Original subtitles

Zauberwald.

Ett känt sanatorium.

Jag hade en släkting som dog.

Hade farfar vetat om kamerorna

över hela hans mark.

Bra terapeuter använder alla verktyg de har.

Låt mig ta dem.

En resväska saknas. Den hämtades kanske inte från bilen.

Den är väldigt viktig för mig.

Självklart.

Syster Agnes.

Är du nunna?

Det här är alltså södra flygeln.

Jag är Matteo.

Martin Siebmacher. Mashas kollega. Jag är forskningschef.

Jag tänker inte sova i samma rum som

du och din olämpligt unga pojkvän.

Jag försökte knacka på din dörr tidigare.

Jag kan inte sova i mitt rum, och jag

kan inte sitta i baren hela natten.

- Peter. - Ja?

Var är din pappa?

Han har blivit försenad.

Vi kan inte börja utan alla här.

Vem är han?

De säger att dessa droger är framtidens väg.

Många miljardärer finns som inte är David Sharpe.

Du får lita på mig.

Du gör det väldigt svårt.

- Trevligt att träffas. - Tack.

Hur går det för dig?

Det går inte bra.

Det känns som om jag bara existerar.

Masha, ditt barn dog i dina armar.

Hur tänkte du att det skulle bli bättre?

Så, du säger…

…att det finns ingen anledning att leva?

Kanske inte.

Ändå har du inte kastat dig själv från en skyskrapa.

Det finns ingen återvändo från stället där du är nu.

Vi kan bara försöka göra det liv som är kvar…

…uthärdligt.

Jag är väldigt rädd.

Jag är rädd att… jag inte minns henne.

Jag minns inte hur hon ser ut.

Jag minns henne inte.

Jag minns inte hennes doft. Jag kan inte…

Hur gick hon? Jag minns henne inte.

Det är kanske här som vårt arbete börjar.

Vi kan kanske tillsammans föreställa oss henne tillbaka till livet.

Låt oss försöka.

Lita på mig.

Lite koffein.

NIO FRÄMLINGAR

Jag är orolig över dig.

Dina metoder är väldigt oortodoxa.

Det är ditt fel.

Vadå? Vad menar du?

Det var du som presenterade mig för det här för tio år sen.

Jag är skyldig mitt liv till ditt mod.

Jag skulle aldrig nånsin

låta nåt hända det här stället.

Jag skulle aldrig äventyra dess säkerhet.

Nånsin.

Och ändå.

Jag har en leverans.

Det är det jag menar.

Gömma bagage för gästerna.

Oortodoxt.

Jag skyller på dig.

Du har överträffat dig själv. Det här stället är sjukt.

Och hon är ormoljeförsäljare.

- Hon är det. - Inte alls.

Jag lovar dig, hon är otrolig.

Och hon verkar arbeta på ett mystiskt sätt.

Du känner inte henne,

- och hon är inte Gud. - Jag vet.

Hon är en snygg dam i långklänning

som plockar svamp.

Det är ju drömmen, väl?

Under andra omständigheter, kanske.

Det är en mardröm. Jag vill inte vara här.

Älskling, försök bara, okej?

Försök att ha ett öppet sinne.

När du har ett öppet sinne,

lämnar det dörrar öppna för hemska saker.

Du borde skriva ner det. Det var ganska djupt.

Dra åt helvete, Wolfie. Fan ta dig. Jag vill inte vara här.

Älskling, hör på. Du har många trauman.

Jag tror att detta kan hjälpa.

Herregud. Har du trauman?

Ja.

Du är mitt trauma.

Så lägligt för dig.

Kom igen, älskling.

Jag menade det på ett kul sätt.

Varför var det här en bra kväll?

För tjejen försöker smyga iväg innan jag har vaknat.

Jag smyger inte ut.

Jag tror att du smyger ut.

Ja. Och nu har jag ljugit

på ett ställe för sanning och helande.

Jag ska se om gudomligheten inom mig kan hitta

viljan att förlåta gudomligheten inom dig.

Namaste.

Namaste.

Missförstå mig inte. Jag hade kul igår kväll.

Jag med.

Så pass roligt

att jag kan säga att vi kanske borde, du vet…

…göra om det?

Verkligen?

Varför är du chockad?

Nej, det är jag inte. Det är fint.

Men jag borde nog ändå gå.

Din pappa kommer ju snart.

I teorin, ja.

Jag antar att du vill att jag går.

