Original subtitles

-Vin? -Hur mycket romantik tål en flicka?

Jag har aldrig gjort marinarasås.

Det står att den ska värmas, men hur länge?

-Vet inte. -Okej, sätt dig!

Nej, inte där. Den bekväma stolen.

Rött vin.

-Och vad är det där? -Vad ser det ut att vara?

-Öppna den, vet jag. -Okej...

Å, jag tror att jag ser i syne!

Ett tag trodde jag att du tänkte fria till mig.

Jag fick en hjärtattack, men det är ju bara en nyckel!

En jättefin, nästan blank nyckel.

Då gör du det? Flyttar hem till mig.

Får jag fundera på det?

Okej, jag ska bara...

Vill du ha lite cheddar på din?

Nej tack.

Det är jättegulligt av dig, Al, men...

Jag trodde att det kunde få dig att stanna.

Det är inte du. Jag vill bara inte fastna i Portwenn för evigt.

-Vad är det som inte finns här? -Jag vill bara inte sluta som...

Jag kan se oss flytta ihop, gifta oss, bli tjocka och gamla.

Vi blir Bert och mrs Bert och kommer aldrig att ha gjort nåt.

Jag kommer tillbaka. Det hade inte gjort mig nåt om du reste.

Å, tack ska du ha!

Vi tar med oss flaskan till vår klippa och tittar på solnedgången.

Vi tittar på stjärnorna hela natten.

-Kan vi göra andra saker också? -Kanske.

-Det kan bli kallt. -Jag håller dig varm, Al Large.

-Vill du låna en jumper? -Sen du städade, hittar jag inget.

Jag har inte fått postat det än.

-Det här är ju min ansökan. -Just det.

Jag förstår.

Hej då, Al.

Visst är det här den bästa äggröra du har ätit?

Tja, kanske inte den bästa...

-Pappa... -Vad är det?

Jag minns när jag fyllde 10 och satt med godis hos bookmakern-

-och du sa att nästa lopp var vinnaren.

-Det var alltid nästa. -Louisa...

Pappa...

Jag måste få veta. Tog du de där pengarna?

Nej, det gjorde jag inte. Jag må vara mycket, men en tjuv är jag inte.

Man kan strunta i en person som säger att man har fel-

-men det är svårt när en hel by säger det.

Jämt undrar jag om jag är dum som fortfarande tror på dig.

Det måste ha varit svårt att fostra oss när mamma gav sig av.

Det har inget med din mor att göra!

Pengarna var till livbåtarna. Tror du att jag gör nåt så nedrigt?

Joan kom alltså aldrig på dig med att ta dem?

Ljuger hon också?

Joan... Den kossan ska alltid lägga näsan i blöt.

Jag hade spelskulder, stora skulder.

Den där hästen var en säker vinnare.

Jag hade tänkt betala tillbaka när den vann.

-Men den föll förstås i första... -Nej, hur kunde du ljuga i alla år?

Hur kunde du låta mig göra bort mig inför mina vänner, hela byn?!

Förlåt mig.

Jag tror... Det är nog bäst att du ger dig av i morgon bitti.

Pappa?

-Pauline... -Jag har inget att säga.

Men det har kanske jag. Jag är hemskt ledsen för ansökan.

Jag såg brevlådan, men...

-Klämde jag ditt finger? -Ja, doktorn...

I går kväll bad han mig att flytta hem till honom.

Al! Han trodde sig kunna ta mig på sängen med marinara.

Och han gick rakt förbi brevlådan!

Ursäkta... Ni har granskningsrådet i dag.

-Ja, jag ska dit nu. -En brevlåda syns ju. Stor och röd.

-Jag är tillbaka om en timme. -Ja, ursäkta.

Lycka till.

-Jonathan... -Terry!

-Kom, Terry. Kom, kom! -Så fint du har fått det.

Ja, jag tror mig ha klurat ut det. Allt finns här inne.

Du har inte tagit dina mediciner!

Jo, självklart. Därför tänker jag så klart, Terry.

Jag har ett chip i skallen som de kontrollerar. Lyssna, lyssna!

-Hör du? -Det är en kopplingston.

-Vad gör du? -Jag måste bara...

Det är nån här som sänder till min skalle.

Ju längre jag stannar, desto värre. Jag måste bara klura ut vem det är.

