Original subtitles

VÄLKOMMEN TILL MANSFIELD I OHIO

SVÅRT ATT FÅ LÅN — BILLÅN

DELTIDSJOBB — HELTIDSFÖRMÅNER BÖRJA DITT ÄVENTYR I FLYGVAPNET

Ni får använda fantasin här. Döm inte boken efter omslaget.

Detta var Westinghouse—fabriken. Tomten är på 5,6 hektar.

Bara denna våning: 1 850 kvadratmeter.

Det byggs lätt om till tillverkning.

Berätta om Ohio.

Flest astronauter och flest presidenter.

25 astronauter och åtta presidenter hittills.

Miss Zhang, jag tror inte att er far hade gillat idén.

Nej, nej. Jag trivs här, Bao. Jag gillar båda byggnaderna.

Det här gamla stället ska bara piffas upp.

Hur många jobbade här, sa ni?

Bilfabriker, stålverk, hushållsapparater...

Folk förlorade allt. De vill jobba. Man ser det i deras ögon.

—Det är ett jättebra drag. —Vänta, Daya.

—Pappa, lita på mig. —Daya, vänta, vänta.

Kungafamiljen vet att vi byggde det här i en båt.

De frågade om vi kan bygga ett under öknen.

Tolv miljarder. Hälften i förskott.

Första gången i Ohio?

Ja.

Har du nånsin ätit grillat käk?

I Kina.

Att öppna fabriker utanför Kina är kanske inte så populärt.

Att flytta jobb till USA stärker varumärket.

Det är ett jättebra drag. Jag vill verkligen göra det här.

Okej?

Jaha... 25 astronauter och åtta presidenter?

Hittills.

—Kina kommer till Mansfield. —Fantastiskt! Tack.

Vi är glada att Zhang Innovations vill investera i Mansfield.

—Vi ska göra allt för att hjälpa er. —Tack, herr borgmästare.

Vi var nöjda med allt vi såg och hör av oss.

—Det låter bra. Lycklig resa. —Tack.

Den här vägen, miss Zhang.

Din livvakt slappnar aldrig av. Han ser på dig hela tiden.

Jag vet. Han är väldigt noggrann.

Men det är svårt att ersätta Shen.

Din far hatade Shen.

Shen gjorde inget fel, mer än att älska mig.

Charma dig förbi den söta receptionisten på plan 7—

—så slipper du all övervakning.

Abigail, jag har tänkt på det du sa om att flytta ihop.

Det är en rätt bra idé, förutom en liten detalj.

—Det heter "snarka"... —Jag snarkar inte!

Om det inte är du, vem är det då? Jag kan stoppa i en kork eller nåt—

—och få dig lite tystare.

Ray, vi måste fokusera. Vi måste ta disken—

—för att inte kunna knytas till din expartner. Då sover vi bättre.

Då vaknar jag glad och nöjd och du får frukost på sängen.

Okej, Abigail, kör till.

—Jag älskar dig, Ray. —Och jag älskar dig.

—Mr Chow, tack. —Kan jag säga vad det gäller?

—Nej. —Nej?

—Det är en överraskning. —Han gillar inte överraskningar.

—Ert namn? —Friend.

Mr Friend är här. Ja — mr Friend.

En kines med portfölj och paraply.

Nej, sir, det regnar inte.

—Han kommer strax, mr Friend. —Tackar.

Sir?

Överraskning.

—Jag vill ha den. —Jag vill också ha den.

—Ge mig disken. —Du skjuter inte mig, Ray Breslin.

—Vad heter du? —Shen Lo.

Vi ska se vad som finns på disken och om jag blir nöjd kan du få den.

Gå.

De var uppenbarligen proffs.

De visste vart ni och hon skulle och när de skulle vara i hangaren.

Ärligt talat — vi har inget.

Det här var ditt jobb. Du ansvarade för henne.

—Som sagt, vi kom in till stan... —Ja, ja, ja, vi har hört allt det.

—Ni är i stan och ser på fastigheter. —Det är sant.

Var det nåt som stod ut?

—Inget av det här är logiskt. —Okej, tänk efter. Från början.

—Vad är det första du minns? —Du måste kunna berätta nåt.

Inget av det du säger är logiskt. Så vi backar och börjar om.

Förklara hur hon försvann.

Bara du överlevde och du pratar med mig.

—Jag kan inte fråga dem. —Du ansvarade för henne.

Berätta. Vem tog henne?

