Original subtitles

Är det bara vi?

Va?

Är det bara vi?

Finns det inga fler?

Jag hör inget.

Vi tar dig till sjukhuset.

Hur mår du?

Kan du berätta vad som hände?

Hur överlevde du?

Vad hände?

103 biljetter har kontrollerats har vi just fått veta.

Estonia samägdes och bemannades av ett svenskt rederi-

-och den estniska staten.

Av de 188 i besättningen som har kontrollerats-

-var 13 svenskar.

Har du lämnat dina personuppgifter?

Vi dubbelkollar några saker innan vi går igenom vad du minns.

Är det okej?

Hej, jag vill prata med Ari. Finns han där?

Ett ögonblick.

-Luoma-aho. -Hej.

Det är Jenny från...

Du räddade mig från flotten.

Hur har du fått tag på mitt nummer?

Såg du vad som hände med pojken?

Jag har ingen aning varför olyckan skedde.

Ja, ja...

Jag är glad att du är okej.

Jag ville egentligen bara säga...

Tack.

Tack.

Jag gjorde bara mitt jobb.

Nej, sluta.

Ge mig en passning.

Snyggt.

Henri.

Alla är på plats.

Är allt som det ska?

-Hur är det där ute? -Ovanligt tyst.

-Själv, då? -Raud lovade att ta mitt parti.

-Och du tror på honom? -Han lovade.

-Låt oss se hur det går. -Ja.

Ett bra utkast, men ofullständigt.

Vi borde inte offentliggöra utredningen före årets slut.

Vi har redan skjutit på det flera gånger.

Nu har vi satt ett datum och vi har gett ett löfte.

Det är oklokt att ge löften.

Ska vi rösta om saken?

Vem kan leva med detta utkast?

Vad är det för fel på Peltonens utkast?

Det här är inte rätt sätt att ändra i texten.

Ge mig nåt konkret att jobba med istället.

Det är inte bra nog.

Exakt, eftersom det är ett utkast.

Ett utkast...

Vi måste bli klara med utredningen.

Upp med handen, de av er som vill avsluta utredningen.

Självklart vill vi alla få färdig utredningen.

Då tar vi en titt på utredningens första sida.

-Några kommentarer? -Ja.

Jag har 17 kommentarer angående sida ett.

Vi ser ingen anledning att stoppa det här.

Förseningar skulle orsaka ytterligare sorg för de anhöriga.

De jag har talat med är rädda att vraket ska plundras.

Vi måste vidare så vi avslutar här.

Experterna påstår att man kan bärga skeppet.

Det är fullt möjligt, all teknik finns.

Man kan ta upp allt.

Trots det så vill beslutsfattarna inte det.

Varför, vad säger ni om det?

De var helt tysta första dagarna efter olyckan.

Är inte det konstigt?

Höll inte statsministern ett tal dagen efter olyckan?

Det gjorde han, han höll ett tal. Absolut.

Först sa de att allt ska upp.

"Färjan ska upp", sen ändrade de sig.

Sen sa de nåt annat. Först var det si och sen så.

Kan man verkligen säga att de var helt tysta då?

Nej, det kan man inte.

Det får vi prata om nästa vecka.

Lektionen är slut, tack för idag.

Prick klockan åtta på skolgården imorgon.

Ni måste ha matsäck också.

Hej.

Min mamma sa att du var på färjan.

Jag är ledsen, men jag kan inte prata om det.

Du har gymnastik nu. Tack för idag.

Du kommer för sent.

-Hej då. -Hej då.

Det är okej.

Ta det inte personligt.

-De har inget emot dig. -Jag vet.

De vet inte hur du har fått kämpa för att nå fram hit.

Jag vet.

Det är lugnt.

Vi fick den här från tyskarna för fem minuter sen.

En preliminär utredning.

"Utredningen från Sverige, Finland och Estland är irrelevant."

"De har inte lyckats få fram olyckans huvudorsak."

"De har inte hittat några strukturella fel på Estonia."

"Vår slutsats är att olyckan orsakades av misstag"-

-"som begicks av fartygets ägare och dess besättning."

Hur kan de fortfarande veta vad vi gör?

Endast en av utredningarna kommer att bli den officiella.

Deras förklaring förklarar inte saken.

Om den förklaring är sann så borde fartyget inte ha sjunkit.

Det är nåt annat som inte har blivit sagt.

Den här utställningen, bygger på vårt utredningsmaterial.

Den visar att haverikommissionen-

-har rätt många "ovanliga inslag" i sin utredning.

Jag blev rasande-

-när den internationella haverikommissionen 1994-

-hävdade att det fanns strukturella fel på fartyget-

-redan innan de hittade och plockade upp bogvisiret.

Vi vet att de undviker att prata om andra teorier.

Teorier som den om en explosion.

Kollision med en annan farkost.

Eventuella skador från militär utrustning.

Jag vet att ni alla har en massa frågor.

Jag hoppas att ni får svar.

