Original subtitles

God morgon. Du började tidigt.

Jag tänkte att vi kunde äta frukost ihop.

Ja.

-Du borde äta nåt. -Jag är inte så hungrig.

-Du har inte så mycket aptit nu. -Nej.

Du mår nog bättre om vi pratar om det.

Min far har dött. Det finns inte mycket att prata om.

Jag vet att ni inte kom överens men han var ändå din far.

Det kan vara jobbigare än du tror.

Vad sägs om att vi tar lite semester?

Jag har patienter. Jag kan inte bara åka iväg.

Läkare får vara lediga. Jag tänkte bara på en långhelg.

Jag hade gärna åkt. Bara vara tillsammans, du, jag och James.

Jag kan inte. Tack.

Jag förstår.

-Ja? -God morgon.

-Sergeant Pledge, militärpolisen. -Korpral Harding.

-Är ni konstapel Penhale? -Nej.

-Men ni är väl polis? -Nej, jag bor bara här.

-Var är konstapel Penhale? -Jag vet inte. Ute, nånstans.

Känner ni furir Michael Graham Pruddy från REME?

Underhållsförbandet. Pruddys regemente.

Pruddy? Nej, jag känner inte igen namnet.

-Ge det här till konstapel Penhale. -Tack för att ni tog er tid.

-Ligger Pruddy risigt till? -Inte alls.

-Ursäkta. -Förlåt.

-Jag måste gå. -Redan?

Det är Idrottsdagen.

-Men Michael kommer inte än. -Förlåt, men jag sa till dig.

-Louisa. -Jag passar honom.

Ska vi gå ut sen, James Henry? Ska vi det? Duktig pojke.

Han är ingen hund.

-Kommer du klockan 12, Martin? -Va?

Du ska dela ut priserna.

Du gick med på att vara vår hedersgäst. Säg inte "va".

Kommer du inte ihåg det?

Det är okej. Vill du inte så försöker jag hitta nån annan.

Nej, det går bra. Det är säkert.

Och du kommer till Gräsplanen klockan 12? Tack.

Hej då, Margaret.

-Vann inte du ett sånt pris en gång? -Nej.

-Du fick väl en silverpokal? -Det var i schack.

Du ser hemsk ut. Har du gått ner i vikt?

Vad ska patienterna tro när doktorn ser hemsk ut?

Du vill nog säga "hej".

-Vad gör du här? -Roligt att träffa dig också.

-Hälsar du på Martin? -Jag bor i Portwenn.

Jag såg dig, och kollade med Martin. Jag fick höra de dåliga nyheterna.

-Om Christopher? -Han sa att det var du.

Han sa också att min bror var död. Dödade du honom?

-Det var trevligt att träffas igen. -Vi är inte klara.

Det är dags för lite kaffe och ett trevligt samtal.

Om du inte har nåt bättre för dig. Det har du naturligtvis inte.

-Vem har äggen? Vem har maten? -Jag!

Jättebra, då går vi. Akta er för bilarna nu.

-Mår ni bra? -Ja, det är bra. Vad snällt av dig.

-Mrs Tishell. -Det är stängt. Inventering.

Jag behöver papper, provrör och handsprit. Öppna dörren.

-Har ni min beställning? -Jag kan väl kolla leveranserna.

Inte den här. Den här, kanske...

-Vad är det? -Inget.

-Det är bara tandvärk. -Gå till tandläkaren.

Nej, det är konstigt. Det bara kommer och går. Jag vet inte.

Vadå "kommer och går"?

Kommer det när ni anstränger er och går när ni inte gör det?

-Jag ska gå till tandläkaren. -Bra.

-Han är en väldigt snäll man. -Det måste han vara. Adjö.

-En cappuccino, om du klarar av det. -En dubbel espresso, tack.

Hatade inte du Cornwall? Och särskilt Portwenn?

Jag förstår att vissa gillar det. Jag har varit här två gånger förut.

-Varför har du kommit tillbaka? -Det har du redan frågat.

Ja, men jag fick inget svar så jag tänkte fortsätta fråga.

