Original subtitles

För nån timme sen kom ett stort sällskap in här,

och det var Jayne Mansfield.

Här är hon, den underbara Jayne Mansfield.

Jag känner mig som Gåsmor med alla mina barn.

Vad heter de allihop?

Det här är Miklos.

Hej Miklos.

-Och... -Maria.

Ursäkta? Vem är du?

Vad heter den här grabben då?

-Vad heter du? -Zolie.

-Va? -Zolie!

Skaffa dig en egen show.

Vad heter du, vännen?

Maria.

Maria.

Om man har barn är barnen ens främsta plikt.

Oavsett om man är filmstjärna eller diskare.

Om nåt händer mig,

om jag är med om en bilolycka, skadar ansiktet, förlorar benen...

Om nåt hemskt händer kommer mina barn alltid att tas om hand.

JAG SAKNAR DIG, MAMMA

Jag var tre år när min mamma dog.

Jag har egentligen inga minnen av henne.

Jag minns att jag åt en skål flingor.

Och jag minns att hon rörde vid mitt hår,

men jag vet inte om det är ett riktigt minne, eller om jag skapat det

för att jag önskar att det hände.

Efter hennes död var ett stort ögonblick för mig

när jag hittade min bebisbok.

Alla mina syskon hade en...

Mickey Juniors BEBISBOK

...men min var praktiskt taget tom.

Så förutom att jag inte hade några minnen,

kände jag bara en ännu större förlust.

Det var som ett litet hål i mitt hjärta.

När jag blev äldre sa min pappa:

"Läs inte böckerna om din mamma.

"Du behöver inte läsa de där böckerna."

Han sa att de var fulla av lögner och skitsnack.

Sånt som han inte ville att jag skulle se.

Så jag gjorde som han sa. Jag läste aldrig böckerna.

Vid en viss tidpunkt började jag känna skam

för bilden av henne som sexsymbol

och alla val som det medförde.

Jag tryckte tanken på min mamma allt längre bort.

Men när min karriär tog fart

började jag få mejl från folk som visste att jag var Jayne Mansfields dotter.

De kanske kände henne, hade träffat henne eller hade ett foto och...

Det var mycket.

"Ms Hargitay, jag har ett program

"från Gentlemen Prefer Blondes som din mor var med i."

"Jag var vän med dina föräldrar."

"Hej Mariska, Jayne bodde granne med mig

"och övade på sin violin varje eftermiddag."

"Kära ms Hargitay, det här är minnessaker efter din mamma.

"Det är bland annat tillkännagivandet av din födsel."

Jayne och Mickey Hargitay välkomnar dottern Mariska Magdolno

Jag behöll allt jag fick,

och det var nog där det började.

Min mamma blev nån som jag tänkte mer och mer på.

Under pandemin ordnade jag till och med ett kalas för henne.

Har den äran, kära Jayne

Det är inte många som har kalas för sina döda mammor,

men det fanns liksom magi där.

Ungefär den tiden började jag känna att jag faktiskt ville lära känna henne.

Inte som sexsymbolen Jayne Mansfield,

utan bara som Jayne.

Min mamma Jayne.

Min pappa som var min klippa dog 2006.

Det finns så mycket som jag aldrig frågade honom om.

Jag pratade inte heller med mina syskon om deras upplevelser.

Men nu vill jag förstå henne.

Det är en del av mitt liv och en del av mig

som alltid känts undangömd.

MIN BROR

Jag gillar träet uppepå.

Redo?

Jag går hit. Försiktigt.

MIN SYSTER

Vi pussas som Danmama.

Så pussades mormor.

Redo?

MIN BROR

Okej. Är det bra?

Jag menar...

-Så bra som det blir. -Så bra som...

Hur fan övertalade du mig att göra det här?

Jag försöker göra dig till stjärna med dina blå ögon.

Det kommer inte att hända.

Så...

-Här är vi nu. -Är du redo?

Ja. Vi är här.

Jag har väntat så länge på den här dagen.

Först och främst vill jag tacka för att du ställer upp.

Jag känner mig nervös nu, för jag vet att du inte gillar

att prata om sånt här,

så vi ser vad som händer, och prata inte om sånt du inte vill.

Tack Marish, för att du frågar. Det är absolut en ära,

och du vet att jag ställer upp för dig.

Tack.

Jag vill först prata lite om vår barndom.

Du har en massa minnen, och jag är avundsjuk på det.

Jag har inga minnen.

Jo...

Kan du bryta en stund?

Istället för riktiga minnen

känns det som om jag minns en essens.

En nyans av personen, om du förstår.

Jag minns hennes närvaro

och vissa av känslorna från den tiden.

Jag måste gräva djupt för att hitta dem,

men den allmänna känslan var bra den där första tiden.

På den tiden bodde vi i Texas,

och det var bara jag och hon.

Jayne Marie 3 ÅR

Jag ser henne framför mig...

Mamma 19 ÅR

...för hon var så ung.

Min pappa hette Paul Mansfield.

De var gifta då.

När jag var barn minns jag att hon tittade på

alla filmstjärnor och hon gick på bio hela tiden.

Hon delade det med mig.

Hon hade sina idoler,

och hon ville bli en av de där stjärnorna.

Paul Mansfield gick i kyrkan.

Han gillade inte alls sånt.

Men hon var så hängiven.

Hon tog teaterlektioner.

Hon ville verkligen bli en seriös skådespelare.

Hon var så fast besluten att göra det.

"Jag åker till Kalifornien. Jag ska göra det."

Paul Mansfield följde med oss.

Men han insåg att hon inte tänkte åka därifrån,

så han åkte och hon och jag stannade.

I början gjorde hon vad som helst.

Hon var fotomodell.

Hon var danslärare.

Hon sålde godis på Wiltern Theatre.

Vad som helst för att synas.

Hon tog med mig överallt.

Jag har många minnen från den tiden för jag hade henne för mig själv.

Men sen blev hon upptäckt av en agent.

Hon fick provspela.

Vad jag förstår åkte du till Hollywood för att provspela som Jeanne d'Arc.

Jag provspelade inte för rollen.

Jag framförde en monolog från Jeanne d'Arc för Milton Lewis

som var rollbesättare på Paramount för att få provspela.

Han verkade tycka att jag slösade bort min uppenbara talang.

Han blonderade mitt hår

och drog åt mina klänningar, och så här blev det.

Vi bodde i en lägenhet i Los Angeles och levde knapert,

och plötsligt började hon få roller.

NATTENS BLONDINER

Du är trubbel, Al, men du ska få smaka på din egen medicin.

Vem ringde?

Ray Borden.

Är du säker?

