Original subtitles

POSTFACK

Vad är meningen med livet, egentligen?

Smärta.

I smärtan finner vi sanningen.

Och i sanningen...

...frälsning.

Kära mor, om detta brev når dig har vi sålt allt vi äger...

och köpt biljetter till Galapagosöarna.

Harry! -Harrys hälsa är fortsatt svag

men vi har inte råd med den sanatorievistelse som rekommenderats.

Och Heinz är inspirerad av Friederich Ritters sökande efter ett bättre liv.

Är det här Floreana?

Vad hade ni väntat er?

Paradis?

Jag gick utan att ta farväl. Tyvärr.

Men ännu en predikan om mitt giftermål med

en man som brutits av kriget orkade jag inte med.

Äntligen!

Jag gör bara som du lärt mig: Stöttar min man.

Det är sant. Så här hade jag inte tänkt mig livet.

Men jag hade inte heller tänkt mig att behöva välja mellan hyra och mat.

Inte längre.

Och kom ihåg, Harry:

Dr. Ritter har inga tänder, så stirra inte på honom! -Nej.

Vi byter om.

Enligt rapporten är det 45 minuters vandring uppför.

Du måste tro att jag är galen, och kanske är jag det.

Eller så har världen blivit galen och flykten är det enda sunda.

Tiden får utvisa.

Alltid din, Margret.

De ber. Vi borde gå. -Äsch, de är ateister.

Ursäkta...

Le nu! Harry, du också.

Förlåt. Jag heter Heinz Wittmer.

Det här är min fru Margret och min son Harry.

Ni måste vara Dr. Ritter.

Och är ni hans fru Dore Strauch? -Nej.

Är du inte Dore? -Det är jag, men inte hans fru.

Äktenskap gör en sjuk.

Vad förde er till Floreana? -Ni, förstås!

Ni inspirerade oss till en nystart.

Även till de här safari-kläderna och fjärilsnätet?

Förlåt, men så stod det i tidningarna.

Vilka tidningar? -De publicerar era brev.

Ni är en sensation i Tyskland. Sedan ett år tillbaka.

Stod det i breven att jag vill vara ensam här?

Jag ser ut som en puckelrygg.

Finns det fler såna? -Oh ja, många.

Här...

Kom!

Jag visar dig min trädgård.

Tack.

Som strikta vegetarianer är detta vår enda matkälla.

Nätet håller grisarna ute.

Finns det grisar här? -Vilda grisar, kor, hundar.

Det finns många plågor.

Många plågor.

En barnbrud, eller hur? -Vad sa du?

Jag ser dig, ser din son och räknar.

Harry är inte min son. Hans mamma är död. Jag är Heinz andra fru.

Vill du hälsa på honom?

Herregud, är de alla så platta!

Sensationslystet, men de fångar ändå er magi här.

Inget är magiskt med vårt liv här. Vet du hur lång tid detta tog?

Att göra en trädgård? Tolv månader.

Och sen vattenproblemet. -Problem?

Det finns inget.

Inga sjöar, inga floder, ingenting.

Bara två små källor som samlar regnvatten.

Låt er inte luras av vår framgång!

Ingen annan kan överleva här, livet här är grymt, frustrerande.

Misslyckande är oundvikligt.

Har ni tagit med mat?

Nej, skräm inte iväg den, det där är en goliat.

Dess stick kan döda dig. Allt här kan döda dig.

Vi är inte här för nöjes skull.

Och vad gör ni här, egentligen?

Min son hade tuberkulos.

Han skulle till sanatorium, men inte ens jag som statstjänsteman hade råd.

Friederich hatar att jag bryr mig så mycket om honom. -Varför?

Han säger att älska ett djur bara är ett meningslöst behov av ständig bekräftelse.

Burro.

Hur illa är det med Tyskland? -Hemskt.

Nej, oundvikligt. -Nja, jag vet inte.

Alla slåss gärna för friheten. Sedan blir vi lata.

Demokrati leder till fascism, leder till krig. Demokrati... fascism... krig.

Upprepa.

Och våra höns.

Och fru Strauch är botad från multipel skleros? -Det kommer hon bli.

Fantastiskt! Får jag fråga hur?

Du och resten av världen får veta det,

så fort jag har skrivit klart mitt manuskript.

Dore!

Låna ut din åsna till Wittmers!

Då var vi här.

Ni kan sova i grottorna. De är från pirater.

Där är ni någorlunda torra. Och vatten...

Källan finns där.

Åsnan måste tillbaka ikväll annars gör Dore processen kort med er.

Det där är vår vattenkälla?

Jag tycker inte om dem.

En vanlig hemmafru, en naiv byråkrat och deras son... herregud.

De kommer behöva enormt mycket hjälp.

Vi är här för ensamheten, och nu – den här familjen!

Det är inte rättvist mot mänskligheten som väntar på ditt verk.

Vad säger Nietzsche om det?

Det här är kaos i... -"Tror du jag råder dig att älska din granne?"

Nej, verkligen inte. -Nej. "Fly din granne."

Jag har ordnat plats i grottorna åt dem. -Åh, herregud...

Omöjligt att odla där uppe. -Ja. Du är genial.

De har gett sig av innan regnperioden är över.

Jag hatar det här stället!

Andas!

Andas.

Kom igen!

Samma dröm?

Heinz, jag är över tiden.

Redan långt över tre cykler.

Är du säker?

Grattis, älskling.

Ut härifrån! Bort!

Ut!

Allt blir bra.

Under lång tid intalade vi oss

att en bättre värld bara fanns bortom vår fattningsförmåga.

