All language subtitles for Doc.Martin.S02E09

Jag är så ledsen, Martin.

Tre dagar tidigare...

- Överste.
- Ellingham.

Jag lagade hönsgården
och råkade vricka foten.

- Kallar du det ett nödläge?
- Nej, jag bad dig att titta på den!

- Du svettas.
- Jag fick gå hit.

- Bilen är på reparation.
- Frisk luft gör dig gott.

Inget är brutet, det är en vrickning.
Men du måste vila.

Ta det lugnt, sa jag!

Så du är här, Ellingham!

Hej, Joannie.
Klockan är halv elva. Tedags!

Jag har tydligen en invalid nu.

- Är den laddad?
- Jag är proffs. Den är ett skydd.

Inte för mig, förstås.
För alpkråkorna.

Fåglar!

Extremt sällsynta fåglar
som häckar på klipporna.

Lyckligtvis har ryktet inte spridits
utanför den närmaste kretsen.

Vi vill inte att en massa
stirrande typer stör dem.

Att skjuta fågelskådare
ses väI inte med blida ögon?

Sällsynta fågelägg
är dyra på svarta marknaden.

- Vad pratar ni om?
- Ingenting.

Jag är nästan klar. Jag måste skaffa
en ny del och kommer om en timme.

Du har ju varit här i över en vecka!

- Ska jobbet göras snabbt eller bra?
- Klarar du någotdera?

Gnällmånsar.

Det var nära.

Håll tyst om den här informationen,
Ellingham.

Läkare har tystnadsplikt, förstått?

- Fåglarna är inte mina patienter.
- Vem skulle han prata med?

Några varningsskott
borde göra susen.

- Som Robert Finn.
- Det var en olycka.

- Du sköt honom i ryggen.
- Det var mörkt. Jag trodde...

Jag trodde att han var ett vildsvin.

Han blev ju bra sen.
Vad tjafsar ni om?

Det var ju lugnande att höra.
Jag har Iångt att gå.

Tant Joan, om det inte är nåt akut...

- Du har dödat henne!
- Tant Joan?

Förbaskade dåre!

- Det var inte avsiktligt.
- Det var inte mitt fel.

- Jag la inget laddat gevär här!
- Jag kan hantera det.

Förlåt. Störs du av blodet?
Det beror nog på skottet.

Det är bara några hagel.
De flesta missade.

Du är bara skadskjuten, Joannie.

Det Iärde oss nåt om
att ha laddade vapen.

Ja, att hålla dem borta från dig!

Skiftnyckeln slant.
Mixern gick sönder igen.

- Det är blod i hela bageriet.
- Doktorn är på sjukbesök.

Sätt er och försök att inte blöda.

- Vill ni ha en munk?
- De är inte mina.

Stormarknaderna tar knäcken på mig.
Och att vänta här gör mig inte rik!

Lugn. Det är bara en munk.

- Du klarar dig, Joannie.
- Jadå.

Jag tycker att vi borde
hålla det här för oss sjäIva.

Det tjänar inget till
att ge någon dåligt rykte.

Gilbert, släpp!

Vi säger väI det.
Det är ingen idé att släpa på det.

Jag hämtar det i morgon.

- Adjö, kära Joannie.
- Adjö.

Jag tittar till dig i morgon.

Det blir blått och ömt
men du klarar dig.

Ursäkten godtagen. Kan du Iämna
den där saken hos konstapel Mylow?

- Nej, jag...
- Gilbert ska inte ha det!

Nej, jag antar det.

- Var finns säkerhetsknappen?
- Lek inte med den.

Jag försöker bara...
Okej, jag ger det till Mylow.

Skjut ingen på hemvägen.

Det är tredje gången som mixern går
sönder. Jag har inte råd med en ny.

Kommer doktorn snart?
Jag vill inte blöda till döds.

Han borde ha varit här nu.

Jag tar hand om det.
Den här vägen!

