Original subtitles

MORD PÅ ST MALLEYS DAG

DEVINGTONSKOLAN 1,6 KM

Svara! Svara! Svara!

Klubben kräver ett svar, Talbot.

Har du, eller har du inte-

-diskuterat klubbangelägenheter med utomstående?

Jag är inte ansvarig inför dig, Heywood...eller nån annan här.

Din främsta lojalitet är mot klubben, Dan. Har du glömt det?

Eller du kanske har tillbringat för mycket tid i byn.

Avbryt! Daniel, Marcus.

God afton, mina herrar. Varsågoda och sitt.

Jag säger "herrar", för det är det ni i The Pudding Club ska vara-

-även under svåra förhållanden.

-Förlåt, sir. -Förlåt, sir.

I kväll är omständigheterna särskilt svåra.

Som ni vet är Daniels farfar, sir Walter, allvarligt sjuk.

I kväll har han blivit sämre.

Sir Walter är en av våra mest förnämsta och äldsta medlemmar.

Därför ber jag er att uppföra er som sig bör.

Daniel, vi måste genast åka till godset.

Våra tankar finns hos dig och din familj. Jag talar nog för alla.

Tack, Marcus.

Pappa? Daniel är här.

Vad är det, farfar?

-Han vill veta vad klockan är. -Fem över tolv på natten.

-Varför vill han veta vad klockan är? -Det är efter midnatt.

Det är St Malleys dag: Devingtonskolans skyddshelgon.

Titta, han ler.

Naturligtvis. Pappa vann St Malley-loppet.

Kan vi inte lämna skolan utanför för en gångs skull?

Oroa dig inte. Loppet kommer att hållas som vanligt.

Och Daniel kommer att vinna det åt dig. - Eller hur?

Jag ska göra mitt bästa.

Han hör er inte. Jag beklagar, han har avlidit.

Quid nunc? Vad gör vi nu?

Dricker nåt starkt.

-Tack för ert moraliska stöd. -Vi har sett fram emot det.

Vi trodde att Toby skulle trivas på en mer traditionell skola.

-När börjar han? -Vi har inte kommit så långt.

Vi ville att ni följde med för att ge oss er åsikt.

Föräldrar, elever, personal och Devingtonskolans vänner...

Välkomna till St Malley-dagens stora lopp.

I dag springer vi till vår kära sir Walter Talbots ära.

Han var diplomat och en framstående före detta elev vid skolan-

-och gick bort tidigt i morse.

Forti et fideli nihil impossibile!

För de tappra och trogna är inget omöjligt.

-Är ni redo, mina herrar? -Ja, rektorn.

Klockan, Ludlow!

Klockan, Ludlow!

Spring, Dan!

Spring, Daniel! Vinn loppet för din farfars skull!

-Spring så fort du kan! -Spring!

Iväg med dig, Daniel! Spring!

-Mr Carew. -Stanna inte. Spring som vinden.

Fint. Nu kommer de.

Kom igen. - Kom igen, mr Heywood. Ni klarar det.

Jag försäkrar att jag gör allt för att hitta en plats åt unge herr Toby.

Får jag växla några ord? Nu, Jonathan.

Ursäkta mig.

Det var Anthony Talbot, sir Walters son. Han är också diplomat.

Bra jobbat, Talbot. Så ska det se ut.

Låt mig vara.

Låt mig vara, Heywood, din huligan.

Ledsen, Chas. Det är för den goda sakens skull.

Vad fanken gör du här?

Satans galning!

Har du hört av Archie Bellingham?

-Nej, borde jag det? -Han är försvunnen.

-Försvunnen? -Inte ett ord till nån.

Utrikesdepartementet vill lägga locket på.

Daniel? Daniel? För Guds skull.

Upp med dig. Du vinner bara om du når trappan.

Ser ni inte att han är skadad? Kalla på ambulans.

-Skulle du inte bo hos mamma? -Jag ångrade mig.

-Mår du bra, Julia? -Ja.

Inget svammel, nu går vi rakt på sak. Det finns bara en riktning att ta.

-Vilken då? -Byn - Midsomer Parva.

-Vad är det med den? -St Malley-loppet brukade vara...

...tidpunkten för uppgörelser mellan skolan och byn.

Drabbningar ägde rum, oftast till skolans fördel glädjande nog.

Nu gör vi inte sånt längre.

Vi respekterar varandras roller i samhället och sånt nonsens.

Men trots detta finns det några i byn som hyser agg mot skolan.

Menar ni att överfallet på Daniel var resultatet av en fejd?

Vad skulle annars vara förklaringen?

Ynglingar från byn-

-skymfade och kastade föremål på pojkarna som sprang.

Skymfningar är en sak. Överfall med ett mordvapen är nåt helt annat.

Våldet är aldrig långt bort.

Vi ska undersöka er synvinkel, mr Talbot.

Jag vet att det är svårt, men får jag ställa några frågor om Daniel?

-Vad för slags frågor? -Trivdes han på skolan?

Han var skolkapten och var med i cricketlaget. Klart att han trivdes.

Vid starten av loppet i går verkade han inte vilja delta.

Ni kanske har glömt att Daniels farfar dog i går morse.

Pojken var trött och ledsen.

Daniel ville inget hellre än att vinna loppet för sin farfars skull.

Och för min.

-Tror ni att Daniel inte ville delta? -Mrs Talbot?

Jag vet att tillfället är illa valt, men har ni tid en stund?

Jag ryser vid tanken på att min son ska ligga bredvid det där odjuret.

-Vilket odjur? -Sir Walter, min svärfar.

-Ni kom visst inte överens. -Ingen kom överens med Walter.

Han befallde, folk lydde.

Hur hanterade Daniel det?

Han gjorde sitt bästa, för min skull.

-Bara för er skull? -Daniels brister skylldes på mig.

