Original subtitles

Hur kom du...? Ut!

Ut härifrån! Ut!

Släpp inte in hunden! Tack.

Ursäkta! Jag tål inte imbecilla.

Du ska börja halv nio, Elaine. Jag menade inte på kvällen.

Jag köpte kakor.

Bimbon lät mig inte använda kassan för sex varor eller mindre.

Enbart bröst och lösnaglar.

Hon sa: "Tyvärr. Sex varor eller färre."

-Hur många hade du? -Tjugo. Men av samma slag.

-Lägg kvittot i handkassan. -Alla de kakorna till mottagningen?

-En patient! -Släpp in dem, Elaine.

-Jag är upptagen. -Elaine! Gör det.

-Mrs Walker. -Säg Marianne.

-Är jag den allra första patienten? -Ja, det är du.

Om du samlar ihop 1 000 poäng får du kistan gratis.

Om doktor Sim kunde se det här skulle han bli jätteglad.

Tack. Varsågod och sitt.

-Vad gäller det? -Huvudvärk, till och från.

-Hur länge har det varit så? -Hela livet.

-Har det blivit värre? -Nej.

-Händer det oftare? -Nej.

-Vad är problemet idag? -Jag ville bara säga det.

-Då vet jag det. -Varför dekorerade du inte om det?

Har du ett medicinskt problem?

Matsmältningen. Men det blev bättre när jag upptäckte aloe vera.

-Din faster, Joan, tipsade om det. -Så bra.

-Har du provat aloe vera? -Jag har fler patienter.

-Har du problem med gaser? -Kom gärna hit när du är sjuk.

Menar du...? Men jag har inte fått te.

Te? Gå till ett kafé.

-Det må jag säga! -Jag ska notera det.

Jag har inte ens varit här två minuter.

Nej!

Jag vill inte, pappa. Är du döv? Jag tänker inte göra det.

-Elaine! -Det är min tur.

-Det tar bara en minut. -Ta med dig en droppe mjölk.

-Elaine! -Jag vill inte vara hennes brudtärna!

Hon är en vuxen kvinna.

Recept som ska förnyas. Hon är din fästmö. Lös det själv.

Jag vill träffa patienterna först.

Elaine. Du går väl igenom recepten först?

-Vi tycks ha en impotent kvinna här. -Jag sköter inte ditt system.

Med det systemet dödar vi ingen med fel medicin.

-Det är ditt jobb. -Nej. Kolla det innan du signerar.

Ingen fara!

-Det är frugan. -Hämta henne. Jag ska ta en titt.

Det går inte. Hon gillar inte doktorer.

Hon tycker inte om det.

Vilka symptom har hon?

Det är bara att välja. Blodtrycket. Sköldkörteln.

-Då måste jag få träffa henne. -Benskörhet.

Osteoporos. Jag kan göra ett hembesök.

Det är för sent för det. Hon har varit död i tolv månader.

-Klarar du dig på egen hand, Andy? -Eddie.

Jag är inte på egen hand. Jag pratar med henne varje dag.

Jag sa att jag skulle gå hit. Nu kan jag berätta det för henne.

-Finns det nåt jag kan göra för dig? -En kopp te?

-Du behöver en partner. -Jag vill ha patienter.

Jag har matchat ihop många här.

Fyra bröllop, inga begravningar.

En hel del bebisar.

-Har du nåt medicinskt... -Föredrar du ben eller bröst?

Om det är bröst du vill ha är hon en skotsk pannkaka.

Men mycket kan göras. Kycklingfiléer.

Er uppmärksamhet, tack!

Lystring!

Finns det nån som inte bara vill glo, dricka te och ödsla bort min tid?

Upp med handen.

Finns det nån som har ett verkligt medicinskt problem?

Tack. Hej då.

Ställ ner tekoppen och gå härifrån.

Hur är det med dig, Doreen? Molly?

