Original subtitles

Du är tidig.

Förlåt! Nu är den nog inne.

-Är allt okej? -Vi hittade ingen ådra.

Antecubital fossa syns ju tydligt.

-Labb-blanketterna? -I kontorsmaterial-skåpet.

-Vacker dag för en konsert. -Ja.

Men vad ska man ha på sig?

-Du kommer säkert att se fin ut. -Tack.

-Ska jag hämta dig halv sex? -Bra.

-Är ni "Mamma"? -Ja, Paulines mamma. Halv 10.

-Mrs...? -Lamb. Dawn Lamb.

Jag fick det först när Pauline föddes.

Jag var pigg som en mört. Se på mig nu!

Jag brukar inte vara skärrad-

-men hon var inget lätt barn, ska ni veta!

Krävande och envis. Det är hon än. Fast det vet ni säkert redan.

Allt är förstås inte hennes fel, barn behöver gränser, men jag kan...

Var tyst!

Er matsmältning krånglar, och jag ser att det är ihållande.

Jag gör avslappningsövningarna dr Sim visade, men det hjälper inte.

-Han kallade det en gåta. -Han var en förfärlig doktor!

Ni har ätit Dicyklomin de senaste 15 åren.

Nortryptilin i fem år dessförinnan.

Har ni fler symptom än förföljelse- mani och magont då och då?

Er mage är uppsvälld. Har ni diarré, tappar aptiten, mår illa?

-Inte är den uppsvälld! -Vad kallar ni det?

Vi testar en helt mjölkfri kost.

Boka en ny tid om en månad.

-Jag har återbesök om en månad. -Tidig morgon?

-Jag mår förresten okej. -Så bra.

Men han gav mig inga fler mediciner. Hoppas att herrn vet vad han gör.

Blir den tolfte bra?

Din handstil... Du skriver som en riktig kråka.

Vi ses sen.

127 pund och 50 pence.

När vädret var så kasst eller hur?

-Går det inte ihop? -Jo, siffrorna stämmer.

Men var är alla kontanter?

Fast Mick säger att det fixar sig.

-Njuter du av semestern, Al? -Jag har inte semester.

-Det såg så ut. -Han ska börja som rörmokare igen.

Men tedrickandet kommer först. Han och Pauline är rena drömparet.

Har du tio pund? - Vi måste nog stryka vårt linne själva ett tag.

Bara tills vi kommer på rätt köl igen rent affärsmässigt.

Stället verkar vara otursförföljt.

Ingen har lyckats få det att gå runt under alla mina år här.

Det verkar helt normalt. Är allt okej på hemmafronten?

-Hur menar ni? -Är ni mer olyckliga än normalt?

Nej, det är ungefär likadant.

-Är det här tvunget? -Ja, om ni vill ha min hjälp.

Är det ni eller mrs Pearce som brukar ta initiativet?

Sexuellt brukar en vara mer het på gröten än den andra. Vem börjar?

Jag och mrs Pearce?

-Vem är ni? -Nicholas Elliot. Jag kan inte sova.

Får jag klä...

Pauline!

Det här är mr Pearces papper!

Det här är en av de simplaste saker jag begär av dig! Jag har just...

Flebotomin skulle bli ett tillägg till dina sysslor-

-inte ersätta din sekreterarroll!

-Vad är det? -Jag vill inte ersätta nåt.

-Har något hänt? -Nej, doktorn.

Det ska inte upprepas.

-Louisa... -Hej, Martin.

Tack. Så fin du är. Den där har jag väl inte sett förut?

-Ska du ha de skorna? -Ja. Hur så?

Det kan vara lerigt.

-Ska ni bort? -På konsert.

-Gör inget jag inte hade gjort. -Det ska vi inte.

Hej då, Joe.

Väldigt tjusigt.

Där är min faster. - Faster Joan!

Oj, vad gör du ute? Hej, Louisa.

En vän spelar i orkestern, kvällen är fin och det är ju välgörenhet.

-Vill du ha sällskap? -Tack, men jag hjälper Annie Duff.

Nej, gå ni.

-Annie Duff? -Ingen aning.