Jag försöker bara skydda Martin.

-Från hans egen mor? -Ja, om hon har skadat honom.

Skadat... Du vet inte vad du pratar om. Jag ska hjälpa min son.

Du är inte bra på att vara moderlig och ta hand om ditt älskade barn.

-Varför tror du att jag är... -Ett monster?

Kanske för att du stötte bort Martin under hela hans barndom?

Han skickades till internatskolor och till faster Joan i Cornwall-

-som för övrigt älskade honom och gärna visade det.

-Vad blev det för problem där? -Hon var otrogen.

Så Martin fick tillbringa loven på skolan för att hon var otrogen.

Otrohet var väl en rätt populär syssla i vår familj?

Du hade ingen relation med din son-

-och därför fick ingen annan ha det. Inget mer Cornwall.

Jag ville inte att Martin skulle umgås med fel sorts personer.

Du är fel sorts person. Du är moraliskt bankrutt.

Sa de inte samma sak när de kom på att du snattade?

Mrs Jessop sa nåt mer anglosaxiskt.

-Alla stal från hennes äckliga affär. -Inte alla.

Men jag bryr mig inte om ditt snatteri och din småelakhet.

Det viktiga är skadan du fortfarande kan orsaka.

Jag tänker inte stanna och lyssna på det här.

Åk hem, Margaret.

Jag är Martins mor. Jag har all rätt att vara här.

Du har inga barn. Du vet inte vad du pratar om.

Glöm inte ditt barnbarn.

-Akta hans ben. -Jag vill träffa min son.

-Jackan är ju bak och fram. -Vad är det för fel på henne?

Mr Twilley.

-Jag vill prata med dig. -Jag har en patient.

Men King's Inn i Padstow då? De har hummer och belgisk öl.

-Du och jag? -Vill du ta med nån?

Ska du vara som häromkvällen så vill jag ha nån att prata med.

-Ge mig en chans till. -Ge mig en anledning.

Du har inget annat att göra och jag betalar mat och dricka.

-Kanon. Nu ska vi till stranden. -Vissa har ju tur.

Mr Twilley var inte säker...

Ut härifrån.

Om du inte har mini, så kan jag ta maxi.

De ska vara här nånstans. Kära nån.

-Mår ni bra, mrs T? -Det är bara tandvärk.

Har ni testat tandläkaren i Wadebridge?

Smärtan är borta.

Ja, den kommer och går.

-Ja? -Blöjorna?

Just det, ja.

Ni säger lila, men menar ni mörkt blåröd eller ljus rosablå?

Sluta trycka på det, och så får ni en tid 14.30 imorgon eftermiddag.

Okej. Hej då.

-Är Mike här? -Han och James är på stranden.

-De gör säkert fina pooler av sten. -Hej, doktorn.

Ett vanligt urinprov. Det är märkt och jag har fyllt i allt.

-Det är ju ert namn. -Ja.

-Vad är det som pågår? -Gör det, bara. Kom in.

Det viktiga här är att allt är rakt.

Sanden, stenarna, tornen, flaggorna.

Allt måste stå på rätt plats.

-Hej, Al. -Snyggt, Mike.

Det kom två soldater till polisstationen imorse.

De var från militärpolisen.

Jag skulle ge det här till Joe.

Tydligen är du frånvarande utan permission.

-Okej. -Vad händer? Vad har du gjort?

Inget. Jag har inte gjort nåt. Jag bara...

Jag var tvungen att lämna armén.

-Jag måste sticka. -Va? Lugna dig.

Jag måste hämta mina saker.

Om de fångar dig när du flyr får du ännu större problem.

Tänk dig för, Mike.

Jag kan inte återvända till armén. Jag är hellre hemlös resten av livet.

Kan du ta James? Ta hem honom till doktorn.

Snälla.

Nej, du tar honom-

-och jag lurar bort dem från din lägenhet så att du kan ta dina saker.

Okej. Tack. Okej.

Kom, kompis, vi måste gå nu.

Vi har ingen tid i eftermiddag. Kan ni imorgon?

