Original subtitles

Spökena rör sig i natt, rastlösa, hungriga.

Låt mig presentera mig. Jag är Watson Pritchard.

Om en stund ska jag visa er det enda spökhuset i hela världen.

Sen det byggdes för hundra år sedan har sju människor...

inklusive min bror, blivit mördade där.

Sedan dess har jag ägt huset.

Jag var bara en natt där och när de hittade mig på morgonen...

var jag nästan död.

Jag är Frederick Loren...

och jag hyrde huset på spökkullen ikväll så min fru kunde ha en fest.

En spökhus-fest.

Hon är så roande.

Det kommer att bli mat, dryck och spöken...

och kanske några mord.

Ni är alla inbjudna.

Om ni kan tillbringa 12 timmar i det här huset får ni 10 000 dollar.

Eller era närmaste anhöriga om ni inte överlever.

Här kommer våra gäster.

Det var min frus idé...

att låta våra gäster komma i likbilar.

Hon är så roande.

Hennes sinne för humor är så, ska vi säga... originell.

Jag drömde om likbilen... den är tom nu men...

efter en natt i huset på spökkullen.

Vem vet?

Det här är Lance Schroeder, en testpilot.

Utan tvekan en modig man. Men blir man inte modigare om man får betalt?

Jag vet att Lance behöver de tio tusen jag ska ge honom...

om han är modig nog att stanna hela natten.

Det här är Ruth Bridgers.

Ni har säkert läst hennes artiklar i tidningen.

Anledningen för henne att komma till festen är...

för att skriva en artikel om spöken.

Hon är också desperat efter pengar. Hon spelar.

Ni har redan mött Watson Pritchard.

En man som lever i dödlig fruktan för huset...

men ändå riskerar sitt liv för en natt här.

Jag undrar varför...

Han säger, för pengarna.

Det här är David Trent. En psykiater.

Han säger att mina spöken kommer att hjälpa honom...

i hans arbete om hysteri. Men ser ni inte lite girighet där?

Runt munnen och ögonen?

Det här är Nora Manning.

Jag valde henne från de tusentals som jobbar för mig...

för hon behövde de tio tusen mest av alla. Försörjer hela sin familj.

Är hon inte söt?

Festen börjar nu och ni har till midnatt...

att finna huset på spökkullen.

Var är allihopa?

Det är inte så varmt välkomnande eller hur?

Endast spökena i huset är glada att vi är här..

Är vi alla främlingar för varandra? Känner ni två inte varann?

Jag vet inte ens ditt namn.

- Jag heter Nora Manning. - Lance Schroeder.

Är Frederick Loren en vän till dig?

Jag har hört talas om honom men vi har aldrig träffats.

Jag arbetar i ett av hans företag men jag har aldrig sett honom.

Jag har heller aldrig mött mannen bara ett telefonsamtal.

- Känner du till honom? - Nej.

Då är du den enda av oss som gör det.

Jag känner inte honom. Alla detaljer om att hyra huset gjordes med post.

- Han är ganska förmögen va? - Miljoner.

- Fem fruar om jag minns rätt. - Fyra tror jag, än så länge.

En 50 000 dollar fest för endast fem personer...

är ganska mycket även för en miljonär..

Om jag skulle vilja skrämma någon skulle det här vara rätt hus.

Vem stängde dörren?

Den är gjord av solitt stål.

Annabelle?

Våra gäster är här och tyvärr fortfarande vid liv.

Är du sminkad ännu?

Damm och smuts överallt och knappt något vatten.

Kunde du inte ha städat platsen?

Du vet hur spöken är. De städar aldrig...

En mycket vågad utstyrsel men knappast passande för en fest.

Jag ska inte gå på festen.

Spökfesten var din idé, kommer du ihåg?

Då det kommer att kosta mig 50 000 dollar vill jag att du ska ha roligt.

Festen var min idé tills du bjöd in alla gästerna.

Vilt främmande och ingen av våra vänner.

Vänner... har vi några vänner?

Nej, din avundsjuka tog hand om det.

