hedda kommer att orsaka problem. Jag märker det.

Det är okej.

Håll dig borta från kaoset.

Ursäkta mig.

När ska du prata med honom?

När han är klar med Tesman.

Professor Greenwood, gillar ni whisky?

Det kan man lugnt säga.

Då behöver ni en drink.

- Kom igen. - Så underbart!

Du är här för att visa boken. Gör det nu.

Gör ni mig sällskap?

Professorn, jag ordnar drinken.

Hedda kommer säkert.

Han ser att du har förändrats. Det gör alla.

Var inte rädd.

Jag är inte rädd.

Kom igen.

Ta det lugnt, om du kan.

- Hej. - Hej.

- En drink, frun? - Nej, tack.

Vad gör du?

Ingenting.

Jag borde väl gå innan nåt hemskt händer?

Var inte fånig.

Bästa stunden att lämna festen är när nåt hemskt

har hänt, innan polisen kommer.

Hemska flicka.

Hedda.

- Är ni intresserad? - Fru Tesman.

Underbar fest. Ett eklektiskt gäng.

Jag ville försäkra mig att vi hade kul.

Vi kan inte prata om gravar, böcker och bronsåldern hela kvällen.

Jag ser fram emot boken, Eileen. Låter fascinerande.

Ni kan få en kopia i förväg.

Om ni vill skriva en tidig recension i er tidning.

Jag ska se om vi har plats.

Jag borde gå.

Har nån sett min fru?

Hon är nog i labyrinten.

God kväll, mina damer.

- Dr Lovborg. - Professor Greenwood.

Vi ses snart.

Vilket nöje.

Roland, hur mår du?

- Reginald. - Trevligt att se dig.

- Jag är ledsen, professorn. - Tack så mycket.

- Hörde du? - Ja, det är fantastiskt.

- Nu händer det. - Jag lovade ju det.

- Martini, frun? - Drick nåt, du ser törstig ut.

Jag dricker inte.

Eileen? En kan inte skada.

Även hon dricker inte.

Aldrig? Jag trodde att du bara trappade ner.

Det var inte vad jag sa.

Och om du måste?

Då pratar du strunt.

Du lyder inte?

Inte med det här, nej.

Det borde du göra.

Det är löjligt.

- Jaså? - Det är okej för Thea, inte för dig.

Du kan skriva böcker med dem,

och undervisa på universitetet,

och du kanske kan få jobb med dem,

men de respekterar dig aldrig om du inte kan göra

- som pojkarna. - Hedda, snälla.

Du såg Greenwoods reaktion när du bad om en lemonad.

Som en vek kvinna.

- Vad såg du? - Förakt.

Jag är van vid förakt.

Förakt för dina fritidsintressen, ja,

men för ditt sinne?

Din karaktär?

Han tror vad han vill.

En principfast kvinna.

Vad sa jag tidigare?

- Var inte så upprörd. - Upprörd?

Hedda!

Se själv.

Sån panik på grund av det här.

Panik på grund av mig?

Lugn, Eileen, hon bad Tesman ta hand om dig på universitetet.

Ta hand om mig?

- Så att du uppför dig. - Hedda!

Som en barnvakt?

- Nej. - Kanske.

- Nej! - Ungefär.

- Vad gör du? - Jag?

Efter allt vi har gått igenom,

springer du hit och involverar min kollega?

Han måste tro...

Från akademiker till de skvallrande damerna i hörnet.

Ynkrygg innerst inne.

Skål för hälsan.

Eileen.

Kalla mig dr Lovborg när vi är med mina kollegor.

Jag ska prata med er man, fru Tesman.

Varför gör du så här?

Du vet vem hon är vid det här laget.

Herregud.

Hon kommer att ha kontroll. Du ska få se.

Jag vet vem du är.

Du vill inte att hon har kontroll.

Jag är inte dum, Hedda.

Nej, du är inte dum.

Du är så smart, eller hur?

Så modig.

Jag kanske borde bränna det trots allt.

Släpp mig.

Om du förstör detta förlåter hon dig inte.

Jag tror det. Det kan gå fel.

Det här är revolutionerande.

Vill du ta en simtur?

- Ja! - Ska vi alla gå?

Okej. Vi tar en simtur, allihopa!

- Ja! - Kom då!

- Jag har inga badbyxor. - Behövs inte.

Ska vi simma?

Dr Lovborg, får jag låna er?

- Kom nu, hjärtat. - Inte nu. Vi ska gå.

Vad är du så rädd för, Thea?

