All language subtitles for Doc.Martin.S04E01

Ner med er! Försvinn!

Marty.

Jag gjorde två och tänkte på dig.
Ner, ner!

-Vad är det?
-En hund. Den är med mig.

Minns du min granne Sam? Det
spelar ingen roll för han är död.

Nån var tvungen att ta hand om
Buddy. Vad höll du på med där inne?

-Inget. Ropa på den.
-Det är bara en hund.

Hit. Han är bra sällskap.
Som hunden som följde efter dig.

Jag vill inte få hemmet förstört
av mikrokontamination.

-Vad har han där?
-Det är ju uppenbarligen inte hans!

-Okej. Vi har stannat för länge.
-Ja, det har ni nog.

-Tack för pajen.
-Smaklig måltid.

Det är kolsvart.

Man kan inte slappna av för det
kommer snart igen. Man vet inte när.

-Jag hade ett får som snarkade.
-Det är tystnaden som är värst.

-Har du hämtat min tvål?
-Nej, jag försov mig.

Jag kunde inte sova.
Min bror blev utslängd ur armén.

-Vem är nästa patient.
-Jag.

För att han snarkar för högt. Nu
håller han oss vakna hela nätterna.

-Var är hans journal?
-Hon sov inte så bra.

Det är nåt misstänkt som pågår här.
Den här fläcken dök plötsligt upp.

-Har den ändrat form?
-Nej.

-Den är inte inflammerad. Kliar det?
-Nej, men det känns inte rätt.

-Nej.
-Är du helt säker?

Det var en sak till jag ville prata
om. Jag har en känsla...

-Känns det inte rätt?
-Det är som när man åker tåg.

Man har en tidning och te, men
det känns fel för man är inte framme.

Har du bröstsmärtor, yrsel eller
illamående? Gå härifrån.

Låt mig prata klart. Det är nåt fel.
Det är som om nåt saknas.

När det gäller kärleken.
Du vet vilken bit jag menar.

-Jag har en patient. Då stör du inte.
-Jag vet.

-Då vet du att du ska gå i väg nu.
-Okej.

Då får hon förblöda så du slipper
åka. Det är ett akutläge på skolan.

-Vill du veta varför? Vill du det?
-Vad?

-Det är därför man inte springer!
-Jag vill ha min penna.

-Hon kan ha hjärnskador.
-Den går inte in i hjärnan.

-Det ser du inte härifrån.
-Det är min favoritpenna.

Föräldrar stämmer folk för sånt här.

-Varför gör du ingenting?
-Jag utvärderar.

-Sitt still.
-Ta inte sönder den.

-Kommer du att behöva sy?
-Jag tror inte det. Håll i den. Tack.

Tack.

Här är tvålen. Jag läste en
intressant artikel om Picasyndromet.

Det är när folk äter jord, papper
och annat som de inte...

Förlåt. Det vet du ju. Förlåt.

-Usel sensationalism. Handskar.
-Det var precis det jag tyckte.

Jag ska gå nu! Betala tidningen,
återvinna flaskorna.

Jag spelar på lotto.
Man vet ju aldrig.

Det här är Clive. Min make.

-Jag trodde att han var död.
-Nej, han är här.

-Han jobbar som skyddsombud.
-Skyddsombud. Inte länge till.

Det här är dr Ellingham.

-Sal pratar alltid om dig.
-Inte alltid.

-Borde jag vara orolig?
-Clive! Förlåt, förlåt.

Tunga maskiner dygnet runt. Det
förstör öronen. Stackars mig.

Men väldigt snart skickar de hem mig
till min fru på sjukpenning.

-Clive. Kan du...
-Förlåt!

Men jag ser verkligen fram emot
att komma hem till min fru.

-Lidokain.
-En eller två procent?

-Tack.
-Jag kommer snart tillbaka.

Clive är bara här
i några veckor, doktorn.

-Vad gulligt. Döda inte den med.
-Försvinn.

