Original subtitles

Ivy Moxam! Jag heter Ivy Moxam.

Jag togs för 13 år sen. Jag har just rymt. Hjälp mig!

-Varsågod, 5191. -Hämtat vit kvinna.

Hon hävdar fortfarande att hon är Ivy Moxam.

Hej, Ivy.

Jag heter Alia, från Avon och Somerset-polisen.

Jag blir din anhörigkontakt. Låter det bra?

Jag tar över. Tack.

-Se vilken skillnad! -Folk blir ett med sina utseenden.

Ja, du är en vanlig svan.

-Det där tar jag som en komplimang. -Den sista du får av mig.

Ett år efter det att Ivy fördes bort hävdade två tjejer att de var hon.

Låtsas vara hon efter så många år, utsätta familjen för allt lidande?

Okej att människor är svin, men är de så sviniga?

-Tack för att ni kallade hit oss. -Ingen vet att hon är här? Bra.

Vad är prejudikatet?

Är det Ivy Moxam finns det inget prejudikat.

Vi har aldrig haft en förrymd fånge.

Gott om ben, men inget som lever och andas.

Ingen fara, vi ska bara spela in det som händer.

De där fyra kamerorna registrerar också allt. Det är ett ABE-förhör.

-Jag vill träffa min familj. -Självklart.

Vi ska ordna med det så fort vi har fått det här avklarat.

Inspektör Lisa Merchant, nr 478, Bristols specialbrottsavdelning.

-Min kollega... -Kommissarie Elliott Carne, nr 312.

Kvinnan vi förhör påstår att hon är en person som försvann för 13 år sen.

-Är du snäll och uppger ditt namn? -"Påstår"?

Vi måste bevisa att du är den du säger dig vara.

-Är du snäll och uppger ditt namn? -Ivy Moxam.

Födelsedatum?

3 februari, 1990.

Och vilket datum fördes du bort?

Jag är också kass på datum. Ingen fara.

Platsen, där du hölls?

Var låg det?

-Kan du uttrycka det i ord? -Jag vet inte... Ett hus.

-Vilket slags hus? Hur många rum? -Jag såg bara ett.

-Och vilket var det, Ivy? -Källaren.

-Och hur hölls du kvar där nere? -I kedjor.

Fick du nånsin komma ut?

Hur lyckades du ta dig ut?

Han låste inte.

-Och han är...? -Leonard.

Din kidnappare? Och efternamnet?

Hur såg han ut? Vilken slags kroppsbyggnad?

Vi tar en liten paus.

Du får samla tankarna. Blir det bra?

Jag är Ivy Moxam.

Ni tror väl på mig?

Bara två pensionat med lediga rum. Var ska folk sova?

"Kom på vårt bröllop, ta med regnkläder i våta Juni."

-"Och ni delar rum med andra par." -Era vänner är ju liberala.

Jag har kanske en lösning. Jag ber pappa höra sig för.

Allt som behövs är några trädgårdar och några tält.

I vissa kretsar kallas det lösning. Du har då alltid perspektiv på allt.

Jag trodde att du föll för mitt ovårdade snygga yttre, men okej.

Hallå?

Ja, det är jag.

Ja.

-Vad är det, mamma? -En flicka...

Det kan vara Ivy!

Glädjedödare.

Inte bara det. Det är din fru.

Christina, det passar inte...

Ja.

Ja, ja... Jag kommer.

Såja...

Kontaktinfo om polisens supportteam för er, som familj.

-Psykiatriker, terapeuter... -Det behövs inte. Tack.

Förutom den chock ni befinner er i hjälper de till med återanpassningen.

"Ha rutiner. Plötsliga förändringar kan skapa regression hos off...Ivy."

Jag vet. Jag har läst och läst om akterna flera gånger.

Kan ni lämna oss ensamma en stund?

Du måste hem, Angus. Allt måste vara exakt som det var för Ivys skull.

Vi kan inte beröva henne hennes föräldrar.

Beväpnad polis!

Svinet har hällt blekmedel överallt.

Han utnyttjade sitt övertag. Allt är borta.

Han upptäcker att Ivy är borta, flippar ut och flyr.

Han har tre timmars försprång.

Kidnapparen syns inte till. Han är på fri fot.

Vi går till anhörigrummet.

Killarna i matsalen fixar lite mat till dig.