Jag hade en orsak att bjuda in varje gäst.

Jag ville ha en blandning.

Från psykiater till sekreterare...

och från berusad till jetpilot.

De delar samma sak. De behöver pengar.

Låt oss se om de är modiga att förtjäna det.

- Och du kallar det här en fest? - Det kan bli.

Varför gör du alltid så där? Det förstör champagnen.

- Den kan explodera. - Det gör den aldrig.

Kan du garantera det?

- Det är inte roligt, Frederick. - Det skulle bli en bra rubrik.

Playboy dödar fru med champagnekork.

- Vill du göra sällskap? - Nej tack.

Bara en smutt kan förbättra din humor.

Min humor är bra tack och jag har inte förgiftat den.

Det är alltid bra att veta.

Ta lite du har trevligare på festen.

Ta den.

Din tillit är rörande och jag går inte på festen.

Av alla mina fruar är du den minst angenäma.

Men fortfarande levande.

Skulle du gå din väg för en miljon dollar skattefritt?

- Du vill ha allt, va? - Jag förtjänar allt.

Din avundsjuka är inte skattefri.

Du är så härsklysten att man blir galen.

Om en man någonsin hade skäl för skilsmässa...

- Men kan inte bevisa dem... - Den stunden kommer...

- Du gör ett misstag en dag. - Tror du det?

Om jag lever länge nog.

Kommer du ihåg hur roligt vi hade när du förgiftade mig?

Nånting du hade ätit sa doktorn.

Ja, arsenik med is.

Annabelle...

Du skulle göra det igen om du kunde, eller hur?

Älskling, vad får dig att tro det?

Det är nånting med dig...

Jag vet att hängning är mycket obekvämt.

Ifall du får några fler idéer.

Låt inte spökena och demonerna störa dig, älskling.

Älskling, den enda demonen i huset är du.

Sitt inte uppe hela natten och tänk ut sätt att bli av med mig.

Det skapar rynkor.

Detta är vad hon använde på min bror och sin syster.

Hackade dem i småbitar. Vi fann delar av kroppar över hela huset.

På platser man inte kunde tro.

Det lustiga är att huvudena aldrig har hittats.

Händer och fötter och sånt... Men inga huvuden.

Den ilskna hustrun hotade troligen sin make med en kniv...

och i ett hysteriskt anfall, fortsatte att hugga mot honom.

Ja, hon fortsatte. Hur många dödade hon mr. Pritchard?

Endast två, hennes make och sin syster. Ingen annan var här.

Så det finna två lösa huvuden som flyter omkring här nånstans?

Man kan höra dem på natten.

De viskar till varandra och sedan gråter.

Eftersom vår värd inte är här vill någon ge mig en drink?

Självklart, vad vill du ha?

God kväll.

Jag är er värd, Frederick Loren.

Då vi är alla främlingar låt oss bli bekanta över en drink.

Mr. Loren.

Jag råder er att ställa in den här festen nu.

Spökena rör sig redan och det är ett dåligt tecken.

Låt mig be om ursäkt för min fru, hon kommer sen.

- Vad vill du ha? - Whiskey.

- Doktorn? - Jag tar samma.

Innan festen börjar låt oss gå igenom detaljerna.

Fastighetsskötarna far vid midnatt.

Låser in oss här tills de kommer tillbaka på morgonen.

När dörrarna är låsta finns det ingen väg ut.

Fönstrena har galler värdiga ett fängelse.

Den enda dörren till utsidan stänger till som ett valv.

Det finns ingen elektricitet eller telefon.

Ingen på flera mil.

Inget sätt att ringa efter hjälp.

Som en kista.

Så om någon av er inte vill stanna till festen...

måste ni låta mig veta före midnatt.

Men om ni far kan jag inte betala er någonting.

Jag är intresserad av era skäl till den här... festen.

- Förutom ett trevligt sällskap. - Spökena, doktorn.

Jag tror att alla undrar vad de skulle göra om de såg ett spöke.

