Original subtitles

Detta har hänt...

Viktor... Hemska människa. Han drunknade.

- Du har inte tillstånd att sälja här. - Inte inom en röd zon.

- Staten kommer att finansiera dig. - Jag kan hitta Ruby.

- Häftigt, men lite som att spionera. - Du är min nya apa.

Jag blickar framåt mot stordåden!

- Vad händer med de försvunna? - Vissa kallar det folkmord.

Koncentrationslägren är avgrunder man aldrig tar sig ur.

Minns vi det? Vi har glömt eftersom det fungerade.

Under 2029 kommer finansieringen av BBC att upphöra.

BBC lägger ner med ett sista budskap: Tack, god kväll och lycka till.

En journalist portas efter att ha ställt premiärministern mot väggen.

- Ryssland sägs finansiera partiet. - Det är fejknyheter.

Sexuella trakasserier i partitoppen. Allt pekar på att valet var riggat.

- Ni är folkets fiende. - Många vill granska er deklaration.

Journalismen är döende.

Mrs Rook satsar en miljon pund på att bekämpa apinfluensan.

Epidemin rasar med uppskattningsvis 1 200 döda.

Han heter Viktor Goraya. Jag vet att det är ett vanligt namn.

Viktor Rostic Goraya. Han flyttades utan vidare uppgifter.

Vad tusan...?

Till salu? Sen när?

- Till salu? Sen hur länge då? - Jag får aldrig veta nåt.

Det är onödigt stort och vi skulle behöva pengarna.

Det är hennes pengar så köp ingen lustjakt än.

- Det senaste - krusbär och kokos. - Det låter rent löjligt.

Mormor!

- Till salu? Ska vi inte prata om det? - Egendom är väl stöld enligt dig?

- Har du hosta eller är du förkyld? - Nej, vi är friska båda två.

Du flyttar aldrig. Är Bethany hemma?

Hon sitter på sitt rum och kommer sällan ut.

Hon får inte missa middagen. Ruby har en överraskning åt oss.

Varför ringer du inte upp? Fick du mina meddelanden?

Vänta lite... För många trappsteg.

Jag sa till Fran att jag har astma. Hon behöver inte få veta.

Vad jag vet så har Viktor flyttats men ingen vet var han har hamnat.

- Han är på ett koncentrationsläger. - Jag hinner inte hjälpa dig.

Du vet hur lägren är och kanske kan söka...

- Jag är ledsen, men det kan jag inte. - Det är Viktor det handlar om.

Men du tänker aldrig på mig.

Den här tekniken är ett privilegium och du fick mig att bryta mot lagen.

Om jag åker fast så sliter de kablarna ur min kropp.

Staten äger tekniken och äger mig.

Om de stryper tillgången så blir jag bara Bethany igen.

Det är inget fel på Bethany. Jag tycker att hon är toppen.

Vad vet du om det? Var höll du hus tills jag var 18?

Du kom bara hem för att du är sjuk.

Middagsdags.

Till salu?! Vems korkade idé var det? Det här är vårt arv.

Försök inte sälja huset, mormor, för du kommer inte att få bo hos mig.

Jag köper huset för 200 pund. Okej, 250.

Jag vill inte veta av förkylningar, influensan eller snoriga näsor.

Det vore slutet för mig. Jag har ett uppdrag åt dig.

Snart färdigt. Det är som en risotto men består av odlade bakterier.

- Det har inget ekologiskt fotavtryck. - Det låter väl smarrigt?

Kom här. Försök sträcka dig längst in i skåpet.

Min gamla Signor-enhet. Når du den? Duktig pojke.

Vänta bara.

- Har vi ställt ut vinglasen, Celeste? - Nej.

Okej, jag tar hand om det. Strunt samma.

- Hur många är vi? Tolv? - Tolv, men tio vuxna.

- Hoppas du räknar med mig. - Ja, du får supa med oss andra.