Ja. Han sa sitt namn. Dessutom var han otrevlig.

Vi pratade om det ena och andra,

och hon sa att hon är galen i John Facenda.

John Facenda?

En nyhetsreporter. Han är på tv varje kväll.

Klockan elva i 15 minuter.

När insåg du vad som hände?

Jag började nog märka det när jag var fem, sex år.

Hon var 22 och jobbade på Broadway.

ÅH, EN SÅ'N KARL!

VEM ÄR VEM

Den pjäsen, Åh, en så'n karl!,

gjorde henne känd.

JAYNE MANSFIELD BROADWAYS SMARTASTE DUMMA BLONDIN

Jag minns att vi bodde på Plaza Hotel.

En gång, det var påsk och bara hon och jag, och hon sa:

"Jag har en överraskning åt dig. Gå till badrummet."

Jag öppnade dörren och där var hundratals små kycklingar.

Vi satte oss på golvet och skrattade och fnittrade.

Jag gråter nästan.

Jag känner hur hon håller mig och ler och skrattar.

När min mamma dog 34 år gammal

fick vår familj mycket att hantera.

En sak var att hon inte hade nåt testamente.

Så staten sålde hennes tillhörigheter för att betala hennes skulder.

Det var bara några få saker som vi syskon fick behålla.

Jag har hennes bebisskor.

Herregud.

-De är använda också. -Jag älskar det här.

Titta.

-Så fina. -Att dela.

-Så fina. -Ja.

För mig handlar mycket av det här om att återta det som förlorats.

Även fysiska saker.

Jag bestämde mig för att gå igenom familjens förråd,

för ingen hade öppnat lådorna sen 1969.

DALLAS MANSFIELD NU STJÄRNA

FLICKAN RÅR INTE FÖR DET

Jag önskar att mina syskon var här.

BILDFILER

Herregud.

Det är hon och Paul Mansfield.

Han blev bortklippt.

Oj!

Det finns mycket sånt här.

Vem klippte hon bort?

Jag minns inte det här.

Där är pappa.

Mickey.

MIN STYVMOR

Vad minns du av det?

Han hade nog inte kommit över henne när vi träffades.

Hon gick bort den 29 juni 1967.

Mickey och jag gifte oss i april 1968.

Den finns alltid med en.

En person som man har älskat lämnar aldrig ens hjärta.

Oavsett vem, oavsett hur arg man är, oavsett vad.

Om man älskar nån finns den kvar där.

Kom här.

Mickey var från Ungern.

När han var 20 år var han skridskomästare.

Han var med i fotbollslandslaget.

Han dansade adagio.

Han kom till USA med sju dollar på fickan.

Sen blev han cirkusakrobat.

Det var innan han tränade för att bli kroppsbyggare.

Han blev Mr. Indianapolis och Mr. Indiana,

Mr. Midwest America

och Mr. Universe.

Mickey brukade säga: "Om du kan drömma om det kan du göra det."

Sån var Mickey.

Efter Mr. Universe fick han jobb i en föreställning

i New York för Mae West.

En kväll satt Jayne Mansfield i publiken.

Efter föreställningen träffades de.

Och det var början på...

...en underbar tid i deras liv.

Det var kärlek vid första ögonkastet med Mickey.

Han var en så trevlig man.

Man såg att hon var lycklig.

NYGIFTA

Det var stort när de gifte sig.

Ja, jag var lycklig.

Allt höll på att förändras så mycket.

Jayne Mansfield and Mickey Hargitay har precis klivit av flygplanet.

En stor folkmassa har samlats.

Jayne Mansfield har gått från obemärkt

till en av de mest kända stjärnorna i dag.

I dag skrev hon på ett långt filmkontrakt med 20th Century Fox.

Hon är just nu den mest fotograferade kvinnan i showbiz.

Ms Mansfield, år 1954, inte alltför längesen,

sålde ni godis på en teater i Hollywood.

Hur förklarar ni er kometkarriär?

Tja, Joyce, det jag har gjort är det här:

Jag använde publiciteten som pinuppa för att få in en fot,

för det var aldrig min ambition.

Gillade du det?

Jag använde det till min fördel. Jag gillade det kanske inte.

Men det var till hjälp

att vara i en position där jag kunde framhäva mig själv,

det jag ville uppnå.

Det här är Rita Marlowe, stjärna på scenen, duken och nu live-tv.

-Det är så smaklöst. -Vad är smaklöst?

Att säga att du älskar din fru framför mig.

Jayne, hur trivs du här på Goose Air Base?

Jag älskar det. Överallt är män på alerten.

Hon skojar inte heller. Radarn piper hela tiden.

GOLDEN GLOBE-GALAN I KVÄLL

Jag är i Beverly Hills, hemma hos Jayne Mansfield och Mickey Hargitay.

-Vill ni visa oss runt? -Visst. Följ med.

-Vardagsrummet kanske? -Jag ska visa er det.

Den där plaketten, vad föreställer den?

Det är vårt vapen, J och M för Jayne och Mickey.

Glenn Holse målade det.

Ja, och målningarna på pianot också, änglarna bakom dig.

Så ni har tre barn.

-Ja, det här är Mickey Jr. -Hej Mickey Jr.

-Ursäkta att jag tog honom först. -Trevligt.

-Det här är Jayne Marie, vår dotter. -Trevligt.

Och vår yngsta son, Zoltan Anthony.

Vad minns du från den tiden?

Jag minns att hon lekte med oss runt poolen.

Det var en hjärtformad pool.

Den var enorm.

-Och det var normal för dig? -Ja.

Vi hade även mycket djur.

Hon älskade djur.

Minns du ozeloten? Det fanns en ozelot.

Den var i en stor bur som vi kallade "djungeln".

-Ni hade ett zoo hemma. -Vi hade ett zoo.

Själv minns jag inget.

Ja.

Jag undrar vad du kände när du såg dem så...

Snacka om slående.

Blev det nånsin normalt?

Det är svårt, för när man är barn vet man inget annat, det finns ingen norm...

-Du vet. Man bara... -Ja.

"Okej, så här är det. Det här är mitt liv." Det är allt man vet.

Men jag kände mig älskad och trygg.

Och det gjorde störst intryck på mig.

Jag minns att hon kom in en gång och sa god natt.

Och...

...sen kom hon tillbaka tio minuter senare

och gav mig en varm kram,

men jag hade ett öga öppet.

Jag låtsades att jag sov och sen somnade jag.

Ja.

Tack.

Ingen tror att jag är så gammal som jag är.

Jag blir hundra nästa år.

Är det Rusty eller Ray?

-Rusty. -Rusty.