Kristna kallar det himmel, hinduer kallar det nirvana, muslimer kallar det paradis.

Jag kallar det en lögn.

Gud är död.

Bara människan finns. -Hallå!

Hallå, Dr. Ritter!

Vill vi ha en bättre värld måste vi...

Ursäkta, men kan jag låna din åsna?

Vi måste hämta resten av våra förnödenheter, hundarna har ätit upp allt.

Tyvärr, åsnan är upptagen.

...måste vi förbättra världen i detta liv, inte i nästa.

Hur går det med skrivandet? -Det bara flödar ur mig.

Kul att höra.

De lider, utan tvekan.

Vill du knulla?

Ditt onda ben? -Ja, det är lugnt. -Okej, bra.

Kontrollera andningen. Fokusera.

Nej, Dore, slut ögonen. -Jag vet.

På tänkandet som tiger. -På tänkandet som tiger.

Hela universum... -Hela universum.

...ger upp! -Jag ger mig till dig.

Förlåt.

Stopp.

Dore. -Försiktigt!

Vad är det? -Min tand är...

Vad? -Inflammerad.

Dore. -Det är lugnt.

Se på mig! -Det gör jag.

Andas.

Andas.

Idioter.

Señorita...

Landningsbåten är klar och stranden förberedd.

Jag kommer.

Jag är förkroppsligandet av perfektion.

Mina herrar...

Jag presenterar Hacienda Paradiso.

Här ska vi bygga.

Det är perfekt, min älskade.

Jag kan knappt fatta att jag klarade det.

Vi gjorde det! Vi är framme!

Vi är pirater.

Vi är pirater!

Kom igen!

Hacienda Paradiso!

Vi är framme, vi klarade det!

Utmärkt...!

Nåväl, de är här.

Vad gör vi nu?

Baronessan Eloise Wehrborn de Wagner-Bousquet.

Dore Strauch.

Baronessan...

Tack, min älskade.

Och var är den beryktade doktorn?

Jag är Ritter.

Tidningarna gjorde er inte rättvisa.

Jag har väntat länge på att få vara med mannen som tämjde naturen...

och grundade ett kungarike.

Ett enkelt hem. -Åh, nej.

Den här platsen betyder så mycket för era trogna anhängare.

Vart jag än kommer, Wien, London, Paris...

Presidenter, ministrar, filosofer på salonger...

Alla talar om den briljante mannen

som drog ut sina tänder för att undvika inflammationer.

Och om kvinnan med järnviljan.

Friederich plus Dore.

Solen och hennes måne.

Tillsammans skapar de civilisationens framtid.

Ett bevis på kärleken, och alla behöver en stor kärlekshistoria.

Diskuterar de mig i salonger?

Men ja!

Diskuterar de hur modern civilisationen är i sin självförstörelse?

Det tror ni? -Självklart.

Ur förstörelsens aska ska sann demokrati resa sig,

som inte längre styrs av pengar utan av förnuft.

Av förnuft.

Men älskling, man kan inte ha en bra middag med bara förnuft.

Var tänker ni slå läger?

Naturligtvis på stranden. -Nej, där finns inget dricksvatten.

Jag visar er till närmaste källa.

Ursäkta!

Ursäkta...

Stick härifrån! -Jag bor här med min familj...

och ni badar i vår enda dricksvattenkälla!

Vad fan håller ni på med? -Rudy, låt det vara.

Det är okej.

Tusentals ursäkter. Jag var tvungen att få bort saltet från kroppen.

Baronessan Eloise Wehrborn de Wagner-Bousquet.

Vi är Wittmer. Heinz, Margret.

Vad för oss...

...denna ära? -Jag är er nya granne. Tack, älskling.

Inte ända hit förstås.

Så långt!

Nej, jag bygger min hacienda på stranden.

Men Rudy, min ingenjör... säg hej Rudy!

Rudy säger att det tar lite tid att gräva en egen brunn.

Och Robert, min livvakt, bekräftar det.

Så vi kan väl använda er källa så länge, eller hur?

Jag har post med mig.

Något till er, resten till Dr. Ritter.

Kan ni ge honom det?

Utmärkt.

Hej då!

Heinz... -Vad handlar det här om?

De är öppnade. Dore, posten är öppnad.

Inte av mig.

Gav den där kvinnan dig dem? -Känner du henne?

Hon kom igår, direkt när hon anlände. -Varför gav hon dem inte till dig?

För att vi ska tro att det är du som är inkräktaren.

Jag underskattade henne. -Vi var ju alla generösa...!

Kämpade ni i kriget?

Verdun.

Skyttegravarna.

Infanteriet.

Då har ni sett mycket. -Människans värsta sidor.

Människans sanna väsen.

Nej, Rudy.

Vill vi ha investerare behöver vi 14 rum, inte tolv.

Alla med havsutsikt, inga kompromisser.

Jag vill ha privat däck, hängmatta och isbox för champagne.

Is kräver kylning,

men...

Men allt är möjligt, min älskade.

Baronessan?

Herr Wittmer, så trevligt. -Kan jag tala med er?

Enskilt?

Självklart.

Marquis, sitt!

Sitt!

Duktig pojke. -Är hunden farlig?

Det var han, men nu är han en ängel.

Här, min lunch.

Jag har döpt honom till Marquis de Sade. Marquis...

...Heinz.

Hur kan jag hjälpa er, Herr Wittmer?

Spela inte ut min granne mot mig.

Ni snor Dr. Ritters brev så han tror det är mitt fel. Varför?

