Original subtitles

Hur klantig kan man vara? Jag drar av det på din lön, Martha. Vartenda öre.

-Vem är du? -Det är visst Fie.

Vi byter ut Martha mot henne.

Det vackra ansiktet ska vi inte gömma i köket med dig.

Jag skulle till Hornbæk med Ella.

-Det har jag aldrig lovat. -Jo, du lovade det.

Det är många unga män här i år. När jag bestämt mig, går jag hela vägen.

-Får man rödspätta här? -Jag berättade om honom.

-Skådespelare på Kungliga teatern? -Jag vill bara tänka på oss.

Det är fel medan vi väntar barn.

Stödpaket för banker ser vi inte igen.

-Vad heter du? -Fie.

-Stannar du hela sommaren? -Ja.

Då ses vi.

Badhotellet

"Hotelldirektören är lite hård, men fru Andersen är snäll."

"Flickorna jag jobbar med är också snälla."

"Jag tänker mycket på dig och far."

"En av gästerna hade en tidning där det stod om ett sanatorium"-

-"där man hjälper folk med dåliga lungor."

"Till ett sånt ställe ska far, när jag har tjänat nog med pengar."

Vad sitter du och drömmer om?

-Har du sett dig omkring? -Jag har bara varit nere vid vattnet.

Har du inte varit uppe på sanddynen och sett utsikten?

Nej.

Det kan också vara farligt. Man kan snubbla på ett kranie.

-Vad menar du? -Det ligger 200 begravda där uppe.

Det är sant. Ett engelskt skepp strandade här 1874.

De visste inte vad de skulle göra av de döda, så de begravde dem i dynen.

-Du tror mig inte? -Nej.

Varför tror du det heter Dødemandsbjerget?

-Det gör det inte. -Jo.

-Vi kan gå dit ikväll. -Skynda dig, Fie.

Herr Andersen vill tala med oss.

Ja. Kom närmare.

Jag vill veta vem av er som hade herrbesök i morse.

-Vad menar herr Andersen? -Vem hade besök av den unge man...

-...jag såg rusa ner för trapporna? -Såg du verkligen rätt?

Han hade hängslena hängande efter sig. Självklart såg jag rätt.

Ut med språket! Vem hade besök av honom?

-Var det hos dig, Otilia? -Verkligen inte.

-Var det du, Martha? -Kan det inte vara nån av gästerna?

Klockan fem på morgonen? - Varför står du och ser ut så där, Fie?

-Är det något du vill berätta? -Nej, herr Andersen.

Är du säker? Det var kanske dig han besökte.

Har de inte sagt att du inte ska ta med dig fler skor...

-...än att du minns var de hör hemma? -Jag har skrivit rumsnumren här.

Vilken bra idé. Varför har vi inte tänkt på det?

Jag vill också veta varför vi inte tänkt på att rita på gästernas skor?

Hur länge hade ni tänkt stå här och glo?

Skorna ska upp, gästerna ska ha rakvatten, vi ska duka till frukost-

-och när jag fått reda på vem som haft herrbesök, åker hon ut.

Det här är ett anständigt ställe.

-Det är dina. -Ställ dem där, bara.

Ska du inte gå upp? Far blir sur om du inte kommer ner till frukosten.

-Kom nu, Amanda. -Håll tyst.

Bara för att du förlorar vadet mot Ella behöver det inte gå ut över mig.

-Vilket vad? -Jag hörde telefonsamtalet med Ella.

Det handlar om vem som kysser en man först.

Du tror Ella vinner för att hon är i Hornbæk.

Din lilla skitunge! Du ska inte spionera på mig har jag sagt.

Som straff ska du få ner mor och far till stranden efter frukost...

-...så jag kan ringa Ella. -Ja! Släpp mig!

Men bara om jag får det blå halsbandet.

Det kan du drömma om.

Godmorgon, herr kontorschef. Ert rakvatten.

-Tack! -Tar du med mina, Hjalmar?

Jag har bara två händer.

-Godmorgon, fru kontorschef. -Godmorgon.

Jag har tänkt på en sak, Otilia. Kan det vara Martha som hade besök?

-Se upp med vad du säger. -Jag säger inte att det är hon.

Men hon är svag för Mads på Klitgården.

-Jag skulle ha vaknat. -Du sover tungt.

