All language subtitles for ReMastered S01E04 Massacre at the Stadium swedish

EN ORIGINAL-DOKUMENTÄRSERIE FRÅN NETFLIX

Víctor Jara och hans musik
talade till hela världen.

Han blev en symbol för folkets makt.

Han var en blandning mellan
Bob Dylan och Martin Luther King.

En sång av Víctor Jara
är farligare än 100 kulsprutor.

Han var ett för stort hot.
De var tvungna att döda honom.

Statskuppen i Chile
kallas "den första 11 september".

Víctor blev inte bara mördad,
han blev mördad på det värsta sättet,

torterad till döds.

Det är ett av 1900-talets
mest berömda olösta mord.

Det är viktigt att vi får veta
exakt vad som hände.

Nästa låt är tillägnad Víctor Jara.

Till dem som kämpade mot orättvisor
och fick betala det ultimata priset.

Om man är en politisk musiker...

...är Víctor Jara...

...fortfarande en stor inspiration.

Det har gått över 40 år och Víctor Jara
har fortfarande inte fått rättvisa.

De som är ansvariga för brottet
har levt hela sina liv,

som om de vore oskyldiga.

Frågan återstår: Vem dödade Víctor Jara?

I dag ska en jury avgöra det.

Jag var inte på arenan.

Mina händer är rena.
De har aldrig torterat någon.

Om han säger att han inte var där
så ljuger han.

Han var absolut där.

Det var han som bestämde.

Sköt och dödade du Víctor Jara 1973?

Dödade du honom?

Det fanns alltid en gitarr hemma.

För min mamma var sångerska.

Hon sjöng på begravningar,
dop och bröllop.

Hon sjöng folksånger
som har förts vidare i generationer.

VÍCTOR JARAS FRU

Den första saken
som jag vill berätta om Víctor

är att livet med honom var kul.

Han älskade livet
och han fick sin omgivning att älska det.

Víctor och hans familj
var väldigt fattiga.

De bodde på en gigantisk bondgård

där bönder levde som i ett feodalsamhälle.

Bland hans tidigaste minnen var
när han rycktes ur sängen

för att tvätta fötterna
i ett dike bredvid huset

och sen hämta ved för att tända elden
och värma upp vattnet.

Dåtidens Chile
var ett mycket ojämlikt land

med stora sociala skillnader.

MEDGRUNDARE

På gatorna såg man barn leva i fattigdom,

utan skor mitt i vintern.

Fattigdomen tryckte ned en.

Víctor Jara bar det med sig.

I juni 1960...

MUSIKER

...när jag skulle ta
min universitetsexamen...

...mötte jag Víctor.

Víctor sjöng traditionella folksånger.

Men han började också
att komponera egna sånger.

Till exempel:

Paloma, jag saknar dig
Jag älskar dig

Den skrev han till Joan.
Han var djupt förälskad i Joan.

Vi hittade ett litet hus
som vi gjorde till vårt eget.

Vi planterade träd, en trädgård...

Det var Víctors lilla ö, full av kärlek.

Víctor fick sin start med kärleken.

Alla hans visor handlar om den.

Vi är dem vi är på grund av kärleken.

Vi vill bli bättre människor
för att kärleken existerar.

Världen snurrar, skapar och mångfaldigas
för att kärlek existerar.

Senare började han prata om
vad som hände i Chile.

Han samlade ihop samhällets erfarenheter.

Han samlade ihop berättelser
direkt från folket.

Han gick ut och lyssnade,
och sen skrev han visorna.

I "El arado",
sjöng han om böndernas tillvaro.

Hårt trycker jag min näve

Kör ner plogen i jorden

År efter år har jag gjort det

Undra på att jag är sliten

På sistone har unga latinamerikaner
blivit medvetna om

deras hemländers samhällsförhållanden.

De har börjat göra revolt
och ansluta sig till arbetarklassens kamp.

Det är en sorts kampsång.

MEDGRUNDARE

Den nya chilenska musiken
hade en stark koppling till allt det nya

som inträffade på 60-talet.

Víctor Jara
var den tidens mest nyskapande artist.

Vi frigör oss från förtryck och misär

Om man lever i ett land fullt av kaos,

fullt av arbetar- och studentprotester

och man själv är en del av kampen

så speglar ens sånger den tiden.

Ren som eld är min gevärspipa

Vi har fått nog av musik
som inte talar till oss.

Som underhåller för stunden
men lämnar oss tomma.

Vi började skapa en ny sorts sång.

En musik som har uppstått
som en nödvändighet.

Bland hans mest berömda visor
är "Plegaria a un labrador".

Det var en fantastisk skildring
av det som vi upplevde i Chile.

Res dig upp och se på dina händer

Och för att växa,
Räck din broder en hand

Det gav en känsla av
att landet gick i en riktning

som skulle bli dramatisk.

I vår dödstimme, amen

Amen

Allende!

Dr Salvador Allende
kandiderar till Chiles president.

Om han vinner blir han
den första demokratiskt valda marxisten.

Allendes kampanj lovar att utjämna
Latinamerikas största inkomstklyftor

och stötta rättigheter
för Chiles bönder och arbetare.

