Original subtitles

-Jag måste åka in till stan. -Nu, Selwyn?

Det är lite panik. Dow Jones har gått ner med 200 punkter.

Gå och lägg dig. Jag är hemma i morgon kväll.

Det här huset är som en julgran. Det kostar faktiskt pengar.

Det är jag. Vi träffas på det vanliga stället.

EN MARKNAD FÖR MORD

Man måste ta ett lån för att ha råd att andas här, Troy.

-Vad är det? -Jag letar efter en tidningsaffär.

-Varför det? -Jag vill ha en tidning.

Om man ställer en dum fråga...

-Investment Daily? -Det var den enda som fanns kvar.

Så det började brinna när ni vred om nyckeln?

Kriminalteknikerna får ta sig en titt.

-Hyser nån agg mot er, mr Proctor? -Absolut inte.

-Vad är det för bil, sir? -En Alvis från 1963.

-Det kanske var nåt med elen. -Nej, bilen var helrenoverad.

-Vart ska du ta vägen? -Till bokklubben.

Stackars James, han blir nog upprörd.

Det är min bil, och jag är väldigt upprörd!

Naturligtvis, älskling. Vi ses senare.

-Vem är James? -Lord Chetwood.

Bilen var ett vrak, som allt annat han äger.

Han är en fullkomlig katastrof.

James! Jag åker till bokklubben.

Bom, bom, bom.

Svara om det ringer. Det kan vara takläggarna.

Nu känner jag det igen. Känn.

Hörde du vad jag sa, James?

Ja, jag ska svara i telefonen. Takkarlen.

Jag kanske besöker dr Bradshaw. Han förstår.

Tre gånger per dag, mrs Hopkins. Kom tillbaka om det inte hjälper.

Hej då, mrs Bradshaw.

-Ska ni till bokklubben? -Ja, det tror jag.

Marjorie har bett mig hjälpa till med trädgårdsfesten i år.

Jag ansvarar för salladerna. Det är mycket jobb.

Adjö.

Är det inte dags för en ny bok? Du har burit på den där i evigheter.

Har vi fått nån inbjudan till Marjories trädgårdsfest?

-Inte så vitt jag vet. -Hon har väl inte strukit oss?

Det hoppas jag. Varm Pimm's och ostpaj i trädgården är inte kul.

Det handlar inte om att ha kul utan om att visa upp sig.

Du har inget driv, varken socialt eller i yrkeslivet, Rupert.

Jag är ledsen, kära du.

Jag har lämnat flera meddelanden. Vart tog du vägen?

Jag väntade i baren i två timmar!

Vänta lite, det är nån som knackar.

God eftermiddag.

Det börjar kännas som du inte uppskattar mig.

Vad? Nej, jag är kvar.

Vi kanske inte ska träffas i kväll. Jag hör av mig.

Det var på tiden, alla andra är närvarande.

-Sandra. -Tamsin.

-Lavinia. -Ginny.

Då ska vi se... Aktiemarknaden.

-Var är din bok, Ginny? -Den blev kvar i bilen.

Du måste ta med den, man vet aldrig vem som ser.

Måste det vara hemligt? Vi köper ju bara lite aktier.

Om du vill ändra vår policy kan vi rösta om det.

Det låter löjligt, men jag vill helst vara diskret.

Selwyn är ju aktiemäklare, och blir nog inte glad om han får veta.

Du har ingen störande man att oroa dig för.

Då är det bestämt. Mig kvittar det, men...

...älskade Gerald sa alltid-

-att man inte ska låta sina pengar bli ett diskussionsämne.

Tillbaka till affärerna.

Vi är mitt i vårt fjärde verksamhetsår.

Och jag kan rapportera att Midsomer Market bokklubbs aktieportfölj-

-slår index med 16 procent.

Det betyder att vi, som inte ska kunna nåt om pengar-

-ger de överbetalda analytikerna en riktig smäll.

Men jag måste höja ett varningens finger.

Gerald sa alltid att man ska sprida riskerna.

Så jag föreslår att vi säljer några vinnare och omplacerar pengarna.

-Sandra? -Ginny nämnde företaget Treetime.

Jag läste att det var inblandat i ett uppköp.

Jag har undersökt det. Räntorna på lånen är lite oroande.

Men med bruttoräntan och vinsten före skatt har jag räknat ut-

-att Treetime tjänar sju gånger räntan på skulden. Mycket bra.

Visst är hon duktig på ekonomi?

Det har du efter din bookmaker till far.

Kan vi inte sälja aktier och ta ut lite pengar om det går så bra?

Ja, kan vi inte bärga en del av vinsten?

Men bara en långsiktig investering bär rikligt med frukt, Lavinia.

-Sa Gerald det? -Det stämmer, Ginny.

Och jag håller med. Men låt oss rösta.

Vilka vill lösa in en del av våra investeringar?

Vilka vill placera om vinsten?

Det blir en omplacering.

-Har du hittat nåt? -Nej.

Ingen hörde eller såg nåt innan branden.

Selwyn Proctor är inte så populär.

En kvinna tyckte att det var synd att han inte blev skadad.

Står det nåt om min pensionsplan i din tidning?

Joyce säger att jag borde komplettera min pension.

-Kan jag få...? -Vad gör du?

"The Hawk". Har man sett...

Pappa köpte första numret när jag var sex år.

Det har blivit en vana.

Och vem är The Hawk?

En privatdetektiv som slåss mot ondskan.

Han kan förvandlas till en hök. Han har bra mörkerseende.

-Kan han flyga? -Bara när han är hök.

Besynnerligt. Man tror att man känner nån...

-Jag läser den inte. -Självklart inte.

Har du ordnat med din pension?

-Nej, jag är alldeles för ung. -Tydligen...

Jag vet fortfarande inte om du och James kommer på trädgårdsfesten.

Självklart, Marjorie.