Det gör jag inte alls. Martha är inte intresserad av lantisen Mads.

Hon ska gå på läroverket i höst.

En välsignad morgon för de små fröknarna.

Godmorgon, herr Weyse.

Ni ser precis ut som de tre gracerna på Thorvaldsens museum.

Känner ni till dem? Vackra flickor precis som ni tre.

De har inte en tråd på kroppen. Så var det mycket i antiken.

-Vet ni vad de pillar på? -Nej.

Amors pil. De har gripits av kärlek. Var det inte kärlek ni talade om?

-Nej. -Inte?

Vackra fröken, Fie.

Kan ni vara snäll och ta upp en kopp te till min hustru?

Så hon har lite att styrka sig med när hon vaknar.

-Ja, herr Weyse. -Härligt. Ursäkta...

Ni ser så moloken ut idag. Kom du sent i säng?

-Tidigt uppe? -Nej. Jag mår bra.

-Godmorgon. -Godmorgon, Madsen.

Har ni redan varit nere och doppat er? Hur var det?

-Fantastiskt. Friskt och kallt. -Det tror jag.

-Du kan inte ta mig. -Hur många gånger ska jag säga till?

-Jag tar det. -Nej, Alice. - Fröken Malling!

-Leslie och Bertha! Vänta på mig! -Godmorgon, mina herrar.

Så ni har redan doppat er, Weyse? Hur var det idag?

Jo...

Jag går i alla fall ner och äter nu.

-Godmorgon. -Godmorgon.

Ni måste ge mig rätt i att fru kontorschefen-

-rör sig på ett speciellt sätt i år.

Det är nog all råkost.

-Godmorgon, Adam. -Godmorgon. Jag såg er inte.

-Redo för nya erövringar? -Hurså?

Jag menar om ni har spännande plantor i kikaren.

Det har jag faktiskt. En sällsynt variant som kallas "Havtorns syster".

En väldigt vacker...

Ta på dig skorna, så vi kan gå ner och äta.

-Det ska jag. -Har ni sovit gott, fru Fjeldsø?

Jo, tack. Om man fick sova för tuppen.

Så den väckte er också? - Synd att det inte var den ni körde över.

Såg ni det? Det slår gnistor om kontakten.

Det kom gnistor när jag rörde vid den.

Kan fröken tala om för herr Andersen att det är något fel med kontakten?

-Han är på stranden. -Säg det till fru Andersen, då.

Det slår gnistor om den.

-Var det elektrikern som åkte? -Det kan jag lova dig att det var.

-Har han redan bytt kontakten? -Jag betalar inte en elektriker...

...50 öre i timmen för nåt jag kan göra lika bra själv.

Hur kan du ringa och beställa hantverkare, utan att fråga mig?

Du var ju på stranden. En sån kontakt är farlig.

-Jag tänkte att det var bråttom. -Tänkte du, Molly? Det tror jag inte.

Om du gjort det, hade du skrivit en lapp och väntat tills jag kom hem.

Allt som har med pengar att göra ska du överlåta till mig.

-Ja. -Varför ska du det?

För att du inte förstår dig på det.

Nu skulle jag av med pengar till elektrikern-

-för att han körde förgäves. Som om det inte var dyrt nog-

-att installera den förbannade elektriciteten.

Han borde inte tala så till henne.

Upptäcker han att det var jag som hade besök, så...

-Han har nog redan glömt det. -Andersen glömmer inte.

Jag känner honom. Upptäcker han att det var jag, åker jag ut.

Då är mina vitsord förstörda. Jag får aldrig en ny plats.

Jag sa till Mads att det var för farligt.

-Är ni klara, flickor? -Ja, fru Andersen.

-Vi kan vänta tills det blir varmare. -Vi är här för att bada.

-Det är sant. Är inte det Amandas? -Jag fick den.

-Vad snällt. - Eller hur, Georg? -Visst. Var håller hon hus?

-Hon vill inte följa med. -Va? Vi är här för att bada.

Jag betalar inte 7 kr per person och dag-

-för att hon ska sitta på rummet och sura.

Låt henne vara. Kom.

Fröken? Jag vill ringa ett nummer i Hornbæk.

-Det är friskt. -Ska du inte bada?

-Jo, om en stund. -Det är jävligt kallt.

Kom ska jag värma dig lite.

-Ska vi bestämma nåt? -Nåt fräckt?