- Är ni säker?
- Tyst.

- Varsågod och sitt.
- Jag kan vänta.

Vi behöver inte doktorn.
Jag är hans ersättare.

- Bara ni vet vad ni gör.
- Det är ingen fara.

Jag är nästan en utbildad sköterska.
Om tre år eller så.

- Om jag kommer in på universitet.
- Du borde inte göra det här.

Jag har jobbat här i åratal.
Jag är ett proffs.

- Vad i helvete pågår?
- Jag sa ju det.

- Det är ett ytligt sår.
- Nej, inte alls.

Man får ingen kunskap
av att sitta i rummet bredvid.

- Den avlossas väI inte av misstag?
- SjäIvklart inte.

- Be konstapel Mylow att hämta det.
- Mark är på smekmånad på Hawaii.

- Ensam.
- Så deprimerande.

Kan ni skynda er,
jag måste tillbaka.

Håll i.

Gnäll inte, blödningen är inte ymnig.
Ni har en mindre skada. Tyst.

- Kan jag hjäIpa till?
- Er Iäkares bemötande är unikt.

- Har ni bokat tid?
- Jag ska träffa doktorn privat.

- Ni måste ändå boka tid.
- Jag kommer tillbaka senare.

Så där, ja!

- Är det nåt som bekymrar dig, Bert?
- Nej.

De där fåglarna... Alpkråkorna.
De är väI värdefulla?

Det vet jag inget om.
Jag ska mata hönsen.

Just det.

Det svåraste var
att skriva om mig sjäIv.

Jag måste sammanfatta
mig sjäIv i ett stycke.

Är tre sidor
för Iångt för ett stycke?

- Det blir konstigt när du är borta.
- Det finns nåt som heter telefon.

Ja, men det blir annorlunda,
eller hur?

- Jag kanske inte kommer in.
- Jo, då.

Du har väI ditt slutbetyg?

- I slöjd och...
- Reta mig inte, Al Large.

- Ska jag posta det åt dig?
- Tack.

Okej. Vi ses sen.

- Doktorn! Jag tänkte just på er.
- Mrs Tishell, jag...

Jag har Iäst en så intressant artikel
om elefantsjuka.

- En kopp te?
- Jag beställde sårservetter.

Det stämmer. Ja?

- Har de kommit än?
- Nej.

Jag har kakor.
Ni ser ut att gilla Hobnob-kex.

Jag behöver en tub Tonaftatekräm
för egen räkning.

- Åt er sjäIv, doktorn?
- Ja.

Fotsvamp eller Ijumsksvamp?

- Bara fötterna.
- Jaha. Ursäkta.

Är det båda fötterna?
Jag har nåt bra.

Det är en kombinationssprej
som får allt att försvinna.

- Jag överlever nog.
- Jag gör en expressbeställning.

- God morgon!
- Louisa.

- FöIjer du efter mig?
- Nej.

- Jag var hos mrs Tishell.
- Jag vill ju inte anklaga dig.

Jag vet hur det känns
att bli falskt anklagad.

En viss doktor sa att jag led av
bedrägliga romantiska böjelser.

- När jag sa det var jag kanske...
- Oförskämd?

Diagnosen var ogenomtänkt.

- Är det din ursäkt?
- Jag bad inte om ursäkt. Här.

- Vad är det
- Ett kort.

- Martin.
- Grattis på födelsedagen.

- Det var väI Joans idé?
- Nej, det är ett födelsedagskort.

Jag förstår. Tack.

Om du inte gör nåt senare...

- ... kanske vi kan äta middag?
- Jag tror inte det.

Pappa?

Vad gör du här? Du borde ha ringt.

Då hade det inte varit
en överraskning. Du är vacker.

Precis som din mor.

Terry, det här är dr Ellingham.
- Min pappa.

- Jag trodde att han var död?
- Det har jag inte sagt.

