Would you like to inspect the original subtitles? These are the user uploaded subtitles that are being translated:
1
00:00:15,240 --> 00:00:19,560
Mina damer och herrar,
från Los Angeles i Kalifornien:
2
00:00:20,040 --> 00:00:22,520
The Doors!
3
00:00:28,000 --> 00:00:33,840
The Doors hade ett riktigt
uppfriskande och unikt sound.
4
00:00:36,000 --> 00:00:39,520
Jag älskade The Doors
och köpte alla skivor.
5
00:00:39,680 --> 00:00:43,800
Ett tag som tonåring trodde jag
att jag var Jim Morrison.
6
00:00:44,680 --> 00:00:49,120
Om man tog bort en enda medlem
skulle det inte vara The Doors.
7
00:00:49,320 --> 00:00:52,400
De hängde inte
i Laurel Canyon som andra.
8
00:00:52,560 --> 00:00:55,800
De var på Whisky,
Roxy och Troubadour.
9
00:00:55,960 --> 00:00:59,520
De spelade sent och hårt.
Det var något nytt.
10
00:00:59,720 --> 00:01:04,280
De representerade LA:s mörka sida
som få känner till.
11
00:01:04,560 --> 00:01:09,560
Henry Diltz plåtade Morrison Hotel
och skapade en kontakt -
12
00:01:09,720 --> 00:01:12,640
mellan världen och Skid Row.
13
00:01:12,800 --> 00:01:17,360
Det var ett under att ett så
konstigt band spelades på radion.
14
00:01:17,520 --> 00:01:20,840
Som band
hade de provat allt möjligt -
15
00:01:21,000 --> 00:01:24,840
och den här skivan
blev som en ny programförklaring.
16
00:01:25,280 --> 00:01:30,960
Vi var tvungna att göra Soft Parade
för att kunna skapa Morrison Hotel.
17
00:01:31,120 --> 00:01:33,640
Vi skulle aldrig ha hittat fram -
18
00:01:33,800 --> 00:01:36,640
om vi inte
hade mixtrat med vårt sound.
19
00:01:36,800 --> 00:01:41,080
Även de bortglömda låtarna är bra.
Inte en enda är dålig.
20
00:01:41,320 --> 00:01:44,840
Vi tog inte med något
vi inte gillade.
21
00:01:45,400 --> 00:01:49,960
Morrison Hotel
är världens bästa comebackskiva.
22
00:01:50,120 --> 00:01:52,800
The Doors hittade sina rötter igen.
23
00:01:53,000 --> 00:01:58,320
Med den skivan började bandet
göra som de ville igen.
24
00:01:58,480 --> 00:02:01,880
Alla andra kunde dra åt helvete.
25
00:02:14,280 --> 00:02:17,200
Omslaget är verkligen snyggt.
26
00:02:17,360 --> 00:02:22,400
Persiennerna är supertypiska
för det gamla Los Angeles.
27
00:02:22,600 --> 00:02:25,920
Vi sitter nu på Morrison Hotel.
28
00:02:26,160 --> 00:02:30,080
Det är otroligt hur
exakt det här stället -
29
00:02:30,240 --> 00:02:34,200
har påverkat hela mitt liv.
30
00:02:34,360 --> 00:02:38,000
Jag plåtade
ett ikoniskt albumomslag här.
31
00:02:38,160 --> 00:02:41,160
En dag förändrade hela mitt liv.
32
00:02:41,400 --> 00:02:45,880
För 20-30 år sen kunde unga fråga
vilka omslag jag hade gjort.
33
00:02:46,040 --> 00:02:49,080
"Det, det, det och Morrison Hotel."
34
00:02:49,240 --> 00:02:53,400
"Va? Plåtade du Morrison Hotel?"
35
00:02:53,560 --> 00:02:58,600
Det var nog det omslaget
jag var mest känd för.
36
00:03:04,240 --> 00:03:09,840
När man sätter på skivan och hör
Robbies riff i "Roadhouse Blues", -
37
00:03:10,040 --> 00:03:14,720
tar låten tag i en
och fångar ens uppmärksamhet.
38
00:03:14,880 --> 00:03:18,800
Låten börjar öppna upp
med Rays piano.
39
00:03:19,160 --> 00:03:25,120
Trummorna och munspelet
fångar in lyssnaren.
40
00:03:25,280 --> 00:03:27,520
Ett utmärkt öppningsspår.
41
00:03:27,800 --> 00:03:32,160
När folk hör det första riffet
är det kört.
42
00:03:32,320 --> 00:03:36,080
Alla känner igen låten
och börjar dansa. Det är kul.
43
00:03:36,240 --> 00:03:40,160
"Roadhouse Blues"
är ett måste för alla coverband.
44
00:03:40,320 --> 00:03:43,360
"Roadhouse" är en utmaning.
45
00:03:43,520 --> 00:03:47,760
"Kom igen, din jävel.
Vad sägs om det här?"
46
00:04:17,520 --> 00:04:24,200
Jag kom på det riffet.
Fråga mig inte hur.
47
00:04:24,440 --> 00:04:28,680
Jag ville hitta det dummaste riffet
jag kunde komma på.