-Om Amanda. -Jag hade precis glömt henne.

-Kan ni inte sluta fred? -Jag är helt fredlig.

Men det fräcka beslutet?

Amanda kanske vill till Hornbæk av en anledning.

-Hon är i en svår ålder. -Det kanske är en ung man.

-Det har hon inte börjat med ännu. -Hon är 19 år.

När jag var 19 gjorde min chef mig gravid.

-Det har du aldrig sagt, vem var det? -Det var ju du, Georg.

-Jag? Men du verkade så... -Det gör Amanda också.

-Gör hon? -Ja.

Det var ju förfärligt. Tror du det är en ung man i Hornbæk?

Det gör väl inget. Det händer inget så länge vi är här.

-Det tog lång tid. -Jag var på stranden med Frederik.

-Har det hänt nåt? -Mycket. Du blir grön av avund.

Jag vet inte var jag ska börja.

Igår träffade vi några svenskar som ville att vi skulle med till Mölle.

Vi åkte dit och där var en fantastisk orkester...

-Du och Frederik? -Ja, och en massa andra.

Jag tänkte att nu ska det bli av. Jag sa till honom:

"Jag mår lite dåligt, kan vi inte hyra ett rum".

-Hyrde ni ett rum? -Ja. Vi gick upp på rummet.

-Vad hände? -Vi skulle just göra det...

Men då tänkte jag att om jag ger efter så lätt-

-kommer han att respektera mig sen?

-Så ni gjorde det inte? -Nej, vi åkte hem.

Frederik höll mig i handen. Han är så rar.

Jag förklarade hur jag känner. Vet du vad han sa då?

Han sa att jag var larvig. Självklart kommer han att respektera mig.

Vi har bestämt att vi ska göra det ikväll.

-Ikväll? -Ja. Du då?

-Har du valt nån? -Ja. Självklart.

Där har vi lilla Amanda-flickan. Vad är det för ansiktsutryck?

-Har nån varit dum mot dig? -Nej.

Du har förtjänat en svängom med farbror Edward.

-Låt bli. -Inte förrän jag får ett leende.

Det var bättre.

Släpp barnet.

-Edward! -Ja.

Madame.

-Hur långt orkar du gå? -Jag är inte sjuk.

Det var ju skönt att höra.

Farbror Edward.

Låt saltet stå, Leslie. Titta på din syster, hon kan sitta fint.

Det där var inte fint, Bertha.

-Kan det vara Otilia som hade besök? -Otilia?

Nej.

-Vad är det för klänning? -Jag har fått den av dig.

-Har den krympt i tvätten? -Den är fin.

-Är det nåt fel, darling? -Jag mår illa. Jag går upp en stund.

-Ska jag inte följa med dig? -Nej. Det går bra.

-Ska man ta lite mer räkor? -Det är ni värd.

-Själv tar jag en rödspätta till. -Den ska väl ut och simma?

Andersen! Tar du en runda till med den goda snapsen?

-Gärna. -Privatbanken var på radion igen.

Det utvecklas ganska dramatiskt. Bankinspektionen är inblandad.

Direktör Eigtved har vänt sig direkt till direktör Green i Nationalbanken-

-med en ansökan om stödköp av Privat- bankens aktier. Tämligen oroande.

Jag är inte kund i Privatbanken. Bara för att den drivs av amatörer-

-betyder det inte att hela finanssektorn är hotad.

-Man kan se det som symptom. -Är någon sjuk?

-Privatbanken. Är ni kund där? -Inte vad jag vet.

Finns det mer majonnäs, fröken Otilia?

-Naturligtvis, herr grosshandlare. -Vi slåss mot helt andra saker.

Vi vet inte vad vi ska använda alla pengarna vi tjänar till.

Ni har valt en tursam bransch, herr fabrikant.

Tobak blir aldrig omodernt.

Vi överväger att investera i en cigarillmaskin.

-Finns det såna maskiner? -Den är ny på marknaden.

-Det var inte illa. -Den ersätter 10 mans arbete.

Då borde det löna sig.

Med de löner kvinnorna får lönar det sig nästan inte att byta ut dem.

Nu vill ju kvinnor ha samma lön som män, har ni hört det?

Det skulle just vara snyggt.

De stannar ju bara tills de blir gifta, sen ska nya läras upp.