Vill du ta med dig en kaka? Jag beklagar verkligen.

Du överlever inte fem minuter här. Det vet du, eller hur?

Vänta lite.

Har du problem med strupen?

Du tror att yrkeskunnighet får dem att uppskatta dig. Det gör de inte.

Andas in och håll andan.

Igen.

-Hur länge har du varit hes? -I 25 år.

-Jag skriker åt otacksamma elever. -Gapa.

Bara ge mig nåt mot halsen så att jag kan gå härifrån.

-Nu låter vi doktorn göra sitt jobb. -Vi? Jag älskar läkaryrket.

Det har en egen grammatik.

-Du har en knöl på halsen. -Sen jag var pojke.

De tror inte jag. Jag skriver en remiss.

-Efter vävnadsprovet vet vi mer. -En remiss? Toppen.

-Då slipper du ansvaret. -Nej. Då får du specialisthjälp.

Ingen vet nåt längre. Allt skickas vidare.

Såna här fall måste utredas mer innan diagnosen ställs.

Får jag ingenting för halsen?

-Nej, och inget för din vresighet. -Toppen.

Vems tid är det som har ödslats bort? Du kan stoppa upp din remiss.

-Vad är det där? -Ett meddelande.

-"Roy eller Steven." -Pojke, sju år.

Doktor Sim kunde läsa det jag skrev.

-Magknip. -Hög feber. Kan vara blindtarmen.

Vilket är namnet?

Robson? Johnson? Mamman var hysterisk.

-Alla barn får magknip och feber. -Blindtarmsinflammation är dödligt.

Jag tog inte namnet för du har numret.

-Numret finns inte. -Det kan inte stämma.

Det finns ett sjukt barn nånstans. Du tog inte numret eller namnet.

Men vi hittar säkert namnet i dödsannonsen.

Visst. Men kanske...

-Skaffa dig ett nytt jobb, Elaine. -Vad då? Bara för att jag...

För att du är den mest inkompetenta person jag träffat.

Din inkompetens kan kosta nån livet. Du är avskedad.

Hej! Du måste vara doktor Martin. Bruce, Elaines pappa.

-Jag ville bara säga hej. -Hej.

Det är lite sent, men du är bjuden på Carmens och mitt bröllop.

-På lördag. -Visst.

Som tack för att du tar hand om min dotter.

-Är hon där inne? -Jag avskedade henne just.

-Varför då? -Ursäkta mig, jag har ett nödfall.

-Snälla... -Inte nu.

Elaine?

Sju år gammal. Johnson? Robson?

Inte i min klass. Vi kan fråga Colin.

Gör klart det som står på tavlan.

En till patient som du har kört iväg från mottagningen?

Din vän Roger Fenn? Det gick fort.

Roger? Jag har inte sett honom på evigheter.

Roger tvingades gå i pension. Han tror att jag tog hans jobb.

Ja, jag tog faktiskt hans jobb. Vi är inte precis vänner.

Det var inte han utan nån av de trettio andra som du avfärdade.

Jag avfärdade inga patienter. De verkade tro att det var ett kafé.

-Det handlar om mer än piller. -Ja, det är kakor också.

Du svarar alltid emot. Måste du vinna varje samtal?

-Det är så manligt. -Tack.

-Kan du hitta barnet åt mig? -Bobby Richards! Han blev sjuk igår.

Det är ms Glasson i skolan. Hur mår Bobby?

Kära nån. Doktorn...

Mrs Richards? Det här är doktor Ellingham.

Har han fortfarande hög feber? Jag är på väg. Vilken är adressen?

Ja. Okej. Jag är där om 15 minuter.

-En halvtimme. -30 minuter. Hej då.

-Vet du var... -En karta.

Tack.

-Doktor Ellingham. -Tack! Han har aldrig varit sån.

Vad ska jag göra? Jag kan inte ha honom på sjukhus.

