All language subtitles for Loveable.2024.720p.WEBRip.x264.AAC-[YTS.MX].swe

ÄLSKLING

Kan du berätta hur ni träffades?

Det var sommar.

Det var en slags fest.

Jag kom dit
med en nära tjejkompis.

- Du måste få nåt att dricka och så.
- Hej. Trevligt, trevligt.

Jag var egentligen ganska lost.
Jag var mitt i ett uppbrott.

Jag hade stannat för länge
i en väldigt dålig relation.

Nej.

Mina två små barn behövde mig jämt
och jag hade huvudansvaret för dem.

Hej! - Jag kommer snart.
Jag ska bara säga godnatt här.

Jag hade projekt
och försökte etablera mig.

Och så plötsligt var han där.

Det konstiga var att det var som om
jag kände honom. Det var så där...

"Där är du."

"Var har du varit
hela den här tiden?"

Jag har aldrig känt så
med nån förut.

- Hej.
- Hej.

Jag känner att jag känner dig.

- Jag bara känner att jag känner dig.
- Jaså?

Okej. Yes.

I många månader försökte jag bara
klura ut hur jag skulle få honom.

Jag sökte upp alla platser
där jag kunde möta honom.

Kunde jag få honom?
Det var inte givet.

Det var så många
som ville ha honom.

Det måste fixas. Jag skulle aldrig
förlåta mig om jag inte fick honom.

Och så en kväll
var vi på samma ställe.

Jag tar det.
- Kan jag betala med Vipps?

Han hade frihet.

Och massa vänner.

Jag hade barn.

Och han älskade dem
från första stund.

Ja. Det var så det var.

7 år senare

Hallå? Ja.

Ja, den projektbeskrivningen
skrev jag i går. Du ska ha den med.

Jag får ringa dig lite senare,
för det är lite kaos här nu. Hej.

Mikael, gå ner.

- Det nekades tyvärr.
- Ja.

Då... Då ska vi se.

Det nekades tyvärr också.

Nej, nej, nej, nej.

Du måste sätta in pengar. Det finns
inga på kortet. - Mikael, snälla du.

Hallå!

- Den ljusa eller den med glitter?
- Jag måste bajsa! Jag måste bajsa!

- Jamen, gå på toa då.
- Du bryr dig ju inte.

- Ludvig, kan du tömma diskmaskinen?
- Varför? Alma stökade ju i köket.

- Så där, Stella.
- Jag är hungrig. Vad ska vi äta?

- Pappa hämtar oss om trekvart.
- Vi hade inte lämnat in den här.

Nej, nej, nej, Stella.
Inte det här, nej.

- Mamma! Jag är färdig!
- Alma, hjälper du honom?

Jag torkar honom inte i rumpan.

- Jag måste packa och göra mig klar.
- Nu gör du som jag säger.

- Då går jag utan då.
- Vi hittar nåt åt dig, Ludvig.

Det säger du alltid.
Sist var jag den enda utan busskort.

Han vill inte att jag ska göra det.
Det stinker där uppe. Skitunge.

Då får du ta Stella. Kom igen.

- Ja, du hämtade inte förra helgen.
- Det var turnering, så det gick inte.

Du måste ju avtala med mig först.
Barnen väntade ju på dig.

Du kan inte bara göra som du vill
och aldrig svara när jag ringer.

- Okej. Är ni klara?
- Jag går och hämtar hörlurarna.

Gå ut!

- Jag vill bara prata med dig.
- Stäng dörren. Gå ut!

Det är inte roligt för dig
när pappa och jag pratar så.

- Skärp dig. Det gör ont!
- Stäng dörren! Hör du inte det?

- Jag har ju inte gjort nåt.
- Du är så elak och jobbig. Gå!

- Nu räcker det! Håll inte på så.
- Jag hatar dig!

Pappa, kan jag bo hos dig?
Snälla! Jag orkar inte bo här mer.

Ja, det är inte omöjligt.

- Flickan min. Älsklingen.
- Din andedräkt stinker!

Hej, stjärnkillen.
Se mig i ögonen när du säger hejdå.

ÄLSKLING

Du är 40 år! Och jag bjuder med dig
till BARCELONA! Jag älskar dig

- Hej!
- Hej.

Jag köpte ullunderställ åt barnen.
Hoppas bara det är rätt storlek.

Det är så jävla mycket
att komma ihåg.

- Hur är det med dig?
- Hur tror du?

Det är inte okej
att du aldrig kommer i tid.

Jag vet. Vi gick över tiden,
så jag kunde inte göra nåt åt det.

Du svarar inte när jag ringer.

Mitt batteri dog. Det är dumt.

Så fin du är.

Blev det bra? Fick ni gjort det?

Det gick rätt bra. Jag har spelat med
ett par av de andra, så det var bra.

Men producenten utgick ifrån
att jag skulle göra nåt annat-

-så det la vi lite tid på
att lösa tillsammans.

Ja. Men jag var ganska trött.
Eller ur form. Det var liksom...

Jag sover ofta så dåligt på hotell,
så jag blir groggy-

-och så fortplantade det sig
över hela dan. Det var jobbigt.

Ja, jag förstår att det är jobbigt.
Sova på hotell och...

Herregud, det är skönt
att vara hemma.

Onsdagen var frustrerande.

Vi kunde inte lösa några saker.
Så vi la flera timmar på...

Det har varit några grejer
med Mikael på skolan - igen.

Han har kastat sten genom en ruta.
De har velat ha samtal i två månader-

-men jag har sagt att vi måste vänta
på dig. Så att vi kan ta det ihop.

Okej. Då gör vi det.
Det är bra att du säger till.

Jag gillar dig.

- Jag gillar inte dig.
- Inte?

Så dumt då.

Du är taskig som lämnar mig här
helt ensam. Det är ett helvete.

Jag borde polisanmäla dig
för försök till mord.

För jag överlevde knappt dagen.

När jag äntligen kunde laga mat
så larmade brandvarnaren.