Ut. Ut! Ut med dig!

Okej, ut med dig. Ut!

-Buddy. Var var han?
-Med sina loppor på mottagningen.

-Sprang han ända dit?
-Han måste gilla dig.

Det är en hund. Den äter och luktar.

-Jag har hundvänner.
-Beklagar.

Barbara Collingsworth är en god vän.
Martin Ellingham, min brorson.

Det är bra att du är här. Jag tänkte
besöka dig. Jag har lite ont.

Ring min receptionist.
Få ut varelsen ur min bil.

Kom, Buddy. Hit. Duktig pojke.
Hit, Buddy.

Låt mig försöka, Joanie.
Kom hit. Kom hit.

Så ja. Kommunikation och förståelse.
Det är allt som krävs.

-Barbara är beteendeterapeut.
-Fascinerande. Adjö.

Hon kanske kan hjälpa dig.
Martin har blodfobi.

Leta upp en främling och berätta
om min barndoms sängvätning.

Tolv är knappast barndom.

Det kan vara värt ett försök. Jag
brukar få snabba resultat.

-Jag fick ordning på en hynda i går.
-Du är en hundtränare.

Hundpsykolog. Det handlar bara om
att ändra tankebanorna.

Bind fast djuret eller analysera
dess olyckliga barndom.

-Nu kommer du att åka dit.
-Det tror jag inte.

Låt pengarna tala. Jag går all in.

Det är nästan en hel tändsticksask.
Välkommen till elitserien.

Jag kan väl sockra potten lite.

-Ska du ge mig restaurangen?
-Inte restaurangen, Pauline.

Det är bara mitt sätt att säga
att du får flytta in om du vill.

Nej. Vad har du?

Ett par i åttor.

-Det slår mig.
-Jaså?

Kanske en annan gång.

Vad har du i väskan?

-Se dig för var du går.
-Jag ska panta. Varför frågar du?

Mr Tishell! Mr Tishell!

-Ring efter ambulans.
-Va?

Ring... Glöm det.

Hon är chockad. Klar och inga
uppenbara frakturer.

-Se till att den sitter tätt.
-Vi har gjort det förr.

-Försökte hon varna dig?
-Nej, hon flög bara över styret.

Hon kunde åtminstone ha ringt
i klockan. Hon slog i backen.

-Skriv splatt!
-Vad gjorde du direkt efteråt?

-Det ser smärtsamt ut.
-Jobbigt.

-Är det din medicinska åsikt?
-Du får följa med oss.

-Det behöver sys. Ska du göra det?
-Ja.

Nej.

-Det är väl enstaka sutur?
-Ja.

Inte för hårt.
Man får inte strypa blodtillförseln.

Vill du göra klart det själv?

-Doktorn. Jag ville tacka dig.
-Jag gjorde inget.

-Har de testat dina reflexer?
-Hjärnskakning annars är allt bra.

Om du hade reagerat snabbare
kunde olyckan ha undvikits.

-Du är rödflammig. Är du varm?
-Ja, magen gör ont igen.

-Igen?
-Som jag sa skulle jag besöka dig.

Sköterskan! Sköterskan!
Kvinnan lider av akuta magsmärtor.

-Vem är du?
-Hennes läkare. Ta hit en kirurg nu.

-Vad är det?
-Jag vet inte. Du måste undersökas.

Ska det vara så?

-Ellingham.
-Edith.

-En dålig pirog?
-Nåt sånt.

Vad gör du i Truro?

Tja, jag skulle undersöka patienten
men vi får prata i stället.

Sköterskan sa att din läkare sa
att du hade magsmärtor.

-Var är han?
-Jag är här.

Okej.

-Gör det ont när du hostar?
-Ja.

På en skala från ett till tio
hur känns det när jag...

Hur länge har hon...

Arton år.

Hur länge är det nu?
Sexton? Sjutton år?

Vi har varit gifta i arton år! Arton!

Det känns inte så länge.