Varför, tror ni, visade Dr. Ritter mig er källa i stället för att ge mig sin?

Ja, han vill spela ut dig mot mig också och bli av med oss från ön.

Tro mig, om ett år är en av oss borta.

Jag hoppas det inte är ni.

Heinz.

Jag ska visa dig något.

Mina storslagna planer har blivit rubriker i Ecuador.

BARONESSAN BYGGER HOTELL PÅ GALAPAGOS -Ska ni bygga hotell här?

Inte vilket hotell som helst. Den mest exklusiva semesterorten i världen!

Endast för miljonärer.

Här? -Jag ska kalla det Hacienda Paradiso.

Vi står just nu i Honeymoon-sviten.

Här? -Ja, här!

Varför frågar ni samma sak om och om igen?

Mitt tålamod med män som ifrågasätter mina mål är slut.

God morgon, doktor!

Svin. -Vad sa du?

Jag sa, "God morgon, doktor" och "svin".

Hur vågar ni! Säg det igen! Säg det till mitt ansikte.

Säg det rakt till mig! Kom igen! Säg det!

Här är jag. Säg det nu! -Svin, svin, svin...

Svin. För helvete, Dore, en gris!

Nej! Ut...! -Gör honom inget!

Grönsakerna.

Ut...!

Margret!

Röret åt sidan!

Röret!

Flytta på dig!

Ut, din förbannade gris! Stick!

Vi har mjölk.

Jävlar också.

Tänk er, Dr. Ritter har inget gevär.

Spring!

Heinz!

Vad?

Titta...

Vårt första grönsaker.

Överraskning!

Nu är vi riktiga grannar!

Låt mig ta det där.

Mycket svalare här uppe. -Här vid vattnet, Rudy.

Er man behöver inte oroa sig, det är bara tills min hacienda är färdigbyggd.

Min ingenjör Rudy gör allt han kan för att hitta en källa.

Och jag börjar tappa tålamodet. Eller hur, Rudy? -Ja.

Varför gifte du dig med honom?

Du är så ung och...

...oskyldig.

Han är...

...som en kokt rova.

Det finns bara två skäl att gifta sig med en äldre man.

Antingen är han rik eller... du vet,

välutrustad.

Så välutrustad alltså. Bra gjort!

Det har jag inte sagt. -Du behöver inte...

Det där är helt opassande!

Mellan oss kvinnor, vet du vad Robert...?

Han friade till mig!

Åh, stackars dig.

Ingen medkänsla, jag behöver lugn. Jag är gravid.

Ska du ha barn? Här?

Ja.

Det betyder att jag behöver vila.

Och tystnad.

Och gemenskap.

Tur för dig att gästfrihet är vår specialitet. Det lovar jag!

Vi ska få barn!

Grattis!

Vi ska få barn! -Jag älskar bebisar!

Gör inte om det där! -Åh nej! -Kom hit!

Haciendan, världens bästa hotell! -Skål för Floreanas drottning!

Var har ni gömt det? -Hon kryper igen!

Dore!

Galten var här igen!

När man bygger ett samhälle i spillrorna av dess undergång blir det bakslag.

Ge inte upp!

För en desperat man är en ynklig man.

En desperat man kan inte dra slutsatser. Kan inte tänka.

Kan inte...

Fan.

För helvete, de har klarat det.

Goddag, Wittmer.

Bra gjort!

Vilken trevlig överraskning!

Ursäkta, det måste ha stört er.

Får jag ta kossans huvud?

Jag byter med dig mot de här kycklingarna.

Nå?

Doktorn?

Jag vill inte vara till besvär, men ger ni mig äran att förlösa er?

Jag är rädd att det går inte. -Snälla.

Nej. Vad nu då? -Tänk om...

Vad är livets mening? -Förlåt?

Ni ska få ett barn. Det finns en orsak till det. -Ja.

För att vi vill. -Varför?

För att familjen är allt för oss.

Varför?

För att det är så. -Säg.

Nej, för att världen säger det. -Jaha, världen.

Fortfarande en i flocken.

Ett får som inte fattar att världen...

och dess universella värden är en skithög.

Jag är inte längre del av den världen och inte längre läkare heller.

Ta honom.

Barn föds varje dag.

Det är tre av fem chans att det går bra.

Är vi inte vegetarianer längre?

En vegetarian, Dore, behöver grönsaker att äta, och de måste odlas.

Du är för konstnärlig. -Vi har ägg och frukt från träden.

Och du är för mycket livsvilja. -Prata inte Schopenhauer med mig.

Livsvilja!

Ja, jag vill leva! -Nej, det är...

Jag vill äta! -Nej, det är...

Du borde sett hennes trädgård.

Otroligt vad de lyckats med. Men det är klart...

Margret är frisk.

Jag sliter för oss.

Nej, för en käpp. En krycka. -Ja.

Du borde meditera. Multipel skleros går inte över av sig själv.

Du borde fokusera på ditt manuskript. Världen går inte över av sig själv.

Eller har du glömt varför vi är här?

Åh Robert...

Harry, hämtar du ved åt oss? -Det har vi redan gjort.

Tjafsa inte.

Gör som din mamma säger.

Okej.

Ja!

Rudy, var snäll och värm en burk nötkött åt mig.

Var nu snäll, hör du?

Voff voff!

Inget kvar.

Nötkött? -Inga burkar kvar.

Inte ens någon rom kvar.

Hur kunde du låta det hända?

Du vet att jag bara äter saker från fastlandet! -Vi har inget.

Vi har ingen mat, ingen trädgård, inget hotell, inget hem.

