Original subtitles

- Det var fan på tiden. - Vad har hänt?

En flicka i sexårsåldern. Visst samband med ditt fall. Nedstoppad i ett hål...

De tar upp henne nu. Coronern kom tre. Hon kan ha legat där i veckor.

Här... vi hittade det vid kroppen. Det var därför vi ringde dig.

Ja.

Jag stannar här ett tag. Jag behöver lite luft. Du har väl inte en cigg?

Jag trodde du hade slutat.

Vänta tills du får se henne. Du får kväljningar...

Här... ta på den här. Ta trapporna och följ tejpen.

Hålet är fyllt med syra eller nåt. Ingen vet vad. Det är skit överallt.

DE NAMNLÖSA

Hallå.

Ja, det är jag.

Va?

Javisst. Vad är adressen?

Då så... Vi kommer genast dit. Tack.

Vad gällde det?

Det var polisen. De har hittat en liten flickas lik.

De har ännu inte identifierat kroppen, men...

Polisen tror att det kan vara Angela. Vi måste åka dit.

Se här. Hela kroppen är full av dem. De stack in nålar och lät dem sitta.

- Men varför? - Jag vet inte, men hon levde då.

Det var koagulerat blod i alla sår. Brännskadorna blir svårare att lösa.

Vad tror du att de brände henne med?

Antagligen svavelsyra, för industribruk - ytterst giftigt...

Snälla du, stig upp nu. De väntar på oss.

Snälla du... klä på dig nu.

De har förstört alla delar som är till hjälp vid identifikation.

Det är som om de hade bränt henne systematiskt.

Se på tänderna. De har förstört dem med flit.

De är bortfrätta. Det finns nästan inget kvar.

- De ville omöjliggöra identifiering. - Men...

Benen är inte lika långa. Det högra är fyra centimeter kortare.

Enligt vad jag hört, gäller samma sak flickan i fallet du undersöker.

Om man velat hindra identifiering, hade man inte missat en sån sak.

Varför brände de henne då?

Kanske förlorar identiteten för dem sin betydelse efter döden.

Det förekommer vid rituella mord. Jag skulle säga att det är hon.

De hittade hennes armband, med namnet inristat, bredvid liket.

- Bingo! - Återstår att familjen identifierar...

Föräldrarna är här.

Massera, gå inte in på detaljer. Bespara föräldrarna det.

- Det är väl inte hon, eller hur? - Vi vill att ni identifierar det här.

Fru Gifford, vi måste få veta om det är er dotters armband. Det är viktigt.

Det är hennes, men jag vill se henne för att vara säker.

Ni har rätt att få se henne, men jag vill inte rekommendera det.

- Ni skulle inte känna igen henne. - Hur kan ni då veta att det är hon?

Benens olika längd. Det råder inga som helst tvivel.

Varför just hon? Vad har de gjort med min dotter?

5 ÅR SENARE

- Är jag sen? - Bara lite.

De vill se ditt material. De väntar där inne.

- Sen länge? - Fem minuter.

Då ska vi se... Här får du. Och den här... och den här.

- Till i morgon? - Jag ska försöka.

Hitta Toni också, så jag får bilderna som saknas.

- Här! Försiktigt, det är varmt. - Tack.

Jag ställde mer mat till fiskarna bredvid akvariet.

- De kan tacka dig för att de lever. - Det är så sant.

Bilderna med tatueringarna får vi senare idag.

- Har du nåt förslag till omslag? - Inte än, först när jag sett allt.

Okej, säg till när du har det.

- Kommer jag och stör? - Nej, jag satt bara i tankar.

- Allt är klart. - Tack.

Du har inte rört ditt kaffe.

Claudia, mår du bra?

Jadå, jag mår bra. Det är inget.

- Men så här års så... Jag är så dum. - Nej, det är du inte alls. Det vet du.

- Varför tar du inte lite ledigt? - Ja, det skulle nog göra mig gott.

Vad skulle jag göra utan dig?

Vet du vad? Jag tar ledigt, och det är ditt fel.

- Claudia! - Hej, jag hörde dig inte.

- Du såg nästan död ut. Mår du bra? - Ja.

- Det var länge sen du var här. - Jag har jobbat med min bok.

- Jag önskar jag var klar med den. - Den om tatueringar?

Jag såg förresten Toni häromdan.

- Han sa att ni hade återvänt. - "Återvänt?"

