Original subtitles

-Tidigare... -Reportern...

...vill komma över i kväll.

Lyckligt äktenskap.

-Är du säker? -Tyst.

Vi tänker inte döda dig!

Stanna, Emily. Minfält!

Varför dödade du de där människorna?

-Jag städade upp. -Vem jobbar du för?

-Utslagen. -Vad är det med dem?

-Marco hade dem. -Farley också.

Och Valerie Chandris. Vad hade de gemensamt?

Jag har hittat nåt, Tommy. Jag behöver din hjälp.

Du hade ingen husrannsakan.

Du är avstängd i väntan på en utredning.

Kriminalpolis Tommy Gibbs var en av Bostons bästa.

Han gav kåren 15 år av sitt liv.

15 år.

Det är inte dåligt.

Tommy var inte dålig.

Passionerad, pålitlig och oerhört lojal.

Mot brickan och sin omgivning.

Hans galna dialekt var obegriplig.

Och hans ego var mer uppblåst än Bradys fotbollar.

Men han var den beslutsammaste och obevekligaste polis jag känner.

En bra människa och en bra polis.

Och en god vän.

Vi höjer en skål.

-För Tommy. -För Tommy.

Borta, men aldrig glömd.

Att förlora någon är aldrig lätt.

Han var en bra man.

Jag finns här.

Så här är vi. Dricker, skrattar-

-och låtsas att Tommys liv var en dans på rosor.

Det är en vaka.

Det ska vara en hyllning.

Det är en lögn.

Han hade det tufft.

Jag stängde av honom.

Det kanske var fel.

Det kanske fick honom att...

-Var han självmordsbenägen? -Ja.

Varför stängde du av honom?

Han jobbade med en inofficiell utredning om Catalyst Diagnostics.

Han bröt sig in där.

De skulle inte göra nån anmälan om jag stängde av honom.

-Här kommer den. -Så vad tror du?

Det ser ut som självmord.

Men blåmärkena i pannan, då?

Koloxidförgiftning orskar anfall.

Han kan ha slagit huvudet i ratten.

Om du vill prata om Tommy finns jag här.

Snälla, ät något. Jag äter inte upp allt.

-Vad är det med dig? -Vad menar du?

Vad då?

Det strålar om dig.

Jag träffar någon.

-Jaså? -Ja.

Vem är hon?

Jag vill inte säga det än.

-Det är nytt. -Vi måste dra.

-Okej. Jag är lycklig. -Bra.

-Det förtjänar du. -Tack.

Jag måste dra.

Fint att se dig.

Ta de här.

Okej. Hej då.

Det är trevligt att äta ihop.

Trevligt att ha dig här.

Jag har en överraskning åt er.

Jag har tagit ut några av mina semesterdagar-

-och tagit ledigt.

Du skulle ha sagt nåt tidigare. Det är mycket på jobbet.

-Kan du inte lösa det? -Mina klienter behöver mig.

-Vi kan väl göra nåt i helgen? -Visst.

Det låter bra. Vi åker bort.

-Vi kan köra upp till Pelham. -Kanske.

-De har bergsklättring. -Låter häftigt.

-Vi får prata om det. -Okej.

Du är jättefin.

Händer det nåt på jobbet?

Nåt jag bara tog.

Nu åker vi, Flynn!

-Jag kan köra honom. -Nej då.

Ta det bara lugnt. Det har du gjort dig förtjänt av.

Du kan köra honom i morgon.

Ha det så kul i skolan!

Ja...

Nu är det bara vi.

Vi hittade Rex Wolfe på en liten gård utanför Zelena.

Han öppnade eld, vi besvarade den.

Handgemäng uppstod och en civil blev dödad.

Wolfe flydde och agent Byrne...

Agent Byrne och jag följde efter.

Wolfe klev på en landmina och dog.

Inte ett optimalt resultat, men fallet är avslutat.

Avslutat?

Vi vet fortfarande inte varför han mördade sina offer.

Wolfe sa att han blev beordrad.

Son of Sam beordrades av en hund.

Han var en soldat på ett uppdrag, sir.

Vi tror att det finns folk över honom.

Okej. Ni får fortsätta utredningen - diskret.

Men ni måste leverera nåt stort.

Vicedirektör Webb kommer i morgon.

Ogrundad misstanke är inget vidare. Förstått?

-Ja. -Ja. Tack.

Den här galningen kan i alla fall inte döda igen.