Det är fortfarande smekmånad.
Eller hur, Sal?

Så där. Alla kammar
är sorterade efter färg.

Vad sägs om att sätta upp skylten
med tillbaka om fem minuter?

-Dr Ellingham.
-Du kunde ha orsakat en olycka.

Som jag sa till polisen
var det inte mitt fel.

-Du är en fara för allmänheten.
-Du får inte säga så till mig!

-Har nån undersökt dina öron?
-Nej, det är meningslöst.

Boka en tid innan du orsakar
ännu fler olyckor.

-Jo!
-Det behövs inte!

-Jag försöker hjälpa dig!
-Jag behöver ingen hjälp!

Att vi står här och skriker visar väl
att du behöver det!

Jag kommer aldrig få sova igen.
De borde inte ha kastat ut honom.

De borde ha använt honom
som ett massförstörelsevapen.

-Dr Ellingham, tack.
-Han har en patient.

Jag tar nästa tid.

Är du krabbfiskaren Chippy Miller?
Du har inte nån bokad tid.

-Jag är dr Montgomery.
-Pauline, receptionist.

-Han tar emot mig.
-Nej. Helt otroligt.

Man kan inte veta det. Kanske några
veckor om hon har tur.

Man hör talas om det, men man
tror inte att det ska hända.

Det är löss, kvinna. Inte leukemi.
Sluta med det där.

Okej, nu räcker det. Vi är klara.

Kom, Grace.

Nej, nej, nej. Kom igen!

Kontrollera barnet. Vem släppte in
hunden? Var är min moster?

Den här kvinnan
tror att hon ska träffa dig.

Jag ser att du är upptagen
så jag ska fatta mig kort.

Det är trevligt.
Betalar de i kycklingar?

-Är du på genomresa?
-Collingsworthkvinnan.

Spänd mage och smärta i blygdbenet.
Röntgen visade en cysta.

Det var ett tag sen. 20 år.

Du gillar fortfarande
opraktiska skor.

Vad gjorde du i Truro?

Obstetrik en dag i veckan. Samlar
data. Jag har en fertilitetsklinik.

-Gift?
-Inte länge nog för att ta skada.

-Du?
-Nej.

Är det inte brukligt att skriva
ett brev med diagnosen?

Då hade jag inte kunnat rota
bland dina underkläder.

Jag hörde rykten
om en kirurg med hemofobi.

-Hur är allmänläkarrollen?
-Hektisk.

Okej.

-Har du tappat skärpan?
-Försöker du ställa diagnos?

Det behöver jag väl inte?

Dagens fångst är havsbrax.
Soppan är lök och potatis.

Det vegetariska alternativet
är också lök och potatis.

Det är en stor dag för lök och
potatis. Jag tar beställningen snart.

Här står jag. 58 år gammal
och jobbar för min son.

Du fick mig att slå in 58.

-Kypare på restaurangen jag ägde.
-Du äger den fortfarande.

10 % är inte mycket
för ett livsverk.

Vi har pratat om det här. Vi har ett
kontrakt. Vi kom överens om 10 %.

Nej, jag behöver lite sällskap. Det
är det som saknas. Lite närhet.

-Du har ju alltid mig.
-Mer det du har med Pauline.

Det var så länge sen att jag
har glömt hur en kvinna doftar.

Känner du några kvinnor
som skulle passa mig?

-I din ålder?
-Jag vet att det är omöjligt.

-Du kan väl ringa Caitlin.
-Caitlin?

Hon är singel, i din ålder och
skrattar åt dina skämt. Sällsynt.

Jag vet inte.
Hon är nog inte min typ.

-Martin.
-Chris.

-Vad har hänt?
-Inget.

-Vem har klagat på mig nu?
-Får man inte bara hälsa på?

-Mr Turnbull eller mrs Felcher?
-Mr Walton.

-Du sa efterbliven parasit.
-Han är en efterbliven parasit.

Ja, han klagar på varje liten sak.