-Och du, Tamsin? -Jag måste prata med Selwyn först.

-Ginny? -Får jag prata med dig, Marjorie?

Om du måste. Ginny...

Jag vill prata om trädgårdsklubbens lunch.

-Hur är The Feathers? -Vad?

The Feathers Hotel på London Road.

Jag har hört att maten är god och antog att du hade varit där.

Nej, jag har aldrig varit där.

-Är du bjuden på trädgårdsfesten? -Ja, och funderar på att inte gå.

Ingen står ut med henne, men alla kommer på festerna.

-Hon är bara ensam. -Hon är oförskämd.

Hon påpekar alltid att din far var bookmaker.

-Jag bryr mig inte. -Men det gör jag.

En vacker dag tänker jag säga vad jag verkligen tycker.

Jag vill lämna klubben och sälja min andel.

Jaså... Du måste erbjuda de andra medlemmarna att köpa den.

-Varför sa du inget tidigare? -Kan vi göra det nu?

Vi måste gå igenom en viss procedur.

Varför har du så bråttom? Du är gift med byns rikaste man.

Eller har ni problem?

Varför läser du Investement Daily?

Det står att Dependable Insurance Company utreds för lagbrott.

-Det är ett stort försäkringsbolag. -Som är under utredning.

Det är nog bara rutin, alla de där företagen granskas.

Jag fattar ingenting av den här jargongen.

Låt experterna ta hand om det.

Åh, Gerald.

Folk är så elaka.

Du skulle aldrig tro mig.

Hallå?

Är det nån där?

Vad är det som pågår?

Marjorie? Det är Vera.

Läkarmottagningen, god morgon.

Dr Bradshaw kan ta emot er klockan fyra i morgon.

Adjö.

-God morgon, lord Chetwood. -Kalla mig James, Sandra.

Det är mer anständigt att vi behåller titlarna offentligt.

Anständighet är överskattat.

-Hur mår lady Chetwood? -Hon är upptagen med taket.

Hon tillbringar mer tid där än med mig. Är det skäl nog för skilsmässa?

Troligtvis inte.

-Tror du att din man har tid med mig? -Det tror jag säkert, lord Chetwood.

Lord Chetwood är här.

-Du måste ta emot honom. -Han får beställa tid.

Jag sa att du skulle ta emot honom.

-Det var vänligt av dig, Rupert. -Vad är problemet?

Det trycker bakom ögonen.

-Jag kan inte sova. -Sätt dig ner och dra upp ärmen.

Vad kan det vara?

-Kanske en bil till som brinner. -Tala inte om det.

Min älskade Alvis. Den där mannen lyckades förstöra den direkt.

Det orsakade nog attacken. Posttraumatiskt stressyndrom.

Gode Gud, det tänkte jag inte på. Du är ett geni, Rupert.

Kom in, Harry. Vad är det?

-Jag hittade en till i poolen. -Det är grannens barn.

-Mår du bra? -Ja, jag mår bra.

Är det säkert? Du kan lita på poolskötaren.

Gå inte, Harry. Jag vill prata med dig om bokklubben.

Hallå? Hallå?

Vad? Herregud.

Ja, jag kommer på en gång. Så fort som möjligt.

Jag måste till Ginny. Det har hänt nåt med Marjorie Empson.

Hon har fått flera slag i bakhuvudet.

-Det är blod och hår på käppen. -Den är en favorit.

-När dog hon? -Efter klockan tio i går kväll.

Sju minuter över elva?

Mrs Hopkins är i köket, sir.

Hon ringde när hon såg det trasiga fönstret.

-När träffades ni sist, mrs Hopkins? -I går eftermiddag.

Marjorie hade bett mig om hjälp med en trädgårdsfest.

Vi diskuterade sallader. Jag gick när bokklubben skulle ha möte.

-Bokklubben? -De träffas och diskuterar böcker.

Marjorie bjöd in mig, men jag är inte så intresserad.

Enligt Mrs Hopkins är mrs Empsons bordssilver borta.

Marjorie var mycket stolt över det. Det kom från hennes fars familj.

-Var låg nyckeln till skåpet? -I teburken.

Polisen vill prata med oss om Marjorie.

Vi måste berätta vad bokklubben gör egentligen.

-Ja, jag antar det. -Kära nån.

-Underbart. Hur mycket har vi? -Det är mina pengar, till taket.

Jag anade att ni gjorde nåt annat.

Man diskuterar inte en så dålig bok i fyra år.

-Har du faktiskt läst den? -Ja.

För att vi skulle ha nåt att prata om.

Är du helt galen? Insideraffärer är brottsligt, jag kan bli avskedad.

-Jag kan bli åtalad! -Förlåt, Selwyn.

Hur ska jag få dig att förstå att pengar är allvarliga saker?

Jag sitter i det här stora huset helt ensam-

-för att du aldrig är här! Det är allvarligt.

Handlar det här om barn nu igen? Jag har inget mer att säga om det.

Vi höll det hemligt eftersom vissa män i Midsomer Market-

-är lite efter sin tid.

De vill bestämma över pengarna. Tack och lov är jag skild.

Ursäkta. Jag kommer förbi med ett nytt filter senare.

Jättebra. Tack, Harry.

-Var det Marjorie som drev klubben? -Hon är duktig på sånt.

Och ni är alla intresserade av aktiemarknaden?

Nej, jag förstår ingenting.

Marjorie är extremt duktig på bokföring-

-och Sandra Bradshaw är fantastiskt duktig på ekonomi.

Så jag låter dem ta hand om det.

Några av våra investeringar går bra, så vi funderade på att sälja dem.

-Och sen? -Sen avslutade vi mötet.

-Tamsin Proctor stannade kvar. -Och vad gjorde ni?

Jag var hemma tio över sju. Jag tog ett glas vin och åt middag.

Jag tittade på nyheterna och gick och la mig.

Det var hemskt tråkigt.