USA motsätter sig valet av Allende

och varnar för det man kallar
"ett nytt Kuba".

Som alla artister på den tiden
var vi djupt involverade i Unidad Popular.

Och bland oss

var den som höll fanan allra högst
Víctor Jara.

Kom, kom
Kom med mig

Kom, kom
Kom med mig

Låt oss följa den breda vägen

Där ett nytt öde väntar

Kom

Kom, kom
Kom med mig

Under presidentkampanjen
följde vi med Allende till många platser.

Víctors visor blev musiken
för den delen av historien.

Hans musik
var avgörande för Allendes seger.

Allende sa:
"Ingen revolution utan sånger."

Det är officiellt: Salvador Allende
har valts till Chiles president.

Den 4 september 1970

lyssnade vi på valnyheterna på radion.

När vi åkte ner till centrum
var det karnevalsstämning.

Främlingar pussade och omfamnade varandra,
sjöng och dansade...

...hela natten lång.

Republikens president:
kamrat Salvador Allende.

Hela världen vändes upp och ner.

Sättet folk var mot varandra
var helt annorlunda.

Det kändes annorlunda för att...

...för första gången
var arbetarklassen i Chile där.

Man hörde dess röst,
de var närvarande överallt.

Det var underbart.

Efter att ha hjälpt Allende vinna valet

håller Víctor Jara på att bli
en världssensation.

Han gjorde alltid succé.

Jag kan inte minnas några konserter
som inte slutade med stående ovationer.

Folk stod upp och bad om mer.

Han hade en själslig koppling till folket.

MUSIKER

Vi spelade musik
för att stötta Allende som president.

Sen insåg vi
att högerns motstånd mot Allende

blev alltmer aggressiv.

Paramilitära trupper bildades.

Vi såg att högern
ville orsaka samhällskaos

bara för att de förlorade makten.

Halva befolkningen,

vi som stödde Allende och demokratin,

betraktades som kriminella eller suspekta.

Om en soldat stoppade en
fick man bevisa sin oskuld.

De förolämpade oss
och skrek åt oss på gatan.

De är korrupta och fördärvade.

De smutsiga kommunisterna
borde lämna Chile!

Víctor upplevde flera svåra situationer.

En gång sjöng han på en skola.

I en visa fördömde han en viss minister

som hade beordrat en offensiv
som dödade många i södra Chile.

Ni måste förklara, señor Pérez Zujovic

Varför ni svarade de försvarslösa
Med gevärseld

Och mannens son var där.

Han skrek åt Víctor,
och det som följde var fruktansvärt.

De kastade stenar. Det var hemskt.

Om Víctor inte hade flytt
hade de lynchat honom.

Vi visste att det var hårda tider.

Men vi trodde att det skulle ordna sig.

Vi hade inte kunnat föreställa oss
att sådant våld skulle ske i Chile.

Alla som har upplevt det som hände i Chile
den 11 september

får livet helt förändrat. Det har mitt.

Den 11 september
började som en helt vanlig dag.

Jag tog barnen till skolan.

När jag kom hem lyssnade Víctor på radion.

Kuppen som det länge har ryktats om
blev i dag en verklighet.

Vi hörde att militära operationer
hade börjat äga rum.

Människor måste stanna på arbetsplatser,

ockupera fabriker
och förbereda för kampen mot fascismen.

Man uppmanade arbetare
att samlas på sina arbetsplatser,

så Víctor gick till universitetet.

Han arbetade där.

Det var två timmar innan
bombningen av palatset, Monedapalatset.

Vi får rapporter från Santiago i Chile

att en militärkupp har inletts.

President Allende är omringad
i Monedapalatset och angripen.

PRESIDENT ALLENDES RÖST:

Flygvapnet har bombat tornen.

Jag har precis talat till arbetarna.
Jag avgår inte.

Jag ska återbetala folkets lojalitet
med mitt liv.

Det är vår historia,
och folket ska skriva den.

Länge leve Chile! Länge leve folket!
Länge leve arbetarna!

För några minuter sedan
dog president Allende.

Vi har fått information om att kuppledaren
är general Pinochet,

överbefälhavare för Chiles armé.

De väpnade styrkorna
agerade enbart av patriotism.

För att rädda landet från kaos.

Detta orsakades av
Salvador Allendes marxistiska regering.

Víctor lyckades ringa mig på eftermiddagen

och sa att han måste stanna
på universitetet p.g.a. utegångsförbudet.

Han sa att han älskade mig...

...att jag skulle vara tapper,
och sen hej då.

Det var sista gången vi hördes.

POLITISK FÅNGE

På morgonen den 12:e

blev vi chockade av att se ett kompani
på 100 soldater på väg till universitetet.

POLITISK FÅNGE

Då kom de med sina kanoner
och sitt artilleri.

Och utan någon som helst förvarning
sköt de mot universitetets huvudbyggnad.

Alla fick gå ut.
Lärare och studenter låg på golvet

med händerna över huvudet.
Víctor var en av dem.

Víctor tillhörde
universitets kommunikationsavdelning.