-Det tar tio minuter, Morwenn. -Morwenna.

-Kan du inte klämma in mig? -Nej.

-Dr Ellingham. -Mrs Tishell.

-Vad gör ni här? -Det gör så ont i min käke.

-Det känns bättre när jag står still. -Okej. Gå in.

-Det är mr Gleeble. -Han kan vänta. Sitt. Gå.

-Okej. -Ursäkta, Dan.

Sätt er inte ner.

Ni har fettsamlingar runt ögonen. Tar ni era statiner?

Tar ni medicin för högt kolesterol?

Nej, jag är orolig för att mina mediciner får mig... Ni vet.

Jag har slutat att ta allt, bara för säkerhets skull.

Jag har inte gett era några mediciner som ger er psykiska problem igen.

Jag vill inte riskera nåt.

Okej. Få en hjärtattack och lös det problemet då.

Det är kärlkramp. Artärerna är tilltäppta. Ni behöver nog en stent.

-Har ni bröstsmärtor nu? -Nej.

Då är det ingen fara. Just nu. Sätt er inte ner.

Morwenna bokar tid för angiografi så snart som möjligt.

-Morwenna! -Gleebles!

Hallå! Ja, jag pratar med dig.

Det är ett brott. Plocka genast upp det.

Hallå!

Hej. Jag är konstapel Penhale. Jag håller gatorna rena och säkra.

-Vad händer? -Vi stannar och väntar på honom.

Okej. Det är uppfattat.

-Men ni borde inte parkera här. -Vi parkerar var vi vill.

Känner ni till hans uppehållsort?

Vi vill veta var han befinner sig.

Okej. Och med "han" menar ni...?

Läser ni inte officiella förfrågningar om hjälp?

-Jag har haft en del att göra idag... -Ja, ni ser väldigt upptagen ut nu.

Om ni ser skymten av furir Pruddy så säger ni till mig.

-Furir Pruddy? Mike Pruddy? -Michael Graham Pruddy.

-Vad hade han nu gjort igen? -Han är frånvarande utan permission.

Just det. Frånva... Det stämmer ju inte.

Jaga ni barn och plocka skräp så sköter vi vuxensakerna.

-Nej, om ni ber om min hjälp... -Vi klarar oss.

Stopp, Al. Det är ett polisärende. Vi ska plocka in furir Pruddy.

Jag vet var han är.

Han har stuckit. Han är i Harry Glades lada.

-Var ligger den? -Jag tar över, Al.

Jag känner till området och jag känner den anklagade. Jag tar över.

Ni kör upp för kullen och följer kusten till Delabole.

-Det står "Glade Farm" på en skylt. -En ko-skylt.

Tack så mycket.

-Nu kör de den långa vägen. -Det var tanken.

-Joe? -Inte nu.

-Där är du. Jag är här. -Nu måste de tävla igen.

Oroa er inte. Det räknades inte.

Årskurs sex går tillbaka till startlinjen.

Tar det lång tid? Jag har patienter som väntar.

Det betyder mycket om de får medaljen av dig.

-Kan du stanna eller inte? -Ja.

Te. Hur går det med teet och mackorna?

Ja, men det är Smyth, inte Smith.

Nej, det är inte samma namn.

Nej, det låter ju annorlunda och stavas på olika sätt.

-Var är doktorn? -Okej, börja ni om.

Var är han?

Jag vet att de har samma initialer, men...

-Säg att du inte gjorde så. -Förlåt, men var är doktorn?

Han är på Idrottsdagen. Han kommer snart.

-Han måste ta James nu. -Det går inte. Du får vänta.

Du får ta honom. Snälla. Han måste äta lunch.

-Jag hinner inte. -Du måste. Han är jättehungrig.

Är allt okej? Al frågade efter dig innan idag.

Nej, det är svårt att förklara.

Bara...

Portwenn-mottagningen.

Ja, jag ber om ursäkt för det.

Jag vet att dr Ellingham längtar efter att få dela ut medaljerna.

Men först har han nåt att säga.

Ge vår hedersgäst en varm applåd.