-Du måste börja om från början. -Jaså?

Japp, du får tapetsera om hela klabbet.

Huset är i dåligt skick. Jag är inte avundsjuk på dig.

-Jag söker lady Chetwood. -Gör du?

Gå ut i hallen, sväng vänster och gå upp för trappan.

-Min fru är uppe och betraktar taket. -Tackar.

Lady Chetwood?

-Vet ni nåt mer om min bil? -Tyvärr inte, mr Proctor.

Allt tar en evighet i det här landet.

En kvinna blev mördad i går kväll. Det har företräde.

Varför kommer ni då hit och trakasserar min fru?

Jag vill bara ställa några frågor-

-om mötet hos Marjorie Empson. Ni får ursäkta oss.

Det där förbannade mötet... Lycka till.

Min make är en underbar man med många begåvningar.

Men han kan inte förvalta pengar.

-Så ni gick med i bokklubben? -Det var min hemliga plan.

Jag ville få ihop pengar till taket.

-Gick det bra för klubben? -Ja, tack vare Marjorie och Sandra.

Jag ville sälja några aktier-

-för att kunna betala takläggarna, men jag blev nedröstad.

-Mår ni bra? -Ja, men jag gillar inte höjder.

Jag pratade med Marjorie om att sälja min del av aktierna.

-Hur länge pratade ni? -I tio minuter.

Sen åkte jag hem och lagade middag.

Föll det er aldrig in att klubben kunde ge er man problem?

Jo, jag insåg det.

Men Selwyn pratar aldrig om sitt jobb med mig.

-Men ni funderade på det? -Och ville sälja mina aktier.

Jag gick med för att få vänner i byn.

-Så ni gick med av sociala orsaker? -Ja.

Trots att det var en intressekonflikt för er man?

Ja...nej.

Ni förstår, min man...

-Vad tänkte ni säga? -Ingenting.

Det är allt jag har att säga. Jag är ledsen.

Stackars Marjorie. Hon älskade sitt bordssilver.

-Kände ni till bordssilvret? -Hon visade det för alla.

Vissa delar var tyvärr pläteringar.

-Hon var tydligen populär i byn. -Ja.

Marjorie kunde vara lite burdus, men hon var en god människa.

Alla kände till mrs Empsons bordssilver.

Och var nyckeln fanns. Det var nog nån lokal skurk.

Du antar att det var ett inbrott.

-Vad menar ni? -Din lokala skurk...

Varför tog han inte pengar, kreditkort, dator och en dyr kamera?

-Är bokklubben inblandad? -Jag har ett öppet sinne.

Titta vem som är här.

Hej.

-Får vi sätta oss? -Varsågoda.

Kriminalkommissarie Barnaby och inspektör Troy.

Harry, poolskötare. Ni får ursäkta klorinlukten.

Ni dyker upp överallt i den här byn.

Det finns många bassänger i området.

-Bor ni i byn, mr...? -Painter. Precis utanför byn.

Var befann ni er i måndags kväll?

-Jag gillar när polisen frågar så. -Har det hänt förut?

Han är duktig.

Vi kan fortsätta diskussionen på ett lämpligare ställe.

I måndags... Jag var här, det var frågesport den kvällen.

-Var det några främlingar här? -Inte vad jag minns.

-Kände ni Marjorie Empson? -Inte direkt.

Jag känner bara de som har pool. -Som paret Proctor?

Jag sköter deras pool. Varför undrar ni?

Vi hör oss bara för.

-Följer ni aktiemarknaden? -Jag kollar min pension.

-Vilket företag? -Dependable.

Är ni expert på pensioner, mr Painter?

Du kunde ha berättat att bokklubben investerade i aktier.

Då hade jag inte berättat så mycket om mitt jobb.

Sånt skvaller går in genom ena örat och ut genom det andra.

Och jag är inte intresserad av din ekonomiskas skicklighet.

Jag har 23 minuter.

Var dödsorsaken den du trodde?

Ja, skallen krossades av flera slag.

-Hur många slag? -Sex eller sju.

Men titta på blåmärkena på överarmarna.

-De är identiska. -Märken efter fingrar.

Hon hölls fast hårt bakifrån.

-Och slagen kom bakifrån. -Det var två angripare.

En höll i henne och en dödade henne med käppen.

Kaffe?

Jag undrar över mrs Empsons dåliga höft.

-Hon skulle opereras nästa månad. -Och gick med käpp.

Hon kom inte långt utan den.

-Ni körde genom byn i går kväll. -Jag är med i golfklubbens styrelse.

Jag deltog i ett tråkigt möte, åt middag och åkte hem.

Ginny och jag pratade om Marjories trädgårdsfest.

Av nån orsak var Ginny upprörd.

-Bråkade de under mötet? -Nej, det var trevligt.

Men det har varit spänt mellan dem förut.

Marjorie ansåg att Ginny inte var EAO.

"En av oss". Jag tror att det sårade Ginny.

Folk kan vara så känsliga.

-Kom mrs Bradshaw hem före er? -Ja, hon hade redan lagt sig.

-Vi har inte öppnat än, James. -Jag söker inte dig.

Jag vill prata med tapetexperten.

Minns ni vad Ginny sa om Marjorie?

Hon pratade om att Marjorie var ohyfsad.

Och sen sa hon, och det gjorde mig häpen:

"En vacker dag ska jag tala om vad jag verkligen tycker."

Hur mycket är bokklubbens investeringar värda, mrs Bradshaw?

Ungefär 150 000 pund. Alla papper finns hos Marjorie.

Ursäkta, men det har hänt nåt.

Där. En av hundarna hittade det.

Det ser ut att vara mrs Empsons bordssilver.

-Vem äger det här huset? -Jag är inte helt säker.

Jag tror att Ginny Sharp bor här, sir.

Det är en lång promenad hit, sir.

Dr Bradshaw och min fru vill helst att jag stannar hemma.