48
00:04:29,000 --> 00:04:32,720
Det skulle vara en
helt vanlig blueslåt.
49
00:04:32,880 --> 00:04:35,800
Det jag kom på var ...
50
00:04:36,080 --> 00:04:40,760
Men sen tröttnade jag
och började mixtra.
51
00:04:40,920 --> 00:04:44,880
Men Jim bad mig spela samma sak.
52
00:05:01,560 --> 00:05:06,280
Vi råkade ha
John Sebastian i studion.
53
00:05:06,520 --> 00:05:09,880
Han kunde verkligen spela munspel -
54
00:05:10,040 --> 00:05:12,760
och hade ett grymt sound.
55
00:05:29,120 --> 00:05:36,640
Man hörde direkt att även om
Jim Morrison bara var kanske 26 -
56
00:05:36,920 --> 00:05:41,720
såg han sig mer som en blues-
än en rocksångare.
57
00:05:47,200 --> 00:05:50,160
Det är på B.
58
00:05:53,640 --> 00:05:58,960
Vem är det där?
- Vi gjorde ett pålägg med Jim.
59
00:05:59,280 --> 00:06:03,960
Det finns två sångspår.
Ingen har hört det här förr.
60
00:06:04,120 --> 00:06:08,120
Vilket använde vi?
- Det vet jag inte utan att lyssna.
61
00:06:08,280 --> 00:06:11,200
Det högre.
62
00:06:12,000 --> 00:06:16,800
Är det här jag ska trycka
om jag bara vill höra Robby? - Ja.
63
00:06:23,960 --> 00:06:28,040
Det är Robbys riff. Utmärkt.
64
00:06:33,680 --> 00:06:38,240
Ronnie Mack råkade hänga
i korridorerna på Electra.
65
00:06:38,400 --> 00:06:41,240
Paul sprang på honom -
66
00:06:41,400 --> 00:06:45,960
och frågade om han kunde
spela bas med oss. - Låter rimligt.
67
00:06:46,120 --> 00:06:49,520
Och sen bara ... pang!
68
00:06:49,840 --> 00:06:54,720
Hans känsla ... Han spelade ...
69
00:06:55,640 --> 00:06:58,680
... så sent som bara möjligt.
70
00:07:01,040 --> 00:07:05,160
Han spelade varenda ton
i sista sekund.
71
00:07:05,320 --> 00:07:09,960
Det ger låten ett djup
och en tyngd.
72
00:07:10,120 --> 00:07:13,400
Han försökte bromsa tåget.
73
00:07:13,560 --> 00:07:18,960
Han växlade ner till tvåans växel
och bara hängde på.
74
00:07:19,120 --> 00:07:21,360
Det här är verkligen bra.
75
00:07:21,520 --> 00:07:24,560
John Sebastian spelar munspel.
76
00:07:24,720 --> 00:07:29,640
Han låg på Kama Sutra Records
så han var med under pseudonym.
77
00:07:29,800 --> 00:07:33,400
Han hette G. Puglese.
78
00:07:33,560 --> 00:07:37,440
Bandet höll även på att förändras.
79
00:07:37,600 --> 00:07:42,720
The Doors dissades på den tiden.
Vi var för dystra eller tunga.
80
00:07:42,920 --> 00:07:47,400
The Doors var bandet
som alla älskade att hata.
81
00:07:47,560 --> 00:07:52,120
Exakt. Men vi visade dem.
82
00:08:01,720 --> 00:08:05,320
Paul Rothchild kämpade
för att hålla ihop bandet.
83
00:08:05,480 --> 00:08:08,200
Särskilt när de gjorde Soft Parade.
84
00:08:08,360 --> 00:08:10,640
Det var en tid av experiment.
85
00:08:10,800 --> 00:08:14,520
Folk inspirerades av
Beatles och Beach Boys -
86
00:08:14,680 --> 00:08:17,360
vilket ledde till underliga grejer.
87
00:08:17,600 --> 00:08:24,400
Soft Parade gav oss ett tillfälle
att använda andra musiker.
88
00:08:24,840 --> 00:08:29,720
Inte bara en basist, utan
till exempel brass och stråkar.
89
00:08:35,160 --> 00:08:38,480
Det var en underbar tid för mig.
90
00:08:38,640 --> 00:08:44,720
I stort sett härmade vi Beatles.
Precis som Rolling Stones gjorde.
91
00:08:44,920 --> 00:08:49,600
Paul Rothchild och Bruce Botnick
lärde oss göra skivor.
92
00:08:49,840 --> 00:08:55,120
Paul blev mer och mer
perfektionist med tiden.
93
00:08:55,360 --> 00:09:00,480
Han ville leta efter det perfekta
trumsoundet i en timme.
94
00:09:00,720 --> 00:09:04,160
Är ni redo?
- Jag knuffade virvelns mick.
95
00:09:04,320 --> 00:09:09,000
Vad gjorde du?
- Ska virveltrummans mick vara här?
96
00:09:09,200 --> 00:09:11,560
Säg det högre!
97
00:09:11,720 --> 00:09:16,880
Jag knuffade virvelns mick.
Är den på rätt plats nu?
98
00:09:17,160 --> 00:09:22,080
Vi gjorde femtio tagningar
av halva "Unknown Soldier" -
99
00:09:22,240 --> 00:09:26,440
och femtio till av andra halvan.
