Original subtitles

-Du förlorar igen. -Omspel!

-Se på det här! -Jag ska visa dig!

Mål!

Hämta den.

Stick eller dö, du dödlige.

Ni ska sticka. Allihop. Nu.

-Juragans order. -Ingen lyssnar på den dödlige nu.

Jaså, inte? Håller nån annan med?

Juragan hälsar.

För länge sen vandrade gudar på jorden.

De sammankallade sina barn från skapelsens glöd.

De kallades för demiter.

Varje stam bar sin skapares märke på huden.

Och så var det.

Tills demiternas och människans världar blev en.

Demiterna jagade de som jagade människor.

Och de blev landets väktare.

Människan började se demiterna som beskyddare-

-när de och människan levde i frid.

Men det här var före Gåvans tid.

Innan människornas och demiternas värld delades itu.

Efter Gåvan såg människan dem som demoner...

...och förbannade dem med dessa namn:

Genderuwo - ett monster, förbannad med en hunger efter kött.

Kuntilanak - en blodtörstig hondemon.

Palasik - en mardröm som livnär sig på oskyldiga.

Tuyuler - ondskefulla varelser som stjäl och mördar.

Och banaspati - djävular med glödande huvuden.

Bara några få demiter finns kvar, och det här är vår historia.

-Hej på dig! -Sarah!

Hur mår du?

Vad leker ni för nåt där borta?

Sarah!

Hej. Jag har inte ritat nån i dag.

Du vet att jag inte behöver dina pengar. Här.

Det här är utpressning. Få se.

Kanske inte den här. Var är den?

Vad sägs om den här? Vill du ha den?

-Den här? -Javisst.

-Till dig. -Tack, Eddy.

Varför skaffar du dig inte ett ordentligt jobb, Sarah?

Det skulle jag om jag vore ostraffad.

-Vi ses. -Tack, Eddy!

DET ÄR HON. DET ÄR DAGS.

Regn är den bästa musiken.

Är du inte rädd att ditt tak ska rasa in över dig?

Jag betalar ingen hyra, så jag kan väl inte klaga.

Du vet inte ens vem som äger det här stället, eller hur?

Kom igen. Det låter skitdåligt.

Kom igen, de kommer att älska dig.

Men tänk om jag sjabblar till det? Det är för tusan maffian.

Det är min första gång där ute och det är inte ens...

-Vad gör du? -Inget.

Jag letar bara efter en näsduk ifall du ska gråta på min säng.

Visst. Jag var väl lite fånig.

Vet du vad? På barnhemmet brukade jag spöa ungar som du hela tiden.

-Jaså? -Du har tur att jag skonar dig.

Jäklar! Vad håller du på med? Sluta.

-Du är så häftig. -Du är häftig.

Ja, men du är typ min hjälte.

Den är färdig.

Gillar du den?

-50000, va? -Ja.

Det gör inget. Du behöver inte.

-Jag insisterar. -Nej, nöjet är helt på min sida.

-Dina föräldrar måste vara stolta. -Om de levde skulle de vara som ni.

-Refa! Har du just slutat jobbet? -Ja.

-Vad tidigt. -Jag smög iväg.

-Har du ätit frukost? -Givetvis inte.

Köpte han inte ens frukost till dig? Låt dem inte behandla dig så här.

Tjejen måste äta. Hon är gravid.

-Hallå, Marlon! -Hur står det till?

Så elakt.

Han nöp mig i häcken tidigare.

-Hej. -Hej.

Tatuera hans könsorgan.

-Skriv "snuskhummer" där. -Den är inte lång nog.

Tv nuförtiden...

Det där inte ens nyheter. Vi stänger av den här.

Har du betalat elräkningen, Marlon?

-Jag gjorde det i går. -Tack.

Ska du på hans spelning i kväll?

Jag var där när han lärde sig sitt första ackord. Så där, färdigt!

-Hur ser det ut? -Titta själv.

Jag ser fram emot att få visa mina vänner den här.

-De kommer att älska den. -Ja.

Tuyulerna kommer ut ur skuggorna, precis som senast.

Gåvan är nära förestående.

Vi är de äldste. Vi har mer ansvar.

I synnerhet när det gäller vår sorts fortlevnad.

Vi ska göra rätt den här gången. Firad ska få ta emot Gåvan.

Prästen Juragan tycks inte kunna hålla balansen längre.

Vi kommer att behöva nån som är mer kompetent, så att säga.

Inget illa menat.

Firad har inte visat nåt annat än lojalitet mot oss i hundratals år.

Han är ingen arbetare, utan en politiker.

I tider som dessa behöver vi en politiker.

Som vi alla vet efter den förra Gåvan-

-kan vi inte längre skaffa avkommor.

Om vi dör är det slut.

Vem tycker du ska få ta emot Gåvan, Gorga? Du?

Vi vet vad du gjorde för att överleva och vad du är ute efter nu.

Firad.

När tiden är inne måste du presentera den här symbolen.

13 dagar till Gåvan.

Vad hände, Ibu?

Vi hittade Eddys kropp i morse - kluven mitt itu.

Men säg inte det till folk. Då vill ingen äta häromkring.

Tack ska ni ha.

Det här är en speciell kväll för mig.

Med speciella människor i publiken.

Jag vill tillägna den här låten min flickvän.

Hon står där borta.

Vinka.

Den här är till dig.

En, två, tre, fyr!

Har du ritat nåt nytt på sistone?

Här och där, men mest på väggen.

Vad är det här?

Jag vet inte. Jag kan inte sluta rita dem.

Det har gått 17 år. Försök att släppa det.

Jag tror bara inte att mina föräldrar blev mördade på grund av upploppen.

Jag såg nåt, men jag minns bara fragment av det.

-Du borde ge den där till mig. -Vem är det?

-Hej på er. -Hej.

Hur gick det?

-Riktigt, riktigt bra. -Det är nog dags för mig att gå nu!

-Stanna. -Knappast.

Vad ska jag göra här? Du har inte ens en tv.

-Du skulle kunna titta på oss. -Tyst. Lyssna inte på honom.

Stanna. Det är tidigt.

-Hej då! -Pi!

-God natt, då! -Hej då, Pi.

-Hej! -Hej.

-Hur mår du? -Bra.

-Varför frågar du? -Okej...

Har du många kunder? Vill du umgås efter den här?

Nix. Jag ska vara ute sent. Jättesent.

-Säkert att du mår bra? -Jadå.

-Tack. -Okej.

Då så... Vi ses i morgon.

Ska du träffa Coki i kväll?

Nej, han jobbar också sent.

-Allvarligt, är allt som det ska? -Jag mår bara bra!

Vi ses senare, då. Eller i morgon.

Halvblod, du har mod som vågar visa dig här.

Jag är här för att stoppa Gåvan.

-Gorga sa... -Kom an, då!

-Refa? -Mitt barn.

Hjälp! Hjälp!

Hjälp!

-Hjälp! -Vad är det som står på?

Det finns inget här.

Vi går.

Text: Fredrik Ringstedt-Axberg www.sdimedia.com