Det är okej, Terry. Jag vet att det inte är du.

Vart ska du?

-Vi måste ju ut till båten. -Jag ger mig av nu!

Okej, det är lugnt. Kan du köpa aluminiumfolie om du går ut?

För att sätta på skallen som skydd?

-Jag vill slå in lite ost. -Vi ska till London.

Ja, när vi har mött upp båten.

Nej, jag ger mig av nu!

-Jag kan inte möta upp båten ensam. -Följ då med mig nu.

Du ljuger.

Du ljuger! Du ska ingenstans, du... Du vill inte göra det med mig.

Hej då, Jonathan, och glöm inte att ta dina piller.

Alla kan reglerna.

Alla piroger måste ätas upp innan ni börjar på nästa.

Måste ni spy, var snälla att använda hinkarna.

Jag tolererar inte vadslagning i en sån här andlig tävling-

-men sätter 5 pund på Bert.

-Då så, klara, färdiga... -Vänta!

Jag sa ju åt er att ställa in det. Det är en allvarlig hälsorisk.

-Har ni bakat dem själv? -Javisst.

Era magbesvär kanske smittar. Det här tillåter jag inte.

Ni kan ju knappast ringa polisen. Vi har inga poliser i stan!

-Jag ser till att ni får slå igen. -Mina piroger är helt okej.

-Lägg ner den där, Bert! -Jag har satsat pengar på det.

Hit med alla piroger!

Han blev nog upptagen med en patient.

-Han är väldigt hängiven. -Vill dr Ellingham inte närvara...

...tvingas rådet betrakta anklagelserna som underbyggda.

-Idiot! -Det är inget att skratta åt!

Köttet kan vara förorenat!

Varför bryr jag mig ens?!

Vi har väntat tillräckligt länge. Dr Ellingham visar sitt förakt.

Kan vi rappa på? Jag har ett ärende och kanske infekterat kött i håret.

-Dr Ellingham, granskningsrådet... -Jag vet vad det är. Kom till saken.

Jag har pratat med flera bybor.

De tycker att er attityd mot dem är lite överlägsen.

Några kallar er nedlåtande-

-och andra "oförskämd". En lista över händelserna.

Vill ni diskutera ett medicinskt problem?

Hälsovård handlar om mer än så, särskilt i såna här byar.

En läkare måste bli en del av gemenskapen.

Okej, ni har samlat en massa bevis-

-och har säkert tagit ett beslut så kom till saken.

Jag är förvånad över några av de personer ni valde att prata med.

Mrs Redtree... Hon har ju alltid nåt att klaga över-

-som att brevbäraren lämnade grinden öppen.

Mr Thorntons hobby är att klaga.

Han ville förbjuda fiskmåsarna för att de är skräniga.

-Han är knappast pålitlig. -Jag pratade med fler.

Och ingen hade nåt gott att säga om doktorn?

Tja, några...som apotekaren.

-Hon var väldigt entusiastisk... -Mrs Tishell, ja.

Men ni valde att bara skriva ner det som gnällspikarna sa?

Vad är er poäng?

Även jag kan tycka att dr Ellingham kan vara lite...

...frustrerande, men vi kan skatta oss lyckliga över att ha honom här.

-De flesta håller med mig. Därför... -Tack, miss Glasson.

Dr Ellingham, vi har ett färskt initiativ-

-en kurs som fokuserar på social kompetens.

I två veckor får ni lära er att umgås med era patienter som människor.

Efteråt utvärderar jag hur ni har tagit er an det.

Och om jag väljer att inte delta i ditt initiativ, Gavin?

Då rekommenderar jag att ni avskedas.

Allt hänger på er, dr Ellingham.

Han behöver nog fundera på det en stund.

Hur gick det?

Bra, alltså.

Kom in.

-Var det där verkligen nödvändigt?! -Nej, det var det inte.

-Du inser väl hur allvarligt det är? -Ja.

Struntar du i att de vill bli av med dig?

Jag vet att du aldrig har passat in här-

-och att du aldrig ens har försökt.

Jag har alltid försökt förstå det, eftersom det bara är du.

Du är sån. Men det här handlar nog inte ens om det.

Du ville nog att granskningen skulle gå fel-

-så att de kan skicka bort dig härifrån.

Men det ska du veta, Martin...

Jag vill att du stannar.

Louisa...