Det var löjligt.
100
00:09:26,640 --> 00:09:30,440
Soft Parade blev en mardröm
för alla inblandade.
101
00:09:32,880 --> 00:09:38,600
När Soft Parade kom med stråkar
och en massa orkesterinstrument -
102
00:09:38,800 --> 00:09:44,760
som låg ovanpå The Doors
undrade folk vad det var för något.
103
00:09:44,960 --> 00:09:49,600
Ingen fattade skivan.
Varken kritikerna eller fansen.
104
00:09:49,760 --> 00:09:52,880
Jag tror att den inte gillades -
105
00:09:53,040 --> 00:09:58,560
för att det inte lät som The Doors
utan som Jim med orkester.
106
00:09:58,840 --> 00:10:04,400
Incidenten i Miami är ett
av popkulturens stora mysterier -
107
00:10:04,560 --> 00:10:07,480
under de senaste sextio åren.
108
00:10:07,680 --> 00:10:13,200
Det satte stopp för allt
bandet höll på med.
109
00:10:13,360 --> 00:10:15,760
Men de fick tid att skriva.
110
00:10:15,920 --> 00:10:20,000
Jag blev glad
när vi blev bannlysta.
111
00:10:20,200 --> 00:10:23,960
Jag tänkte att han kanske
skulle kunna bli nykter -
112
00:10:24,120 --> 00:10:26,280
när vi inte turnerade.
113
00:10:26,520 --> 00:10:30,200
Jim fick lite tid att vila sin röst.
114
00:10:30,360 --> 00:10:34,000
Han sjöng djupare på Morrison Hotel.
115
00:10:34,240 --> 00:10:40,240
Jag är säker på att killarna
efter Soft Parade kände -
116
00:10:40,400 --> 00:10:44,040
att deras karriär låg i en svacka.
117
00:10:44,200 --> 00:10:48,480
Den skivan ledde ändå till
Morrison Hotel och L.A. Woman.
118
00:10:48,680 --> 00:10:52,840
Vi hittade tillbaka till bluesen
och blev ett band igen.
119
00:10:53,160 --> 00:10:58,840
Det var en tvärvändning efter
den symfoniska Soft Parade.
120
00:10:59,000 --> 00:11:03,360
Vi blev ett funkigt bluesband igen.
121
00:11:03,520 --> 00:11:07,720
Ett bluesband
med litterära drömmar.
122
00:11:23,280 --> 00:11:27,120
"Waiting for the Sun"
är en av mina favoritlåtar.
123
00:11:27,280 --> 00:11:32,640
Den spelades in två skivor efter
albumet Waiting for the Sun.
124
00:11:32,920 --> 00:11:35,960
De hade skrivit låten tidigare, -
125
00:11:36,120 --> 00:11:40,280
men den spelades in
först när den var förfinad.
126
00:11:40,440 --> 00:11:44,280
Äntligen fick de färdigt låten.
127
00:11:44,440 --> 00:11:50,800
Jag kände till den och det tog
ett bra tag att utveckla den.
128
00:11:51,040 --> 00:11:56,640
Det var en dikt
som Jim hade skrivit.
129
00:11:56,840 --> 00:12:02,640
Morrisons röst
har ett rejält vridmoment.
130
00:12:02,800 --> 00:12:06,400
Mätarna är på rött
när han tar i ordentligt.
131
00:12:06,560 --> 00:12:09,440
I "Waiting for the Sun"
sjunger han:
132
00:12:09,600 --> 00:12:13,160
"The strangest life
I've ever known" ...
133
00:12:13,320 --> 00:12:17,760
Och sen skriket
rakt in i det grymma riffet.
134
00:12:17,920 --> 00:12:20,360
Jag älskar den låten.
135
00:12:20,560 --> 00:12:25,760
Vi kan väl börja
med Robbys otroliga gitarrsolo.
136
00:12:25,920 --> 00:12:30,400
Jim sparkar igång solot
med sitt skrik.
137
00:12:30,560 --> 00:12:35,320
Det här är
ett av Robbys styggaste solon.
138
00:12:35,480 --> 00:12:38,400
Jag älskar soundet och energin.
139
00:12:42,000 --> 00:12:45,240
Det här skriket är fenomenalt.
140
00:13:13,000 --> 00:13:16,280
Solot innehåller
ingen gitarrakrobatik.
141
00:13:16,440 --> 00:13:20,280
Men tonaliteten är grym
och det startar med Jims skrik.
142
00:13:20,480 --> 00:13:22,560
Det är vackert.
143
00:13:22,880 --> 00:13:27,960
För mig är "Waiting for the Sun"
den första heavy metal-låten.
144
00:13:30,720 --> 00:13:33,560
Och under allt ligger en Moog-synt.
145
00:13:33,720 --> 00:13:36,760
Det är en Moog-synt med.
146
00:13:36,920 --> 00:13:41,040
Moogen fick vi av Paul Beaver.
147
00:13:41,200 --> 00:13:45,480
Han brukade åka till Mount Whitney
för att se när ufon tankar.
148
00:13:45,640 --> 00:13:51,880
Han sa att det var helt sant,
så det blev en science fiction-låt.