"Du måste vila", säger de. Men jag behöver frisk luft.

En trasa indränkt i bensin trycktes in i hjulhuset.

Här, vid bensintanken.

-Hur tändes den? -Med tändstickor eller tändare.

Det var bara otur att föraren satte sig i bilen just då.

-Här. -Vad är det?

Rester av trasan. Den flög iväg vid explosionen.

Det ser ut som en bit av en handduk. Jag ser några bokstäver.

Ser du vad det står, Troy?

"Feathers"... The Feathers Hotel?

James skulle bli arg om han visste att vi träffas.

-Ångrar du dig? -Självklart inte.

När jag vill ha nåt brukar jag få det. Och jag vill ha Chetwood House.

Det blir ett hårt slag för James.

Jag har pengar och idéer, och håller traditionerna vid liv.

Chetwood House blomstrar, med fasaner i skogen och ett tätt tak.

-Och ni får massor av pengar. -Jag vet det.

Jag ser dig sällan i kjol och smink, Lavinia. Du är inte oattraktiv.

De har fina rum här.

Istället för att skaka hand kan vi... Du vet.

-Definitivt inte, Selwyn. -Man kan ju alltid fråga.

Du anar inte hur ofta det fungerar.

-Vad är det? -Ser du det där hacket?

Det är nytt. Och det andra med.

-Blev de till under bråket? -Ja, troligtvis med käppen.

Det kanske var så tavlorna och vaserna blev sönderslagna.

Hon måste verkligen ha kämpat.

En 70-årig kvinna med en dålig höft mot två angripare?

Vi missar nåt. Dokumenten i kassaskåpet?

Det handlar om bokklubbens investeringar. Kontoutdrag och sånt.

-Det har med aktier att göra. -"Det har med aktier att göra"?

Kommer det från ekonomidelen i The Hawk?

Det här är företagen som de hade aktier i.

Så var är de? Aktiebevisen, eller vad det nu heter.

Jag vet inte än. Jag försöker få tag på nån som förstår sånt här.

Troy.

Jaså?

Jag förstår. Ja, okej. Tack.

Sir...vi har ett vittne. Nån sågs i byn sent i måndags kväll.

-Är personen identifierad? -Vet inte.

Harrys alibi stämmer, han var på puben. Men det är en sak till.

Harry har blivit dömd för förskingring.

Han har jobbat i finansvärlden.

Jag visste att ni skulle komma.

Jag var valutahandlare, med hög lön och stora bonusar. Men jag var dum.

Istället för att köpa en Ferrari och dricka champagne köpte jag aktier.

Jag förlorade, mycket. Men det var inte det dumma.

Jag började använda andras pengar också.

Men jag har betalat min skuld till samhället.

Så varför läser du sånt här?

Det är en vana att hålla koll på marknaden.

Det låter inte så sunt.

Jag vet inte vad ni vill.

Men jag slår inte ihjäl gamla damer och tar deras bordssilver.

-Vad säger du om det här? -Det ser ut som en aktieportfölj.

Det är bokklubbens aktieportfölj. Vad tycker du om den?

Det är en intressant blandning. Både konservativa val och några jokrar.

-Vad betyder det? -Små företag som växer snabbt.

Det ser ut som damerna hade bra tajming.

-De kanske hade inside information. -I Midsomer Market?

Tamsin Proctor är ju gift med en aktiemäklare.

Är hon?

Kan vi släppa "jag är bara poolskötare och vet ingeting-grejen"?

Du kan välja att inte hjälpa mig.

Men då kallar jag dig till förhör och tar hit kriminalteknikerna.

Bli inte så arg.

Om Tamsin fick information från sin man använde hon den inte.

-Varför inte? -För att hon inte är sån.

-Du gillar visst Tamsin. -Ja.

Hon är en av de goda, men har sina problem. Följ med mig.

De här började dyka upp i poolen för några veckor sen. En i taget.

-Visade du dem för henne? -Ja.

Hon sa att det var grannens barn.

-Varför behöll du dem? -Det bor inga barn hos grannen.

-Vad är det? -Ingenting, en återvändsgränd.

-Är det ett anagram? -Jag hoppades det, men nej.

Det fattas ett E.

-Varför ville ni sälja er andel? -Jag har berättat allt jag vet.

Ni kanske var den sista som såg Marjorie vid liv.

Förr eller senare måste ni berätta sanningen för nån, mrs Proctor.

Sanningen, det vore trevligt.

Vem är Maureen? Maureen, vem är hon?

Det är jag. Jag heter Maureen.

Där jag växte upp måste man ta sig bort som ung. Annars blev man kvar.

-Och jag förstörde nästan min chans. -Hur då?

Jag blev gravid.

De tog barnet ifrån mig på sjukhuset-

-eftersom jag sa att jag inte ville ha det.

Jag trodde att det skulle hindra mig.

-Från vad? -Att få allt det här!

Jag var ämnad för nåt bättre och ville inte släpa på ett barn.

Så Maureen blev Tamsin.

Jag lärde mig hur man ska klä sig och prata.

Jag lärde mig att läsa en meny.

Jag kämpade hårt och det lönade sig. Jag träffade Selwyn.

-Berättade du om barnet? -Då hade han aldrig gift sig med mig.

Men jag ville ha tillbaka mitt barn.

Det var som en värk som inte försvann.

För en månad sen fick jag ett brev.

Peters fosterföräldrar ville adoptera honom.

Tiden rann iväg och jag måste sälja mina aktier.

Jag förstår inte. Ni är gift med en mycket rik man.

Selwyn är en kontrollfreak. Jag får förhandla om vartenda öre.

Jag gick med i bokklubben eftersom-

-jag hoppades kunna lämna Selwyn.

-Har du berättat för nån om barnet? -Nej, ingen.

Nån vet.

Det spelar ingen roll nu, för jag får aldrig tillbaka mitt barn.