Den har du satt så jävla högt
att jag fick stapla tre stolar.

Jag såg en skymt av mig i spegeln
och den synen var så jävlig-

-att du hade hängt dig.

Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

- Hela mitt projekt fick nej i dag.
- Åh nej.

Kan du inte säga så här? "Åh nej"?

Jag... får inte till det.

Det är viktigt att inte dra
slutsatser baserat på en gång.

Säg inte så. De vill ju inte ha mig
och det jag har att erbjuda.

Säg inte så.
Du har massor att erbjuda.

Du är stark och sanningssökande.
Du kunde valt en mycket lättare väg.

Det gjorde du inte.
Just därför gillar jag dig.

Du kommer lyckas om du tror på det.
Försök att se helhelten.

Helheten är att du jobbar jämt.
Då kan jag inte lyckas med nåt.

När jag ska vara hemma med barnen
kan jag inte fokusera på rätt saker.

Jag har avbokat massa viktiga möten
på grund av löss och tandläkartider.

Det går inte. Jag kan inte
fokusera på det jag ska göra.

Nu är jag hemma i två veckor.
Då kan du jobba.

Två veckor? Skämtar du, eller?!

- Vi sa att du inte skulle resa mer.
- Det var ju inte helt säkert.

Jo! Har du sagt ja till mer jobb nu?

Det osäkra var dina ansökningar
och vi måste ju ha en inkomst.

- Räknade du med mitt misslyckande?
- Nej, nej, sluta nu.

Jag sa att jag inte vill ha det så.

Jag får inte tid eller utrymme
att komma dit där jag kan lyckas.

Inte bara du ska jobba,
så vi måste lösa det.

Det är för sent att hoppa av nu.
Det är två veckor till.

- Jag måste avboka allt, så du måste.
- Jag kanske aldrig får jobb igen.

Då får du känna lite på
hur det är för mig.

Jamen, det förstår jag absolut.

Ja.

Jag blev jätteglad av att höra det.
Det är det jag försökte med också.

Ja, mycket. Ja, det är klart.

Ja. Okej. Det låter väldigt bra.

Jag håller med helt.

Ja, jag tänkte detsamma.

Så klart. Vi bryr oss mycket om det,
så det är bra att få prata om det.

Bra.

Tar du föräldrasamtalet på telefon?

Ja, det uppskattar vi verkligen.

Inte sant?
Ja, det är viktigt att hålla ihop.

- Vi ska ha samtalet tillsammans.
- Det ska hon få höra. Hon blir glad.

- Kan du lägga på?
- Okej, vi hörs. Skönt att få prata.

- Kan du lägga på?
- Vi har en plan. Vi hörs. Hej då.

Vad gör du? Jag pratade.

Tog du föräldrasamtalet på telefon?
Gjorde du det?

Varför inte? Åsa ringde. Du sa
att vi skjutit upp det för länge.

- Det var saker vi måste prata om.
- Ja, saker som vi måste prata om.

Vi sköt upp
för att du var borta i månader.

Jag sa att vi måste vänta på dig
så alla var med. Är inte det viktigt?

Är det så farligt?
Måste jag fråga dig om allt jag gör?

Jag sköt upp så att du får vara med
och så skiter du i om jag är med.

Lugna dig. Vi avtalade att nån från
kommunen ska komma för att utreda.

Avtalade ni det?

Ja.

Ni kan inte bara avtala det
utan att jag deltar i samtalet.

Han behöver ju ingen utredning.

Du vet ingenting
om vad han behöver nu.

Är du helt dum, eller? Är du det?

Du kan inte bara komma hem så där-

-och bara klampa in
utan att fråga mig.

Varför gör du det?

Kan du svara? Varför gör du det?!

Skiter du i vad jag tycker, kanske?
Fan ta dig! Fan ta dig!

Sluta! Vad gör du? Förstår du inte
att jag försöker hjälpa dig?

Förstår du inte att jag försöker
göra nåt bra? Jag orkar inte mer!

Maria.

Vad är det?

Det här, det... det går inte.

- Vad pratar du om?
- Det går inte.

Du måste få hjälp med din ilska.

Hjälp?

Ja. Du måste gå ilskehanteringskurs.
Jag vet inte, nånting, vad som helst.

- Jag kan inte ha det så.
- Nej, det kan inte jag heller.

- Maria, jag menar det.
- Ja, jag med.

Jag ska inte på ilskehanteringskurs.
Det är kanske du.

Det du gör... Jag blir sjuk av det.
Jag... jag blir sjuk.

Det jag gör?
Det du gör gör mig sjuk.

Du är ju också arg.
Se på dig nu. Du är ju skitarg.

Du kan inte mena det.

Att jag ska förändras
för att du gjorde nåt dumt.

Dessutom
var du minst lika arg som jag.

Hallå.

- Vem vill ha frukost?
- Jag!

Okej. Varsågod.

Nej, nej, nej ... Har du sett?

Torkar du upp det?
Tack ska du ha. Det hjälper massor.

Det blev lite spill.
Ska du också ha mjölk?

God morgon.
Kaffe på kannan, om du vill ha.

Mamma!

- Mamma!
- Stella!

- Mikael? Nu ska vi gå snart.
- Okej.

Kom igen då.

- Okej då, pappa.
- Okej då, mamma.

Nu ska vi gå, Mikael.

Kom. Ja!

- Jag, pappa.
- Ja, nu ska vi gå.

- Varför det?
- Då ska vi ta på den.

Jag jobbar gärna med mig själv,
men du måste ha nån del i detta.

Så. Vänta på pappa nu.

Du vill väl inte skiljas?

Vill du skiljas?

Herregud, svara då.

Hej, pappa kommer.

- Vem ska med upp och nattas?
- Jag.

Ska du sova här?

Jag har ont i huvudet.
Jag måste bara få sova.

- Kan vi inte prata då?
- Jag orkar inte nu, Maria.

- Kan vi inte sova ihop då?
- Jag känner mig inte helt frisk.