- Jag måste ha drömt det.
- Vad hände med doktor Sim?

- Han är död.
- Kräk!

Det var menat till mig.
Det betyder "väIkommen tillbaka. "

- Jag måste gå.
- Tack.

- Han verkar vara en glad prick.
- Han är okej. Bara lite annorlunda.

Förlåt, jag är bara förvånad
över att se dig. Särskilt här.

Jag kunde ju inte
glömma din födelsedag.

- Det brukar du ju göra.
- Jag har förändrats.

Bor du i byn, eller? Jaså, kom då.

Jag önskar att jag inte kom tomhänt.

Jag såg en förtjusande klänning
i London som hade passat dig.

Jag gick in i butiken
men de såIde bara till grossister.

Skolan är bra och jag blev befordrad.

- Rektor.
- Lägg av!

Det är toppen.
Då får jag uppföra mig.

Du är nog
för gammal för kvarsittning.

Högre än rektor kan man väI inte nå?

- Vad får du för Iön?
- Hurså?

Jag är bara... intresserad.

Oroa dig inte. Jag kom inte
för att Iåna pengar, om du tror det.

Det trodde jag inte.
Varför är du tillbaka?

Jag saknade dig och det är skollov.
Jag hoppades få träffa dig.

Vill du ha en kopp te?

- Du byter alltid samtalsämne.
- Nej, jag ville bara ha te.

Jag vet hur det är här nere.

Lyssnar man noga så hör man
hur det rycks i gardinerna.

Det kan inte ha varit Iätt
att höra det folk sa om mig.

Jag vet att jag inte
får nåt pris som "Årets far".

Jag blir inte yngre.
Jag tänkte att vi kunde umgås.

Folk brukar fortsätta med: "Jag har
bara sex månader kvar att leva. "

Jag är inte döende.
Jag saknar bara min dotter.

Du kan väI sätta dig?

Jag lagar födelsedagsmiddag.

Jag ska träffa folk på puben.
Men vi sa inget bestämt.

- Det vill jag gärna.
- Toppen.

- Har du bönor och rostbröd?
- I skåpet.

Du säger att allt blir bra, men du
har ingen exfru som vill skinna dig.

Du konkurrerar inte
med stormarknaden.

- Man måste skapa sin egen lycka.
- De har tagit häIften av mina kunder.

Vem handlar hos mig när man kan
få glödlampor på nästa hylla?

Ta en titt på det här.

Här. Alpkråkor.
Fundera på det här.

Alla fågelfanatiker letar överallt
och vi har dem här.

- Det hjäIper inte mig.
- Du måste tänka.

Jag ringde några samtal: "Packa
termosen och kom till Portwenn".

I morgon blir det fullt av folk här.
Då guidar jag fågelskådare.

- Är de sällsynta?
- Det tror översten. Äggen är dyrbara!

Problemet är att han inte
Iåter nån komma i närheten.

Det blir problem för mina guideturer.
Du vet väI vad du måste göra?

Du ska göra fågelformade piroger.
De skulle säIja slut på en gång.

- Det Iöser inte mina problem.
- De skulle gå åt på nolltid.

Oroa dig inte.
Vi går mot Ijusare tider, min vän.

God morgon, doktorn.

Goddag igen.

Jag tänkte få tag i er
före morgonrusningen.

Gavin Peters,
från "Läkarens vän. "

Jag knyter kontakter
mellan Iäkare och Iäkarförbundet.

Jag hjäIper kollegor med klagomåI.
"Anledning-till-oro"- projektet.

Vi har fått höra om vissa problem
när det gäller er patientkontakt.

- Det där ger tur.
- Jag fixar det.

Jaha.

Vi har fått klagomåI på
ert sätt att hantera patienterna.

Jag går inte in på detaljer,
men ni uppfattas som lite brysk.

- Får jag komma in?
- Brysk?

Jag kan försäkra er
om att ingen är illa ute.