Ja.

Menade du det du sa om att du litade på min instinkt?

Ja.

Den fick oss att hitta en seriemördare.

Jag hittade en koppling mellan Clay och Valerie.

De hade gjort medicinska tester på Catalyst Diagnostics.

-Varför sa du inget? -Vi kände inte varandra.

-Jag bad en vän om hjälp. -Vem?

-Vem? -En polis.

Han kollade upp det och nu är han död.

Jisses.

Jag beklagar.

Hittade han något?

Jag vet inte. Han bröt sig in och åkte dit.

I stället för att stämma bad de om Tommys bricka.

De ville att han skulle försvinna.

Jag vet inte vad han hittade, men det hade med fentanylmorden att göra.

Jag måste visa en sak.

Jävlar.

-Hallå? -Hej, det är Nick.

Har du haft en chans att spåra mottagarens IP-adress?

Alla meddelanden kom från Boston Mercy Hospital.

Tack. Det uppskattar jag.

Valerie hade diabetes. Clay hade CTE.

Farley fick regelbundna allergisprutor.

Ramos fru sa att han hade ryggsmärtor efter en skidolycka-

-och fick kortisonsprutor.

Marcos hade astma. Så det är fem av sex.

-Proverna gick genom Catalyst. -Den gemensamma nämnaren.

En annan sak de hade gemensamt var utslagen.

De fick olika behandlingar.

Catalyst tillverkar inte läkemedel, utan testar bara blodet.

Han fick allergisprutor varje vecka.

Men hans beteende förändrades nyligen.

Ja. Eller det intensifierades.

Förändrades nåt med sprutorna?

-Nåt utöver det vanliga? -Nej.

Tre veckor innan Nathan blev mördad-

-ringde hans läkare och sa att han skulle få en influensaspruta.

-En sjuksköterska kom. -Fick Nathan nån reaktion?

Jag tror det.

Tre dagar senare hämtade jag ut hydrokortison. Han fick utslag.

Dessutom... Jag vet inte... Sjuksköterskekillen var annorlunda.

-Hur? -En stor kille. Väldigt intensiv.

Jag frågade om jag också kunde få en influensaspruta, men han sa nej.

Det är väl konstigt?

Det var han.

Gav han Nathan Farley sprutan?

Ja.

Det var otäckt.

Hej.

-Är du klar? -Ja.

En snabb fråga.

Vad sägs om att skolka lite i dag?

Va?

Du och jag kan väl spendera dagen ihop?

Jag kan sjukanmäla dig.

Det här har du inte kollat med mamma.

Hon har mycket att tänka på just nu.

Jag har inte varit hemma så mycket på sistone.

Men jag vill gottgöra det.

Vad säger du?

Okej.

Jag tänkte på en sak. Vi borde åka bort nånstans.

Hur?

-Jag har familj och jobb. -Det är kvar när vi kommer tillbaka.

Vänta.

Jag måste gå.

Donny och jag såg att nån var i arkivrummet.

Donny grep honom. Vi gjorde bara våra jobb.

Vi utreder Gibbs, inte er.

-Så kan vi få se övervakningsfilmen? -Okej.

Okej.

Vi har en annan vinkel.

Va? Nej, det där är utanför. Var det allt?

-Är det allt ni har? -Ja.

-Har ni kameror i arkivrummet? -Nej.

-Kan du visa oss arkivrummet? -Nej.

En man blev mördad och du står i vår väg?

Jag trivs med mitt jobb.

Utan min chefs godkännande tar det slut här.

Vi ordnar en husrannsakningsorder.

Tack, sir. Byrne.

Vad håller du på med?

-Vi måste hitta det Tommy hittade. -Kom nu.

Vi skaffar en husrannsakningsorder.

-Pappa? -Ja, vad är det?

Det var inget.

Du kan prata med mig om vadsomhelst.

Du blev arg sist.

Handlar det om Tyler Brandon Mills?

Ja.

Jag blev inte arg på dig.

Jag var bara stressad.

Jag tyckte att det var rätt häftigt.

Du dödade en terrorist. Det är allt.

Jag gör mitt bästa.

Jag undrar om jag har vad som krävs. I en situation på liv och död.

Vet du vad det här är?

-En växt? -Det är mossa.

Det växer på norra sidan av träd och stenar.

-Och? -Det är lätt att gå vilse härute.

Om man vet var norrut är...

...kan man alltid hitta hem.