Kom igen, sötnos. Kom nu.

- Eileen. - Kom nu, Thea!

Tack, raring.

Vi tar en simtur.

Nej, jag står hellre här vid brasan.

Du måste utmana dig själv.

Var inte så tråkig.

Jag är inte tråkig, det är kallt!

Jane, kan du be henne slappna av

och hoppa i sjön?

Thea, slappna av nu

- och hoppa i sjön. - Nej.

- Kom igen. - Thea.

- Var modig. - Thea!

Thea!

Nej!

Eileen! Jag behöver...

Sluta skratta åt mig!

Eileen! Nej!

Herregud!

Kära nån.

Fan!

Säger du till om det går överstyr?

Makt innebär vissa friheter, George.

Njut av dem.

Thea, vänta.

- Du är... - Kom igen.

Överreagera inte.

Låt henne lugna sig.

Jag får sota för det imorgon bitti.

Får jag se på?

Du gör precis vad du vill, eller hur?

Självklart.

Varför skulle jag inte?

Kära nån.

Jag ber om ursäkt.

Tabitha?

Tabitha...

- Han är död. - Nej, Reginald!

Vem var det? Vem var han?

Kom igen.

Hur vågar du?

Vänta bara tills min bok kommer ut. Då får du se.

Det är precis vad David sa.

Är han här ute?

Nej. Har inte sett idioten på länge.

Kom igen. Inget skvättande.

- Reginald! Snälla, sluta! - Vem var det?

- Jag ska döda honom. - Fan.

- Det var inget. - Fan.

- Fan, öppna dörren! - Snälla!

- Öppna den jävla... Nej! - Fan!

- Herregud, är det David? - David!

David, vad gör du?

Reginald!

Vem satte han på nu?

Kom igen, vi går.

Mycket drama.

Kom igen. Vi får inte missa det här. Kom igen!

Ursäkta, mina herrar.

Hej, pojkar. Har ni en till?

Tyvärr inte. Kanske där inne...

Vem vill dansa?

En... bara en.

Ska vi dansa?

Musik, tack.

Redo?

Vem har knullat min fru?

Jag ska skjuta den som har legat med min fru.

Du kommer att få slut på kulor.

Vad är det för pistol?

Vad spelar det för roll?

Du är vad du skjuter med.

Min far brukade säga det.

Det ser ut som en Webley.

Jag skulle skjuta honom.

- Hedda! - Det är sant.

Men...

om ni lägger ner den är allt glömt och förlåtet.

Eller hur, Brack?

Inget brott har begåtts än.

Du!

Jösses, de här människorna.

Bygget blev precis klart.

Första dagen tillbaka och de vill förstöra stället.

Huset som är så fint.

Lika fint som ert?

Nej, men min familj har nog lite mer pengar.

Har de ens lite pengar, har de mer än de här två.

Banken äger snart huset igen.

Det här är nog deras sista fest

innan de stänger halva och bokar in rundturer.

Rundturer? I ens eget hus?

Öppet för allmänheten.

Tydligen en del av avtalet.

De får bidrag till renoveringen,

de sköter underhållet och får behålla det för en liten summa.

Liten för dem, men inte för oss.

Det var i princip ett ruckel innan de kom hit.

Jag förstår det inte,

men frun ville tydligen verkligen ha det.

Hon har inte ens nog med tjänare.

Flickorna är anställda för kvällen.

Jag är den enda anställda. Hans faster skickade mig.

Hon är en trevlig dam. Hon skämmer bort sitt syskonbarn Tesman.

Jag har en son som han, besatt av böcker.

Nu undervisar han, har aldrig varit lyckligare.

Inte Tesman, ju mer han får desto mer vill han ha.

Och nu har han gift sig.

Stackars jävel.

Jag har letat efter dig.

Hedda Gabler.

Det var verkligen ett spektakel.

Nöjd?

Vad?

Jag vill bara se på dig.

- Eileen... - Varför tvingade du mig att dricka, Hedda?

Jag ville prata med dig.

Varför gjorde du inte...

Du var inte dig själv.

Jag har förändrats. Det är allt.

Folk förändras inte.

Tydligen.

Tror du att du...

Du och jag...

Om jag sagt ja...

Det hade du inte gjort.

En ynkrygg innerst inne.

Ja.

Men tror du att...

Jag har försökt att inte tänka på dig, Hedda.

Om jag hade kunnat,

hade allt varit annorlunda.

Jag hade kunnat vara din partner i allt det här.