Jag kan inte bara förändra mig.

Du vet hur trött jag är.
Jag klarar det inte.

Du väcker barnen.

Vi pratar om det i morgon.
Det är sent nu.

- Har du träffat en annan? Är det det?
- Nej, absolut inte.

Vad är det då?

- Vad är det då?
- Vi kan prata om det i morgon.

Så. Vi måste sova nu.

Det här klarar jag inte.

Jag klarar inte att vara här
när det är så.

- Eller hur?
- "Eller hur"?

Jag flyttar tills du har kommit på
vad du vill. Du får ta barnen.

- Okej.
- Okej?

Okej.

Är det bra? Att jag bara flyttar?
Att det är lösningen?

Det var du som föreslog det.
Om du behöver det så är det okej.

Jag kan inte vara här i huset
när det är så.

Nej, jag förstår det.
Gör det som är bäst för dig.

Så du tycker
att det här är bäst för mig?

Mikael, tycker du
att jag är väldigt arg?

Maria. Han måste få slippa det där.

- Mikael, tycker du att mamma är arg?
- Sluta!

Han hade sagt det om han tyckte det.

Du... kan i alla fall krama mig.

Jag älskar dig.

Fy fan.
Du är ju bara helt... för jävlig.

- Tusen tack. Du är supersnäll.
- Det skulle bara fattas annars.

- Jag ringer dig. Okej, lycka till.
- Tack. Du med. Hej då.

Sigmund här. Jag kan inte svara nu.
Säg nåt så ringer jag sen.

Jag kan inte svara nu.
Säg nåt så ringer jag sen.

Förstör din ilska
relationen till din familj?

Då kan Brøsethmodellen hjälpa dig.

Erbjudandet gäller alla över 18 år
som kämpar med ilska och våld.

Allt slags våld kan förändras,
så man måste ta tag i sitt problem-

-innan det skadar
resten av familjen.

Sluta!

- Hej.
- Vad gör du här?

Vad menar du? Jag ville möta dig.
Vi kanske kan fika eller nåt.

Kom inte hit. Det är jättepinsamt.

Det är inte jättepinsamt
att jag kom för att säga hej.

- Mamma, bara gå, okej?
- Förstår du inte att det sårar mig?

Jag kommer bara för att vara snäll.
Säg inte så. Krama mig åtminstone.

Mamma, du ska inte komma hit.

Varför inte?
Jag kommer aldrig förbi.

Är det så hemskt att få ett besök
av en som bara vill säga hej?

Jag tänkte att du kanske tyckte
att det var trevligt, men icke.

Herregud, så pinsamt då.
Din mamma kom för att säga hej.

- Du är ju galen.
- Gå då!

Ja, bara gå! Varsågod!

Alma, förlåt. Det där var jättedumt.
Jag är hemskt ledsen att det blev så.

Sigmund här. Jag kan inte svara nu.
Säg nåt så ringer jag sen.

Hej. Det är jag.

Jag bara undrade hur det är.

Om du ska till stan i morgon,
ta då med min eksemkräm-

-som ligger på översta hyllan
i badrummet. Till vänster.

Det kliar väldigt nu, mycket mer
än vanligt. Jag vet inte vad det är.

Då kan jag kanske inte sova och...
Jag får väl gå till doktorn, men...

Ja, kan du inte...?
Ring eller messa mig bara.

Och så glömde jag strumpor.
Och trosor.

Om du kan ta med det också.
Och så... Okej.

God natt.

ÄLSKLING

Jag är mitt i ett möte nu.

Jag hittade bara de blå trosorna.
Det var stressigt i morse.

Och så... Det var den här krämen, va?

Har du kommit närmare
hur du vill ha det?

Jag tror att det är bra med tid
och utrymme för båda.

Det är viktigt för mig
att inte definiera nåt just nu.

Men... Jag måste gå in igen.

Kom ihåg att ge Mikael vårtmedlet.

- Det ska tas på varje vecka.
- Ja, jag har gjort det.

Och termosen... Sist jag skulle
skölja den så luktade den apa.

Så du måste plocka isär den helt
och skölja den i kokande vatten.

Och så gav jag dig aldrig det här.

Du måste läsa det.

Jag har inte fixat barnvakt, men det
gör jag. Så vet du vad vi ska göra.

Om vi blir ihop igen, alltså.

Men resan är betald, så du kan ju
åka med andra om du vill det.

Jag måste gå in igen.

Jag såg så fram emot att få jobba,
men det kan jag inte som det är nu.

Jag får ingen sjukpenning,
så du får ta alla räkningarna.

Då måste jag in
så jag inte förlorar jobbet.

- Men jag vill jobba.
- Jag vet.

Jag förstår inte varför du gör detta.
Jag förstår det inte.

- Jag kan inte prata om detta nu.
- För att jag inte är bra nog för dig?

Om jag hade blivit bättre
hade du inte gjort det här.

Men jag kan inte bli bättre.
Jag kan inte. Jag gör mitt bästa.

Jag är helt utsliten och har offrat
allt som jag drömde om att göra.

- Jag är bara skit!
- Maria, slå dig inte.

- Jag är inte värd ett skit!
- Gör inte så.

Om jag går ilskehanteringskurs
hos barnmisshandlarna-

-eller läggs in på psyket,
vill du ha mig då?!

Kan du säga vad jag ska göra?
Jag är så kass att jag inte fattar.

Du. Du. Titta på mig.

Nu går jag in och du tar dig samman.
Du måste prata med nån. Det hjälper.

Du.
Han kommer inte att vilja skiljas.

Det kan jag inte tro.
Han behöver bara lite utrymme.

Jag vet inte. Jag känner
att vad som helst kan hända.

Det är som om jag inte känner honom.
Jag förstår inte vad han gör.

Han har aldrig haft
en längre relation före dig.

- Då träffade han Dracula.
- Ja. Där hade han lite otur.

Men han har ju inte din erfarenhet-

-av barn och tidigare relationer.