Jag har pratat med dig.
Klagomålet hanterat. Färdigt.

-Hur har du haft det?
-Besöken har ökat med 5 %.

-Hur har du haft det?
-Det är väl bra.

-Det kunde vara bättre.
-Ja?

Eftersom du frågar...
Jag börjar tro-

-att min tid här
kanske närmar sig slutet.

-Vill du byta praktik?
-Nej.

Jag funderar på
att återvända till kirurgin.

-Är du redo? Ditt problem...
-Jag jobbar på det.

-Ska jag kolla vad som finns?
-Ja. Ja, gärna.

Doktorn. Så bra att jag fick tag
på dig och din skugga.

-Är inte du på sjukhus.
-De opererar i morgon. Jag är okej.

De låter mig gå hem efter småsaker.

-Dr Montgomery är bra på sitt jobb.
-Ja, det är hon.

-Men hon ger ingen information.
-Jag förstår.

-Jag förstår inte vad som pågår.
-Det är en logisk progression.

MRT:n visade anomalin och
skiktröntgen bekräftade cystan.

Nu ska hon operera.
Det är mycket enkelt.

-Nej, jag tror inte det.
-Vad tror du inte?

-Att de gjorde allt det där.
-Jo, det är standardförfarande.

-Skiktröntgen gjorde de inte.
-Jo.

-Stor maskin? Det skulle jag minnas.
-Gjordes ingen skiktröntgen?

-Jag vill inte vara till besvär...
-Det är du och det är viktigt.

-Har du hennes nummer?
-Ja, ja.

-Du gjorde ingen skiktröntgen.
-Korrekt.

-Det borde du ha gjort.
-Nej.

Uteslöt du divertikulit
med kvinnlig intuition?

-Det behöver inte vara en cysta.
-Det här är inte din patient.

-Det behandlas med antibiotika.
-Jag vet inte vad du pratar om.

-Din diagnos är förhastad.
-Håll dig till halsont och diarré.

Vi uppfattar situationen olika. Adjö.

Åker min bror inte snart mördar jag
honom. Jag somnar nog mitt i det.

Pappa ser ut att ha kul, eller hur?

Han ringde tre gånger innan han
vågade fråga henne.

Vi har servetter i fem år,
men nu har han en dejt.

-Pauline.
-Ja, ja.

Skriv ner det så läser jag det
när jag vaknar. Jag går hem.

Sängen. Den sista utposten.

Det måste vara spännande
att äga restaurang.

-Jag låter pojken försöka.
-Det är väldigt flott.

-Du har vackra ögon.
-De gillar det de ser.

Vill du gå vidare?

Solnedgångarna är fina så här års.
Vi kan ta en promenad.

Jag är för trött för en promenad.
Vi kanske kan lägga oss en stund.

Om du är trött
kan vi alltid avsluta kvällen.

Jag menar, lägga oss tillsammans.

Vi kan väl fylla på våra glas först.

Vad kunde vara bättre?
Du, jag och havet.

Vi kommer att ha enormt mycket tid
tillsammans, bara du och jag.

Du borde gå till dr Ellingham.

Det här är mitt kors att bära.
Jag klarar av det.

Var glad. Din make kommer hem.

-Samma igen? Ursäkta?
-Apelsinjuice!

-Ursäkta?
-Konjak. Jag tar en sexa konjak!

Vad i helvete? Jag kunde ha dödat
dig. Jag är ett dödligt vapen!

-Jag klarar det inte längre.
-Köp öronproppar.

-Flytta!
-Mamma sa att jag fick stanna.

-Nästa gång gör jag det.
-Jag väntar.

-Du kommer att snarka.
-Stäng dörren efter dig.

-Förlåt, doktorn.
-Du är sen.

Jag försov mig för att jag
inte kunde sova

Det måste finnas nåt du kan göra
åt hans snarkande.

-Stryk mina morgonmöten.
-Vart ska du?