- Att ni var ihop igen. - Va?

- Det var vad han sa. - Fan, vilken jävel!

Claudia...

Är nåt på tok?

Claudia, Toni här. Bilderna är klara. Jag kommer förbi med dem i morgon.

Hon borde ha kommit nu. Hon är ju halv elva! Hon börjar väl nio?

Ja, vanligtvis, men nåt har väl kommit emellan.

Vad skulle det vara? Hon borde väl meddela.

Ja, det är konstigt att hon inte sagt nåt.

Fan! Det var så bråttom med fotona och sen kommer hon bara inte.

Hon dröjer nog inte så länge. Du kan vänta på henne.

- Okej, jag väntar inne på hennes rum. - Det är bättre att du väntar här.

- Här? Förr var det annorlunda här. - Saker och ting förändras.

Uppenbarligen.

Varför ringer du inte hem till henne? Hon kanske har försovit sig.

Ja?

Hallå?

Ma...

Mamma, mamma...

- Jag är ledsen, du har ringt fel. - Nej, mamma, det är jag.

Mamma, det är jag. Bryt inte samtalet. Snälla, mamma!

- Min dotter är död. - Nej, det är inte sant.

De ville att du skulle tro det, men det var inte jag. Det är sant.

- Vem är du? Varför gör du så här? - Mamma, hör på! Du måste tro mig.

Jag kan inte prata mer nu. De kommer tillbaks och slår mig.

Du måste komma oc h hämta mig på strandkliniken. Du vet var.

Ring inte polisen. Då dödar de mig.

Lova att du inte säger nåt till nån. Lova det!

- Vad är det här? - Lova mig det.

INTE DÖD.

SMÄRTANS HISTORIA.

Jösses, vad du ser ut!

- Jag har saknat dig med. - Visst! Ge mig en.

- Du försöker sluta som vanligt. - Det gör jag snart. Du får se.

Jag tänker börja träna på gym. Du får se.

Visst.

Du, den feta typen är där uppe.

Han blir förbannad om han ser dig här, så ställ inte till det.

Jag kom bara hit för att städa ur mitt skrivbord.

- Hur mår du? - Bra.

Bättre...

- Vet du vad du ska göra? - Ja, för tillfället ingenting.

Jag ska bara fundera.

- Behöver du nåt, så säg bara till. - Visst. Helt klart gör jag det.

Vi borde gå ut en kväll, för gamla tiders skull.

- Du minns väl hur det gick sist? - Vilken baksmälla!

Ja, för fan!

- Ring mig! Och så din bricka... - Du får den när jag har hittat den.

- Jag har ett meddelande till dig. - Till mig?

- Claudia Gifford ringde. Minns du? - Ja, det gör jag.

Hon sa att det gällde hennes dotter.

- Hon lämnade ett telefonnummer. - Okej, tack.

Hej, tack för att du kom.

- Hur är det? - Jag var rädd att du inte skulle ringa.

Ren tur att jag fick ditt meddelande. Jag slutade för två veckor sen.

- Jag bara hämtade några saker. - Ja, kvinnan sa det.

Jag är glad att jag fick tag i dig.

Du borde inte ha åkt dit ensam. Det kunde ha varit jätte farligt.

Vad skulle jag ha gjort? Låtsas som ingenting?

Hon beskrev kliniken jag brukade ta henne till, när hon var liten.

Och rösten... det var hennes.

Såg du tecken på att nån varit där?

Det fanns massor av saker där - madrasser på golvet...

Jag vet inte, Claudia, din dotter är ju död. Du vet det lika väl som jag.

Nej. Jag trodde det förut, men nu vet jag inte längre.

Jag hittade den här på kliniken.

Den låg där så jag skulle hitta den. Jag vet inte längre vad jag ska tro.

Nån låter dig gå igenom ett helvete. Jag vet inte vem eller varför.

Men din dotter är död. Jag såg själv liket.

- Och hon var helt säkert död. - Du sa att identifikationen var svår.

Vi hittade ju armbandet. Det fanns inga tvivel. Du vet det.

Nej, det vet jag inte. Det räcker inte. Jag fick inte se henne.

- Och din man...? - Vi kunde inte leva ihop efter det.

Han bor nånstans i London. Jag har ingen och får gå igenom detta ensam.

Kan du inte hjälpa mig? Vi kan ju inte vara helt säkra.