- Nej. - Kunde gjort som du sa.

Skapat nåt med dig. Kunde ha varit...

Lycklig.

Ja.

Jag trodde att jag aldrig kunde bli lycklig.

Jag trodde...

...att jag förtjänade att vara olycklig.

Det var mitt straff...

...för omoraliskt leverne.

Jag har sen dess lärt mig att jag inte alls är sån.

Men du kan aldrig bli lycklig.

Du hade rätt om det.

Det kan jag.

Men inte så här.

- Inte så här. - Du har allt.

Jag har ingenting.

Du känner ingenting.

Jag älskar dig.

Vi var vilda tillsammans.

Jag skulle ha dött,

om jag hade stannat hos dig.

Varför kom du hit?

För att veta att jag ej älskar dig.

Och?

Det gör jag ej.

Thea lämnade allt för mig.

Hon... gjorde mig bättre.

Hon visade mig hur man är modig.

Jag älskar henne.

Jag var tvungen att veta att jag gav hela mig.

Då har du löst allt.

Var inte arg.

Det är jag inte. Du borde gå till henne, men...

Du har alltid nåt smart att tillägga.

Men avsluta först det du påbörjat.

Gå till biblioteket, prata med dina kollegor.

Du har varit med flickorna,

gå nu till pojkarna.

Jag är för full.

Det är lugnt.

Kom hit.

Okej.

Perfekt. Gå nu.

Så du är inte upprörd?

Jag... Herregud, Eileen.

Vill nån ha nåt?

En old-fashioned.

Samma för mig.

Tre gin martini. Uppfattat.

Vad är det med flickan?

Vilken flicka?

Thea.

Vi skrev boken tillsammans.

Är det allt?

Nej.

Är hon din musa?

Musa.

Musa är en mans ord,

för kvinnor som de lär sig av, ibland stjäl från

och inte vill hedra, men absolut vill knulla.

Eller knullar.

Står det i ordboken?

Merriam-Websters.

Står det i er bok?

Vad mer står i er bok?

Hur kom ni på det?

Jag visste att jag var tvungen att skriva den här boken...

...efter ett ganska upplysande samtal med en ung man i en bar.

Jag var där med en vän. Ni kan ha träffats här. Diana.

Det var sent, precis innan stängning, och vi tänkte:

"Varför inte? Bara en till."

Hon gillar när det händer saker,

så vi gick till Cissy's.

Den omoraliska grottan?

Var inte så pryda.

Vi går in, sätter oss i baren, jag tänder en cigarett.

Diana tar en whisky

och vi pratar med bartendrarna.

Två stycken.

Långa, bra.

Inga skarpa käklinjer, dåligt.

Men typiskt för deras typ.

Och vilken typ är det?

De bortglömda oäktingarna.

Vi flörtar lite.

Det leder såklart ingenstans för mig.

Vi började tröttna på dem, så vi satte oss vid ett bord.

Kom till knullandet, Eileen.

Så då.

Vi sitter där,

Diana klagar på sin tråkiga man, Richard,

som är tråkig och vidrig.

Och jag lyssnar så mycket som en som redan har bestämt sig

för att inte slösa sin tid på att försöka behaga en man kan göra.

Sen kommer bartendern med flyende haka.

Han sätter sig bredvid mig och säger:

"Hej, jag tycker att du är vacker.

Får jag lukta på fötterna?"

Och vad svarade du?

Jag sa: "Varför då?"

Då säger han:

"Det är min grej, jag gillar det, var inte blyg."

- Hans grej? - Lät du honom?

Självklart inte, era pervon.

Jag sa att jag föredrar sexuella möten

som är ömsesidiga och privata.

Var det sexuellt?

Det var det jag insåg.

Alla kanske har "en grej" som de gillar,

som är annorlunda, som kanske är ny.

Vissa tidigare dolda "saker" har blivit normaliserade,

så varför skulle inte nutidens dolda saker

bli normala i framtiden?

Så alla kommer att lukta på fötter och onanera om tio år.

Vem vet vad ni gör, assessor Brack?

Det blir säkert mer skandalöst.

Vad är några av dessa nya saker?

Du får köpa boken.

Eller kom till en av mina föreläsningar på universitetet.

Jag lovar att ge alla era fruar en bok, helt gratis.

Hatar du att ha kul, din eländiga varelse?

Du kan gå om du vill.

Ingen idé att vänta som en tjänarinna.

Det här går för långt.

- Jag är orolig. - Sluta.

Att oroa dig gör dig ful.

Jag går inte utan henne.