Vill du ha den här? Den där overallen kan inte vara kul.

Är det en present?

De har ännu inte bekräftat att Ivy som bortfördes 2003 med 13 år-

-har hittats i livet.

Brottsutredningen var den största i Bristols historia-

-och trots flera gripanden kunde ingen dömas.

Om nyheten stämmer är Ivy Moxam nu en 26-årig kvinna-

-som måste hantera förlusten av 13 år i sitt liv.

Jag är där uppe.

Vad säger man?

-Det var ett tag sen, Greg. -Fint att se dig.

Förlåt, Em, men han är ju ändå din pappa.

Det är inte Ivy.

Den där tjejen är inte min storasyster.

-Du borde äta. -Det behövs inte. Det är till dig.

Här finns ingen fisk. Du borde äta två portioner fisk dagligen.

En oljig. Fostret behöver det.

-Hur vet du det, Ivy? -Jag läste det i en bok han gav mig.

Och...gav han dig nånsin fisk?

Bara tills jag inte... tills jag inte behövde det.

Fisken var det bästa. Den smakade av nåt annat än det vanliga.

-Och vad var det vanliga? -Burkmat.

Jag åt direkt ur burken. Ingen sked.

Man måste göra sig förtjänt av en sked.

Det gjorde aldrig jag.

Gav han dig... nånsin nåt överhuvudtaget?

Vad gjorde du hela dagarna?

Inget ljus, så jag visste inte om det var dag eller natt.

-Hur höll du reda på tiden? -Det gjorde jag inte.

Tiden var bara när han inte var där och när han var där.

Blodspår. Det kan vara från en vanlig köksolycka eller...

-Sjuk fan! -Sjuk, smart fan.

Fem olika kreditkort, fem olika namn - ingen Leonard.

Kolla dem och se om vi kan spåra några uttag.

Det är ett passfoto. Då måste hon ha fått gå ut.

Vi har en liten present till er.

Ivys storlek - mer eller mindre.

-Vad gör hennes kläder i hans rum? -Inte bara de.

Vi låter testa det. Det är ett långt, brunt hårstrå.

-Det ser ut som er lilla flickas... -Tack, det är uppfattat, Jim.

-Hon behöver ändå inte ha sovit här. -Och vi vet inte omständigheterna.

-Var det med hennes samtycke eller... -Stackars flicka!

Elliott... Hon kom hit som flicka. Nu är hon en kvinna.

-Gumman, din pappa bara skojar. -Det är inte det.

Jag är ledsen, mamma, men den där flickan...

Det är inte hon, det är inte Ivy.

-Hur kan du...? -Du var bara 11, Emma.

Det är helt förståeligt-

-att du har en annan bild av Ivy i ditt huvud.

Hallå?

När kommer ni hem med henne? Tack ska ni ha.

DNA bevisar att det är Ivy.

Vi hittade en del av dina ägodelar i hans rum.

De antyder att du fick komma upp ur källaren.

Du gav oss intrycket att så inte var fallet.

Vi hittade ditt passfoto.

Tänkte han föra bort dig?

Men han tog med dig ut?

Bara en gång.

Kan du berätta vad som hände?

-Vart gick ni? -Jag vet inte.

-Det vimlade av folk överallt. -Försökte du varsko nån av dem?

Du tycker att jag borde ha sagt till någon...

-...sprungit. Att allt var mitt fel. -Det är det ingen som påstår.

-Får jag åka hem nu? -Vi har många fler frågor.

Varför inte ta det hemma hos mig?

Här ser vi till att du har allt du behöver.

Jag behöver min mamma.

Du och din familj kan få en skyddad bostad.

Nej, jag...

Jag vill bara hem.

Det kräver att ert hus förbereds. Säkerhetsåtgärder.

-Men jag får komma hem? -Ja. Ja, det får du.

Vi ställer våra frågor, de andra gör sitt, och sen kan vi åka.

Blir det bra så?

Tack!

Den dag du fördes bort skulle du ha varit i skolan.

Men du var inte där. Hur kommer det sig?

-Jag skulle träffa El. -El?

Eloise. Min bästa vän.

Pressen vill ha en kommentar. Jag skrev en sak.

"Våra tankar går till familjen."

"Ivy var en mönsterelev." Nåt åt det hållet.

Hon borde ha varit i skolan.