Jag tror verkligen att vi lever i ett samhälle

där män ständigt säger åt kvinnor vad de ska göra

och vad de inte ska göra, och jag…

…jag vill inte vara problemet.

Dra åt helvete.

Säg bara vad du vill, Peter.

Ska jag hämta mina grejer och vara här med dig ett tag

eller ska jag tillbaka

till min mamma och hennes parfymindränkta

älskare som jag tror föddes efter Spice Girls-spliten?

Få se om jag förstått rätt.

Du vill att jag

säger till dig

vad jag vill.

Ja.

Jag verkligen, verkligen vill?

Det där var jag.

Och det.

Sporty Spice!

Nej, nej, nej!

BRIAN - VAR MODIG! M

"Var modig."

Ja, hallå. Engelska, tack?

Tumkin, T-U-M-K-I-N. Ja.

En silverresväska.

Jag tror att den lämnades längst ner i…

Ja, jag är kvar här. Kom tillbaka senare.

Ursäkta besväret.

Du har min resväska.

- Varsågod. - Tack så mycket.

Helmut lyckades hitta den.

Den försvann i vår flygbuss.

Okej, ingen fara.

Nej, men vi var oroliga.

Den här väskan är väldigt viktig för dig, eller hur?

- Ja. - Och vår personal tappade den.

Jag är bara glad över att ha den tillbaka.

Du får uttrycka din frustration om du vill, Brian.

Kom igen.

Ni blev separerade.

Du blev separerad från väskan, vilket var otroligt.

- Helt jävla otroligt! - Just det.

- Säg det. - Ja. Det var otroligt.

- Helt jävla otroligt! - Helt jävla otroligt.

- Ja. - Helt jävla otroligt!

- Ge mig min väska! - Helt jävla otroligt!

- Ja! - Helt jävla otroligt!

- Ja! - Ja.

Är det här min privata session?

Vi väntade ju på den nionde gästen.

Brian, det finns bara en av dig.

Och visst är det underbart?

Har du sett mitt program?

Ja. Självklart.

Det var min dotters favorit.

Verkligen?

Jag visste inte att vi sändes i Östeuropa.

Vi hade ett videoband. En piratkopia.

Och nu är hon borta.

Ja, och det är väldigt sorgligt.

Men vi måste gå vidare, eller hur?

Släppa saker?

Ja.

Det här är min session.

Är det här det jag tror att det är?

Redo?

Hej.

Jag har inte sett dig på väldigt länge.

Ja.

Tack.

Okej.

Okej.

Här.

Pralinbitarna är ännu godare.

Vi ses senare.

Brian Tumkin.

Mod.

Kan du be Ermeline vispa ihop ägg florentine

och en Bellini för att hjälpa denna tråkiga muffin?

Gärna, men allt följs till punkt och pricka.

Är det här frukost?

I sin helhet?

För idag.

Herregud, hjälp mig.

Du borde verkligen äta.

Veganska, glutenfria och utan socker.

Så ni kan bara hugga in.

Det kommer inte att hända.

Hon drogar folk och jag blir

särskilt misstänksam när farmaceuter säger åt mig att äta.

- Uppfattat. - Kan du sluta vara oförskämd?

Jag kan tydligen inte.

Du måste gå in, dummer.

Vad gör du här?

Säger vad du ska göra, som alltid.

Du måste gå till skolan.

Men jag vill inte.

Vill du inte?

Nej, jag kan…

Vill du inte lära dig läsa och skriva och ta reda på var Australien är?

Det vill jag.

Men jag bara…

Du kan viska det.

Jag är rädd.

Michael, är det okej om jag upprepar det du just sa,

så våra vänner hemma kan höra?

Varför är du rädd för att gå i skolan?

Jag är rädd för de andra barnen.

Men varför?

Har de taggar som kommer ut ur ögonen?

Nej, men jag är rädd att de kan vara elaka

eller göra nåt som sårar mig.

Det låter läskigt.

Men att känna sig rädd är bara en känsla.

Ibland känner vi oss glada.

Ibland känner vi oss ledsna.

Ibland känner vi oss modiga.

Om du går till skolan, även om du är rädd,

tror jag att du nog är den modigaste killen jag känner.

Michael, kom hit.

Du är speciell.

Det finns bara en av dig.

Och är inte det underbart?

Du har fått panik helt enkelt.

Det är stress.

God morgon.

God morgon.

- Tuff kväll? - Mamma.

Vadå? Vi är alla vuxna här.

Är vi?

Ja. Jag har 28 år.

Tappa inte bort nåt av dem.

Hej igen.