Sen förde de oss till arenan.

Den hette Estadio Chile.

När vi gick av bussarna blev vi slagna
medan de tog in oss i arenan.

Det var 5 000-6 000 politiska fångar där.

Vi kom dit slagna och skadade.
Blödande, med sönderslitna kläder.

Många var barfota.

Många kom i underkläderna och smutsiga,
och släpades längs golvet.

ÖVERLEVANDE FRÅN ARENAN

De tog av mig kläderna.

Jag stod i bh och trosor.

Med vapen pressade mot mig
blev jag visiterad.

De tog på mig överallt.

Jag såg så mycket där.

De dödade en pojke.

Han måste ha varit 12 eller 13.

En vän klättrade upp för trapporna
och skrek: "Länge leve Allende!"

Sen hoppade han.

Jag stod i kö.
En officerare visiterade fångarna

och plockade ut Víctor Jara ur kön.

Den hysteriska officeraren
rasade mot Víctor.

"Du är den där förbannade pissjäveln
Víctor Jara

som sjunger kommunistsånger.
Jag ska lära sig sjunga, din jävel!"

"Du är Víctor Jara. Din jävel.
Sjung då, din jävel. Sjung!"

Och han slog honom.

Soldaten höjde sitt gevär
och slog Víctor hårt över ryggen.

En annan soldat slog honom igen
och tvingade ned honom på knä

vid officerarens fötter.

Víctor försökte skydda ansiktet
med händerna.

Men när han släppte
så sparkade en av officerarna honom

så att Víctors öga nästan sprack.

Sen kom en rökande flygofficer fram

och kastade cigaretten till Víctor och sa:
"Rök, din jävel."

Víctor sa att han inte rökte.

Officeraren skrek: "Rök, din jävel!"

Därför sträckte Víctor tveksamt fram
sin darrande hand

för att ta cigarettfimpen.

Vakten krossar hans handleder och säger:

"Försök spela gitarr med händerna så där,
ditt fanskap."

POLITISK FÅNGE

Skicket jag såg Víctor i...
Han blev slagen och förstörd på insidan.

Han försökte stå upp men föll hela tiden.

De slog honom för att han skulle stå.

Sista gången vi såg Víctor vid liv
var där uppe,

med blod i ansiktet,
medan han tittade ner på läktarna

där det var 1 000-2 000 politiska fångar.

De var hans folk.

Víctor blev inte bara skjuten.

De satte inte ett vapen
mot hans huvud och sköt. Nej.

Han blev mördad på det värsta sättet.

Torterad till döds.

Med händerna bakom huvudet

leddes vi till arenans entré.

Det vi såg där var som Dantes helvete.

Det låg 20-30 lik
staplade ovanpå varandra.

Och bland berget av lik
låg Víctor Jaras livlösa kropp.

Den 18 september, tidigt på morgonen...

...kom en ung man till mitt hem...

...och sa att Víctors kropp
hade upptäckts på bårhuset.

Jag följde med honom in genom en sidodörr

och såg dem, från över hela Santiago.
Full av hundratals kroppar

tillhörande arbetare och studenter,
gamla och unga.

Vissa hade fortfarande bakbundna händer.

Hemska skottskador.

Bland dessa kroppar hittade jag Víctors.

En illa tilltygad, blodig kropp.

Halvnaken och full av maskingevärsskott.

Händerna hängde från handlederna,
blod i ansiktet...

NUTID

Mitt första liv tog slut den dagen.

Steg för steg fick jag bygga upp ett liv
som var helt annorlunda...

...än det jag tidigare hade levt.

Genom minnet av Víctors kropp på bårhuset
kunde jag...

...hitta en röst.

En röst för att anklaga, anklaga, anklaga.
För att bära vittnesmål.

Jag fick ta över
där Víctor blev tvingad att sluta.

Jag fick fortsätta springa
där han blev stoppad. Jag fick...

...fortsätta framåt och försöka,

inte ta hans plats, men ta min plats
i det som Víctor kämpade för.

Jag vill bara säga en sak.

Jag är så rörd, efter så många år,

att Víctors minne fortsätter att leva
genom er.

Jag har varit i USA,

i Japan och Australien
och nästan alla länder i Europa.

Folk önskar genom mig och Víctor,

symbolen som han har blivit,
att uttrycka sin oro för Chile.

FAMILJEN JARAS ADVOKAT

Joan var fast besluten att få rättvisa

och ställa dem som var ansvariga
för Víctors död till svars.

Hon har ägnat flera decennier åt det.

Hon har vänt på varenda sten
i sin kamp för rättvisa.

RÄTTEN TILL ETT LIV I FRED

Jag tog initiativet till utredningen
av mordet på Víctor.

Militären vägrade lämna ut informationen
om vem som var ansvarig.

Inget hände med det i många, många år.

I många år.

Den officiella siffran
är att Pinochets junta dödade över 3 000

mellan 1973 och 1990.

Mördarna har blivit skyddade.

Det finns en tystnadspakt dem mellan.

Pinochet anses vara
en av Latinamerikas brutalaste diktatorer.