-Ska vi inte leka i år? -Leka?

Ja. Ska allt bara vara tråkigt affärsprat?

Hör upp, allesammans. Lilla Amanda vill gärna leka.

Är någon frivillig? Fru Fjeldsø, har anmält sig.

-Nej, tack. - Herr Andersen? -Ja, jag är här.

Hörde ni om kontakten som slår gnistor?

Ja. Jag har satt upp en lapp. Jag ser till att den blir reparerad.

När skulle skolfröken komma? Var det inte den här veckan?

Hon kommer dessvärre inte. Det var något med sjukdom i familjen.

-Kommer hon inte alls? -Nej.

Ni skulle sett fru Fjeldsø när hon hörde att skolfröken inte kommer.

Hon hittar aldrig en rar flicka till Adam.

Nu ska de ha kaffe och kaka om en stund.

-Jag behöver en paus. -Du ser trött ut.

-Vad menar du? -Inget.

Det blir ingen paus. Det har kommit gäster som ska ha smörrebröd.

Om greve Valdemar, fru grevinnan och den unge greven vill slå sig ner-

-så ska jag se till att ni får lite lunch.

-Det ska vara ett fint ställe. -Verkligen?

Det ser väl trevligt ut.

Uteslutande folk från de finaste kretsarna.

De finaste kretsarna?

Tagen.

Kan ni ögonblickligen släppa min hustru?

Kom.

Ohyfsat!

Såg ni inte vem det var? Kunglig skådespelare - Edward Weyse.

Är vi med skådespelare?

Om grevskapet följer med här, så tar jag hand om bagaget.

Jag lämnar besked till Mikkelsen.

-Vilka är det? -Jag vet inte.

Det var greve af Frijsenholms och deras son.

Var tog ni vägen? Ska vi inte leka mer?

-Såg du? -Ja, deras bil är större än din.

Den unge greven kan vara ett intressant parti för Amanda.

Det menar du inte.

Vill du att hon faller för nån odåga från Hornbæk? Han har klass.

Jag väntar fortfarande på en förklaring, Ditmar.

-På vad, far? -På vad vi gör här.

Den friska havsluften gör far gott, och får fars tankar bort från-

-problemen med de nya skattereglerna.

Jag vet att det varit svårt. Vi har fått sälja mark.

Det hade vi inte behövt, om det inte varit för dina spelskulder.

Det vill jag gottgöra nu. Jag vill erbjuda far en affär.

Jag är inte intresserad av dina affärer.

Låt oss höra vad Ditmar har att säga.

Såg far alla sommarvillor vi körde förbi på vägen hit?

Jag pratade med hotellägaren, som är rädd att det blir stort.

Han har rätt, men ingen har upptäckt det ännu.

Markpriserna är i botten. Jag tittade på ett område ute vid vattnet.

-Styckar vi det i jordlotter... -Sommarvillor vid vattnet?

Det finns andra investerare, men jag ville först erbjuda dig...

Jag är inte intresserad. Jag tvivlar starkt på-

-att du får med dig någon på det.

-Jag hoppas lunchen smakade. -Den var utmärkt.

-Vem kör den stora bilen? -Grosshandlare Madsen.

-Vem är han? -Han är mycket förmögen.

-Det menar ni inte. -En ytterst förmögen man.

Han har varit här flera år i rad. Han säger att det här stället...

-Vad handlar han med? -Gulasch, under kriget.

-Nu säljer han väldigt dyr egendom. -Det låter som en intressant man.

Kan ni placera oss nära hans bord till middagen?

Nu är det så att vi har fasta platser här.

Inte så fasta att det inte går att ändra?

Naturligtvis inte. Greven kan lita på att jag gör mitt bästa.

-Ta din halvtimme nu, Martha. -Tack, fru Andersen.

-Fröken Madsen vill bada. -Har hon glömt var stranden är?

-Hon vill bada i badkar. -Det ska beställas 2 dagar i förväg.

-Herr Andersen har lovat henne. -Vi ska tända i spisen igen, Martha.

-Min paus, då? -Jag ordnar det.

-Kan du tända och allt? -Självklart.

Hon är inte sig själv idag. Är något på tok?

Det tror jag inte.

-Då var det klart, fröken. -Tack.

-Har du en fästman? -Nej.

-Vad ska ni göra efter sommaren? -Hitta en annan plats.