Vi frågade några framstående sjökaptener och...

Är du okej?

Förlåt, jag vet inte varför jag reagerar så här.

Du behöver inte be om ursäkt.

Varför säger de inte bara vad som hände?

Det är ingen som säger nåt.

Vira om filten bättre. Allt är bra nu.

Här är saker från helikoptern. Vi vet inte vem de tillhör.

Om nån minns vems de är, så kan det hjälpa oss med identifieringarna.

Tänk inte på det. Vi ska få in dig i värmen.

Anna Göransson, lärare från Sverige.

-Hej, jag heter Olli Falk. -Hej.

Vi ska ordna skjuts till sjukhuset i Åbo åt dig.

De kommer att vilja ställa frågor om vad du minns.

Jag...

Jag vet inte vad jag minns.

Försök bara minnas det du kan.

-Jag vill ringa min familj. -Just nu samlar vi in alla uppgifter.

Vi ska informera de överlevandes familjer.

Min man vet inte var jag är.

Kenneth Göransson, ja.

Jag ska se efter.

Finns det nån Göransson här, Kenneth Göransson?

Kenneth Göransson.

Finns Kenneth Göransson här?

Jag heter Kenneth.

Du...

-Jag heter Kenneth. -Jag tror jag har din fru här.

Orkar du prata? Jag har Kenneth här.

Hallå, är det Anna? Hallå?

Anna?

-Det är ingen där. -Jo.

Hallå?

Anna?

Anna...?

Är det du, Anna?

-Hallå? -Jag kan ta den.

Anna?

Olli Falk, jag ringer från regementet på Utö.

Vi har din fru här hos oss, Anna Göransson.

Hon befann sig på Estonia, men hon lever.

Hon klarade sig.

Under omständigheterna mår hon okej-

-men hon orkar inte prata med nån just nu.

Det ska jag säga.

Jag tycker inte att de överlevandes situation är sämre än de anhörigas.

Vår organisation har kontakt med stödgruppens advokater.

De håller på att inleda en rättsprocess-

-mot varvet och klassningssällskapet.

Jag vet. De närmade sig oss också.

Ska inte våra organisationer gå ihop?

Vi blir så mycket starkare.

Om jag ska vara ärlig-

-så är det många i vår organisation som var på färjan.

Våra familjer är kvar där nere.

Då tror jag att nästan alla har kommit.

Välkomna.

Jag tycker vi börjar med-

-mötets första punkt som är försäkringsfrågor.

Försäkringsbolagen ser över en kompensationsplan-

-till överlevarna och de anhöriga.

Enligt listan rör det sig om 2 300 personer.

Förlåt.

Har de sagt nåt om att bärga kropparna ur havet?

Enligt myndigheterna-

-skulle det bli dyrt och svårt.

Det är tydligen helt omöjligt att bärga kropparna nu.

-Nu pratar de bara om pengar? -Det är inte bara det.

Enligt experterna är det omöjligt att plocka upp kropparna.

De har legat i vattnet för lång tid. De går helt enkelt sönder.

Förlåt, men du pratar om min fru.

Min fru ligger kvar nere i vraket och min svärfar.

Förlåt, men det känns konstigt att prata om rättvisa och kompensation-

-när vi hanterar helt olika förluster.

Jag förstår det.

Jag tror också att ni förstår varför vi är här.

Jag måste bara få säga en sak.

Jag förstår att motviljan att bärga Estonia väcker-

-starka känslor hos er. Men vissa av er tänker inte så.

Jag sitter med i de här samtalen-

-om hur det här ska fortgå.

Det är ändå så att vi söker efter ett respektfullt sätt-

-att hantera de avlidna.

Vilket gör att vi strävar efter...

...att helt enkelt låta Estonia bli en gravplats.

Vi arbetar för det, alla tre länder arbetar för den saken.

Att så fort som möjligt förklara Estonia som gravplats.

Mikaela, de pratar om att täcka över vraket med betong.

Jag förstår inte hur det går ihop.

-Hur ska man undersöka vraket då? -Det är för att skydda vraket.

Man vill hitta ett sätt att göra en gravplats.

Havet är en värdig gravplats.

Förlåt, men jag skiter i historia. Jag vill ha hem min fru.

Vi får lugna ner diskussionen lite.

Vi måste ta en sak i taget.

Huvudsaken är att vi blir lyssnade på och att vårt ärende går framåt-

-i försäkringsfrågan som också är en del av det hela.

Förlåt.

Jag vill veta hur diskussionerna går om att ta upp kropparna.

Jag vet att vi är jättemånga olika människor här-

-men jag måste få prata ur min synvinkel.

Om man skulle bärga Estonia...

Jag tror att det är oerhört många som skulle bli upprörda-

-om man skulle behandla kropparna på det ovärdiga sättet.

-Ovärdiga sättet? -Ja, det är döda kroppar.

Nu får jag prata, snälla Mikaela! Jag ska bara säga en sak!

Det jag säger... Nej, det gör jag inte.