-Gick det inte bra för honom? -Jo, men det dög aldrig.

Min make och min svärfar är väldigt tävlingslystna.

Daniel var inte sån.

Orsakade det bekymmer mellan Daniel och hans far?

-De grälade några gånger nyligen, ja. -Vad handlade de om?

Jag tror att det gällde skolan och The Pudding Club.

Jag är ledsen, men jag orkar inte prata mer just nu.

Åk upp till skolan och tala med Eckersley-Hyde.

Han berättar gärna allt om det där jäkla stället.

God morgon. Hur kan jag stå till tjänst?

Kommissarie Barnaby och inspektör Troy från polisen.

-Vi vill träffa rektorn. -Så gärna.

Ursäkta. En av våra små regler, tyvärr.

Gräset på huvudgården får ej beträdas.

-Oj, förlåt. -Det kunde inte ni veta.

Kommissarie Barnaby.

Och ni måste vara inspektör Troy. Marcus Heywood.

Oroa er inte, Ludlow. Jag visar dem vägen till rektorn.

Den här vägen.

Troy. Okej. - Sir?

Man har hittat en kniv i Friar's Copse.

Det är bäst att du åker dit.

-Du kände Daniel väl, eller hur? -Ja, sir.

Dan var en toppengrabb. En väldigt god vän.

Hela skolan är chockad.

Du sprang väl bakom honom i Friar's Copse?

När Daniel nådde skogen ryckte han ifrån. Han var vältränad.

Såg du nåt eller nån misstänkt?

Nej, Chas och jag slogs om andraplatsen.

Charlie Meynell, sir. Jag vet inte om ni har träffat honom.

-Kom in. -Tack, Marcus. Vi får prata mer sen.

-När talade ni senast med Daniel? -Senast jag talade med Daniel?

Det måste ha varit tio minuter före loppet.

Jag önskade honom lycka till.

Sen tittade jag in hos Ludlow för att se att allt var bra.

Sen gick jag ut på huvudgården för att tala till publiken.

Hur verkade han må enligt er?

Ledsen över sin farfars död. De stod varann nära.

-Hur var hans relation till sin far? -Mycket bra.

De hade visst grälat om skolan på sistone.

Finns det nån tonårig pojke som inte grälar med sin far?

-Om The Pudding Club? -Det betvivlar jag starkt.

Vad exakt är det?

För länge sen-

-när skolmaten inte var lika välsmakande som nu-

-ordnade några sistaårselever matleveranser från London.

Maten har förbättrats, men klubben lever kvar.

Det är en tradition, och vi håller traditioner högt här.

-Så syftet är socialt? -Exakt.

Det finns ett stipendium, annars äter medlemmarna talgpudding-

-och får beträda gräset på huvudgården. Det är allt.

Och så har man speciella manschettknappar.

Silverskedarna får endast bäras av medlemmar.

-Så ni har läst här själv? -O, ja. Jag är en före detta elev.

Bortsett från tre lyckliga år i Oxford-

-har skolan varit mitt liv sen jag var tolv.

Inte min karriär - mitt liv.

-Var Daniel medlem i klubben? -Ja.

Liksom Anthony och sir Walter.

Anthony och jag gick här samtidigt. Vi är fortfarande goda vänner.

-Berätta om stipendiet. -Det delas ut till medlemmar...

...som verkar lovande och som vill bli diplomater.

-Skolan har utmärkta kontakter. -Hade Daniel chans att få stipendiet?

Jag hade honom som favorit.

Men jag förstår inte sambandet med utredningen.

Jag skaffar bara bakgrundsdetaljer.

-Jag vill gärna se Daniels rum. -Jag visar er själv.

-Nåt av intresse? -Troligen inte.

Borde inte de här ligga på handfatet?

-Har ni en son, kommissarien? -Nej, en dotter.

Personlig hygien och tonåriga pojkar kommer inte överens.

Jag vill gärna träffa Charlie Meynell nu.

Och jag vill att ni lämnar rummet orört tills vidare.

Gå. Gå!

Ett ord om Charles Meynell.

Han har haft disciplinära problem.

Pojken blir säkert bra till slut, men han har... Hur säger man?

Attitydproblem.

-Ha det i åtanke. -Tack, det ska jag ha.

Meynell. Du har besök.

Ja, några ur bypacket slängde glåpord efter oss-

-men jag såg ingen i Friar's Copse.

-Vad hände där? -Jag blev bestulen.

-Bestulen? -På segern.

Jag tog bollen från Daniel. Då hoppade Heywood på mig bakifrån.

Är inte det mot reglerna?

Det finns inga regler.

Försten tillbaka med bollen till vaktmästarbostaden vinner.

Vad gjorde du när Heywood hade hoppat på dig?

-Jag gick tillbaka med några andra. -Gav du upp?

Vi hade ju hela The Pudding Club mot oss.

-Vad har de med saken att göra? -De såg till att Daniel skulle vinna.

Missförstå mig inte. Daniel var en bra kille.

Han var den enda av dem jag faktiskt gillade.

-Jag antar att du inte är medlem. -Jag? Aldrig.

Daniel var medlem för sin pappas skull. Har du träffat honom?

-Ja. -En psykopat.

Daniel ville gå ur. Han avskydde den. De hade världens bråk om det.

Så Daniel ville gå ur?

Ja, men det går inte för sig.

Det är opassande.

Jag hörde att de bråkat på klubben dan före loppet.

-Vilka? -Daniel och Marcus Heywood.

Heywood anklagade Daniel för att umgås med byborna-

-och avslöja klubbhemligheter.

De är som ungdomar i ett gäng. - Kom in.

-Vad är det? -Meddelande till kommissarien.

Inspektör Troy väntar i refektoriet när ni är klar.

Knäppo. Det kryllar av psykopater och knäppon här.