-Jag ska ta en titt på honom. -Hans rum är där uppe.

Hej, Bobby. Jag är doktor Ellingham. Hur mår du?

-Inte sjukhuset! -Var snäll och gör en kopp te åt mig.

-Jag har fem barn! -Mjölk, inget socker.

Nu har du ställt till det för oss, Bobby.

Jag ska ta en titt på dig.

Det här benet måste tas bort.

Lugn, bedövningen är bra. Du kommer inte att känna nåt.

Jag skojade bara. Se inte så upprörd ut.

Gapa. Under tungan. Så där ja.

Det blir bra.

-Så där ja. -Är det illa?

Sjukhuset behövs inte. Det är inte blindtarmen.

-Vad har han? -Halsfluss. Riktigt ont i halsen.

-Han har kräkts och har magont. -Det är vanligt vid halsfluss.

Lös i magen. Halsmandlarna är kartongfärgade.

-Jag är så lättad. -Jag skriver ett recept.

Jag kanske rentav har rätt antibiotika med mig.

-Du avskedade Elaine Denham. -Utan anledning. Idiot.

Borde inte du stå och fnittra utanför mitt hus?

-De säger att Elaine är trevlig. -Det tror jag säkert.

-Så där gör man kanske i London. -Ja, så ofta vi kan.

Tack.

Ge Bobby en sån här tre gånger om dagen, med vatten.

Om du fortfarande är orolig om 24 timmar kan du ringa mig.

-Ursäkta! Mineralvatten och pastan. -Den är slut.

-Vad är det för soppa? -Den är slut.

Då tar jag chili con carne.

Jag antar att du är en av Elaines vänner. Okej.

Lyssna nu, Pamela. Vi vet båda vad det handlar om.

Låt mig tanka. Jag ska inte avslöja det.

-Tyvärr. -Jag fattar.

-Men ingen ser det. -Är du döv?

-Nummer 3. -25,50 pund, tack.

Tänk dig den här bilden. Det snöar ute.

Du ska få ditt femte barn på tre år. Vattnet går.

Du är rädd och ensam. Pojkvännen sitter i ungdomsfängelse.

Du ringer doktor Ellingham, den ende som kan hjälpa dig.

Då svarar jag: "Jag tar inte förlossningar."

-Mår du bra? -Nej, det gör jag inte.

Du måste vara doktor Martin.

-Det är tomt. -Vad tankade han? Hästurin?

Du får inte den om inte Elaine får jobbet tillbaka.

Reta inte de fördömdas by!

-Vi har ingen bensin. -Vad tankade han då?

Diesel.

Jaha.

-Vad är det med människorna här? -Blundar du när du kör?

-Mr Fenn. -Det borde jag ha förstått.

-Toppen. Titta här! -Jag var på väg till dig.

Glöm det. Apoteket hade hostmedicin.

Jag ville säga vad jag tror.

Jag vill inte höra det. Jag ville ha medicin.

-Kör på nån annan istället! -Mr Fenn!

Det är mycket troligt att du har struphuvudcancer.

Du kan bli av med rösten, vilket inte vore så dumt.

Du kanske inte bryr dig, men det är dessvärre mitt jobb.

Jag ordnar en remiss.

Richard Edgerton, öron, näsa, hals. Det är Martin Ellingham.

En patient behöver laryngoskopi. Ja, jag anser det.

Sluta!

Jag tror att det är struphuvudcancer.

Jag är doktor. Han har en knöl på halsen.

Vill du att tumören skriver till dig? Bort från soptunnan!

Här, hunden.

Apport!

Cornwall är så fint!

Havsbrisen gör att man känner sig levande.

-Jag är Carmen. -Jag förstår det där med Elaine.

-Svårt för en arbetsgivare. -Det var inget lätt beslut.

-Svårt att vara pappan också. -Sådan far, sådan dotter.

-Eller hur, lady Lancelot? -Hon är besvärlig.