Kalla mig vad du vill, men inte sent till middag.

MAMMAS PRESSEKRETERARE

-Vilket år träffades ni? -1957.

Jag skulle hjälpa till med fanmejl, men till slut blev jag pressekreterare.

Jag ringde samtal och bokade möten och allt sånt där.

PR-grejerna.

Hon var känd för att inviga butiker,

men det var så mycket mer.

Hon visades alltid upp.

Inför fans.

Hon sa:

"Neka aldrig nån en autograf, för utan dem fanns inte jag."

Hur mycket överskuggar publiciteten ditt skådespeleri?

Publiken ser dig lika ofta på bilder och i tidningar som på film.

Vet du, Robert, två saker är viktiga för en skådespelare.

Det viktigaste är att vara en bra skådespelare, en stjärna.

Det är väldigt viktigt.

Det andra viktiga är att vara välkänd.

Loren låter Mansfield vinna "exponerings"-duell

Ingen risk med överexponering

JAYNE MANSFIELDS HISTORIA

Jag är säker på att vi är här i kväll...

Så allt ni gjorde tillsammans var att jobba?

Ja.

-Hon räknade gemen. -Hon var noggrann?

Ja.

"Vad hände med det där?"

Hon höll reda på allt?

Ja, på allt.

Hej Jayne.

Jag visste det här när jag gjorde den där filmen med dig.

-Åh, en så'n karl! -Ja, den var rolig.

-Du var den sötaste jag spelat mot. -Och den äldsta.

Du är inte, och det har jag sagt till folk,

du är inte den dumma blondin du spelar.

Folk borde veta att du är en skärpt, sentimental och förstående person.

Det här är en fasad du har som inte speglar den du är.

-Så gulligt av dig. Tack. -Jag tror att du vet det.

Det är ett skådespel, eller hur?

-Åh, det är... -Det flesta vet inte det.

Jag tror att det är så här.

Folk går på bio för att se mig på ett visst sätt, och...

Och de får vad de betalar för.

Det ingår väl i rollen jag spelar som skådespelare.

Kan du berätta om rollen som hon spelade, hennes persona?

-Varifrån kom den? -Det var vad filmstudiorna ville ha.

BÄTTRE ÄN MARILYN MONROE!

Så hon typ kopierade Marilyn Monroe.

Där är jag på stranden.

FLICKAN OVANPÅ 1955

Jag hade längre hår då. Ser du?

Åh, Rock Huntington, jag vet att jag är ack så kyssvänlig

men du kan väl hälla upp champagnen först, sötnos?

Jag har haft ett komplicerat förhållande med den där rösten.

För jag förstod inte vad rösten var och den gjorde mig upprörd.

Jag tror inte att Jayne gillade den, men den hade tagit henne dit hon var, så...

Man gör det som krävs.

Vad mer har vi hemma?

Vi har en ozelot och en mynafågel.

-En ozelot, en sån där liten tiger? -Ja.

"Jag har en ozelot och en majnafågel.

"och vi har en elefant och..."

-Så lät hon. -Men hon pratade inte alltid så.

-Det är nästan som en karaktär. -Det är en karaktär.

Det är karaktären Jayne.

Pratade hon med dig om vad hon gjorde?

Vi diskuterade det inte. Det var bara... Vi levde det.

Men hon hade inte såna där konstiga frisyrer hemma.

Hon hade håret uppsatt och satt i solen utan smink och sånt hemma.

Hon var bara Jayne.

Hon hade sån humor.

Vi hade snabbtelefoner och när jag hade en vän på besök

ropade hon i dem och gjorde konstiga ljud.

Men hon var även vältalig.

Hon talade franska, italienska, spanska, ungerska.

Och hon ville att vi skulle exponeras

för mer.

Hon tog mig till Walter Reed-sjukhuset

för att besöka soldaterna som kom hem från kriget.

Hon hade sånt medlidande med dem.

Hon ville visa mig andra delar av livet.

De ligger där och de har ingen.

Ingen håller deras hand och säger: "Jag älskar dig."

En person i synnerhet berörde mig, för han hade förlorat benet.

Det som gör mig mest upprörd är att de...

Att ingen av dem...

Att de är så stolta över vad de gjort.

Det finns ingen bitterhet alls.

Det var inte en person som låtsades vara nån annan.

Det var hon.

Jag undrar hur det kändes

att veta vem hon var och hur annorlunda hon lät offentligt.

Det kändes inte naturligt. Det kändes inte rätt.

Jag tittade nog undan när jag hörde hennes offentliga röst.

Jag visste att hon var väldigt smart.

När jag spelar violin och piano

kanske du påminns om en känd historia om dr Samuel Johnson.

En gång när han såg en liten valp gå på bakbenen

sa han: "Man förväntar sig inte perfektion.

"Man är bara förvånad att valpen gör det alls."

Det bevisar att jag inte bara spelar violin och piano.

Jag vet även vem dr Samuel Johnson är.

MIN MORMOR ("DANMAMA")

Ni gav henne sång- och danslektioner, ms Peers.

Ja, Ralph.

När hon blev äldre tog hon piano- och violinlektioner.

Philip Williams från SMU undervisade faktiskt Jaynie,

och han hoppades få se henne på Carnegie Hall.

Så begåvad var hon.

Vet du varför piano och violin inte fick en större roll i hennes karriär?

Jag kan inte tala för henne,

men jag vet att hennes mål var att bli en seriös skådespelare.

Det sa hon till mig ända från början.

Och hon försökte.

Det angår inte mig,

men vet du vad jag gjorde mot en jag var kär i?

BUSS PÅ VILLOVÄGAR 1957

Slog en stol i huvudet på honom efter att han kysste nån brud på en fest.

Det gjorde han säkert inte om.

Jag vet inte. Jag såg honom aldrig mer.

Men han är lyckligt gift.

Gick det bra för mig?

Att slå en stol i en killes huvud kan skapa mirakel,

såna mirakel som förstör hela ens liv.

Varför gjorde hon inte fler såna roller?

Hon fick inga erbjudanden.

Hon gjorde det hon var tvungen.

Marilyn Monroe levde sitt underbara tragiska liv

till ett dramatiskt slut vid 36 års ålder.

Hennes kropp förs från hemmet i Hollywood,

där hon hittades bredvid en tom sömnpillerburk.

Sexsymbolen hon gillade att vara, den dumma blondinen hon inte var.

Skådespelaren med en underskattad ambition att skådespela.

Mamma beundrade Marilyn.

Men jag tror att hon insåg

att den där blonda personan var en box.

Ungefär vid den tiden sa hon till mig

att hon ville ändra på den bilden.

