Original subtitles

Klockan är tjugo i. Jag är sen redan.

Du får inte gå. Om du går, förlåter jag dig aldrig.

-Puss på dig. -Puss. Hej då.

Besviken. Arg. Ledsen. Utlämnad.

Ensam. Sviken. Bortglömd. Bortprioriterad.

Använd inte ALLA negativa adjektiv.

-Övergiven. Överkörd... -"Ö", nu tar det nog snart slut.

-Har hon berättat det för dig? -Nej.

-Hur vet du det, då? -Jag känner mitt barn.

Hon har sagt att ni aldrig hittar på nåt, att du bara jobbar.

-Vad tänker du när du hör det här? -Att Anna pratar mycket om sig själv.

Är det okej om jag fortsätter?

Det brukar ta ett par år efter en separation-

-innan man hittar ett nytt liv.

Men för mig har det gått fortare. Jobb, lägenhet, ny relation...

Varför skulle Anna klä det i ord som att Stella är besviken på dig?

Det är enkelt. Den höga ton-nivån beror på att Anna är svartsjuk.

Då lägger vi ett kryss där och det sträcker sig ungefär så här.

Och på dig är det där och ungefär dit ner.

-Jaha, och vad händer sen? -Sen vaknar du och mår ganska bra.

Raka motsatsen är det för dig, Gösta. Donatorn mår sämre efter operationen.

-"Sorry"... -Det är okej.

Före operationen ska ni tänka på att vila mycket.

Och när givaren och mottagaren har så nära familjeband som ni två-

-rekommenderar vi att man talar ut.

Vi har haft fall där det varit för sent efter operationen.

Vad menar du? För sent för vad då?

Vi har alla möjligheter att klara operationen.

Ingenting pekar på att vi inte skulle klara den.

Men oförutsedda komplikationer kan uppstå.

Därför kan det vara för sent.

Jaha. Ja, ja.

Jaha...

Han satt tyst som en mussla. Vad skulle jag säga till honom?

Han kommer att svika igen. Han klarar inte av att nån skär i hans kropp.

-Han var livrädd hos läkaren. -Säg snälla saker till honom, då.

Han vill ju inte prata. Det kan bli en flicka om man mår illa...

Nu ska vi leka namnstafett! Det går så lätt när man gör rätt.

Jag heter Katarina. - Vad heter du?

Jag heter Nora. - Vad heter du?

Jag heter Mats. - Vad heter du?

-Jag heter Folke. - Vad heter du? -Jag heter Katarina. - Vad heter du?

-Vad bygger du för nåt, Folke? -En bil.

Du kanske ska ha hjul så att man ser att det är en bil.

Vill du se vad jag bygger?

En X-Wing. Från första Star Wars- filmen, eller fyran som ni säger.

Man kan fälla upp vingarna om man vill gå upp i "warp-speed".

"Mot Dödsstjärnan! To-to-to-to!"

Jag behöver en sån där svart som man kan böja. Där finns en!

-Ja, fast den tillhör ju mitt bygge. -Jag vill ha den.

Du får hitta nåt annat att bygga med.

-Då tänker jag krascha! -Nej, Folke...

-Ge mig den! -Försiktigt, försiktigt...

Vi lägger upp den där. Den är min. Du får krascha dina egna saker.

Man får inte krascha varandras. Man får bara bygga med sin egen.

Eller hur?

Då bygger vi lite till. Precis.

-Hur känns det nu, då? -Jag trivs riktigt bra.

Ungarna vill lära sig saker och fröknarna är snälla.

Pedagogerna, ja.

-Det verkar vara ett bra dagis. -Förskola, ja.

Jag är otroligt glad över att ha en man här.

Det behövs en manlig förebild.

Jag ser mig bara som en i personalen. Inga köns-stereotyper eller så där.

Ungar ska inte växa upp med bilden av att killar är si och tjejer så.

-Emil tog min pulka. -Jag tar det.

-Fröken, han bara tog den. -Då får vi gå och prata med honom.