Vi ska inte bara ställa rätt diagnos.
Vi vårdar själar också.

Vilket är Iäkarens bästa redskap?

- Gissa!
- En termometer.

Nej, det är de här.

När vi verkligen lyssnar på patienter
känner de att vi är här.

- Får jag hejda er där?
- Visst.

- Får jag säga en sak?
- Inte nu.

- Det är viktigt.
- Vad?

Ellingham, vad sa jag till er?

- Ni skulle inte berätta på byn!
- Berätta vad?

Ni berättade väI för bagaren
om alpkråkorna?

Han kan inte heller hålla tyst
utan berättade det för slaktaren.

- Nu vet folk att alpkråkorna häckar.
- Finns det alpkråkor här?

Jag struntar i var de häckar
och vem som vet det.

Ni är inte medveten om hur
vanligt det är med äggstöIder.

Har ni inget medicinskt problem
kan ni gå!

Fick jag säga nåt?

- Jag kan inte hjäIpa dig.
- Jag vill bara Iåna båten på onsdag.

- Du får 50 pund.
- Vad får du pengar ifrån?

- Börja inte med det där. Sextio.
- Jag behöver inte dina pengar!

Grabbar, kan ni hjäIpa mig?

- Vad gör du?
- Ännu en fjäder i din pappas hatt.

- Det är polisbilen.
- Ja. Mylow bad mig se efter den.

Han menade nog inte
att den skulle bli turistbuss.

Har du hört talas om alpkråkor?
Det här är en riktig kassako.

- Sprid inte ut det, men...
- Ska vi jobba idag, eller?

- Har du nåt problem?
- Nej.

Problem med din tjej?

Vad det än gäller,
var säker på att det är ditt fel.

Så fungerar deras hjärna.

Kom och hjäIp till.

Det är Iättare att be om ursäkt.
Du slipper undan och plötsligt-

- lagar hon nåt gott till middag
och du tittar på "Dagens Match".

Minns du att vi pratade om vissa
saker som du inte ska Iägga dig i?

- Är det här en sån sak?
- Ja.

Okej. HjäIp till med den andra sidan.

Som sagt,
du behöver bara be om ursäkt.

En fin blombukett
funkade alltid för mig!

- Skickade din mamma nåt kort?
- Vad tror du?

- Hon var aldrig bra på datum.
- Jag vet.

- Det här var nog ingen bra idé.
- Det är bara en drink.

Nån kommentar och lite prat bakom
våra ryggar men de är bara bybor.

Det är inte det jag är orolig för.
Det är facklorna och högafflarna.

- Men du har alltid trott på mig.
- Terry. Hej!

- Där är du.
- Jonathan?

Jag väntade mig inte
att träffa dig här.

Det här är min vän, Jonathan.
- Min dotter, Louisa.

- Angenämt.
- Trevligt att träffas.

- Vi måste prata.
- Visst, sen.

- Jag tar en drink med min dotter.
- Bra. Jag är törstig.

- Får jag inte ta en drink med er?
- Jovisst.

Bilen har kommit från verkstaden.

- Får jag sätta mig?
- Nej.

Det jag tänker säga
kommer att bli en chock.

Det här är verkligen svårt.

Vi har gått igenom mycket,
ni och jag.

Jag vill inte Iämna er i sticket.
Ni litar på mig.

- Vad talar du om?
- Jag ska börja på universitet.

Utbilda mig till sjuksköterska.
Jag åker härifrån.

- Adjö.
- Inte på en gång.

Jag hjäIper till att hitta en
ersättare. Det blir inte samma sak.

Jag kommer att sakna er.

Tack. Skriv ingen referens åt mig.
Det har jag gjort.

- Du sa inget om nån vän.
- Han är min hyresgäst.

Han skulle titta in.

Vad ville han prata om?
Han verkade upprörd.

Det var nog inget. Jag trodde aldrig
att jag skulle sakna det här.