Och nu ger min hustru oss möjligheten att ta reda på det.

Roande. Spöken... om endast en skapelse av hysteri...

skulle göra din fest till en succé.

Pritchard här lovar oss riktiga spöken.

Sju redan... kanske fler innan morgonen.

Det låter glädjande.

Fyra män har blivit mördade i det här huset.

och tre kvinnor.

Du planerade din fest mycket bra, vi är 4 män och 3 kvinnor.

Det finns ett spöke för alla.

Pritchard, varför tar du inte oss på en tur genom huset...

och låt oss se vad som händer.

Ser ni den fläcken?

Blod.

En ung flicka blev dödad här.

Vad som dödade henne var inte mänskligt. Stå inte där!

Vad menar du? Var?

För sent. De har märkt dig.

Löjligt! Taket kanske läcker.

Det måste vara så. Vem skulle vilja skada mig?

Vilket respektabelt manligt spöke som helst, skulle jag vilja påstå.

Jag hoppas det inte kommer tillbaka.

- Mr. Pritchard du är festens liv. - Och han har inte börjar än.

Var det inte en man som kastade sin fru i ett vinkar?

Det var i källaren.

Det har varit ett mord nästan överallt i det här huset.

Allt detta tillhörde en mr. Norton.

Som inte dog här. Han blev dödad av elektricitet senare.

Mr. Norton experimenterade ganska mycket med vin.

Men hans fru tyckte inte om det.

Så han fyllde ett kar med syra och kastade i henne.

Det var meningen att hon skulle stanna nere.

Men benen kom upp.

Det är en lustig sak...

men ingen av morden här var normala.

Bara skott... och knivhugg...

De har alla varit ganska vilda...

Våldsamma och annorlunda.

Se upp!

- Min gud, att hon inte föll i. - Är det fortfarande syra där?

Det förstör allting med hår och kött.

Lämnar bara kvar benen.

Det är torrt och dammigt här nere.

Det finns ett botemedel mot det en trappa upp.

Hur blev du inbjuden till den här festen?

Nej, låt dem fortsätta. Vad sa han åt dig?

Mr. Loren sa att alla skulle få 10 000 dollar.

Men han sa ingenting om att bli inlåst?

Nej.

Vi kom överens över telefonen. Men ingenting att man måste stanna.

Tänker du inte stanna?

Om jag inte gör det förlorar jag 10 000 dollar..

Jag ska också stanna.

10 000 dollar.

Tror du på spöken?

Jag vet inte.

Jag håller med doktorn, man kan skrämma sig själv.

Jag har gjort det i flygplan. Såg saker som inte fanns.

Eller fanns dom?

Vad ska du göra med dina 10 000?

Om vi får dem.

Vad menar du, om vi får dem?

Betalar han inte om vi stannar?

Så klart. 10 000 dollar för honom är som cent för oss.

Vi hade en bilolycka.

Nu är jag den enda i familjen som kan tjäna pengar.

Jag har aldrig sett så många dörrar.

Garderob.

Flaskor.

Leder den någonstans?

Lance!

Lance!

Hjälp mig, snälla! Lance är borta och jag såg ett spöke!

- Ett spöke? - Snälla, skynda er?

Sa du att Lance är borta? Var då?

Vi måste bryta oss in, den är låst!

Låst?

Mår du bra?

Ingenting som pengar inte kan bota.

Jag måste ha slagit i huvudet.

Det enda sättet att slå i huvudet här inne... är mot väggen.

Det gjorde du inte, va?

Vi sätter ett bandage på det där.

Jag undrar varför de inte dödade honom?

Vem?

Han slog inte i huvudet, de slog honom.

De?

Nora, när du kom in sa du nånting om ett spöke?

- Det var nånting. - Hur såg det ut?

Det bar någonting svart, som gick ända ner till golvet.

Var du inte lite rädd då?

Ja.

Det, mr. Loren, är hysteri.

Hur förklarar då doktorn vad som hände med Lance?

Var det hysteri också?

Du får kolla upp det där om nån dag eller så.