Du har knullat oss och sen blåst oss!

För vårt modiga överhuvud!

Är allt okej?

Ja, jag har det bra här.

Du är ledsen.

Är vi inte alla det?

Men, Baronessan, jag trodde...

Makt är ingenting...

...utan respekt.

Det är därför jag har hamnat här.

Människor respekterar dig bara om du respekterar dig själv.

Och gör du det?

Respekterar du dig själv?

Det skulle jag vilja.

Följ med mig! -Vart ska du?

Jag kan inte springa.

Jo, det kan du.

Skillnaden mellan rädsla och mod är övertygelse.

Säg efter mig: Jag är förkroppsligandet av perfektion.

Jag är förkroppsligandet av perfektion. -Säg det igen! Och spring!

Spring!

Jag är förkroppsligandet av perfektion.

Jag ska bli frisk!

Du ska inte, du är frisk! Säg det!

Jag är frisk!

Fortsätt så!

Du är nästan framme!

Fortsätt!

Jag kan andas!

Jag kan andas! -Vad var det jag sa!

Får jag jobba på ditt hotell?

Älskling, du kan bli min hovmästare.

Ingen aning vad det betyder, men jag tackar ja.

Jag skulle kunna leda fågelskådning.

Tycker du om fåglar?

Jag älskar dem!

Äter du fåglar från den här ön?

Herregud, nej!

Vi har höns.

Såklart.

Och konserver?

Vart ska du?

Jaga med pappa.

Vet din pappa att du följer med? -Jag mår bra, verkligen.

Ta med hunden.

Lump!

Kom igen nu!

Lite motion!

Kom!

Tålamod, lilla vän.

Bara några veckor till.

Vad är det? -Inget.

Harry!

Heinz!

Baronessan!

Är ni där?

Någon?

Baronessan?

Ja, vad är där inne?

Någon?

Manuel?

Rudy?

Lugnt, lugnt...

Hon kommer, hon kommer! -Släpp mig!

Heinz?

Heinz!

Heinz, barnet kommer!

Harry!

Hjälp mig!

Heinz!

Nej!

Är det allt?

Det räcker bara några veckor.

Señora Wittmer ska få sitt barn.

Ensam!

Hon behöver hjälp!

Du hjälpa! Hjälpa! -Åh, Manuel!

Vi går! -Stopp!

Men hon kan dö! -Stopp!

Du är här för mig!

Inte för henne!

Du hjälper mig!

Förstått?

Stick!

Nej!

Kom igen!

Ta den, Lump, ta den!

Stick!

Herregud!

Margret!

Herregud... -Heinz?

Kom!

Kom igen!

Heinz...

Vakna!

Vakna!

Förlåt mig.

Vakna!

Hämta sax, bindor och tråd!

Margret...

Han ska hjälpa.

Dr Ritter!

Dr Ritter!

Min fru har fått sitt barn, men hon är sjuk.

Beklagar att höra det.

Men jag sa ju det, Floreana är ingen plats för bebisar.

Bebisen mår bra, det är Margret.

Snälla.

Snälla!

Friederich.

När var förlossningen?

Ingen aning, sex timmar sen.

Har ni inga instrument? -Nej, jag kom inte hit för att vara läkare.

Margret.

Det är jag, Friederich.

Smärtsamt, eller hur?

Känner du fortfarande värkar?

Okej.

Okej.

Moderkakan sitter fast i livmodern. Jag behöver hett vatten och en sked.

Ja... här.

Bra.

Vad? -Något med mamman. Dr Ritter kom.

Varför stoppade du honom inte, överföll honom?

Vad sa du? Jag skulle bygga ett hotell här.

Din idiot!

Nu blir de vänner! På grund av dig!

Patetiskt. Du är djävulen!

Du är sparkad.

Försvinn!

Okej, Margret. Slappna av.

Precis så.

Håll i henne. Margret, slappna av.

Jag försöker få loss den. Nu...

...går jag in... i livmodern...

...och drar ut moderkakan. Håll henne, Heinz!

Bra.

Färdigt, älskling.

Nu måste jag... rensa.

Skrapa med skeden.

Kära mamma, jag vet inte när du får det här,

för det har inte kommit något skepp på månader.

Men jag har spännande nyheter till dig.

Harrys hälsa stabiliseras.

Den friska luften på Floreana hjälper, till stor lättnad för Heinz och mig.

Och jag är så glad att få meddela ankomsten av ditt barnbarn Rolf.

Tydligen gör vi Galapagos till en framgång.

Låt gärna familjen ta del av de goda nyheterna.

Din älskande dotter Margret.

Vi ville gratulera till er son och ge en liten present.

Det...

...var vänligt.

Så gör man som grannar.

Jag ber även om ursäkt för missförstånden

mellan hotellledning och lokalbefolkning.

Det visade sig att min anställde är en tjuv.

I alla fall är han förvisad från ön. Adjö!

Han väntar på stranden på en fiskebåt.

Och vem borde mer förvisas?

Du.

För att du är så söt.

Får jag?

Du är den lyckligaste pojken i världen, vet du det?

Floreanas första infödda!

Minns honom!

Jag vill fira ert lilla mirakel med en lunch.

Ta med familjen, jag bjuder in Ritters också.

Ni kommer väl?

Nej.

Hon är ju vår granne. -Och om hon så vore kejsar Wilhelm IV!

Hon stal vår mat medan du födde! Helt ensam!

Och som om det inte vore nog ger hon oss våra egna havregryn?

Tänk på konsekvenserna om vi säger nej...!