-Jag tänker inte låtsas nåt annat. -Nej.

-Hon har personlighet. -Ja, massor.

Hon kommer till kyrkan. Hon ändrar sig.

-Elaine och Carmen drar inte jämnt. -Hon har inte vant sig vid mig än.

Det var tråkigt.

-Jag måste leta efter hunden. -Vi följer med!

Elaines mamma dog ung. Elaine var väldigt fäst vid henne.

-Lady Lancelot åt upp mitt läppstift! -Det femte den här veckan.

Bajsa nu!

-Elaine tål inte att jag är med nån. -Är du gift? Varför inte?

Vad är det för mening med det?

Varför leva livet ensam? Jag menar inte dig.

Du gör nåt positivt. Jag pratar om oss andra.

Du bidrar med nåt. Du räddar liv.

Vad gör din hund?

-Han är väl kastrerad? -Det är inte min hund.

-Hej! Vill du ta ett glas? -Nej tack.

-Då blir det tjära och fjäder. -Elaines vrede?

-Jag har en god single malt. -Nej tack.

God kväll, doktorn.

Mrs Winter? Jag bara gissade.

Okej.

Tack för att du informerade mig. Hej då.

-Ellingham. -Richard Edgerton, öron, näsa, hals.

Jag har fått provsvaret för Roger Fenn.

Hallå?

Roger?

Sluta inte för min skull.

Har du gått vilse eller letar du efter barn som du kan skrämma?

-Du har spelat i ett band. -Sen blev det nåt mer förnuftigt.

Nåt som skulle ge mig en trevlig och trygg pension.

Det där lät...

Hest?

-Vad gör du när du inte arbetar? -Jag arbetar alltid.

Jag trodde att du ville umgås.

Vävnadsprovet har tagits. När får jag resultatet?

Jag kan berätta vad som händer nu.

Jag har bokat en operation nästa fredag. Den 13, faktiskt.

Perfekt.

-Jag har mer i bilen. -Jag har inte beställt det här.

-Är du Ellingham? -Beställaren har slutat. Ta med det.

-Det kan jag inte. -Jo. Du har en skåpbil.

-Inte förrän du kvitterat det. -Vad då?

Du kan inte returnera det förrän du mottagit det.

Det är inte raketforskning. Du kvitterar, får ett returnummer.

Sen bokar du en tid när paketen ska hämtas.

-Då hämtar jag dem. -Du? Varför inte ta med dem nu?

Får jag låna toaletten?

-Är allt som det ska? -Det där tog tid.

Dåligt urinflöde. Har du några besvär?

Har du fått din prostata undersökt? Jag kan ta en titt på den.

-Upp där...? -Det tar inte lång tid.

Hej, Bobby! Mår du bättre?

-Jag gillar inte dig! -Ingen fara. Jag gillar dig.

Du var elak mot Elaine. Mina systrar kallar dig W-ordet...

...T-ordet, P-ordet och Z-ordet.

-Vad är Z-ordet? -Ett ord.

Din nya ägare och ditt nya hem. En gård. Det gillar hundar.

Stick nu och låt mig vara ifred.

Det är inte smart politik att avskeda en duktig receptionist.

Duktig? Hon bokade tider innan jag hade öppnat.

-Hon skrev ut livsfarliga recept. -Du kollar dem väl?

Jag tvingades spåra ett misstänkt blindtarmsfall.

Hon tog inte telefonnumret. Det var ren tur att...

Bobby Richards hade halsont. Sluta nu, Marty!

-Elaine kunde inte veta det. -Alla gör misstag.

Hon erkänner dem inte! Hon kontrar med ett klagomål!

När du har gjort ett misstag, gör du en pudel då?

Elaine? Vad har hänt med dig?

-Det är solbränna. -Den är orange.

Jag behöver min lön.

Tro inte att du kan charma mig.

Jag vill inte komma tillbaka. Jag ska flyga till Mallorca.