Det kan vara bästa sättet att njuta av odlade bakterier.

- Vad gör du med Signor? - Jag återupplivar den.

Den behövs inte när signalerna finns i ledningarna. Prata bara högt.

Jag vill ha nåt att se på.

Jag pratar inte med väggarna som Shirley Valentine.

Den referensen förstod du väl inte?

Shirley Valentine, en pjäs från 1986 skriven av Willy Russell.

Där ser du. Min lilla vän.

Det här räddar oss. De kör ström genom vatten för att frigöra väte-

- som göder bakterier och som blir ny mat, utan att nånsin ha levt.

- Varför smakar det kastanj? - Det är smaksättningen.

- Som tillverkas av? - Kastanjer.

Vad lönar det då till?

- Viktor får nog sämre mat. - Ska du dra upp det varje gång?

Han tillhör familjen och vi vet inte var han är.

Viktor kanske inte vill bli hittad eftersom vi inte är hans familj.

- Varför säger du alltid så? - De hann aldrig gifta sig.

Du är inte gift med Elaine. Ska vi be henne gå?

Vi måste ha råd med advokaten för att hitta Viktor, och det är dyrt.

- Varför tror ni att jag säljer huset? - Jag ger dig så mycket jag kan.

- Jag jobbar sju dagar i veckan. - Du jobbar för en usling.

Han var ett svin när ni gick i skolan och har inte ändrat på sig. Woody.

Han är som en vandrande erektion. Det är sant. Han är ett kukhuvud.

Och ni två tjänar aldrig några pengar på matbilen.

- Vi stängs in i zonerna. - De har stängt matbankerna.

Folk har slutat donera. Det är slutet.

Det har varit ett jobbigt århundrade. Jobbigare än jag hade förväntat mig.

Signor, hur många dagar har passerat sen 31 december 1999?

10 636.

10 000 dagar på ett ögonblick.

För 10 000 dagar sen satt jag i det här huset.

Er mamma var i köket och det kändes som att vi hade lyckats.

Vilken fin liten värld.

Västvärlden hade lyckats. Vi hade överlevt.

Vilken idiot. Vilken korkad idiot jag var ändå.

Jag visste inte vilka pajaser och monster som väntade.

Snubblandes över varandra, flinande. Du store tid, vilken cirkus.

Det var allt som krävdes. 10 000 dagar. Mer vin.

Men det är bara ytterligare bevis på att vi behöver pengar.

Huset ska säljas. Jag skaffar en mindre bostad-

-så får ni fyra dela på resten.

- Vi är bara tre nu. - Daniel är död.

- Danny är borta. - Jag vet. Så jag menar er fyra.

Det blir inte så mycket. Ni vet hur dålig marknaden är.

Huset har tappat värde i årtionden. Det är en kvarleva.

Och den här gamla kvarlevan vill att vi går vidare.

- Väldigt snällt av dig. - Ja, det är det.

Kanske det, men det förändrar inte att allt är ert fel.

- Vad? - Allting och allihop.

Bankerna, regeringen, lågkonjunkturen, USA och mrs Rook.

Allting som har gått snett har varit ert fel.

- Var har du fått det ifrån? - Hur ansvarar jag för hela världen?

För att varenda en av oss gör det. Vi kan sitta här och skylla på andra.

Vi skyller på ekonomin, Europa, oppositionen och vädret.

Sen skyller vi på historiens vingslag som är utom vår kontroll-

-och spelar hjälplösa och futtiga.

Men det är ändå vårt fel. Och vet ni varför?

Det är tröjan som kostar ett pund.

Vi kan inte motstå den. Det kan ingen av oss.

Vi ser en tröja som kostar ett pund och tänker att det är ett fynd.

Den är inte av bästa kvalitet men duger när vintern kommer.

Och butiksägaren får fem futtiga pence för tröjan.

Och nån jordbrukare ute på fältet får 0,01 pence.