Jag kan inte fortsätta att leva i ovisshet om hon lever eller inte.

Okej, då, jag ska göra vad jag kan. Men du stannar hemma och gör inget.

Händer det nåt, så ring mig direkt. Du ska få mitt nummer.

- Snälla du, säg inget till polisen. - Jag säger inget för tillfället.

Gör som jag sagt, jag ringer dig. Drick nu kaffet innan det kallnar.

Teresa? Bruno Massera, allt väl? Jag måste be dig om en tjänst.

Jag vet, men det är viktigt. Det är nåt personligt.

Perfekt!

Jo, jag behöver få fram alla flickor, födda mellan -87 och -89 i Spanien-

- med kortare högerben, en skillnad på tre till fem centimeter.

Bra. Kan du skicka det via fax? Har du numret?

Ja, jag vet. Okej, då är jag skyldig dig en.

Mamma...

Då ska vi se.

Här! "Aguirre." En liten flicka.

- Det måste vara hon. - Bra. Jag behöver familjens adress.

Nej, den kan jag inte lämna ut. Alla patientdata är konfidentiella.

Men... det är mycket viktigt.

- Polisen... - Som ni ser.

Här står inget telefonnummer, bara adressen.

- Det räcker bra. - Jag skriver ner den.

Tack.

Ja?

Åh, Toni... jag kan inte prata just nu.

Nej, jag vet inte riktigt.

Jag mår inte så bra just nu. Jag har en del problem.

Nej, jag vill bara bli lämnad i fred.

Jag vill inte tala med någon just nu. Jag säger ju att jag inte kan det.

Nej, du ska höra på mig. Hör på!

Jag är ledsen över bilderna, men du kunde ha lämnat dem på kontoret.

Nej, jag har tagit två veckor ledigt. Ring sekreteraren, så säger hon det.

Nej, jag behöver ingenting.

Nej, jag har inte tagit nåt. Detta rör inte dig, Toni, jag vill inte prata mer.

Nu lägger jag på. Jag lägger på!

- Hej. - Vad vill du?

- Är familjen Aguirre här? - Nej, nej, nej...

Du frågar fel person. Vill du veta nåt om familjen Aguirre bör du fråga mig.

- Känner du dem? - De bodde här en gång, men flyttade.

De förlorade dottern och flyttade. Hon försvann eller nån tog henne.

- De kallade henne "Haltan". - När var det?

Det var för flera år sen. Jag jobbade ännu på fabriken.

Ungefär för fem år sen?

Kan det ha varit för så länge sen som för fem år sen?

Fem... ja, nånting sånt.

Claudia, det är Massera.

Jag har upptäckt en underlig sak. Du har kanske rätt.

- Va? - Jag är inte helt säker än.

Ta en taxi och möt mig vid ingången till universitetet om... en timme.

Jag tror jag känner en person som kan hjälpa oss vidare.

- Fy fan! - Jag har väntat i en halvtimme.

- Det var så svårt att hitta hit. - Skitsnack! Nu måste vi jobba på.

Jag hoppas att inte alla är "gråtande oskulder".

Raka motsatsen! Kyrkvaktmästaren ringde, mysko att vilja ha sån reklam.

- Och vad gör den här oskulden? - Det är ingen oskuld som de andra.

- Vad är det då? - Vi får se vad du kallar det. Kom!

- Det var som fan. - Du ser vilka detaljer...

Och så altaret! Jag ska tala med pastorn. Vi får se vad jag får fram.

Den här kom, utan avsändare. Jag tror det är en video.

När du är klar här, så kolla vad fan det är.

Är det nåt viktigt så säg till, så kommer jag och tittar.

Mer skit... Som om vi inte hade nog!

Detta är Green House i Liverpool.

Det var det första huset som knöts till ryktena om "De namnlösa", 1962.

Se på änglarna. De omnämns i allt med anknytning till gruppens historia.

Och här är sambandet mellan ert fall och gruppen.

Den här bilden togs i samma hus. Väggen i bakgrunden visar det.

Det här är Santini, argentinare, "far" till gruppen "De namnlösa".

Han ingick i hemliga cirklar i London på 60-talet, ockulta extremister...

Men Santini gick ännu längre. Han skapade sin egen grupp.

Ett hemligt samhälle, en parareligiös sekt. Det hela är något diffust.

Vad tror du?

Det var väl möten som några fanatiker höll.