-Jag vet inte hur mycket du ska ha. -Det gör jag.

-Hur länge blir du borta? -En månad eller två.

-Du missar din pappas bröllop. -Så tråkigt.

Har du kontanter?

-Det skulle betyda mycket för honom. -Och?

Varför måste jag få honom att må bra för det beslutet?

Det får inte mig att må bra.

Jag fattar inte vad han ser hos henne.

Varför gillar män stora bröst? Det är stötande.

Var du väldigt ung när din mamma dog, Elaine?

Jag tror att alla förstår hur svårt det måste ha varit.

Det är svårt för dig att gå vidare och att se din pappa gå vidare.

Oavsett vilken kvinna det är.

Jag hade nog kunnat vara mer förstående.

Sånt där får man betalt för i London, eller hur?

Han får ha en kvinna, men inte en som har sin hund i handväskan!

Hasta la vista!

-Har du sett Martin, Louisa? -Nej. Jag ska till Roger Fenn.

-Han ska opereras idag. -Martin kanske är där.

Hälsa honom att hans hund inte vill vara en bondgårdshund.

Martin har inte varit i närheten av sjukhuset.

-Han och Roger drar visst inte jämnt. -Jag är inte imponerad, ärligt talat.

Roger är knepig. Det vet du.

Han har cancer, behöver omtanke. Martin har inga andra patienter.

-Om du är arg, red ut det med Martin. -Han är din brorson.

Du ingick i den kommitté som valde honom.

Roger.

Igen?

Två samtal på två dagar. Jag tänker få cancer oftare.

-Jag kan inte stanna länge. -Nej, så klart.

Du måste återvända till mitt jobb.

Jag frågar om det när jag går.

Jaha.

-Alla på skolan hälsar. -Verkligen?

Den senaste hälsningen var ett kuvert med avskedsblanketten.

Så...

Har kirurgen sagt vad de tänker göra idag?

Jag vet inte. Han får Ellingham att framstå som Florence Nightingale.

Martin har inte synts till.

Varför stör det dig? Varför skulle jag vilja träffa honom?

-Han kanske vet vad som väntar. -Det kan jag berätta.

Jag tvingades sluta strax innan jag hade rätt till pension.

Snart mister jag rösten för alltid.

Jag tvingas småprata med den kvinna som fick min plats.

Besökstiden är över.

Jag beklagar verkligen, Roger.

-Öron, näsa, hals? -Glaskorridoren, andra våningen.

Nycklarna. Jag tog Brownlows plats.

-Vem är du? -Doktor Martin Ellingham, Portwenn.

-Är du doktor? -Ja, och du är en receptionist.

Kom tillbaka hit! Du kan inte ta personalens platser.

-Jag ska träffa en patient. -Förstår du inte mig, eller engelska?

Dig.

Martin? Martin! Adrian Pitts.

Den store Martin Ellingham som körde med alla på St. Mary's.

Vi var helt slut, men lärde oss ett och annat.

Ska du sticka kniven i nån höjdare?

-Jag har slutat operera. -Skämtar du?

-Jag ska träffa en patient. -Naturligtvis.

-Jag hörde att han inte klarade det. -Jag kan berätta mer.

Lugn, det är bara näsblod.

Ingen fara.

Låt mig göra det, mr Ellingham.

-Jag studerade din pulsåderlärobok. -Fjäska inte.

-Har kirurgen varit här? -Ja.

Jag som tyckte att du var en självgod jävel.

Jag kommer att sakna svärandet.

Om cancern inte har spridit sig bör rösten gå att rädda.

Visst. Det sa han också. Samma ordval, "rösten".

-Det är inte "rösten"! -Ursäkta. Din röst.

Får jag ta ett glas vatten?

-Hur mår du? Du har en konstig färg. -Jag mår bra.

Jag har cancer, men du ser eländigare ut.

Än sen.