-Tidig lunch, Troy? -Fantastiska korvar.

-De kommer från Lincolnshire. -Berätta om kniven.

Det är en köttkniv med sågtandat blad och skaft av ben.

Den låg 30 meter från stigen.

Labbet tar fram fingeravtryck och blodgrupp.

Det är inte allt. En Dennis Carter ringde.

Han är planskötare på skolan och jobbar extra som taxichaufför.

Han körde förbi Friar's Copse vid tiden för överfallet.

-Han såg nåt. -Vad?

Han ville inte säga det per telefon. Han lät orolig.

Ni vet hur de är här i byarna.

-Var det gott? -Utsökt. Tack, mrs Bosworth.

-Kan jag fresta er med en korv? -Nej, tack.

Hummer? Skolmaten har förbättrats sen min tid.

De är inte till pojkarna - de är till honnörsbordet.

Dessert, då? Vad sägs om fruktpudding med vaniljsås?

-Det vore gott. -Vi hinner tyvärr inte.

Ni vet var den finns när ni är sugen på en bit.

-Fantastisk dam. -Nu ska vi prata med Dennis Carter.

Jag var på väg till skolan-

-så klockan måste ha varit halv fyra. Jag körde genom Friar's Copse-

-när jag mötte en motorcykel i kurvan i hög fart.

Såg ni vem det var?

-Jag gillar inte det här. -Vem var det?

-Vad är det, pappa? -Det är polisen. - Min dotter Julia.

-Vad gäller saken? -En pojke hittades mördad i går.

Ja, jag hörde talas om det.

Vi frågar folk i byn om de har sett nån eller nåt ovanligt.

-Såg du nåt, pappa? -Jag såg Paul Starkey...

...köra iväg med sin förbannade motorcykel från Friar's Copse.

Han skulle inte mörda nån.

-Vem är Paul Starkey? -Ray Starkeys son. Pubägaren.

Julia har rätt. Han har haft sina stunder, men skulle aldrig döda nån.

Vad menar ni med "har haft sina stunder"?

Han är lite vild och håller på med motorcyklar.

-Sen hände det en sak i annexet. -Vilket annex?

Flickorna på skolan bor i ett annex i byn. Det är bara bekymmer.

-Vad för bekymmer? -Vad tror ni?

-Var du i byn i går? -Nej, jag var i Causton hela dan.

-På busstationen. -Hela dan?

Jag missade bussen. Sen ångrade jag mig och åkte hem.

Sir?

-Är ni från polisen? -Ja. Kan vi stå till tjänst?

Kom hit, fort. Jag vill prata med er. Det gäller mordet på Daniel Talbot.

"Anthony Talbot körde till godset klockan..." Vad är klockan?

14.55, minus några minuter för att släppa in er. 14.53.

Som polismän vet ni hur viktigt det är med noggrannhet.

Ni ville tala med oss om Daniel Talbot, mr...

Carew. Dudley Carew.

Jag kan bara tala i allmänna ordalag.

-Varför då? -Skolan har ögon och öron överallt.

"Kungafamiljen: Arbetar de för Kreml?" av Dudley Carew.

-Har ni skrivit det här? -Ja, jag skriver för flera tidningar.

Men mitt främsta forskningsområde är Devingtonskolan-

-och dess dåliga inflytande.

-Fascinerande, men det här är... -Ta Vietnamkriget...

...eller invasionen i Afghanistan. I båda fallen leder spåren till skolan.

Jag har bevis för att Lee Harvey Oswald var här-

-i Midsomer Parva-

-två veckor innan han mördade John F. Kennedy. Var är pappret?

Nån har ändrat mitt arkiveringssystem.

-Ni! Har ni rört nåt? -Jag har inte varit i närheten.

Ni har väl gått på skolan själv?

-Hur vet ni det? -Det är väl ni på skolfotot?

Ni sitter mellan Anthony Talbot och Jonathan Eckersley-Hyde.

Ja, jag gick där en kort period.

Undervisningen var urusel, så jag slutade.

Nyfikenhet uppmuntrades inte.

Det är likadant nu. Det hade stackars Daniel sagt.

Vad ville ni berätta om Daniel Talbot?

Daniel var en fin ung man - en ärlig ung man.

Det fick han sota för.

-Vet ni vem som dödade honom? -Vad?

Nej, inte än. Bilden är ofullständig.

Jag säger bara: Sök på skolan, inte i byn.

Där hittar ni svaret. På skolan.

Där är den trevliga polismannen igen. - Har ni följt efter mig?

Hej, mrs Bosworth.

-Vem har hon med sig? -Martin Fulmer, idrottsläraren.

-Han som delade ut vatten? -Exakt.

Han var där hela loppet. Många vittnen.

Vad önskar herrarna?

En liten whisky åt mig och en apelsinjuice.

Sir...

Tack. Kommissarie Barnaby och inspektör Troy från polisen.

Vi skulle vilja tala med er son Paul.

-Är han här? -Nej, han är ute.

Jag vet tyvärr inte var han är.

Han har nog smitit. Det ser inte så ljust ut för honom.

Mordvapnet är från pappans pub och han sågs köra iväg i hög fart.

Dessutom är han en lokal buse. Vi borde efterlysa honom.

Är du Paul Starkey? Jag vill byta några ord med dig.

Okej. Då går vi igenom det igen.

Du lämnade puben kl. 14 och åkte en sväng.

Ja, jag körde bara omkring.

Och på vägen hem körde du så fort genom Friar's Copse-

-att du nästan tvingade Dennis Carter av vägen.

Fort? Han vet inte ens hur det stavas.

Jag frågar bara en gång till.

Var du i Friar's Copse i går eftermiddag?

Nej, det var jag inte. Jag har ju sagt det.

Kan vi talas vid?

Man har hittat färska hjulspår i Friar's Copse. Här...

