Original subtitles

Grattis, Randall! Jag var vid klippan. Jag saknade dig.

- Skål. - Skål.

Vi pratar mer sen.

- Quinn. - Ser man på! Staten Kirkland.

- I egen hög person. - Bättre sent än aldrig.

Quinn. Staten.

- Davis. - Vilken trevlig fest.

Vad kan jag säga? Jag gör allt för min systerson.

- Se på dig. Ny klänning? - Nej...

Den framhäver bärnstensfärgen i dina ögon.

Tack.

Jag ska kila vidare. Jag har en överraskning på gång.

- "Bärnstensfärgen i dina ögon"? - Han var bara artig.

- Kul att se dig utanför ranchen. - Det var ett tag sen.

Det är det läkaren ordinerar när ens fru dör.

Tjura i två år, stäng in dig och låt skägget växa.

Jag gillar det.

Tja, om du gillar det så får det vara kvar, eller hur?

Hej. En hutt till födelsedagsbarnet.

Du söker alltid efter trubbel.

Jag söker inte efter trubbel. Jag är trubbel.

Reid, han kommer.

Hej, farbror Staten.

Tjena, grabbar. Lauren.

Får jag låna honom?

- Ja. - Tack.

Var var du i morse? Jag väntade vid klippan.

Jag lovade inget.

Det är vår tradition, Randall.

Randall!

Vänta...

Vart ska vi?

Lita på mig.

- Lägg av! - Ja!

- Va? - Ja!

Morbror Davis!

Ja.

Grymt, pappa!

Det är helt sjukt!

De flesta av er kände min syster. Jag vet att hon tittar ner på oss.

Och hon är...

Hon säger: "Davey...

...du skämmer bort pojken."

Som sig bör.

- Grattis. - Herregud. Tack, morbror Davis.

Ha så kul.

Vi går.

Du får lämna tillbaka bilen.

- Folk som Davis ger inget utan hållhakar. - Vad har du emot Davis?

- Du är inte den enda som har förlorat nån. - Jag varnar dig...

- Du är en skitstövel. - Lägg av!

Jag önskar att det var du som dog.

Randall! Hördu!

SHERIFFEN

Ja, hallå?

Vad pratar du om?

ETT ÅR SENARE

Hej, Quinn.

Kom, Biscuit.

Förlåt att jag är sen, Ellie. Traktorn dog igen, den är hopplös.

Inser du hur lång tid det kommer ta att så tre tunnland lavendel för hand?

Jag vill inte göra det värre, men Banjees ställde precis in.

- De spelar ju i kväll. - Inte nu längre.

Hur kan jag driva ett dansställe när banden ställer in?

Jag råkar känna en musiker.

- Nej. - Jo.

- Nej. - Varför inte?

Den sortens piano jag spelar är inte det folk gillar att dansa till.

Och jag ska träffa Staten på matchen. Titta inte på mig så där.

Hur då?

Så där.

Okej, jag tittar inte.

- Han är min vän, Ellie. - Du och Amalah var vänner.

Det är inte ditt jobb att sy ihop hennes makes hjärta.

Och även om det vore så,

vet jag inte om du skulle kunna.

Inte efter Randall.

KOM IGEN! RC SPARTANS

Kom igen!

Kom igen!

Spartans!

Heja, Spartans!

Är körsbärsläsken till mig?

Davis. Nej, det är den inte.

- Jag är sårad. - Jaså?

Ingen fara. Du kan gottgöra mig.

- Kan jag? - Middag på Maeve's.

- Inte den reaktion jag hoppades på. - Förlåt.

Men du har haft lång tid på dig att fråga.

Har du hört talas om vänzonen? Den ligger här.

Men här uppe har vi bästisens brorsa-zonen.

Den är svår att ta sig ur. De flesta män lyckas inte.

- Du verkar tro att du har lyckats. - Tja...

Har jag inte?

- Jag vet inte. - Tänk på saken. Erbjudandet kvarstår.

- Jag är roligt sällskap. - Åh!

Hej.

Hej.

- Det här känns skumt. - Jaså? Det märks inte.

Lägg av.

- Nachos? - Tack.

Körsbärsläsk?

- Tack. - Varsågod.

Okej.

Har talangscouten synts till?

Nej, ingen kommer nånsin hit.

Lucas Russell har snyggat till sig.

Jaså? Det har jag inte märkt.

Okej, hörni.

- Redo! - Bryt!

Kom igen.

Ja!

Fan!

- Förlåt. - Ingen fara.

Redo!

TILL MINNE AV RANDALL KIRKLAND

Du.

- Är du okej? - Ja.

Ja.

- Vi går härifrån. - Nej, det är lugnt. Jag mår bra.

Stanna kvar, du. Jag kommer förbi i morgon och tittar till traktorn.