Men Santini och hans anhängare var alltså mycket populära i London.

- Att rykten tar fart är förståeligt. - Vad för slags rykten?

Det talas om flera kidnappningar och försvinnanden över hela världen.

Alltid på olika platser, så sambanden inte upptäcktes.

- Greps aldrig Santini? - Det är just det som är så underligt.

Jag tror det var 1982 som han greps av den spanska polisen i Valencia.

Jag vet inte vad anklagelsen var. I det jag läst var det inte angivet.

Men han dömdes till livstids fängelse, medan inga av anhängarna dömdes.

- Och om en flicka råkade ut för dem? - Jag tror aldrig att det hände.

Ja, men om det hade hänt, hade då flickans liv varit i fara?

Kom med.

Ett av de mest kompletta teologiska arkiven i Europa!

Kanske inte i antal verk, men med en del från 1000-talet, rariteter!

Parareligioner etc står här borta. Fast det mesta är ju modernt.

Så detta har vi lite i skymundan, eftersom en del inte gillar det.

- Har ni nåt på honom? - Ja, här har vi nåt.

En tidningsartikel, en av de första han skrev.

Den publicerades i London, ämnad för kretsarna med ockulta intressen.

"Ondska utan dom är nu möjlig och därmed försvinner alla fördomar."

"Bort med mänsklighetens skal som fördärvar den."

"Mutilation, tortyr, skräckupplevelser för att uppnå rening."

"Grymhetens och rädslans smörjelse."

Det handlar om den absoluta ondskan.

En så barbarisk och monstruös akt att det skulle ge dem en högre existens-

- en öppning till en annan dimension av makt, njutning, utan begränsningar.

En avvikande de finition av helgonskap. En tro på det yttersta.

- Alla ytterligheter samlade. - Det låter sjukt.

Det finns mer. Jag vet inte om ni hört om Thule-samhället.

Ett hemligt ockult samhälle som de värsta nazisterna tillhörde.

Viktigaste medlemmen var Hitler själv, kallad "mediet".

Egentligen var Santinis idéer bara vidareutvecklingar av det de startat.

- Men de är inte direkt förknippade? - Troligen inte.

Folk har alltid ifrågasatt moralens gränser och dess effekt.

- Var kommer änglarna in i bilden? - Hör på det här.

"De ska vara vilse och handikappade."

"De ska inte ha namn då ju namn är ord, och ord används för lögner."

De ogillar namn. En namnlös behöver ju inte tänka på moral.

De är tokiga allihop.

Jag har sett änglarnas hus. Jag har varit där.

Var då? I själva huset? Har ni kontakt med dem?

De kommer att göra nåt hemskt med min Angela. Hjälp mig hindra dem.

Inget svar.

- Det kanske bara är ett skämt. - Kanske inte.

- Jag gillar det inte. - Prova igen, du kanske slog fel.

"Santini dömd. En släppt i brist på bevis."

Hejsan, jag har sökt information om Santini.

- Och...? - Mycket lite.

Han anklagades för misshandel av minderåriga.

- Var är han? - Inlåst, antar jag.

Någon mer var inblandad men han släpptes i brist på bevis.

Det finns säkert mer.

Nån ringde från parapsykologisk skrift. Han hade nåt av intresse för mig.

Jag vet inte vad. Han ville inte säga det, men det kanske är nåt viktigt.

- Har du adressen? - Ja.

Då så, då åker vi dit. Du har inget att förlora.

Ert nummer stod på bandet - därför jag ringde...

- Vad är det? - Jag vet inte. Ni kanske vet.

Vi tittar på det.

Du vet vad jag sagt.

- Vad är detta? - Det det ser ut att vara...

- Vad har det med mig att göra? - Det kommer mer. Ni är med.

Jag?

- De var där. - Vad fan är det här?

- Vem känner till det här? - Bara jag och min chef.

Hur så?

- Vi skulle uppskatta er hjälp. - Med vad då?

Vad sysslar du med? Vi vet alla vad det där bandet innehåller.

Det är inget våra läsare vill ha, skriv om sånt de vill läsa. Vad är problemet?

- Jag har inget problem. - Perfekt! Glöm nu det där, för fan!

- Säger "De namnlösa" dig nåt? - Det har väl med de där två att göra.

Jag vet inte, men jag känner igen det.

Vi skrev nåt om det för några år sen. Jag tror det var Romero.