Kompassen på min telefon funkar också.

Du är så fyndig.

Vi fyller på den här.

Jag är glad att jag slapp skolan.

Jag med.

Den här då:

Löv med tre, låt dem vara.

Den kunde du.

Vet du vad de säger om ormar?

-Vad då? -Kissa aldrig på dem.

Har du rapporterna om fentanylmördaren och Mills?

Ja, det har jag.

Här kommer direktör Webb.

-God eftermiddag, sir. -Julianne.

-Foster. -Hur mår du?

Det var alldeles för länge sen.

-Hur har du det i Boston? -Inte så tokigt.

-Hur mår Quinn och Blake? -De växer.

Det kan jag tänka mig.

Kom.

-Tack för att du hämtade honom. -Vi tog faktiskt ledigt.

Skolan är viktig för Flynn.

Rutiner är en nyckel i hans terapi.

Flynn kanske inte behöver terapi.

Han borde vara med oss, sin familj.

Han trodde att hans mamma var död.

Han träffade och förlorade sin mormor och sedan Warrens hjärtproblem.

Tro mig, han behöver dr Oduwales stöd och expertis. Det gör vi alla.

Problemet kanske är att du har varit så distraherad.

Skyller du på mig när du knappt har varit hemma?

Några dar ledigt och du är årets far?

Jag gör mitt bästa.

Jag var upptagen i några veckor.

Du har varit en främling i månader. Ända sen missfallet.

Jag gav dig utrymme.

Du ville inte prata om det.

I några dar, inte för alltid. Det som om jag inte finns för dig.

Du ser knappt på mig.

Gör någon annan det nu?

Varför var du på ett hotell?

-Jag vilade ut en eftermiddag. -Säkert...

Du beter dig galet.

Byrne?

Byrne?

Åk hem. Jag ringer om jag hittar något.

Det finns hundratals som heter Quill bara i Massachusetts.

Fortsätt.

Tack.

Du är den där FBI-agenten som dödade terroristen.

Jag betalar. Han är en hjälte.

Nej, nej.

Jag såg honom på tv. Du var fantastisk.

-Allt väl? -Ja då.

Tack.

Emily.

Är du där? Det är Nick. Jag behöver prata.

Jag kommer. Ett ögonblick.

-Jag... -Vad har hänt?

-Jag tror att Alice är otrogen. -Va?

Jag hittade några mejl...

-Några meddelanden. -Mejl? Vad pratar du om?

Jag vet inte ens vem de är från. Jag bara...

Jag vet inte ens vad de betyder.

De betyder ingenting. Vad pratar du om?

Det vet jag.

Det tror jag inte på.

-Hon är inte sån. Hon verkar... -Trygg?

Nej, kärleksfull. Och lojal.

Man känner aldrig nån.

-Det kanske blir bäst så. -Vad pratar du om?

Hej.

-Nej. -Varför inte?

Vi kan inte backa bandet.

Tänker du nånsin...

Tänker du nånsin på...

...hur det kunde ha blivit?

Nej.

Vi kan inte backa bandet.

-Hallå? -Det är Cal. Jag har något.

Hej.

-Kan jag komma in? -Visst.

Så...

Jag tror att jag har hittat Quill. Kan jag visa dig?

Visst.

Quill är ett forskningsprojekt-

-som bedrivs på Saugus University.

Det påbörjade i slutet av 70-talet.

De delade ut hundratals stipendier. Men under 80-talet tog medlen slut.

-Nån koppling till Catalyst? -Nej.

-Rex Wolfe, då? -Inte än.

Men det finns en viss kille.

Fortfarande professor vid Saugus. Ulf Maston.

-Känner du igenom honom? -Nej.

Vi kan väl prata med honom i morgon?

Då ses vi i morgon.

Vad händer där borta?

Okej. Jag ska inte störa mer.

De är fosterbarn från Barrett.

Vissa var Shen-experiment, som Laurie.

Gibbs hjälpte mig med det också.

-God natt. -God natt.

Han sitter i byggnad 60.

Jag ska kolla var det är.

God morgon.

Alice.

Förlåt.

Det har varit mycket på jobbet.

Mycket som...

Som jag inte kunde prata om.

Vi kan prata nu.

BYGGNAD 60

Jag dödade inte Tyler Brandon Mills under eskorten.

Va?

En annan man dödade Mills.

Sen satte han ett vapen mot mitt bakhuvud.

