Original subtitles

-Är allt verkligen som det ska? -Allt är bra. Klä på dig.

Inte en till titt, för säkerhets skull?

Vi är klara.

Du är en man och vet kanske inte så mycket om den.

Jag vet mer om den än du.

Du borde skicka mig till en specialist.

När nåt är fel på dig gör jag det gärna.

-Jag tycker att jag... -Adjö!

-Jag har väntat 20 minuter. -Släck cigaretten.

Vi är framme, doktorn.

Här kommer han!

-Är allt som det ska, doktorn? -Jag har försökt ringa dig.

Det är min plikt att följa dig till altaret.

-Du är inte min bestman. -Det behövs väl inga titlar?

-Ska du inte byta om? -Det har jag gjort.

-Får jag ge dig ett gott råd? -Nej.

-Min pappa sa... -Nej.

-Jag har sagt det jag har att säga. -Ja.

Men jag är en av dina få ännu levande släktingar...

-Har hon kommit hit? -Hon är nog på väg.

Var inte orolig. Det är bara att gå in.

Vänta, doktorn! Trodde du att jag hade glömt det?

Tack.

Femton minuter är inte så mycket för en brud.

För en månad sen stod en annan man just där.

Femton minuter. Trettio. En timme. Två timmar.

Efter tre timmar fattade vi. Hon hade rymt med bestmannen.

Jag skulle aldrig göra så.

Sätt dig, tack.

-Ursäkta! Problem med håret. -Jag vet.

Det ser bra ut, menar jag.

Är du nervös? Jag också.

-Vilka är alla de här personerna? -Gäster.

Knappt kära. Vi är samlade här idag-

-för att välsigna deras äktenskap.

Äktenskapet är inget att ta lättsamt, utan vördnadsfullt.

-Ni måste vara säkra på det. -Det är vi.

-Båda två? -Ja.

Om nån vill invända mot vigseln-

-tala då nu eller var för evigt tyst.

Barn säger sanningen.

Då så. Tar du, Louisa Roberta Glasson-

-Martin Christopher Ellingham till make?

Ja.

-Tar du, Martin Ellingham... -Ja.

-Har bestmannen ringen? -Nej.

Med denna ring...

Vi är inte redo för ringen än. Uppenbarligen är vi det.

Då förklarar jag er vara make och maka.

Kyss bruden.

Tack, Ruth! Jag fattar inte att jag är gift.

-Ser jag gift ut? -Nu gör du det.

En dag att minnas!

Katie! Du är här!

-De håller inte vår klass. -Men de är goda.

Snustorra.

-Jag ber att få gratulera, doktorn. -Tack.

-Hon är en skönhet. -Ja.

-Kan du titta på mitt ben? -För Guds skull! Boka en tid.

Jag är inte full. Vem sa det?

Var bjöd du Chippy Miller? Han är ingen nära vän.

Jag bjöd honom inte. Många som är här är inte bjudna.

-Då ber jag dem gå. -Nej! De vill önska oss lycka till.

De tänker inte på oss. De vill ha gratis mat och cider.

Det är så det går till här, Martin.

Du vill ha det stillsamt. Byn vill inte det.

Kan vi inte bara lämna dem och låta dem festa på?

Du har väl varit på bröllop? Tårtan ska skäras och ni ska dansa.

Ja. Bara en liten stund till?

Mina damer och herrar!

Hallå!

Idag ska en stor person, en storartad läkare-

-det bästa som hänt Portwenn sen nya p-platsen vid stranden...

-...gifta sig. -Stolle!

Gifta sig med en av våra skatter. Louisa Glasson.

Det har varit några hinder på vägen och omvägar.

Ett snabbt stopp på BB.

Men nu är de framme vid målet.

Snälla, sätt dig!

1984 ställde Tina Turner frågan:

"What's love got to do with it?"

-Svaret är... -Nu!

Jag är inte klar med talet, Bert.

Kom igen, doktorn!

Jag har några bra skämt.