Det här är ingen bra idé, Lucas. Vi är inte inbjudna.

Vi blir aldrig inbjudna, det är aldrig en bra idé.

Kom igen, Jack.

Vad är det du inte fattar med "det är slut", Reid Collins?

Du ville ha utrymme och jag gav dig utrymme.

- Men det räcker nu, okej? - Jag vet.

Jag tror bara att vi vill olika saker.

Eller hur? Jag vill ha nåt mer än den här stan.

Mer är inte alltid bättre, Lauren.

Du kommer att ändra dig. Vi är ödesbestämda.

Ta det lugnt. Det där tar kål på dig.

Du är en livräddare.

- Då står du i blodsskuld till mig. - Blodsskuld?

Jaså, minsann?

Du måste rädda mig.

Tyvärr.

Jag vet att den här stan står på flytande guld.

Det var jag som fixade tillstånden.

Vi uppskattar det, men för att kunna dra pipelinen till akviferen

måste du få med dig Staten Kirkland och Cap Fuller.

Utan dem blir det inget.

Oroa dig inte. Jag fixar det.

- Ditt lån på ranchen hänger på det. - Ja.

- Vad gör du? - Det vi har gjort i månader.

Ja, men tänk om Reid ser?

Jag kan ta hand om mig själv.

- Kan jag hjälpa dig? - Jag ska till Fuller Ranch.

- Jag ska jobba där. - Jag skjutsar dig.

Hoppa in.

- Goddagens. - Yancy Grey.

Sheriff Brigman. Välkommen till Ransom Canyon.

Var sa du att du kom ifrån?

Du vet... Här och där. Inget speciellt ställe.

Men du har jobbat på ranch förut?

- Ja. - Nåt ställe jag känner till?

- Det... - Låt mig gissa.

Här och där, inget särskilt ställe.

Slappna av, jag skojar bara.

Med tanke på Cap Fuller kanske "här och där" är bättre.

- Varför det? - Du får se.

Du är sen.

- Förlåt. Yancy Grey. - Kom igen.

Boxarna ska mockas,

hästarna ska skos och stängslen behöver lagas.

Det är långa dagar, och lönen har vi kommit överens om. Alltså...

Jag omförhandlar inte, okej?

- Absolut, mr Fuller. - Din nya lya.

Är det nåt problem?

Det är redan som hemma.

God morgon till dig med, Staten.

Kom, Biscuit.

Cap?

Är du här?

Och vem fan är du?

Jäklar!

Du överlever nog.

- Är det din medicinska bedömning? - Ja.

Jag har varit sjuksköterska.

Förlåt om jag skrämde dig.

Det är lugnt.

Jag blev inte rädd. Tänker du berätta vem du är?

- Caps nya förman. - Just det!

- Randy. - Yancy.

Och du är?

Ellie Estevez.

Cap och min farsa är gamla vänner, så jag

kikar förbi, håller koll och gör en del ärenden åt honom.

Skulle du kunna ta med de här till huset?

Blodtrycksmedicin. Jag är sen till jobbet.

- Sjukhuset? - Baren.

Eller dansstället, snarare.

Du borde titta förbi.

- Jag bjuder på välkomstdrinkar. - Det kanske jag gör.

Trevligt att träffas, Ellie Estevez.

Ser man på.

FULLER RANCH HAR EN LÅNG HISTORIA I RANSOM CANYON

"HAN HAR DET I BLODET"

10 000 TUNNLAND, 1 500 NÖTKREATUR HOLLIS "CAP" FULLER

Vad fan?

Tack för skjutsen.

- Glöm inte att hyran ska betalas idag. - Jag fixar det.

Fokusera på skolan.

Och hamna inte i knipa, Kit.

Snyggt, kompis.

- Vet du vad? - Vad?

Talangscouten från UT var på matchen trots allt.

Lägg av!

Hon vill ha oss till Austin för en workshop.

- Vet du vad det kan betyda? - Stipendium till UT!

- Just det. Vi gjorde det, bitch. - Vi gjorde det!

Vill du ha lite paj?

- Den behöver en ny rem, eller hur? - Japp.

- Var det inte det jag sa? - Det gjorde du.

Du hade rätt.

Förlåt. Jag borde inte ha tvingat dig till matchen.

Nej, du tvingade mig inte. Det är lugnt.

Jag ville bara...

Vad ville du?

Slussa in mig i de levandes värld igen?

- Ja. - Jag fattar.

Jag fixar det.

Det är redan fixat.

Du brukade ha håret så där i skolan.

Ja.

Jag klurar på den där remmen och återkommer i morgon, okej?

Ja, okej. Vi ses då.

Jag behöver en drink för det här.

Jaha...