Ni har tur. Ni får se nya platser, och får arbeta.

Mina föräldrar hoppas bara att jag ska bli gift.

-Vad tycker ni om herr Weyse? -Han verkar trevlig.

Han kan vara vansinnigt rolig. Ni skulle se när han släpper loss.

Han förstår sig på kvinnor.

-Det måste ni också ha märkt. -Det vet jag inte.

-Är han väldigt gammal? -Det har jag inte tänkt på.

Eller hur.

Kan ni hämta ett papper och nåt att skriva med?

Jag ska skriva en lapp, som ni ska lägga i herr Weyses ficka.

-I herr Weyses ficka? -Ja, i kavajen han har på kvällen.

Det är ingen där nu.

-Det är inte farligt. -Det är nog inte så bra.

-Ni vet vad er far sa sist. -Det har inget med far att göra.

Snälla.

Jag skulle se om ni hade tillräckligt med vatten i tvättfatet.

Andersen?

Andersen! Jaså, det är här ni gömmer er.

-Grosshandlare Madsen. -Vilka fina humrar.

Jag tänkte att de kunde fresta på lunchbordet.

-Det kan jag lova. -Det blir förstås lite dyrare.

Det löser vi.

-Vad gör han här? -Han kom med humrarna.

-Vad hände med Enevoldsen? -Det är hans far.

Han har börjat fiska igen. Han är på en Skagen-kutter vid England.

-Då gjorde ni en dålig bytesaffär. -Ja.

Men som grosshandlarn vet, måste man ibland ta det man får.

-Stannar greven till middagen? -Ja, de stannar till imorgon.

-Kan ni placera dem nära vårt bord? -Vill ni tala med dem?

Det vore trevligt.

Ni vet att vi har fasta platser i matsalen.

Det går ut över fru Fjeldsø om vi ska byta platser.

Det förstår jag, men man kanske kan göra ett undantag.

Naturligtvis. Om grosshandlaren vill kan vi titta på det med en gång.

-Han väntar på Julius. -Bor han ensam?

Han bor med sin mor, men hon är inte ute så mycket efter det som hände.

Mortens storebror drunknade i våras.

-Gjorde han? -Ja. Det var precis här nere.

De var ute och fiskade när det blåste upp. De kom inte igenom bränningen.

Båten kantrade. Föräldrarna såg allt från stranden.

Det var bara Morten som kom in.

Hans far tyckte han skulle ha gjort mer för att få sin bror med sig.

De kan inte vara under samma tak längre, så han är ute och fiskar.

-Vad kunde Morten ha gjort? -Ingenting alls.

Men om man förlorar ett barn, kanske det hjälper att ge någon skulden.

-Goddag, Morten. -Är du aldrig ledig?

Fie skulle just ha paus.

Då kanske du vill gå en sväng? Jag ska se efter fåren.

Jag hinner inte, jag måste tvätta också.

Ska vi ordna med betalningen, Morten?

Jag har inte sålt dem ännu-

-så du kan inte få så mycket som du brukar.

Jag lovade ju att hjälpa dig bli av med dem.

Det var snällt av dig, men jag kan fråga på Hotell Utsikten.

-Nej. Nu är du ju här med dem. -Känn ingen press.

Jamen, här. Jag tar dem.

-Då hoppas jag du kan sälja dem. -Ja.

Ett ögonblick. Var du uppe och besökte flickorna i morse?

Vad pratar du om?

Då var det nog nån annan som tittade till lilla Fie.

Adjö, Morten.

Jag hade inte besök. Varför säger ni det?

Om det inte var du, vem var det då?

Var det verkligen nödvändigt?

Jag ser på henne att hon vet vem det är. Jag ska nog få det ur henne.

Då serveras det kaffe och drycker i salongen.

-Gör ni aldrig affärer på semestern? -Nej, då är jag ledig.

-Utan undantag? -Om rätt idé dyker upp, så...

-Var är Amanda? -Vem?

Amanda är min dotter. Ni sågs där inne.

Ska vi inte...? Hon kommer nog.

Jag förstod aldrig vem vi placerades bredvid.

Grosshandlare Madsen.

Jag förstår inte varför vi flyttades från vårt bord.

Det var bara ett litet försök. Jag trodde ni skulle sitta bättre där.

Det gjorde vi inte, vi vill flytta tillbaka.