Det finns en bitter orättvisa
i det här landet.

De som misshandlade,
torterade och mördade...

...majoriteten av dem
har inte ställts till svars.

Så många som 30 000 människor
fick sina rättigheter kränkta,

och så många som 27 000 blev torterade.

Augusto Pinochets gripande
den 16 oktober 1998

var en omvälvande händelse
i Chiles historia.

Pinochet greps i London
anklagad för tortyr och folkmord

till följd av en spansk arresteringsorder.

Killen vars namn är synonymt
med kränkningar av mänskliga rättigheter

blev gripen.

Hans immunitet togs ifrån honom,
hans straffrihet revs upp.

Hoppet lever kvar
för hans offer och deras familjer.

För denna månad har en chilensk domare
återupptagit utredningen

av folksångaren Víctor Jaras död.

Utredningen återupptogs tydligen
på grund av 40 nya bevis

som du, och alla ni, lyckades hitta.

De första åren
vågade människor inte prata.

Men nu är folk villiga att prata
om sina erfarenheter

och om vad de såg, och vilka.

Rekryterna var unga människor.

De var 17-18 år
när de tvingades till militärtjänstgöring.

Vissa av de yngre rekryterna
som deltog i ohyggligheterna

började falla ur ledet.

En av dem hade en koppling till Jara.

Jose Paredes var den första
som tog det här till nästa nivå

när han pekade ut en löjtnant,
Pedro Pablo Barrientos.

Paredes vittnade om
att han såg Barrientos skjuta Víctor Jara.

Killen var sönderslagen.

Ordentligt.

-Tvingade de honom att sitta, stå...?
-Han fick sitta.

De hade bårar. Det var där han fick vara.

Och de slog och slog honom.

-Vem sköt honom?
-Barrientos.

Hur sköt han honom?

På nära håll.

CHILENSK JOURNALIST

Det var viktigt, för det var första gången
som en militär erkände att han hade sett.

Han pekade ut och namngav
den som hade dödat Víctor Jara.

Många chilenare från Pinochets regim
bestämde sig för att komma till USA

när det blev tydligt
att hans regim närmade sig sitt slut

och att militären inte skulle skydda dem.

De kom hit
för att leva lyckliga i alla sina dagar,

tills människorättsutredare kom ikapp dem.

Och detta skedde i Pedro Barrientos fall.

Det var svårt att hitta honom i början.

En La Mira från Chilevision
gjorde en utredning

och hörde att han var i Florida.

Joan vädjade till allmänheten om hjälp
för att hitta mannen.

Officeraren som tog sin tillflykt hit
hade skaffat sig...

...amerikanskt medborgarskap.

Så hjälpen från CJA,
Center for Justice and Accountability,

var en riktig gudagåva.

Vi på Center
for Justice and Accountability

ville gärna försöka hitta ett sätt

att väcka talan mot honom
och underlätta en utlämning.

Familjen Jara stämde Barrientos
i ett civilrättsligt mål.

I USA har vi en förordning
som möjliggör att offer för tortyr

kan väcka talan
mot den som har begått tortyren.

Vi väckte talan och träffade Paredes

och pratade med honom om att vittna i USA.

Han var trovärdig. Vi trodde honom.

Vi kände att det såg bra ut för oss.

Trots att det var ett civilmål
och inte ett brottmål

innebar det en möjlighet
att utlämna brottslingen

som var direkt ansvarig
för Víctors tortyr och död.

Min syster ringde och sa:

"Pablo, en soldat på tv
sa att du dödade Víctor Jara."

Och jag frågade: "Vem är Víctor Jara?"

"Pedro Pablo, de vill få dig utlämnad."

Jag dödade inte Víctor Jara.
Jag var inte på arenan.

Allt som de säger är lögn.

De vill ha mig i Chile
som en politisk trofé.

Vi var aldrig rika.

Men vi blev rika
genom läxorna som vår mamma lärde oss.

Min pappa övergav mig när jag var två.

Vi levde av det som havet gav oss.
Vi hade fisk och skaldjur.

Det var alltid musik i vårt hus.

Jag vaknade till musik
eftersom mina bröder sjöng hela tiden.

De spelade alltid instrument.

På söndagar såg vi regementets band

och soldater som hissade flaggan.

Jag missade inte en enda söndag.

Jag började på militärskolan
när jag var 16.

Att vara militär och börja ett nytt liv,

att lämna min hemstad
och åka till Santiago ensam,

var som en dröm.

BARRIENTOS EXFRU

Jag mötte Pedro Pablo hemma hos mig.
Han kom dit med en vän.

Jag var 15 och han var 18.

Han var rolig och artig.

Han hade personlighet men var reserverad.

Jag hade ett fint liv
tillsammans med Maria Teresa.

Jag studerade till ingenjör som nygift.

Och jag lämnade skolan som löjtnant.

När jag fick chansen att rösta
i presidentvalet...

...röstade jag på Salvador Allende.

För han hade bra förslag.

För att jag var uppvuxen i fattigdom.

Plötsligt kom en man och sa:
"Vi ska utrota fattigdom."

Så jag bestämde mig för att bli socialist.