-Det här är nog tänkt för oss. -Är det obligatoriskt?

Du måste inte om du inte vill, Martin.

Jag är nog lite ringrostig. Utmärkt.

Jag lärde mig det i skolan. Det var obligatoriskt.

-Ursäkta! Det var ett tag sen senast. -Ingen fara.

-Gick du i dansskola som barn? -Nej.

Jag misstänkte det.

-Vad då? -De tänker hitta på nåt.

Gud! Bara det inte blir nåt pinsamt.

-Låt oss gå medan vi kan det. -Ja, det är bra.

Så lätt slipper ni inte undan.

Vi har en överraskning. Ni måste ha en smekmånad.

-Är det din idé, Martin? -Absolut inte.

Alla har bidragit. Bilen tar er till en lyxsemester.

-Jag kan passa honom. -Jag vet inte, Ruth.

Det är bara en natt, kära du. Du överger honom inte.

-Han är för ung för att minnas nåt. -Bara en natt?

-Väskorna är packade. -I kofferten.

-Var ni i vårt sovrum? -Vi såg dina strukna boxershorts.

Large Restaurant fixade matkorgen, så att kvällen börjar sprakande.

Låt oss göra det, Martin.

-Om du verkligen vill det. -Fort, innan han ändrar sig!

Hej då, James! Tack, Ruth. Det finns mat i kylskåpet.

Han gillar mosad banan. Låt honom inte hålla i skeden.

-Han sover inte så bra. -Du har redan sagt det.

-Gunga honom ordentligt. -Inte för häftigt.

Han älskar sina lila dinosaurie. Den lilla som ligger på sängen.

Akta klänningen!

Jag har ett jättebra skämt. En man går till doktorn...

-Vart kör du oss, Bert? -Luta er tillbaka och njut nu.

-Säg vart vi ska. -Det blir en överraskning.

Cornwalls mest romantiska plats. Den är Bert Large-godkänd.

Det lugnar mig inte.

Jag firade min smekmånad i stugan. Det är personligt garanterat.

-Ska vi bo i en stuga? -Nu är överraskningen fördärvad.

Jag hoppas att ni är nöjda.

-Här har jag nog aldrig varit. -Det är isolerat och romantiskt.

Ingen i närheten som stör. Jag var naken hela min smekmånad.

-Bert! -Det var min hustrus idé.

"Långt till närmaste hus. Varför vara påklädda?"

Vi var som Adam och Eva i Eden. Men jag behöll strumporna på...

Nu är det inte långt kvar. Det är en undangömd guldklimp.

-Varsågod. -Det är perfekt, Bert. Tack!

Det ser trevligt ut.

Champagne och delikatesser.

-Så romantiskt! -Tack.

-Pengarna tar vi sen. -Är det inte en present?

Självklart, men pengarna räckte inte till allt.

-Hamnar en del i din ficka? -Jag hämtar er i morgon.

-Hur mycket? -Gör inget som jag inte skulle göra.

-Hur mycket kostar det? -Hej då!

Stanna, Bert! Stanna!

-Martin. -Bert! Idiot!

-Det blir nog inte så dyrt. -Han har vårt bagage.

Vi har inga ombyteskläder. Inte ens tandborstar.

Det är bara en natt. Kom, nu går vi in och tittar!

Det är så vackert, Martin. Titta! Så snällt av dem.

Herregud... Gud!

-Visst är det fint? -En trevlig överraskning.

Ingen signal.

-Ingen telefon, verkar det som. -Det blir allt bättre.

-Lyssna. -Vad då?

Ingenting. Inget alls. Inga ljud.

Ingen trafik, inga stönande patienter och inga gråtande barn.

Bara du och jag.

-Vad gör du? -Ingenting. Jag bara...

Bra.

Hej, maken.

Hej...

...mrs Ellingham.

Jag ska göra en brasa.

Jag öppnar champagneflaskan.

Vad du än säger.

Jag sa inte nåt.

Jag vet.

Bara en tugga.