Vi tycker att det är okej.

Vi ger ett pund för tröjan och investerar i det systemet.

Jag såg hur det gick åt skogen i snabbköpen-

- när de ersatte kassörskorna med automatiserade kassor.

- Det är inte vårt fel. Jag hatar dem. - Jag blir tokig på dem.

Men ni gjorde inget när de dök upp för 20 år sen. Lämnade ni butiken?

Skrev ni och klagade? Handlade ni nån annanstans? Nej.

Ni muttrade, men stod ut med det och nu är alla kassörskor borta.

Och vi lät det hända.

Jag tror att vi gillar självutcheckningen och vill ha den.

För då kan vi handla våra varor-

- utan att behöva se kassörskan i ögonen.

Hon som får mindre i lön än oss. Vi har gjort oss av med henne.

Så jo, det är vårt fel. Det här är världen vi skapade.

Gratulerar. Skål på er.

Ring Edith.

Hörde du vad din dotter sa till mig?

- Det är mitt fel. - Vad menar du? Vi tänker åka nu.

Jag vet var Viktor är. De tog honom till ett av lägren.

- Hur vet du det? - Det var pappa som gjorde det.

Företaget pappa jobbar för driver koncentrationslägren.

- Jag frågade och han sa nej. - Han ljuger. Jag såg honom online.

Han skickade honom dit medvetet.

Jag bröt mot lagen. Om de tar av mig tekniken så är jag ingenting.

Berätta inte för pappa att jag var där. Snälla.

Vi har inte hela dagen på oss!

- Kliv av flaket! Sätt fart! - Fortsätt framåt!

In med er! Sätt fart!

Vi har inte hela dagen på oss!

Viktor! Nån säger att han känner dig.

Vem då?

Herregud... Debo! Kom inte närmare. Stanna där.

Är du sjuk? Har du hosta eller feber?

- Jag mår bra. - Vi har barn som inte får smittas.

- Lova att du inte är sjuk. - På min faders liv. Jag är frisk.

- Det var många år sen. - Three Bridges var längesen.

Gamle Josef sa att du var här. Jag smugglade in den här.

Den har ett tioårsbatteri och funkar. Vi kan kontakta andra.

Alla smugglar in en mobil och känner sig så klyftiga.

Vi har ingen täckning. Allt blockeras. Vi har ingen 6G.

Det är som en Blink-signal på större skala.

Sändaren slår ut allt inom två kilometers avstånd.

Den slår ut mobilnätet, Wi-Fi och kvicksilverlänkar.

Vi är isolerade för alltid.

De spärrar in oss och låter sjukdomarna spridas.

Det känns väldigt brittiskt. Avrättning via influensa.

Vad kan vi göra?

Även om vi kunde ringa så lär vi oss inga nummer längre.

Jag vet inte hur jag ringer min familj.

- Din familj anmälde dig. - Inte min ukrainska. Den jag har här.

Minns du när vi träffades och jag berättade om Daniel?

- Kan inte han hjälpa dig ut? - Han skulle om han kunde.

Han skulle försöka med vad som helst.

Men min familj letar nog efter mig.

- Du kunde åtminstone ta mitt parti. - Det handlar inte om det.

När jag vill hälsa på min familj så är du plötsligt upptagen.

Du jobbar dygnet runt och din chef är ett svin-

- men du tar frivilligt på dig mer jobb.

Jag tror att du vill jobba över.

Så fort du tjänar pengar så ger du dem till din jävla familj!

Jag har två barn och kan inte lämna dem pengalösa!

- Stephen? - Ja.

Överför.

Tackar.

- Är det den rätta väskan? - Jag sa ju det.

- Den måste klara en metalldetektor. - Då får du lita på mig.

Jag tycker nästan synd om Elaine. Jag borde ta ett glas med henne.

Du övergav oss båda två så vi har mycket att prata om.