Det känns konstigt att lämna byn för en kväll i finkläder.

-Jag känner inte igen en enda kotte. -Förutom Joan.

-Hej, främling! -Äntligen får vi träffas!

-Du har inte åldrats en dag! -Och se på dig!

-Tycker du om vårt lilla band? -Ni spelar som proffs. - Eller hur?

Martin, det här är Holly...

Louisa har berättat så mycket om dig!

Vi har gemensamma vänner i London. Johnny Bamford hälsar.

De var överläkare, båda två, på St Thomas's.

Världen är allt bra liten.

-Hur länge stannar du? -Bara en natt.

I morgon väntar Drummond-Murrays i Bude och Hayley Court i helgen.

Inte undra på att du inte ville bo hos mig.

Men det är nog lättare här.

Jag ser fram emot att få se din lilla skola. En idyll!

Vid ett-tiden? Jag hinner tyvärr inte med nån lunch.

Bara en fika och guidningen.

Njut av resten av konserten. Trevligt att träffas, Martin. Hej då!

Hon var aldrig direkt blyg på college, men hon har liksom vuxit.

Holly äger halva sin skola-

-och kan dessutom spela cello.

-Hejsan. -Nej tack.

De är nog underbart goda!

Salmonella på krutong, gjord i går av smutsiga främlingar.

Martin, visst minns du Annie?

Din bordsdam på min 60-årsdag. Annie har lagat all mat. - Louisa...

-Vad hände? -Ett missförstånd.

-Var du charmerande som vanligt? -Han kände inte igen henne.

Jag behöver gå på toaletten. Vi ses där ute.

Konserten är jättefin. Bäst att jag går ut.

Du är väldigt känslosam.

-Varför? -Du måste inte förstöra det.

-Har du parfym på dig? -Ja.

-Är det sandelträ? -Nej, Kenzos "Flower".

Jag tänkte att det var feromoner.

Androstenon luktar lite sandelträ.

Lite urin. Det feromon som signalerar menstruationscykelns början.

Och det åtföljs ofta av humörsvängningar.

-Urin? -Bara svagt.

-Stämmer det? -Mens betyder inte känslosam!

Nej.

Är det nåt annat som stör dig? Louisa?

-Vill du ha på radion? -Det kvittar.

Det är för att jag la märke till din humörsvängning eller hur?

Jag kritiserade dig inte.

Jag är intresserad. Humörrubbningar är vanligare hos kvinnor än män.

Det tycks vara kopplat till östrogen/ progesteron-balansens effekt...

Det struntar jag i.

Jag trodde du ville veta varför du är arg. Du verkar vara arg.

Det handlar om oss, Martin. Det kommer aldrig att bli något.

Jag är ledsen, Martin. Jag är hemskt, hemskt ledsen.

Men jag vill inte träffa dig mer.

Adjö.

Jag gick alltid en gång på morgonen. Jack kunde ställa klockan efter mig.

Nu har jag tur om jag kan gå en gång var fjärde, femte dag.

Och det är bara små skrumpna saker, inga rejäla korvar. Ursäkta.

Det kan bero på min kost.

Ska ni inte släppa ut den?

Ni är frisk!

Pauline? Jag går ut.

Mrs Poostie behöver ett blodprov. Warfarin.

Stäng av den där.

Det där var korkat!

Två hematologi. En citrat och en heparin?

-Hej, Martin. -Faster Joan...

Å, så vackert det är!

-Inte var det du som knackade? -Nej, och jag såg ingen.

-När får jag provsvaret? -Allt ordnas, mrs Poostie. Gå nu.

Har du lunch? Vi ska ha picknick!

Gulligt av dig, Al, men jag måste tyvärr jobba.

Jag kan vänta en stund.

-Men du borde ta rast... -Okej, picknick! Jättekul.

-Kom, då! -Du behöver inte uppoffra dig!

Då gör jag inte det!

Ska du driva en restaurang för köttätare nu?

-Kom hit, Marty! -Han vet inte priset på grönsaker!

Vi har ett muntligt avtal, Bert. Vad ska jag göra med allt?

-Vad ska det här föreställa? -Ta det lugnt, Al.