Under Salvador Allendes tid
blev det svårt.

Landet hade ingen mat, ingenting.

Man fick stå i kö för att köpa mjölk.

All kaffe och mjölk är ransonerad.

Landet började få problem.
Det blev strejker. Chaufförer strejkade.

Arbetare strejkade på olika fabriker.

Om blod måste flyta, låt det flyta.

Folk gick ut på gatorna.

Salvador Allendes ton hårdnade alltmer.

Vi måste stärka folkets makt.

1973 var nationen delad.

Den 10:e september var en speciell dag.

Soldater kom och knackade på hos oss.

De sa åt oss att förbereda oss,

för vi skulle antagligen till Santiago
för att utföra uppdrag.

Han gav mig en kyss och gick.

Han sa: "Jag vet inte vart vi ska
och vad som ska hända."

Vid halv åtta på morgonen
kom vi till arsenalen.

Majoren sa:

"Du behöver fyra soldater från din enhet
som ska agera livvakter."

Så jag valde ut Hinojosa.

FÖRE DETTA REKRYT

Jag blev utvald, med andra soldater,
till att bli majorens livvakt.

Jag följde med Hinojosa
som en del av säkerhetsstyrkan.

Vi åkte till försvarsministeriet.

Runt elvatiden
började de att bomba Monedapalatset.

Vi hörde på radion att Allende dog.

Pinochet höll ett tal och tog makten.

Och sen var jag alltid vid majorens sida.

Jag var på ministeriet med mitt förband.

Vi patrullerade sektorn
som vi blev tilldelad,

som hade en in- och utgång vid arsenalen.

Så 24 timmar om dygnet
från den 11:e till den 16:e

var jag med
Pedro Pablo Barrientos Núñez.

Under den tiden blev vi aldrig beordrade
att åka till Estadio Chile.

Vi var bara i ett område.

Estadio Chile låg långt från området
som vi patrullerade i.

Jag var aldrig på Estadio Chile.
Vad mer kan jag säga?

FÖRE DETTA REKRYT

Jag mötte löjtnant Barrientos
när jag tog värvning i armén.

Han var vårt sektionsbefäl.

Paredes anklagade honom på tv
trots att han aldrig hade varit i arenan.

Aldrig. Vårt kompani åkte aldrig dit.

Barrientos var inte där.

Jag tror att det är lätt att förklara
varför någon säger att jag var på arenan.

För det första, i programmet En La Mira...

...sa de att jag var den ansvarige
på Estadio Chile.

Och efter att det hade upprepats
om och om igen i flera veckor...

...började det fastna i hjärnan
på folk som under den tiden

hade varit på arenan.

Efter nyhetsspecialen
började soldater placera mig...

...på Estadio Chile.

När En La Mira gick på tv
sa jag till min fru:

"Det är bara lögner.
Inget av det är sant."

"Varför säger du så?", frågade hon.
"Jag var där!"

Vi åkte aldrig till arenan.

Varken då eller senare.

I En La Mira påstod menige Paredes
att jag var inblandad i Víctor Jaras död.

Men senare erkände han
att han blev pressad av polisutredare.

FÖRE DETTA REKRYT

Jag hittade på historier. Det var lögner.

Jag var under extrem press. Extrem.

Man börjar känna sig så trängd...

...att man säger det ena och det andra.

Till slut exploderade jag och sa:

"Mitt befäl dödade honom."

Jag ville inte bli förhörd längre.

Och jag kände mig bitter.

När jag var hans underordnade...

...slog han mig.

Så när de frågade vem som gjorde det:
"Löjtnant Barrientos!"

Men det var inte sant.

Det var inte sant.

Jag svär på Gud och min sons grav
att allt var lögner.

Det var svårt när jag förstod
att vi inte kunde förlita oss på Paredes.

Först kände jag mig desperat.

Vad skulle vi göra?

Varifrån får jag kraften
att återuppbygga strategin?

Efter att Paredes sa
att han inte tänkte samarbeta

började chilenska polisen
att utreda fallet på allvar.

De lyckades bygga upp ett fall
som implicerade Barrientos.

Men vid den tidpunkten undrade vi
om bevisen räckte för en rättegång.

Vi behövde fler soldater
som kunde peka ut Barrientos,

men de var rädda för att vittna mot honom.

1973 gjorde många unga män
sin obligatoriska militärtjänstgöring.

De skulle göra den i ett år,
och sen skedde kuppen.

De fick order om att göra hemska saker
och de såg hemska saker.

Dessa 18-åringar kom från sina föräldrahem

till militären och en kupp,
till förtryck och tortyr och avrättningar.

Jag känner mig skyldig
för saker jag inte borde ha gjort.

Jag torterade folk, men jag följde order.

Än i dag...

...lider jag.

Det smärtar mig.

FAMILJEN JARAS ADVOKAT

Jag tror att många fler rekryter
vet sanningen om Víctor.

Officerarna besökte dem säkert då och då
och sa:

"Prata inte om det. Erkänn inte."

De är rädda för att säga sanningen
om vad de såg och vad de gjorde.

Eller vad de visste.