Tack, doktorn.

Vänta på mig i hallen.

Spökena kommer närmare mr. Loren.

Du tror verkligen på dina favoritspöken, Pritchard.

Innan natten är över kommer du att göra det också.

- Vill du ha en drink Lance? - Nej tack.

Jag tar en, whiskey och is.

Mr. Loren ska du verkligen betala den som stannar hela natten?

Självklart, 10 000 dollar.

Kommer det all bli någon byråkrati, försening?

- Har du bråttom, min kära? - Ärligt talat, ja.

Förfärligt.

Här får du min kära.

Någon eller någonting var här när jag kom in. Men var?

Om dörren var låst, hur kom de ut?

Det du såg kanske var ett spöke men inte det som var här inne.

Jag vet inte. Jag var så rädd.

- Låter det annorlunda för dig? - Ja.

Tre, sex, nio, tolv.

Tolv fot.

Tre, sex.

Jag knackar på andra väggen. När du hör mig, knackar du här.

Knacka längre ner!

Å Lance, jag såg den igen!

- Varifrån kom den? - Här inifrån.

Men om den sprang ut härifrån skulle jag ha sett den.

Lance, den sprang inte den flöt.

Ja, men varför såg inte jag den?

Du tror mig inte!

Hur kan jag?

Jag är Annabelle Loren.

Du måste vara miss Manning.

Jag vet att det här är en mycket ovanlig och tråkig fest.

Vill du inte fräscha upp dig?

Det här är ditt rum.

Deprimerande, eller hur?

Jag tror inte jag kommer att vara så mycket här.

Det börjar regna. Perfekt klimat för min makes fest.

Varför kom du hit?

Han sa att han skulle ge mig 10 000 dollar.

- Varför valde han dig? - Jag vet inte.

Min chef kom och sa att jag hade blivit utvald.

Hur länge har du känt min make?

Jag mötte honom ikväll.

Varför du?

Varför vandrade du omkring själv?

Jag var i källaren med Lance.

Mr. Schroeder.

Jag bara gick iväg.

Gör det inte igen.

Gå ingenstans i det här huset ensam.

Fixa ditt ansikte så kommer jag tillbaka om en stund.

- Men? - Du är i fara.

- Det är vi alla. - Men vem?

Jag hoppas för din egen skull att du aldrig får veta det.

Jag är Annabelle Loren. Letade du efter något?

- Inte direkt. - Är du doktorn?

- Nej, jag är Lance Schroeder. - Piloten. Är du skadad?

Bara ett slag i huvudet.

- Vilket är mitt rum? - Det här tror jag.

Tack, mrs. Loren.

Annabelle, Lance.

Du var med den unga kvinnan i källaren. Varför var hon så upprörd?

Var hon?

Du ser inte ut som en som går omkring och slår sig i huvudet.

Vad hände egentligen Lance?

Ja, Nora trodde att hon såg ett spöke men jag såg ingenting.

Hon var alltså rädd?

Och arg på mig, jag retade henne.

Jag skulle inte skoja om nånting som händer här ikväll.

Säg inte att du tar allt det här på allvar.

Gör inte du?

Jag skulle vilja veta vad som slog mig.

Lance...

Om jag behöver hjälp, kan jag räkna med dig?

Ja, jag förmodar det.

Hörnu, vad är det som händer här? Med festen menar jag.

Det här är ingen fest. Han planerar något

- Din make? - Vem vet vad det är.

Det måste vara ganska stort om han tänker lägga ut 50 000.

Pengar betyder inget.

Han har ett skäl att få oss alla till det här hemska gamla huset.

Varför? Han känner oss inte ens.

Kanske det är just därför ni är här?

Vad kan han komma undan med?

Han tror att med mycket pengar kan man komma undan med allt.

Du vet förstås att jag är hans fjärde fru.

Den första försvann helt enkelt. De andra två dog.

Lance...

Jag vill inte göra dem sällskap.

Du menar att han...

Hans doktorer säger att de dog av hjärtattack.

Två flickor i 20-års åldern.