Bara en liten tugga. Det är allt.

Sluta nu. Din vägran är nästan antisocial.

Titta så glad han är. Han tycker om det.

Det är jättegott!

Jag tar tillbaka det där. Det är motbjudande.

Du har åtminstone god smak.

Varför vill män alltid göra en brasa? Är det grottmänniskan i dem?

Det var tur att det fanns tändved. Den ska bli het så fort som möjligt.

Det värmer upp skorstenen och motverkar sjunkande luft.

Grottmänniska var nog inte rätt ord.

-Skål. -Ja.

-Minns du dagen då vi träffades? -Ja. Akut glaukom.

Du tvingade mig att ha ögonlapp. Jag kände mig som en pirat.

Den alternativa behandlingen är att ha en papegoja på axeln.

Du skämtade, Martin! Bra.

-Det är inte ditt fel! -Skorstenen är blockerad.

-Öppnade du spjället? -Vilket spjäll?

-Det är en platta med ett handtag. -Jag vet vad ett spjäll är.

Var försiktig! Du kan bränna dig!

Vi måste släcka den! Försök att hitta en brandsläckare!

-Jag letar efter nåt! -Fort!

-Det där är vår champagne! -Ja.

-Är allt väl? -Förlåt!

Är det bra nu? Kom.

-Vart ska du? -Till huset vi passerade.

Jag måste ringa Bert. Vi behöver bagaget.

Jag är inte vandringsklädd.

Här kan du inte stanna. Stället måste vädras ut.

Det börjar bli mörkt och är dimmigt. Snälla, kan vi inte stanna här?

Vad gör du, Martin?

-Menar du allvar? -Kom nu.

En promenad på landet är väl romantiskt, på sitt sätt.

-Martin! -Kom nu!

Martin!

-Martin. Martin! -Vad då?

-Gå inte ifrån mig! -Jag letade bara efter vägen.

Hittade du den? Jag tror att det är åt andra hållet.

Om vi följer stigen kan vi inte gå fel.

En lång vandring i bröllopsklänning är inte heller fel.

-Jag kan inte gå så där fort! -Du behöver bara ta längre steg.

-Jag har högklackade skor. -Ta min arm.

Ta samma steg som jag. En stadig rytm.

Du måste sova. Det är bra för nervernas utveckling.

Alla andra bebisar gör det just nu. Du vill väl inte komma efter?

Så där ja.

Nu börjar du förstå.

Jäklar!

-Det här är definitivt fel väg. -Nej.

På vägen hit var träden till vänster. Nu är de runt om oss.

-Det stämmer nog inte. -Vi är mitt i en skog.

Det här är ingen riktig skog.

Menar du allvar?

Du går åt fel håll, men pratar om vad en skog är...

Det är nån där.

Hallå? Vem där?

Visa dig!

Nu har jag fått nog! Sluta genast! Det är sista varningen!

Herregud! Dumma djur.

-Du är inte friluftstypen. -Schas!

Nu ska vi få tag på en telefon.

Se upp, Martin!

Ursäkta. Jag tyckte jag såg en hare. Du behöver inte konfrontera den.

"Det är sista varningen! Visa dig!"

Jag försökte skydda dig.

Sista varningen!

-Ruth. -Det tog tid.

Ursäkta. Pappa höll en lektion i hanteringen av elektricitet.

-Vad är problemet? -Ljuset slocknade.

Det är sannolikt en kortslutning nånstans.

Startade du nåt? Vattenkokaren?

-Nej, ingenting. Bara diskmaskinen. -Diskmaskinen?

-Kan du fixa det? -Med rätt verktyg. Troligen inte.

-Ska barnet och jag ha det mörkt? -Jag ska ringa ett samtal.

Vi kan ha gått åt fel håll.

Det har jag sagt i 15 minuter.

-Det är nog inte så djupt. -Jag tänker inte vada över.

Vi måste fortsätta rakt fram. Annars går vi bara runt i cirklar.

Jag vadar inte över.