149
00:13:52,600 --> 00:13:55,880
Här har vi Moogen. Vänta lite ...
150
00:14:03,720 --> 00:14:09,520
Ni kan tänka på ufon som tankar
när ni hör låten.
151
00:14:10,080 --> 00:14:16,120
Vi hade den enorma Moogen
bredvid mixerbordet.
152
00:14:16,280 --> 00:14:20,320
Allt sköttes
med sladdar och knappar.
153
00:14:20,480 --> 00:14:23,080
Inga fasta inställningar.
154
00:14:23,240 --> 00:14:27,280
Man kunde hitta
ett underbart sound, -
155
00:14:27,440 --> 00:14:31,920
men om man bara vred lite
tappade man bort det helt.
156
00:14:32,080 --> 00:14:35,000
"Kan vi ta tillbaka?"
Det gick aldrig.
157
00:14:41,320 --> 00:14:45,840
Var i ...
Ursäkta, men var fan har du ettan?
158
00:14:48,800 --> 00:14:52,600
Ett.
- Okej.
159
00:14:53,440 --> 00:14:56,600
Tack, fortsätt bara.
160
00:16:16,080 --> 00:16:19,400
Det är ett klassiskt foto.
161
00:16:19,840 --> 00:16:26,160
Henry Diltz är en legend
inom rockfotografin.
162
00:16:26,600 --> 00:16:31,640
Jag kom hit som folksångare
och turnerade runt om i landet.
163
00:16:32,200 --> 00:16:37,320
Längs vägen träffade jag
grafikern Gary Burden.
164
00:16:37,480 --> 00:16:40,200
Vi började göra albumomslag.
165
00:16:40,360 --> 00:16:43,600
Vi gjorde
Crosby, Stills & Nash -omslaget -
166
00:16:43,760 --> 00:16:46,520
där de sitter på den gamla soffan.
167
00:16:46,680 --> 00:16:49,080
The Doors såg nog den.
168
00:16:49,280 --> 00:16:55,360
De ringde Gary och bad oss
göra deras nästa omslag.
169
00:16:55,520 --> 00:17:00,680
Vi åkte till deras lilla kontor
och träffade Jim och Ray.
170
00:17:00,840 --> 00:17:04,600
Gary och jag frågade
om skivan hade ett namn.
171
00:17:04,760 --> 00:17:07,000
De sa nej.
172
00:17:07,160 --> 00:17:10,800
Vi frågade om de hade
idéer för omslaget.
173
00:17:11,000 --> 00:17:12,920
"Nej, inte det heller."
174
00:17:13,080 --> 00:17:17,720
Vi började fundera,
men sen öppnade Ray munnen.
175
00:17:18,280 --> 00:17:21,800
Ray hade åkt omkring i LA -
176
00:17:22,000 --> 00:17:25,080
och råkat se
det gamla Morrison Hotel.
177
00:17:25,240 --> 00:17:29,760
Han kom på att vi kanske
skulle kunna plåta där.
178
00:17:30,080 --> 00:17:34,760
Vi hoppade in i deras folkabuss
och körde till Hope Street.
179
00:17:34,920 --> 00:17:40,520
När vi kom fram såg vi den
vackra texten: "Morrison Hotel".
180
00:17:40,680 --> 00:17:44,000
Det var ett riktigt hotell
nere på stan.
181
00:17:44,560 --> 00:17:51,240
Det stod "ingen parkering"
och "rum, från 2,50 dollar".
182
00:17:52,280 --> 00:17:56,040
Alkisar kunde hyra en bädd där.
183
00:17:56,200 --> 00:17:59,520
De sov ut där
och började sen supa igen.
184
00:18:07,280 --> 00:18:11,480
"You Make Me Real"
är en typisk Doorsblues, -
185
00:18:11,640 --> 00:18:17,480
men den är inte lugn och nedstämd
utan glad och pigg.
186
00:18:19,280 --> 00:18:21,920
Det här är Ray.
187
00:18:22,080 --> 00:18:26,200
När Jim sjöng melodin
hittade Ray på det här.
188
00:18:29,480 --> 00:18:32,160
Visst är det häftigt?
189
00:18:34,800 --> 00:18:36,600
Är det ett spikpiano?
190
00:18:36,840 --> 00:18:42,160
Ett spikpiano
var ett gammalt barpiano -
191
00:18:42,320 --> 00:18:45,040
med metallstift på hamrarna.
192
00:18:45,200 --> 00:18:49,400
I stället för filt var det nu
metall som slog på strängarna.
193
00:18:49,560 --> 00:18:53,400
Samma piano
användes på "Good Vibrations".
194
00:18:53,560 --> 00:18:56,880
Och efter den här
användes den på "L.A. Woman".
195
00:18:57,080 --> 00:19:02,040
Ofta fick ett spikpiano
bara bli ostämt så småningom.
196
00:19:02,200 --> 00:19:04,920
Vi ville ha det stämt.
197
00:19:05,160 --> 00:19:10,520
Man stämmer en sträng i mitten
och sen de till höger och vänster.
198
00:19:10,720 --> 00:19:16,120
Sen vibrerar de tillsammans.
- Ett häftigt sound.