Men säg inte "fröken". Säg Mats eller magistern. Då ska vi se...

Där har vi en fin bild.

Då kan du torka av dig medan jag mäter.

Tack.

-Ni hade lite otur förra gången, va? -Risken för kromosomfel var 1 på 100.

Ja...

Fullt så illa är det inte den här gången, men risken är 1 på 400.

-Det är bättre än förra gången. -Mm...

-Men inte så bra som det brukar vara. -"Brukar vara"...

Det finns alltid en liten risk för kromosomfel.

-Vad fan! Måste de göra det på gatan? -Måste du glo på dem?

-De gör det för att visa upp sig. -Eller så är de bara kära.

Du har bara två alternativ.

Antingen skaffar du ett övergångs- förhållande för att döva sorgen...

-Är det inte lite väl cyniskt? -Vad betyder det?

Glöm det. Och det andra alternativet?

Gå igenom alla du har varit ihop med och bli ihop med den minst dåliga.

Har du nyss klivit av ett rymdskepp?

-Jag försöker bara hjälpa till. -Jag behöver bara vara ensam.

De är ju överallt!

To take a lot of pain, to take a lot of pain

Love is just a lie, made to make you blue

-Hej, vad heter du? -David. Jag har en antikaffär.

-Vad gör du på fritiden? -Brukar du gå på speed-dejting?

-Har du varit singel länge? -Jag håller på att träffa nån.

-Varför är du här, då? -Hon är gift.

-Hon är vacker, intelligent, sexig... -Så du är bara en liten älskare?

-Du har en tjej, eller vad då? -Hon vill inte lämna sin man.

-En man? -Buster.

-Det låter som en hund. -Varför ska hon vara gift med Buster?

Vad tycker du att jag ska göra? Jag vet inte vad jag är ute efter...

-Jenny. Jag älskar henne. -Då kanske det är dags att gå vidare.

David? Vad gör du här?

-Hur är läget? -Jättebra.

-Och du? Hittar du nån? -Jag sköter inte mina kort så bra.

-Pratar du om dina ex? -Ja, hela tiden.

-Hur visste du det? -Det gjorde jag också första gången.

Vad fan ska man prata om, då?

-Vad har du sagt om mig? -Om dig?

-Byt bord! -Hej då.

Love hurts...

-Hur gick det på familjeterapin? -Bra. Anna var arg hela tiden.

Kul att höra. Hur länge ska ni gå?

Det är Anna som vill gå. Jag slutar gärna gå dit.

-Vad gör ni när ni är där? -Pratar.

Måste man prata så mycket om ett avslutat förhållande?

Jag tror att Anna vill prata om det för att inte Stella ska komma i kläm.

Jag ska ha middag för några gamla kompisar i kväll.

Jag har ju Stella i kväll.

MOBILEN RINGER

-Jag ska bara... -"Jag ska bara", sa Alfons Åberg.

-Pontus. -Ska du inte fråga varför?

-Vad då? -Varför jag ska ha middag.

Jag fyller år. Klockan åtta. Köp inget superdyrt.

Men jag har ju Stella.

-Skaffa barnvakt. -Nej, inte första kvällen.

-Okej. -Du...

Ja, det är Pontus. Men hej...!

-Hej! -Hej.

-Var är mamma? -Där inne.

Jag har tänkt mycket på det där med att jag var på restaurang med Lotta.

Det var inte meningen att göra dig ledsen.

Ärligt talat så är jag nog lite kär i Lotta.

Och då ser man inte tydligt på saker. Jag gjorde en dum sak.

Bara för...att jag är kär...liksom.

-Kan du förlåta mig för det? -Visst.

Gud, vad glad jag blir. Var är grejerna? Väskorna?

Jag undrar om jag kan vara några extra dagar hos mamma.

Ja... Ja, självklart.

Om du själv vill det... Självklart.

-Vet mamma om det? -Ja. Hej då, pappa.

Hej, hej...

-Men David... Sjukt. -Tjena.