-Okej. Jag ska bära dig. -Verkligen?

-Tappa mig inte! -Min luftstrupe blir krossad.

-Hur tror du att de har det? -De tycker olika om det mesta.

Jag såg ljusen. Är allt väl? Har jag missat seansen?

Nej, allt är inte väl. Det är väl uppenbart?

Ljuset gick och Al kan inte fixa det. Men vi ska få hjälp.

-Ja, Mike Pruddy är på väg. -Behöver ni en elektriker?

-Jag fixar det. -Sånt här ska yrkesmän göra.

-Det avgör jag. -I hallen till höger.

-Han får väl inte en stöt? -Vi kan bara hoppas.

-God afton! -Stig på bara. Alla andra gör det.

-Elsaker är inte min gosses grej. -Joe fixar det.

Penhale? Han kan få en skål med vatten att börja brinna.

Det låter nästan bibliskt. Kan en skål med vatten börja brinna?

Se upp!

Vi har en stupad!

-Hur tänkte du dig bröllopsnatten? -Inte så här.

Det här var ett misstag. Vi borde ha varit hemma.

-Försiktigt, Martin! -Ja.

Idiotiska Bert. Han övergav oss på det där stället.

Han och de andra ville överraska oss. Hemska människor.

-Vi ville inte ha nån smekmånad. -Du ville inte det.

-Du höll med. -För att inte behöva höra dig klaga.

-Ville du ha en smekmånad? -Jag ville att du skulle vilja det.

-Vad då? Det där förstår jag inte. -Nej, du förstår ju aldrig.

Vi är frusna och blöta. Låt oss ringa Bert.

Vi ska hitta en telefon och åka hem.

Du har rätt. Det här var nog ett misstag.

-Jag blev nästan invalid. -Stå inte på en stol i mörkret.

Jag behövde se bättre.

-Hur illa är det? -Ett borderlinefall.

-Blir det ett ärr? -Det måste kanske sys.

Ni har en doktor i huset.

-Hur ska det behandlas? -Sätt på ett plåster och håll tyst.

-God afton! -Korpralen!

-Visa honom var det är, Al. -Hej!

Jag skulle göra ett försök, men jag har råkat illa ut.

-Får jag säga en sak? -Nej.

-Jag tycker att du är orättvis. -Jaså? Tack!

Du säger en sak, men menar nåt annat.

Du går med på en sak, men vill nåt annat.

Antag att jag hade önskat mig ett praktbröllop med en gyllene vagn-

-hundratals bröllopsgäster och en vecka på en tropisk ö.

Vad hade du sagt då? Martin? Martin!

-Ser du nåt? -Nej, för du gör mig blind.

Lys där istället.

Det här är väl trist jämfört med armélivet?

Om man gillar att dra sladdar i öknen, då är svaret ja.

-Behöver du förstärkning? -Ge mig den där lådan.

-Vi gör samma sak, du och jag. -Är du också elektriker?

Specialstyrkorna. Du i armén, jag inom polisen.

Då gör vi inte riktigt samma sak.

Vi kan hantera nödsituationer. Redo att rycka in direkt.

-Du kan hjälpa mig med en sak. -Sluta prata.

Så där ja.

-Martin? -Jag är okej, tror jag.

-Nej, jag stukade handen. -Jag kommer ner.

-Nej, det är för brant. -Ta emot mig om jag ramlar!

Ursäkta!

-Din klänning. -Jag ska ändå inte använda den igen.

Du har gjort illa dig! Låt mig få titta på det.

Det behövs inte.

-Vad tusan var det där? -Jag ska döda dig!

-Vi måste bort härifrån. -En bonde skrek åt rävarna. Lugn.

-Är du säker på det? -Edna!

Ja, 99 procent säker.

En räv och en bonde betyder en bondgård och en telefon.

99 procent säker? Då är det inte definitivt så, Louisa.

Okej. Ingen bondgård.

Han tycks inte välkomna besökare.

Vi är här nu.