Jag hinner inte hålla tal.

Dr Ellingham vill nog säga nåt om hur viktigt det är med idrott.

-Jag har inte tid. -Om man vill leva hälsosamt.

Självklart.

Att springa, kasta och hoppa...

Du vet vad jag vill säga, kan du bara hjälpa till?

Visst är de bra sätt att hålla sig frisk på, dr Ellingham?

Det är väl särskilt nyttigt att springa?

Inte speciellt.

Många skadar knäna, vaderna och hälarna-

-om man får dåliga instruktioner.

Men visst uppmuntrar du dem att sporta på fritiden?

Inte alla.

Många är inte alls intresserade av att tävla.

Kan ni bara säga vem det är som ska få medaljer?

Okej, treornas spjutkastning. Vinnaren är Jersey Lawson!

Det var nåt alldeles extra, Martin.

-Gå och sätt dig. -Treornas kulstötning.

Mike? Det är Joe Penhale.

Gör det inte värre. Vi måste prata.

Jag vet att du är här.

Då gör vi väl på det svåra sättet då.

Mike?

Mike! Om du är här så behöver jag lite hjälp.

Snälla?

Har ni läget under kontroll?

Den misstänkte befinner sig nog inte här. Han har nog rört sig vidare.

-Och hur vet ni det? -Instinkt.

-Ta en titt, Harding. -Sergeant.

Varför hänger ni kvar här då?

Jag har inte full kontroll just nu.

-Kan ni hjälpa en kollega? -Ni klarar er fint på egen hand.

-Ingen där, sergeant. -Vi behöver nog inte er hjälp.

Mike Pruddy är en bra kille. Var snälla mot honom.

Nej, men det var snällt av er.

Treornas ägg-och skedtävling vanns av Lee Majors!

Nu är det dags för skolstafetten.

-Det är ganska många vinnare... -Herregud. Nej, vänta. Ursäkta.

Sjuka människor väntar på mig. Alla är inte sjuka, men de väntar.

Om ni vann eller vill ha en medalj får ni komma upp hit.

Nu! Ge mig medaljerna. Du delar ut pokalerna.

-Vad håller du på med? -Delar ut medaljerna.

Alla de här barnen förtjänar att få medaljen...

...i en speciell ceremoni, och det var det jag bad dig om.

Jag förstår inte varför du vill förstöra...

-...skolans idrottsdag! -Du är hysterisk, Louisa. Här.

-Martin. Martin. -Herregud. Jag har inte tid.

Packa ihop och gå tillbaka. Jag ska prata med honom.

Ursäkta. Kom tillbaka, Martin!

Du kan inte bara gå när du bar dig åt så.

Våga inte gå härifrån!

Louisa! Herregud. Mår du bra?

-Förlåt, jag såg inte henne. -Ring efter ambulans!

-Ligg stilla. Var gör det ont? -Bara här.

Okej. Ligg stilla. Skynda dig!

-Jag åker med dig. -Nej.

-Det finns en läkare här. -Jag åker till sjukhuset...

Nej, gå hem. Jag vill inte ha dig här. Gå hem till James.

-Förlåt, men jag kan inte ta James. -Det måste du.

-Ni måste ta honom. -Louisa råkade ut för en olycka.

-Mår hon bra? -Jag måste till sjukhuset.

-När är ni tillbaka? -Vet inte.

Mår Louise bra?

Kan du ta hand om James? Michael kan inte. Nej.

-Jag tar honom. -Hälsa henne.

-Vad gör du här, Martin? -Vet du vilken dag det är?

-Jag kollar om du har hjärnskakning. -Nej.

Du har brutit nyckelbenet. De kollar om du har skadat huvudet. Jag ska...

Nej, jaga inte på dem. Du irriterar dem bara. Martin!

-Var har du varit? -Suttit fast här med James.

-Är de borta? -Inte länge till. Kom.

-Men den lille då? -Jag vet inte.

Han får följa med. Skynda dig nu.

Michael? Michael?

Michael?

Michael!

-Var är James? -Det är du. Hur mår Louise?