Där? Är du säker?

Ja. Från en motorcykel. Och fimpar av det märke som Starkey röker.

Starkey ljuger. Han var säkert där.

-Grip honom, då. -Men han dödade inte Daniel Talbot.

Det stämmer bara inte. Se här...

Pojkarna lämnar vägen och springer längs stigen här.

Charlie Meynell tar bollen från Daniel här.

Då hoppar Marcus Heywood på Charlie.

Daniel får tillbaka bollen och fortsätter längs stigen.

Han måste ha blivit överfallen nånstans häremellan.

Okej. Så Paul Starkey parkerar bågen här, går genom skogen-

-gömmer sig i buskarna och väntar.

Sen kommer Daniel och Starkey hoppar fram.

Sen, då? Springer han tillbaka till motorcykeln? Nej.

Av nån anledning springer han åt ett annat håll.

Där kastar han kniven innan han går tillbaka till motorcykeln.

Laboratorierapporten om kniven. Inga fingeravtryck.

Blodet är Daniel Talbots.

Spår av ammoniak-

-ättiksyra och andra kemikalier - ingår i rengöringsmedel.

Jag har nåt i bakhuvudet från slutet av loppet i går.

Jag kommer inte på det.

Om vi inte anhåller Starkey måste vi släppa honom.

Okej, anhåll honom.

-Får jag åka hem nu? -Tyvärr inte.

-Vad fan vill du, Heywood? -Ta honom.

God afton, mr Meynell.

Mina herrar, kan jag få er uppmärksamhet.

Polisen har gripit mannen som dödade min son Daniel.

En bybo. Men det betyder inte att det är över.

Utbölingar lär ta tillfället i akt att snoka i skolans angelägenheter.

Ni måste komma ihåg att er lojalitet alltid finns hos The Pudding Club.

Lojalitet är vår största styrka.

Varsågoda och fortsätt.

-God natt, mr Talbot. -God natt, Ludlow.

Talbot?

Bybon som har gripits, det är väl inte Paul Starkey?

Jo. Hur så?

Det är nåt ni borde känna till om honom.

Det gäller honom och Daniel.

Jag ber polisen förhöra Marcus Heywood på slottet.

Självklart. En liten detalj till, Anthony...

-Klubbmötet i går. -Vad är det med det?

Du kunde väl ha nämnt det för mig.

Klubben behöver inte ditt tillstånd för att hålla möten.

Självklart inte, Anthony.

Men det fanns en tid då du och jag samarbetade.

Som parhästar, sida vid sida. Men nu...

Om du har nåt att säga, så säg det rakt ut.

Du anförtror dig inte till mig längre.

Det står att Archie Bellingham skulle komma hem från Kuala Lumpur.

Jag trodde att han blev placerad i Paris.

Dylik information kan vara konfidentiell av säkerhetsskäl.

Självklart. Förlåt.

Det var jag som upptäckte Bellinghams potential-

-och föreslog honom till The Pudding Club.

Emot din vilja, vad jag minns. Vi ses på slottet.

Vi har fått svar från labbet. Däckspåren stämmer överens.

Du var i Friar's Copse, eller hur?

Du var där samtidigt som Daniel Talbot blev knivhuggen.

Förövaren använde en kniv från din pappas pub.

-Inser du i vilken knipa du är? -Jag dödade honom inte.

Jag vill tro dig, Paul. Men du måste sluta ljuga för mig.

-Pappa blir galen. -För vad?

Okej. Jag var i Friar's Copse.

-Jag fick bud om att träffa Dave. -Vem är Dave?

Dave Winch.

Han jobbar i köket på skolan.

Mrs Bosworth och pappa har en överenskommelse.

Allt som blir över i skolköket hjälper pappa henne att bli av med.

Som hummer?

-Hur vet du det? -Tack vare min slutledningsförmåga.

-Så du träffade Winch i skogen? -Nej, han dök aldrig upp.

Jag väntade ett tag. Sen åkte jag hem.

Vem gav dig bud om att träffa Dave?

En av bartjejerna sa att han hade ringt.

Det var konstigt, för han brukar komma in själv.

Eller så kommer Marcus Heywood med bud.

Varför skulle Marcus Heywood gå bud åt Dave Winch?

-Han hänger alltid på puben. -Så han går till bypuben?

Ja, skolan förbjuder det...

...men pappa låter dem använda ett rum på övervåningen.

-Vilka är "dem"? -Killar från skolan.

-Några av tjejerna också. -Hur tar de sig dit?

Dennis Carter kör dem i sin gamla rishög.

Säg inte till pappa att jag berättade det. Då dödar han mig.

Winch jobbar på skolan och borde känna till allt om loppet.

Varför stämmer han träff med Paul Starkey i Friar's Copse-

-en dag då det kryllar av folk där?

Han tänkte inte komma dit. Han lurade dit Paul Starkey.

Eller så skickade han inte bud över huvud taget.

Causton-polisen. Ja, han är här. - Anthony Talbot.

Min syster Arabella går i sjätte klass på Devington.

Hon och Daniel...polade.

-"Polade"? -De var ihop.

Varför sa du inte det förut?

Det verkade oviktigt tills jag hörde att ni hade gripit Paul Starkey.

-Vad har han med saken att göra? -Han trakasserade Arabella.

Han hängde kring annexet och följde efter henne överallt.

Marcus, känner du nån som heter Dave Winch?

Han arbetar i skolköket.

Nej. Varför skulle jag känna nån som arbetar i köket?

Vart vill ni komma?

-Går du på puben, Marcus? -Det är förbjudet.

-Gör du det? -Mr Eckersley-Hyde svarade nyss.

Puben är förbjudet område.

-Okej. Tack för hjälpen. -Kom nu, Heywood.

Pojken vill hjälpa till och vad gör ni? Kommer med grova antydningar.