-Jag trodde att han skulle döda mig. -Herregud.

Allt jag kunde göra var att bara ligga där.

Sen gick han.

Men intervjun med Erica Lyle...

Det var en lögn.

Jag ville berätta för dig vad som hände.

Att jag trodde att jag skulle dö.

Och att jag kände mig som en ynkrygg.

Jag ville berätta det.

Jag är ingen hjälte.

Jag flydde från...

Jag flydde från vår son.

När han hade det svårt. Jag kände mig hjälplös.

Sen flydde jag från dig efter missfallet-

-eftersom jag inte vågade möta smärtan.

Vi förlorade ett barn.

Och jag fanns inte där för dig.

Eller för oss. Vet du vad?

Du hade rätt.

Jag trodde verkligen att jag kunde komma hem i ett par dar...

...och ställa allt till rätta.

Det var mitt fel också.

Jag borde ha berättat vad jag gick igenom.

Jag har känt mig vilsen ett tag nu.

Hör jag hemma nånstans? Jag vände mig till jobbet för uppskattning.

-Du är... -Jag vet.

Men det är inte bara det.

Jag har varit...

...rastlös.

Okej.

Och...

...jag träffade dr Huang häromdan.

Hon sa att vi inte kommer att kunna få barn.

Du...

Jag ville bilda familj med dig.

Men...det har du ju redan gjort.

Du har bildat familj.

Med mig.

Vad gör du här? Här får du inte vara!

-Ut härifrån! -Jag söker Ulf Maston.

Jag är Ulf Maston. Vem är du?

FBI. Jag vill prata om Project Quill.

Project Quill.

Du ringde. Följ med mig.

Det här är Project Quill. Det som finns kvar.

Det var en psykobiologisk inkubator.

Målet var korspollinering och informationsdelning-

-mellan olika projekt och discipliner.

Vi fick medel för att studera PTSD.

Hur vi kunde hjälpa soldater som kom hem från Vietnam.

Traumahantering.

Problemet växte.

Om du kan lyfta på locket till råttburen...

Okej, kompis.

Så där, ja.

Det gör inte alls ont.

-Kan du hålla i honom? -Visst.

-Tack. -Hej.

Okej. Följ med mig.

Hur passar råttorna in?

Kroppen har en specifik biokemisk respons på stress.

Olika objekt reagerar olika när de utsätts för trauma.

Är det dina försöksobjekt?

Ja, under Quill.

Råttor har ryktet som smittspridande monster.

Men de är intelligenta sociala varelser.

-Visste du att de lever i grupp? -Nej.

De tar hand om varandra om nån blir skadad eller sjuk.

-Skyddar de varandra? -Det kan de.

Individuella råttor reagerar olika på stress, precis som människor.

Jag har länge studerat vilket hormon som ger motståndskraftigast reaktion.

Varför hanterar vissa människor stress bättre än andra?

Varför bryter vissa ihop?

Om jag kan få fram den rätta kemiska kombinationen-

-föreställ dig vad det skulle innebära-

-inte bara för soldater som kommer hem från kriget, utan för samhället.

-Har råttorna gett nån tur? -Jag har fött upp dem själv.

De har kommit väldigt nära-

-den bästa kombinationen stresskemikalier.

Funkar det?

Inte som förväntat, som så ofta inom vetenskapen.

Så där, ja.

Men det är intressant.

Serumet funkar, men inte på det sätt som jag hade förväntat mig.

Råttorna står emot stress och får färre hjärtattacker.

Större chans att överleva i ett slagsmål, men de blir aggressivare.

Det blir våldsamma, till och med mordiska mot varandra.

Det här är agent Isaac. Professor Maston.

Det var aldrig min avsikt.

Project Quill förlorade sin finansiering.

Och vi upplöstes.

Experimenterades det på människor?

Nej, nej. Det kan man inte utsätta nån för.

Det finns förbud mot sånt.

Men kan nån ha försökt?

Fortsätta experimenten på människor, alltså?

För många år sedan hade jag en kollega.

En beteendepsykolog. Han tänjde på gränserna med sånt.

Men det blev problem på en gång.

-Lu-Fang blev inte kvar länge. -Vem?

Lu-Fang Shen. En briljant teoretiker.

Shen var ute efter en väldigt specifik profil.

Du hade det han var ute efter.

Det slutade inte så bra.

Lugna ner dig.

Text: Maja Falk www.sdimedia.com