Vad kan han göra?

Min make är ibland vansinnig av svartsjuka.

Inget spelar någon roll då. Var försiktig.

Skulle han skada dig?

Han skulle döda mig om han kunde.

Annabelle, du missar allt det roliga.

Nora Manning blev nästan dödad av en fallande ljuskrona.

Plioten slog sig i huvudet.

- Är han skadad? - Psykiatern la ett bandage.

Vill du inte gå och trösta honom?

Som du gör med flesta män. På ditt sätt.

Du är så smart, Frederick.

Jag ligger vaken om nätterna och undrar varför jag gifte mig...

med dig. Det var nog ett misstag.

Du gifte dig inte med mig. Jag gifte mig med dig.

Otrevligt men inget misstag.

Skynda på!

Frederick, för sista gången. Jag tänker inte gå på din fest

För sista gången, det är inte min fest, det är din.

Och du skall gå.

- Det tänker jag inte. - Är du redo, min kära?

- Nej. - Är du redo, min kära?

Ja.

Skulle du avguda mig lika mycket om jag var fattig?

Nej, allt du vill bli är en underbar änka.

Det är nästan dags att låsa huset.

Sedan börjar din fest på riktigt.

Jag undrar hur det ska sluta?

- Det är nära midnatt, Lance. - Ok, jag kommer om en stund.

- Vem är det? - Din värd, min kära.

Det är snart midnatt, Nora. Vi ska samlas i vardagsrummet.

Ok, mr. Loren, jag kommer snart.

Kom med oss innan han dödar dig.

Var är Nora? Miss Manning?

Jag vill inte stanna här!

Nora, vad har hänt?

Det är Jonas Slydes och hans fru.

De har varit fastighetsskötare här i åratal.

- Hon är blind? - Jag stannar inte här.

Doktor, det verkar som om vi har ett riktigt hysterifall här.

Hon är bara lite upprörd inte hysterisk.

Godkväll.

Hej, min kära.

Det här är min fru. Dessa är våra gäster.

Ruth Bridgers... doktor Trent.

Du känner Watson Pritchard... Nora Manning och...

Det här är Lance Schroeder.

- Ta mig härifrån! - Och de 10 000?

Jag bryr mig inte. Han vill döda mig.

- Vem vill döda dig? - Mr. Loren.

Kan jag få er uppmärksamhet? Jag tror ni alla kommer ihåg...

överenskommelsen vi gjorde att stanna hela natten.

10 000 dollar var.

Om någon av er inte överlever...

kommer 50 000 att fördelas mellan de som är kvar.

Om jag skulle dö...

kommer ni att få betalt av mitt dödsbo.

När dörrarna låses utifrån av fastighetsskötarna...

kommer vi alla att tvingas stanna här tills morgonen.

Om någon inte vill stanna måste ni fara med fastighetsskötarna nu.

Ni kommer inte att kunna ändra er senare...

därför att det kommer inte att finnas nåt sätt att komma ut.

- Jag vill inte stanna! - Vänta!

Det är inte midnatt ännu. Vem sa att de kunde fara?

- De far aldrig före midnatt. - De är borta nu.

Jag tänkte fråga er om ni ville stanna eller inte...

men det verkar som om fastighets- skötarna har beslutat åt er.

Vi är alla instängda nu.

Men jag vill inte stanna.

Jag är ledsen min kära men det är för sent nu.

Älskling, har du inte fått nog av den här löjliga leken?

Skaffa fram några bilar och låt dem fara hem.

Men betala dem först.

Det här är din fest, kommer du ihåg?.

Trots min frus tro på min förmåga att göra det omöjliga...

måste vi alla stanna i det här huset tills klockan åtta i morgon.

Men vi har några festgåvor för er i de här små kistorna.

Det var min frus idé. Jag tycker det är ganska farligt.

Jag förmodar att ni alla vet hur man använder en sån här....

men ifall ni inte vet...

Ni pressar bara ner den här med er tumme...

och trycker på avtryckaren.