Ms Mansfield, finns det nån fråga du avskyr att få?

Ja, jag gillar inte frågor om mina mått,

för folk har frågat mig om det förut och jag gillar inte det.

Min figur har fått mycket mer uppmärksamhet än mitt intellekt.

Och jag vill ändra på det.

NY "MANSFIELD" VISAS UPP

Jayne, du är ännu en vacker men dum blondin.

Du gillar publicitet.

Hur känner du inför den bilden?

Den stämmer inte.

I början samarbetade jag när det gällde publicitet,

men på sistone har jag inte kunnat, med tanke på

hur min karriär flyter på.

Den "nya" Jayne Mansfield vill visa vad hon går för

Jayne, vi pratade lite ledigt utan repetition,

men jag är lite bekymrad.

Vad är den här nya Jayne Mansfield-grejen?

-Är du seriös? -Ja, jag är seriös.

Jag har haft turen att exponeras som glamourtjej i flera år.

Det håller jag med om.

Förlåt. Där försvann min nya image.

Men hur kan du förändras? Som att försöka gömma en fallskärm.

Det gick bra för dig. Du har ju en gräns, men...

Det är nog situationen.

Det där är gjort, och nu vill jag vara mig själv.

Jag har varit nån annan ett tag, och nu vill jag vara mig själv.

Är du seriös med violinen?

Jag ska spela ett par takter.

-Är du bra? -Jag spelar.

Den måste vara lösare. Stråken är för spänd.

Vad var roligt med det?

Utmana inte ödet.

Vem bryr sig? Kyss mig.

Vi är strax tillbaka, men först ett meddelande från David Wise.

Kanske ännu mer än hennes skådespeleri,

är hennes musik en symbol för mig

för den Jayne jag längtat efter att lära känna.

För några år sen letade jag rätt på en violin

som jag trodde varit hennes.

Det visade sig att den nog inte var det.

Men jag kontaktade även den person

som köpte mammas hus tio år efter hennes död,

sångaren och låtskrivaren Engelbert Humperdinck.

Han sålde huset 2002, och därefter revs det.

Men han behöll några saker, däribland mammas piano.

Jag har hoppats så länge att han skulle vilja sälja det.

Hej John, det är Mariska.

Mariska, herregud.

-Är du fortfarande vän med Louise? -Ja.

Hon berättade för mig att Engelbert ville sälja pianot.

Sen har jag inte hört från henne på en månad.

Jag ska försöka kolla upp det.

Det vore toppen, John. Tack så mycket.

Det som hela tiden återkommer är:

"Hade hon kunnat göra det annorlunda?"

Hon var 21 år när hon började.

Hon formades av alla runt omkring henne.

Tyvärr hade hon fel personer runt sig,

förutom Mickey.

Jag har en fråga.

När jag gick igenom fotona i förrådet

hittade jag det här.

Jag hittade de här bilderna.

Det är Mickey.

Jag minns att jag kom in och såg henne klippa sönder foton.

Sa hon varför?

Jag minns inte. Var hon på dåligt humör höll jag mig undan.

Jag är så nyfiken.

Jag undrar när de började få problem.

Vet du vad som pågick?

Jag vet att de bråkade om hur de uppfostrade barnen.

JAG ÄLSKAR DIG JAYNIE

Samtidigt gick hennes karriär inte så bra.

FOX SPARKAR MANSFIELD

...orolig över sin karriär

Så hon återgick till att spela dum blondin.

DU LÄSER OM HENNE I PLAYBOY...

Det var nog inte lätt för henne.

SE HELA JAYNE MANSFIELD!

Men säkert inte för Mickey heller.

Hon var helt absorberad av negativitet.

Hon jobbade inte med det hon drömde om.

Jag tror att hon föll in...

...i depression.

Man är aldrig sig själv när man är deprimerad.

Men Mickey sa att det började bli riktigt svårt.

För Jayne... Jayne gillade offentligheten.

Hon gillade offentligheten.

Hon träffade andra människor, hon träffade andra män,

och äktenskapet sprack.

Jag tror att Mickey blev djupt sårad av Jayne.

Jag tror att hon...

Hon sumpade allt när hon skilde sig.

JAYNE MANSFIELD SKILD

Mickey var det mest positiva inflytandet i hennes liv.

Även om det gjorde väldigt ont

älskade han henne.

Han älskade henne alltid även efter att de skilt sig.

Och vad hände efter skilsmässan?

Hon kom tillbaka till Mickey flera gånger efteråt.

De blev tillsammans igen i några månader.

JAYNE RINGER MICKEY

Runt den tiden då Jayne var gravid med dig.

OKTOBER 1963

Välkomna till Kalifornien. Hur känns det att vara hemma?

Det är underbart.

Det är verkligen toppen. Jag har inte varit hemma sen mars.

Jag har varit överallt i hela världen.

Jag filmade precis klart Dog Eat Dog i Jugoslavien och Rom.

Nu är vi tillbaka för att Mickey ska fortsätta jobba med tv.

-Och för att få barn. -Det stämmer.

I januari eller slutet av december får vi vårt fjärde barn.

BARN NUMMER 4

Jag är nummer fyra.

Och när jag kom

var det mycket som pågick.

Min känsla när jag ser de här fotona

är att hon inte höll mig så mycket.

Hon gjorde annat

och jag fick hantera det.

Jag vet inte om hon och jag knöt an.

Det vet jag inte.

Det där är mina barn.

Vill du berätta om dem?

Det här är Miklos.

Zoltan.

Maria Magdalena.

Får jag fråga en sak om mitt namn?

På min födelseattest står det Mariska Magdolna.

-Ja. -Eller hur?

-Men ni kallade mig Maria. -Det stämmer.

Du hette Maria i början.

-Alltid Maria? -Ja. I början.

-På Merv Griffin Show säger hon Maria. -Ja.

Vad heter du, hjärtat?

Jag heter Maria.

Maureen?

Det är Maria.

Hon hade en grej med ditt namn.

Vi var på nåt ställe

och hon blev intervjuad av pressen, och reportern sa:

"Hur är det med lilla Mariska?"

Jayne sa: "Hon heter Maria. Jag ska stava det."

"M-A-R-I-A. Maria."

Du nämnde att min make ska vara med. Han gick ut en minut.

Han är kanske tillbaka nu?

Matt.

Vi kan lika väl ta in gänget. Matt Cimber.

Hej Matt.

MAMMAS TREDJE MAKE

-Det här är Jayne Mansfield. -Jag känner inte dig. Hur mår du?

Jag minns att han kom in i vårt liv,

och jag var mest förkrossad. "Var är min pappa?"

Sen blev vi plötsligt italienare.