Jag gör utfrågningar, inte antydningar.

Ni är väl inte en sån där bitter typ som tar brottslingens parti?

Nej, jag är en sån där noggrann typ som sköter mitt jobb.

Det är en tragedi. Jag kan fortfarande inte fatta det.

-Du var väl förtjust i honom? -Ja, han var fin.

Berätta om Paul Starkey.

Han höll sig alltid i närheten. Han verkade tro att jag gillade honom.

-Han ser väl bra ut? -Nej, usch.

Han är så simpel. Och så är han från byn.

Så du sa att du var ihop med Daniel? Blev han upprörd då?

-Ja, han blev förbannad. -Vad sa han?

Han sa ingenting, men det märktes att han var arg.

Tack, Arabella. Gå till din lektion nu. Vad har du nu?

Franska. Jag är hopplöst dålig.

Får jag se?

Merci.

Det ser bra ut. Men jag var aldrig nån hejare på franska heller.

Vart gick ni när du och Daniel var ute tillsammans?

-Ut bara. -Var ni på puben?

Jag bryr mig inte om ifall ni bryter mot skolans regler.

Jag går dit ibland med Marcus och de i klubben.

-Daniel också? -Ibland, ja.

Det finns inget annat att göra här.

Jag är sen. Jag måste gå.

Troy? Hur går det med Paul Starkey?

Inget nytt. Han är inget kriminellt snille.

Fråga honom om Arabella Heywood - Marcus syster.

-Vad ska jag fråga? -Hur väl han känner henne.

-Gör ingen stor grej av det. -Okej.

-Mr Meynell. -Jaså, det är ni.

Vilken risk ni tar som går över gräset så där.

Nej, det tycker jag inte.

Gratulationer! Så ni är medlem i The Pudding Club nu?

-Jag erbjöds Daniel Talbots plats. -Ni avskydde ju klubben.

Nej, det är en ära faktiskt.

Ni sa ju att Daniel ville lämna klubben.

Sa jag? Det minns jag inte.

Bråket mellan Daniel och Marcus kvällen före loppet, då?

Du sa själv att de hade bråkat, så att Eckersley-Hyde fick sära dem.

Jag måste ha misstagit mig. Jag var ju inte där.

Jag måste gå. Jag är handledare i en klass. Ursäkta mig.

-Mr Ludlow? -God morgon, sir.

God morgon. Skulle ni kunna göra mig en tjänst?

-Hur länge har ni arbetat här? -I 35 år.

Jag gick ut byskolan, låg i armén och kom hit.

-Ni måste vara fäst vid skolan. -Ja, det är jag.

Min far var vaktmästare här före mig.

Så det går i släkten? Som familjen Talbot.

Min far var vaktmästare när sir Walter gick här.

En stor man som gjorde mycket för skolan.

Och Anthony Talbot för traditionen vidare.

Ja, absolut.

Om nån vet vad som försiggår här, så är det ni.

Jag sköter bara mitt arbete.

-Och The Pudding Club? -Jag är hovmästare där.

-Vad innebär det? -Inte mycket.

Jag bär upp maten till klubbrummet och städar efteråt, som min far.

Kvällen före loppet...

...förekom det ett bråk i rummet då?

Det tror jag inte. De är högljudda, men det är den glada stämningen.

Det är svårt att få folk att prata om klubben.

Det är inte mycket att prata om.

Och glöm inte att hela skolan har sorg.

Kan ni se efter om Marcus Heywood är på sitt rum, är ni snäll?

Mr Heywood?

-Han är tyvärr inte där. -Ingen fara. Jag får ta det senare.

Det var inte Arabella Heywood som skrev det här kortet.

Fel skrivstil. Jag tror inte att hon var ihop med Daniel.

Varför säger hon det, då?

För att ge Paul Starkey skulden eller för att mörka nåt åt sin bror?

Marcus och Charlie kanske är i maskopi.

Båda tjänar på Daniels död.

Marcus är skolkapten och Charlie fick gå med i klubben.

Då har vi problemet med kniven.

Vittnen såg Meynell och Heywood gå tillbaka till skolan.

Ingen av dem...hade hunnit-

-springa tillbaka och kasta kniven där vi hittade den.

Ingen som deltog i loppet, alltså?

Nej, ingen saknades. Är du hungrig?

-Nu när ni säger det, så... -Hälsa på mrs Bosworth i skolköket.

Och hör med Dave Winch om han lämnade bud till Paul Starkey.

Hej, Dennis. Kan vi talas vid? Det tar bara en kort stund.

-Berätta om pubrundan? -Vad?

När du plockar upp pojkar på skolan och kör dem till puben.

Det vet jag inget om.

Jag har annat att göra än att bråka med dig-

-men det tänker jag göra om du inte är uppriktig.

-Okej. De ringer från skolan... -Vem ringer?

Numera är det Marcus Heywood.

Jag väntar på dem bakom skolan och kör dem till puben.

De går in bakvägen.

Åkte Daniel Talbot dit nån gång?

-Nej, dit körde jag honom inte. -Vart körde du honom?

-Till Dudley Carew. -Vad gjorde han där?

Hur ska jag veta det? Jag svor att jag aldrig skulle säga nåt.

Tack, Dennis. Bra att du berättade.

Han var bäst av dem allihop - Daniel Talbot.

Jag förstod att ni skulle komma. Jag såg att ni pratade med pappa.

-Var är mr Carew? -I Causton.

-"Jorden är platt" har möte. -Får jag komma in?

Du skickade det här till Daniel, eller hur?

Jag beklagar.

Det gör inget. Det är skönt att få prata om det.

-Var träffades ni? -Här.

Alla tror att Dudley är galen, men han är bra att prata med.

Jag kom hit när mamma och pappa skildes.

En kväll kom Daniel hit. Det var första gången vi träffades.