De känner fortfarande
en vördnadsfull fruktan för sina befäl.

Barrientos lämnade landet 1989.

När Chile demokratiserades
flyttade han till Florida.

Jag tror att Barrientos kom till USA

för att slippa ställas till svars i Chile.

USA är ett logiskt val
för många latinamerikanska officerare

som tillflyktsort.

Vi stödde dem under kuppen.

Salvador Allende
blev den första socialistiska presidenten

som var demokratiskt vald, i världen.

Det fick .USA att darra
under Kissinger och Nixon.

Kissinger skrev till Nixon:

"Vi har ingen möjlighet
att opponera oss mot hans legitimitet,

för han blev demokratiskt vald.

Vi måste se till att underminera
hans möjligheter att styra,

så att han inte blir
en framgångsmodell för världen."

Så CIA skickades av Nixon och Kissinger

för att störta Allende
och hjälpa Pinochet ta makten.

FÖRE DETTA CIA-ANSTÄLLD

Kort efter min anställning
fick jag i uppdrag att åka till Santiago.

Vi kämpade för att besegra kommunisterna

och kände att insatserna var skyhöga
i Chile på den tiden.

Det ledde till ökade kontakter
med militären

och långvarig ekonomisk propagandahjälp

till Chiles ledande högertidning,
El Mercurio.

De skulle basunera ut propaganda
och kritik mot Allende.

När Allende kom till makten
var CIA inblandad i politiska aktiviteter.

Men man konspirerade inte med militären
för att störta Allende.

Vi skötte inte stridsvagnarna
eller flög planen som som angrep palatset

men vi skapade förhållanden som hjälpte

en av Latinamerikas mest ökända
och blodigaste regimer.

Det kom rapporter
om kränkningar av mänskliga rättigheter.

Man tog i med hårdhandskarna.
Det var ingen oblodig kupp.

USA var faktiskt inblandad i
att störta en demokratiskt vald regering

och ge militären makten, och stötta den.

Min man Charles, en amerikan,

undersökte vad som hade hänt i Chile
som reporter och filmskapare.

Charlie träffade amerikanska militärer

som var stolta över kuppen
och tog åt sig en del av äran.

Det gjorde Charles obekväm,
eftersom han visste att det var olagligt,

det de gjorde.

Charles blev gripen.

Efter det gick jag till konsulatet
och anmälde honom som saknad.

Senare fick jag veta
att Charles hade blivit dödad på arenan.

Jag tror inte på
att chilenarna hade dödat Charlie

om de inte hade fått grönt ljus
från den amerikanska staten.

Vi gick till kongressen och vittnade.

Reaktionen var: "Jösses, vad hemskt.
Det får aldrig hända igen."

Men ingen utredning inleddes efter det.

Joan och jag känner båda
att lärdomen man kan dra från Chile,

från brotten mot mänskliga rättigheter,
och det dåliga jobbet med att väcka talan

är väldigt viktiga.

I 44 år har vi sökt rättvisa.

Det var inte bara min tragedi,
det var en kollektiv tragedi.

Och jag hade ändå turen
att få se min mans döda kropp.

Inte som andra,
släktingar till dem som försvann.

Jag har ägnat min kraft åt

att banka på rättsväsendets lyckta dörrar.

Ingen har någonsin bett om förlåtelse
för det som hände.

Víctor är mer än en människa.
Han är symbol för många saker.

Víctor Jara har fortfarande inte
fått rättvisa.

Och familjen Jara,
som många andra familjer,

har ägnat flera decennier av sina liv
åt det här.

Vi måste förbli lugna
och komma ihåg att mycket arbete återstår.

Brottet förstörde liv.

Men att behöva tillbringa 40 år
för att få rättvisa förstör också livet.

Joan Jara är beundransvärd.

Hon har verkligen varit outtröttlig,
men hon kommer inte finnas här för evigt.

Jag är 90.

Det är som...

...en sista kraftansträngning.

Vi bestämde att vi inte kunde svika Joan.

Hon behöver få rättvisa.

Vi var tvungna att hitta alla rekryter
som hade en koppling till arenan,

särskilt de dagar
då Víctor Jara torterades och dödades.

Så hela det juridiska teamet
åkte till Chile.

Vi flög ner för att leta efter vittnen.

Det kan vara väldigt svårt.

Rekryterna ville inte bli inblandade.

Om man är 60, 70, eller 80 år gammal

och aldrig varit inblandad i rättsfall
för brott man har begått,

varför skulle man samarbeta nu?

Almudena var väldigt duktig på
att prata med rekryter

och relatera till dem.

Det var en berg-och-dalbana,
men till slut fick jag detaljer

av rekryterna.

FÖRE DETTA REKRYT

Natten den 11:e
åkte vi till Estadio Chile.

11 september tog de oss till Santiago,
till Estadio Chile.

Jag kan intyga
att Pedro Pablo Barrientos var på arenan

under de sex dagarna.

Ett antal rekryter vittnade om
att Barrientos var på arenan.

Vid den tidpunkten

fick vi tillräckligt med bevis
för rättegången.