-Louisa! Hon har brutit nyckelbenet. -Michael är där uppe.

Nej, jag har kollat. De borde vara här. Det är oacceptabelt.

Skynda dig. Sätt James där.

Okej. Kalsonger.

-Där har jag dig. -Du får inte bara bryta dig in.

-Lägg inte nyckeln under mattan då. -Var lite schysst, Joe.

Jag vet att vi är vänner men du är hans medhjälpare.

-Jag kan gripa dig. -Du får inte gripa Mike.

Jag måste upprätthålla lagarna.

Men de idioterna får inte honom. Jag tar honom till närmsta kasern.

-Jag måste fängsla honom. -Nej. Han måste ju vika kläder...

Mike? Lyssnar du på mig? Michael Graham Pruddy.

Jag griper dig för att ha lämnat armén utan permission.

-Jag kan inte återvända! -Gör inget dumt.

-Nej, snälla Joe, jag ber dig... -Det var utmärkt gjort.

Då går vi innan de två... För sent.

-Det kanske inte är dem. -Jo.

-Michael! -Vänta. Det är doktorn.

-De sitter så hårt. -"De sitter så hårt."

Det har jag hört förr. Tar jag av dem sticker du. Jag är inte så dum.

-Vad händer? Mår James bra? -Allt är under kontroll.

-Jag skulle bara packa. -Packa? Vart ska du?

-Jag slutar. Jag måste sticka. -Verkligen inte.

Du har ett jobb. Varför är han gripen?

Han lämnade armén utan permission. Han är feg.

Nej, det är jag inte. De försökte fixa mina tvångstankar.

-De ska få fixa honom igen. -Han vill hellre leva på flykt.

Han kan inte ens packa.

Tyst. Ta av honom de korkade handklovarna.

Jag kanske har tvångstankar men det är så jag är.

Armén ville göra mig normal men jag ville inte det.

Men om det inte var en order då? Vill du har mer kontroll över dig?

Jag tror det.

Armén kan erbjuda terapi, så länge du har rätt diagnos.

-Men han hamnar i fängelse. -Det är inte säkert.

-Jag griper dig... -Håll klaffen.

Armén har ansvar för dig. Det är ditt beslut.

Okej. Jag åker tillbaka, doktorn.

-Förlåt för allt besvär. -Ja. Nu måste jag ha en ny barnvakt.

-Hej då, lillen. -Det är bättre om jag kör.

-Tänker du sticka? -Nej.

-Lovar du? -Ja.

-Kan vi smita från dem? -Jag tar hand om de där två.

Skit i packningen. Vi hinner inte.

-Mike! -Okej.

Mike!

Jadå!

-Är du redo? -Ja, om en liten stund.

-Lycka till. -Tack.

Morwenna... Kan du förklara för henne?

-Absolut. -Bra. Okej.

Vi ses snart. Kanske.

Hej då.

AVBOKA ALLA PATIENTER IDAG

-Hej, James. -God morgon.

Är det bra för honom att vara här? Med alla bakterier och så?

Michael är borta. Han har slutat.

-Vad sa du till honom? -Jag gjorde ingenting.

-Du hostar. Har du svårt att andas? -Öppna fönstret bara.

-När var doktorn här sist? -Jag vet inte.

-Har sköterskorna kollat dig? -Jag vet inte. Spelar det nån roll?

-Vems patient är det här? -Ett ögonblick. Dr Samuels, tror jag.

-Var är han nu? -Han är upptagen.

-Kan jag få lite vatten? -Ett ögonblick. Ursäkta...

-Hur ofta blev hon kollad inatt? -Vet inte.

-Vände de henne ens? -Jag vet inte.

God morgon, mrs Ellingham. Får jag lyssna på lungorna? Andas in.

-Tack. -Martin...?

Tack. En gång till. Tack.

Hon har ingen feber. Hur förklarar ni symptomen? Hon har en dvt.

Då får hon medicin för det problemet.

-Problemet skulle inte ha uppstått! -Vad är problemet?