-Behöver du hjälp? -Nej, nej...

-Ursäkta... -Hej.

-Vi måste prata. -Försvinn!

Ni har inte tagit er medicin. Eller hur, mr Crozier?

Nej, naturligtvis inte. Eftersom... ni väntar på att jag ska lämna stan.

Jag vet att det är nån som ligger bakom allt det här.

Jag vill att du ringer din pappa.

Jag behöver prata med honom.

Nej, du förstår inte... Om du ringer, kommer han tillbaka.

Annars... Slå en signal till honom.

Mr Crozier, ta och vänta där ute. Vänta där ute, sa jag!

Nej, gör inte så! Kom tillbaka.

-Nu blir jag upprörd... -Släpp henne!

Man ska nog inte reta upp dem, Doc.

Okej.

Hallå?

Hallå?

Pappa...

Louisa?

Din vän är här. Jonathan.

Han är inte på så bra humör.

Han vill att du kommer tillbaka.

Och han har en kniv!

Båten går klockan 12. Kom i tid!

Bra.

Okej, sätt dig.

Här! Här...

Då så, Jonathan...

Nu vill jag att du tar några djupa andetag och ger mig kniven.

Sen sätter du dig så att jag kan ge dig lugnande och ringa polisen.

Snyggt gjort!

Hämta stolen där borta och ställ den här, vet jag.

Sätt fart.

Och du, receptionsbruden, ge mig nåt att binda er med.

-Kirurgtejp? -Ja.

Och en munkavle - till honom.

Ställ ner stolen och sätt er.

Jag har aldrig gjort det här förut.

Mr Crozier, stanna upp ett tag och beakta följderna.

-Sätt ner klockan! -Be honom snällt!

Lyssna, lyssna... Statisk elektricitet. Hör ni det?

Nej.

Det kan jag!

Jag vill inte att ni blir oroliga, men de har tagit sig in här också!

-Snart ringer de gisslanförhandlaren. -Han blir bara sämre.

Jag är ledsen, Martin.

-Du får betala det du har sönder! -Sluta reta upp knivmannen.

Lita inte på Terry. Han bara ljuger.

-Han verkar se klart. -Han pratar faktiskt om min pappa.

Varför vill du att han ska komma tillbaka hit?

Båten, leveransen... Det angår dig inte.

-Vilken båt? -Vem sa nåt om en båt?

Berättade Terry om den? Jag sa ju att han inte är att lita på.

Det är verkligen intressant att se hur en sinnessjuk person tänker.

Jag funderar på att bli psykiatrisjuksköterska.

"Campylobacter"?

-Det är en kod! -Nej, en bakteriestam.

-Och det kommer just nu? -Jag brukar få fax om sjukdomar.

Det här handlar om mig. Vad står det?

En bagare har en infektion kopplad till rå kyckling och fågelträck.

-Jag kan inte se ditt namn nånstans. -Du ljuger! Jag vet att du ljuger.

Säg nu vad det handlar om.

Hallå?! Hallå!

Hallå?!

Se till att bli kvitt honom.

Verkar det inte lite misstänkt att jag är bunden vid en stol?

Antagligen.

Jag kommer strax!

Mr Peters... Så trevligt att se er igen.

Ellingham, ni ger mig inget val. Jag rekommenderar att ni avskedas.

Som ni vill, som ni vill. Skicka papperen, så ger jag mig av.

-Om ni bara hade gått kursen... -Jag går gärna kursen.

-Verkligen? -Ja.

Absolut. Räkna med mig.

Då anmäler jag er.

-Räkna med mig. -Två veckor. Social kompetens.

Det låter toppen.

-Jag kommer att kolla närvaron. -Tack.

-Tack ska ni ha. -Nej, ni ska ha tack.

Lås den, lås!

Kom!

Sitt!

Jag ser helst att du lägger bort kniven.

Du är förvirrad just nu, men här finns bara vänner...

-Jag sätter mig. -Ja, det vore en jättebra idé.

Jag får en sån brännande huvudvärk precis här.

-Jag lät kolla upp det utan resultat. -Huvudvärk eller migrän?

Det finns ett samband mellan migrän och bipolärt syndrom.

Jag vet inte skillnaden. Jag vet bara att det gör jätteont.

Migrän ger suddig syn, illamående...

-...och ljuskänslighet. -Ja, men orsakas det av radiovågor?