- Han har haft en relation.
- Ett halvår.

Men han har inte varit där han är nu,
då man måste jobba för att gå vidare.

Det låter som om ni måste få terapi.

Han vill inte gå i terapi.
Han vill bara att jag ska förändras.

Det får man inte säga.

Då måste han säga det
inför en tredje person.

Om han är så rädd för att visa sig
för en utomstående-

-så döljer han ju nåt.

Har han gått i terapi förut? Nej.
Pratar han med sina vänner om detta?

Nej, han har bara mig som ventil.

Om han verkligen vill lämna dig-

-är det obligatoriskt med medling
om du har barn och vill skiljas.

- Det går han kanske med på.
- Ja. Det är ett minimum.

- Hej. Maria och Sigmund?
- Ja.

Hej. - Hej.

Följ med mig.

Sigmund säger att han upplever-

-att han inte har nåt utrymme
och känner sig instängd. Är det så?

Ja. Jag blir bara sjuk av det.
Eller... Nej, jag vet inget annat.

Det är lite svårt att bena ut nu.
Kanske därför jag behöver utrymme.

Behöver utrymme? Du är alltid ute
och jobbar och jag sliter hemma.

Du har ju massa utrymme.

När jag skulle få jobba och du stanna
hemma, valde du ändå att ta ett jobb.

Och när jag ber dig avboka det
så vill du skiljas. Vad fan är det?

Jag förstår att du vill säga mycket,
men kan vi fokusera på Sigmund först?

- Är det okej med dig, Maria?
- Ja.

Vad är det som gör det svårt för dig
att ta det utrymme du behöver?

Det är inte så lätt att säga.

Det är skillnad på privatutrymme
och jobbutrymme.

Du har i alla fall en av delarna.
Jag har ingen av delarna.

Men Maria är inne i allt överallt.

Jag vet inte
hur jag ska förklara det.

Jag mår inte bra nånstans.

Jag har inget handlingsrum.
Jag har inte plats i hemmet.

Det är inte plats till nån nu.
Det är en väldigt hektisk tid.

Jag blir lite nyfiken
på det du säger, Sigmund.

Vad är det som gör det så svårt
för dig att ta den platsen?

Jag vet inte om det är svårt.

Nej? Men vad menar du?
Du får bara inte utrymme?

Ja...
Det är så mycket konflikt hela tiden.

Särskilt om jag försöker ta plats.

Tycker du att det är svårt?
Med konflikter?

Ja, det är jobbigt, ja.

Men är det bara Marias fel
att du inte har utrymme-

-eller är det nåt du kan göra själv?

Jag vet inte. Ärligt talat, just nu
vet jag inte vad jag ska säga.

Det är så mycket ilska
att jag inte kan se klart.

Det är ju klart man blir arg när
man är ensam med allt ansvar jämt.

Jag tar ju också massa ansvar.
Jag har passat dina barn med andra.

- Det har så klart kostat.
- Ska vi börja räkna på det också?

Jag är så klart glad
för allt du gett de stora barnen-

-men det har också kostat nåt
att du har kommit in i deras liv.

Om jag bara haft dem nu
så hade jag haft massa tid.

Vi måste lösa det. Barnen är små.
Vi får aldrig nån som passar dem.

Med en totalt osäker ekonomi
med fyra barn måste vi hålla ihop.

- Jag har skilt mig förut och...
- Det här är från vinterlovet.

Har du spelat in det?

Det är det enda du ska komma ihåg.
Men du bara skiter i det!

- Det är helt taget ur kontexten.
- Vi behöver inte lyssna på det nu.

Herregud.

Blir inte du arg då, Sigmund?

Nej... Jag vet inte.

Men det måste göra dig jättearg
att Maria blir så arg på dig?

Om du inte ens vet att du är arg
så är kanske det ett problem i sig.

Men kan du förstå
att din ilska påverkar honom?

Det är komplicerat.

Jag tror inte att lösningen är
att jag ska på ilskehanteringskurs.

Det är konstigt att jag ska
nedjusteras så du får mer utrymme-

-när du redan är den
som har mest utrymme.

Jag tycker
att vi måste lösa det här ihop-

-och jag är redo
att gå i terapi ihop.

Ja, jag är inte där just nu.

Okej. Nu är timmen snart slut
och vi ska strax avsluta.

Men jag vill gärna sammanfatta
och klargöra var vi är i processen.

Maria, du vill fortsätta jobba på
er relation. Förstår jag dig rätt då?

Sigmund, vad tänker du nu?

Ja...

Jag är osäker på
om jag vill fortsätta.

Men du måste ju kunna säga nåt.
Jag kan ju inte leva i sån ovisshet.

Du måste kunna säga
om du vill försöka lösa det eller ej.

Det är för jävligt. Jag vet inte
vad jag har att förhålla mig till.

Det här är krävande för Maria.
Det förstår jag.

För Maria vill flytta hem och veta
vad hon har att förhålla sig till.

Ja, jag förstår det.

Kan vi sätta en frist för
när du ska ge Maria ett klart svar?

Okej.

Vad tänker du då, Sigmund?
En dag, en vecka eller...?

Det är ju bra
om väntetiden inte blir så lång.

Jag kan tänka mig ett par dar.

Ja? Det är jättebra.

Kan vi säga före onsdag kväll?

Funkar det för dig, Maria?

Då tänker jag att vi hur det än blir
ses igen på torsdag.

Så kan vi prata lite om vägen framåt,
tillsammans eller var för sig.

Det tror jag är viktigt.

Förlåt. Är vi färdiga?
Jag tror att det är jobbet som...

Jag skulle vilja kolla
lite personuppgifter.

Ja.

Han skulle svara före i kväll,
men jag har inget hört.

Han kommer svara. Brukar han inte
hålla det han lovar?

Jo. Kanske utom äktenskapslöftena.

Det löser sig. Det här...
Vet du vad? Jag tänker bara...

Ja, jag vet inte, jag bara...
Vad tror du han kommer skriva?