-Vad gjorde Daniel här? -Pratade, oftast om skolan.

Han avskydde den och ville komma härifrån.

En kväll när jag kom hit var Daniel här och Dudley var upprörd.

-Varför? -Daniel hade berättat nåt.

-Vad? -Det ville de inte säga.

Men sen började han prata om att rymma härifrån.

Och du tänkte följa med.

Nån bevakade honom.

Han tänkte rymma på St Malleys dag, då alla var på skolan.

Och du väntade på honom på busstationen?

Du ska nog gå nu, vännen. Du kan komma hit senare.

-Klarar du dig? -Ja då.

-Är ni ensam? -Ja.

Mr Carew... Varför tänkte Daniel Talbot rymma?

Jag sa ju det förut. Bilden är ofullständig.

Se på skolan och klubbrummet.

-Menar ni stipendiet? -Stipendium? En konspiration...

-Inga konspirationsteorier, tack. -Jag talar om pengar.

-Det är klubbens sanna syfte. -Hur skaffar man sig pengar?

Diplomater har många privilegier - immunitet, rörelsefrihet...

Inga lösa påståenden. Kan ni ge mig detaljer eller fakta?

Sir Walters hälsa försämrades, och med den inflytandet över skolan.

Det uppstod en kamp om makten över klubben.

Archie Bellingham blev ett av offren, liksom stackars Daniel.

Archie Bellingham är försvunnen, medan Daniel Talbot blev mördad.

Jag vet att Daniel var rädd. Jag såg honom när loppet startade.

-När det startade? -Jag var där med vänner.

Var ni på skolan för att se loppet?

Hur ska jag kunna lita på er? Ni kanske arbetar för dem?

Klubben har starka band till polisen.

Jag har sagt mitt. Nu får ni gå. Gå!

-Hur kan du äta? -Jag måste vara stark.

Miranda och Anthony, förlåt att jag stör. Jag visste inte att ni åt.

Det gör inget. Min mage tål inte mer.

-Det går fort. -Vad är det som är så viktigt?

Ett tak som läcker? Klotter i ett sällskapsrum?

-Vad är det, Jonathan? -Klubbmötet i går kväll...

Charles Meynell säger att han har blivit medlem på ditt förslag.

Ska han få kandidera till stipendiet?

Nej, han ska få det.

Pojken Heywood håller inte måttet.

Hur kan du göra så utan att fråga mig, Ants?

Hur många gånger ska jag behöva be dig att inte kalla mig det?

Och sluta pladdra till alla om att vi var bästa vänner på skolan.

-Vi var långt ifrån bästa vänner. -Jag har alltid varit din vän.

Skolan blomstrar och du med den, tack vare mig.

Utan mitt stöd skulle du ha svårt att ens få ett simpelt arbete.

Veritatem dies aperit. Tiden avslöjar sanningen.

God morgon, mr Fulmer. Vad kan jag hjälpa er med?

Flytta på din vält. Den står mitt på planen.

Det är omöjligt. Satans huliganer.

Herregud!

När tar ni bort honom? De spelar match här på lördag.

-Vi har viktigare saker att tänka på. -Jag måste platta till ojämnheterna.

-Ni får ha tålamod. -Han ligger exakt på kastplatsen.

Snälla mr Carter... Snälla.

-Vad har hänt? -Han kvävdes med en köttpudding...

...plattades till med välten och fick ett slag i skallen.

Inte nödvändigtvis i den ordningen.

-Kan det ha varit en olyckshändelse? -Det är inte läge för skämt.

-När måste vi släppa Paul Starkey? -I dag kl. 17. Hur så?

Minns du rengöringsmedlet på kniven? Det används till silver.

Så varför använda det på en kniv av rostfritt stål?

Så det kan ha kommit från mördaren?

Om teknikerna kan hitta samma rengöringsmedel-

-på välten eller på Carew, vet vi att det inte är Paul Starkey.

Stackars Carew. Undrar hur många som kommer att sörja honom.

"Sörja honom".

"Hela skolan har sorg."

Troy, vi ska åka till Friar's Copse.

I går sa Ludlow: "Hela skolan har sorg."

Då kom jag på vad jag hade i bakhuvudet.

Alla deltagare i loppet bar sorgband, till minne av sir Walter Talbot.

-Okej. De hade sorgband... -I alla fall när de sprang iväg.

Daniel hade inte sitt sorgband när han kom tillbaka.

-Vad hände med det? -Det föll nog av i striden.

Exakt. Det betyder att det ligger kvar i skogen-

-vilket betyder att vi har letat på fel plats.

Här kom Charlie Meynell ifatt Daniel.

Sen hoppade Marcus på Charlie.

Daniel tog bollen och vi antog-

-att han fortsatte på stigen till skolan.

-Gjorde han inte det? -Han försökte rymma.

Tänk om han tog en avstickare.

När Daniel kom hit var han utom synhåll för de andra.

Det går en stig här.

Det är fotspår här.

Ja.

Titta här.

Ett svart sorgband. Nu kommer vi äntligen nånstans.

Sir... Här finns det spår av strid.

Ja, här blev Daniel överfallen.

Vad skulle han hit och göra?

Jag tror att han hade gömt sin väska här. Men nån väntade på honom.

Vad hände med väskan?

Mördaren tog den till hans rum medan alla var på gården.

Det var lera och bark på den, och den var inte uppackad.

Tandkrämen och rakhyveln låg kvar.

Det är ironiskt. Han skadades, men lyckades fly från förövaren.

Enda stället han kunde få hjälp på var stället han flydde ifrån.

Där välkomnades han som en hjälte.

Kom in.

Ursäkta mig, rektorn.

Polisen flyttar mr Carew från cricketplanen nu.

Tack, Ludlow.

Ett tragiskt slut på ett tragiskt liv.

Han var ingen lycklig man.