Hon borde ha varit här den dagen under vår uppsikt.

Försök hålla fortet medan jag funderar på en lösning.

-Har du pratat med Christina än? -Nej. Vad skulle jag ha sagt?

Är du samma gamla mes? Alltid en bitch. Jag ringer henne.

-Vem var det? -Eloise.

Hon är här. Jag ringer om några dar, Eloise. Hej då.

Som jag älskar dig!

-Har ni hittat honom? -Nej, tyvärr. Inte än.

-Kan han ta sig hit? -Vi skyddar Ivy.

Ert hem har kameraövervakning och polis utanför.

-Ni då, inspektör Carne? -Vi ska ta fast din kidnappare, Ivy.

Jag håller ett öga på det den här första natten.

Jag... Jag ska gifta mig.

-Hej, jag heter Craig. -Craig bor hos oss nu.

-Som tur är! -Det är bra att ha en man i huset.

Pappas uppfattning om hembyggen är ju att damma av Gula sidorna.

-Ledsen att jag störde... -Nej, det är mitt fel. - Förlåt.

Precis som jag minns det.

Ingen tycks ha känt killen. Han sa aldrig ett ord till nån.

-Och hemövervakningskameror? -Det är ett tryggt litet ställe.

Trodde de fram till för några timmar sen.

-Är du okej? -Han måste hittas.

Vi hämtar bilder där han gör uttag.

Vi knäcker det, genombrott nära.

Ska vi ta avsked av denna långa dag med ett glas?

Frestande, men jag lovade Ivy.

Jag ska försöka att inte ta det personligt.

Vi gör det på fredag, middag hos mig på köpet.

Men anmärk inte på städningen.

Vi ber er att ge tillbaka henne

13-åring kidnappad

-Jag kan inte... -Prata? Lyssna, då.

Du kan inte ljuga dig till att älska henne igen.

-Jag är ledsen, men... -Jag vet att du älskar mig.

-Kan vi vänta oss fler sena samtal? -Snälla du... Jag vill inte bråka.

-Ivy låter mig inte komma nära. -Vi måste bara ge henne mer tid.

Du skulle ha varit i skolan, men det var du inte. Hur kommer det sig?

-Jag skulle träffa El. -El?

Min bästa vän, Eloise.

Hon vill gå till Stokes Croft-spelhallen.

Du sågs på Dockton Lane 09.08. En bra bit från spelhallen.

El var sen.

Jag började gå mot hennes hus.

På bakgatorna?

Jag hade min MiniDisc på.

Mamma skällde alltid på mig om att ljudet var för högt.

Vad hände sen, Ivy?

En hand...på min...

Sen halsen...släpades bakåt.

Jag knuffades in i skåpbilen och slog i något vasst.

Sen ingenting.

När jag vaknade till liv... var det mörkt.

Och där var jag.

Vi har ett ansikte!

-Vakna, slöfock! -Snällt, och jag var faktiskt vaken.

Vi har honom fast. Bilder från Ebbway-macken. Använde stulet leg.

Polisens dataregister tar fram namnet...

Mark White! - Ivy måste bekräfta det.

Är det han, Ivy?

-Och nu? -Fotot sprids i hela stan.

-Får ni honom fast? -Det är ett betydande framsteg.

Kan du sminka mig?

Ursäktar du, Craig?

Är det för något särskilt?

-Jag vill se fin ut. -För vem då?

Det har varit...

Sa inte Ivy att jag skulle komma?

Tim.

-Kom upp. -Å, det är nog ingen bra idé!

Ingen fara, mamma. Jag är 26.

Du ser...

Hur mår du? En sån dum fråga!

Jag är less på att prata om mig. Hur mår du?

-Jag vill veta hur du mår... -15 dar äldre, jag vinner!

Hur mår El och resten av gänget?

Klarade sig Hol från att relegeras? Förlåt, det där gick för fort.

Välj en fråga.

Hol jobbar på Debenhams nu, men vi ses aldrig.

Jag gillade dem.

-Gillade de dig? Jag vet att jag... -De gillade - de gillar dig.

Alla bad mig hälsa och sa att de ber för dig.

Vad har förändrats?

Mycket? Inget?

Nåt?

Kan jag välja nåt mittemellan?

-Förhöret måste återupptas. -Min vän är här.

-Jag ser det, men det är viktigt. -Jag kommer när jag är klar.