Du hittade visst Marjories bordssilver. Säg "ah"

Utanför Ginny Sharps hus. En gång till.

Du måste sluta, James. Alla vet att hon gillar att sola naken-

-och folk börjar prata om dina strövtåg längs ridvägarna.

Hon är en sån underbar kvinna.

-Jag har ingen chans hos henne. -Och kommer aldrig att få.

Väx upp, James.

-Du har ju Lavinia. -Hon är inte så användbar.

Jag vet inte vad hon håller på med. Hon var borta hela dagen i går.

När jag frågade var hon hade varit mumlade hon och rodnade.

-Hur mår min hals? -Den ser bra ut.

Håll dig borta från Ginny Sharps hus, James.

-Nästa, tack. -Mr Baker.

Lord Chetwood, är allt som det ska?

Nej, din man tar mig inte längre på allvar och min fru har övergivit mig.

-Vad menar ni? -Hon är på taket eller ute på vift.

Ibland tror jag att jag skulle klara mig bättre utan henne. Adjö, Sandra.

Vittnet såg nån här klockan halv elva.

Det är en genväg till Hollybank Lane.

-Kan vittnet identifiera personen? -Det var för mörkt.

Men det finns bara tre hus på den vägen.

Det där är tomt. Barnen är i skolan och föräldrarna i Schweiz.

Det äldre paret som bor där är på kryssning.

-Då är det bara det sista huset kvar. -Där Ginny Sharp bor.

Jag har redan sagt att jag åt middag och gick och la mig.

Nån gick över kyrkogården klockan halv elva.

-Vad har det med mig att göra? -Enligt ett vittne var det ni.

-Ja, det var jag. -Var hade ni varit?

Hos Marjorie Empson.

Berätta exakt vad som hände.

Jag skulle gå till bokklubbens möte när jag fick ett paket.

Det innehöll en badrock från ett hotell.

Jag besöker hotellet ibland för att träffa en vän.

-Vem skickade paketet? -Det stod inte.

Nån ville skicka mig ett meddelande.

Vad gjorde ni när ni hade öppnat paketet?

Jag gick till bokklubbens möte.

Men jag tänkte mest på badrocken och vem som hade skickat den.

Efter mötet sa Marjorie en sak till mig.

Jag vill prata med dig om trädgårdsklubbens lunch.

-Hur är The Feathers? -Vad?

Det var nåt i hennes blick som fick mig att tro att det var hon.

-Sa ni nåt till henne? -Nej, inte inför de andra.

Jag åkte hem, drack ett glas vin och var rasande.

Jag fick för mig att jag skulle prata med henne.

Jag gick hem till henne och fick ett typiskt varmt välkomnande.

-Vad vill du? -Spionerar du på mig?

-Vad pratar du om? -Badrocken.

-Vilken badrock? -Den du skickade till mig.

Har du druckit?

Sen nämnde hon Gerald, och då fick jag nog.

När du flyttade hit sa Gerald att du skulle skapa problem.

-Han tafsade alltid på mig. -Hur vågar du?!

Gerald är ökänd här. Ingen gick säker.

Han var som värst på dina trädgårdsfester.

Vi kallade honom "vandrande händer".

Håll tyst, håll tyst!

Hon försökte slå mig. Jag tog tag i henne.

Hon puttade undan mig och jag slet nästan loss en ärm.

Så ja, det är ingen fara.

Mår du bra, Marjorie? Marjorie?

Försvinn. Ut ur mitt hus.

Men hon mådde bra när jag gick.

Jag svär på att jag inte dödade Marjorie.

Det är ett allvarligt brott att dölja bevis.

-Griper ni mig? -Nej.

Men jag vill att ni lämnar en utsaga.

Jag gör allt för att hjälpa er.

Jag vill veta vem som skickade badrocken. Vem som spionerade.

-Jag tog med en kopp te. -Mina körtlar är svullna.

Du ser faktiskt ut att må bra.

-Det är en illusion. -Fiskleverolja.

Jag hade en intressant diskussion med Selwyn Proctor i går.

Algtablett. Vi träffades och tog en drink.

-Vad sa du? -Han gav mig ett intressant förslag.

-Jag vill inte höra. -Om huset. C-vitamin.

-Vilket hus? -Det här huset, han vill köpa det.

Huset måste renoveras och vi har inte råd.

Och Selwyn vill ha det. Du vet hur han här.

Han renoverar det och har jakthelger här med sina affärsbekanta.

-Och det får han gärna ha. -Vart ska vi ta vägen?

Vi betalar våra skulder, köper en stuga och har semestrar.

-Vi kan åka till Paris. Och New York. -New York?!

Snälla, James. Ta dig samman.

Allmänheten kommer hit i helgen och du har en guidad tur.

Ska jag göra lite fattiga riddare?

Skriv under här om ni anser att allt stämmer.

-Vilket hotell kom badrocken från? -The Feathers.

På andra sidan Causton.

Och var Selwyn Proctor "vännen" som du träffade där?

-Herregud. -Var det han?

Ja.

Så det var ni som gav bokklubben inside information.

-Hur länge har det pågått? -I fyra år.

Selwyn skulle lämna Tamsin vid rätt tillfälle.

-Det är ett urgammalt knep. -Ja.

Vi frågade inte Ginny Sharp vad mrs Empson hade på sig.

Vi antog att hon var klädd i sovkläder.

Ginny sa att hon nästan slet av en av Marjories ärmar.

Men det fanns inga revor i kläderna som vi fann henne i.

Hon hade den på sig när Ginny kom. Varför är det viktigt?

Bullard tror att det var två angripare.

En slog henne bakifrån medan den andra höll fast henne.

-Menar du att Bullard har fel? -Om själva tidpunkten.

Vad säger den här blusen?

Ginny Sharp kom hit för att konfrontera Marjorie Empson.