Ni förstår de är laddade.

De här duger inte mot de döda, endast de levande.

Doktor.

Lance.

Nora.

Ta den.

Miss Bridgers.

- Och här är din, min kära. - Jag behöver den inte.

Det var din idé.

Vem vet, du kanske vill använda den mot mig innan natten är över.

Kasta bort vapnen. De har ni ingen nytta av.

Jag håller med Pritchard men inte av samma skäl.

Doktor Trent...

Gillar du inte våra festgåvor?

Tänk om Nora hade haft ett vapen när hon trodde att...

den blinda kvinnan var ett spöke.

Jag tror inte att vi andra kommer att gå omkring i totalt mörker.

Jag tror inte vi kommer att springa runt i huset och skjuta varandra.

Vem vet? Fruktan kan få folk att göra konstiga saker.

Mr. Pritchard, du sa att din svägerska dödade en man...

och en kvinna och styckade dem?

Du sa att de fann händer och fötter men inga huvuden.

Skulle du vilja se en av dessa huvuden?

Skulle ni alla vilja se en av dessa huvuden?

Bara följ mig!

Älskling, jag behöver verkligen inte den här.

Gå och titta i min resväska. Bara gå och titta.

Men det var därinne! En kvinnas huvud!

Nora, jag tror du är lite upprörd.

Vill du ha något lugnande?

Försvinn! Försvinn allihopa!

Lämna mig ifred! Bara försvinn!

Är det okej att lämna henne ensam doktor?

Jag önskar att hon hade tagit lugnande.

- Vad trodde hon att hon såg? - De närmar sig henne.

- Någon borde stanna med henne. - Det kan vara miljoner...

människor runt henne. Om de vill ha henne, tar de henne.

- Tänk om han har rätt? - Han är för berusad för...

- att veta vad han talar om. - Jag undrar. Kommer om en stund.

Skulle det göra någon nytta om du gick in och talade med henne?

Tror du verkligen att det fanns ett huvud i hennes resväska?

- Jag vet inte. - En sån sak skulle knäcka mig.

Kan du stanna här uppe ifall hon behöver hjälp?

Okej, jag är på mitt rum. Bara kalla på mig.

Tack.

Är du säker på att det endast är sju personer i det här huset?

Visst, förutom spökena.

Jag tror inte på spöken eller på att skrämma kvinnor.

I Noras fall har det gått till- räckligt långt. Kanske för långt.

Vad föreslår doktorn att vi ska göra åt det?

Skräm henne inget mer!

Nora?

Nora?

- Vad vet du om det här? - De har tagit henne.

Om en stund kommer hon att vara en av dem.

Var är Nora?

- Var är hon? - Det är för sent.

Du kommer aldrig att finna henne igen.

- Pritchard, om du vet var hon är! - Hon är borta med dem!

Och det är ingenting du kan göra åt det.

Nora?

Sänk ner den.

Nora?

Hon är död, mr. Loren.

Din fru hängde sig.

Självmord.

- Lance! - Nora!

- Lance, göm mig! - Vad är det?

Göm mig!

Han försökte döda mig.

Han tog mig, strypte mig och la mig i rummet.

Sen gick han iväg och lämnade mig.

Vem?

Han trodde att jag var död.

Vem?

Mr. Loren.

Är du säker?

Jag vet inte. Det var mörkt men det måste ha varit han.

Har någon sett dig sedan han lämnade dig?

Jag hörde folk i rummet men jag gick förbi, ingen såg mig.

Mrs. Loren är död.

Men hur?

Loren säger hon begick självmord.

- Men jag tror någon dödade henne. - Han?

Jag tror du har kommit till samma slutsats som jag.

Ja, jag tror det.

Låt oss ha ett möte och diskutera vad vi ska göra.

- Vardagsrummet? - Okej, om en stund.

Jag måste gå en trappa ner.

Lås in dig själv och låt ingen veta att du är här.

Om han tror att du är död kommer han inte hit.

Jag kommer tillbaka så fort som möjligt. Du klarar dig.