Klipp till honom!

Jonathan!

Nej, det var inte...

-De tvingade mig att göra det! -Låt bli. Du skär av en pulsåder.

-Du förblöder. -Jag är en hemsk vän.

Bara... Fixa honom, jag betalar!

Jag är fastbunden vid en stol!

-Okej, sätt er där. -Var försiktig.

Nej, nej, snälla...

-Ge mig något mot smärtan. -Okej, nu får du vara tyst!

Bra, pulsådern skars inte av.

-Hur är det, doktorn? -Bra. Håll där.

-Ge mig kniven. -Nej.

Okej.

-Är du okej, Louisa? -Gör det ont?

Ja, det är lite ömt.

-Håll armen still. -Martin!

Lägg ner den där! - Varför har ni gevär i huset? Vad är det med er?

-Hur tog du dig in? -Jag tog köksvägen.

Då förstår jag. Tolv...

Vi måste vara vid båten kl 12.

-Det där får du göra själv. -Vad då?

-Nej, vi måste ju hämta paketet. -Jag stannar här, Jonathan.

Okej, som du vill.

Jag åker.

Ja, jag åker. Du berättar var båten är, sen tar jag mig dit...

Nej, för då är jag där och ni är här och ni ringer polisen.

Nån annan får hämta båten.

Du vägrar göra det, så...

Du, där!

-Du åker. -Jag kan inte köra en båt.

-Han kommer från London. -Varför utesluter du kvinnor?

Visst... Då gör du det.

Jag är inte tillräckligt stark.

Pauline! Jag vet att du är där!

Pauline! Jag vill bara prata med dig!

Jag kan vänta hur länge som helst!

Kom... Kom!

-Sätt fart! -Är den äkta?

Gå dit in.

Vad är det här?

-Jag vet. Du kan åka. -Vart då?

Ta en båt och hämta nåt kl 12.

-Jag är bara en rörmokare. -Mr Crozier har en psykos.

-Och vad betyder det? -Han är galen. Gör som han säger.

Vägrar du, gör jag ett durkslag av din receptionsbrutta.

-Durkslag? -Ett slags sil.

Större än en sil.

Min pappa har en båt.

Jag vill hem.

Okej, berätta för honom!

5 km uppåt kusten. Nelson's Point. Är det bekant?

En spansk trålare cirka 800 m ut.

Hälsa från Terry och säg: "Terry me manda a porel paquete."

Visst. Okej.

Säg det! "Terry me manda a porel paquete."

-"Terry me manda a por..." -Nej.

"Terry me manda a porla paquete."

-Nej, "a por el paquete." -Allvarligt!

Tick tack, tick tack... Fort!

Sätt fart!

Han klarar sig väl?

Ja, naturligtvis.

-Vad handlar det om, pappa? -Var snäll och ta dina piller.

-Vad är det i det där paketet? -Droger.

Det där snortar man inte.

-Det är inte droger. -Det är sprängämnen.

-Mycket bättre. -Vi är bankrånare.

-Det är ett magasin. -Med ett kassaskåp.

Det gör det inte till en bank.

Ska Al hämta sprängämnen?

Okej?

Terry "me, me manda por..."

"Terry me manda..."

Terry Glasson skickade mig.

Visst.

Jag kan inte spanska.

Du, där!

Å, herregud...

-Läkarmottagningen. -Ja, det är jag.

-Har du paketet? -Ja. Är Pauline okej?

Pauline mår jättebra.

Var försiktig med paketet!

Okej, ta hit det.

-Ge mig doktorn. Nån är skadad. -Nej, du måste ta hit det nu.

Nån har trillat vid Pulver's Cove.

Ta hit det jäkla paketet, Al!

Du ska få ditt paket. Låt mig prata med doktorn!

Till dig. Nej, vänta! - Inga trick nu, okej? Ingen kod.

Okej, vänta lite.

Nån har fallit ner från en klippa. Och?

-Han kan höra mig. Al? -Jag tror att han är svårt skadad.

-Han rör sig inte. -Ring kustbevakningen.

Ingen kustbevakning! - Varför inte?

Då ser de sprängämnena. Doktorn kan åka dit.

-Jag vet inte... -Doktorn kan behandla patienten.

Och vi kan ta hand om paketet.

Okej, rörmokargossen... Vi kommer dit.