Marty?

Bert har inte råd med mina grönsaker, men de är billigare än torgets.

Idioten måste ju ha mat att sälja. Hur tänker han?

-Ja. -Ja, vad då?

-Ursäkta, vad sa du? -Varför ser du så dyster ut?

-Jaså? Vad blir det till lunch? -Jag tänker inte äta nåt.

Okej, då går jag väl, då.

Gick det lite galet mellan dig och Louisa i går kväll?

Hon verkade ha fått nog. Ni är knappast ämnade åt varandra.

Jag är ledsen, Martin, men så är det.

Då måste jag fortsätta. Tack för grönsakerna.

Du är fantastisk som är kvar i den offentliga sektorn.

Hur många elever per klass? 35? Herregud, så ansträngande!

-Men det är vackert här. -Ja, inte sant?

Men tycker du inte att det är lite klaustrofobiskt?

-Du vet säkert var alla bor. -Och det har sina fördelar.

Pratar fiskare bara fisk?

Alla är inte fiskare. Här finns underbara människor.

Verkligen? Saknar du inte London alls?

Ibland saknar jag college, men det var ju hundra år sen.

150 000 pund. Rektorslönen plus avkastningen, förstås.

Först var det svårt att få elever. Det där besväret slipper ju du.

Du öppnar dörren och där står de, pöbeln med sina ungar på kö.

-Vad är det? -Ditt uttal.

Du låter mycket snobbigare än i Graham Terrace.

Det har jag faktiskt inte tänkt på.

Du låter mer lantis.

Det är sånt som händer. Man påverkas av sitt umgänge.

Jag har faktiskt blivit god vän med en del föräldrar.

Det kan betyda att man får fira jul på ett varmt ställe.

-Din pojkvän är nog inte utfattig. -Det vet jag faktiskt inte.

Han är inte min pojkvän.

-Grälade ni i går kväll? -Ja.

-Blev det slut? -Ja.

Lunch serveras tyvärr inte längre, men vi har piroger och cheesecake.

-Bara kaffe, tack. -Cafetière eller snabbkaffe?

Cafetière, tack, Bert.

Lou? Vad gör du på höstlovet?

Du sa att du måste jobba.

-Vad är det som pågår? -Jag måste skicka prover till labbet.

Och beställa mer pappershanddukar. Såna saker.

-Mellan dig och Mick? -Ingenting.

Så såg det inte ut, Pauline.

Al, du är så gullig när du har fel. Han råkade bara vara där.

Jag litar inte på honom, Pauline. Han är ett kräk, en...

Pauline Lamb?

Vi tänker hämta din vespa. Du är tre veckor sen. Tyvärr!

Vänta!

Låt bli! Jag kan betala.

-Nu? -Nej, men i morgon bitti.

Kom igen, hon ska ju betala. Hon har inte fått nåt brev...

Al, nu låter du mannen vara! - Pauline, du går in!

Och ni ska sköta ert!

Fundera på det. Allvarligt. Ingen av oss blir ju yngre.

Du får stanna så länge du vill.

Hör dig för. Skolorna gör nog allt för att få dig.

Kika på Queensgate också. Inte som rektor, då, förstås.

Vi kan ha en liten fest. Jag kontaktar Jo och Libby.

-Inte nu, Al. Jag ordnar upp det. -Hon betalade ju den med kontanter.

-Jag vill bara kolla att hon är okej. -Du får vänta!

-Men... -Adjö, Al!

-Då så... Mr Knight! -Armstrong.

Vänta där inne.

-Pauline, kan du inte sluta spela? -Jag vinner aldrig numera.

Är du spelberoende?

Kontrollerar du spelandet eller kontrollerar spelandet dig?

Läkarpraktiken.

Var då nånstans? Rör henne inte.

Avbeställ alla patienter och vänta här!

Han var snabb!

Vad heter hon? - Vad hände, Holly?

-Jag klättrade ner på den där... -Sen hoppade hon och slant.

-Var gör det ont? Peka inte! -I ryggslutet.

-Har ni haft ryggproblem? -Inget så här illa.

-Kan ni resa er upp? -Nej!