De är farliga, Heinz.

Det är en lunch. Bara en.

Bravo.

Välkomna, vänner.

Tack för att ni kom till denna monumentala fest...

...på den framtida Hacienda Paradiso.

Vi skålar...

...för Rolf...

...för min hacienda...

...och...

...för en nystart!

Skål! -Skål!

Och smaklig måltid.

Det där är...

...en enorm mängd mat.

Jag är väldigt stolt över mina förråd.

Åh Ritter, vilka vackra tänder du har.

Äter du något? -Nej.

Margret, berätta för oss om förlossningen! Var det ett nöje?

Nöje? -Ja.

Inte direkt.

Hur går det med din bok, Dr Ritter? -Skriver du en bok?

Jag älskar böcker!

Robert, älskling, hämta min favoritbok.

Jag trodde Lorenz var din älskling.

"Bildnis av Dorian Gray" av Oscar Wilde.

Jag tar den med mig överallt. Jag älskar, älskar, älskar den.

Föreställ er, att ha förmågan att förbli ung för evigt.

Det är knappast budskapet.

Din bok, doktor? -Det är ingen bok,

ett helt nytt paradigm. -Nej.

Det förenar östlig och västerländsk filosofi, det ska rädda mänskligheten från sig själv.

Så det är en bok. -Är Bibeln en bok?

Ja.

Nej.

Kan du räcka mig det stulna köttet?

Varför har du gift dig med en sån tråkmåns?

Jaha. Han friade till dig.

Jag ser fram emot att läsa din bok. -Jag ser fram emot att avsluta den.

Utan dessa ständiga avbrott från turister.

Inte än, älskling, men de kommer.

Och då behöver jag arbetare.

Kanske kan jag anställa dig som husfilosof.

Blev du kränkt nu?

Du tror att du står över mig.

Att dina avsikter är ädlare än mina.

Men du och jag, alltså...

Vi är likadana.

Vi är horor.

När jag anlände, doktor, gav ni min kapten post att ta med.

Var det till din familj?

Vänner? Nej, den gick till redaktörerna på Times,

Herald...

och Berliner Morgenpost.

Och varför gör du det, tror du?

Han jagar erkännande, precis som jag.

Genom att bygga världens mest exklusiva hotell.

Det verkar ju gå väldigt bra.

Hur mår du, Dore?

Personligen?

Bättre än någonsin, tack.

Hur är det med din kära Burro?

Han är som ett barn för dig, va?

Det är förståeligt, du har ju inga riktiga.

Jag ville aldrig ha barn.

Nej, de är smutsiga.

Förutom våra kära Harry och Rolf, förstås.

Dore, vill du ha barn? -Inget intresse.

Du har inget intresse. Men Dore...

Nästa ämne. -Vad är det?

Inte försökt?

Jaså, ni har försökt. Han är steril!

Det är ju löjligt.

Det skulle förklara mycket. -Hon har gjort en hysterektomi.

Hos en klåpare. -Varför säger du det? -Vad?

Det gör väl inget. -Säg inte så.

Det gör väl inget. -Det är...

Det är faktiskt struntprat. Fullständigt nonsens. Allt här.

Den här maten, det här hotellet, allt. Jag går.

-Åh Dore! Sätt dig ner...! -Hycklare.

Marquis! Fass!

Vad gör du? Vad håller du på med?!

Sluta! Var tyst! -Jag har dresserat honom.

Kom!

Duktig.

Hundar är som män. Först måste man göra dem illa,

sen vårda dem friska.

Sen är det klart!

De älskar dig för evigt.

Lämna min ö!

Om ni inte går frivilligt,

så sätter jag er i bojor och skickar bort er själv!

Håll käften! -Baronessan!

Hur lockande bojor än är,

måste jag ändå meddela er att ön inte tillhör er,

den tillhör mig.

Säger vem? -Galapagos guvernör.

En charmig man.

Falsk. -Läs upp det!

Nej.

"Härmed ger jag baronessan Eloise Wehrborn de Wagner-Bousquet...

1000 hektar... -Falskt.

...för att bygga Hacienda Paradiso på valfri mark på Floreana."

Omöjligt.

Jag fick bara 16 hektar godkänt. -För att du saknar vision.

Allt du ser, från stranden hit upp till din lilla plätt, tillhör mig.

Vi går.

Vill du säga något?

Tack för maten.

Jag behöver ett gevär.

Jag ger dig 4,5 kilo ris.

Du jagar inte.

Nio kilo.

Är det sant att du bara gifte dig med mig därför?

Du låter henne påverka dig. -Svara mig.

Varför gör du så här? -För att det spelar roll.

Jag var 23, Heinz.

Jag bodde hemma.

Med...

en yngre syster som redan var förlovad.

En mamma som ständigt påminde mig att jag...

...var för udda,

för blyg, för rädd för att nånsin bli en hustru.

Jag hade aldrig blivit kysst förut.

Så ja, jag gifte mig med dig för att du friade.

Den där djävulen.

Friederich...

Använd inte geväret.

Det är inte...

Fly inte från smärtan.

Krama honom.

Smärta ger oss mening.

Smärta ger oss betydelse.

Smärta visar oss att vi lever.

Låt dig inte lockas av de så kallat fromma bland oss.

De är falska idoler som vill kontrollera oss med sin moral.

Vi får inte låta dem lyckas.

Låt dig inte heller förföras av de bacchantiska horderna.

Vars enda livsmål är att distrahera oss.

Att göra oss till tanklösa djur igen.

Nej!