FEDERAL DOMSTOL

Chiles blodiga historia
har hittat till en domstol i Florida,

där en före detta chilensk militärofficer
har blivit stämd

av den revolutionära folksångaren
Víctor Jaras familj.

Med falska vittnen...

...med falska argument...

För hela stämningen
baseras på rekryt Paredes.

De hade onda avsikter och förföljde mig.

Det är politisk förföljelse.

De som reste till USA för att vittna
var inte rekryterna.

Vi antog att det skulle bli en utmaning
att skaffa visum till folk,

så rekryternas vittnesmål filmades.

VITTNESMÅL

När du var på Estadio Chile,
såg du löjtnant Barrientos?

Ja.

Barrientos kom från militärskolan
med våra ordrar.

Jag såg honom med en portfölj.

Vi visste att han hade dagens uppdrag.

Löjtnant Barrientos
var ansvarig för gruppen. Han var befäl.

Han organiserade patrullen och gav order.

Jag såg löjtnant Barrientos
från min post på tredje våningen.

När jag tittade ner
pratade han med soldater.

Hur många gånger såg du
señor Barrientos på arenan?

Flera gånger. Jag vet inte hur många.

I vissa fall sa rekryterna saker
som de inte förstod var viktiga.

De förstod inte vikten i det de sa.

"Ja, jag såg Barrientos.
Han kom den dagen.

Jag såg honom göra det och det."

De tänkte kanske
att det var vardagliga saker.

Kände du vakterna
som var med honom den dagen?

Ja.

Vilka var de?

Quiroz var där.

Folk gav vittnesmål:

"Och du var där." Nej, jag var inte där.

Vad kan jag säga?

-Kände du Hinojosa?
-Ja, han var den andra livvakten.

Vi gick aldrig till arenan
med Pedro Pablo.

Barrientos tidigare livvakter,
Hector Hinojosa och Francisco Quiroz,

vittnade om att löjtnant Pedro Barrientos
aldrig var på Estadio Chile.

Men andra vittnen påstår att han var där
under de ödesdigra dagarna.

Barrientos alibin är inkonsekventa,

för rekryterna intygade att han var där.
De såg honom där.

Vi hade så många människor
som intygade att Barrientos var där.

Baserat på bevisen finns det ingen tvekan.

Det var han som bestämde.

Men vi hade inte hittat nån
som såg Barrientos skjuta.

Det vittnet hade vi inte.

FÖRE DETTA REKRYT

De hade ingen aning om
vem som fysiskt var ansvarig

för Víctor Jaras död.

Och jag berättade att jag visste.

Jag gick med i armén 1978.

Jag gjorde min militärtjänst
när Barrientos valde ut mig till livvakt.

Barrientos bar alltid ett vapen.

Och han skröt om
att han hade dödat Víctor Jara med vapnet.

Navarrete hade visserligen inte sett
Barrientos skjuta

men han kunde stödja teorin om
ägarskap och ansvar som vi tror på.

Navarrete hörde Barrientos skryta om

att han hade dödat "den där kommunisten
Víctor Jara" mer än en gång.

Menige Paredes ljög.

Och menige Navarrete ljög.

Ingen säger att jag dödade Víctor Jara
förutom de två,

och båda pressades av polisutredare.

Ingen annan säger det.

Vår advokat Calderon sa:

"Familjen Jara och deras advokater
har inga bevis. Inga.

Och alla bevis är på er sida."

Man måste bevisa två saker i ett civilmål:

Det som hände
och att den svarande är ansvarig.

Och även dess påverkan på offren.

Vi visade flera familjefotografier
och pratade om hur deras liv var.

Och sen spelade vi sången.

När jag går till jobbet
Tänker jag på dig

Genom grannskapets gator
Tänker jag på dig

Det var en sång om en aktivist
som sjöng för sin hustru.

Det är en sång till Joan.

Jag hörde från några chilenare
som satt på läktaren

om hur berörda de blev av Víctors röst
i rättegångssalen.

Den vackra rösten från bortom graven
talade till juryn.

Och Barrientos var tvungen att lyssna.

Det var känslor
som till och med gjorde mig rörd.

Om nån visar mig
en man som är lycklig med sina döttrar...

...och en hel livstids glädjefulla foton

så manipulerar det ens känslor.

Det är inte rent spel.

Juryn tog god tid på sig,
så vi väntade nervöst i några dagar.

Familjen Jara var nervös
de första dagarna.

Men de sa att de kände
att fallet hade bevisats.

De visste vad som hade hänt

och oavsett om de vann eller förlorade
var de nöjda med att ha fått en rättegång.

Det betydde mycket för mig.

Fyrtiotre år efter det chockerande mordet
på Víctor Jara

har en civildomstol i USA

fällt Pedro Barrientos
för det brutala brottet.

Pedro Barrientos befanns skyldig
och ska betala 28 miljoner dollar

till sångarens familj.

Domen var den största det året i USA.

Den var betydelsefull
och sände ett starkt budskap.

Glad, så till vida...

...att det vi har försökt göra...

...i över 40 år...

...har gått i uppfyllelse i dag.

Av politiska skäl
har de förstört mitt liv.