Nej, du känner honom inte. Han var kvar här till -82 eller -83, tror jag.

Han la ner mycket tid på fallet. Han var som besatt...

Var försiktig med den historien. Det är något för polisen.

Du vet vad jag tycker.

De skickade filmen till oss, för de trodde väl att Romero ännu var kvar.

- Vilka jävlar! - Vad fan snackar du om?

Var får man tag i honom? I denne... Romero.

Hoppas du vet vad du ger dig in på. Han står väl i telefonkatalogen.

Men låt inte detta ta överhanden, vi har annat som ska vara klart imorgon.

Nu går vi, det är sent.

Du får låsa, okej?

Jag blir kvar en stund - tills de kommit överens...

- Men vad är det som har hänt? - En flicka flög ur, bälten saknades.

Och de måste undersöka varför. När det är klart kan jag fortsätta.

- Och vad har du kommit fram till? - Jag vet inte vad det är.

Det verkar underligt och jag gillar det inte. Misshandel av två barn.

Han förgrep sig på dem och högg samtidigt av flera fingrar.

En utomjording! Får kick av att sticka upp brinnande bomull i arslet på dem.

Och var är han nu?

Han har inte flyttats sen han spärrades in, nära Huesca.

Han sitter på avdelningen för mentalt störda. Du kan säkert få träffa honom.

Och den andre?

Jag kan råka jävligt illa ut. Det vet du, för fan!

Ta det lugnt, för fan. Inget kommer att gå snett.

Ta det försiktigt!

Var rädd om dig!

Se på den här. Jag sa att jag ville ha den skuren i bitar.

Jag tänker inte äta upp den.

Säg varifrån du fick information om "De namnlösa". Du pratade med nån.

Det var en tysk läkare. Bolggen eller Bolgger, jag minns inte så noga.

Det var han som kontaktade mig. Han var neurolog.

Aldrig förr hade jag sett nån som var så skräckslagen.

Han hade visst varit rådgivare åt tyskarna under kriget.

Han hade varit inblandad i medicinska experiment i Dachau.

Det var i samband med nazisternas kemofarmaceutiska avdelning.

Han sa att en viss Santini hade kommit från Tyskland-

- för att finansiera nån slags forskning.

Han kallade det "bemästra smärtan".

Och den där Santini kopplade in nån slags heltokig sekt.

De utförde en massa experiment på människor.

De sökte nåt...

Det slutade med att Santini hamnade i fängelse.

- Men läkaren släpptes i brist på bevis? - Exakt.

Det var då han ringde mig. Vi möttes hos honom. Jag minns adressen än.

Han var så rädd att han inte ens vågade gå ut på gatan.

Han hade blivit inblandad i det där med "De namnlösa" och var illa ute.

Men om Santini satt inne, vem var han då rädd för?

Alla de andra.

Alla de andra, alla de andra namnlösa...

Men, vad fan...?

"SMÄRTANS LABYRINTER."

Vem är det?

Var bara lugn och hör på mig. Ni måste berätta om de namnlösa.

Nej, snälla, hjälp mig. Det står folk bakom väggarna.

Såja, lugna ner er.

Jag vet var de är. Hjälp mig, så säger jag det. Jag vet var de är.

Det är jag, Toni.

- Jag måste få snacka med dig. - Du höll på att skrämma livet ur mig.

Förlåt mig. Jag tog med mig bilderna till dig.

Tack för det, gå nu.

- Vänta lite, jag vill snacka med dig. - Men jag vill inte snacka med dig.

Jag vet inte vad som hänt, varför du inte jobbar och så.

Men detta är ett problem och jag vill inte att du börjar med tabletter igen.

Nej, men gå nu. Jag säger inget. Det var ett år sen vi separerade.

- Har du svårt för att fatta? - Ly ssna på mig!

Jag vet inte med vem du varit eller var du varit.

Men inget får hända dig. Jag vakar över dig. Fattar du?

- Du är full. - Ja, du har så rätt.

Men jag vakar över dig. Med den där snubben såg du ut som en hora.

- Försvinn, för helvete! - Håll ögonen öppna nästa gång.

Jag vakar över dig.

Du vet inte vad jag är kapabel till. Du har ingen jävla aning!

- Vem är det? - Det är jag, Claudia.

- Är allt bra med dig? - Jag kan inte vara hemma, så...

Okej, kom in.