Ni har nog en blodpropp i benet. En bit kan ha vandrat till lungan.

Då kan man få svårt att andas, och det har ni.

Om sköterskorna hade satt ner teet i fem minuter hade det inte hänt.

Vi kan nog ta hand om det och skriva ut er om några timmar.

-Ni borde nog gå så länge. -Inte förrän ni vet vad ni gör.

Martin! Var snäll och gå. Du måste mata James Henry.

5 000 enheter heparin. Och ett ultraljud.

-Hej. -Hej.

Mike bad mig gå hit. Jag skulle säga hej då.

Vill han att du säger hej då till mig?

Nej. Han säger hej då till dig genom mig.

-Jag kan förklara på puben. -Det låter bra.

-Var är han då? -Han stack utan permission.

-Vadå person? -Va? Utan permission.

-Har ni allt ni behöver? -Ja.

-Han klarar sig. -Ja, Mike är tuff.

Men han oroar sig. Det var därför vi inte funkade ihop.

Vi gick bara ut en gång. Det ledde ingenvart.

-Han är jättetrevlig. -Ja.

-Rolig, snäll. Väldigt snygg. -Ja, okej.

-Jag gillade honom, men... -Ditt kök hade tagit livet av honom.

Vill du ha jobb så kan du vara barnvakt.

Nej. Jag vill ha ett eget företag. Jag vet inte vad än, bara.

-Några förslag? -Jag tänker bara på fisk.

-Hur kom du på det? -Det är nåt speciellt med det.

Vi kan göra det ihop, om du vill. Men du betalar för drinkarna.

-Kom nu. -Okej.

Förlåt.

Tack.

-Jag kommer inte hem, Martin. -Va?

Jag sover där ikväll, men imorgon åker jag och James till Spanien.

-Varför det? -Jag måste få tid att tänka.

Doktorn sa att det var okej. Det är en kort resa och mamma möter oss.

-Nej, blodproppar... -Jag har fått heptarin. Heparin.

Jag har medicin och kollar blodet varje vecka.

Varje vecka? Hur länge ska du vara borta?

Jag vet inte, men jag vet att jag behöver en paus.

Men du gillar inte ens din mamma. Du kan vila hemma.

Nej. Jag behöver en paus från dig, Martin.

Vad menar du?

Jag är inte lycklig. Jag gör inte dig lycklig heller.

Lycklig... Varför ska alla vara lyckliga hela tiden?

Nu åker vi.

Hej då.

Du borde ha köpt vin på Cash-and-carry istället.

Ja, men de har ju inget gott.

Det ska inte vara gott på hippor. Det ska vara billigt.

Men gästerna måste få nåt gott att dricka.

Är de gott vill de ha mer och då får vi problem.

Har du tänkt ut nån underhållning?

-Har du fixat strippor, menar han. -Hon skojar med dig, pojk.

Han blev alldeles röd, stackarn.

Jag tar över planerandet. Du har säkert bättre saker att göra.

Jag har nog kommit på en affärsplan som jag kan tjäna mycket på.

Ser ni fiskebåtarna där? Och turisterna på stranden?

Vad får man om man kombinerar de två?

Glada turister.

Jag blir mellanhanden.

Jag låter folk som vill fiska träffa folk som kan låta dem fiska.

Jag tar 10-15% för besväret.

-Är det din affärsplan? -Ja. Vad tycker du?

Det finns nog inte en enda fiskare som vill ge dig ens 1%.

De tjänar inte tillräckligt mycket.

-Mellanhanden? Det var roligt. -Håll tyst, pappa.

Sa jag nåt dumt?

Dr Ellingham? Dr Ellingham?

Jag ville bara säga tack.

Jag tog angiografin och ni hade rätt om artärerna.

-Hade ni inte märkt nåt, hade jag... -Dött.

Ja.

-Tack. -Jag äter inte choklad.

Okej...

Du ser hemsk ut.

-Jag går och lägger mig. -Ja.

Det finns inget i kylen.

Ska vi två gå ut och äta?

Vad vill du göra?

Text: Linda Andersson Sync: BetteKaj