Bort med dig!

-Är du okej, Martin? -Ja.

Vad gör ni här? Vilka är ni?

Vi behöver hjälp. Var snäll och sänk geväret.

-Ingen får snoka här. -Vi ville låna din telefon.

-Jag har ingen telefon. -Självklart inte.

-Varför är ni så tjusigt klädda? -Vi gifte oss idag.

-Det här är vår smekmånad. -Gratulerar.

Stilla! Inga hastiga rörelser.

-Är den där saken laddad? -Självklart.

Sänk den. Nån kan bli skadad. Även du.

Om du inte har en telefon ger vi oss iväg.

Nej! Ni går ingenstans.

-Hur sa? -Det finns rävar här.

Edna!

Tar du medicin? Vet du vilken dag det är?

Självklart. Det borde ni också veta om det nu är er bröllopsdag.

Edna!

-Är det din hustru? -Min hund.

Hon är bra på att bedöma människors karaktär.

-Vad händer nu? -Ni ska laga min hönsbur.

Det ser nog värre ut än det är. Vi kan säkert laga den.

Det ska göras ordentligt. Ni hade sönder den. Ni ska laga den!

Vad sägs om att jag ger dig pengar och sen lappar du ihop den?

Verktygen finns där borta.

-Ja! -Nu är det klart.

Teamarbete. Jag sa ju det, Ruth.

-Visst är du glad att vi kom hit? -Mycket. Drick upp och gå nu.

-Läggdags. -Det är i ottan man fångar bovarna.

Jag måste också sova för jag ska hämta doktorn och Louisa...

Jäklar! Antag att nån glömde ge doktorn hans väska.

Visst skulle han se det komiska i det?

James Henry Ellingham. Du torterar tant Ruth ikväll.

-Han håller på att få tänder. -Får han?

Det är därför hakan är röd och han dräglar.

Vad letar du efter?

-Varsågod. -Vaniljessens?

-Gnid in det med fingret. -Han behöver nåt smärtstillande.

Trycket motverkar smärtan.

Vi är tio syskon. Jag är äldst.

Skrikande barn är min ungdoms soundtrack.

Om jag inte hade uppfostrats till att inte visa känslor-

-så hade nog även jag gråtit.

-Jag har en. -13 till blir rävmat just nu.

In med dig.

För Guds skull! Edna skulle göra det bättre.

-Gör det själv, då! -Jag vill se en dåre som du göra det.

Ursäkta mig. Ja, vi hade sönder din hönsbur.

Men du riktar ett gevär mot oss, och förolämpar min make.

-Louisa. -Det kostar inget att uppföra sig!

-Jag tror att din fruga är rubbad. -Gör du?

Jag har bankat ner stolpen. Säg var telefonen finns så går vi.

För Guds skull! Jag ska banka och du håller den!

-Be om ursäkt! -Louisa!

Be min make och mig om ursäkt.

-Gör det! -Ursäkta.

-Nu ska du laga din stolpe! -Ge mig geväret, Louisa.

Vad hände? Låt mig få titta. Du har nog vridit axeln ur led.

Ni gjorde det! Vad är det med er? Ni kräver saker, har sönder saker!

-Låt mig få titta. -Rör mig inte!

Han är läkare. Sluta gnälla och låt honom titta.

-Öppna skjortan. -Jag klarar det inte!

-Ja, överarmsbenet har hoppat ur. -Det gör inte lika ont nu.

Nej. Endorfinerna lindrar chocken. Men du får snart fruktansvärt ont.

-Så illa är det nog inte. -Han kommer att plågas.

-Kan du fixa det? -Ja, självklart.

-Som det ska göras? -Gå till ljuset.

-Vifta inte med det! Det är farligt. -Säg inte vad jag ska göra.

Nu sover han sött.

Du är en kompetent man. Såna är sällsynta i de här trakterna.

Visst. Jag hittar inget arbete och har ingen flickvän.

Jag är en succé.

Du kunde ha haft torgskräck och varit schizofren.