Och om du måste...

använd den.

Så vacker...

Så girig...

Så kall...

- Vad gör du här? - Vänta...

Vad menar du att komma hit?

- Jag vill inte att de för bort henne. - Du är berusad.

- De gör det om du inte vaktar henne. - Du är berusad!

Varför kom du hit?

- Jag är den enda som förstår. - Förstår vad?

Din fru är inte där mer. Hon har redan gjort dem sällskap.

Pritchard, jag har fått nog av ditt spöksnack.

Försvinn härifrån och kom inte tillbaka!

Var är, vad heter hon nu... Nora?

Jag störde henne inte då jag inte tror det här rör henne.

Du har rätt.

Mr. Loren, finns det inget sätt att komma ut ur huset nu?

Nej, inget alls.

- Vi kan försöka att bryta oss ut? - Den enda dörren till utsidan...

är gjord av stål.

Gallren till fönstren sitter i solid sten.

Vi måste stanna.

Jag är inte rädd för dina spöken Pritchard.

Men jag är rädd.

När vi kom hit för några timmar sen var det enda vi hade...

gemensamt de 10 000 dollar vi skulle få.

Nu så delar vi något annat.

Mrs. Lorens död.

Hittills har en av oss nästan blivit dödad av en fallande ljuskrona.

En av oss blev mystiskt nedslagen.

En av oss har drivits till hysterins gräns.

Och en av oss är död.

Var det olyckor? Självmord?

Och vi måste stanna här sex timmar till?

Sex timmar?

Och sex personer.

- Nog med tid. - Vem blir det härnäst?

Hur kommer det att hända?

Låt mig ställa en fråga doktor.

Du var den första att se min fru död.

Så du också nåt som hon kunde ha klättrat på?

- Och sedan hoppat? - Nej.

Någon av er?

Det fanns ingenting.

Hur kom hon upp då? Så högt?

Exakt, mr. Loren. Hur?

Hon kunde inte ha dragit sig upp. Hon kan inte ha fallit från taket.

Tror du att din fru dödade sig själv?

Nej. Hon blev mördad.

Av någon av er.

Eller av dig, mr. Loren.

För att döda någon måste man ha ett skäl.

Vi var alla främlingar till din fru.

Endast du hade ett motiv för mord.

Vilken make har inte nån gång velat döda sin fru?

Vem har inte haft tusen tillfällen att göra det på ett...

sätt så han aldrig blir misstänkt.

Jag är inte så dåraktig att jag hänger min fru...

från taket med ett rep.

Faktum är att du eller en av oss dödade mrs. Loren.

- Och det är en polissak. - Hur hämtar vi polisen?

Det är det jag menar. Vi kan inte förrän morgonen.

Vad som började som en löjlig fest har nu gjort oss delaktiga i mord.

Tänk om Pritchard har rätt.

Om ett till mord är på gång. Låt oss stoppa det nu.

- Ett till mord? - Varför inte?

Kanske någon av oss har sett för mycket.

Varför vill en miljonär ge oss 10 000 dollar...

för att tillbringa en natt i ett mörkt gammalt hus?

För att se några spöken och hålla en fest?

- Nej. - Är du klar med rättegången?

Är domen skyldig till mord?

Det här leder oss ingenstans. Någon dödade mrs. Loren det vet vi.

En av oss är skyldig. Resten är oskyldiga.

Vad vi borde göra de närmaste sex timmarna är skydda oss...

från varandra.

- Tror du verkligen...? - Jag tror ingenting.

Jag vet bara att jag går till mitt rum.

Om någon kommer in skjuter jag honom... eller henne.

Och om vi alla stannar på våra rum är vi trygga.

Därför att den oskyldige har inget skäl att lämna sitt rum...

och den skyldige kommer att erkänna sin skuld om så sker.

- Och vi har alla vapen... - Och vi är alla överens?

Jag önskar den här natten vore slut.

Rum? Vapen?

Det spelar ingen roll.

De är inte färdiga med oss ännu.

Vad är det för mening att säga godnatt?