Marjorie attackerade Ginny och Ginny tog tag i hennes armar.

-Och rev sönder blusen. -Ja.

Ginny gick och Marjorie böt till sovkläder.

Då dök nån annan upp, och det var mördaren.

-Ginny kanske kom tillbaka. -Nej.

Jag tror inte att Ginny Sharp är mördaren.

Varför skulle Ginny Sharp kasta bordssilvret vid sin egen mur?

Nån kanske försöker rikta misstankar mot henne.

Nån som visste att Ginny och Marjorie hade bråkat.

-Det var mycket bra tänkt, Troy. -Tack, sir.

Vad gör du här?

-Ljuset är tänt och radion på. -Vi går runt huset.

Anmäl det, Troy.

-God morgon, mrs Proctor. -Tack, Andy.

Nån slog henne i huvudet och hon ramlade i poolen.

Hon kanske redan var i poolen. Det ligger fler askfat på botten.

Jag tror att hon hämtade dem.

Hon fick bara ett slag. Det räckte för att slå henne medvetslös.

-Drunknade hon? -Det vet jag inte än.

-Vad handlar askfaten om? -Det var ett meddelande.

Mot rökning? Det verkar lite väl hårt.

Det är helt otroligt. Ginny var en duktig simmare.

Vi försöker ta reda på vad som hände.

-Var det ingen olycka? -Det vet vi inte än.

-Får jag tala med er, dr Bradshaw? -Naturligtvis.

Troy...

-Hur mår ni, mrs Bradshaw? -Jag mår bra, tack.

Jag måste tyvärr fråga...

Minns ni vad Marjorie Empson hade på sig vid ert senaste möte?

Ginny Sharp skrev in sig här när hon flyttade hit för fyra år sen.

Hon hade gått igenom en jobbig skilsmässa och sov dåligt.

Tack, mrs Bradshaw.

Och så har jag en fråga om bokklubbens aktier.

Jag har gått igenom alla papper, men kan inte hitta dem.

Jag kan tyvärr inte hjälpa er. Marjorie tog hand om pappersarbetet.

En av mina patienter har ägt The Feathers.

Jag var där en kväll och såg Ginny med Selwyn Proctor.

-Såg hon er? -Ja.

Hon kom hit några dagar senare och började prata om Selwyn.

Kan ni berätta vad hon sa?

Att det var ett misstag och att hon skulle kväva det i sin linda.

-Jag höll med. -Men det gjorde hon inte.

Självklart inte.

Jag säger till folk att sluta med saker, men de följer sällan mina råd.

Ni anar inte hur nedslående det är.

-Är de här nya? -Ja.

-Vad hände med de gamla? -Folk snodde dem.

Precis som badrockar och handdukar.

Här kommer mannen vi vill träffa.

Vad vill ni?

-Vi undrar var ni var i går kväll. -Försöker ni vara rolig?

Inspektör Troy försöker vara rolig ibland, men inte nu.

-Har ni hört om Ginny Sharp? -Hon är död.

Vi hittade henne i morse.

Det var tråkigt att höra. Jag har bara träffat henne några gånger.

Vi känner till ert förhållande.

Var befann ni er i går kväll?

Jag var på en bankett i stan, med 400 andra personer.

Sen stannade jag på klubben. Där var det också mycket folk.

Min fru Tamsin är ingen sofistikerad kvinna.

Hennes föräldrar dog tidigt och jag är allt hon har.

Hon blir förkrossad om hon får höra om mig och Ginny.

-Hej, Sandra. Är Rupert ledig? -Det är bara att gå in.

Det är så hemskt med Ginny. Vet nån vad som hände?

De hittade henne i poolen. Polisen misstänker brott.

Lady Chetwood är här.

Kan du komma och besöka James? Han mår hemskt dåligt.

-Vad är problemet? -Selwyn Proctor vill köpa huset.

Vi har förhandlat utan att säga nåt till James.

-Och nu har du berättat? -Ja, i går.

Och allt kom tillbaka. Hjärtklappning, yrsel...

Och när vi fick höra om Ginny svimmade han en kort stund.

Tro mig, det är inget fel på James. Allt sitter i huvudet.

Men det gör det ju inte lättare för honom.

Du är ett helgon, Lavinia.

Kom över i eftermiddag. Säg att flytten är bra för honom.

-Jag måste få ut honom ur huset. -Jag kommer.

Takläggarna kommer klockan tre, så kom vid fyratiden.

Jag kommer.

Jag står inte ut med fukten. James märker den inte ens.

Det är 500 års fostran. Han är fuktsäker.

Det här är min farfars farfar Alfred.

Han dog när han var 94 år, men var sängliggande nästan hela sitt liv.

Han hade allvarliga hälsoproblem, och underligt nog har jag liknande...

Jag har hittat ett ställe till där bjälkarna är exponerade.

Jaså, är det du. Jag trodde att det var takläggarna.

Mitt hjärta slår normalt i fem minuter, och sen...

-Var det här hon föll? -Ja.

Lord Chetwood stod nedanför med en grupp turister.

De fick valuta för pengarna.

Om nån kom upp och puttade ner lady Chetwood-

-kunde personen ta sig ut utan att bli sedd.

Puttade? Hon ramlade nog bara.

Titta, det är väldigt farligt.

Det ser ut som hela klabbet kan rasa när som helst.

-Mår du bra? -Ja.

Jag sa åt henne att taket är flera hundra år gammalt.

Men hon gick ändå upp om och om igen.

Vet ni vad lady Chetwood gjorde däruppe?

Hon väntade nog på takläggarna.

Jag skyller på Proctor. Det här är hans fel.

Han tog hit folk som stökade runt däruppe.

Den mannen krossar mig.

Först min bil, sen mitt hus och nu min fru.

Jag hittar inte mina zinktabletter.

Lavinia skulle veta. Lavinia...

Vad ska jag ta mig till? Vad ska det bli av mig?