199
00:19:16,280 --> 00:19:19,320
Sen spelade John sitt.
200
00:19:25,160 --> 00:19:28,200
Och sen har vi ...
201
00:19:29,880 --> 00:19:32,920
... surftrummor.
202
00:19:44,680 --> 00:19:47,680
Det är ett surfbeat.
203
00:19:48,160 --> 00:19:53,720
Jag vet inte varför jag
spelade ett surfroll på pukorna -
204
00:19:53,960 --> 00:19:57,560
under verserna.
205
00:19:57,720 --> 00:20:00,520
Refrängen
hade ett vanligt rockbeat.
206
00:20:00,960 --> 00:20:04,800
Jag kom på den här galna grejen.
207
00:20:16,400 --> 00:20:21,200
Det låter lite som
en James Jameson-baslinje.
208
00:20:27,360 --> 00:20:30,320
Och det här är som Chuck Berry.
209
00:20:31,040 --> 00:20:34,800
"You Make Me Real"
påminner om Little Richard.
210
00:20:34,960 --> 00:20:38,840
Ray bankar på sitt
boogie woogie-spikpiano.
211
00:20:39,000 --> 00:20:44,000
Robby och jag såg Chuck Berry
en gång för länge sen.
212
00:20:45,400 --> 00:20:50,960
Robby lärde sig Berrys duck walk.
Han gjorde den till den här låten.
213
00:21:03,560 --> 00:21:07,400
Var det Ray Neapolitan
som spelade bas på den här?
214
00:21:25,040 --> 00:21:28,640
När jag träffade Jim och Ray -
215
00:21:28,800 --> 00:21:33,480
blev jag förtjust i idén
om att kombinera poesi och rock.
216
00:21:33,680 --> 00:21:37,320
"Du får mig
att kasta bort mitt falska elände.
217
00:21:37,480 --> 00:21:40,640
Du befriar mig, älskling.
Du befriar mig."
218
00:21:40,800 --> 00:21:43,600
Jim var verkligen en poet.
219
00:21:44,200 --> 00:21:48,400
Den här skulle egentligen vara
på vår första skiva.
220
00:21:48,560 --> 00:21:51,440
Vi försökte spela in den, -
221
00:21:51,600 --> 00:21:56,640
men Jims röst kanske inte var
tillräckligt mogen än.
222
00:21:56,800 --> 00:21:59,560
Han nådde inte tillräckligt högt.
223
00:21:59,800 --> 00:22:06,120
Vi flyttade fram låten
fast vi alltid ville spela in den.
224
00:22:06,280 --> 00:22:09,600
På den här skivan
gjorde vi äntligen det.
225
00:22:09,760 --> 00:22:13,080
Ett av Paul Rothchilds
genidrag var -
226
00:22:13,240 --> 00:22:18,360
att inte släppa allt
så kallat bra material direkt.
227
00:22:18,520 --> 00:22:24,360
Vi sparade den här låten
för att Paul skötte bondgården.
228
00:22:25,080 --> 00:22:30,600
Man ska inte äta
alla djur på en gång.
229
00:22:31,600 --> 00:22:36,320
Därför kom den senare.
Samma med "Indian Summer".
230
00:22:36,480 --> 00:22:39,360
Det var inte rätt tid
att släppa den.
231
00:22:43,320 --> 00:22:46,600
"Indian Summer"
var en låt som vi ...
232
00:22:46,760 --> 00:22:50,960
... spelade in här
för den första skivan 1966.
233
00:22:51,120 --> 00:22:54,280
Sen hamnade den
först på vår femte skiva.
234
00:22:54,440 --> 00:22:59,880
Det är en finstämd låt
inspirerad av Ravi Shankar.
235
00:23:01,200 --> 00:23:05,840
Jag spelar med mina händer
under verserna.
236
00:23:06,000 --> 00:23:09,800
Som på en tabla.
237
00:23:10,280 --> 00:23:15,280
Sen även lite med en trumpinne.
Det är en vacker melodi.
238
00:23:15,440 --> 00:23:21,000
Jims röst låter väldigt ung.
- Den är verkligen finstämd.
239
00:23:29,720 --> 00:23:32,680
"Indian Summer"
kan vara den låten -
240
00:23:32,840 --> 00:23:37,840
som verkar passa in sämst
med de andra på skivan.
241
00:23:38,000 --> 00:23:43,160
Om man lyssnar på Robbys riff -
242
00:23:43,560 --> 00:23:47,200
låter det nästan som "The End".
243
00:23:47,360 --> 00:23:50,720
Det har en tydlig indisk känsla.
244
00:23:59,040 --> 00:24:02,200
Men låten är gullig.
245
00:24:02,360 --> 00:24:06,760
På ett album
med råa och tunga låtar -
246
00:24:06,920 --> 00:24:09,720
är den ett vackert undantag.
247
00:24:09,880 --> 00:24:15,200
Låten är annorlunda, men skivan
skulle vara ofullständig utan den.
248
00:24:15,360 --> 00:24:18,680
Den kompletterar de andra låtarna.
249
00:24:18,840 --> 00:24:23,160
Den är som ett ljus i mörkret
så den passar verkligen in.