-Vem av oss är psykopaten? -Jag har varit hos en kompis.

Det är därför jag handlar här.

-Hur gick det? Träffade du nån? -Nej, för fan.

-Och du? -Nej.

Du storhandlar, ser jag. Samma här.

Du fortsätter samla på glasdelfiner?

Ja, jag gör ju det. Det verkar som om jag har fastnat.

-Visst är de fina? -Mm... Jättefina.

-Skål! -Skål.

Hugg in.

Är det rostbiff? Mums.

Gissa hur många killar jag har fikat med-

-tagit en öl med, promenerat med eller gått på bio med sista halvåret.

Och med "promenera" menar du promenera och inte snusk?

Inte snusk. Riktiga promenader. En öl. Gissa.

-Tio, kanske. -Fler.

-Tjugo? -Tjugoen.

Tjugotvå med dig, fast jag vet inte om det räknas.

Det här om att hjärtat är en elastisk muskel och att man ska älska flera...

Jag köper inte det. Skitsnack.

-Menar du att det bara finns en? -Ja, jag tror det.

Jag håller med. Om man har bestämt sig, så finns det bara en.

Så är det.

-Pontus? Är inte du med Stella? -Jag fick barnvakt. Här.

-Tack. Till mig? -Den här också.

Kom in. Stå inte där och var blyg.

-Berätta hur ni träffades. -Jag vet inte...

Men berätta nu. Eller är det inte officiellt?

Det är klart att jag kan berätta. - Är det okej?

Hur ska jag börja...?

Mitt liv har varit rätt mörkt och eländigt ganska lång tid.

Jag är ensamstående med en dotter...

-Har hon ingen mamma? -Jo, jo...

Hon är en riktig skata. Hon vill gå i familjeterapi.

-Fortsätt, jag vill höra mer. -Mitt liv kändes bara mörkt.

Plötsligt ser jag en helt underbar människa bland mina arbetskamrater.

Som om hon plötsligt bara är där.

Jag blir som en pojke, gör dumma grejer, får handsvett...

Det finns ett ljus i tunneln - och det är Lotta.

-Det var fint. - Skål för Pontus. -Och Lotta.

Fick du handsvett? Vad gulligt.

Det är som när du blev ihop med Lotta. Ni blev också ihop på jobbet.

Det låter mer som när DU blev ihop med Lotta, med tanke på fumlet.

Kommer du ihåg, Lotta? Det var nog andra samtalet.

"Hej, det är Karl, nej Kalle. Om du inte gillar italienskt"...

-Skål för gamla goda tider. -Skål, Pontus!

-Har du bråttom? Vad händer i dag? -Möte, analys, sammanfattning.

-Hur ser din dag ut? -Leka, bygga, kladda.

-Det låter också kul. Ses i kväll. -Hej då.

-Solstrålen, Katarina. -Hej, det är Mats.

Jag är rejält risig. Jag är inte immun än som ni andra.

-Klarar ni er ändå? Utflykten också? -Absolut. Vi ordnar det, Mats.

-Krya på dig nu. -Det ska jag göra. Hej.

-Blöjbyten, då? -Jag är på storbarns-avdelningen.

Jag ska läsa böcker, kicka boll och vara en manlig förebild.

-Då har de hittat rätt man... -Och bygga lego.

Det finns EN strulputte - Folke.

Jag sitter av tiden och väntar på lönechecken. "Ka-tjing!"

-Det låter skönt. -Jag hatar det. Utmaningen är noll.

-Du gillar väl inte utmaningar? -Vem av oss forspaddlade ensam?

-Du blev ju meddragen av strömmen. -Du får minnas det på ditt sätt.

Nu är jag sjukskriven och "cashar" in sjukpenning. "Ka-tjing!"

Reflektion från en egenföretagare: Har ni inte tre karensdagar?

-Ligger jag här utan lön? -"Ka-tjing!"

Hej, hej. God morgon.

-Har Lotta kommit än? -Hon har ett möte på stan.

-Möte på stan? -Ja, hon har ett möte på stan.