Okej, allihop, kom! Vi ger oss av nu.

Kom igen! Är ni döva?!

Det är jag, pappa. Nej, det funkade inte med blommor.

Lyssna nu... Jag behöver hjälp.

-Ted? -Jag fick ett.

Nu blir allt bra.

Å, Ted, nej...

Ellingham! Ellingham!

Fort, här borta! Bagaren föll!

-Var är han? -Den idioten försökte stjäla äggen.

Det hade jag verkligen inte trott om en man från trakten!

-Var är rörmokar-grabben? -Jäklar, mitt gevär... Vad är detta?

Hejsan. Jonathan.

Okej. Var är sprängämnena?

-Sprängämnen? -Vet ni om dem?!

Översten, har bagaren förlorat medvetandet?

Har folk inga namn? Vad är detta?

-Doktorn! -Kom nu!

Varför är bagaren så viktig?

Okej, kom nu. Kom!

Där nere!

Doc, han krampar!

-Skydda huvudet, han kanske blöder! -Herregud!

Bagaren i faxet?

-Det uppstår tryck på hjärnan. -Tryck på hjärnan?

-Ni måste ta er dit ner. -Nej.

Bagaren är hjärnan bakom allt.

Allt måste samordnas via honom.

Därför är han så stark.

Hans chip i hjärnan skickar signaler in i min skalle.

Han är ju fullständigt knäpp.

Okej, vi måste... oskadliggöra chipet i hans hjärna.

Vi måste fixa nån sorts trissa så att bagaren kan hissas upp.

Du går ner!

Du går ner och plockar ut chipet ur hjärnan.

Nu genast.

Hejsan.

Min grabb sa att du behöver den här.

Har du en borr, Bert?

Ett fast grepp, Doc!

Okej, då sätter vi i gång!

Just det, fortsätt. Det är bra.

Okej, Doc, är du redo?

Fortsätt!

Det är bara nån meter till!

Där tog kabeln slut.

Vänta!

Det ser inte bra ut, Doc. Han kolar nog vippen.

-Är det din diagnos? -Ja.

Vad gjorde han här uppe?

Han stal alpkråksägg. Håll den här.

Det var så han drog på sig en bakterieinfektion av fågelträck.

Han klarar sig väl?

Hans...synnerv har svullnat på grund av det ökade intrakraniella trycket-

-så din första diagnos kan ha varit rätt.

Han klarar sig inte, om nu inte...

Vänta lite.

Jag blir tvungen... att lätta trycket på hans hjärna.

Hur då?

Hur vet ni när ni ska sluta borra?

Ögonen öppnas.

Försiktigt!

Rör inte huvudet.

Ge mig den där väskan. Ge hit den!

-Bort! -Ge mig den där!

Pauline, ring ambulansen.

En man med en intrakraniell blödning behandlades med akut trepanation.

Den andra är en irriterande man som behöver psykiatrisk vård.

Jag...jag...

-Al? -Ellingham...

Lås in sprängämnena i min bagagelucka.

-Sprängämnen? -Du har ju burit dem ända hit.

-Den där tar jag hand om nu. -Nej!

Al, lås in den här också.

Översten!

Jag tänker inte tåla det här!

Det är chipet.

-Tack ska ni ha, sir. -En vanlig bil kunde ta sig hit upp.

Ja, för båda två. Jag hade inte satt dem i samma.

Just det. Tack. - De är på väg.

-Tack. -Martin...

Ja, jag ska...

-Actionman! -Nej.

Jo, absolut. Du klättrade uppför en klippa och allt.

Ja, det var spännande.

-Är du okej? -Ja, jag har slutat skaka.

Men jag lämnar nog aldrig huset igen.

Åtminstone inte Portwenn, inte på ett tag.

Jag vet inte, du hade nog rätt. Det finns en stor värld där ute.

Jag kommer alltid tillbaka till dig.

Jag älskar dig, ska du veta.

Bäst att jag går.

Pappa...

Hej då.

-Då ger jag mig av. -Var fick du tag på väskan?

Jag tog kofoten från rörmokarens bil och bände upp din bildörr.

Tack för det.

Jag känner mig...

Tack för all hjälp.

-Ge tillbaka den. -Nej.

-Ge tillbaka den. -Håll käften!

Ursäkta mig.

Text: Christina Nilsson Sync: BetteKaj