Jag lämnade Elaine, men inte dig. Vad jag minns så kastade du ut mig.

- Vilken kväll det var. - Det var längesen.

Ja... Flera år sen nu.

- Innan vi fick höra om Danny. - Gissa vad som har hänt mig.

Samma visa. Skolan hittade mjukvara för 100 pund som ersätter mig.

Revisor är inget jobb längre. Det är utdött, som reseagent och domare.

Jag bara undrar... Kan jag få ett jobb hos er?

Jaha? Det är specialistjobb och det mesta vi gör är öronmärkt.

Jag skulle kunna svabba golven. Det är sant. Jag behöver ett jobb.

Det är Woody som bestämmer och han är ett jäkla as.

- Det kanske finns nåt. - Helt allvarligt, vad som helst.

Det vore trevligt. Då kunde vi göra sånt här oftare.

Vi brukade gå på mycket finare ställen.

Det är inte direkt det jag saknar.

Jag saknar dig.

Jag tror nog...

Vi har bostadsområden i city där vi har problem med bidragstagare.

Sjukvården har förlegad mjukvara så det blir mest småmålsförfaranden.

- Det klarar jag. - Det är rätt simpla saker.

Med Rubys studier och Bethanys uppgraderingar så behöver vi pengar.

Ledsen att behöva fråga så här. Men kan du försöka? På riktigt.

Självklart gör jag det. Jag gör vad som helst för dig.

Det gick. Han gjorde som jag sa. Jag har tagit mig in.

- Han tror att han får tillbaka dig. - Nej, säg inte så.

Jag tänker rädda honom medan ni gör vad ni vill med koncentrationslägren.

- Dra inte in mig i det. - Min syster är där, så håll er undan.

Ge mig några dagar. Du kanske kan lära mig systemet.

- Så raderar jag spåren efter pappa. - Du gör som du vill.

- Vi kan inte överge honom. - Han skickade Viktor i döden.

Vi måste hitta och frita honom. Det hade Danny velat.

Jag har träffat Steve och han verkar så snäll.

Han är rent alldaglig. Varför gjorde han så mot Viktor?

- Han klandrar honom för Daniels död. - Dumheter.

Han klandrar honom verkligen.

Han har hakat upp sig och ältar det hela tiden.

Hur kunde han drunkna med flytväst? Hur är det möjligt?

- Det finns hemska filmer om sånt. - Nej, Stephen... Låt bli.

Men jag måste, jag måste... Jag bara måste.

För då får man se hur man flyter-

- och sväljer lite havsvatten och lite av det hamnar i lungorna.

Sen händer det igen och igen.

Sen kommer en våg och då sväljer man ännu mer.

Det går inte alls fort.

Man hoppas att det är en fridfull död men det är det inte.

Han drunknade väldigt långsamt.

Han är just den typen.

En trevlig man i kostym och slips som säger att allt är bra-

-men inombords så plågas han.

Om du kan vara online med din teknik så kan du väl hjälpa Viktor härifrån?

Jag kan bara läsa filerna. Pappas företag har ett krypterat nätverk.

- Man kan inte röra nåt osedd. - Jag kan försöka...

Absolut inte! Tekniken i dig ägs av staten.

Om de kan spåra dig... Du vet hur de får folk att försvinna.

Du får inte riskera nåt. Aldrig. Jag gör det från insidan.

Jag rensar bort Stephens namn och sticker.

Om hyresvärdar finns på närverket så hör det till inrikesdepartementet.

Allting leder till Vivienne Rook.

Om vi kan ta oss in så kan vi avslöja henne.

Så fort det skrivs nåt om lägren så raderas inläggen av hennes parti.

- Det är därför Ahmed hjälper oss. - Säg bara vilken dag.

- Och vi behöver din hjälp. - Okej, visst. Jag hjälper gärna till.

Vad det än gäller. Men det är väl inte farligt?

Jag vet att du kommer att flyttas och behöver din hjälp.