250
00:24:32,520 --> 00:24:35,040
Jag har inte spelat den på 50 år.
251
00:24:35,280 --> 00:24:38,880
Det skulle ha kunnat bli en hit.
252
00:24:40,200 --> 00:24:44,840
Det var den första låten
vi spelade in här.
253
00:24:45,000 --> 00:24:48,040
Vi kände att vi kunde bättre.
254
00:24:48,280 --> 00:24:53,520
Den har en fin stämning.
- Men det är inte hård rock.
255
00:24:53,680 --> 00:24:58,840
Vi ville spela låtar
som var som "Light My Fire".
256
00:24:59,000 --> 00:25:02,760
I det skedet av vår karriär -
257
00:25:02,920 --> 00:25:07,200
kändes låten för lugn och sårbar.
258
00:25:07,360 --> 00:25:11,280
Men det var bra
att vi hade med den på skivan.
259
00:25:14,320 --> 00:25:18,520
Morrison Hotel
var ett billigt sunkhotell.
260
00:25:18,720 --> 00:25:24,720
Lobbyn hade underliga möbler
från Frälsningsarméns butik.
261
00:25:25,360 --> 00:25:30,080
Det var bara en kille
som jobbade i receptionen.
262
00:25:30,240 --> 00:25:34,400
The Doors och Gary kom in.
Jag stannade vid disken -
263
00:25:34,560 --> 00:25:37,800
och sa
att vi skulle ta ett par bilder.
264
00:25:38,000 --> 00:25:41,120
Det var ingen där
så det var väl okej.
265
00:25:41,280 --> 00:25:46,880
Han sa att vi absolut inte
kunde ta några bilder där inne.
266
00:25:47,040 --> 00:25:52,280
Jag gick till killarna och sa
att vi inte fick plåta där.
267
00:25:52,480 --> 00:25:57,880
På gatan tänkte jag att de
kunde stå framför fönstret.
268
00:25:58,040 --> 00:26:01,840
Sen såg jag ett ljus tändas
inne i receptionen.
269
00:26:02,000 --> 00:26:06,480
Jag kikade in och såg
att det var hisslampan.
270
00:26:06,640 --> 00:26:09,720
Killen hade tagit hissen.
271
00:26:09,880 --> 00:26:13,320
Jag sa åt killarna
att springa in snabbt.
272
00:26:13,640 --> 00:26:19,360
Vi fick smyga in
på det riktiga Morrison Hotel.
273
00:26:19,520 --> 00:26:24,240
Vi tog bilden och sprang ut
för att vi inte fick vara där.
274
00:26:24,440 --> 00:26:27,560
Vi plåtade en rulle film
och stack därifrån.
275
00:26:27,720 --> 00:26:31,440
Killen som tog hissen
såg oss aldrig.
276
00:26:40,720 --> 00:26:45,040
Jag gillar verkligen "Peace Frog"
för att den är så konstig.
277
00:26:45,280 --> 00:26:50,440
Den kan inte jämföras med
någon annan låt i musikhistorien.
278
00:26:50,800 --> 00:26:55,000
Folk börjar dansa direkt
när vi spelar "Peace Frog" live.
279
00:26:55,160 --> 00:26:59,720
Det är konstig låt
med ett underligt trumkomp.
280
00:26:59,880 --> 00:27:03,600
Robbys leadgitarr är fantastisk.
281
00:27:03,760 --> 00:27:09,680
Robby spelar
ett skönt funkriff på "Peace Frog".
282
00:27:09,840 --> 00:27:13,000
Han använder en
wah-wah-pedal eller något.
283
00:27:13,160 --> 00:27:17,960
Det tar tag i en. Sån musik
spelades aldrig på radion.
284
00:27:18,160 --> 00:27:23,880
På den tiden skulle alla
absolut ha en wah-wah-pedal.
285
00:27:24,040 --> 00:27:27,240
Robby hade hittat på ett riff.
286
00:27:27,760 --> 00:27:32,000
Ray och jag älskade det
och jammade som blådårar.
287
00:27:34,200 --> 00:27:36,600
Vi var tvungna att spela in det.
288
00:27:45,760 --> 00:27:50,800
The Doors använde inte
samma gamla arrangemang -
289
00:27:50,960 --> 00:27:56,760
som vanliga rockband spelade.
De snodde stolt av allt och alla.
290
00:27:57,040 --> 00:28:00,840
Jag och Robby
pratade om James Brown.
291
00:28:01,000 --> 00:28:04,400
Vi ville kopiera hans funkgroove.
292
00:28:04,560 --> 00:28:07,920
Den här känslan fick vi från honom.
293
00:28:08,160 --> 00:28:14,000
Han spelar på sin hi-hat
med ett slappt backbeat.
294
00:28:14,160 --> 00:28:18,800
Sen vänder han på det
och accentuerar hi-haten.
295
00:28:20,200 --> 00:28:22,760
Och det svänger hela tiden.
296
00:28:26,600 --> 00:28:29,960
Det där var John Densmores skrik.
297
00:28:31,760 --> 00:28:35,440
Vita killar som ville vara svarta.
298
00:28:38,680 --> 00:28:41,480
Vi har två spår med Jim.