Men mors omnia solvit.

Döden löser alla problem.

Marcus Heywood och Charlie Meynell har slingrat sig från början.

-Sir. -Tack. Laboratorierapporten.

Spår av rengöringsmedel på välten och Carews kläder.

-Då kan vi släppa Paul Starkey. -Ja.

Förresten så vet jag var Charlie och Marcus är i kväll.

Tystnad. Tystnad!

Då så... Vi är här för att fira Charlies medlemskap i klubben.

Förut trodde jag att Charlie inte höll måttet.

Men han verkar ha tagit sig till slut.

Försök låta som om du menar det.

Skål för Charlie!

-Skönt att ni tog reson om Paul. -God kväll, mr Ludlow.

-Det är en privatfest. -Är de härifrån?

Ja. Det är nåns födelsedag, tror jag.

-Varför sjunger du inte? -Jag känner inte för det.

Kom igen, var inte en så dålig förlorare.

-Vad har jag förlorat? -Det vet du väl?

Nej...det vet jag inte.

-Nu när Daniel är död blir det jag. -Det blir helt klart du.

Du trodde att du skulle få stipendiet, men det får jag.

-Anthony Talbot sa att det var mitt. -Du har fel.

-Och rör inte min syster. -Det är faktiskt hon som rör mig.

-Beklagar. Jag ska prata med dem. -Oroa er inte. Det sköter vi.

Nu räcker det!

Mr Starkey, be Dennis Carter att köra hem damerna och herrarna.

-Ut! -Så fort ni kan. Raka vägen ut.

Ni två får välja.

Antingen berättar ni sanningen, eller så griper jag er.

-Mina föräldrar lär döda mig. -Mina med.

Jag kommer till skolan i morgon bitti.

Då ska ni samarbeta. Annars anhåller jag er båda två.

-Ja, sir. -Ja, sir.

Kom nu, grabbar. Håll takten. Så där, ja.

Sätt fart nu. Fort. Jag vill se er simma, inte plaska.

Herregud!

Kom in.

-Nåt nytt, Ludlow? -Det var mr Bellinghams kropp.

-Och pojkarna? -Skakade.

Mrs Bosworth bjuder på specialfrukost.

Vill ni inspektera liket, sir?

Nej, det vill jag inte, Ludlow.

Jag ska nog ringa och meddela Anthony.

-Mr Talbot kommer att bli upprörd. -Sannerligen.

Jag har tyvärr fler dåliga nyheter.

-Marcus Heywood har försvunnit. -Å, nej...

-Vad ska vi ta oss till? -Ni tar oss igenom det här.

-Gör jag det? -Ja, sir.

Det är jag säker på.

Det klarar ni, sir.

Titta. Klubbens manschettknappar.

-Är det den försvunna diplomaten? -Ja.

Han måste ha varit död i över en vecka. Ett slag mot huvudet.

Som Dudley Carew.

Allt väl, Troy?

Ja. Jag talade nyss med Charlie Meynell. Marcus har försvunnit.

Jag vet var vi ska börja leta.

-Var är Marcus, Arabella? -Hur ska jag veta det?

Det du sa om att du och Daniel Talbot var ihop...

-...var en lögn, eller hur? -Marcus sa åt mig att säga så.

Varför det?

Marcus sa att Daniel träffade en tjej från byn.

Om det kom ut skulle det ge klubben dåligt rykte.

Så han sa åt mig att säga att vi var ihop.

Paul Starkey trakasserade inte dig. Det var väl tvärtom?

Vi trodde att Paul hade dödat Daniel.

Att ljuga för polisen i en mordutredning är allvarligt.

Marcus sa att det skulle hjälpa honom att få stipendiet.

Var är han?

Han är på mitt rum.

Rektorn sa att jag skulle bli en av stipendiekandidaterna.

Det var Daniel också, vilket var orättvist.

Sir Walter utsåg stipendiaterna och han var Daniels farfar.

Jag hade inte en chans.

Men sen blev Daniel jättekonstig.

Han tänkte lämna klubben och skolan och så vidare.

Det sas även att han träffade en tjej från byn. Det sa jag till rektorn.

-Vad sa han? -Att jag gjorde helt rätt.

Han skulle tala med Daniels pappa, så att de fick lösa det på egen hand.

Berätta om loppet.

Rektorn sa åt klubben att se till att Daniel vann.

Idioten Charlie tog bollen...men jag lyckades ta den ifrån honom.

Jag kastade den till Daniel, men den stackars saten sprang inte.

Sen kom han gudskelov till sans och sprang iväg.

Jag var tvungen att se till att ingen kom ifatt Daniel.

Men jag var helt slut.

När vi kom till Friar's Copse var Charlie före mig.

Jag hade dem inom synhåll när Charlie kom ifatt Daniel.

Jag smällde till Charlie och satt på honom tills Daniel sprungit iväg.

-Vad gjorde du sen? -Lämnade stigen och rökte en cigg.

Då hörde jag nån komma genom skogen åt mitt håll.

Jag hann inte springa iväg, så jag väntade. Jag trodde inte mina ögon.

Jag skulle uppskatta om ni inte säger att ni har sett mig här.

Inte till nån. Då säger jag inget om cigaretterna.

Okej, Ludlow.

Det var konstigt. Han hade sina vita polerhandskar på sig.

-Nåt annat? -Ja, vänta. Han bar på en väska.

Vad jag inte förstod var hur han kom dit så snabbt.

Han var ju i vaktmästarbostaden när loppet började.

Det var fysiskt omöjligt.

-Såg du honom där? -Nej.

Men han måste ha varit där, för han startar loppet.

Det är han som ringer i klockan - ett av hans stora ögonblick.

Varför sa du inget tidigare?

Ludlow kom till mitt rum på natten.

Han sa att Paul Starkey hade dödat Daniel...