"Kalla mig mama och honom papa."

Jag tänkte: "Vad fan?" Det var knepigt.

Sen började familjelivet bli riktigt märkligt.

De bråkade som vildkatter hela tiden.

Matt hade hetsigt temperament, men Jayne erkände det aldrig.

Om nån undrade sa hon: "Allt är bra."

Jag frågade henne om det. "Vi bråkar ibland. Vi har det bra."

Men hon hade blåmärken.

-Varför gifte hon sig med honom? -Han var regissör.

Men han hjälpte inte hennes karriär.

Saker förändrades för henne på 60-talet.

LÅNGTRÅKIGT MED JAYNE MANSFIELD

Hon fick börja jobba på nattklubbar.

Vad är det för nummer du gör?

Jag sjunger, dansar lite, drar några skämt och har skoj.

Jag är ingen Judy Garland röstmässigt.

Jag är ingen Cyd Charisse dansmässigt.

Jag är en underhållare.

Vid den tiden började hon dricka...

...och ta tabletter.

Jag brukade gömma whiskyn och...

...tömma pillerburkarna och sånt.

Jag tog hand om henne.

Matt var det sämsta som nånsin hände henne.

Det enda bra det förde med sig var Tony.

Nu presenterar vi ett nytt barn,

vars mor är stjärnan Jayne Mansfield. Det är speciellt.

Vi går bakom Hollywoods kulisser och träffar tillskottet.

Min far Matt pratade aldrig om henne.

Det är synd för jag frågade aldrig, och jag vet inte varför.

Men din pappa och vår mamma...

Det finns saker jag hört som jag alltid...

...är rädd att ta upp med dig.

-Hemska saker. -Ja.

-Om deras förhållande. -Det tror jag säkert.

Men...

Jag känner inte till de hemska sakerna.

Jag vet inte om jag vill veta.

Jag vill inte bära den bördan,

för det gör inget gott.

Den 11 april 1936.

Herbert W. Palmer, 32 år,

en advokat i Phillipsburg född i Pen Argyl i Pennsylvania,

dör plötsligt i sin bil

medan han kör längs Morris Street Hill i Phillipsburg på lördagskvällen.

Han körde uppför backen och föll ihop.

Hans fru stannade bilen direkt.

Läkaren förklarade mr Palmer död efter en hjärtinfarkt.

Han lämnar efter sig sin fru, mrs Vera Palmer,

och dottern Vera Jayne.

Min mamma 3 ÅR

Jag tror att det är där jag börjar nu.

Här är vår mor.

Den här lilla flickans far dog när hon var tre år gammal,

och hon satt i bilen med honom.

Vi börjar där med Jayne.

Vi börjar där med förlust.

Och jag tänker: "Jag känner till det."

Pratade hon nånsin med dig om sin barndom?

Nej, hon berättade aldrig nåt.

Men jag vet att hon förlorade sin pappa.

Det var nåt hon bar med sig hela sitt liv.

Jag såg henne gråta flera gånger när hon tittade på foton av honom.

Folk känner inte till hela historien. Det vet bara vad de ser.

Hon gjorde inte alltid bra val när det gäller män.

Men vet du vad?

Jag tror att hennes fars död orsakade hennes olycka.

Hela sitt liv sökte hon efter sin far.

Hon var en ung flicka som sökte efter sin far.

JULI 1966

År 1966

ville Jayne slutligen skiljas från Matt Cimber.

Jayne Mansfield skiljer sig från tredje maken

Under den tiden

började hon dejta sin skilsmässoadvokat.

Han hette Sam Brody.

MAMMAS SKILSMÄSSOADVOKAT

Jag gillade honom inte alls. Det var mycket bråk.

En gång gick jag in i mammas rum på morgonen

och hon hade solglasögon på sig.

Och jag häpnade.

Jag var liten. Varför skulle mamma ha solglasögon på sig?

Men sen tog hon av dem, och hon hade blåtiror

och jag minns att det smärtade.

Jag visste att han var en elak man. Jag visste direkt.

Hon kände att hon inte hade så mycket.

Men...

Min pappa INTERVJUAD 1989

Hon insåg inte att hon hade sig själv.

Och när man förlorar sig själv

förlorar man allt.

Jag försökte säga: "Du har ju dig själv. Det är det viktigaste."

Hon hade alltid mig, det visste hon, men ibland räckte det inte.

JUNI 1967

En kväll 1967

var Jayne i New York med Sam Brody,

och hon ringde till Mickey och bad honom komma.

Mickey och jag dejtade redan då,

så vi åkte tillsammans.

Hon var alldeles tilltufsad och var inte sig själv.

Hon och Mickey gick ut för att äta middag.

Han försökte hjälpa henne med Sam.

Två veckor senare

åkte hon till Biloxi i Mississippi för att göra en show,

och vid midnatt skulle de åka till New Orleans.

Du, Mickey och Zolie var i bilen med Jayne,

chauffören och Sam Brody.

Och det var då det hände.

Jag vill säga nåt, men jag tänker inte prata om det,

för det var de sista minuterna i hennes liv.

Så djupt.

Min mor.

Ja.

Så...

Mamma bråkade med en person där framme.

Det var Sam.

Hon ville komma bort från Sam.

Jag minns att hon satte sig i baksätet.

Hon åkte till bensinmacken.

Jag tror att hon ringde pappa, för han sa...att hon hade ringt.

Jag pratade med henne en timme innan.

Hon sa till mig:

"Vi har bara nån timmes resa kvar, en och en halv timme.

"Det är sent.

"Jag sätter barnen i baksätet och låter dem sova."

Sen satte hon sig i framsätet.

Jag tänker ofta på varför hon inte satt kvar hos oss i baksätet.

Men jag minns att hon tröstade mig

och sa att det skulle bli bra.

Tjugo minuter senare eller en halvtimme

hörde jag henne skrika så högt.

Och det var allt. Tystnad.

Mina händer och armar var så torra.

Huden kändes orörlig, för den var alldeles blodig.

Sen tittade jag upp och såg...

Jag trodde att jag såg min mamma i framsätet.

Det var en blond kvinna och hon vände sig om och såg på oss,

och det var inte mamma.

Det var nån annan som hade hittat oss vid vägkanten.

Minns du vad som hände efter att de hämtade er?

Jag somnade.

Vi åkte till ett sjukhus.

Men sen vaknade jag.

Jag såg mig omkring men såg inte dig.

Jag sa: "Var är Maria?"

De sa: "Vem är Maria?"

Så vi åkte tillbaka.

Du satt fast under passagerarsätet.

Du hade skadat huvudet.

Och...

...tack och lov.