Okej. Gå in och säg åt henne att ställa ner glaset.

Är det henne du älskar...

...eller boken?

Jag hoppas att du kvävs.

Det har inte bestämts än.

Och om jag får det finns det många universitet

som gärna tar emot er. Det vet jag.

Jag behöver pengarna, Eileen.

Jag är gift...

Med Hedda Gabler.

Ja, ni behöver pengarna.

Hedda Tesman.

Jag glömmer det.

Var är din fru förresten?

Hon brukar alltid vara kring vilda män.

Då känner du henne inte så väl.

Jag har känt Hedda Gabler sen hon var ett barn

som gick runt med sin far och visade upp deras hästar.

Generalen och Hedda.

De galopperade förbi mitt hus varje söndag.

Hon bar de svarta ridkläderna, du vet vilka.

- Med fjädrarna... - Fjädern, ja.

Med fjädern.

Min mor...

...den sura, gamla kossan.

Hon lutade sig mot mig och sa:

"Titta på den oäktingen,

- som gör sig själv till åtlöje!" - Eileen.

Nej.

Vad mer ska vi göra med kvällen, pojkar?

Kvällen är fortfarande ung.

Jag är väldigt törstig.

Försiktigt.

Det är ingen fara.

Va? Vill ni ha en till historia?

Om du tar av dig kläderna.

Läs nåt ur din nya bok.

Din gamla går också bra.

Slampa.

Okej, det räcker.

Det räcker.

- Din fitta! - Kom...

- Vad sa du? - Eileen.

Lugna dig. Du gör bort dig.

Vem bryr sig?

Jag får ändå jobbet.

Jag får allt jag vill ha

och ni får Hedda Gabler som springer omkring

och gör vad hon vill med vem hon vill.

Hedda Tesman... älskar mig.

Hedda Gabler älskar ingen annan än sig själv,

och Hedda Tesman existerar inte.

Gillade du det?

Hur kan man

tygla en sådan kvinna? Kontrollera henne?

Med ett rep.

Tesman, du har tur.

Hon är ett pris, men inte en häst.

Hon kan inte tyglas.

Ja.

Ibland önskar jag att jag kunde piska henne.

Hon kan gilla det.

Ännu en "sak" från min bok.

Din jävla bok.

Jag har nog aldrig hört dig svära förut, herr Tesman.

Får jag läsa den?

Visst.

Var är min väska?

Var är väskan?

Den kan vara...

Se på mig. Jag är den tråkigaste du...

Eileen!

Vilken entré. Här, sötnos.

Tack.

Var är den?

- Vad? - Läste du den igen?

- Jag har inte... - Boken! Din idiot!

- Var är den? - Eileen!

Vad gör du?

- Jag vet inte. - Gör det inte.

- Släpp henne. - Släpp mig.

Är du galen?

Du måste sluta. Det räcker!

Eileen, du är... Vad gör du?

Sluta nu. Släpp henne!

Bort med dig, fan!

Herregud.

- Jag är ledsen. - Gick det bra?

- Vad sysslar du med? - Var är det?

- Vad? - Manuskriptet!

Eileen, jag vet inte vad du pratar om.

Din jävla idiot.

Du har tagit den.

Herregud. Självklart har jag det

och har sålt det till högstbjudande.

Vi lämnar inte huset förrän det har hittats.

Ursäkta mig.

Om ni kan hjälpa till.

Om vi alla kan hjälpa till att leta efter dr Lovborgs manuskript.

Ja, jag kände den.

Låt oss hitta det jävla manuskriptet.

Låt oss hitta den jävla saken.

Man får bara en dålig känsla.

Det är för mycket ibland, du vet?

Det är inte manuskriptet, raring.

Kom igen, ta lite.

Ja.

Vad... Vad letar vi efter nu igen?

Jag har ingen aning.

Titta under sätena.

Någonting?

Vad sägs om...

Hallå.

Titta. Här. En till sida.

Och där är en till.

Jag förstår inte.

Vinden. Den måste ha...

Manuskriptet, det måste ha...

Eileen.

Jag är så ledsen.

- Herregud. - Nej, sluta.

- Släpp mig. - Eileen!

Nej, jag ska hämta det.

- Åh, nej! - Eileen.

- Eileen, det är borta. Det löser sig. - Nej.

- Nej! - Det är borta. Lämna henne.

Åh, nej.

- Stäng dörren. - Thea...

Jag har letat efter dig överallt.

Titta inte på mig. Jag vet vad jag gör.