Jag vill be om ursäkt för mitt beteende.

Jag trodde att du jobbade på hotellet.

Det var väldigt okänsligt av mig

och jag borde aldrig anta liknande saker.

Vi hade precis träffats

och jag var klädd som en i personalen.

Jag tycker inte att du behöver be om ursäkt.

Vilket rimligt och lämpligt svar.

SÖKA EFTER FÖDA

Är allt okej?

Pratar du med nån?

Nej, det gör jag inte.

Sök efter föda, berätta för dem.

Så idag…

…är det samla föda-dag.

- Ja! - Vad?

Jag skickade dig boken.

Men på första dagen?

Och med "söka föda" menar du väl att vi ska ta drogerna?

Det var då de blev höga första gången

på det andra stället och dödade buffeln.

- Geten. - Nej, jag dödar inget.

Jag föredrar att inte bli hög

med en massa folk.

Jag föredrar att inte ta droger heller.

Just det, bara oxi, valium,

och propofol, och…

Jag älskar propofol.

Har ni propofol här?

Det är ju därför vi är här.

För drogerna, eller hur?

Jag är inte här för drogerna.

Jag fördes hit under falska förespeglingar.

Det där är så inte sant.

Min flickvän kan inte hantera faktum att jag inte kan spela piano.

Vänta, du är pianounderbarnet.

Jag har hört henne spela på Carnegie Hall.

Du var otrolig.

Tack.

Jag har dragit mig tillbaka.

Vet du vad, Martin?

Vid närmare eftertanke så… kan jag ta drogerna.

Att söka efter föda handlar inte om medicinering.

Att söka efter föda handlar om…

…att knyta an till jorden.

Och få kontakt med varandra.

Okej, så inga droger, alltså?

Ska vi inte vänta på hans pappa då?

Han kommer, tror jag, när som helst.

BRIAN LEDER

Brian,

du har blivit utvald till gruppens ledare.

- Verkligen? - Allvarligt?

Det finns mycket ätbart som kan hittas i skogen.

Under två meter med snö, raring?

Du kommer att bli förvånad.

- Här har ni botaniska kartor. - Ja.

- Dela ut dem. - Okej. Ursäkta mig.

Känner ingen annan obehag över att han har blivit ledare?

Han borde aldrig mer ha makt igen.

Älskling, vad klagar du på nu?

Det här är Brian Tumkin.

Brian Tumkin? Ingen?

Applebaum-barnen.

- Crabapple-- - Crabapple Clubhouse.

Immy älskade programmet som liten.

Jag älskade det tills han blev cancelad.

Inget program varar för evigt.

- Vad hände? - Visade han penisen?

- Nej, självklart inte! - Det låter bekant.

Blottade du dig?

Nej, det var Nate från Nötgänget.

Jag gjorde inget sexuellt med nån.

Vad gjorde du då?

Jag bara…

Jag vet inte. Jag var lite krävande.

Våldsbenägen, skulle jag säga.

Om alla skulle må bättre om jag avstod…

…så gör jag det gärna.

Jag tycker att förlåtelse är viktigt och omvälvande.

Jag håller med.

Och alla är för känsliga nuförtiden.

Du har rätt, mor.

Alla borde förlåtas oavsett brottets natur.

Även om flickan låses in i en garderob.

Kom igen. Det var en olyckshändelse.

Jag trodde att hon var ute och lekte.

Där jag var ensam

för du sparkade barnflickan som du trodde stal från oss.

Därför låste jag garderoben!

Jag börjar tro att det inte är du som är problemet här.

Kan vi inte fokusera på uppdraget?

Det var djupt traumatiserande för mig.

- Förstår du det? - Förlåt, gumman. Det var en annan tid.

- Nej. Jag är inte så gammal! - Vi måste gå och göra det här.

Nu är de tysta.

Visa oss vägen.

- Varför bytte du dag? - Därför.

Du är besatt av planen, schemat…

De löser det.

Jag börjar inte programmet förrän pappan är här.

Peters pappa?

- Ja. - Varför?

För det är en ekvation.

Den här gruppen har specifikt kallats

för att komplettera varandra.

- Gör inte så. - Gör inte vadå?

Du kommer närmare för att överrumpla mig.

Du ska inte dominera mig med såna trick.

Du använde ordet "dominera".

Det är vad det handlar om.

Jag förstår inte.

Du hoppades få bestämma, men hon

valde mig.

Du har talang,

men det här är en klinik.

Att lämna över makten till en kändis…

Det är en sak till.