Att förstöra oss med förfall, och därför måste vi förstöra dem först.

För vårt mål är ädlare.

Nej.

Vårt mål är självövervinnelse. Nej, det där är Nietzsche.

Vårt mål är att störta systemet.

Lidande är vårt syfte.

Fan också, för banalt, för petigt.

Vårt mål är...

Vårt mål är...

Vårt mål är...

Det var det enda jag hittade.

Förlåt.

Jag vill inte besvära er...

Kan ni undvara en tugga? Jag har inte ätit på dagar. Snälla!

Hon har tagit allt från filmer.

Titeln baronessa, den kontinentala accenten, maneren, historierna, allt är fejk.

Hon sa att hennes mamma var en hora som övergav henne när hon var sju.

Det var en lögn.

Hennes föräldrar kastade ut henne för att hon är som ett svart hål.

Hon drog genom Europa, slingrade sig fram med sin skönhet,

men lämnade bara ödeläggelse efter sig.

Till sist fanns bara Paris kvar.

Tvungen att jobba som billig fjäderdansös på varietéer.

Och då dök hon upp i mitt liv.

Hur passar Philipson in? -Han jobbade i min butik.

När hon gjort slut på mina pengar,

läste hon om dr Ritter. Det här var vårt öde.

Och du trodde henne? -Ja.

Jag vet.

Jag vet att det låter korkat.

Men om...

...Eloise älskar dig,

då är det berusande.

Ditt liv får plötsligt...

...en gudomlig mening.

Var fan är mina cigaretter? -Slut sedan veckor.

Jag har sparat dina fimpar. -Vad gjorde du där uppe?

Vad berättade du? Vilka lögner drog du? -Det säger du, minsann.

Du tiggde, du fick mat!

De vill så split mellan oss. -Jag bryr mig inte, jag är hungrig.

Jag kan inte styra regnet, jag är ingen gud!

Det är just det, du är ingenting.

Deus ex machina.

Mina herrar,

välkomna till Eden!

Herregud.

Städa upp allt! -Ja.

Det är det här vi väntat på. -Ja, visst.

Rudy!

Hjälp oss att städa!

Varför? -För att vi får besök.

Kanske din enda biljett bort härifrån.

Trevligt att se er igen, dr Ritter! Två år sen min senaste expedition!

Allt inspelat?

Ja, sir. -Bra.

Då tar vi ett av postfaten och går upp till Friedo.

Jag hörde om svåra torkan och har med vatten, spannmål, oljor,

utsäde och köttkonserver...

Allan Hancock.

Trevligt.

Så kort namn för någon med så stor yacht.

Tja, så gör vi i Amerika.

Jag förstår.

Och vad gör ni i Amerika, Allan Hancock?

Tja, jag är väl tusenkonstnär. Min egentliga passion är att utforska.

Men jag är också oljeman, markutvecklare och filmregissör.

Bor ni i Hollywood?

Jag äger Hollywood, ma'am.

Ett hus i Hollywood?

Jag äger allt från La Brea Tarpits till Laurel Canyon.

Lite över 2 500 hektar, mer eller mindre.

Åh, är det där Wittmers?

Underbart. -Bravo!

Bravo! -Tack.

Fantastiskt! -Mina damer och herrar!

Vilken ära att dela sådan fantastisk gemenskap.

Med världens främsta biologer, botaniker, havsforskare,

och de modigaste människor jag känner.

Dr Ritter, ni är en pionjär.

Vi ser alla fram emot ert verk.

Mr och Mrs Wittmer,

ni har gjort det otänkbara. Floreanas första barn.

I er blir begreppet "den starkes överlevnad" verklighet.

Och slutligen...

...Baronessan.

Dr Ritter må vara anledningen att folk fick upp ögonen för ön.

Men ni... ni är orsaken till att blickarna stannar kvar här.

För alla som vågar drömma! -För alla som vågar drömma!

Bravo. -Bon appétit, allesammans!

Titta!

Herregud!

Hon kommer att fördärva honom.

Vi måste bära upp så mycket mat vi kan till Friedo. Kom!

Ta allt du kan, jag hämtar resten i gryningen.

Friederich, sluta med det där!

Sluta nu!

Vad? -Sluta.

Jag vet att vi svälter, men vi är inte sådana. -Ska hellre de få det?

Nej. Jag lever hellre efter de principer du lärt mig.

Vad har hänt med dig?

Jag vill ha mat.

Jag har aldrig sett dig så panikslagen.

Allan, älskling, jag ville visa dig ritningar. Kan du inte stanna längre?

Tyvärr har vi planerat en havsexpedition till imorgon.

Allan!

Får jag?

Jag måste erkänna att jag var tveksam till dig.

Jaså? -De nyrika...

...är så primitiva, i min erfarenhet.

Men du, min käre, du är en riktig gentleman.

Baronessan, jag tycker inte det är en bra idé.

Förlåt.

Åh nej.

Herregud.

Är allt okej? -Mitt bröst.

Går det? -Det gör ont, känns trångt.

Känner du det?

Nej, jag...

Jag hämtar doktorn. -Han kan inte hjälpa.

Det är sorg, min vän. Livet här är så ensamt.

Det finns bara ett botemedel.

Jag är ledsen...

Funkar den här taktiken?

Taktik? -Vi kommer från helt olika världar...

Nej!

Vi är båda allmänbildade, båda absurt rika.

Eloise...

Jag älskar baronessan. Vi gör alla det. Men det är bara teater.

Du höll nästan på att lura mig, Allan Hancock.

Din olydiga man, du!