Jag ska sätta stopp för henne.

Jag behöver bara ett vapen för att stoppa henne.

Tja...

Du kan inte döda henne, jag har försökt.

Jag behöver nåt... komprometterande,

eller nåt...

Vad har hänt?

Låtsas att du aldrig träffat mig. Önskar du inte det ibland?

Det kan jag inte göra.

Det vet du att jag inte kan.

Du måste.

Nej.

Det är borta...

Vad?

Manuskriptet.

Jag har tappat det.

Nej.

Det måste vara här.

Jag har letat överallt.

- Nej. - Överallt.

Nej, det måste...

Det måste vara där...

Det är borta.

Det är borta!

Det är på botten av sjön.

Sjön?

Eileen...

Oavsett vad jag gör...

...kommer du alltid att fortsätta så här.

Det är för svårt.

Varför är du så här?

Älskar du mig?

Bara lika mycket som du älskar mig.

Räcker det för dig?

Nej, Eileen,

det gör det inte.

Det menar du inte.

Thea.

Du ber om mer än jag kan ge.

Thea...

Mer än nån har rätt att be om.

- Snälla, Thea. - Du...

- Snälla! - Gör som du vill.

Det involverar inte mig längre.

Thea! Snälla.

Jag menar det!

Visst.

Gå. Jag behöver inte dig.

Gå då.

Jävla patetiska hemmafru.

Där är den gamla Eileen. Olycklig och vilseledd,

- där du är nöjd... - Du utnyttjar mig och drar!

- ...och bekväm. - Behövde inte dig!

Du är en enda röra.

- Du tar vad du vill. - Använder mig för att känna

- att ditt liv är betydelsefullt! - Jag vet vad jag är!

Ditt liv betyder... ingenting.

Jag ska hitta min bok.

Och den kommer att publiceras med mitt namn på omslaget,

precis bredvid ditt.

Och då har inget av det här spelat nån roll.

Jag är ledsen, Eileen.

Jag har inte sett den.

Du är inte alls ledsen.

Det var precis det här du ville.

Jag ville att du skulle vara sann mot dig själv.

Och vara modig.

Så här?

Nej.

Thea lämnade mig.

Varför pressa mig?

För att du var vilsen.

Du behövde styrka för att vara den du är.

Jag har ingen kvar för det här.

Alla mina kollegor har sett mig göra bort mig.

Den enda personen som betydde nåt är borta.

Jag kan inte ta mig igenom ännu en skam, Hedda.

Det kan jag inte.

Att göra det man vill och...

...vara den man vill vara, har sina begränsningar.

Och konsekvenser.

Du tar dig igenom det.

Var hittar du din kraft, Hedda?

Var?

- Jag... - Jag vet förstås redan.

Men för mig,

allt jag är, allt jag har, har att göra med att jag är briljant.

För att jag kan skriva

och tänka,

för att jag övertygade de där kuksvingande grottmänniskorna

att de måste lyssna på mig.

Den här boken...

Den hade varit obestridlig.

Inte gått att ignorera.

Även efter den här röran...

Jag hade skyddats från deras förlöjligande för...

...jag skulle ha rätt.

Nu är jag ensam och jag är ingenting.

Nu... är jag bara en kvinna.

Vad ska du göra nu?

Jag ska avsluta det så fort som möjligt.

Gör det som måste göras.

Vänta.

Vänta här.

Eileen.

Eileen.

Eileen.

Jag vill ge dig den här.

Du borde ha använt den då.

Du kan göra det nu.

Adjö...

Hedda Gabler.

Eileen?

Eileen!

Hedda.

Hedda, är du där?

Hedda.

Vilken röra.

Vi måste hitta manuskriptet.

Jag såg Eileen, hon är ett vrak.

Vad gör du?

Nej.

Hedda.

En del kan fortfarande räddas.

Varför rädda det?

Hedda...

Det är hennes livsverk.

Ditt liv, då?

- Mitt? - Hedda.

Är du galen?

Nej, nej... Vänta!

Du kan rädda några sidor.

Om du verkligen vill, George.

Men om hon hittar det, får hon ditt jobb.

Fru Ellison.

Ska ni gå?

Jag letar efter manuskriptet.

Jag tror att det inte finns hopp.

- Tror du det? - Ja, vi har letat överallt.

Du förtjänar det.

Hedda, vad har du gjort?

Det som behövde göras.

Tänk om Brack får veta?

Vi borde aldrig prata om det igen.

Vad händer dig?

- Varför... - Det är för din skull.