- Samma inredning.
- Samma fågel också.

Staten gör en kamera
som får plats i ett fågelöga.

- Verkligen?
- Den är väIdigt liten.

Det är nanoteknologi.
För övervakning.

Fråga inte
var de sätter in batteriet.

Smärtsamt.

Alla tittar på mig. Ge mig pengar.
De tittar visst.

De tittar på mig.
Jag Iämnade Portwenn i onåd.

- De borde sköta sig sjäIva istället.
- Ja.

De är som elefanter.
Oroa dig inte. Det är inte värt det.

Jag gillar inte det här.
Det är för mycket bevakning.

Lugna dig och drick upp.

Ni borde skämmas.
Min pappa är bra.

Han förtjänar inte det här.
Det är på grund av såna som ni...

- Min pappa är oskyldig.
- Jag vet vad du sysslar med.

- Det är avskyvärt...
- Det är ingen idé att Iåtsas.

- Jag vet att du tittar på mig.
- Ge mig en kyss!

Driv inte med mig!
Försvinn!

- Nu räcker det!
- Kom.

Jag ville bara säga det.
Och det där...

...hade inget med pappa att göra.
Hans vän ogillar papegojor.

Kom in.

- Vad vill ni?
- Bara prata.

Prata med receptionisten.
Jag är upptagen.

- Dr Ellingham. Får jag säga Martin?
- Nej.

- Patienter har klagat på er attityd.
- Har de?

Patienter klagar alltid.
Det är allt de gör, eller hur?

Jag är här för att skriva en rapport.
Ta reda på sanningen.

- Inget att oroa sig för.
- Skicka en kopia när ni är klar.

Det här är ett officiellt ärende.
Jag har ett jobb att sköta.

Det har jag också.

Vi skulle vilja Iösa det här
på ett tidigt stadium.

Min praktik är ren.
Jag har den senaste kunskapen.

Patienter kan kontakta mig direkt
och jag håller budgeten.

- Här finns inga problem.
- Det avgör inte ni.

Den medicinska kommittén avgör
om Iäkaren ska utbildas, eller...

Påstår ni att mitt jobb är i fara?

Jag bönfaller er
att hjäIpa mig att hjäIpa er.

Javisst. Jag stänger dörren.

Låt gå.

Tyvärr har jag inget annat val än
att Iåta en jury undersöka saken.

Ni måste vara närvarande.

- God morgon.
- Hur tar man sig till alpkråkorna?

- Gå upp på kullen och sen åt vänster.
- Tack.

Till höger ligger ett stup.
Ni menar väI vänster?

Tänk att fågelskådning
är så populärt!

Om du ska ta dit
de där hemska spejarna-

- så se till att de inte kommer
för nära alpkråkorna.

Vill ni inte träffa liksinnade?

Den här vägen! Vi är stadens bästa
ornitologiska researrangör.

Kom och se de fantastiska fåglarna.

Hej.

- Jaha?
- Öppna.

- Middag hos dig. Så romantiskt.
- Kanske.

Du tänker väI inte dumpa mig?
Jag känner till tecknen.

- Nej, då.
- SjäIvklart, varför skulle du det?

- Jag är underbar.
- VI ses sen!

- God morgon, doktorn.
- Ja.

- Nästa patient, tack.
- Det är jag.

Det blir Iättare om jag får förklara.

Sätt er.

Sitt ned. Så där, ja.

Han behöver litium.
400 milligram är den vanliga dosen.

- Så fungerar det inte.
- Jag försöker spara tid.

Jag skriver inte recept
för att spara tid.

Jag är här för att han är irriterad.
Han vill inte ha mig här.

Jonathan!

- Och efternamnet?
- Crozier, med "Z".

Er Iäkares namn?

Det minns jag inte.
Men han luktar soppa.

Ni kommer att ge honom pillren.

Låt mig sköta mitt jobb, så får ni
sköta ert som frånvarande föräIder.