Väl framme söker du upp Viktor Goraya och ger honom det här.

Ge det till Viktor Goraya.

Sätt fart! Raka vägen genom grinden!

Sätt fart nu!

Vi har samma advokat. Yvonne Bukhari.

Det bästa är att de tänker öppna fler koncentrationsläger längre norrut.

Minns du McAllister? Han förlorade kontraktet, den sopan.

- Desto mer arbete åt oss. - Då sätter jag fart.

Förresten, bra nyrekrytering. Är hon en present till mig?

Efternamnet är Bisme-Lyons trots att ni har skilt er.

- Hon stjäl ditt efternamn. - Det är barnens efternamn.

Hon tar ditt namn och dina pengar. Vilken subba! Så det gör inget?

Om jag tar och öppnar upp bakvägen på mrs Bisme-Lyons?

- Jag måste jobba. - Kom igen. Berätta vad hon gillar.

Eller ännu hellre, vad hon inte gillar.

Han älskar det!

- Försök igen. - Förlåt, var det mitt fel?

Kvantnärverket är nytt för mig. Ge mig lite tid.

Vi har inte tid. Jag sa att vi slår till i kväll. Vi väntar inte.

Jag har inte raderat hans namn än. Det är svårare än jag trodde.

Stephen är inte viktigast nu. Viktor vet att det sker i kväll.

- Jag har kokat te. - Jag kan inte stanna.

Det var jobbet. Jag måste åka.

- Vad sa du om Stephen? - Det var ingenting.

Ni har en timme på er innan ni blir påkomna. Jag är redo.

Vad är det dummaste man kan göra? Att bli kär i en Lyons.

- Du har bara ställt till med besvär. - Det är sista gången, jag lovar.

Om vi överlever så vill jag ta hand om dig, för jag vet att nåt är fel.

Helt ärligt. Jag köpte den för 20 000 men renoverade den från grunden.

- Att jag kräver 20 000 nu är ett kap. - Big Jim sa max 10 000.

- Det är inget rättvist pris. - Man får inga tillstånd att sälja.

Det är bara byråkrati. Var är Big Jim?

- Han äter ute på torsdagar. - Gör han? Vad flott.

Jonjo jobbar som kurir om veckorna och är den enda som kan köra bilen.

Mina ben når inte så den är värdelös för mig.

Hej, hjärtat. Jag är upptagen. Vad har de gjort?

Jag får sträcka mig till elva.

- Vart ska vi? Jag är ny här. - Köket har gröna dubbeldörrar.

Soporna.

Varsågoda. Tänk att vara flykting och få sån är mat.

Den är till oss. De får smulorna.

INTRÅNG I KVANTNÄTVERKET

- Vad är det frågan om? - De har låst grindarna.

- Hennes son är där borta. - Ni stänger inte förrän tio.

Efter skottlossningen på puben låser vi grindarna omedelbart.

- Hur länge då? - Enligt reglerna till klockan sex.

- Är de låsta hela natten? - Pojken är tolv år gammal.

- Då borde han sluta sno våra saker. - Ni får inte göra så!

- Öppna grindarna! - Hur tänker du tvinga mig?

- Vi river stängslet. - Varsågoda. Gör det.

- Jävla as. - Det vet du att jag är.

- Vad ska vi göra? - Gillian får ta hand om honom.

Jonjo jobbar. Vad ska jag göra?

Gil, du måste göra oss en tjänst.

När du är i skrevhöjd, så...

Mormor

- Samtal från Rosie Lyons. - Javisst. Hejsan!

Det gäller det där du sa om att allting är vårt fel.

- Mår du bra? - Jadå.

Jag vill bara säga att du har rätt.

Det som händer härnäst är helt och hållet mitt fel. Tack.

Ät inte allt på samma gång. Tack ska ni ha.

- Vi vet inte ens om han är vid liv. - Vi kan inte stanna här.