Så.

Kom, kyss mig!

Adjö, Eloise. Ett skepp väntar på mig.

Du kommer att ångra dig djupt!

Det tror jag inte, det är jag säker på.

Frågade du honom? Tar han med mig?

Han investerar i mitt hotell, är mycket imponerad. Bär nu upp lådorna!

Nej, jag måste tala med honom!

Vem har stulit min egendom? -Jag måste bort...

Håll käften nu!

Ingen får sova innan allt är i mitt förråd.

Ja.

Jag är förkroppsligandet av perfektion.

Jag är förkroppsligandet av perfektion.

Jag är förkroppsligandet av perfektion.

Jag är förkroppsligandet av perfektion.

POSTFACK

Kom... kom!

Dags att välja sida.

Vad kan jag göra för er, dr Ritter?

Säg åt din pojke att försvinna.

Han vaktar sin egendom. -MIN egendom! -VÅR egendom.

Heinz, trodde du verkligen att han skulle dela?

Så gulligt! Nej, han ville stjäla den.

Lyssna inte på hennes trams. -Så vi svälter här.

Jag är den enda som bryr sig om vårt bästa.

Vi vill ha det som är vårt, sen går vi.

Ta ner den! -Vapnet ner!

Sikta inte på henne! -Jag vill ha tillbaka min egendom!

Pappa! -Harry! -Sluta nu!

Vad håller ni på med?! -Sluta allihop!

Snälla!

Var har du varit?

Jag tänker inte låta dig förgöra oss.

Jag går och jagar.

Lämnar du inget till mina höns?

Ge dem det här.

Nej, det är dåligt. -Surt.

Jag matar inte hönsen med det där. -Det är bra för dem. Jag slösar inte kött på höns.

Ät!

Rudy?

Rudy.

Kom ut, snälla, bara en stund.

Det är övergrepp. -Jag vill bara prata.

Var inte dum.

För sent.

Jag glömmer aldrig känslan när vi möttes.

Du fick mig att tro att jag hade...

...något stort att ge världen.

Ta det.

Vad är det?

Kläder och mat.

Du kan gå om du vill.

Jag hade aldrig tänkt hindra dig.

Behöver du något mer innan jag går?

Vad är det?

Ta det lugnt.

Det är något i trädgården. -En galt?

Fan också, vårt vatten.

Åh nej...

Friederich!

Kom och titta!

Jag sa ju, mata inte med skämd mat!

Kom hit nu!

Burro...

Burro?

Burro?

Var är Burro?

Burro!

Margret!

Har du sett honom? Har du sett Burro?

Har du?

Nej... vad?

Någon tog honom.

Den som gjorde det, den dödar jag med mina egna händer!

Harry, hjälp henne!

Någon dödade honom. Han är död. -Ritter!

Jag vet att han är död. -Hon föll.

Herregud.

Dore!

Så.

Det var jag.

Idiot! -Det var mörkt.

Jag såg inte... -Stopp!

Du hade rätt.

Det är dags att bestämma sig.

Eloise.

Dore är knäckt, Heinz tog hem henne.

Ritter misstänker Heinz? -De stryper snart varandra.

Du lyckades!

Jag vet inte hur, men du lyckades.

Du lyckades!

Åh, du lyckades.

Snälla, snälla, gör mig inget, gör mig inget!

Hon fick mig att göra det.

Hon sa att jag kunde åka hem.

Jag är så ledsen.

Snälla, jag vill bara hem!

Vi måste förstärka taket inför regnperioden.

Gå till dalen och samla gräs.

Nu?

Ja, båda två.

Det blir Rolfs första stora äventyr. Kom, Lump!

Kom!

Vi pratar som vi sa, okej? -Vi kommer att prata.

Baronessan!

Ett ord!

Kom tillbaka senare!

Det kan inte vänta.

Nu genast!

Baronessan?

Herregud!

Vilken befrielse!

I månader har jag försökt komma ifrån honom.

Han var våldsam.

Manipulativ, kontrollerande.

Han var allt jag flydde ifrån i Paris.

Mina herrar, jag vill gärna ge er ett erbjudande.

Jag vill erbjuda er...

...en lika stor andel i Hacienda Paradiso.

Ett fjärdedel var.

Ni har alla bevisat ert värde och er skicklighet mer än tillräckligt,

och även er förmåga att överleva.

Låt oss göra det officiellt. Jag hämtar en penna.

Jag säger inget till Dore om detta.

Och inte till dig heller, Margret.

Vi måste säga något i alla fall.

De är borta!

De är borta!

De är borta. -Vilka är borta?

Eloise sa igår att hon och Philippson tar ett skepp.

Jag trodde inte på det men när jag vaknade var de borta.

Vem skrev det här brevet till mig?

Du?

Det är Roberts handstil.

Baronessan har lämnat ön?

Ja, med båt.

Jag såg ingen båt. -Det gjorde inte jag heller.

Inte jag heller.

Nå, hon är borta.

Jag säljer hennes saker.

Hon stack utan kläderna. -Smyckena tog hon med sig.

Hon som värderade sina ägodelar så mycket, tog med sig väldigt lite.

Jag tar med mig min mat och köper besticken,

två mattor och matbordet.

100 sucre.

500.

125.

400.

150.

300.

200.

Ni vill att jag går. Det kostar.

250, sista budet. -Jag ger dig 225.

Vad håller ni på med? Tror ni jag är dum?

Han kommer att lura dig.

Vem?

Dr Ritter.

Med vad?

Mord.

Vi vet ju inte ens om de är döda.