Jag ska göra vad jag kan.

Jag såg honom kika genom nyckelhålet.

-Du ser och hör allt möjligt. -Jag såg honom.

-Jag lägger barnen. -Hur många gånger ska jag säga det?

-Det är därför fröken Malling är här. -Då säger jag godnatt.

De är ouppfostrade för att du daltar för mycket med dem.

Nu kommer Aurland. Jag klarar inte fler dåliga nyheter. Kom. Skynda dig.

Herr Frigh!

-Jag hörde just på radionyheterna. -Det gjorde ni.

En uppföljning om Privatbanken som kanske intresserar er.

-Det är inte min bank. -Man talade om andra banker.

Som också var lidande. Men är ni inte inblandad kan ni förstås sova gott.

-Har ni lyssnat på radio igen? -Ja. Hjalmar vill äta kall mat.

-Har ni eld, herr Weyse? -Har ni börjat röka, lilla Amanda?

Det har jag gjort länge.

-Bara inte far ser det. -Förstås. Varsågod.

"Möt mig vid bänken. A."

A?

Fru Aurland. Den sköna Helena.

-Vad mumlar du om? -Bara att det är en härlig kväll.

Ska vi gå en promenad?

Fru Fjeldsø vill ju att du lär dig spela bridge.

Vill du inte gå en promenad med mig?

Är du fortfarande sur för att vi inte kan...

-...medan jag är gravid? -Nej. Absolut inte. Inte alls.

-Vi får inte nog av havsluften. -Fler och fler bygger eget hus här.

Vi tycker om hotellet. Eller hur, Therese?

-Absolut. -Har ni varit nere på stranden?

-Min man går dåligt. -Man kan köra ner.

Tack, men vår bil ska inte ner i sandhögen.

Vi har gjort det många gånger. Om ni vill kan ni åka med mig.

-Det låter lockande. -Ja.

Amanda!

-Amanda! -Ja, far.

Vi pratar om att köra ner till vattnet. Vill du följa med?

-Nej tack. Jag har sett det. -Hon har sett det.

Men vi vill gärna följa med. Eller hur, far?

-Då säger vi ja tack, till stranden. -Strålande.

-En hornuggla, sa du? -Ja.

Jag vaknade tidigt i morse av det karaktäristiska ljudet.

Kunde det verkligen vara sant?

De hänsynslösa jägarna har snart utrotat varenda rovfågel.

-Det är er tur, adjunkten. -Ursäkta.

Jag gick upp. Klockan var knappt fyra.

Jag hann inte ens få på mig hängslena ordentligt.

Det finns ett litet fönster, högst upp på vinden...

-Men det var falskt alarm. -Ursäkta, herr Fjeldsø.

-Var ni uppe på vinden i morse? -Ja, imorse.

Är ni intresserad av fåglar, fröken Otilia?

Inte särskilt.

Schack.

-Herr Fjeldsø var på vinden i morse. -Vad gjorde han där?

-Tittade på fåglar. -Vilken tid?

-Klockan fyra. -Då var det inte honom Andersen såg.

Han såg nog fel på tiden. Ni skulle ha sett honom när jag talade om det.

Tack! Ni kan lika gärna få reda på det. Det var Mads.

-Mads? -Vad var det jag sa?

-Mads? -Titta inte så där på mig.

Jag älskar honom och vi ska faktiskt gifta oss.

-Gifta er? Ska du inte på läroverket? -Det har jag inte lovat.

-Vad betyder "sang" nu igen? -Utan triumf. Det är franska.

-Vad dum jag är. -Du är duktig.

Tack.

Er man har verkligen en stor repertoar.

-Lilla fru A. Nu är jag här. -Och här är jag.

-Amanda. Vad gör du här? -Fick ni mitt brev?

-Var det du? -Vem annars?

-Varför skulle vi ses här? -Ja, varför?

Det vet jag inte...

Åh, jag förstår...

Du vill in vid teatern, och att farbror Edward ska hjälpa dig.

Vad är det då? Du vet att jag gör allt för dig.

Allt?

Kära barn. Vad skulle dina föräldrar tro, om de plötsligt kom förbi?

De är ute och åker med unge greven, som far tror är något för mig.

Lilla Amanda...

Säg inte lilla Amanda, jag är inte liten lägre.