Du får ursäkta röran. Jag är ny inflyttad.

- Nåt att dricka? - Nej, nej.

Jag är ledsen, men jag klarar det snart inte längre. Jag blir tokig.

Såja, tänk inte på det. Här är du i säkerhet.

Vi kan turas om att sova i soffan.

Jag hade tänkt ringa. Jag har hittat Santini. Vi går dit i morgon.

I morgon?

Det är mer än 20 mil dit, så vi måste vara utsövda. Jag hämtar filt åt dig.

Sätt på en skiva, om du vill. Det enda jag kan erbjuda dig!

- Vem är det? - Vem då?

På fotot.

Min fru.

Hon dog förra året. För jävligt, eller hur?

Jag köpte den här skivan...

...samma dag som hon...

Förlåt mig, men jag saknar henne så mycket.

Det är väl därför du hjälper mig?

Du tror det ska rädda henne, men det gör det inte.

- Vart ska du? Ge mig artikeln idag. - Det kan jag inte.

"Kan inte?!" Kom ihåg att du jobbar åt mig!

Jag är nåt på spåret. Nåt som håller! Inga flygande tefat, inga skithoroskop!

Det finns viktigare saker än skiten du säljer.

Det är den skiten som säljer! Du ska inte luska i historier du vill skriva om.

Du ska göra som jag säger. Går du, behöver du inte komma tillbaka.

Då kan du dra åt helvete!

Om du tror jag hör till dem som gillar ringar i kuken och sånt...

Då har du inte fattat ett skit.

Kan du inte knipa ihop ett tag?

Han insisterade på att få tala med henne ensam, så stanna här.

Men hur kunde han veta det? Ingen sa att hon skulle komma.

- Jag vet inte. - Är han farlig.

Problemet är inte hans aggressivitet, utan att han är en organisatör.

Men nu kan han inte organisera nåt.

Han har hudförändringar på ansikte och händer.

Låtsas som ingenting. Han kan brusa upp.

- Vad är det? - Det vet vi inte.

Nåt de sprutade in i honom på Dachau.

Han talar ofta och gärna om utrotningslägren.

Jag är inte hemma just nu, så lämna ett meddelande efter signalen.

- Det har fan strulat till sig. - Glöm det.

Jag känner igen dig från nånstans. Jag har sett dig förr. Vem är du?

Se här...

- Jag lät göra den här åt henne. - Jättefint! Hon kommer att gilla den.

Ja, men jag vet inte var hon är. Jag vet fan inte vart hon tagit vägen.

Du borde visa henne den. Vi åker och väntar på henne.

Vi skulle kunna åka hem till henne.

Vänta lite. Jag har nycklarna... nånstans.

Hon vet inte det. Hon tror jag har lämnat igen dem.

- Okej, då drar vi. - Ja, vi sticker hem till henne.

Claudia, du är så vacker.

Det vet du väl?

Jag söker min dotter. Om du vet var hon är, så säg det. Hjälp mig.

Jag har en bröstvårta som är längre än den andra - lik en pytonorm...

Mig satte de i utrotningsläger bara för det.

Tillsammans med judar och bögar. De satte mig i en koboltkapsel.

Vet du vad det är?

Du anar inte...

Det gör ont, mycket ont...

Fast alla var inte elaka mot mig.

Det fanns de som litade på mig och lärde mig saker.

Otroliga saker.

De hade en tro. Allt jag har gjort...

...har jag lärt av dem.

De har väl sagt att jag är en brottsling, en sjuk dåre.

Det är bara en massa lögner. Det är inte sant.

Jag är en forskare. Jag forskar. Är det nåt ont i det?

Jag känner din dotter.

Jag kanske har sett henne i drömmar.

Jag ser alla mina barn i mina drömmar.

Hjälper du mig att hitta min dotter?

Tror du inte att jag fattar din smärta?

Jag vet hur det är.

Man hämtar barnen, undervisar dem.

Man försöker få in dem på rätt väg, ge dem rätta värderingar...

Man vill ge dem kunskap.

Berätta bara vad du vet...

Se på bordet, Claudia.

Du ser väl bara ett bord.

Men se bortom det. Se inuti.

Det finns saker i bordet, Claudia.

Men du kan inte se dem.

Termiter, de äter upp bordet allt eftersom.

Men ingen vet det. De vilar aldrig. De arbetar under tystnad.