—Jag vet inte. —Du måste veta.

Det gör jag inte.

Du ska skydda min dotter. Med ditt liv som insats.

Om du hade gjort ditt jobb så hade du varit död nu.

Få ut honom. Det räcker! Få ut honom!

—Kom, så går vi. —Släpp mig! Rör mig inte!

Sätt dig. Jag är inte färdig med dig.

Om disken är okej kan du gå.

Ska jag säga tack?

—Detta är Shen Lo. —Trevligt att träffas.

Allt är klart. Hush och Abigail väntar.

—Har du tid? —Jag vet vad du ska säga.

Jag är redo att lämna skrivbordet om du råkar ge mig en chans.

Jag ska fundera på det.

—Allt okej? —Ja. Inget kopplar dig till honom.

Menar du Zhang?

Vad letar du efter?

Du gjorde affärer med Zhang. Din partner gjorde det.

—Zhang finansierade ert företag. —Vi var inte inblandade.

—Lester var det. —Hur vet du det?

Jag var Zhangs säkerhetschef.

Bara så du vet... Lester skötte affärerna, inte jag.

Då kan jag inflika att de erbjöd dig dubbelt arvode. Fem miljoner, va?

—Så du gillar det här? —Finansiellt sett gillar jag det.

Varför ge sig på Zhang nu?

All teknik bakom alla dessa hemliga fängelser är Zhangs.

—Men det vet du redan, va? —Vad vill du säga?

Se på datan.

Zhangs teknik gör honom rik på att låsa in och tortera tusentals.

Han tvättar pengarna genom Zhang Innovations.

Jag ska krossa honom. Det är personligt.

Ta Zhang själv då. Vi visste inte vad som hände bakom våra ryggar.

Det är dött och historia. Så är det bara.

—Vi är okej nu. —Jaha. Var är Lester Clark nu?

—Jag har inte sett honom på länge. —Han åkte väl på en lång kryssning.

Och kom aldrig tillbaka.

Sovdags, jävla as!

Fan!

Nej, nej, nej. Kom igen!

Ray!

Ursäkta mig. Ray?

En man säger att han hittade oss genom en Interpolkontakt.

—Han har nåt som du måste se. —Okej, ta in honom.

—Kan jag hjälpa dig? —Jag heter Bao Yung.

—Jag söker Ray Breslin. —Det är jag.

Det här är till dig.

Som man bäddar får man ligga.

När du ser detta har jag Daya Zhang och jag kommer och tar dig.

Daya...!

—Är det inte...? —Jo.

—Vem är det? —Lester Clark, min expartners son.

Vem är du?

Säkerhetschef på Zhang Innovations. Daya Zhang blev kidnappad.

—Varför letar du inte efter henne? —Det var inte mitt fel.

Vems var felet då?

Kom igen. Fokusera.

—Var är det här? —Hush, förstora väggen.

Bilden där är "Daniel i lejonkulan". Fångarnas skyddshelgon.

Det är ett fängelsekapell. Texten är på ryska.

Det är nån öststat. Jules, ring Trent!

TALLINN, ESTLAND

—Läget, Ray? —Fick du videon?

Jag fick den. Vad händer?

—Min expartners son spårade ur. —Ja, tydligen.

—Var tror du att det är? —Det ser absolut bekant ut.

—Det finns inte många såna ställen. —Vad tror du då?

Djävulens station.

Hemskt ställe, Ray.

—32 mil utanför Vitryssland. —Kan du hjälpa mig, mr Skinny?

Gratis? Jag skojar bara.

—Jag fixar transport. —Vi är där i morgon.

—Jag står i skuld till dig. —Som vanligt.

—Vill du inte hoppa över det här? —Aldrig. Låta dig få allt det roliga?

Vi har Hush här. Jag packar och kommer om en timme.

Okej.

—Jag följer med. —Hur personligt är det för dig?

Jag stod Daya mycket nära. Jag måste följa med.

Kom då, mystiske man. — Och, du, ha inte sönder nåt nu.

DJÄVULENS STATION DERVANISKI, LETTLAND

—Min far kan betala för oss alla. —Tyst.

Inget prat!

Vad vill du? Snälla! Snälla, gör inte det här, okej?

Vi kan lösa det. Snälla. Snälla.

Vi är inte djur. Vi har regler.

Vad tjänar det till att ha regler om folk bryter mot dem?

Är han din vän?

Skada honom inte. Det händer inte igen.

Jag lovar.