Vi är vänner, eller hur? Kom igen, dela…

Miljardären.

- Ursäkta? - Pappan, David Sharpe,

som är så kritisk mot allting,

Imogen hade en poäng om Matteo.

Vad är din poäng?

Jag vill bara kunna lita på dig.

Jag ser fram emot att vi båda får det vi behöver.

Jag vet inte mycket om att livnära mig på jorden eller vandra.

Eller hitta middag djupt nere i snön och i minusgrader.

Men jag vet…

…att vi kan åstadkomma allt

så länge vi samarbetar.

Samarbetar. Sponsrat av bokstaven S.

Det är Sesame Street.

Vi borde…

Vi borde gå i par och täcka mer mark.

Nej, jag är med Agnes.

Wolfie, följ med mig bara.

Imogen och Peter, och Matteo och…

Var är Victoria?

Hon inte här.

Kommer hon inte?

Nej, hon har…

Hon har en stukad känsla.

Hon har "stukade känslor"?

Ja. Nej.

Jag går med dem.

Är det okej med dig?

Nej, det är det inte.

Men när har brist på samtycke stoppat dig?

FÖRFALLET

OBETALT

LIVSSLUTSPLANERARE

Ärligt talat…

Jag tror inte att jag förstår varför hon är så arg på mig.

Jag ljög faktiskt inte.

Jag sa: "Vi ska på en terapeutisk retreat i Alperna."

Ursäkta mig, men var är vi?

Ja, vi är på en terapeutisk retreat i Alperna.

Det här är för hennes skull. Det här är inte för mig.

Jag försöker hjälpa henne.

Är det inte det jag ska göra?

Jag antar det.

Är inte din grej att hjälpa folk?

Var inte det poängen med programmet?

Jag försökte mest lära barn att uttrycka sina känslor.

Det var inte många lesbiska

som kom till Crabapple för parterapi.

Om nån ska vara arg så är det jag.

Hon kastade inte bara bort sin karriär, utan min också.

Hur ska jag låtsas som att det är normalt?

Att bara… inte bry mig?

Ibland misslyckas folk

för att de inte bryr sig, och ibland…

…misslyckas folk för att de bryr sig för mycket.

Är det från ditt program?

Nej, barn misslyckas inte.

Folk, föräldrar, lärare, vänner,

de får dem att känna så.

Och det är väl ingen trevlig känsla?

Nej, antar inte det.

Vi försökte bara få den där dåliga känslan att försvinna.

Vi vill bara ha en vän som lyssnar på oss.

Det man ska komma ihåg är…

…att alla förtjänar en bästa vän!

Och kanske är din bästa vän du.

Det finns…

…trots allt bara en av dig.

Och är inte det underbart?

Det var snällt det du gjorde för Brian.

Att lugna ner alla så där.

Du tror inte att det är sant, det de säger om honom.

Jag tror inte att det folk säger alltid är vad folk är.

Ibland kan världen vända en vänlig själ ryggen,

och ibland kan den lysa upp mörker.

Varför är du så arg på din vän?

Min vän?

Rumskompis?

Menar du Wolfie?

Du jävlas med mig.

Varför…

…slutade du vara nunna?

Varför slutade du spela piano?

Det är inte som…

…att jag slutade, det är mer som…

…som att "det" slutade.

I början hörde jag musiken,

jag kunde bara inte få den ur mina händer.

Sen hörde jag den inte heller.

Nåt liknande hände mig.

Med musik?

Med Gud.

Så det var därför du kom hit? För att…

…du slutade tro?

Jag kom för jag fick ett samtal.

Jag svarade därför att jag har gjort det hela livet.

Jag kom hit för att få förlåtelse,

och bara hon kan ge den.

Masha?

Gud.

Titta, edelweiss.

Är det här edelweiss?

Skojar. Det är ett Sound of Music-skämt.

- Ja. För att du är nunna. Okej. - Bra där.

Gud, så vackert det är.

Det här är ett av de mest hisnande ställena jag sett.

Han hade älskat det.

Din far?

Hur det hände?

Vad?

Din far, hur han dog?

Nej, nej, han är inte död.

- Inte död? - Nej, han sitter fast i München.

Inte bokstavligen, metaforiskt. Han är upptagen.

Jag trodde att han var död.

Förlåt, jag…

Min engelska är inte bra, så…

Nej, den är helt okej.

Den är inte helt okej.

Den är jättebra.

Vad heter han, din far?

- David. - David.

Vänta.

Peter Sharpe.