Jag har känt dig sen du var 10 år, och du glömmer att jag är gift.

-Det har inte betytt nåt förut. -Det vet du nog inget om.

Det vet jag allt om. Det var fru apotekare...

Lilla barn. Nej, Amanda!

-Vad är det? -Det går inte, Amanda.

-Tänk på din far. -Jag vill inte tänka på honom nu.

Han är min goda vän, och han kan vara väldigt bestämd.

-Är ni rädd för honom? -Nej då. Det är jag inte. Nej.

Söta lilla Amanda. Det är inte för att jag inte tycker du är vacker-

-härlig och 19 år.

Kanske nån dag när du är lite äldre och inte bor hemma längre.

Då kanske farbror Edward kan komma förbi och hälsa på...

Låter inte det bra?

-Den här platsen älskar vi. -Vad är skillnaden på den här...

...och de andra platser vi varit på? Vad är skillnaden?

-Det är något med ljuset. -Ja. Det känner jag.

Det ser ut att vara fint badvatten. Man får lust att doppa sig.

Fråga min dotter om hon vill bada imorgon. Hon älskar att bada.

-Amanda? -Ja, Amanda.

Jag vet inte hur er bil klarar havsbadet.

-Ursäkta? -Vågorna kommer närmare och närmare.

Tänk inte på det. Det är inget problem. Vi har varit här i många år.

Vilken tur att det bara var herr Fjeldsø på vinden i morse.

Jag tycker du ska be Fie om ursäkt.

Här är en lista på det vi saknar. Kan du ringa och beställa det imorgon?

Låt dem stå.

Jag tycker inte du ska dricka mer. Gästerna har inte ens lagt sig än.

Som om du inte har lagt dig i tillräckligt.

Du jagade mitt enda barn bort från mig.

-Det har jag inte gjort. -Jo, det har du.

Du har gjort mig till världens ensammaste människa, Molly.

Inte nog med att du absolut skulle arbeta här på hotellet-

-när min fru dog. Du övertog också hennes säng.

-Det var mer än Poul klarade. -Det var inte därför han reste.

Jo, det var det!

-Jaså, Fie. -Ursäkta.

Herr Madsen frågar efter herr Andersen.

-Vad? -Grosshandlar Madsen frågar efter er.

-Då kanske du ska... -Du ser väl att jag är på väg?

Det har varit en hård vinter för honom.

Det brukar bli bättre när gästerna kommer, men i år är det illa.

-Vattnet brukar inte stiga så fort. -Det var otur, grosshandlare Madsen.

-Er bil klarar knappast saltvattnet. -Jag förstår det.

-Vi måste ha tag på en skyffel... -Nej!

Jag känner stranden väl. En skyffel hjälper inte i det här läget.

Ska greven övernatta där nere?

-Är grevens bil också översvämmad? -Är ni berusad? Den står ju där!

Han sitter där nere i min!

-Ska vi leta rätt på en häst? -Det är en bra idé. Hitta en häst.

-Vi frågar honom. -Nej. Under inga omständigheter.

Det är den enda hästen i närheten.

-Vi försökte få loss bilen. -Det lyckades dessvärre inte.

Hur går det med era föräldrar?

Vad bra att ni kunde ta er upp själva.

Nu fick ni förhoppningsvis med solnedgången, den är fantastisk.

Vill ni be min chaufför förbereda bilen? Vi reser i kväll.

Nu förlorar du väl vadet?

Du kan lika gärna inse det. Det blir inte i år.

-När inte ens farbror Edward vill. -Jag slår ihjäl dig.

-Var du där också? -Vad ska jag annars göra?

Du kan lika gärna ge upp. Alla män här är för gamla.

-Jag ska rädda en av gästernas bil. -Jag vet. Grosshandlare Madsens.

-Är det hans? -Det trodde jag du visste.

Då går jag hem igen. Hans bil kan segla iväg.

-Det får du inte. Då får jag skulden. -Då gör vi det.

Men han får betala för det. Vill du följa med?

Nej, jag ska in.

Jag ville bara säga att det herr Andersen sa, stämmer inte.

Han fick reda på att det var en av gästerna som var på vinden i morse.

-Jag hade inte besök. -Jag tyckte annars han hade tur.

-Vad heter den? -Häst.

Den heter så.

Översättning: Susie Hedström www.sdimedia.com