Jag tänker att... Kan du inte
försöka att inte tänka på det?

Och så andas du med magen
och sover lite.

Han älskar dig.
Det vet jag att han gör.

Om han lämnar dig är han en idiot.
Det är han inte.

Jag ska lägga mig nu.
Fint om du kan skicka messet snart.

Tog tid att natta barnen i kväll.
Somnade med Stella. Har mejlat nu.

Kära Maria.

Först vill jag tacka för alla
fina stunder vi har haft ihop.

Det har betytt så mycket för mig.

Du måste nog förbereda dig på
att jag vill lämna relationen.

Sigmund här. Jag kan inte svara.
Säg nåt...

Mamma!

Mamma! Jag klarar det inte.
Jag klarar inte det här.

Du måste förbereda dig på
att jag vill lämna relationen.

Sigmund här. Jag kan inte svara nu.
Säg nåt så ringer jag sen.

Jag kommer hem och tar barnen,
så kan du sticka vart du vill.

Jag klarar mig utan dig. Men jag ska
aldrig prata med barnen om dig.

Jag vantrivs här i skitlägenheten,
så nu kommer jag hem.

Det vore bra om du kunde bekräfta
att du har fått detta meddelande.

Det är okej att du tar över barnen.

Va? Skrev han det?

Så det... Det är ju kanon.

- Det är trist att du känner så.
- Kära du...

Jag mår bara
så in i helvete jävla dåligt.

Det är okej. Jag har massa att göra.
Jag måste städa och duscha och...

Och så är det en del mejl
som jag måste skicka.

Men ska jag inte komma hit
när jag varit på universitetet?

Jag tar min tandborste och sover här.

Det är otroligt snällt av dig,
men det är lugnt, jag klarar mig.

- Det behöver du inte. Jag klarar mig.
- Okej.

Då ringer du mig om det är nåt.
Om du ångrar dig i kväll.

- Lovar du det?
- Ja, jag ringer dig.

- Hej då!
- Okej. Hej då.

- Hej.
- Hej. Vi får nog vänta på Sigmund.

Nu fick jag ett mess från honom
om att han inte kommer.

- Skrev han det? Varför inte?
- Det skrev han inget om.

Fy fan.

Men ni har ändå den här timmen nu,
så du vill kanske komma in?

- Ensam?
- Du kan få ut nåt av det. Vem vet?

Nu blev ju detta kanske nåt annat
för dig än det du hade förväntat dig.

Jag förstår inte riktigt
varför jag ska sitta här nu-

-när det är han som behöver det.

Får han bara smita?
Ska inte han göra nåt arbete?

Jo, det måste han på nåt vis
oavsett om han kommer hit eller ej.

Vad han gör nu är inte så viktigt.
Det viktiga för dig och ditt liv är-

-att du fokuserar på att reda ut
ditt eget, det som du har med dig.

Vad då, det som jag har med mig?

Det är ju en väldigt stor fråga.

Men vi kan ju börja med att tänka på
vad som kan vara din del i det här.

Min del? Det är han som vill lämna.
Tror du jag har provocerat fram det?

- Tror du det?
- Nej.

Jag vet inte hur du tänker.

Så det är ingenting i situationen här
som du har nåt ansvar för?

Jag har säkert en liten del i det,
men det är ju inte så viktigt-

-när det är han som vill skiljas.

Det är bra. Då tar vi tag
i den lilla delen som är din.

Okej.

Du berättade sist hur det var
när han kom hem från jobb-

-och hur han ville ta det jobbet,
hur han tog föräldrasamtalet-

-utan att ha lyssnat på dig först
och så plötsligt ville han skiljas.

- Ja.
- Kan du berätta det en gång till?

- Men jag har ju redan berättat det.
- Ja. Men försök berätta det igen.

Berätta om när han kom hem från jobb
efter att ha varit iväg i sex veckor.

Jag var väldigt trött.

Jag ställde in i diskmaskinen,
så kom han in genom dörren.

Och vad händer när du ser honom?
Vad händer i dig?

Jag blir glad över att se honom.
Jag älskar honom. Jag känner det.

Och vad händer sen?

Han är glad. Kommer mot mig
och vill krama mig.

Jag släpper det jag gör och går
mot honom. Han håller om mig.

Och så kramar du honom också?

Inte så länge.

Du vill inte krama tillbaka?

Nej, jag vill egentligen inte det.

Varför vill du inte det
när du är så glad att se honom?

- Jag vet inte.
- Och vad händer sen?

Sen kommer han in och hjälper mig
med det jag håller på med.

Är det nåt du utelämnar nu?

När du slutar krama honom,
vad gör han då?

Jag vet inte. Han blir kanske
lite överraskad eller ledsen.

Och du?

Jag tittar bort.

På vilket sätt tittar du bort?

- Jag vet inte.
- Varför gör du det?

Varför tittar du bort som du gör?

Jag vill
att han ska känna sig dålig.

- Varför ska han känna sig dålig?
- Jag vet inte.

- Är det nåt han har gjort?
- Ja, han har stuckit ifrån oss.

- Men ni har avtalat det?
- Ja.

- Och du har godkänt det?
- Ja.

Så varför vill du
att han ska känna sig dålig?

Jag vet inte.

Och vad händer sen?

- Han börjar prata om jobbet.
- Är han glad att dela det med dig?

- Ja, han är glad, berättar.
- Och du?

- Jag vill bara att han ska sluta.
- Varför det?

Jag tycker bara det är obehagligt,
så jag avbryter honom.

Vad säger du?

Det har varit några grejer
med Mikael på skolan - igen.

Ska Sigmund känna att det är hans
ansvar att Mikael har problem?

Jag förstår ju
att det inte är hans ansvar.

Men du vill ändå att han ska känna
att det är hans ansvar?

- Ja.
- Varför det?

För att det hände när han var borta
och inte var här - hos mig.

Men tänker du att Sigmund kunde
ha gjort nåt annat i det läget?

Nej.