Det är Lotta. Jag kan inte svara...

Lotta: Hej! Ja, det var jätteroligt. Är Pontus här?

Hej. Vad synd att du var tvungen att gå så tidigt i går.

-Höll ni på länge? -Ja, ett tag. Jag är lite bakis.

-De tyckte att du var supertrevlig. -Vad roligt...

...att dina gamla pojkvänner accepterade mig.

Jättetrevligt att dina gamla pojkvänner accepterade mig.

-Alla var inte gamla pojkvänner. -Nej, men 90 procent.

Dessutom ser jag dem inte så. Jag ser dem som vänner.

Vänner som har varit inne i dig.

Och att du nyss låg naken och skavde med dem hör inte hit?

-Om du är svartsjuk, så säg det. -Jag är inte svartsjuk.

-Bra. Då jobbar vi. -Varför ska man umgås med sina ex?

Det är människor som har stöttat mig och hjälpt mig.

Vem var det i natt som stöttade och hjälpte dig?

Är du tolv år? Det är inte mitt fel att du har varit ihop med fel tjej-

-och sett varenda avsnitt av "Let's Dance" i tron att världen ska vänta.

Jag har också väntat, men inte skaffat barn med fel person.

Jag har inget jävla harem omkring mig!

"Let's Dance"...

Jag ska till morsans grav i morgon.

-Har vi inte lite otur? -Vad menar du?

Hos barnmorskan hörde jag bara "kromosomfel, kromosomfel".

Konstigt, jag hörde bara "vi ska ha barn, vi ska ha barn".

-Är det sant? -Javisst.

Det känns som en ny chans. Allt kommer att gå bra. Det är du och jag.

Jag är bara orolig för att Gösta ska förstöra allt igen.

Nej, skit i det. Nu ska vi tänka på det som är roligt.

Vi ska ha barn, Monika. Fattar du det?

Vi ska ha barn.

Monika trodde att jag skulle hitta dig här.

Här har man inte varit sen din mamma begravdes.

Du var inte med på begravningen.

Du Olle, jag...

Jag måste säga... Äh, jag vet inte hur jag ska börja.

-Vad är det där? -Det här?

Det är vårt barn.

Jag tänkte att mamma... Äh, jag vet inte...

Jaha... Så det är hjärtat?

Nja... Ja, där är hjärtat, tror jag.

Han är ju lik dig.

-Ser du näsan här? -Han?

Jag ser det.

Jaha, så det här är mitt blivande barnbarn?

-Fantastiskt. -Vad var det du skulle säga?

Nej, det var ingenting.

Fantastiskt.

Jag är här...

-David. -Ja?

Hej! Här kommer jag och stör.

Du stör inte. Här rullar miljonerna in.

Jag tänkte att vi skulle käka lunch. Klockan är ett.

-Eller har du redan ätit? -Nej.

Vad bra.

TELEFONEN RINGER

Jag kanske kan ta lunch.

David, det är den där storkunden.

-Säg att jag ringer upp. -Kunden med Ferrarin.

Kan du komma genast? Vi behöver dig nu.

Det är David.

-Missade du storkunden? -Ja, typ.

-Ja, ja...men ska vi? -Ja, självklart.

Sista middagen med trasiga njurar.

Sista kvällen som vi tvingas höra på ditt medicingnäll och sjukhus-pjosk.

-Och Gösta är med hela vägen? -Nu är det för sent att hoppa av.

-Det skålar vi för. -Ni fattar inte hur bra det känns.

En ny njure och vem vet, kanske en...pappa.

-Det är kanon. Skål. -Vänta, vad är det du säger?

-Du låter nästan glad för sjukdomen. -Jag vet inte, kanske lite.

-Fresta inte lyckan för långt bara. -Nej, man ska inte vara för glad.

-Vilken "party-pooper". Skål! -Jag ska vara tyst.

Ta det lugnt nu.

-Jag bara slängde igen dörren. -Hur tänkte du egentligen?