Kör bara.

Där är han!

Hoppa in! Kör! Kör!

- Hallå! - Kör! Kör!

Kliv ur lastbilen!

Ut med er! Sätt fart!

- Ni kommer inte längre. - Vi filmar er! Alltihop filmas!

- Det finns ingen täckning. - Varenda sekund och era ansikten!

- Vi vet vad som försiggår här! - Ni kan aldrig sprida filmen.

- Vad gör de? - Vi borde ge upp.

Edith. Jag fick höra om tre män som försökte rymma med en lastbil.

De dödade dem. Ingen bryr sig. De kommer att skjuta oss!

Vad fan...?

Rosie! Du kan väl inte köra?

Jag behövde ben och skaffade ben.

- Ur vägen. Vänster fot på kopplingen. - Klart.

Ur vägen!

Minns du morbror Danny? Han korsade havet.

Du vågar inte.

- Ledsen att jag orsakade det här. - Nog för att jag älskar dig...

- ...men så viktig är du inte. - Vad menar du?

Vi kom inte enbart för att rädda dig. Vi kom för att starta ett krig.

Ta hand om det.

Kom igen!

Vi har täckning.

Tioårsbatterierna! De fungerar! Skynda er att ta en mobil!

Alla tar en mobil!

Grip en kvinna och hennes barn, då. Ni framstår som patetiska.

- Ta fram era mobiltelefoner! - Fortsätt filma!

Filma allting! Fram med mobilerna och filma!

Det här är Koncentrationsläger 4 som drivs av Vivianne Rooks regering!

- Skulle nån bry sig? Vem tittar?! - Alla!

- Alla. - Fortsätt filma!

Ta fram mobilerna och filma! Fortsätt filma!

En passning till Costa...!

- Sluta inte filma! Fortsätt filma! - Byt kanal!

Det här är Koncentrationsläger 4!

Det här är flyktingar och asylsökande som hålls inlåsta här.

De får ingen sjukvård utan har lämnats här att dö!

Vakterna är era söner och döttrar, era bröder och systrar och vänner.

De låste in oss för att dö!

Se deras ansikten! Minns ni dem?!

Det här är ett dödsläger!

Partiet "Fyra stjärnor" har tjänat pengar på lägren!

Vivienne Rook ligger bakom det här med sin mördarpolitik!

Vad fan händer?! Bethany! Vad gör du?

Ni äger inte oss längre. Vi förklarar oss självständiga.

Ni skulle bara veta. De har spärrat in oss.

Nu får det vara slut. Är ni med mig?

Rosie! Rosie! Rosie!

- De låter oss dö! - Herregud! Lägg av!

- Det sänds på varje kanal. - Heja, tjejer!

Det här är Koncentrationsläger 4 som drivs av Vivianne Rooks regering!

Det här är ett dödsläger!

Partiet "Fyra stjärnor" har tjänat pengar på lägren!

Är det där din jävla syster?! Har du satt dig mig?

- Jag visste inget. De har filerna. - Och sprider dem överallt!

Jag är framme vid kontoret och kan fixa det här.

Jaha ja...

Naturligtvis. Det borde jag ha förstått.

Du vet om det, eller hur? Det var inte Edith.

Jag jobbar bara sent och är ovan vid kvantnätverket.

Celeste!

Stephen... Jag försöker hjälpa dig.

Jag kan radera ditt namn från dokumenten.

Jag trodde att jag kunde, men det går inte. Det blir inte ogjort!

- Kan du hjälpa mig? Vi gör det ihop. - Vadå?

Raderar ditt namn från bevisen så att ingen får veta. Vi hinner än.

- Vad försöker du öppna? - Koncentrationslägret i ditt namn.

Du kan inte öppna det. Jag packade filerna själv.

Allting finns där. Allt vi gjorde.

- En enda lång lista. - Vi kan rensa den.

Sen när blev du en sån expert?