God morgon.

-Kan det bli bättre av sig självt?
-Nej.

-Dr Ellingham sa...
-Du har väl skrivit på tillståndet?

-Ja, men...
-Du är bara nervös. Du klarar dig.

-Kan du hjälpa mig?
-Nej.

-Edith.
-Hej.

Collingsworth. Magsmärtor,
feber och illamående.

Du har bara antagit
att det är en cysta...

-...utan att utesluta divertikulit.
-Vad sa du?

Som behandlas med antibiotika
i stället för ett aggressivt ingrepp.

Du saknar att leka
med alla maskinerna, eller hur?

-Hur länge har du varit specialist?
-17 år. Jag har sett det här ofta.

-Har alla år gjort dig trångsynt?
-Jag måste göra mig redo.

Edith. Jag tänkte inte lägga mig i,
men du ger mig inget alternativ.

Jag insisterar på en skiktröntgen.

Hon är min patient.
Du kan inte insistera.

Sätt dig. Rullstolen. Sätt dig.
Kom igen.

-Vad är det som händer?
-Jag ska skiktröntga dig.

-Så ja. Upp med fötterna.
-Får du göra det?

Ur vägen! Ur vägen!

-Patienten behöver röntga magen.
-Det behöver de också.

-Lägg dig på britsen.
-Lägg dig inte ner.

-Vem är du? Vad gör du?
-Det är kö och du står längst bak.

Okej. Dr Montgomery
vill säkert operera blind.

När hon skär i tarmen kan du
förklara det för hennes advokater!

Lägg dig på sängen.

Du var lätt att hitta. Jag följde
bara spåret av arga människor.

Du stjäl min patient och utför
en icke godkänd röntgen.

Hade du inte jobbat på vischan skulle
du göra det när jag var färdig.

Det är divertikulit.

Okej. Goda nyheter.
Du behöver inte opereras.

-Ingen ursäkt?
-Observant.

Hej då.

Ursäkta mig. Rekommenderar du
de här kondomerna?

-Clive! Kom hit!
-Ja, miss.

-Sätt dig ner!
-Okej.

-Det är nog bara vax.
-Du kommer inte att hitta nåt.

Sitt still.

Lägg dig ner! Sluta kämpa emot!

Clive! Jag... Kan du inte...

Du får inte säga till doktorn
att jag gjorde det här. Förstår du?

Du perforerade septum
vid nåt tillfälle.

-Ärrvävnaden gör att du snarkar.
-Väldigt högt.

Borde du inte sova vid skrivbordet?

-Du får lära dig att leva med det.
-Det är vi som får lida.

-Hur får man en perforerad septum?
-Med vilket vasst föremål som helst.

-Pauline stack in en klubbpinne.
-Du var fem år.

-Perforerade du hans septum?
-Han begravde min my little pony.

Du fick mig utsparkad ur armén. Jag
har alltid velat skydda mitt land.

-Säg inget till mamma.
-Det ska jag göra!

-Tack så mycket, doktorn.
-Ja, självklart är det mitt fel.

Dr Ellingham! Det är nån som blöder!

Jag är nästan klar!

Jag sa åt honom att inte peta där.
"Låt doktorn sköta det."

Ställ dig på ett ben, mr Tishell.
Ett ben. Stå på ett ben!

-Hur länge ska jag göra det?
-Balansprovet utesluter...

-Låt mig försöka igen.
-Nej, sätt dig. Sätt dig!

Balans- och hörselproblem kan bero
på många allvarliga problem.

-Det är maskinerna.
-Men inte ljudinducerad dövhet.

-Då skulle du kunna stå på ett ben.
-Jag har alltid haft klena anklar.

-Jag misstänker cholesteatom.
-Precis det jag misstänkte.

-Vad är det?
-Det är ett...

Stoppa den i ditt fungerande öra.
Stoppa den i ditt fungerande öra!

-Du behöver en mastoidektomi.
-Det är en operation som...