-Ska jag ta hit en läkare? -Nej.

Dr Bradshaw är på väg hit.

Han tar hand om mig. Han förstår.

Ta reda på varför takläggarna inte dök upp, Troy.

-Vad har hänt? -Lady Chetwood var på taket.

Så vitt vi vet halkade hon och ramlade ner.

Den kvinnan var ett helgon.

-Det var det sista jag sa till henne. -När?

I morse. Hon kom och berättade att James var upprörd.

Hon bad mig besöka honom när takläggarna hade åkt.

Men det är bara slöseri med tid. Det är inget fel på honom.

Han är frisk, men hans journaler tar upp en hel hylla hos mig.

Nu får jag väl lägga till ännu ett kapitel.

Sjukjournaler, Troy.

-Vad är det med dem? -De är fulla av hemligheter.

Jag undrar om Tamsin Proctor har varit dr Bradshaws patient.

Takläggarna fick ett meddelande-

-om att mötet med lady Chetwood var inställt.

-Från en man eller kvinna? -Han visste inte.

Vilka kände till mötet?

Förutom lord Chetwood var den enda dr Bradshaw.

Dr Bradshaw... Han känner nog till det mest som händer här.

Han kanske känner till Tamsins barn. Och Selwyns förhållande med Ginny.

Vi kanske ska prata med honom igen.

Och så måste vi hitta bokklubbens aktier.

Nåt som Caustonpolisens skarpaste hjärnor har misslyckats med.

-Hittade de henne där? -Ja.

-Är det där blod? -Koncentrera dig på dokumenten.

Det här är standarddokument. Transaktioner-

-kontoutdrag, återbäring, skatteavdrag...

-Aktierna, då? -Det finns inga aktieintyg.

De handlade på Internet, så aktierna finns på ett förvaltarkonto.

-Vad är ett förvaltarkonto? -Som ett bankkonto med aktier.

-Kan du titta på det? -Ja, vi har ju kontonumret.

Men jag antar att de har nåt lösenord.

Varsågod. Försök.

Okej, här är det.

"Skriv in lösenord." Tyvärr, det är kört.

-Försök med "Gerald". -Gerald?

Jag försöker med det.

Det var rätt. Ni borde bli detektiv.

Enligt det här är kontot stängt.

-Vad menar du? -Aktierna är sålda.

Hela bokklubbens aktieportfölj är såld.

Nån visste att Marjorie Empson stal pengarna och dödade henne.

Det var inte hon. Kontot stängdes i går.

Nån skickade den här. Jag trodde det var ett misstag och ringde hotellet.

Jag har tydligen ringt och bett dem skicka en badrock.

De hjälpte gärna en så högt skattad kund.

De såg fram emot att träffa oss i morgon. Vi får vårt vanliga rum.

-Så trevligt. -Det specifika förhållandet är över.

Upp med hakan, det kommer alltid fler.

-Men jag slipper uppleva det. -Vad menar du?

Återgå till den andra mrs Proctor. Jag lämnar dig.

-Du är faktiskt min fru, Tamsin. -Flytta på dig.

Jag låter inte mina investeringar försvinna.

-Släpp henne. -Ut ur mitt hus!

Jag är yngre och starkare, så släpp henne.

-Tack, Harry. -Det var ett nöje, mrs Proctor.

-Du är avskedad. -För sent, jag har redan slutat.

-Du får inte betalt. -Jag är faktiskt skyldig er pengar.

-Vad menar du? -Det här är som tack. Er provision.

Tack för Apex Pharmaceuticals, tack för Treetime Communications-

-och tack för China Seas Bank. Tack, Selwyn. Du har varit kanon.

Jag kommer strax, sir.

Kom in.

-Får jag tala med er? -Visst.

-Var är mrs Bradshaw? -Hon lagar mat till lord Chetwood.

Såna män hittar alltid nån som tar hand om dem.

-Var Tamsin Proctor er patient? -Ja.

Kände ni till hennes andra namn, Maureen Carter?

Ja, det gjorde jag.

Det var en byråkratisk miss. Tamsin Proctor hade journaler i olika namn.

Jag kände till barnet, men sa inget till nån.

Jag skulle helst slippa höra allt som sägs här.

Den där idioten James Chetwood till exempel.

Han berättade att han var kär i Ginny Sharp.

Sen hörde jag att han spionerade på henne.

Vad ska jag göra åt det? Jag är läkare, inte socialarbetare.

-Är den där avstängd? -Ja.

Knappen är förbikopplad. Den är på hela tiden.

Jag förstår inte.

James?

-Var är du, James? -Härinne.

Dr Bradshaw, den där kvällen när Marjorie Empson blev mördad...

Ni sa att er fru hade lagt sig när ni kom hem.

Såg ni henne i sängen?

Dr Bradshaw?

Nej, det gjorde jag inte.

Jag antog att hon hade lagt sig. Jag såg ljus under dörren.

Sen vi flyttade hit för tio år sen har min fru...

...velat ha separata sovrum.

Det är mycket genant. Jag vill inte att folk ska veta.

-Troy? Bra jobbat. -Tack, sir.

-Hej, James. -Jag kände inte igen dig, Sandra.

-Har du med dig lunch? -Bara några saker. Jag har flyttat.

-Varifrån? -Och jag har pengar. Titta, massor.

Jag förstår tyvärr inte.

-Nu kan vi genomföra vår plan. -Vilken plan?

Du visade dina känslor för tio år sen.

-Mina känslor? -Jag vet att du tycker om mig.

Kära du, du lever i en illusion.

Vi kan renovera Chestwood House, och jag ska sköta om dig.

Kära Lavinia var inte så duktig på att ta hand om dig.

Nåt måste göras och jag gjorde det så gärna.

-Vad menar du? -Hon tvingade bort dig från ditt hem.

Du sa att du skulle ha det bättre utan henne.