Herregud... Bethany.

Bethany...

- Bethany. Du berättade för henne. - Nej.

Hon vet. Hon vet...

Gode Gud, du berättade.

Vet du vad det lustiga är?

Det som är allra lustigast är hur dyr den här var.

Jag har inte direkt pengar över. Mannen som förlorade en miljon pund.

Ändå köpte jag den här.

Herregud!

Du kan rensa filen om du vill men du skulle ändå veta.

Jag sände folk i döden.

Och du visste det hela tiden.

När vi satt och drack kaffe och åt söndagslunch?

Allt jag berättade för dig...

Herregud, du hade planerat det.

- Stephen, gör det inte. - Gör inte vad?

- Gör inte illa mig. - Va?

- Snälla, gör inte illa mig. - Va? Vad säger du?

Snälla, gör inte illa mig. Tänk på flickorna.

Herregud...

Den är inte till dig. Trodde du att den var till dig?

- Den är till mig. - Va?

Jag kom för att skicka filen till polisen. Det är därför den finns.

Jag har tänkt skicka den och sen använda den här.

Varje dag. Så löd planen.

Men jag är alldeles för feg.

Steve!

Nej...

Nej.

Förlåt.

Släpp den, älskling. Jag vill att du släpper den.

Sen kan vi sätta oss och lova varandra att vi kommer på en lösning.

- Det vore fint. - Släpp den.

Jag går inte med på det här längre. Släpp den!

Din lilla jävel! Var det ni två? Gjorde du det här med din kärring?

Vänta bara, din jävel. Du ska få ett helvete!

- Den funkade. - Jävla as!

Ja.

Det är bäst att du går nu.

Jag har en fil att skicka.

Jag undrar.

- Jag undrar... - Vadå?

Vad som händer härnäst.

Edith? Edith...

Viktor!

- Snälla... Hon föll bara ihop. Edith! - Edith...

- Edith... Snälla, hjälp! - Snälla, hjälp!

Vivienne Rook är den första sittande premiärministern som grips av polis.

I dag nyinvigdes Notre Dame men samma dag...

Det lutande tornet i Pisa har rasat.

Där är du, lilla Danny.

Vänta. Backa lite.

- Förlåt. Gick jag för fort fram? - Mitt fel. Vi började accelerera.

- För mycket adrenalin. - Hur långt hann vi?

Fem år sen, 2029. Hur du störtade Vivienne Rook.

Lät det så? Det var inte vi. Vi gjorde bara som många andra.

Det var upplopp i ett annat läger och 50 flyktingar rymde från Zon 3.

Det skrevs om dem i Tyskland. Allt kollapsade med minsta knuff.

Inget pjåkigt resultat.

- Mrs Rook fick 27 år. - Ja... Kanske.

Men som min mormor säger... Vänta bara tills ni få se nästa.

Gör man sig av med ett monster så vaknar nästa i sin håla.

Hur ska jag veta det? Jag är bara ett dumhuvud.

Vad vet jag om politik? Jag är blott en idiot!

Se upp för såna män. Skämtare, lurendrejare och pajasar.

De skrattar oss till helvetet.

- Fick vi med det? - Ja. Vi får aldrig nog av Muriel.

Min pappa hjälpte till att störta mrs Rook.

Han skickade filen om lägren och fick kortat straff för det.

Det fanns 500 angivare. Han utgjorde bara en liten del.

Jag föredrar min version.

Vår familj är inte speciell. Vi genomlevde det som alla andra.

- Vad hände med Stephen? - Tre års fängelse för vapenbrott.

Han lärde sig spanska och bor i Barcelona som engelsklärare.

- Så han återvände inte till...? - Nej.

Kunde du nånsin förlåta honom?

Ja. Jag blev svårt sjuk.

Julen 2031. Vi trodde att det var slutet.

Fick ni med det?

Ja. Det var starkt.