Ni måste göra tester
innan jag delar ut recept.

Tester? Jag tycker inte om tester.

Sorg. VäIj vilket tillstånd
som passar bäst.

"Jag är inte ledsen. Jag är ofta
ledsen. Jag är alltid ledsen. "

Jag förstår. Ni har redan
testat er för bipolär störning?

- Vem sa det?
- Jag antog det. Ni memorerade det.

Han är smart. Det är bra.

- Ni lyckades nästan lura mig.
- När tog ni sist er medicin?

- Det är bara en rökdetektor.
- Tror du, ja!

- Mr Crozier.
- SjäIv då?

Känner ni er nånsin hjäIplös?

Känner ni er helt hjäIplös, lite
hjäIplös eller inte hjäIplös alls?

- VäIj det som passar bäst...
- Mr Crozier. Tyst!

- Jag försökte bara skämta.
- Det är okej, Jonathan.

Om ni inte börjar ta medicinen
kan ni få en psykos.

Sen jag kom hit har huvudvärken
blivit mycket värre.

Kan ni bara skriva ett recept,
doktorn?

- Vilken är den vanliga dosen?
- Vem frågar, ni eller jättekaninen?

Jag skojar. Han fattar.

- Förlåt. 400 milligram.
- Tack.

Kan ni ta den som inte innehåller
spårningsutrusning?

Några minuter till. Förlåt.

Ta tid på er. Vi har inte bråttom.

- Ni känner doktorn professionellt.
- Och personligt.

Ni ser en sida
som jag vill veta mer om.

- Jag är med i "Läkarens vän".
- Kära nån.

Jag utreder dr Ellingham.
"Utreder" är ett starkt ord.

- Han är väI inte illa ute?
- Det är ännu ett starkt uttryck.

- SjäIvklart. Fråga på, bara.
- Tack. Det gör mitt jobb Iättare.

Ni talar med hans patienter
och de talar med er.

Doktor Ellingham
är en underbar man.

Varm, omsorgsfull,
till och med charmig.

Vi har tur som har
en så stor man i vår lilla by.

Det är min yrkesmässiga åsikt.

Jag är vetenskaplig. Men har nån
helande händer är det vår doktor.

- Stora händer. Stort hjärta.
- Intressant.

- Det är inte mitt intryck...
- Mr Crozier?

Tack.

- Doktorn är en raring.
- Visst är han?

Alla som säger nåt annat Ijuger.

- Vilken snygging.
- Kan du vara tyst?

Ta en sån. Då mår du mycket bättre.

- Det vore väI bra?
- Du skulle inte komma.

- Jag ville hämta det sjäIv.
- Du gör illa min hand.

- Du berättar aldrig något för mig.
- Ta pillret så berättar jag.

Båten kommer i morgon vid 12.

När jag får paketet Iämnar vi
staden och åker hem. Uppfattat?

Duktig pojke.

Vad gör du, tant Joan?
Du borde inte anstränga dig.

Jaså, inte?
Tänker du hjäIpa till här, kanske?

Nåja.

- Vila, så Iäks det snabbare.
- Problemet är att nån sköt mig.

Ingen sköt dig. Du blev bara skjuten.

- Vad ska jag göra?
- Ägg.

- Översten känner sig skyldig.
- Det borde han.

Det är hans fel.
- Schas!

Springa runt med ett laddat gevär...

- Han är paranoid.
- Ja.

Men han kan ha en poäng.

Han tror att han såg nån
som försökte stjäla äggen.

Det är klart, karlen är ju tokig.

Terry Glasson är tillbaka.
Han är kapabel till sånt.

Louisas pappa?
Otrevlig, men är han en äggtjuv?

Du har inte hört
varför han stack.

Insamlade pengar till en livbåt
försvann. En stor summa pengar.

- Så genant för Louisa.
- Hon trodde inte på det.

- Men han åtalades?
- Nej.