Är din pappa David Sharpe?

Den David Sharpe?

Ja.

Det förklarar mycket.

Vänta lite. Vad menar du med det?

Ingenting. Jag bara… Inget.

Nej. Du tror att du känner honom

för att du har läst ett par artiklar på nätet.

Du borde inte tro allt du läser.

Hur är han då?

Han är lysande.

Han är ett geni, till att börja med.

Kanske inom spektrumet.

Fråga Matteo hur hans pappa är.

- Okej. - Min far är död.

Min mamma med.

Länge nu utan, kanske…

Jag vet inte, kanske 13, 14 år, så…

Vad hände?

Krig.

Titta.

Hej, Super Mario.

Vilket krig?

Det är nog oartigt att fråga just nu.

Jag har nått dagens gräns.

Det är okej. Jag fortsätter jobba.

Hoppas du inte skjuter skallen av dig.

Vår situation är inte så hemsk.

Frestande, men, nej.

Bara lite terapeutisk jakt.

Jag har aldrig förstått lockelsen med jakt,

men gå du och njut.

Det var på tiden.

Ska jag?

Självklart inte.

Martin.

Ta honom till hans rum, isolera honom.

Okej.

Allihop, mums. Ja.

Verkligen.

Det här är giftigt.

Ta bort det då.

Brian.

Bra jobbat.

Alla andra då, Martin?

Okej, vad gör vi nu?

Härnäst ska ni förbereda middagen.

- Vad? Vad är detta? - Dra åt helvete.

Varför måste vi laga middag?

Det finns en hel armé av er. Finns det ingen kock?

Det är inte poängen med övningen.

- Brian? - Ja?

- Du bestämmer. - Vad?

- Ändå? - Ändå.

Vad var det där?

- Vad? - Du suckade.

- Inte alls. - Du andades ut ljudligt.

- Förlåt att jag andades högt. - Okej.

- Okej. - Kom igen, vi chillar.

Vi är lite hungriga.

Då går vi och gör nåt åt det.

Hon driver med dig.

Hon tycker att du förstör allt.

Vi tar henne.

Min pappa försvann också, Rebecca.

- Verkligen? - Ja.

Och det gjorde mig ledsen.

Men också arg.

Det är okej att vara arg.

Ilska är bara en annan sak att känna.

Men det betyder inte… Bryt!

Vi tar henne.

"Ta henne"?

Vad betyder det ens?

Vad sa du?

Inget. Nej, jag är bara väldigt hungrig.

Vad gör du?

Gör soppa.

Kan vi garantera att allt vi hittade är ätbart?

- Det får vi snart veta, antar jag. - Löjligt.

Finns det ingen rumsservice?

De måste förbereda magen för drogerna.

Roten är bra för mikrobiomen, magen,

men inte bladen.

- Ta bort de där. - Okej.

Gräshoppan beslutade att hedra oss.

Ursäkta mig?

- Du kan väl den sagan, Brian? - Vad?

Gräshoppan och myrorna.

Myrorna gör allt jobb,

och gräshoppan bestämmer att den förtjänar mat med.

Du måste sluta tracka din mamma.

Säg inte så.

- Imogen. - Och rör mig inte.

Varför är du sån?

- Återgå bara till matlagningen. - Okej.

- Brian. - Ja?

Jag pratar gärna med dig.

Men det slutar med att jag ber dig dra åt helvete.

Okej. Vad har jag gjort dig?

Allvarligt. Vad fan har jag gjort dig?

Du förstörde min jävla barndom.

Jag förstörde inte den.

Hon förstörde din barndom.

Herregud, jag blev bara förbannad på en kameraman.

Men fråga dig själv, vem tjänade på

att spela upp den videon om och om igen?

Inte han.

- Nej. - Inte du.

- Nej. - Definitivt inte jag.

- Jag förlorade mitt program, liksom. - Det gjorde du.

Hela mitt liv reducerades till klickbete.

Skandal.

Och plötsligt var jag olämplig att umgås med barn

för att jag var en människa som felade,

som blev arg ibland,

och kände mina känslor,

och skrek, precis som jag sa till barn som dig att det var okej.

- Minns du? - Det gör jag.

- Och vet du vad? - Vad?

Jag misslyckades.

- Ja. - Ja.

Och folk som du är beviset.

Jag misslyckades för att allt jag försökte göra

var att lära folk att ha lite tolerans,

lite medkänsla för människor när de inte var perfekta.