Jag ser ett spår i mitt liv. Ju mer jag tänker, desto sämre går det.

Anklagar du Lotta för att vara otrogen?

Att vara en patologisk sexmissbrukare.

Tänkte du då eller inte?

-Mitt råd är total förnedring. -Lyssna inte, du kräks hela natten.

Du kräks inte. Du ska tillintetgöra dig totalt.

Sätt dig utanför hennes dörr och vänta.

Som en hundvalp i en Disney-film.

Du är vovven som har gjort nåt dumt och som vill in i värmen.

-Och stora ögon. Voff-voff! -Du är så jävla störd, Mats.

-Funkar det? -Ingen aning.

Men det är min reservplan om jag gör nåt dumt mot Charlotte.

-Sånt här är vänner till för. -Än en gång har jag gett er råd.

Jag guidar er genom livet.

Det är besvärligt med kontakten med motsatta könet.

-Jag visste inte att du hade nån. -Jo, med Anja.

Glasdelfin-samlerskan?

-Vad är det för fel på henne? -Ingenting. Tvärtom.

Vad då tvärtom? Det var ju inget fel på henne.

-Det är det inte heller. -Förutom det där med glasdelfinerna.

-Kan vi släppa glasdelfinerna? -Här släpps inget. Du sa "tvärtom".

Det är inget fel på Anja, men hon förtjänar nåt bättre.

-Än dig? -Ja.

-Jenny, då? -Vad är det med Jenny?

Jag kan inte släppa henne. Hon sitter som en fästing.

Eller som borrelian efter en fästing.

Du är ju poet, David. "Jenny, kärlekens borrelia."

Skitkul. Hon ringde hit i dag.

-Okej? -Men samtalet bröts.

-Vad är planen? -Jag har ingen plan.

-Jag tänker inte ringa henne. -Det är alltid så här med dig.

Vi har ju snackat om det här. Du är intresserad, men hör inte av dig.

Du gjorde ju slut. Tänk om hon har kommit fram till nåt. Ring henne.

Varför är jag så värdelös?

Smitta, kanske. Jag känner mig också värdelös. Jag kan ha smittat dig.

-Jag vet inte ens... -...vad du vill bli när du blir stor.

Du har ju jobb på dagis. Det kanske är det du ska bli när du blir stor.

-Dagisfröken? -Varför inte?

Det finns ett enkelt svar: Jag är timmar från att bli uppsagd.

Det är sant. Jag kan inte ens ta hand om små människor.

-Men du Mats... -Jag säger ju att jag ska få sparken.

Jag tänkte säga att det är väl bara att skärpa sig. Skärp dig.

Skärpa mig? Mm... Det skulle bara vara så olikt mig.

-Är du redo för i morgon, Olle? -Absolut.

Vi ses...förhoppningsvis.

Hej.

-Hur länge har du varit hemma? -Ett tag.

-Var var du i går? -Är du svartsjuk?

Nej, bara lite orolig för...

Du Pontus, jag har varit med Nicke.

-Amen...! -På bio.

Vi gick på bio för att jag var ledsen. Jag, han och hans flickvän.

-Jaha... -När jag kom hem låg du där.

Varför väckte du mig inte? Jag hade blommor som jag tänkte...

Jag räddade dem, de står där.

-Är vi vänner? -Ja.

Men du ska inte vara svartsjuk på mina ex.

Då får du inte glo snett på min fotboja. Hon heter förresten Anna.

-Var sin ryggsäck, alltså. -Var sin ryggsäck.

Du kommer att gilla Nicke och de andra. De har betytt mycket för mig.

Nu ska vi åka till Nickes skidstuga.

-Jag vill gärna att du följer med. -Jag?

-Jaha, när då? -I dag.

-Ska vi till fjällen i dag? -Lite "Last christmas". Om du vill.

Last christmas I gave you my heart

-But the very next day -You gave it away

Ursäkta...

Hej.

-Vad gör du här? -Du ringde och la på.

-Jag vet. Förlåt... -Vi måste prata.

Kom, kom.