-Jag borde gå... -Inte än!

Du är tillbaka!

Kommer strax.

Vi vet vem han är.

Ivy? Ivy, Ivy!

Jag hittar henne, jag hittar henne...

Vi får hem henne.

Ivy!

Jag tänkte att du var här.

Är du okej? Ivy, var snäll och säg att du är okej.

Jag är här. Du är trygg.

-Hon får aldrig släppas ur sikte. -Linda inte in henne i en bubbla.

-Hon vet inget om vår separation. -Inga plötsliga chocker.

-Separation? Du satte på din P.A! -Snälla ni, hon kommer när som helst.

-Ingen vet hur hon har haft det! -Eftersom du inte låter oss fråga.

Du sticker fingrarna i öronen, men det försvinner inte!

Saker hände...

-Vi var utom oss av oro. -Vi är bara glada att du är okej.

-Var var du nånstans? -Gården vi gick till efter skolan.

-Hon kan inte irra... -När kidnapparen går fri?

Ivy visste det, men valde att lämna huset. Obegripligt.

Det var inget uträknat beslut.

-Vad föreslår ni, inspektör Merchant? -Jag vet inte.

Fördröjningarna av info, motsägelser, bristen på förövarens signalement.

Det kan tala för Stockholmssyndromet.

Håller inte Carne med om det?

Det har varit ett par långa dagar.

Din redogörelse saknar detaljer.

Vi vill gå från månaderna efter bortförandet till slutet av år ett.

Ska vi ha nån nytta av det måste du kommunicera med oss.

Te? Kaffe? Då tar jag bara in lite vatten.

Jag ska hjälpa er, mrs Moxam.

Ingen är arg för att du stack, men många var oroliga för dig.

Han kan vara var som helst.

-Okej? -Okej, inspektör Carne.

Elliott. Du borde... Jag heter Elliott.

-Det måste vara svårt att lita på... -Dig litar jag på.

-Elliott. -Bra. Det gör mig glad.

Om du behöver prata.

Hon är så föränderlig. Jag får inget grepp om det - henne.

Vi måste ta det försiktigt med henne.

Du måste ta det försiktigt med henne.

Hon börjar fästa sig vid dig.

Vem bjuder? Polack, Aron Bazan-

-kände igen White från cirka 11 år tillbaka i tiden.

De jobbade ihop, fast jobb, fast lön.

-Var då? -Det här är guld värt.

Mr Stone, följ med till stationen. Vi har några frågor om Ivy Moxam.

-Ursäkta, men varför? -Kidnapparen tillhörde er personal.

-Ni har... -Rektor ansvarar för alla anställda.

Det finns inget mer att säga.

Det är svårt att tro på er.

Hur kan ni ha glömt en man som arbetade på skolan?

Det rör sig om hundratals anställda och för så många år sen...?

När en 13-åring som var er elev fördes bort av en av era anställda?

Vi har en lång natt framför oss. Är det nån ni vill ringa?

Tack. Ja...

Det ringer i ett! Det angår bara oss.

-Hallå? -Det är Henry, Henry Stone.

-Vem är det? -Kan ni lämna mig en stund?

-Varför ringer du? -Det du kommer att höra...

Jag svär att jag inget visste.

-Vad menar du? -Mannen som tog Ivy...

Polisen säger att han jobbade på skolan när...

Tim. Det är Ivy. Hej,

Vi skrev jämt till varandra, så hej... Det är jag igen.

Tretton år senare. Det är länge.

I går trodde jag att det kanske var för länge.

Jag hade inte trott att du hade väntat, men du väntade.

Nu är det upp till mig att börja leva så att vi kan bli som vi var.

Allt annat har förändrats, men inte vi.

Det här ser...

-Var är de andra? -Jag sa att vi behövde en kväll.

-Det luktar gott, Christina. -Verkligen, mamma.

Din älsklingsrätt, Ivy... Fan! - Ingen fara. Sjåpa dig inte.

Är du snäll och serverar?

Ät innan det blir kallt.

-Förlåt, mamma. -Ingen orsak.

-En kväll! -Ska jag öppna?

Vi äter ju bara middag.

Jag kör bort dem. - Ledsen, Ivy.

Vi behöver Ivy.

Han har tagit en annan flicka.

Text: Christina Nilsson www.sdimedia.com