Jag skadade honom inte. Du gjorde det.

Va?

—Fortsätt. —Gå, kom igen! Gå!

Du var säkerhetschef på Zhang Innovations.

—Och du jobbade åt Interpol, va? —Ja.

Hur kunde du låta det hända?

Jag hade gett mitt liv för att rädda henne.

Det är för sent att säga det.

Glock 34, 9 mm, lång pipa.

Flådig.

Och när de tog Daya, var var din flådiga pistol då?

Du svek henne.

Det vet jag.

—Hejsan. —Jag är här, förlåt att jag är sen.

Jag har massor att göra här.

Det är en lång flygning. Vi tar frukost på sängen.

Abi?

Abi!

—Abi! —Ray!

Fan ta er! — Ray!

Fan! Jävlar!

—Varför har han inte ringt än? —Det här kan gå på olika sätt.

Har ni inga fiender?

Jag äger Kinas största it—bolag. 1,3 miljarder kineser—

—och alla använder min mobil. Ja, jag har fiender.

Ska ni inte få hit hjälp från Cleveland eller Chicago?

Ni kan inte komma på nån som skulle vilja skada er dotter?

Låt det ringa två gånger.

—Hallå? —Zhang.

—Vem är det här? —Det får du snart veta.

—Krypterat. —Du kunde ha hjälpt min far.

Han hade din sjuka teknik i alla sina fängelser och du höll dig ren.

När det här är gjort ska jag ta dina pengar och din teknik—

—och jag ska krossa dig. Förut ville jag ha 500 miljoner.

Nu vill jag ha 700 miljoner dollar och det ökar.

Titta.

Det betalar vår verksamhet. Länder och bolag betalar oss för—

—att ta hand om deras värsta.

Jag kan döda dem, men pengarna rullar in.

Mördare, serievåldtäktsmän—

—terrorister, hackare, knarkhandlare. Det är världens avskum.

Världen är full av avskum. Som din far.

Men du vet det, va?

Lås in dem!

Jag älskar det ljudet.

—Vad gör du? —Hon var mitt ansvar.

Kom igen, vi måste åka!

Det är en elektrisk stol byggd 1896. Det är massiv ek.

Lika amerikansk som äppelpaj.

315 människor dog i den stolen, inklusive tre kvinnor.

De satte en huva över fångens huvud, men tejpade för ögonen med bomull—

—så de inte poppade ut när de grillades inifrån.

Vet du vem jag är? Min far byggde upp ert företag.

Ray Breslin tog över och tvingade ut honom.

—Det är inte sant. —Subban ljuger.

Jag hade inget att göra med det som hände.

Nej, men du var där. Så du är delaktig.

MAZYR, VITRYSSLAND

—Varsågod. —Jag hade inte klarat det utan dig.

Jag är ledsen för Abi. Vi ska ordna det.

—Det här är Shen Lo. —Ursäkta mig.

Han har inte mycket att säga. Du känner Jules.

—Och Bao Yung. —Hennes livvakt?

—Jag har också förlorat en. —Har du?

Nej, aldrig.

—Det var inte roligt. —Jo då.

Mr Zhang.

Shen, är du informerad om min situation?

Jag vet att Daya kidnappades. Jag kan rädda henne.

Shen. Shen!

Om ni vill ha henne levande, gör då som jag säger.

Shen, jag ville bara min dotters bästa.

Och därför togs hon.

—Shen, säg vad jag ska göra. —Svara inte när kidnapparen ringer.

Vill ni ha tillbaka er dotter? Gör då som jag säger.

Om det provocerar honom då? Ska man inte följa deras krav?

Ju längre ni skjuter upp samtalet med honom, ju längre lever hon.

—Hur hemskt är stället? —Hemskt. Det är en labyrint, Ray.

—Det vidrigaste helvete jag har sett. —Du fick hit mig.

—Jag förstår om du vill dra dig ur. —Nej, jag är här för dig.

Vi gör det.

Wong.

Ja?

—Förlåt mig. —Det är inte ditt fel.

Tänk positivt.

—Wong. —Ja?

Vi ska ta oss ut tillsammans.

Det ska vi.

—Äntligen en riktig kvinnofånge. —Vi ska inte skada dig.

—Du är för värdefull. —Vi ska vara så försiktiga.

Vad fan glor du på, guling?

Backa, Sonny! — Öppna dem.

Kom. Kom nu.

Vem i gisslan har högsta säkerhets— godkännande i din fars bolag?