Men du vill ändå
att han ska känna skuld?

Ja.

Varför det?

Varför vill du
att han ska känna sig dålig?

Finns det fler situationer där du
ville att han skulle känna sig så?

Försök komma ihåg de gånger
som du gjorde likadant.

Är du okej?

Vad händer i den situationen?

Jag vill inte,
för det känns inte bra.

För att jag känner mig dum.

Om han ser att jag är entusiastisk
kommer han att förlöjliga mig.

Jag vill inte ta emot
all den glädjen.

- Hej. Jag kan ta över.
- Det är lugnt.

- Du vet inte vilkas kläder det är.
- Jo, det gör jag.

Du lägger mina trosor i Mikaels låda
och Ludvig får Stellas byxor.

Du kan inte ens skilja
på ylle och bomull.

Jo, jo. Sätt dig, jag tar det.

Nej. Du är aldrig här.
Du vet inte vems kläder det är.

Det slutar bara med att jag får
göra det, så jag får jobba dubbelt.

- Okej. Vems är den här då?
- Din?

Ja, den är min.

Jättebra, Sigmund. Titta här.
Passar den inte perfekt?

Ja, det är Mikaels.

Men det här då?

Det är Almas byxor.

Det är en pyjamas.
Det är Ludvigs pyjamas.

Där ser du.

Jag tror att du väldigt länge
har vetat att han skulle lämna dig.

Nej, det kan jag inte tro på.
Du har slitit för att hålla ihop er.

Det är du som är den sårbara.
Det är ju han som vill lämna.

Kanske väntade jag mig det från min
barndom då pappa lämnade mamma.

Jag är rädd för det och kanske
omedvetet stöter bort honom.

- Varför skulle du göra det?
- Kanske för att behålla honom.

Behålla honom
genom att stöta bort honom?

Om jag får honom att känna sig kass
och tycka att allt är hans fel-

-kommer han att tänka
att jag är bättre än han.

Och då tycker han
att han har tur som har mig-

-och att han måste leva med mig.

Så om jag får honom
att känna sig sämre än jag-

-upptäcker han inte
hur dålig jag egentligen är.

Ja, kära nån. Alltså...

Du tycker inte
att du är sämre än han?

Du.

Du är så bra.

Jag tycker så mycket om dig.

Oj, förlåt. Oj, jag bara...
Den här tröjan är så stickig.

Okej.

Har du alltid varit rädd för
att bli lämnad?

Vad händer om han lämnar dig då?

Då dör jag.

Dör du?

Ja. Eller... försvinner.

Varför det?

För att han tar med allt
som är bra i mitt liv.

Då finns det ingenting kvar.

Så om det bara är du kvar,
så är det inte bra nog?

Är allt som är bra
kopplat till honom?

Ja, på ett sätt. Han är på ett sätt
det som är bra med mig.

Egentligen förstår jag inte
att jag fick honom.

Men förr eller senare
så upptäcker han det ju.

Om han får tid att vara
i sitt eget rum eller med andra-

-så upptäcker han att det är
mycket bättre att vara där-

-än att vara med mig.

- Hej!
- Hej.

Flickan min.

Du kunde kammat dig i alla fall.

Hej. Där var ni.

- Och pappa var ju försenad.
- Ja.

Vi är här för att prata om Alma.
Och det har gått jättebra i vinter.

Jag är otroligt imponerad
av det du har gjort.

Dessutom är du en fröjd
att ha i klassrummet.

Du är snäll, rolig, omtänksam
och lämnar in läxorna när du ska.

Har du förresten sett hennes elevbok?
Den är så fin.

Nej, den har jag inte sett.
- Varför har du inte visat mig den?

Jag behöver aldrig gå in på läxsidan
för Alma levererar ju alltid.

Ja, hon gör det.

Det har varit så mycket prat om
föräldrar som dubbelkollar allt jämt-

-och att de måste lägga massa tid
på att tjata på sina barn.

Jag har aldrig tjatat på dig, Alma.
Du bara gör allt helt själv-

-utan att be om hjälp
eller uppföljning. Det är så bra.

Just det. - Det blir inte
lite för mycket för dig, Alma?

Det är okej.

Det tror jag är din pappa.

Det var det. Två sekunder,
jag ska bara hämta honom.

Det här var ju jättebra.

Varför säger du att du inte tittar
på läxsidan? Kan du bara vara tyst?

- Är det fel att skryta om dig nu?
- Bara sluta säga det, okej?

Jag har aldrig varit på läxsidan.
Du levererar allt du ska.

Bra för dig då. Det hade säkert
varit jättejobbigt för dig.

- Det är bara för att du inte orkar.
- Det är det inte!

Du fattar inget. Du vill att jag ska
jobba hårt, men jag är inte som du.

Du behöver inget av nån. För dig
funkar det, men jag är inte som du.

- Hej.
- Hej.

Jag vill bara uppdatera dig
om det vi har pratat om.

Det går väldigt bra för Alma,
både skolarbetet och socialt.

HÄR BOR
MARIA KRISTIN OCH ERLEND

Jag kommer!

Nämen... Hej. Är det du?

Ja, jag tänkte bara titta in.

Min Maria... Hur är det med dig?

Flickan min... Kom in då.

Lyckligtvis är du stark.
Det är du. Du är stark.

Du är som jag.
Det har du alltid varit.

Kvinnorna i vår familj tål det mesta.

Jag tänker ofta
att det går som en sträng-

-av väldigt starka kvinnor
genom vår familj.

Vi har ju mamma.
Och jag då. Du. Alma.

Jag tänker också ofta på alla åren
med din pappa, skilsmässan och sånt.

Det är klart, det är tufft,
men jag tog mig ju igenom det.

Och du har samma kraft.
Det kommer att gå bra, Maria.

Det kommer att gå bra. Det gör det.

- Jag har med den här.
- Okej? Jaha? Vad är det för nåt?

En liten present, inget speciellt.

Här var det väldigt mycket papper.