299
00:28:41,640 --> 00:28:45,640
Han sjunger "hon kom"
och sen sångmelodin.
300
00:28:46,920 --> 00:28:50,360
Han svarar sig själv,
vilket är häftigt.
301
00:29:28,720 --> 00:29:31,160
Det är två historier.
302
00:29:31,320 --> 00:29:35,720
"Blod på Chicagos gator.
Blod som förföljer mig.
303
00:29:36,040 --> 00:29:40,760
Blod på gatorna i Venice."
Det börjar hetta till.
304
00:29:40,960 --> 00:29:43,760
Men sen:
"Hon kom och hon for iväg."
305
00:29:43,960 --> 00:29:47,840
Det är två intriger
som en orm igen.
306
00:29:48,040 --> 00:29:51,800
Nixons era var en mörk tid
i USA:s historia.
307
00:29:51,960 --> 00:29:57,000
Det blev kravaller i Chicago
efter demokraternas konvent 1968.
308
00:29:57,760 --> 00:30:00,840
Folk var frustrerade.
309
00:30:01,000 --> 00:30:04,400
Fred och kärlek
funkade inte längre.
310
00:30:04,560 --> 00:30:08,520
"Peace Frog"
handlade om blod på gatorna, -
311
00:30:08,680 --> 00:30:11,680
blod överallt,
bara blod, blod, blod.
312
00:30:11,840 --> 00:30:14,320
Många delade den känslan.
313
00:30:15,600 --> 00:30:19,440
Vilket tajt band.
Det är det här jag menar.
314
00:30:21,400 --> 00:30:24,840
"Queen of the Highway"
låter inte så här.
315
00:30:31,920 --> 00:30:34,080
Rays riff är grymt.
316
00:30:34,240 --> 00:30:39,240
Robby har inspirerats
av James Brown.
317
00:30:41,040 --> 00:30:46,760
De inspirerades av svart musik,
soul och funk, -
318
00:30:47,000 --> 00:30:50,280
och tog den till sig.
319
00:30:50,440 --> 00:30:54,520
Det är verklig uppskattning.
320
00:30:54,680 --> 00:30:58,520
De tog inspiration
från Howlin' Wolf, -
321
00:30:58,680 --> 00:31:01,960
Chuck Berry eller Little Richard.
322
00:31:02,120 --> 00:31:06,200
De sa det rakt ut.
Det är verklig uppskattning.
323
00:31:06,360 --> 00:31:09,440
Många musiker
säger det inte rakt ut.
324
00:31:09,600 --> 00:31:13,160
"Jag har lånat av de här."
325
00:31:13,320 --> 00:31:15,320
Äkta musiker gör så.
326
00:32:08,920 --> 00:32:13,200
Jag vill minnas
att du hade det här gitarriffet.
327
00:32:14,120 --> 00:32:20,280
Det var lite som James Brown
så jag försökte spela funk.
328
00:32:20,600 --> 00:32:23,560
Skip Spence.
- Ja.
329
00:32:23,800 --> 00:32:29,080
Spelade vi inte in låten ...
- Han hörde mig inte.
330
00:32:29,240 --> 00:32:33,640
Jag tror att Paul hittade texten
och bad Jim sjunga den.
331
00:32:33,800 --> 00:32:38,440
Jim och Paul
gick väl igenom dagböcker ...
332
00:32:38,840 --> 00:32:43,280
Var hittade vi den fina baslinjen?
I ditt huvud?
333
00:32:43,440 --> 00:32:47,320
Jag vet inte.
- Du kom bara på den.
334
00:32:47,600 --> 00:32:52,920
Jag använde plektrum på den tiden.
Det var lite lättare.
335
00:32:53,080 --> 00:32:57,400
Och när jag lyssnade
på låten i morse -
336
00:32:57,560 --> 00:33:00,200
kändes den otroligt snabb.
337
00:33:00,360 --> 00:33:03,360
Jag får kämpa på ordentligt.
338
00:33:04,000 --> 00:33:08,400
Men det är en fin baslinje
som passar låten.
339
00:33:08,560 --> 00:33:10,920
Javisst.
340
00:33:11,080 --> 00:33:15,240
Jag skulle aldrig ha kommit på den.
341
00:33:15,400 --> 00:33:20,680
Du kom på den, Ray.
- Jag tar väl äran då.
342
00:33:21,080 --> 00:33:24,760
Nästa låt är "Blue Sunday".
343
00:33:25,000 --> 00:33:30,440
Det är en intressant övergång
från "Peace Frog" ...
344
00:33:32,000 --> 00:33:35,280
... till "Blue Sunday".
Den är helt otrolig.
345
00:33:35,480 --> 00:33:40,560
Jim jobbade med killarna
under studiosessionerna.
346
00:33:40,720 --> 00:33:45,960
När han var i form,
utan alkohol eller något annat, -
347
00:33:46,120 --> 00:33:50,600
och kände sig glad och fri
kunde han arrangera låtarna.
348
00:33:50,760 --> 00:33:54,520
Gitarren
precis innan låten börjar ...
349
00:33:54,680 --> 00:33:59,880
Vi skulle kunna lägga in
ett rent gitarrackord.
350
00:34:00,040 --> 00:34:02,760
Bara några lätta slag.