Det är en operation där man tar bort
infektionen bakom trumhinnan-

-som kan förstöra benen i mellanörat
om den inte behandlas.

-Kan det botas?
-Ja, och din hörsel kan återställas.

-Kommer jag att kunna jobba igen?
-Ja.

Vad synd. Att inte
få ha dig hemma hela tiden.

-Men det är det som kan hända.
-Jag antar det, älskling.

Det är bäst att vi tar igen tiden
på bästa sätt.

Clive kommer att åka till jobbet
igen. Långt bort.

-Och jag är ensam igen.
-Bra.

-Är du okej, pappa?
-Det är en skrämmande värld, pojk.

-Vad har hänt?
-Caitlin gillade mig.

Hon ville lära känna mig. Jag menar
ordentligt, om du förstår.

Det är väl bra, eller hur?

-Ta en titt på det här.
-Okej.

-Det är snusk, eller hur?
-Det är Caitlin.

Vi köper våra pappersartiklar
av den kvinnan.

Hon skickade det en halvtimme efter
vi sa godnatt. Sen började hon ringa.

Sjömän skulle rodna. Jag vet. Jag
vet, men det är inte det jag vill ha.

Missförstå mig inte. Den fysiska
sidan är fin, men bara en del.

Ett stort hjärta och en god vän
är det jag vill ha.

-Hela kakan. Du förstår väl?
-Ja, ja.

Skickade du nåt svar?

Lägg av! Försvinn! Nu!

Ett ögonblick. Chris är i telefon!

-Vilken Chris?
-Parsons!

Jag ska koppla vidare dig.

-Är du klar för dagen?
-Ja, det skulle jag tro.

Jag förstår. Det låter lovande.

När vill de att jag ska börja? Ja.

Säg till dem att jag är intresserad.
Det är jag definitivt.

Jag tänkte ge dig en chans till
att låta mig flytta in.

Då du är usel på poker blir det sten,
sax, påse. Vinner du, flyttar jag in.

-Jag vill inte pressa dig.
-Tre, två...

Jag ska ge dig en ledtråd.
Jag tänker välja sten.

En liten varning. Tre, två...
Varför gjorde du så?

-Jag trodde att du bluffade.
-Jag försöker hjälpa dig, din idiot.

-Du behöver inte vara oförskämd.
-Jag får sova på soffan hemma.

Adams snarkningar förvärras, men
jag tänker inte böna och be.

Så du flyttar bara in om jag vinner
dig? Som att vinna en guldfisk?

Du skulle ju kunna be snällt.

Jag är sten. Förstått? Sten.
Tre, två...

En gång till. Tre, två... Nej.
Tre, två... Tre, två...

-Herregud. Ge mig bara nycklarna.
-Du är så förutsägbar.

-Jag godtar din ursäkt.
-Tack.

Det du gjorde var nedlåtande
och bröt mot regelverket.

Jag väntade mig inget annat.

-Du är dig lik.
-Det är du med.

-Slå dig ner.
-Tack.

-Hur är det med handen?
-Jag har inte tittat.

-Vad hände?
-Nån fullständig idiot.

En till?

Tillåt mig.

Jag trodde att du
skulle hamna nån annanstans.

Du antar att det här är skärselden.

I mars har bönderna en tävling för
att se vem som liknar sin gris mest.

De två senaste åren
har de bett mig vara domare.

-Det ses som en ära.
-Det förklarar varför du stannar.

Lite inflammerat,
men ingen infektion.

Chris Parsons har kontaktat mig
om en tjänst på Imperial.

-Chef för vaskulärkirurgi.
-Jaha.

-Hur går det med ditt problem?
-Jag hanterar det.

-Det här gör dig illamående.
-Nej, det gör det inte.

Okej. Antiseptisk vätska.

-Louisa.
-Hej, Martin.

Hur är det? Du är gravid.

Ja, det är jag.

Text: Samuel A. Säll
Sync: BetteKaj