Men så en dag... faller bordet sönder.

Det är hemligheten.

Det är samma sak med min kropp. Inuti ser det likadant ut.

Jag är full av parasiter, Claudia.

Jag blir uppäten allt eftersom, och ingen vet om det.

Du anar inte hur smärtsamt det är. Och det tar aldrig slut.

Men jag ska säga vad jag vet, eftersom jag vill hjälpa dig.

Din dotter... vill träffa dig.

Du borde gå och hämta henne om du är en bra mor.

- Min var det inte. - Ja, men var är hon?

Din dotter är på platsen där allt tog sin början.

Jag fattar inte. Vad menar du med "tog sin början"?

Använd minnet, Claudia. Tänk!

Snälla, jag bönfaller dig. Snälla...

- Mår du bra? - Det gav inget.

Jag är inte så säker på det.

Han vet vem du är. Det är som ett pussel och han gav oss några bitar.

Vilka bitar?

Han kanske kontrollerar allt härifrån. Fångar får ringa samtal.

Allt snack om utrotningslägren har de satt i hans huvud.

Det är sambandet prästen talade om.

Såg du numret på armen - som om allt stämde in...

Claudia, jag gillar det inte. Du får inte vara ensam hemma.

- Och vad vill du att jag gör? - Ta det du behöver och följ med mig.

Ondskan är nyckeln, Claudia.

Den öppnar dörrar. Det är bara en fråga om att sammanställa allt.

Mina barn har förberetts, men du är redan död.

Santini kanske vet mer än han säger. Ondskan, en nyckel som öppnar dörrar!

- Hissen är trasig. - Prästen sa samma sak.

En syntes av ondskan, ren ondska för att uppnå nåt högre medvetande.

- Ja, men varför? - Jag vet inte. Jag tänker på det.

Kanske en gåta... han ger ledtrådar. "Platsen där allt tog sin början."

Vi hinner inte tänka nu! Min dotter är där ute nånstans!

De kanske våldtar eller dödar henne just nu. Och vi ska gissa gåtor?!

Nej! Tänk! Han sa att vi skulle tänka så gör det, för fan!

Men jag vet ju inte. Jag vet inte vad han talar om.

Jag vet bara att de vill henne illa. Du sa själv att de förbereder nåt.

Såja, ta det bara lugnt, förlåt.

Fort nu, ta bara det du behöver.

Kom inte hit...

Vad är det?

Kom inte hit.

Herregud.

- Vem är det? - Toni.

- Toni. Vem fan är Toni? - Han jobbade på agenturen.

- Vad har hänt? - De försöker skrämma dig.

- De är rädda för dig. - Men varför vill de skrämma mig?

INTE DÖD.

Vi måste ringa polisen. Vi kan inte vänta längre.

Nej, jag vet inte. Kom, vi sticker härifrån.

Ja?

Det är Quiroga. Jag försökte nå dig hela dan igår. Jag tror jag hittat dem.

Jag fick tag på ett bra spår. Jag vet var det är.

Jag körde runt hela natten.

Var ringer du ifrån?

Nej, vänta där, vi kommer dit.

Nej, vänta! Quiroga!

- Helvete, vilken idiot! - Vad är det som händer?

Han säger att han hittat dem. De är i ett övergivet hotell.

Bredvid en bensinstation, på norra sidan. Hoppas han vet vad han gör.

- Ett övergivet hotell, på norra sidan... - Han skulle ringa från bensinstationen.

Jag var på ett hotell där nånstans med min man, innan motorvägen fanns.

- Det var där Angela kom till. - Va?

- Är du säker på det? - Ja, det är klart att jag är.

- De är på platsen där allt började. - Jag sa ju att det var en gåta.

- Har han ringt? - Nej.

Jag frågade biträdet. Det är först en skog, sen motorvägen och så hotellet.

- Nej, det finns ingen motorväg. - Det fanns det inte då, Claudia.

Den byggdes för åtta år sen. Det var därför hotellet stängdes.

Allt stämmer.

De använder övergivna hus och är som termiter. Den där jävla Santini!

Jag går dit. Vi kan inte vänta längre.

Vänta här! Han kanske ringer. Det kan vara mycket farligt.

Jag vill träffa min dotter. Jag är hennes mor.

Vi vet inte vad vi möter. Jag vill inte ta nån risk. Det är bättre att jag går.

Nej, jag vill hämta henne. Jag stannar inte här.