Vad menar du? Kan du prata klarspråk nån gång?

Vad ska du göra om du inte hittar din fru där nere?

Snälla, får jag prata?!

Jag vill ha hem min fru. Jag skiter i allt det där andra!

Du säger till mig att min fru ska bli jävla fiskmat!

Förlåt, men ingen lyssnar på mig!

Igår publicerades slutrapporten.

En defekt på bogvisiret pekas ut som en av grundorsakerna till olyckan-

-som fick ödesdigra konsekvenser i det hårda vädret.

Är rapporten sanningsenlig?

Definitivt inte, vågar jag säga.

Det är ett sätt att beskriva händelseförloppet-

-men det är inte är hela sanningen.

Om jag talar lite mer från hjärtat, vill jag säga-

-att jag är upprörd att andra teorier inte har tagits upp.

Utredningen skulle innehålla ett antal bilagor.

Bilagan som jag skrev om den estniska besättningens-

-iblandning i olyckan finns över huvud taget inte med.

Det gör mig väldigt besviken.

Många av oss överlevande-

-slås av det faktum att ingen brydde sig om vad vi hade att säga.

Inte en enda passagerare har blivit intervjuad av kommissionen.

Det där var inte alltför illa.

Dags att vakna.

Telefonen har ringt hela dagen.

Jag lyfte av luren.

-Hur mår du? -Jag vill inte prata om det.

-Det kan hjälpa. -Jag vill inte prata om det.

-Nu räcker det. Upp! -Lämna mig ifred.

-Upp med dig! -Gå härifrån.

Som du vill.

Pasi Toukola kritiserar även det tyska varvet som byggde Estonia-

-som enligt honom har försenat utredningen.

Enligt Henri Peltonen...

Kan du stänga av tv:n?

-Ja. -Tack.

-Vet du om det kommer nån ny hit? -Nej.

Varför måste jag tömma allt så fort, då?

De kanske vill bli av med dig nu när ni är klara.

Vad anser du? Du måste ha följt utredningen.

Jag har sett på nyheterna med min syster.

Känns det som att allt är löst nu?

De sa redan dagen efter olyckan att det berodde på bogvisiret.

Hur länge har ni utrett olyckan?

Nu säger ni att det berodde på bogvisiret.

När de räddade mig på morgonen...

De flög mig till ön.

Ingen frågade mig om mina vänner.

Inget...

...om dem som inte klarade sig.

Lina som...

Inte kom...

Lina som inte... Hon kom inte upp för trappan.

Min man frågade ingenting.

Jag pratade inte om det heller.

Jag vet inte varför Jag försökte bara tränga bort det.

Jag förstår.

Hur kan man göra så?

Hur man försöka tränga bort nåt sånt?

Jag tänker att det är ett sätt att skydda dig själv på.

Så att du orkar fortsätta.

De försökte identifiera människor med hjälp av tillhörigheter.

Jag...

Jag tog den här.

Jag tror att det var Linas.

Jag är inte säker.

Den kan ha varit nån annans.

Tänk om...

Tänk om den tillhörde nån som inte kunde bli identifierad-

-för att jag tog den?

Oroa dig inte, Anna. Nu är vi här.

Nu är vi här och vi minns.

Eller hur?

Hej.

Den här katastrofen...

...har påverkat oss alla.

På olika vis.

Det är ett kollektivt trauma.

Men det är också djupt personligt.

Var och en av er äger er egen upplevelse.

För några av er har det varit svårt att komma vidare i sorgearbetet.

Processen har avbrutits när ny information om olyckan har dykt upp.

Det har väckt nya frågor...

...och tvivel.

Utredningar och rättsprocesser har avlöst varandra.

Är det sant som de säger-

-att det är lugnt i stormens öga?

De har varit lugnare i ett par dagar.

Det är förmodligen likadant för de anhöriga.

Hur då?

Medan de grubblade över varför de förlorade sina närmaste-

-funderade du på varför utredningen gick som den gjorde.

Du kommer att fortsätta göra det länge.

Du hade tre år på dig att hitta orsakerna-

-men de är inga förklaringar.

Några menar att de anhöriga-

-aldrig kommer att få...

...en tillfredsställande förklaring som hjälper er i sorgen.

Jag kommer utifrån.

Jag har inte upplevt det som ni har tvingats gå igenom.

Jag är medveten om det, men jag undrar-

-om det kanske är meningen att såren inte ska läka?

Så att en sån här olycka aldrig kan upprepas.

Att vi aldrig ska glömma vad som hände på den här platsen-

-den 28:e september 1994.

Jag tänker...

...att det är vår skyldighet att inte glömma.

Inte bara för våra nära och kära och offren...

...utan för allas skull.

För allas skull.

För att förhindra-

-att det här nånsin händer igen.

Jag har köpt något.

En kryssning?

Ja.

Ger du mig en kryssning?

Till Stockholm.

Tack.

Text: Petter Lampinen Iyuno