Men på nåt sätt…

…på nåt sätt hamnade vi

med en generation av gnälliga, dömande,

skenheliga, små skvallerbyttor,

som saboterar nån som försöker fixa mat till svältande människor

istället för att bemöta det som verkligen

gör dem arga, vilket är att världen suger!

Och det finns inget som nån av oss kan göra åt det.

Förutom att kanske ge varandra

lite av en chans ibland!

Helvete!

Imogen.

Kom igen.

Vem pratade precis?

Vem pratade precis?

Vem i filmteamet är så respektlös?

Jag kan inte fatta att jag

måste säga detta, vi lär barn

hur man hanterar komplicerade känslor

om vad som kan vara ett grundläggande trauma i deras liv!

Och nån här, nån här,

tycker att det de har att säga är viktigare.

Det är oacceptabelt!

O-jävla-acceptabelt!

Vem var det? Vem fan var det?

Var det du?

Var det du? Vem fan var det?

Jag fortsätter inte förrän nån berättar

vem fan jag sparkar just precis nu!

Filmar du mig?

Filmar du för fan mig? Skojar du?

Ingen filmar här förutom jag, din jävel!

Jag tappade det helt.

Jag vet inte.

Du verkar typ ha hittat det.

Fick du choklad i ditt rum i morse?

- Nej. Ingen choklad. - Okej.

Jag antar att det var en speciell grej till mig.

Jag vet inte. Det kanske…

Det kanske utlöste nåt genombrott.

Hade gärna velat veta vad det var.

Du liksom artikulerade det.

Du tillät dig själv att ha ett, typ,

riktigt mänskligt ögonblick.

Nej, jag var elak.

Det var du, Brian. Du var riktigt, riktigt elak.

Jag tror inte att du minns mig, men…

Jag var med i programmet.

Underbarnet.

Jag gillade inte det ordet.

Jag minns.

Du frågade mig…

…vad jag ville bli som vuxen.

- Astronaut. - Ja.

Visste du att de tror att det finns en biljon stjärnor i Vintergatan?

Och att varenda en vi kan se här på jorden

är större och ljusare än vår sol?

Det är så coolt.

Mina föräldrar var rasande.

De skrek på mig för att jag inte pratade om piano.

Jag bara…

Jag var bara så glad att nån lyssnade.

Och du lyssnade verkligen.

Och ingen annan.

Ingen annan gör det.

Vad gör du?

Hej, Tina.

Jag är ledsen att…

…Brian sa att världen sög.

Det är okej, Jessie.

Den gör det typ.

Vad gör du?

Du ska slippa mig.

Vart ska du gå?

Jag vet inte.

Vad är det för fel på mig?

Många där nere vet inte vad som är fel på dem heller.

Varför gör jag så mot folk?

Varför kan jag inte låta allt vara?

Varför är jag så jävla…

Dömande?

För att du är uppmärksam.

Folk gillar inte det.

Och de gillar inte mig.

De har aldrig gjort det. Och jag tänkte att…

…om Brian Tumkin nånsin träffade mig, skulle han gilla mig.

Varför bryr du dig om vad han tycker?

Jag var besatt av honom.

Även när jag var för gammal.

Det höll mig samman när min pappa dog.

Har din pappa dött? Och du sa ingenting?

Vi var i skogen och pratade bokstavligen om döda fäder.

Jag vet, men när nån säger att de är föräldralösa,

verkar det lite självbelåtet

att typ: "Ja.

Min pappa dog när jag var barn också."

Och jag gillar inte att prata om det.

Du kanske måste.

Jag är inte redo än.

Kom in.

Tog du med en satellit?

Nej, vi måste stoppa det.

- Jag har en backup. - Du är sen.

Jag har ett schema på mitt andra program

som involverar många människor,

- inklusive din son. - Ja.

Var är Peter?

Peter är, misstänker jag, i sitt rum.

Misstänker du?

Vadå, är han hög?

Vi kan inte börja förrän alla är här, och du

var inte här.

Jag är inte "lita på mig"-typen.

Så när din inbjudan kom, om jag ska vara ärlig,

kastade jag nästan den. Men Peter hade en, så…

- Så du kom för Peter? - Det gjorde jag.

Bara Peter?

Varför annars?

Vila lite.

Jag skickar upp mat.

Så inget "trevligt att ses igen"?

Självklart. Trevligt att se dig igen.

Trevligt.

Från och med nu,

gäller distans.

Jag skickar upp mat.

Vila lite. Stor dag imorgon.

Absolut.

Undertexter: Tatjana Majerle

Kreativ ledare Monika Andersson