...och att jag inte skulle komplicera saken.

Jag vill bara påminna er om behovet av diskretion.

-Det är inget fel på mitt minne. -Det hoppas jag verkligen inte.

Han sa att Anthony Talbot skulle bli nöjd.

Jag trodde att stipendiet var mitt.

Men sen sa Anthony Talbot att Charlie Meynell får det.

Efter allt jag hade gjort borde jag ha fått det.

Jag hade allt som krävdes. Jag var perfekt.

-Varför tog Daniel bollen? -När han ville komma sist?

Då hade han kunnat lämna loppet osedd. Klubben förstörde allt.

Alternativet var att ligga först.

Att skaffa ett stort försprång så att ingen såg honom hämta väskan.

Tanken var nog att ta bussen på landsvägen.

Men Ludlow väntade på honom.

Men rektor Eckersley såg honom ju i vaktmästarbostaden före loppet.

Han ljög. "Se på skolan", sa Carew. Han verkar ha haft rätt.

Mr Ludlow? Hallå?

Titta här.

En timer. Den ser ny ut.

Han kan ha kopplat den till klockan.

Och skolklockan. Sa du inte att rektorn väntade tills den slog tre?

Det dröjde lite innan klockan ringde.

Klockan, Ludlow!

Klockan, Ludlow!

Jag minns nåt mer som Carew sa.

Se på skolan och klubbrummet.

Det finns ingen strömbrytare.

Silverputs och en av Ludlows handskar.

Sir...

Den andra handsken.

-Under panelen? -Då måste det vara... Lyssna.

Det är väl ingen idé att säga-

-att klubbrummet är förbjudet för icke-medlemmar?

Nej, inte alls.

Ludlow har stått under press på sistone. Då begår man misstag.

-Vilka grejer...! -Ja, det kan man sannerligen säga.

Guld från Sydamerika, brons från Afrika, elfenben från Afghanistan.

Allt stulet av klubbmedlemmar i diplomatkåren.

Jag hör Dudley Carews paranoida tongångar.

-Han hade väl rätt? -Han hade fel ur ett perspektiv.

Det är inga personliga rikedomar.

Det är för skolan och The Pudding Club.

-Välgörenhet? -Sir Walter var en visionär.

Under hans ledning blev klubben en elit inom eliten - en grädda-

-som hängivet främjade skolans målsättningar och ideal.

Vad är det för ideal?

Heder, tjänstgöring, patriotism.

Traditionella värderingar.

Det är fortfarande stöld, vad ni än gör med sakerna.

-Anthony Talbot, då? -Han delade inte sir Walters ideal.

Han såg bara klubben som ett sätt att tjäna pengar.

-Och Daniel hamnade mittemellan? -Ja.

Han var känslig och intelligent, men blev skoningslöst mobbad av sin far.

Han vände sig mot skolan och allt den stod för.

Jag trodde att jag kunde omvända honom.

Jag avslöjade skolans sanna hjärta och själ.

Jag förstår inte.

Tillhör allt det här The Pudding Club?

Det tillhör skolan. Det tillhör oss alla.

Ser du den här? En gång låg den på ett museum i Kabul.

Museet plundrades och brändes ner.

Tack vare klubben är den i säkert förvar här hos oss.

-Ni menar att den blev stulen? -Räddad. Allt har räddats.

Och sen säljs det?

För att finansiera stipendier, böcker och datorer.

Och farfar startade allt.

-Du kan föra traditionen vidare. -Nej.

-För skolans skull. -Jag vill inte ha med det att göra.

Jag misslyckades.

Daniel anförtrodde sig åt Dudley Carew av alla människor.

Till slut klarade han sorgligt nog inte mer.

-Så han beslöt sig för att rymma? -Ja.

Dagen före loppet packade han en väska och gömde den i Friar's Copse.

Ludlow följde efter honom. Sen frågade han mig vad han skulle göra.

-Vad sa ni då? -Att han skulle göra sin plikt.

-Vilket är...? -Att städa upp.

Och Archie Bellingham?

Ser ni den här?

Det tog flera års planering att komma över den.

Sen beslöt Anthony och Bellingham att de skulle ha den.

Bellingham var en småtjuv - en medelmåtta.

Typiskt sorten som Anthony tog med i klubben.

-Inkapabel. -Var är mr Ludlow nu?

Han gör sin plikt. Han städar upp.

Jag söker mr Talbot.

Ludlow? Vad gör du här?

-Jag går klubbärenden, mr Talbot. -Inte nu. Jag är upptagen.

Sir Walters dörr stod alltid öppen för mig.

-Det gör inte min. Gå nu. -Det här kan inte vänta.

-Gud... -Ni har varit väldigt försumlig.

Det var du...! Jag ringer polisen.

För Guds skull, Ludlow. Behärska dig.

För Guds skull! Vad är det med dig?

Ludlow! Det måste finnas nåt sätt vi kan komma överens på.

Vi kan säkert komma överens på nåt sätt. Det här är inte nödvändigt.

Gör mig inte illa. - Ring polisen, Miranda!

Som jag trodde, mr Talbot. Ni är inkapabel.

Gå inte.

-Du är Daniels vän, eller hur? -Ja.

Vad fint att få träffa dig till slut.

-Vad heter du? -Julia.

-Jag ska nog gå nu. -Det behöver du inte.

-Stanna en stund. -Okej.

Charlie Meynell hade rätt om The Pudding Club.

Han sa att de var som ungdomar i ett gäng.

Det handlade inte om pengar, utan om vilka som var med.

Vem som var ledare och chef.

Det sägs att skoltiden är ens lyckligaste tid.

Det har jag aldrig förstått.

BETRÄD EJ GRÄSET

Spring inte i korridoren, pojke!

Varför är du inte på din lektion?

Text: Caroline Markström www.sdimedia.com