-Var bor ni? -Jag har en repetition i Bude kl 17.

-Jag är tvungen. -Du kan bo hos mig.

Vi behöver en bräda att bära henne på.

Har du nåt sånt, Bob?

Det behövs en dörr eller nåt. Att bära henne på.

-Det är ont om dörrar på stranden. -Kanske som drivved.

-Blir den här bra, Doc? -Ja, lägg den bredvid henne.

Okej, då räknar jag till tre. Ett, två, tre!

Lugnt och fint, pojkar!

-Där uppe? -Nära en toalett, bara.

Jag går först.

Rakar man sig och borstar tänderna det första man gör, står man sig bra.

-Akta hennes armbågar i dörren. -Nej, jag stretchar aldrig.

-Var försiktig den första halvtimman. -Huvudet hitåt, pojkar!

Sen är det bara att vänta.

Låt kroppen läka sig själv. - Visst, Doc?

Jag räknar till tre. Ett, två, tre!

Tack, mina herrar!

-Domnad eller stickningar i benen? -Lite grann i det här.

Kanske diskbråck. Antiinflam- matoriska, två var fjärde timma.

-Annars kan det bli epidural. -Han tar sig snart en ordentlig titt.

Tack, det räcker!

-Vad har ni mot smärtan? -Paracetamol och kodein.

Ms Tishell har nog några.

Ring Pauline om det blir värre, annars tittar jag in i morgon bitti.

-Kan jag köra härifrån i morgon? -Nej, ni blir kvar.

Kan ni inte ta er till toaletten, blir det sjukhuset.

-Louisa... -Hej då.

Jag ska bara hämta lite vatten.

Då är det alltså rätt allvarligt?

Bäst att hålla ett öga på henne. Ring mig, om du behöver nåt.

Å, herregud...

-God kväll. -Har du ätit än? Du ljuger.

-Deppar du fortfarande? -Vad vill du, faster Joan?

Du får inte deppa för länge, därför tänker jag skynda på processen.

Ingen idé att gräma sig. Ni var som natt och dag.

Hon hade aldrig gjort dig lycklig. Lär och gå vidare.

Jag är faktiskt inte hungrig.

-Vad menar du med "natt och dag"? -Det är inget att göra nåt åt.

Tack, faster Joan!

Hon tycker om människor.

Jag kritiserar dig inte, Marty, du är... Ja, du är du.

Om du med det menar att jag inte har anlag för vita lögner-

-så stämmer det utmärkt.

Hur gör man för att få ett sånt lyckligt liv som du? Du lever ensam.

-Vi kan inte förändras. -Jo, självklart.

Kanske inte du, men jag. Prata strunt och le som en fåne.

Det har ingen poäng, så jag vägrar.

God morgon. Väntar epiduralen?

Bobby Skinner bar upp henne. Jag stryker hans tvätt.

Hur går det med den laktosfria kosten, mrs Lamb?

-Går det bra att vara utan mjölk? -Jag gör mitt bästa.

Det kan jag tro att ni gör. Bra!

God morgon, Dawn.

-Vad har hänt?! -Stötta mig. Jag måste kissa.

Under armen, under armen. Ner. På händerna.

Framåt, framåt, framåt...

-Sov du gott? -Som ett barn. Vad tror du?!

Jag fick ont så fort jag rörde mig.

När kommer dr Delikat med drogerna?

-God morgon. -God morgon.

-Hur mår patienten? -Jag vet inte om hon överdriver.

-Hon klagar fruktansvärt mycket. -Å, hon måste ha hemskt ont.

God morgon, Holly.

Har du sovit gott i natt? Inte det? Kära nån!

Ska vi ta en liten titt på dig, då?

Kan du ligga på mage? Behöver du hjälp?

Nej, det går.

-Försiktigt, Louisa. -Förlåt.

Kan du lägga dig på mage?

Det är ingen brådska.

Duktig flicka!

Vad håller du på med? Du är så konstig mot Holly.

Det är du visst. Du är så...inställsam.

Jag hjälper din hemska vän! Vad vill du att jag ska göra?

Kudde!

Okej?