Godnatt.

Godnatt, doktor.

Nora, det är jag Lance.

Är du okej?

De har alla gått till sina rum och låst in sig.

Lance, jag har tänkt... Det var så mörkt där nere.

Kanske det inte var mr. Loren.

Det var han. Han försökte döda dig och han har dödat sin fru.

- Hur kan du vara så säker? - Hon försökte varna mig.

Bad mig att hjälpa henne.

Doktorn tror att han kommer att försöka döda en av oss.

Det måste finnas en utgång härifrån och jag skall hitta den...

och hämta polisen.

- Jag följer med. - Om han upptäcker att du lever...

Nej Nora, du är tryggare här än någon annanstans.

Lås in dig och håll tyst.

Om jag hittar en utgång kommer jag tillbaka och hämtar dig.

Nej...

Nej...

Lance...

Ett erkännande av skuld, doktorn?

Verkligen inte. Det är antingen någon annan i huset eller så...

har någon av oss lämnat sitt rum.

Hörde du något?

- Orgelmusik. - Det och fotsteg.

Har du din?

Redo?

Du tittar där nere och jag tittar här uppe.

Varför inte tillsammans?

Det kanske bara är minuter kvar av någons liv. Varför förlora tid?

Det är snart över älskling.

Varje detalj var perfekt.

- Vad händer? - Vi har lyckats.

Det perfekta brottet. Vackert.

- Har hon dödat honom? - Inte ännu.

Men hon kommer att göra det.

Ta mig ut ur den här hängningsselen.

Varför tar det flickan så länge? Vad är klockan?

Först kunde jag inte få Nora att vilja skydda sig med ett vapen.

Efter att du dök upp i fönstret blev allting som vi planerat.

Du var underbar. Bara ett drag som drev henne till komplett hysteri.

All vår planering kommer att vara värt det, älskling.

- Var är Nora nu? Vad händer? - På väg till källaren.

Så rädd att hon skjuter det första som rör sig.

- Och Frederick? - På väg till källaren också.

David, är du säker att ingen av dem misstänker oss?

För vad? Att en hysterisk flicka skjuter någon av misstag.

Vem skulle misstänka att vi har planerat det? Drivit henne till det.

- Hur blir det med mitt självmord? - Bara ett spökfest-skämt.

Vi säger att det bara var en docka då jag var den enda som rörde dig.

- Och fastighetsskötarna? - De visste inte vad de gjorde.

Hur blir det med Nora? Hon är inte dum.

Älskling tro mig, allting vi har planerat fungerar perfekt.

Nora är säker på att Fredrick mördade dig.

Hon tror Frederick attackerade henne i källaren. Hon är galen av fruktan.

Huvudena, musiken, din hängning. När Frederick kommer dit skjuter hon.

Det tar för länge. David, du borde vara där.

När du hör skottet... Kom ner till källaren.

Nora! Nej!

David?

David?

Äntligen har du fått allt.

Allt som jag äger. Till och med mitt liv.

Men du kommer inte att få leva för att njuta av det

Kom med mig, mördare, kom med mig.

Godnatt, doktor.

Godnatt, Annabelle.

Brottet ni planerade var verkligen perfekt.

Endast offret lever och mördarna gör det inte.

Det är synd att ni inte visste när ni började er mordlek...

att jag också spelade med.

Det måste finnas nåt sätt att komma in.

Det är ungefär här.

Lance! Jag sköt mr. Loren. Han är nere i vinkällaren.

- Levande? - Jag tror inte det.

Det är han! Han lever!

Du sköt inte någon, min kära.

Jag laddade era vapen med lösa skott.

Jag kan berätta för er alla nu...

att Trent och min fru planerade att döda mig.

De misslyckades.

Trent försökte kasta mig i karet.

Min fru snubblade och föll.

Jag är redo för rättvisan att besluta om jag är...

oskyldig eller skyldig.

Nu är de nio...

Det kommer att bli fler, många fler...

De kommer efter mig nu...

och sedan kommer de efter dig.