Tack ock lov att Zolie vaknade.

JAYNE MANSFIELD DÖD I KROCK

SKÅDESPELARE, ADVOKAT, CHAUFFÖR DÖDA

BARNEN ÖVERLEVDE I BAKSÄTET

VI ÄLSKAR DIG MER FÖR VAR DAG

Efter att allt hände...

JAYNE MANSFIELDS SKADADE DOTTER

ringde Mickey...

...och sa åt mig att komma till sjukhuset.

Mickey Jr. 8 ÅR

Zolie 6 ÅR

Jag 3 ÅR

När Gud tog Jayne ifrån oss drömde jag om henne.

Vi var på en fotbollsplan.

Där fanns en scen och en limousin körde fram.

Dörren öppnades till limousinen och hon gick tvärs över planen.

Hon kom fram till mig och sa:

"Jag är så glad att du tar hand om barnen.

"Du gör ett fantastiskt jobb."

Det var en dröm,

men den betydde mycket.

Den betydde mycket för mig, fast den var löjlig.

Jag tror att jag och Mickey gav dem ett kärleksfullt hem.

Vår familj försökte skapa ett nytt liv.

Så Jayne Marie flyttade till sin morbror,

Tony flyttade till sin pappa

och vi flyttade till ett nytt hus.

Det är mina första minnen.

Jag minns att vi satt vid köksbordet.

Jag hade en lek med pappa.

Om det var nåt jag inte ville äta smög jag undan det till pappa.

Vi skrattade så mycket och det var en underbar tid.

Men om somrarna åkte min familj till Europa.

Ibland skickade de mig alldeles ensam till min mormor.

MIN MORMOR ("DANMAMA")

Jag blev ledsen,

för jag kände mig skild från familjen.

Sen en gång när jag var 12

var jag där.

Jag pratade om min pappa, vördnadsfullt som vanligt.

Hon såg så konstigt på mig

och sa: "Jag är allt du har."

Jag visste att det betydde nåt,

men jag visste inte vad.

När jag var 21

var det en kille, Sabin Gray, ledare för Jayne Mansfields fanklubb,

som ringde mig hela tiden och bjöd in mig.

Han sa: "Vi ska ha en alla hjärtans-fest."

Sabin var ihärdig. Han sa:

"Vi skulle bli så glada om du kom." Jag sa: "Okej."

När jag kom dit hade de filmaffischer på henne på väggen

och skalenliga utklipp av henne och allt möjligt som han samlat på sig.

Det kändes märkligt.

Men några år senare när jag var 25,

blev jag hembjuden till Sabin igen

och det var bara vi två.

Han sa till mig: "Vill du se en bild på Nelson?"

"Vem är Nelson?" frågade jag.

Och då blev han alldeles blek i ansiktet

och han blev vit som ett spöke.

Han såg på mig panikslagen och sa:

"Det är nog inte sant." Jag sa: "Vad är inte sant?"

Vi gick runt hörnet och han tog fram en bok

och han öppnade den och visade mig.

Jag kunde inte tro mina ögon.

Det såg ut som en manlig version av mig.

Det var som...

Det var som om golvet rämnade under mig.

Det var som om

allt bara försvann under mig.

Som om hela min struktur upplöstes.

Det liv jag kände till var förändrat för alltid.

Jag körde hem till min pappa...

...och jag gick in.

Jag grät rätt mycket,

och jag sa:

"Varför har du inte berättat att du inte är min far? Du har ljugit för mig."

Och han...

...svarade med: "Vad pratar du om?"

"Jag älskar dig. Du är min dotter. Var har du hört den smörjan?"

Han blev mer upprörd än jag,

mer övertygande än jag.

Det gjorde så ont i mig,

men jag såg att hans smärta var större.

Jag bestämde mig för att inte prata om det igen,

att aldrig ta upp det med honom igen.

Och det gjorde jag aldrig.

Men faktum är att jag mådde dåligt i flera år efteråt.

Jag berättade inte för nån.

Jag grät mig till sömns varje kväll eftersom jag kände mig vilsen.

Jag hade en identitetskris.

Var jag Mariska eller Maria?

Var jag ungrare eller italienare?

Vem var jag släkt med? Vem hörde jag till?

Som om det inte var nog föddes jag efter en kärleksaffär

som nåt oäkta syndigt misstag.

Jag var så arg på min mor.

För att hon lämnat mig i den röran.

Och för att hon sårade min far.

Och lämnade mig så ensam och utan band.

För att jag skulle överleva

stötte jag bort den delen av mig själv,

att jag var min mors dotter.

Men sen insåg jag att det finns en annan person.

Vem var det?

Kände han inte till mig? Tänkte han inte på mig?

Han måste ha vetat. Varför gjorde han inget anspråk?

Han var underhållare.

Fem år senare, när jag var 30 år,

åkte jag och en vän till Atlantic City, och gick vi på hans show.

Efter showen kom han ut, och jag sa:

"Hej Nelson. Jag heter Mariska Hargitay.

"Jag har förstått att du kände min mor."

Han såg på mig

och brast i gråt.

Sen tog han tag i mitt öra

och sa: "Jag har väntat 30 år på det här ögonblicket."

Jag tror att vi satt uppe till fem på morgonen och bara pratade.

Han sa att jag hade två systrar.

Och han berättade allt.

Det var 30 år sen.

Jag har behållit hemligheten sen dess.

-Så här är vi nu. -Här är vi.

Jag var vaken hela natten i natt.

Jag tänkte på att vi två har levt med den här hemligheten

-sen jag var 25 år. -Ja.

-Jag har väntat länge på det här. -Tack för ditt tålamod.

Skojar du? När jag kom till Vegas 1965 frågade en krönikör:

"Är du den Nelson Sardelli som hade en affär med Jayne Mansfield?"

Jag sa: "Du ska göra mig en tjänst."

"Vadå?" sa han.

"Se min show.

"Om jag suger får du korsfästa mig och förstöra min karriär.

"Men nämn inte vårt förhållande."

En applåd för Nelson Sardelli.

MARS 1963

Jag var i början av min karriär

och jag gjorde showen i Atlanta,

och just den här kvällen tog jag en promenad.

Plötsligt såg jag att det var uppståndelse utanför klubben.

Jag gick in på klubben.

Servitören kom springande.

Hon sa: "Jayne Mansfield är här."

Jag gick fram till Jayne,

och hon såg på mig och pratade italienska.

"Buona sera", sa hon.

"Kom och se min show."

Det gjorde jag.

Efter showen sa hon:

"Vi tar din bil."

"Jaha", sa jag.

Var var min pappa när det här hände?