Vad förskaffar mig nöjet, Davis?

Måste jag säga det?

Du vill väl inte att jag ska sälja marken till Austin Water

så att de kan dra sin jävla pipeline, eller hur?

Det här är mitt hem.

Jag vet. Och så ska det förbli.

De garanterar ett hyresavtal. Inget förändras.

Förutom att du, jag och Cap blir flera miljoner rikare.

Jag behöver inga mer pengar.

Jag vet.

Men du ärvde 60 000 tunnland, så...

Det går inte så dåligt för dig heller, eller hur?

Staten...

Det vore bra för Ransom, för stan.

Var inte så närsynt. Tänk på andra än dig själv.

Du har inget vett.

Världen torkar ut.

Akviferen vattnar våra brunnar, grödor och vår boskap.

Jag låter dem inte torrlägga den. Fattar du?

Staten, stan har redan gett tillstånd för pipelinen.

Det är bara en tidsfråga tills jag hittar ett sätt,

med eller utan dig.

Tack för drinken.

Hördu. Det är ingen fara.

Ingen fara. Det går bra.

Du måste ha tålamod, okej? Det tar tid att rida in en häst.

Okej. Kom.

Ingen fara.

Redo, chefen?

Vad har du där, Staten?

Ett svar.

Vem fan är det där?

Det ser ut som att Austin Water & Power mäter in pipelinen igen.

För helvete.

Tala om för dem att det här är privat mark.

Skjut dem om de inte ger sig av. Jag skojar bara. Få iväg dem.

MAMMA DRICKER IGEN

Där har du det.

Där har du ditt bevis.

Bevis på vad?

Att det var en till bil på vägen den kvällen.

Dan, jag... Lyssna, jag säger ju det.

Nån annan orsakade kraschen.

Jag vet att det är jobbigt att ettårsdagen är i dag.

Men din grabb var ensam den kvällen. Förstår du?

Du måste släppa det här.

Staten...

Har du funderat på att ta lite ledigt?

Kanske ta semester? Jag säger bara att det kanske vore bra för dig.

Det vore bra för mig?

Det som skulle vara bra, Dan, var om du gjorde ditt jävla jobb.

Varför låter du honom tilltala dig så?

För att han har förlorat allt han älskar, Kai.

Och han letar efter en orsak.

Även om det inte finns nån.

Ska jag ta en titt?

Mina händer är mindre.

Nej, jag fixar det.

Du...

Prata med mig.

Det är lugnt.

Låt mig bara fixa remjäveln.

Vet du vad? Gör det, Staten.

DAVIS VAD SÄGS OM DEN DÄR MIDDAGEN?

Mamma är alkis och jag måste stanna här.

Din pappa skulle inte tvinga dig att ge upp UT.

Det gjorde han.

Han fattar inte att mamma är som hon är för att hon var fast här.

Jag vill bara inte bli som hon.

- Jag ska inte bli sån. - Du...

Jag tillåter inte det.

Ska du inte använda slipmaskinen?

- Har du en slipmaskin? - Ja.

Det hade varit bra att veta innan jag började.

Jag vill inte detaljstyra.

Res dig inte upp. Jag vet hur jobbigt det är nuförtiden.

För ett par år sen hade jag klått upp dig för det.

- Det kan du fortfarande göra. - Vill du ha en öl?

Nej, det är bra. Hur är det, gamle man?

Börjar du bli medmänsklig här ute?

Vi får se hur länge han blir kvar.

Vad är det som bekymrar dig?

Austin Water & Power.

- Har de fjäskat för dig också? - De försöker.

Davis kom förbi, han vill att jag ska träffa dem.

Vi måste ha en enad front, Cap.

Jag kan prata med elnämnden och få dem att titta på det.

Siffrorna de viftar med är inget.

Jag kan siffrorna, men det här handlar om våra hem.

Rancherna är vårt eftermäle.

Till vem?

Våra söner är döda.

Vad önskas?

En Shiner blir bra.

- Har jag missat nåt? - Jag såg artikeln i din lilla bok.

Jag tycker om Cap.

Du kan jobba på ett halvdussin rancher för dubbelt så hög lön.

- Det kändes ologiskt. Och så... - Antog du det värsta. Jag fattar.

Vad gäller andra rancher så gick det inte så bra på förra stället.

Cap var den enda som inte bad om referenser.

Och det där pappret...

Jag ville se hur det var förr, om det går att få tillbaka.

Och det är allt?

Det är allt.

Om du tjafsar med den där gubben...

...ska jag se till att du får lida.

Ja, ma'am.

Skål!

Hörru, Lucas.

När ska du börja jobba åt min farsa?

- Va? - Din brorsa jobbar där nu.

Din farsa jobbade där förr i tiden.