Ja, man ska tänka positivt.

-Hur mycket är jag skyldig? -Inget för barnet.

-Resten skickar jag en räkning för. -Perfekt.

Endorfinerna börjar ta slut.

Gör mig en tjänst, raring. Det finns whisky i köksskåpet.

Jag vet vad du tänker, doktorn. Du vill också ha en husvagn.

Ja, det var precis vad jag tänkte.

Jag tycker synd om dig. Ett tråkigt liv och gift.

Håll truten! Våga inte prata om min hustru!

Här är flaskan.

Nu ska vi vrida axeln rätt.

Upp 90 grader. Sen vrider vi den. Det kan göra lite ont.

-Är du redo? -Gör det.

Himmelskt!

-Bra gjort, Martin. -Det är enkelt.

-Klarade du dig, Louisa? -Ja! Du, då?

-Vi måste få bort det här! -Hallå? Hur gick det?

-Klantskalle! -Hur är det med honom?

-Är han okej? -Pulsådern skars av. Rör dig inte!

-Jag larmar. Var finns närmaste hus? -Du hinner inte. Han förblöder.

-Kan du göra nåt? -Ja, men jag behöver din hjälp.

-Jag behöver nål och tråd. -Översta lådan!

-Nåt mer? -Ett rakblad eller en liten kniv.

-I tobaksburken. -Skynda på!

-Jag letar! Fiskelina? -Det är bra.

Du måste andas kontrollerat. Försök att få ner pulsen.

-Jag vill inte dö. -Du ska inte dö.

-Nu har jag allt. -Bomullspinnar?

Var ska jag hitta såna? Han bryr sig inte om hudvård.

Då så. Lägg din hand på min. Inte du!

Placera pekfingret där jag har mitt och sen håller du konstant tryck.

Redo? Nu!

Nu måste jag öppna såret. Jag ska försöka reparera ådern.

-Behöver du hjälp? -Nej.

Jag behöver en klämma till ådern.

-Den där saken i ditt hår! -Ta den.

-Har du en till whiskyflaska? -I skåpet vid diskbänken.

Herregud!

Du tar bort handen. Jag gör snittet och klämmer till om ådern.

Sen håller du klämman på plats medan jag gör reparationen. Okej?

-Är du okej? -Ja.

Nu.

Klämman.

Håll klämman på plats.

-Ursäkta. -Ingen fara.

Det här är snart över. Det kan bara gå på två sätt.

Så där ja. Nu får vi se om det håller.

Bra. Vi måste ta dig till sjukhus. Var ligger närmaste hus?

Det finns en väg på baksidan. Det tar 15 minuter att gå dit.

-Vilken smekmånad. -Prata inte.

-Jag är ledsen. -Varför då?

Det här blev inte det du hoppades på.

Vi lär aldrig glömma det.

Vilken bit minns du helst?

När vi gick vilse? När vi blev hotade med geväret?

Eller att se den här mannen förblöda?

-Förmodligen alltihop. -Jag förstår.

Martin! Lyssna!

Hon sover.

-Så... -Louisa.

Vi ställer bagaget här och sen skyller vi på Morwenna.

Lugn, Bert. Det är inte vårt blod.

-Vad i allsin dar? Herregud! -Det är inte vårt blod.

-Hur mår James Henry? -Vems blod är det?

-Jag hörde ett ljud. Doktorn! -Det är inte deras blod, Joe.

Okej. Det här går att reda ut. Människor försvinner hela tiden.

-Mår James bra? -Ni har väl inte skadat stugan?

Jag fick möbelvax i ögat, doktorn! Jag har nog blivit blind!

-Vems blod är det? -Bagaget var inte mitt fel.

-Fy tusan! -Jag tittar till James.

Jag tar hand om den där idioten.

Det var inte mitt fel!

Mottagningsrummet. Inte du! Få bort hunden.

Jag glömde bort det.

Mår han bra, Ruth?

Text: Håkan Axén Sync: BetteKaj