-Hur mår du? -För jävla dåligt. Undrar du varför?

Det var så jävla dumt att göra slut.

Varför gjorde jag det? För att du är gift? Folk har väl löst sånt förr.

Jag vet inte hur, jag vet bara...

Jenny, jag...älskar dig.

Här och nu älskar jag dig mer än jag kommer att älska nån annan.

-Säg nåt, då. -David...

Vad det än var vi hade så...är det över nu.

De här siffrorna vill vi inte se mer. Tappet är inte acceptabelt.

Nu handlar det om att ta ansvar och kraftsamla.

Nu vill jag presentera vår nya strategi- och marknadsplan.

Det sker givetvis med hjälp av vår vd - Jenny Carlsson.

-Bra, Nora. Är det mamma och pappa? -Nej, det är mamma och Johan.

Den kanske du inte ska visa pappa.

Nej, jag skojade bara. Mats skojade lite.

-Mats, har du tid en liten stund? -Javisst.

-Har det hänt nåt? -Nej, vi ska bara prata.

-"Shoot." -Hur tycker du att det går?

Bra. Det känns som om jag är en manlig förebild. Busar, lirar boll.

Då tycker vi lite olika.

Den ena har kanske inte mer rätt än den andra.

Jag pratar inte om huruvida du är en bra manlig förebild-

-utan om du är en vuxen förebild.

-Vi har kanske olika pedagogik...er. -Du kan sätta dig.

Jag är ganska säker på att min pedagogik fungerar.

Den tar barnen på allvar och sätter barnet i centrum.

Sen kan man tycka att olika stilar är lite hokus pokus...

...om man har ett engagemang.

Du saknar engagemang, Mats.

-Ditt engagemang måste bli större. -Okej.

Annars blir det här inte mer än ett korttidsvikariat.

-Är vi överens? Är jag tydlig? -Jajamänsan.

En sak till. Jag hittade den här på en hylla i personalrummet.

Lego är till för barnen. Personalen har ingen egen sparhylla.

MOBILSIGNAL

-Hallå, Anna. -Kan du ta Stella i kväll?

Ja, vad kul. Gärna.

-Kan du det? -Absolut.

-Vad schyst. Det har kört ihop sig. -Det fixar jag.

Ska jag komma med en gång? Bra, då gör jag det. Hej.

-Halloj! -Hej!

Jag kan tydligen inte följa med. Om vi inte åker allihopa...

-Ja, fast vi kommer att festa en del. -Kommer ni, eller?

Men åk du. Vi väntar här tills du kommer hem.

Vad gullig du är.

-Lotta! -Hej då. - Jag kommer.

-Ska de åka utan dig? -Ja, men jag är hellre med dig.

Då lämnar jag er nu.

-Kan man få lite vatten? -Nej, tyvärr.

Blir det så stort?

Gösta, du ska veta vad det här betyder för mig.

-Du behöver inte hålla på... -Nej, men ändå. Tack.

-Vad är det här? -Stesolid, lite lugnande.

Vi kan behöva nåt för att hålla modet uppe.

Känner du nåt? Inte jag heller.

-Nu tycker jag att det känns lite. -Samma här. "Wow!"

-Jaså, är du också bjuden på partyt? -Det verkar inte bättre.

Pling-plong...

Kläderna är inte till vår fördel.

Jag tror att de har glömt att tvätta min... Den luktar.

Vet du vad det där är?

-Det är ju du. -Jag?

Så luktar du.

Fy fan för dig. Du har förstört mitt liv. 20 år - puts väck.

Hon dog ju faktiskt när du stack.

Knall och fall, och det var mitt fel. Du förlåter mig aldrig.

-Njuren får du för barnets skull. -Det har jag fattat för länge sen.

-Dig vill jag inte ge nåt. -Självklart inte. "Fuck you."

-"Fuck you too." -"Fuck...fuck you."

Döda morsan... Fan vad jag hatar dig.

Tack.

Ska vi?

Textning: Anders Frisell Svensk Medietext för SVT