Det är tradition i familjen Russell.

Ja, det är nog så.

Din pappa lärde mig rida som barn.

- Jaså? - Han var en grym hästkarl också.

Ja, det var han.

Hallå. Vad gör ni här uppe?

Du kom precis i tid. Jag tänkte reda ut en grej med Lucas.

Lämna min kvinna i fred.

Herregud.

Jag hörde nog fel. Är det nåt problem?

Skojar du? Vad är det här för manlighetsskit?

Allvarligt? Kom, Lucas. Vi går.

Kom nu.

Snuten!

Kolla!

Nej...

Herregud. Var det nån av er som körde?

- Nej. - Ben var chaufför.

Jag har ingen bil.

Toppen.

Okej. Och...

Det finns ingen täckning heller, så vi är fast här.

Hur kan det vara mitt fel?

- Kom nu. - Vad har jag gjort?

Du var inte på den konserten.

Rampart Theater, längst bak. Jag svär.

Du ljuger.

Okej, hör här.

Jag var i skolan.

Amalah berättade att du skulle ha en demokonsert.

Så jag åkte in till stan och såg dig spela.

Du var otrolig.

Ifall det inte redan var supertydligt så har jag alltid varit betuttad i dig.

Jag var alltid rädd att du

inte skulle se mig som nåt mer än din bästa väns lillebror

som var betagen av dig.

Men du har varit betagen förut, mr Collins.

Jag var på ditt bröllop. Båda två.

Vad hände med miss Texas?

- Det är komplicerat. - Okej.

Så... Varför åkte du inte tillbaka?

När Amalah blev sjuk och du kom hem från New York?

Varför åkte du inte tillbaka?

Det är komplicerat.

- Hej, June. Jag har beställt. - Det är strax klart.

Tack.

Säg till dina polare på Austin Water att sluta ringa. Jag säljer inte.

Ja... Ursäkta.

Ja...

Vad fan gör hon med Davis?

Herregud.

Snälla, var tysta!

Hallå!

Och Darwin-priset går till...

Där! Vi söker skydd där borta.

- Spökhuset? Aldrig i livet. - Bra. Frys då.

- Hörni... - Det här känns inte bra, Reid.

Golvet är inte stabilt.

Sluta.

- Det går bra. - Sluta.

- Vad? - Sluta, Reid.

Nej!

Herregud.

- Där! - Mitt ben!

Kom, Lauren.

Lauren?

- Titta på mig. Gå mot mig. - Jag kan inte röra mig.

- Låt mig inte ramla ner. - Det ska jag inte.

Jag har dig.

Jag har dig. Kom nu.

Tim?

Tim!

Herregud.

Kom.

Stanna här.

Sheriffen är på väg.

Lyssna. Jag såg att golvet var osäkert.

Jag försökte få dem att sluta tramsa.

De slutade inte, och sen brast golvet.

Nej.

- Jag ska berätta sanningen. - Låt honom spela hjälte.

- Lucas, det här är fel. - Du vet sanningen.

Det är det enda viktiga.

Är det din pappa?

Helvete!

Pappa, jag mår bra, okej? Låt mig förklara...

Inte nu.

Jag förbereder fortfarande utskällningen som du ska få.

- Kom nu. - 3-1, var är du?

Inspektören, det här är 4-9 Charlie...

Jag säger det bara en gång. Håll dig borta från honom.

- Familjen Russell är trubbel. - Men...

Det är färdigdiskuterat.

Jag är beredd att omvärdera hejarklacksworkshopen för tillfället,

men det är mitt villkor.

- Oroa dig inte, din systerson mår bra. - Vad hände?

Han är blåslagen.

Brutna ben och brutna revben, men han klarar sig.

- Din syster är där inne. - Tack.

Davis, alltså?

Det här är inte rätt tillfälle.

Visst.

Du är makalös!

Jag har varit förälskad i dig så länge jag minns.

- Vänta. Vad... - Lyssna.

Jag förträngde det när du började dejta Amalah.

Jag förträngde det ännu mer när ni gifte er.

Jag flyttade halvvägs över landet för att undvika det.

När hon blev sjuk fanns jag här för henne och dig.

Och jag har funnits här sen dess, i vått och torrt.

Genom smärtan...

...sorgen.

Randall.

Och jag har väntat...

Jag har väntat på att du ska läka.

På att du ska välja mig.

Men du kommer aldrig att göra det, va?

Quinn, jag...

Varför bryr du dig om vad jag gör?

Det gör jag inte.

Fan också.

Allt går enligt planen med Cap, men du berättade inte om tjejen.

Spelar det nån roll?

Är vi säkra på det här?

När du väl har gjort det finns det ingen återvändo.

Det är det jag räknar med.

Undertexter: Lisbeth Pekkari