-Du ska få kortison direkt i området. -Varför fick jag inte det i går?

Du kunde ha gjort något dumt om smärtan hade maskerats!

Svullnaden måste först lägga sig.

Var gör det ont?

-Då var det klart. -Kan jag åka i eftermiddag?

-Nej, vävnaden måste läka. -Hur länge?

-Två, tre dagar. -Å, herregud...

Då går jag.

-Martin...? -Vad var det för fel med det, då?

-Med vad då? -Var jag inte trevlig på rätt sätt?

Du vet inte vad du vill!

Var det för min skull? Man måste vilja vara trevlig.

Varför det?!

-Mamma...? -Hur kunde du, Pauline?!

-Vad då? -Mitt kreditkort!

1 295 pund har slukats upp av Vegas Golden Nugget!

Du är både en slampa och en tjuv!

Hon har alltid varit en besvikelse, men det här är kriminellt!

-Hon stjäl från sin egen mor! -Jag är spelberoende!

-Det är inte mitt fel. Visst, Doc? -Du är kriminell!

En liten lortig tjuv som stjäl...

-Hon är sjuk, hemska kvinna! -Hur understår ni er? Hon är svag!

-Hon borde låsas in för gott! -Mrs Lamb, ni är en enfaldig kvinna.

Er dotter vill inte spela, det ger henne ingen njutning.

Hon styr det inte, det är en sjukdom. Er attityd är ovänlig och gagnlös.

-Och hon kan ha ärvt beroendet av er! -Fem bananer, fem bananer!

-Vad då? -Herregud! Hur mycket?!

Försvinn, mrs Lamb!

Pauline, ring genast Anonyma Spelare, annars får du sparken.

Och stäng av den där!

De hade inte soltorkade, så jag köpte färska!

Kaffe? Ingen fara, jag är försiktig.

-Du borde ligga. -Hur länge? En vecka?

Det har jag tyvärr inte tid med.

Jäkla läkare. Ge mig drogerna, så fixar jag resten.

-Han kan sina saker. Du borde inte... -Han garderar sig bara.

Jag gör ju knappast något dumt.

Men vad hjälper det om de är beroende?

Ja, okej.

Jag gör ett försök. Vi ses på torsdag.

-Till vespan. -Å, Al!

-Det skulle gå till rörmokeriet. -Så snäll du är!

De betedde sig som om du hade stulit den. Men det är ett lån.

-Vad är det där för pengar? -Ett lån.

Ge tillbaka dem.

Telefonen.

Portwenns läkarpraktik. Ja.

Miss Glasson.

Louisa?

Har hon en puls? Andas hon? Rör henne inte. Jag kommer.

-Vad skar hon sig på? -En mjölkflaska.

Polly? Öppna ögonen, Holly!

Martin!

Holly? Var är vi nånstans?

Vi måste kolla blödningen. Lägg henne på sidan.

Var försiktig med ryggen.

Ingen fara.

Var gör det mest ont? Det vanliga stället eller här?

Det vanliga stället!

Klipp upp blusen.

-Så här? -Upp till glaset.

-Det här hjälper mot smärtan. -Bra.

Ska jag göra det?

-Gjorde det ont, Holly? -Ja, lite grann.

Polly?

Herregud. Hon tål inte morfin.

-Sprutan? -Det ordnar sig.

I min väska till vänster hittar du en liten flaska med Nalorfin.

-Den här? -Ja. Kan du göra så här?

Jag fyller hellre sprutan.

Av med toppen, stick in änden och dra upp det.

-Andra änden upp. -Andra...

Har du en till?

Knäpp upp blusen.

Rör henne inte.

-Vad är det? -Adrenalin.

Kom ihåg att hon inte tål morfin och är...

Strålande gjort.

Jag ska hämta min väska.

Jag gör det där sen.

Då går jag.

Du är en märkvärdig man.

Nej, det är jag inte.

-Gift dig med mig. -Vad sa du?

Snälla Louisa... Jag står inte ut utan dig.

Vill du gifta dig med mig?

Ja. Ja, det vill jag, Martin!

Text: Christina Nilsson Sync: BetteKaj