Vi fångar allt. De tror att systemet kan lagra oändliga mängder.

- Jag gillar att ni inte vet. - Allt det här är helt nytt.

- Det är fortfarande ett experiment. - Som liten ville jag bli nerladdad.

Jag drömde om att ha mitt medvetande i en maskin.

Nu blir faster Edith den första.

Kodad i vattenmolekyler som en helt ny livsform.

- Om det fungerar. - Det kommer det att göra.

Enligt läkarna ska jag dö i dag men jag tänker undkomma.

Vi vet inte säkert. Vi kan ladda ner dina minnen som information.

Men om ditt medvetande överlever-

- och om du kommer att existera som Edith där inne, vet vi bara inte.

Jag måste leva vidare och få se de kommande tio åren.

De kommande hundra eller tusen. Jag vill veta var vi hamnar.

- I skyddsrum om vi inte fixar vädret. - Precis. Jag vill ta reda på det.

- Jag har saker att göra. - Som vad?

Jag är inte klar med Vivienne Rook. Det sägs att hon kom undan.

- Det är bara rykten online. - Men de fick inte veta allt.

Vem hjälpte henne och vem betalade för allt?

Det har ryktats att de fick ut henne.

Kvinnan som sitter i fängelset är inte hon.

Hon kom undan. De gömde henne nånstans i världen.

Men var hon än är så hittar jag henne.

När jag är i maskinen så blir jag en ande.

En smådjävul. En nymf.

Jag kommer att flyga över haven.

Jag kommer att jaga henne och sen...

Lugna dig. Vi går från minnen till fantasier.

Nej, det har bara inte hänt än.

Vi är tillbaka.

Där har vi det. Det här är sista stadiet.

Då lägger jag på.

- Vad är klockan hemmavid? - Du är nio timmar före oss.

Klockan är två på eftermiddagen. Söndagsmiddag.

Du har perfekt tajming som på den gamla goda tiden.

Vi sålde inte huset. Mormor tog emot köpare, men jagade bort dem.

Vi snålade och sparade och lät huset vänta på oss.

Till i dag. Nu när alla kommer hem.

Pappa kommer från Spanien. Rosie och barnen är här.

Nästan som att de kommer för ett avsked, men så är det inte.

De kommer för att hälsa.

Jag tänker närvara, var så säker. Jag kommer att hitta er.

- Det kan du inte lova. - Jodå.

Fran är där och väntar på mig, eller hur?

- Hon är på nedervåningen. - Hälsa henne att jag är på väg.

Vi skalar ner nu.

Livstecknen kommer att börja försvinna om fem minuter.

- Det vill jag inte se. - Ingen fara. Logga ut.

Vi ses på andra sidan.

Hej, Lincoln. Kom nu. Vi är klara.

Ingen fara. Hon mår bra.

Hon är på väg... hoppas jag.

De kunde inte lova nåt.

Jösses...

Jag hoppas.

Jag hoppas.

Jag hoppas.

- Kommer det att fungera? - Jag vet inte.

Kom nu, allihop.

Mår du bra?

- Jag tror det. - Vi får egentligen inte engagera oss.

Men jag vill säga att det här har varit en ynnest.

Visst har det?

Alltihop. Varenda sekund.

Ni har fel. Ni har helt fel.

- På vilket sätt? - Allting ni har sparat.

Alla nerladdningar.

Brottstyckena av mig som ni har kopierat i vattnet.

Ni har ingen aning om vad det är.

Jag är ingen datakod. Jag är inte information.

Alla minnen...

Det är mer än fakta. Det är så mycket mer än det.

Det är min familj.

Min älskade.

Det är min mamma.

Och min bror som dog för så längesen.

Det är kärlek.

Det håller jag på att bli.

Kärlek. Jag är kärlek.

Hon är död.

- God eftermiddag, signor. - God eftermiddag.

Edith? Är det du?

Text: Magnus Öberg www.sdimedia.com