Jag...

Ibland reagerar jag mycket starkt på vissa saker.

Och det är läkarspråk för...?

Panikattacker. Ibland får jag små panikattacker.

Vad då för panikattacker?

Illamående, svettningar, bröstsmärta.

-Vad utlöser det? -Dofter.

Lukten av bränt kött och blod.

Den lukten. Ibland behöver jag bara se det.

Jag hade ett gyllene handlag. Jag kunde operera allt.

Jag skulle göra en lätt operation. En ny uppsättning pulsådror låg där.

Plötsligt insåg jag för första gången att det var nåns hustru, nåns mor.

Jag kunde inte fortsätta.

Som en lindansare som gjorde misstaget att titta ner.

Jag har inte opererat sen dess. Nu är jag er doktor.

-Du vill väl inte att det blir känt? -Då slutar alla i byn älska mig.

-Jag ska inte avslöja din hemlighet. -Du kan ändå inte säga nåt till nån.

Har några anhöriga varit här?

Jag har en vuxen dotter. Jag ville inte ringa henne.

Det är länge sen hon behövde mig.

Hon har en egen tv.

-Du, då? -Nej. Jag är enda barnet.

-Är föräldrarna döda? -Pensionerade. Portugal, golf.

-Så trevligt. -Hemskt. Vi pratar inte med varandra.

-Du är en eländig jäkel. -Tack.

Doktorn! Så trevligt att du kom hit.

-Har Elaine hört av sig? -Inte ens ett vykort.

-Hur mår du? -Jag har kräkts två gånger.

-Pulsen är 300. -Helt normalt.

-Nu är det dags, Bruce. -Önska mig lycka till.

Louisa. Du ser...rätt igenom mig.

-Har jag förolämpat dig? -Det handlar om det du inte gjort.

Då blev det lättare att förstå.

Varför besökte du inte Fenn? Han var helt vilsen.

Vad i allsin dar pratar du om?

Om man inte har hälsan, vad har man då?

Trevligt att se dig på fötterna igen.

Är allt väl? Hur mår du?

Trevligt att träffas, Fenn.

-Låtsas du bry dig nu? -Hur sa?

Du har bara en patient och borde ha besökt honom.

-Vänta lite nu! -Försök inte prata, Roger.

Han besökte mig.

-Det gjorde mig deprimerad. -Det var ömsesidigt.

Jag förstår. Du kunde ha sagt det!

Jag försökte, men kvinnan hyssjade åt mig.

Vi ses.

Får jag prata med dig om cellgiftsbehandlingen?

Vila rösten nu. Jag ska försöka klämma in det.

Tack för att du kom hit, Dean. Tack!

Elaine! Tack för att du kom hit, älskling.

Kom hit och ge din pappa en kram!

Tack, Elaine!

-Ett bra bröllop. -Du hade rätt.

Ibland måste man svälja stoltheten och göra det rätta.

Ja.

Det rätta vore att låta mig komma tillbaka till mottagningen.

Okej. Men först måste vi enas om några grundläggande regler.

-Noggrannhet, ditt ringande och sånt. -Jag håller med.

-Gör du? -Ja.

Då får du tillbaka ditt jobb. Ja.

Är allt bra?

Goda nyheter. Elaine börjar på mottagningen igen.

Det är fantastiskt!

Lyssna, allihop! Tack.

Ett litet tillkännagivande. Det kommer att göra er glada.

Min dotter Elaine återvänder till Portwenns läkarmottagning.

-Då ses vi på måndag 8.30. -Nej. Det är en av mina regler.

-Har du regler? -Ja. Jag har skrivit ner dem.

Ett: Jag ska inte behöva känna mig ansvarig för dina misstag.

Två: Jag får ringa som jag vill. Tre: Jag börjar klockan 9, inte 8.30.

Det är några till, men du kan läsa dem senare.

Text: Håkan Axén Sync: BetteKaj