Det var lite äktenskapsbråk.

De pratade inte med varandra.

Hade de separerat eller hur var det med min pappa?

-De hade separerat... -Men om ni sågs ute tillsammans...

Det gjorde vi.

Vi gick överallt tillsammans.

Sen började vi framträda tillsammans.

Jag blev presenterad för barnen.

Jag åkte till Juarez när hon skilde sig.

Jag var där med henne.

JAYNE MANSFIELD SKILJER SIG

Mansfield och Sardelli i El Paso.

"Jag hoppas att vi gifter oss."

Efter det gjorde vi en film i Tyskland.

Sen hyrde vi en bil

och körde runt i hela Europa.

-Var är de här fina bilderna från? -Det här är i Alperna.

Berätta om den här.

Det här var när vi åkte in i Italien.

När fick du veta att hon var gravid?

Tyskland.

Oj. Jag visste inte.

-Oj... -Ja.

Fars dag 1963.

"Till Nelson.

"Den här speciella dagen är ännu mer speciell för oss.

"Vår eviga kärleks frö växer

"som plantan som en dag blir en stark ek.

"Te amo, al di la, Jayne."

Al di la betyder...

"långt bortom".

"Kära mamma.

"Jag går igenom mitt livs kanske svåraste tid.

"Jag måste välja mellan Mickey och Nelson.

"Jag är älskad av två män.

"Jag känner djup kärlek från båda.

"Jag hoppas att Gud vägleder mig snart,

"för jag har varit så deprimerad på sistone."

JUNI 1963

3 MÅNADER IN I FÖRHÅLLANDET

I slutet av resan åkte vi till Peterskyrkan.

ROM, ITALIEN

Hon sa: "Låt oss avge några löften."

Det var vackert.

Sen såg hon på mig och sa: "Nelson,

"om vi gifte oss...

"...och jag blev gravid med nån annan,

"skulle du ta mig tillbaka då?"

Jag sa: "Hur vågar du ställa en sån fråga?"

Förstår du?

Det var...

Det var en krasch.

Jag klarade det inte.

Det var för mycket.

Jag sa: "I morgon åker du tillbaka till USA. Jag blir kvar här.

"Du och jag kommer aldrig att träffas igen."

Visste du att hon var gravid med ditt barn?

Ja.

Jag förnekar det inte, Mariska.

Det var den största skammen i mitt liv.

Jag hade fel.

Pratade ni nånsin igen?

Det tär på mig att jag bestämde mig för att aldrig prata med henne.

Det var många som fick betala ett högt pris för vår kärleksaffär.

Välkomna till Kalifornien. Hur känns det att vara hemma?

Det är verkligen toppen.

Jag har inte varit hemma sen mars.

Nu är vi tillbaka för att Mickey ska fortsätta jobba med tv.

-Och för att få barn. -Det stämmer.

Jag kan inte föreställa mig hur din far kände.

Men jag är tacksam mot honom.

Varför hörde du aldrig av dig när jag föddes?

När din mor dog

ville din mormor Vera att jag skulle göra nåt.

Göra anspråk på dig eller nåt.

Men Mickey var din far då.

Dina syskon var dina syskon.

Vad skulle jag göra som skulle vara bra för dig?

Sen gick åren

och jag fick tillfälle att prata med Mickey Hargitay en gång.

Han sa till mig:

"Nelson,

"ingen behöver berätta för mig vem som är far till mitt barn."

Jag sa:

"Jag tänker aldrig skämma ut dig på nåt sätt.

"Aldrig nånsin."

Jayne fick tre barn med sin andra make Mickey Hargitay.

Miklós, Zoltan och Mariska Hargitay.

De uppfostrades av sin far efter att modern dog.

-Trevligt, Mariska. -Detsamma.

-Kul att se dig, Mickey. -Dig med.

Tack.

Hur mycket har din pappa berättat om din mamma?

-Vad har han berättat för nåt? -Det dyker upp då och då när vi pratar.

Vi pratar om allt när det kommer på tal.

Innan jag fick veta,

pratade du och pappa nånsin om Nelson? Det måste ha kommit på tal.

Om det gjorde det sa han: "Jag är hennes far.

"Jag är hennes far. Punkt slut."

Hur mycket jag än ville fråga

ville jag respektera Mickey

som faktiskt sa det han visste.

När Mariska föddes

åkte jag och hennes mor Jayne till Ungern, och vi berättade för mina föräldrar.

Min mor ville så gärna att hon fick heta Mariska.

Så då blev hon Mariska. En riktig ungrare.

Mickey var en bra far.

Han hade så mycket kärlek till dig.

Men jag tror att han kunde stänga ute smärta.

Han gjorde nog ofta det med Jayne.

Så han sa: "Mariska är min dotter."

Han sa det tills han gick bort.

JAYNE MANSFIELDS TRAGISKA HEMLIGA LIV

"Hon sa till mig: 'Fixa italienaren åt mig.'

"Jag pratade med ägaren, och strax kom Erwin fram till Jaynes bord

"med den snygga italienaren i släptåg.

"Han presenterade italienaren som Nelson Sardelli,

"en underhållare på en annan klubb på gatan.

"Trots att inget speciellt sades var det ett betydelsefullt möte för Jayne.

"'Det där', sa hon, när vi gick därifrån,

"'kommer att bli pappan till min bambino,

"'mitt vackra italienska barn som jag alltid velat ha.'"

Vad tror du att hon skulle tycka om din bok?

Hon hade nog ifrågasatt: "Varför skrev du det där?" Du borde ha utelämnat det."

Tycker du att berättelsen om min biologiska far var din att berätta?

Det jag kände till, ja.

När du skrev den, tänkte du då på hur det skulle påverka min familj?

Nej.

Jag är ledsen om folk blev sårade av boken,

men jag höll mig till den information jag hade.

Min avsikt var inte att såra nån och jag är ledsen om jag gjorde det.

Att återta min egen historia.

Det är vad det här handlar om för mig.

Jag försökte dölja den historien i 35 år.

För att hedra min pappa.

Men jag har även insett

att ibland hedras ingen av att man behåller en hemlighet.

Det tog mig lång tid att inse.

Jag har funderat på

vår resa, vår väldigt långa resa.

Ja.

Topparna och dalarna...

MIN SYSTER

...glädjen och sorgen och allt.

Och...

MIN SYSTER

...jag skulle säga att ni har väntat länge på den här dagen.

Ja.

Jag minns när jag fick veta att jag hade en syster.

Jag gick nog på junior high school.

Vi var en väldigt öppen familj,

men det fanns en låst låda i hans skrivbord.