Jag vet att ni alla är genier, men vem anförtror han känsliga saker?

—Jag vet inte. —Vem får veta affärshemligheter?

Kom här.

Är det han?

Titta. Inte? Kom.

Han då? Titta på honom.

Titta på honom. Är han säkerhetsgodkänt?

—Säg det, annars skjuter jag honom. —Det är jag. Jag har högst.

Nej. Gör det inte. När han vet allt så dödar han oss.

Lås in henne.

Du ska ge mig åtkomst till Zhangs teknikutveckling—

—och hemliga prototyper han tar fram.

—Jag vet inte vad du pratar om. —Jo, det gör du.

—Nej. —Nej?

Vi försöker på ett annat sätt. Du ska lära mig tala kinesiska.

Lär mig säga "Säg det, för annars skjuter jag dig" på kinesiska.

Va?

Lär mig säga "Säg det, för annars skjuter jag dig" på kinesiska.

Det finns en femårig projektplan.

Integrering av ny teknik. Telefoner, datorer.

Självkörande bilar.

Jag vill ha allt. Allt som jag kan sälja på svarta marknaden.

Okej. Vad behöver du? En laptop?

—Jag... —Säg inte "kan inte".

Då blir det dina sista ord.

Jag tar en laptop till honom.

—Hush, vad har du? —Skickar dit drönaren nu.

—Var tror ni att de håller gisslan? —Killen ringde från fängelsekapellet.

Östblocket, västblocket, administrationen.

—Hur stort är stället? —Över 18 500 kvadratmeter.

Vad är det för slags patroner?

—Dragon's Breath. Vet du vad det är? —Ja.

—Ska ni bränna ner stället? —Ja, om vi har tur.

—Hörni. Länkar drönarbilder nu. —Tack, Hush.

Okej, vi har två cellblock. Värmekameran visar...

...30, nej 40 personer i västblocket.

—40 fångar? —Ja, jämnt fördelade.

Han har ett hemligt fängelse.

—Vad mer? Vakter? —Vakttorn. Tre personer.

—Svaga punkter? Var går vi in? —På taket finns två varma punkter.

—En av dem kan vi komma åt. —Jag kan ta mig upp dit.

—Vad väntar vi på? —Vi rusar inte in i blindo.

Vi ödslar tid. Daya är mitt ansvar.

Jag har också nån där inne.

Jag har aldrig sett nån köra till en fajt i en sportbil förut.

—Vart ska du? —Du vet att jag jobbar bäst själv.

Jag kan bli sen. Jag ska göra ett stort intryck.

Lycka till.

Les. Vad gör du?

Vad gör du?

Du måste följa planen.

Jag vet att du vill hämnas, men vi måste ta pengarna.

—Du kände min far. —Han var snäll mot mig.

Men han är död och du lever. Vi tar pengarna och lever gott.

Skit i det där med subban.

Hon är en distraktion.

Vi dödar henne och får det överstökat.

Gör mig en tjänst, Frankie. Fortsätt göra som jag säger, okej?

Les...

—Vi måste döda henne. —Gör som jag säger!

Vad var det med dig och Lesters far?

Du var hans partner och han förrådde dig. Varför?

Fem miljoner.

Är Dayas far också inblandad?

Många fäder här.

—Ray, titta här. —Vad har du?

Det kan finnas en svag punkt i duschrummet.

Duschrum. Avloppssystemet. Jules, kom igen.

AVLOPPSTUNNLAR

—Jag har tunnlar. —Tunnlar.

Jag har tid.

Faderns synder är inte sonens synder.

Vi har gäster. Vi har gäster!

Vi har gäster!

Djävulens station.

—Status? —Avvaktar.

—Ser ni nån? —Inget än.

Det är omöjligt. Har ni kollat vakttornen?

—Ja. Inga livstecken. —Nåt är fel. Det är helt fel.

—Var vaksamma, killar. —Du med.

Vad fan? Han vet att vi kommer. Han vet att vi kommer.

Känner du till Nian—legenden?

Honungskrukan.

Han använder Daya som lockbete.

Vad hade du med henne? Var ni tillsammans?

Vi avvaktar.

Det här är ett samarbete. Men vi pratar inte.

Jävlar!

—Det är en kinesisk legend. —Ja, jag vill höra den.

Berätta den för mig.

I antiken fanns det ett monster som hette Nian.

Varje går kom Nian ut och åt upp byborna och boskapen.