Börja om från början?

Jag hörde ett skott.

Igår.

Innan jag gick och la mig kollade jag ditt gevär.

Det var fortfarande laddat.

Jag kollade ammunitionen, allt fanns kvar.

Så du sköt inte.

Vem mer har ett gevär? Rudy Lorenz? Nej.

Dr Ritter?

Jag ville inte konfrontera henne. Det var Philippson.

Dr Ritter... -Stopp.

Han kommer att skriva till guvernören. Och han kommer hit. Vad händer då?

Du måste lämna mig.

Och vart då?

Vi har byggt upp allt här på ön.

Fast de gjorde allt för att förstöra för oss.

De lyckades inte.

Och det kommer de inte göra.

För vi är en familj.

Mitt brev ligger i lådan.

Snart kommer ett skepp och då är allt över.

Jag lämnar dig.

Jag skojar inte.

Jag vet, du har ingen humor.

Därför är det så roligt.

Vi kom hit för att åstadkomma något stort.

Men du slösar bort dagarna på att försöka överlista grannarna.

De förstörde mitt liv.

Nej, Friederich.

Du förstörde ditt eget liv.

Du svek saken.

Gör det ont?

Aj, rör inte! -Tandvärk, va?

Rör inte! -Vi skulle möta smärtan här.

Nu löser vi problemen.

Vi tar oss an dem. -Det är min smärta! Att övervinna den, uthärda den.

"Av allt som skrivits..." hur lyder det...

"älska inte bara det som skrivs med någons blod."

Vem sa det? -Citera honom inte!

Du är bara pinsam för honom. -Vem sa det?

Din förrädare.

Din jävla förrädare!

Dra åt helvete.

Du tänker göra det?

Din idiot.

Dore!

Där är ni.

Heinz pratade om sjuka höns. Hur är det med dem?

Nej. Friederich säger att de går att äta om de kokas.

Då för äggen?

Nej, nej.

Vad har Dr Ritter sagt till er om baronessan?

Att han dödade henne?

Var försiktig.

Han ljuger för er.

Han är en farlig man, Dore.

Friederich Ritter vigde sitt liv...

...åt ickevåld.

Varför köpte han då ett gevär av oss?

För att vi levde under särskilda omständigheter.

Och vad hände med era tänder?

De var inflammerade. -Jag har antiseptika. Snälla...!

Ska ni låtsas vara vän?

Det är ni inte. -Men inte heller er fiende.

Dr Ritter är mycket smart. Han har säkert en plan för att få oss bort från ön.

Men sen då?

Då är det bara ni kvar.

Och han.

Och den sinnesro vi hade innan ni tog honom.

Det är ett vanligt misstag att tro att man kan koka bort dåligt kött.

Visst, bakterierna dör.

Men inte gifterna de lämnat i köttet.

Hej!

Hej!

Hej!

Hjälp!

Hjälp!

Hej!

Jag betalar dig 50 sucre för att ta mig till Isabela.

Det är mot strömmen. -Nej, snälla...

100 sucre!

Bränslet räcker inte. -200!

Köpt.

Ja.

Jag kan känna det...

Jag har haft ett vansinnigt genombrott.

Människan ställs alltid över djuret. Av Nietzsche, av de kristna...

Men våra djuriska instinkter är vår sanning innerst inne!

Vi jagar, vi slåss, vi knullar.

Vi dödar. Det är livets mening. -Ja.

I tiotusen år...

...har vi sprungit från oss själva. -Ja.

Inte längre.

Ska vi fira med kyckling? -Utmärkt idé.

Jag är utsvulten.

Jag känner hur ett enormt utrymme öppnats i min hjärna,

översvämmat av nya idéer.

Jag känner mig större, återfödd.

Vill du inte smaka? -Nej.

Mitt tandkött blöder fortfarande.

Desto mer till mig.

Alla våra år av umbäranden har lett fram till denna stund.

Dore? -Det gäller Friederich.

Han är väldigt sjuk.

Ni måste komma.

Kan ni komma?

Harry? Hämta din far.

Vad har hänt?

Matförgiftning.

En oskyldig olyckshändelse.

Kom, Harry, vi går.

Dore?

Jag tycker ni ska komma.

Friederich.

Nu.

Nu är du odödlig.

Ser du?

Jag...

...förbannar dig...

...med min sista...

...ande.

Odödlig.

Uppmärksamhet! Ställ upp för guvernören!

In i huset!

Ensam!

Slösa inte min tid! Läs det här!

Jag skriver aldrig under det där. -Señor Wittmer, jag vet vad ni gjort.

Hustrun!

Er fru!

Er man har dödat baronessan.

Har han det?

Och vem har sagt det till er? -Dr Ritter.

MORD PÅ FLOREANA av Dr Friedrich Ritter

Han skrev ett brev. En fiskare kom med det förra veckan.

Och ni tror på det där tramset? -Dore Strauch har bekräftat det.

Fundera på varför Dr Ritter är död nu?

Matförgiftning.

En man som överlevt här i 4 år äter plötsligt dålig kyckling som en amatör?

Har Dore sagt att jag gav henne friska höns dagen före?

Titta på fakta: Dr Ritter är död.

Rudy Lorenz har sålt baronessans saker och flytt, och Dore är slut.

Men vi Wittmers, som kommer överens med alla,

inte har rymt,

inte gjort något misstänkt – vi är huvudmisstänkta?!

Herrarna ursäktar säkert.

Ni är de sista här.

Är ni säkra på att ni inte vill lämna?

Det här är vårt hem.

Då kör vi!