Sanningen är, man vet alltid när det finns en sanning,

för allt som inte är sanningen är det man gör omkring den.

Redan när jag var liten visste jag.

Jag vet inte. Det var nåt.

En dag fick jag upp låset och öppnade lådan

och jag hittade ett kuvert.

Det var från din mormor, strax efter att din mamma dött.

Det stod: "Kära Nelson..."

Jag berättar vad jag som elvaåring trodde att det stod.

"Kära Nelson. Jag vet att du har barn.

"De är säkert okej, men det finns ett fantastiskt barn som är ditt,

"hon är bättre än alla dina andra barn."

Jag vet att det inte stod så,

men jag läste det och det stod att "hon är din familj".

Jag stormade in i köket med brevet

och grät och frågade: "Vad är det här?"

Han blev väldigt allvarlig och sa:

"Jag känner inte den lilla flickan."

"Den här lilla flickan..." Nu gråter jag.

Han sa: "Hon har en pappa som älskar henne

"som jag älskar dig. Hon är trygg."

"Hon har precis förlorat sin mamma.

"Vi kan inte ta ifrån henne den enda familj hon känner till."

Det var deras beslut, och därför sa de inget.

Det kändes logiskt för mig.

Så jag glömde bort det.

Sen, många år senare, träffade jag dig.

Jag minns att det var ditt födelsedagskalas.

Pappa och jag var där och Katie Couric var där,

och hon sa: "Hur är du släkt med Mariska?"

Vi sa: "Våra familjer är vänner."

Hon gick runt och kom tillbaka. "Hur var ni släkt igen?"

Jag minns att jag ropade på dig. "Vi behöver prata."

Hur hanterar vi att våra världar kolliderar?

-Hur hanterar vi det? -Men det är så...

Det är så svårt. Jag var inte vis nog då

att säga: "Det här är inte er börda."

Mitt behov var så stort. Mitt behov att hedra Mickey var så stort.

Men jag hade fel.

Ni fick leva med hemligheten i alla år,

och ni var så generösa mot mig.

Tack för det.

Jag har en fråga.

Hur känner du inför det faktum

att vi berättar hela historien?

Det här kommer att... Nu är det inte hemligt längre.

Allt det här som händer nu...

Allt det här är som om

en starkare och högre makt

förlåter mig för mina misstag.

Jag kan inte ändra på nåt,

men jag ångrar att jag tog avstånd från din mor.

Jag tror att vissa saker inte hade hänt henne.

Ja.

Men jag har en sak till att säga.

Jag hade så gärna velat prata igen med din far innan han gick bort.

Jag skulle vilja be honom också om ursäkt.

Jag tror säkert

att jag också var orsak till hans lidande.

-Tack för att du säger det. -Det är...

Jag är så glad att jag fick chansen att säga det.

Du är 89 år, så du få berätta för dem snart nog.

-Vad är min dödsruna? -Du är underbar.

Personligen!

-Jaså? -Ja, självklart.

Självklart. För att...

-Herregud! -Herregud, du är så... Okej.

Okej, då.

-Jag ringer dig i morgon. -Okej.

Jag tänker på att vi förlorade vår mor,

men genom att göra den här filmen

andas vi nytt liv.

Hon känns så levande för mig nu på ett vackert sätt.

Jag frågade faktiskt Alexa:

"Dör nånsin en själ?"

Vill du höra?

Alexa-Alexa?

Ja. Alexa, dör nånsin själen?

Från reginameredith.com, själen dör inte.

Den återvänder till universum.

Den återvänder till universum. Själen dör aldrig.

Jag har gjort en sak åt dig

av några av sakerna som jag hittade i förrådet.

Jag vill ge dig den.

Har du satt ihop den här?

-Är det jag? -Hela boken är du.

Herregud!

Oj!

Jag ser ut som damen i Grey Gardens.

-Vet du vem jag menar? -Ja.

Jag hittade även några kort som du skrev till mamma.

"Till världens mest underbara mamma.

"Med kärlek från Jayne Marie."

Tänk att det här fanns kvar efter alla år.

Jag läser det här för dig.

"Kära mamma.

"Jag älskar dig på dagen och jag älskar dig på natten,

"men vad ska jag göra när jag inte ser dig?

"Jag älskar dig på förmiddagen och eftermiddagen.

"Om du är där jag tror att du är,

"hoppas jag att du inte är ute med Jack Paar."

Du driver med mig.

"Jag hoppas att du inte är ute med Jack Paar."

Det här nåt av det bästa du gjort.

Jag är så glad att ni är här i dag, för jag hatade att göra det utan er.

-Alla lådor! -Herregud.

-Här. -Vänta.

Det är pressböckerna.

-"Se ut som Marilyn." -Oj.

Glider.

-Herregud. -Titta. Så gulligt.

Jag blir rädd för jultomten.

Så läskigt.

Alla barn i den åldern hatar jultomten.

-Vad har du på benet? -Nån filt.

På benet?

För tusan.

Mickey ville att jag skulle göra så.

Han hittade den i lådan. Vi fick henne. Han filmade.

Nu är ni mina småbröder igen.

Åh. Kom.

Herregud.

En Golden Globe.

Hollywood Foreign Press Association.

Titta. Håll den.

"Jayne Mansfield."

"International Stardom Award. 20th Century Fox."

Betydelsefullt.

Vet du vad? Ställ den bredvid din.

-Ja. -Det gör jag gärna om jag får.

Det har du förtjänat.

Herregud.

Är det vårt?

Ja. Grattis på födelsedagen.

MIN MAKE

Tack.

Tack, tack, tack.

Så otroligt fint av er.

Jag har skämts för min mor nästan hela mitt liv.

En person jag inte hade nåt minne av.

En person vars röst jag inte ville höra.

En person vars karriär fick mig att vilja göra annorlunda.

En person som tog sin beskärda del av problematiska beslut

och lämnade efter sig förlust och hemligheter.

Men nu är jag 60 år och känner annorlunda.

Jag ser mig själv i dig för första gången.

Hur du ler.

Hur du skrattar.

Jag har moderskänslor för dig nu.

Du var 16 år när du blev gravid.

Du var ett barn när du inledde din karriär.

Så jag förstår.

Jag förstår hur sårad du måste ha känt dig

när du sökte efter nåt du aldrig fann.

Är du i knipa?

Men du hade så mycket inom dig.

Jag sticker innan.

Och det är henne jag ser nu.

Jag ser dig, Jayne.

Min mamma, Jayne.

Jag älskar dig.

Och jag saknar dig.

Till minne av mina föräldrar

VI ÄLSKAR ER MER FÖR VAR DAG

Översättning: Louise Arnesson För TransPerfect Media