Jag förstår. Du blev väI besviken
när de slutade bränna häxor här.

Jag tog honom på bar gärning
med pengarna.

- Du borde ha ringt polisen.
- Det vore grymt mot henne.

Bara Louisa
tror att han är oskyldig.

Så är det med familjer.
Lojalitet ligger nära villfarelse.

För en extra femma
får du sitta där fram, hos mig.

Bert.

- Terry Glasson.
- Hur är Iäget?

- Jag har full upp.
- Jag ser det. Har du kvar jollen?

- Hurså?
- Jag vill Iåna den i morgon.

Du "Iånar" inte. Du tar.

- Du får 60 pund. 70.
- Nej.

Jag ber dig inte om en tjänst.
Jag ger dig pengar.

80 pund. Mitt sista bud.

- Vad fick du pengarna ifrån?
- Jag vann på en häst. Whistling Beau.

Nej. Bara en ynklig man
som stjäI från sina vänner.

Jag ger dig 80 pund
för två timmar med din jolle.

Du är principfast, men du vore
en idiot om du tackade nej.

- Jag är ingen idiot.
- Ta pengarna.

Roligt att träffas.
Jag kommer förbi vid elva i morgon.

Då fortsätter vi!

Ni måste skynda er, doktorn.
Snart måste jag... ni vet, igen.

- Hur är er avföring?
- Inte trevlig alls.

Har ni ont?

- Jag måste ta ett avföringsprov.
- Jag avundas er inte.

- Ni ska få en behållare.
- Jaså.

Under tiden borde ni ta ledigt.

Det vore skönt. Men jag ska baka
hundra piroger till ättävlingen.

Årets största inkomstkälla.
Vill ni delta?

- Men Bert har vunnit fem år i rad.
- Ställ in den.

- Nej!
- Ni har nog en maginfektion.

Jag vill inte
att ni sprider den i byn.

- Tävlingen är en tradition!
- Med matförgiftning? Ställ in den.

God eftermiddag, översten.
Var finns fåglarna?

En bortkastad resa, är jag rädd.

- Fåglarna har Iämnat boet.
- Ni måste skämta.

De blev nog störda
av all uppmärksamhet.

- Vad gör jag med kunderna?
- Med er charm och personlighet...

...Iöser ni nog saken. Eller hur?

Bra.

Ursäkta mig. Jag har precis
fått höra av min Iärde kollega-

- att fåglarna olyckligtvis
har flugit sin kos.

Men oroa er inte. Vi har andra
sällsynta fåglar att observera.

Men vi kanske får köra runt
tills vi hittar dem.

Om nån ser en sällsynt fågelsort
så hojta till.

Hoppa in. Så där, ja.

Och nästa. Tack.

Det kostar inget extra.

Tack.

- Louisa.
- Martin! En glass?

- Nej, det ilar i tänderna.
- Jag åt glass med pappa på helgerna.

Han sa att mina artärer var gjorda
av glass tills jag var sex år.

- Han sa att det var problem igår?
- Egentligen inte.

Han fick nästan tvinga dig
att ge hans vän medicin.

Jag sa att det var ditt sätt
att väIkomna nya patienter.

- "Som att pressa blod ur en sten".
- Jag är åtminstone ingen tjuv.

Jag retades bara. Jag trodde inte
att du skulle lyssna på skvaller.

Du håller alla på avstånd.

När du äntligen vill vara med
skvallrar du om min pappa.

Det är inte rykten.
Joan tog honom på bar gärning.

Louisa...

- Fick ni kallelsen till förhöret?
- Ja.

- Då antar jag att vi ses där?
- Har jag nåt val?

Det här är inte personligt.
Jag vill er inget illa.

Ta bort handen, inställsamma,
plattitydsprutande eunuck!

- Ni har glass på...
- Jag vet.

Fortsättning föIjer...

Text: Gunnel Lindskog
Sync: BetteKaj