Lugna ner dig. Se på dig! Du är ju hysterisk.

Snälla, hämta henne åt mig!

Jag ska försöka.

Är vi inte här om en halvtimme, så ring polisen.

- Förstått? Har du förstått? - Ja.

Fiskarna... jag glömde mata dem. De kommer att dö.

- Ja? - Mamma, det är jag.

- Angela, var är du? - Jag är i huset.

Jag tror att de dödat dina vänner. Hjälp mig, mamma.

Skynda dig, mamma! Kom fort, de kommer snart tillbaka.

Vi har väntat på dig. Vad du dröjde länge.

- Var är min dotter? - Du kommer för sent, hon är vår nu.

Ge mig min dotter! Hon är min!

Och min.

Eller har du glömt det?

Du?! Vad gör du här? Vad är det här?

Sanningen. Är det inte den du är ute e fter?

Det här kan inte hända, det här kan inte hända...

Du fattar inget. Det var för henne. Det var vad vi behövde.

En oskuldsfull flicka.

Någon vi kunde förleda redan från början. Och du gav mig henne.

- Var är hon? Vad har du gjort? - Jag tror inte du vill veta det.

- Hon är vår lilla leksak, den bästa! - Nej, jag vill ha tillbaks henne.

- Jag är här nu och jag har rätt att... - "Rätt?!"

Du fattar ju ännu inget!

Du är här därför att vi såg till att du kom hit.

Vi var tvungna att förbereda dig och nu är du perfekt. Se på dig!

Vi spann ett spindelnät med en massa ledtrådar.

Vilka ledtrådar? Jag förstår inte.

Du är så oskyldig, Claudia. Huset på stranden...

Fattar du inte hur lätt det var? Skon i lådan och videobandet.

Vi ville hjälpa dig ännu mer.

Vi visste att killarna på tidningen skulle bli till hjälp.

Det var lätt. Varenda ledtråd du fick ledde dig hit. Du var strålande.

Varför?

Varför?! Därför att det är dags för oss att gå vidare.

Därför att vi ska erövra det som ingen hittills har erövrat.

Vi står för avlösningen.

Claudia, vi måste isolera ondskan.

L dess renaste form. Syntesen går ut på maximal renhet.

Det ohyggliga slutet... Extasen!

Och du ska bevittna det.

Ditt jävla svin! Jag låter dig inte röra min dotter! Hon är min!

Spring, spring...

Åh, Claudia...

Det vi ska göra övergår allt det någon någonsin gjort.

- Angela! - Det vackraste av allt.

Du anar inte hur vackert!

Och du, du är här för att se det.

Är det så här du ville ha det? Du är bara en sjuk sate!

Nej...

Det var inte jag.

Nej, nej...

Det var jag, mamma, bara jag.

Angela...

Kalla mig inte för det. Jag har inget namn.

Det är jag, det är mamma.

- Extasen, välkommen till en ny värld. - Vad har du gjort med henne?

Syntesen, och denna gång utan några misstag, det är själva kärnan.

Det räckte inte med att förstöra och plåga. Det var nåt mer vi ville.

Det kallas "perversion", att förvränga det goda.

Håll käften!

Ditt svin, ditt förbannade svin.

Var är den?

Leta inte efter den, mamma. Det är jag som har den.

Döda henne, min lilla gumma, precis som vi planerat.

Lyssna inte på honom.

Vad v äntar du på? Tryck av!

Min älskling, de bara utnyttjar dig.

Gör det nu! Gör det!

Nej, släpp den, släpp den.

Döda henne, döda henne.

- Döda henne. - Sluta!

Jag klarade det inte längre. De tvingade mig till det.

Snälla, mamma, förlåt mig.

Du älskar mig väl fortfarande?

Det är klart att jag älskar dig. Jag älskar dig så mycket.

Nu är det över, lilla gumman. De kan inte skada oss mer. Vi vann.

- Jag behöver känna att du älskar mig. - Jag älskar dig så mycket, så mycket.

Åh, Angela...

Det är bra. Då kommer du att lida ännu mer.

Du kommer att lida mycket. Till och med mer än de hade tänkt sig.

Det som väntar dig är miljoner gånger värre.

Det de väntar på... syntesen!

Men de får inte se den. Den är bara för oss... för dig, din slyna, och för mig.

Vad tänker du göra?

Jag ringer dig...