-Menar du att...? -Vi flyttar in i östra flygeln.

-Den är lättare att värma upp. -Stackars Lavinia.

Jag har väntat på det här i tio år och ger inte upp nu.

-Rör mig inte. -Ingen fara, jag tar hand om dig.

Mrs Bradshaw?

Tack gode Gud.

Sandra...

Du kan följa med mig nu.

Vet lord Chetwood att ni kommer?

TRÄDGÅRDSFEST

Vi börjar med bilen, mrs Bradshaw.

-Bilen? -Selwyn Proctors bil.

Ni menar James bil. Selwyn Proctor lurade av honom den.

Nån måste skydda James och jag gjorde det gärna.

-Genom att tända eld på bilen? -Jag ville bara klargöra min åsikt.

Berätta vad som hände på bokklubbens möte.

Det finns inget att berätta. Allt var som vanligt.

Men du gick tillbaka till Marjorie Empson senare.

Varför gick du tillbaka, Sandra?

-För att klargöra din mening? -Ja.

Jag gjorde allt slavgöra och Marjorie tog åt sig äran.

Jag tvingades utstå Marjories skämt om att min far var bookmaker.

Man måste komma överens med folk när man bor i en by.

-Men det där mötet blev droppen. -Vad hände?

Jag var den enda som inte var bjuden på Marjories trädgårdsfest.

För första gången på tio år. Efter allt jag har gjort för byn.

-Sa du nåt? -Absolut inte.

Jag gick hem och tänkte över det.

Jag kom fram till att jag skulle avgå.

Jag gick till Marjorie för att meddela mitt beslut.

Jag hörde upprörda röster från huset.

Marjorie grälade med Ginny Sharp. Marjorie slog Ginny med käppen.

Håll tyst, håll tyst!

Jag väntade tills Ginny hade gått.

Marjorie gick upp så jag gick till baksidan.

Jag tog mig in genom de franska fönstren.

Vad är det som pågår här?

Sandra. Hur kom du in?

Jag avgår från bokklubben.

Kommer du hit mitt i natten för att säga det?

När jag flyttar in i Chetwood House är du inte välkommen.

-När du gör vad? -Du hörde.

Herregud, du menar allvar.

-Mrs Empson låg framför dig. -Det var inte mitt fel att hon föll.

-Du tog upp käppen. -Hon skulle inte ha sagt det.

Vad sa hon?

Du är en bookmakers dotter.

"Du är en bookmakers dotter."

-Jag hade inget val. -Och Ginny Sharp?

Hon kråmade sig framför min stackars James.

Ginny Sharp var en elak kvinna. Jag måste skrämma bort henne.

Hon kom ut när jag var där, så jag tänkte prata med henne.

-Vad gör du här? -Jag vill prata om lord Chetwood.

Jag varnar dig, sluta jaga efter honom.

Skulle jag jaga James?

Det var det roligaste jag har hört på länge.

Du är underbar, älskling. Hjälp mig upp.

Berätta om lady Chetwood, mrs Bradshaw.

Det var inte konstigt att James mådde dåligt.

Lavinia var en god vän men kunde inte ta hand om honom.

Hon sa till Rupert att Selwyn Proctor hade lagt ett bud på huset.

Bakom James rygg.

Selwyn Proctor vill köpa huset, men jag sa inget till James.

-Och nu har du berättat? -I går, och allt kom tillbaka.

Kom över i eftermiddag. Säg att flytten är bra för honom.

Takläggarna kommer klockan tre, så kom vid fyratiden.

Hon nämnde mötet med takläggarna, så jag ställde in det.

Jag körde till Chetwood House. James hade en turistvisning.

Jag hittade Lavinia på taket.

-Jag vill prata med dig. -Låt höra.

-Handlar det om bokklubben? -Nej, om James.

-Min James? -Ja.

Vi har planerat att vara tillsammans länge-

-och ville berätta det för dig.

-Planerat? -Ja.

Kära Sandra...

-Mår du verkligen bra? -Jag mår utmärkt, tack.

Och när det gäller Tamsin Proctor...

Hennes man tänkte ta med henne till Chetwood House.

En kvinna med en sån bakgrund?

Men jag har stoppat det med.

Förhöret avslutas kl. 16.52.

James kommer att förstå mig till slut. Det vet jag.

Jag kan vänta.

-Drar du vidare, Harry? -Jag har fått nog av pooler.

Men jag har lärt mig mycket här.

-Vad har du lärt dig? -Ju större pool desto mindre tid.

-Det var djupt. -Han är verkligen duktig.

Ja, det är han. Så vad händer nu?

Jag har inte varit helt ärlig mot er, och det känns inte bra.

Jag sa att jag hade slutat handlat med aktier, men det stämmer inte.

Jag berättade om min bakgrund för Tamsin.

Hon berättade om bokklubben och bad om råd. Jag kunde inte säga nej.

-Inside information? -Hon visste inget.

-Men jag har tjänat lite pengar. -Allt är färdigpackat.

Vi ska försöka få tillbaka hennes son.

-Det blir en helt annan livsstil. -De kallar det nerskärning.

-Jag har fått nog av stora hus. -För tillfället.

-Jag hoppas att allt ordnar sig. -Tack.

Tråkigt med er pension.

Vad menar du, de blev väl friade?

-"Översvämningar i Centralasien". -Och?

De måste stänga mikrochipsfabrikerna.

Och det är dit de har skickat era pengar.

Men oroa er inte för mycket. Ibland vänder det som går ner upp igen.

-Det har hänt nåt roligt, sir. -Muntra upp mig.

Lord Chetwood berättade om en serietidningssamlare.

Han frågade om The Hawk. Jag har alla nummer.

Och de är i väldigt gott skick. Samlaren vill köpa dem.

Ni kan inte ana hur mycket han erbjöd mig.

Gissa, sir.

Text: Pernilla Hallgren www.sdimedia.com