Men de upptäckte att brinnande bambu skrämde bort monstret.

—Det var knastrandet, va? —Ja.

De hittade på smällare som härmade ljudet.

Jag lämnar dig här ute och bjuder in monstret.

Gör inte om det där. Vi samarbetar för Daya.

—Vad väntar vi på då? —Vi väntar på Breslin.

Jag jobbar inte åt Breslin.

Showtime, allihop. Kom igen! Ni vet vad ni ska göra. Gå nu.

—De är på väg. Meja ner dem. —Okej.

Titta här.

Apterad och klar.

Sluta. Vi väntar på Breslin.

Ta dem.

Kom!

Tack, herr livvakt. Du gjorde det jag trodde.

Du förde mig till Ray Breslin och hjälpte mig fånga hans tjej.

Ni två har båda ödslat er tid...

...och era liv.

Se vilka som är här.

Mina herrar, ni har två val. Ni kan antingen...

—Varför glor du på honom? —Det gjorde jag inte.

Du glodde rakt på honom. Ni två känner varandra, va?

Nåt pågår här. Det känner jag.

Varför ser du på mig så där? Ni måste se det med mina ögon.

Min far kokades till döds längst ner i en båt.

Jag hade förstått om ni förklarat vad han gjort och skjutit honom.

—Jag är ledsen. —Hör du det där, Ray?

—Hörs jag klart och tydligt? —Abi.

Du missar allt det roliga här, Ray. Fortsätt lyssna. Allt är för dig.

En fimpad, Ray. Du vet hur det slutar.

Stick ner i tunnlarna. Lämna Breslins tjej hos mig.

Stanna här.

Ray, du måste se en grej. Kolla på din mobil.

Titta nu.

Det var för min far.

Fan!

Trilla.

Gå in!

Sir, jag föreslår att ni svarar.

—Shen förbjöd det. —Så funkar inte det här.

Svara nu!

SPÄRRAT

Din far svarar inte i telefon.

Breslin.

Känner du lukten?

Tyst! Tyst!

Håll käften!

Visa händerna!

Ner, för fan!

—Ner! —Ur vägen!

Stick!

Stick!

—Breslin är i närheten. —Jävla skit.

Vad?

Breslin är i närheten.

Ta hand om fångarna. Ta hit den där datorkillen.

Jag fixar Breslin.

Okej.

Wong! Vi måste hitta Wong!

Har du hackat dig in?

Kom.

Varför dödade du henne?

Att vara med dig dödade henne.

Det här är min hämnd.

Var det värt det?

Din farsa hatade dig.

—Du snackar skit, Ray. —Jag ska slå ihjäl dig.

Jo, Ray...

Hon skrek inte ens. Hon typ bara gurglade.

Gjorde du det här för din far? Älskade du din far?

Kom igen, slå mig. Slå mig för din far.

Du ville ha mig, du fick mig. Kom igen.

—Kallar du det slag? Din jävla mes. —Vänta.

Jag ska berätta om min far. Jag ska berätta om min jävla far.

Upp! Upp!

Så ja. Jag ska berätta om min far.

Han var världens elakaste jävel.

Vet du vad han sa?

Vet du vad han sa? "Du ska lära dig att förlåta, son."

"Du ska inte vara så elak." Jag sa: "Jag vet, det är för sent."

"Du gjorde mig till den jag är." Han gjorde mig till den jag är.

Vi går en liten sväng.

Säg ingenting. Säg ingenting.

Vänta. Vänta.

Så här...så här kändes det.

Är du okej?

Jag beklagar din förlust.

Nej!

Kommer du ihåg Shen?

Han tar hem mig.

Det har du inget emot, va?

Jag hade andra planer, men för dig ändrar jag dem.

Jag ordnar med Abigails hemkomst.

Tack.

—Du måste göra nåt. —Vad?

Du måste förlåta dig själv. Det var inte ditt fel.

Det blir inte så lätt att göra.

—Jag har fått nog av fängelser. —Inga fler fängelser?

Det är ljuv musik i mina öron. Några förslag?

—Allt utomhus låter bra. —Att vara utomhus är hälsosamt.

—Vi pratar om det. —Har du några förslag?

—Vad tror du om Sydamerika? —Lite långt.

Innan du säger nej, du står i skuld till mig.

Jag känner en kille där nere. Han är lite skum, men...

Lite? Alla vi känner är skumma.

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service 2019

Ansvarig utgivare: Anders Melin