Min?

Så du skulle slippa stå i hennes skugga.

Du ska inte behöva ha det så.

Nej, du ville bara ha pengar.

Jag ville att du skulle få det du ville.

Jag ville att du skulle vara lycklig.

- Lycklig. Vara stark. - Jaså?

Verkligen?

Och...

Vi behövde det.

Med "vi" menar jag...

Är det sant?

- Verkligen? - Ja. Inget ståhej.

George, se på mig.

Jag tittar på dig, Hedda.

Ingen får veta det.

Du älskar mig...

Hedda Tesman.

Gör det. Gör det där med munnen.

Nej.

- Hedda. - Gör det du.

Hoppas du mår bättre.

Kom igen...

Var inte sån!

David, låt henne vara!

- För fan! - Hon säger inte ens förlåt.

Hon andas. Hur stoppar vi blödningen?

Okej, in med er.

Lägg ner henne.

Lägg ner henne försiktigt. Hennes huvud.

Försiktigt. Hon andas.

Hon blöder så mycket.

Eileen.

Jag kan inte...

- Vad gör vi? - För Guds skull.

- Vad gör vi? - Jag vet inte.

Var försiktig med hennes huvud.

- Eileen! - Kolla hennes puls eller nåt.

Eileen!

Fan.

Vad har hänt?

- Vad hände? - Jag vet inte vad som hände!

- Herregud! - Hon sköt sig själv.

Ring ambulansen.

Hedda.

Du måste ringa en ambulans.

Hedda!

Hedda! Nu!

Herregud.

Jag menade det inte. Eileen.

Herregud.

Tack, herrn. Och såg ni pistolen efter det?

Nej. Jag har inte sett den sen dess.

Är det så? Är det här din makes hem?

Kan ni berätta om händelserna...

Kronologiskt eller i sektioner?

Sektioner för att det är utspritt...

- Utmärkt. Jag har använt tekniken. - Är allt okej?

Förutom det uppenbara.

Vad pratar ni om?

- Vi ska rekonstruera boken. - Ska ni?

Den kan nog bli klar till nästa termin.

Och om hon dör, får du alla pengarna.

Om den inte blir klar i tid får dr Lovborg ingenting.

Om hon lever.

Om du inte fokuserar på din egen forskning...

Vi flyttar till ett mindre hus.

De här sektionerna...

Kan jag hjälpa till?

- Nej. - Nej.

Ursäkta mig.

Är ni orolig för nåt, fru Tesman?

Allt är väldigt oroande, eller hur?

Hur mådde Eileen när ni såg henne?

Ni var ensamma igår kväll, eller hur?

Mitt i all galenskap.

En stund.

I sovrummet?

En stund.

Har de frågat er om vapnet?

Vilket vapen?

Det som står i fokus.

Det som Eileen sköt sig själv med.

Det är spårlöst försvunnet.

Professor Greenwood tror att det är vapnet han tappade bort.

De vill nog prata med honom.

De vill träffa dig härnäst.

Vad ska jag säga?

Roland, reta mig inte.

Två pistoler avfyrades igår.

En var professor Greenwoods

och den andra är din.

Kommer du att säga det?

Jag säger att jag har den som sköt Eileen.

Har du det?

- Ja. - Och vems är det?

Det vet du nog.

Men vad kommer du att säga?

Tja...

...det beror på.

På min nyckfullhet.

Det var en bra idé, Hedda.

Slarvigt utförd, men...

Tänk att hon gjorde det här.

Jag trodde hon skulle hitta en fin plats.

Min kära.

Tänk dig skandalen...

När de får veta att pistolen tillhörde den store general Gabler.

Att hans lilla oäkting gav den till en lesbisk

som försökte döda nån i huset lilla Hedda inte har råd med.

Vad kommer de att säga?

Tanken hade inte slagit mig.

Det finns dock ingen risk för det.

Så länge jag håller tyst.

Kämpa inte emot.

Nej... Nej!

Nej.

Folk brukar vänja sig vid det oundvikliga, Hedda.

Sluta. Det räcker!

Nej! Hedda!

- Nej! - Hedda!

Hur vågar du?

Efter allt jag har gjort för dig.

Jag äger dig.

Jag kan kontrollera det här.

Hedda!

Hedda!

Hedda!

Hedda!

Var är hon?

Hedda!

Hedda!

Hedda, det är Eileen!

Hon har vaknat! Hedda, hon...

Louise Bengtsson

Kreativ ledare Ulrika Lindfors-Davis