De begär att jag ska utlämnas.

Jag sa att jag vägrade delta
i dokumentären

om jag inte fick ta ett lögndetektortest.

Jag behöver ett sätt att visa världen
att jag är oskyldig.

Polygrafen visar vem som ljuger
och vem som talar sanning.

Jag är inte rädd, för jag är oskyldig.

-Är du i Florida just nu?
-Ja.

Var du på Estadio de Chile

mellan den 11 och den 16 september 1973?

Nej.

Du måste förstå att varje gång
du tar ett djupt andetag så rör du dig.

Det är viktigt att du andas normalt.

Rörelser är polygrafens fiende.

Har du torterat någon före eller efter

kuppen i Chile den 11 september 1973?

Nej.

Sköt och dödade du Víctor Jara 1973?

Nej.

Det var allt. Du kan slappna av nu.

Vi har genomfört tre omgångar,

och försökt instruera honom
att inte röra sig eller ta djupa andetag

tio gånger per omgång.

Han rörde sig och tog djupa andetag
30 gånger på tre omgångar.

På frågan "Har du torterat någon
under eller efter kuppen i Chile?"

uppnådde han 99 % sannolikhet för lögn.

På frågan
"Sköt och dödade du Víctor Jara"...

...fick han en hög sannolikhet på 97 %.

UNDER 99 % = INTE BEVISKRAFTIGT

Jag har analyserat allting...

...och i princip
är resultatet inte beviskraftigt.

Det är det för att du andades djupt
och rörde dig mycket.

Datorn kunde inte analysera det ordentligt
för att ge ett resultat.

Är det bra eller dåligt?

Det är varken bra eller dåligt,
eftersom vi inte kan ge dig ett resultat.

Förstår du?

Han struntade i instruktionerna.

I min erfarenhet, och det är över 30 år,

är folk som gör det ofta vilseledande.

De saboterar testet.

Hallå?

Resultatet är inte beviskraftigt.

Det är varken bra eller dåligt.

Vad betyder det?

Det var inte tydligt
om jag ljög eller talade sanning.

Barrientos har fällts
för tortyren och mordet på Víctor Jara.

Han har åtalats för det i Chile,

men han är amerikansk medborgare
och åtnjuter friheterna som en sådan har.

Pedro Barrientos tycks passa in
på Donald Trumps definition

av en "bad hombre", en skurk.

Han kom till USA
efter att ha begått våldsbrott.

Han har ljugit om dem
och borde inte få leva i frid och fröjd

i USA.

När jag somnar...

...tänker jag alltid på...

...de orättvisor
som har begåtts mot mig...

...när det gäller Víctor Jaras död.

Jag är en av de politiska troféer
som de behöver i Chile.

Jag försäkrar dig.
Jag åker inte till Chile. Aldrig i livet.

Jag ångrar inget,
för jag har inte gjort nåt fel.

Jag har inte dödat nån.
Jag har inte behandlat nån illa.

Jag minns dagen då Víctor blev mördad.

Jag satt bredvid honom.

Och han sa till mig:
"Ge mig papper och penna."

Jag gav honom min anteckningsbok,
som hade några tomma sidor, och en penna.

Och Víctor började skriva fort.

Väldigt koncentrerad.
Ute hörde man buller och skrik.

Men han skrev koncentrerat.
Kanske anade han att han skulle dö.

När två soldater kom
och tog tag i honom hårt

kastade Víctor anteckningsboken till mig,
och jag gömde undan den.

Och det var den sista sången,

Víctor Jaras sista dikt,
som han kallade "Estadio Chile".

Så här går den:

"Min sång, vad illa det låter
när jag måste sjunga om fruktan.

Fruktan som jag lever med.

Fruktan som dödar mig. Fruktan."

Han skrev den
två timmar innan han blev mördad.

Jag ville inte prata om Víctors död igen.

Jag ville sätta fokus på hans liv i Chile.

Det var fantastiskt att känna
hur folk älskade honom här.

Generation efter generation såg honom...

...som ett föredöme.

De sjöng hans visor.

VARJE ÅR HÅLLS
DE TUSEN GITARRERNAS FESTIVAL

TILL VÍCTOR JARAS ÄRA I SANTIAGO
FÖR ATT HYLLA HANS LIV OCH MUSIK.

Rätten till ett liv i fred

DEN 3 JULI 2018 DÖMDES ÅTTA PENSIONERADE
OFFICERARE TILL 15 ÅRS FÄNGELSE

FÖR SIN INBLANDNING
I VÍCTOR JARAS TORTYR OCH DÖD.

PEDRO BARRIENTOS OMFATTADES INTE
EFTERSOM HAN BOR I USA.

TROTS ATT CHILENSKA RÄTTSVÄSENDET

HAR FÖRNYAT FÖRSÖKEN
ATT FÅ HONOM UTLÄMNAD

LEVER BARRIENTOS FORTFARANDE
I FRIHET I FLORIDA.

2002 BLEV ESTADIO CHILE OMDÖPT

TILL ESTADIO VÍCTOR JARA.

Undertexter: Dann Ling