Det är från den fina butiken nere
på gatan som jag vet att du älskar.

Du får byta. Jag försökte hitta
smaken du nämnde när vi var i London.

- Det minns jag inte. Sa jag det?
- Ja, du tyckte bra om det. Du sa det.

Men vet du vad?
Jag har slutat dricka te.

För man får så gula tänder av det.
Det är inget roligt i min ålder.

Grannen här har blekt tänderna.
Tandblekning är visst på modet nu.

Det är mycket att göra i dag,
så det här var inte enligt planen.

Min granne Anne hade en vattenläcka,
så jag fick gå ner och hjälpa henne.

Och så var det mycket stress
med biljetterna från konserthuset.

Och Are... Han har nog ringt mig
över 100 gånger i veckan-

-på grund av det stora jubiléet
som vi ska ha i förbundet.

Du ser allt på min att göra-lista.

Det är så stökigt.
Jag kan nästan inte bo här.

Jag tänkte ta upp allt på vinden,
men där är fullt.

Och du har inte tömt innersta boden,
så därför står allt här.

- Men jag kan ta sakerna i boden.
- Ja, det tror jag när jag ser det.

Grönt te, det unnar jag mig.

Det här är väldigt gott.

Den burken är så himla söt.
Titta på den. Den är så söt!

Ska du inte sätta dig på din plats?

- Vi kan byta. Jag kan ta din plats.
- Ja, för all del.

Men vill du inte sitta
på din gamla plats då?

Du satt ju alltid där.
Som en drottning.

Du var noga med att sitta där
så du slapp resa dig om det var nåt.

Det fick Erlend och jag göra om nåt
saknades. Vi for fram och tillbaka.

Och du satt där som en prinsessa
och förväntade dig att bli uppassad.

Vill du ha en skiva mesost, kanske?

Flickan min... Vill du det?

Varför sa du det med bordsplatsen?
Vad vill du säga?

Vad då? Jag...

Att jag bara satt här på bänken
och ni gjorde allt för mig.

- Det var ju bara så det var.
- Vad vill du uppnå med att säga det?

Det var bara en rolig kommentar.

Du hade ju en tendens
att be folk om att göra saker åt dig.

Du hade lite... Vad ska jag säga?
Så där lite primadonnalater.

- Det är inget nytt.
- Är det roligt, en rolig kommentar?

Men herregud, Maria, ha lite humor.
Måste allt vara så jävla dramatiskt?

Om man slutar att skratta
så finns det ju inget kvar.

Flickan min...

Jag har köpt väldigt goda ostar
i delikatessbutiken. Vill du ha det?

Menar du att jag har bett om
för mycket av dig?

Ja, alltså...

Jag har ju...

...känt mig som en tjänare
för dig ibland. Jag har ju det.

Hur då?

Nej, jag vet inte.
Det var ju lite sån du var.

Det var väldigt svårt
att sätta gränser för dig.

Du var ganska krävande ibland.
Det var du.

Jag ska bara se. Var det...?

Mamma?

- Mamma.
- Ja? Vad är det nu?

Jag tror inte att det känns bra
för dig att ge mig nåt.

Vad menar du? Jag har ju inte
gjort nåt annat än att ge.

Jag har ju varit ensam med er
i alla dessa år.

Om du inte minns vad jag har gett
så är det väldigt överraskande.

- Jag säger inte att du inte har gett.
- Nej, men vad säger du då?

Jag blev helt ensam med er.

För din pappa stack.
Full och bedrövlig.

Jag kom hem och grät vid köksbordet
varje kväll för jag var så skittrött.

- Ja, jag förstår det.
- Jag var så olycklig de åren.

Det var... det var som en mardröm.

Nej, jag får inte tänka på det.
Då får jag inte gjort nånting i dag.

- Jag säger inte att du inte har gett.
- Gör du inte?

Jag säger att jag inte tror att det
känns bra för dig att ge mig.

- Vad menar du med det?
- Att det inte känns bra att ge.

Jag tror kanske att det inte känns
så bra för dig att få heller.

Som teet jag gav dig. Det kändes inte
så bra för dig att få det av mig.

Vad säger du?
Jag blev ju jätteglad för teet.

Blev du det? Hur visade du det då?

Vilket korsförhör, Maria.
Därför orkar jag inte med dig.

Nu säger du att du egentligen
inte gillar mig, du hatar mig lite.

Som om du alltid är arg på mig
och vill stöta bort mig.

Som du inte vill att jag ska må bra
och att jag ska känna mig dålig.

Kanske hade du den ilskan
mot pappa också.

Innan han dog sa han att du gjorde
narr av honom på ett obehagligt sätt.

Han borde inte säga nånting alls.

Du hade kanske inte gjort det
om du hade förstått vad du gjorde.

Nu tycker jag
att du ska passa dig, Maria.

Snälla. Jag känner att det är du
som vill att jag ska känna mig dålig.

Tänk om du kunde tänka lite på andra,
men det är jämt bara "Jag, jag, jag!"

När du kom i dag
tänkte jag "Åh, så trevligt."

"Hon kanske kan tänka sig att fråga
hur jag mår: Är du trött, mamma?"

"Behöver du hjälp, mamma?"
Nej då, det gör du inte.

Men din bror gör det.
Han är öm och omsorgsfull och...

När ni var små
la han alltid en filt på mig.

Men sånt gör du aldrig.

Du vill inte minnas
de bra saker jag gjort.

Du vill inte ha det jag ger dig.
Jag får aldrig göra dig glad.

Varför kan du inte lita på det goda i
mig och tro på att jag vill dig väl?

Att jag är bra
och har ett gott hjärta?

Jag blir inte bra nog för dig
vad jag än gör.

Jag har alltid haft en inre röst
hela livet som sagt att jag är usel.

Och den sitter här,
djupt inne i mitt bröst!

Okej.

Är det... är det också mitt fel?

Nej, det är inte ditt fel, men...

Jag tror inte att jag orkar med
det här, Maria. Jag är så trött.

Jag blev så glad när du kom,
men du ville bara kritisera mig.

Jag är människa och ingen maskin
som kan ta emot vad som helst.

Jag tror jag går en sväng. Du kan
bara gå när du har ätit färdigt.

Jag orkar inte med all kritik.
Andra kanske gör det, men inte jag.

Hur är det med dig?

Jo då, det... är bra.

Jag tänker på det vi pratade om.

Om att känna sig som den dåliga
och den som inte kan ge.

Det måste ju också
vara svårt för dig.

Nej, det är inte så... svårt.

- Det är lugnt.
- Inte det?

Det är många
som har det mycket värre än jag.

Det betyder inte att det inte
kan vara svårt för dig också.

Jag tror inte
att jag kan prata så mycket i dag.

Jag sov ingenting i natt,
så jag är bara väldigt... trött.

Okej. Vill du avsluta?

Jag är så trött och kan inte tänka.
Jag tror att jag bara måste vila.

Om du vill, så kan du ju vila här.

Jag har ju den där soffan och...
Vill du lägga dig ner?

Nej, det kan jag inte.
Det blir ju väldigt konstigt.

Det är så klart helt frivilligt.

Men det är din arbetstid.
Det förstör ju hela din arbetstid.

Jo, men... min tid här nu,
den är ju för dig.

Och om det är det du behöver,
så vill jag gärna ge dig det.

Vill du ta emot det?

Du är trött
och det du behöver finns ju där.

Du kan få vila här hos mig.

Om du vill.

Okej.

Lyx.

Det var väldigt snällt.

Jag sitter här med dig.

Nej, det behöver du inte.
Du har säkert massa jobb.

Bry dig inte om mig. Jag kan bara
ligga här tills jag mår lite bättre.

Jag kommer inte att gå.

Jag kan sitta här och se på dig.

Eller så kan jag se ut
genom fönstret.

Men jag ser efter dig.

Det är fint... för mig
att få göra det.

Åh, shit. Jag är bara... trött.

Det är inte så konstigt.

Förlåt att jag...
Jag är bara väldigt trött.

Det är okej.

Det är inte konstigt
att du mår så där, Maria.

Förlåt, jag vet inte...
Jag vet inte vad det är med mig.

Jag sov ingenting i natt. Jag bara...

Jag brukar inte vara så här.
Jag vet inte...

Jag hatar dig.
Du är så dum. Du är så dum!

Hemsk. Dum.

Dum. Jag hatar dig.
Jag hatar dig. Jag hatar dig.

Dum. Hemsk.

Jag hatar dig. Din skit.

Du...

Du är...

Du är... helt okej.

Du...

Du är bra.

Jag har inte kunnat
säga det till dig förut.

För...

...jag har inte mått så bra.

Min duktiga flicka.

Du har ett gott hjärta.

Du kan få.

Du kan få kärlek.

Du kan få det.

Du är så bra. Du är så... bra.

Det är helt okej
att du behöver kärlek.

Du är så bra.

Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

Hallå!

Hej. Kom, älskling!

- Hej.
- Hej.

Hej.

Du är bara så dum.

Du förstår att jag tycker
att du är dum?

Ja, jag förstår det.

Du är trött och ska på "viktigt jobb
i Oslo", men har inget riktigt jobb.

Du är helt misslyckad och patetisk.
Du borde aldrig ha skaffat barn.

Jag vill flytta till pappa. Han är en
bra person och inte otrevlig som du.

Det är okej att du vill det.

Jag... jag förstår att du vill det.

Mamma...

Flickan min.

Det är inte konstigt
att du känner så.

Den på hörnet där är stängd,
så vi får hitta ett annat ställe.

Här?

Hej.

- En Farris och kaffe. Cappuccino.
- Ja. Jag med.

Jag har inte så mycket att säga.

Det var du som ville ses.

Men säg bara det du ska säga.
Jag ska lyssna.

Jag kan börja gråta, men...

Jag tror inte att det är för
att jag är så ledsen just nu.

Och jag vill att du ska försöka
att inte känna skuld-

-när jag säger det här.

Jag vill att du ska veta
att om du vill lämna, så kan du det.

Du behöver inte känna dig dålig.

Om det är det du behöver göra
så... ska du göra det.

Och du behöver inte vara rädd för
att jag inte kommer att må bra.

För det gör jag.

Jag kommer att må bra.

På sistone så har jag förstått
hur rädd jag har varit.

Jag har varit så rädd för
att du ska lämna mig och...

...och hur svårt det har varit
för mig att säga det...till dig.

Jag har varit så rädd för
att bli sittande kvar med mig själv.

Som jag har hatat så mycket.

Jag vill bara säga förlåt.

För att jag inte har litat på
att du har velat mig väl.

Jag har gett dig skulden.

Jag har kritiserat dig.
Och... hållit kvar dig.

Det är... livsnödvändigt för mig
att reda ut det här.

Så...

...på ett sätt är det som har hänt nu
också...en gåva.

Jag vill så gärna
att vi ska leva ihop.

Men det jag förstår nu är att...

...jag vill inte...

Jag vill inte det
om inte du vill det.

Om vi inte är tillsammans så...

...är det också okej.

Jag kan också leva ett bra liv...

...utan dig.

Tack.

Varsågod.

Då är det bara
att ta tag i mina egna problem.

Men jag förstår
att vi är två om det här.

Och att jag har min del att ta tag i.

Och så förstår jag att jag inte har
varit tydlig om vad mina behov är.

Jag tror att det har varit farligt
för mig att känna vad mina behov är.

- Jag måste gå.
- Okej.

Okej.

- Hej då.
- Hej då.

Hej.

Hej.

Hur är det med dig?

Det är farligt för mig-

-att ta emot kärleken du ger mig.

Jag blir rädd av det.

Vad blir du rädd för?

Om jag låter dig hålla om mig
så tror jag att du ska släppa mig.

Tror du det?

Tror du
att jag kommer att släppa dig?

Kom.

Kom.