351
00:34:06,520 --> 00:34:10,560
Och sen kommer Ray Neapolitan.
352
00:34:15,400 --> 00:34:18,920
Och här har vi Ray Manzarek.
353
00:34:19,080 --> 00:34:23,920
Det där är Rays baslinje
med vänsterhanden.
354
00:34:25,320 --> 00:34:27,840
Sen börjar Jim sjunga.
355
00:34:38,000 --> 00:34:42,200
Det här är genom en förstärkare,
inte rakt in i mixerbordet.
356
00:34:42,360 --> 00:34:45,560
Han använder plektrum.
357
00:34:48,360 --> 00:34:52,440
John håller takten, men han är ...
358
00:34:55,360 --> 00:35:01,160
... försiktig med sina vispar
och cymbaler.
359
00:35:04,840 --> 00:35:08,120
Det är nästan jazz.
360
00:35:14,360 --> 00:35:18,360
Sen kommer Ray och Robby igen.
361
00:35:26,800 --> 00:35:31,440
Det låter som om deras instrument
skulle sjunga med Jim.
362
00:35:55,240 --> 00:35:58,280
En liten kärlekssång till Pamela.
363
00:36:04,720 --> 00:36:10,200
"Ship of Fools" är också en låt
som sticker ut på skivan.
364
00:36:10,360 --> 00:36:17,320
Det är kul att höra tre musiker
som omfamnar sina jazzrötter.
365
00:36:17,480 --> 00:36:20,240
"Ship of Fools"
handlar om klimatet.
366
00:36:20,400 --> 00:36:24,720
!Människan håller på att dö ut,
snart hörs någons sista tjut.
367
00:36:24,880 --> 00:36:29,440
Någon går på månen,
vi andra lider av smogen."
368
00:36:29,640 --> 00:36:33,240
Vi menade inte
att man inte ska utforska rymden, -
369
00:36:33,400 --> 00:36:37,000
men den bildliga poängen var -
370
00:36:37,160 --> 00:36:42,320
att vi ska ta hand om Jorden
så att vi inte behöver överge den.
371
00:36:42,480 --> 00:36:45,240
Annars överger den oss.
372
00:36:45,720 --> 00:36:50,680
Vi var före vår tid.
Jag minns en kritiker -
373
00:36:50,840 --> 00:36:54,560
som nedlåtande
kallade låten "ekologirock".
374
00:36:54,720 --> 00:36:59,640
Man pratade inte om sånt
på den tiden. Nåväl ...
375
00:36:59,920 --> 00:37:04,400
Vi köpte en båt
som skulle vara hela bandets.
376
00:37:04,560 --> 00:37:08,640
Men sen blev den min
för bara jag gillade båtar.
377
00:37:08,800 --> 00:37:12,680
Den heter Ship of Fools,
en Owens på trettio fot.
378
00:37:13,320 --> 00:37:17,680
Vi fiskade och dök från den.
379
00:37:19,320 --> 00:37:24,960
Dave Hill var en av Jims kompisar.
Han gillade också båtar.
380
00:37:25,880 --> 00:37:28,520
Dave och jag seglade en hel del.
381
00:37:28,680 --> 00:37:33,120
Vi försökte få med oss Jim
och en gång kom han faktiskt.
382
00:37:34,400 --> 00:37:40,280
Han blev nog inte särskilt förtjust
för det var sista gången han kom.
383
00:37:50,760 --> 00:37:55,360
Jag minns inte om det är
förstärkaren eller en fuzzpedal.
384
00:37:56,720 --> 00:38:00,240
Jag gillar distorsionen.
385
00:38:00,480 --> 00:38:03,280
Vi borde spela den här live.
386
00:38:03,440 --> 00:38:07,640
Vi spelar en hel del Doorslåtar, -
387
00:38:07,920 --> 00:38:10,880
men vissa kommer aldrig med.
388
00:38:11,040 --> 00:38:13,400
Den här ska jag börja spela.
389
00:38:13,560 --> 00:38:16,040
Jim föreslog en drink.
390
00:38:16,200 --> 00:38:20,480
Vi körde till Skid Row
som ligger ett par kvarter bort.
391
00:38:20,720 --> 00:38:25,080
Hard Rock Café låg runt hörnet
från Morrison Hotel.
392
00:38:25,240 --> 00:38:28,760
Det var en sunkig gammal bar.
393
00:38:29,160 --> 00:38:32,800
Det var där vi skulle ta vår öl.
394
00:38:32,960 --> 00:38:35,640
Vi gick in på Hard Rock Café.
395
00:38:36,040 --> 00:38:40,680
Här sitter vi
inne i baren och dricker -
396
00:38:40,840 --> 00:38:43,680
med några tuffa killar.
397
00:38:43,840 --> 00:38:50,000
Jim spanade in gubbarna
som satt och söp på eftermiddagen.
398
00:38:50,440 --> 00:38:55,320
Vi fick ett bås
och Jim bjöd några av dem på öl.
399
00:38:55,480 --> 00:38:58,240
Han älskade att lyssna på dem.
400
00:38:58,400 --> 00:39:01,360
Man kunde se honom tänka.
401
00:39:01,560 --> 00:39:07,840
Senare poserade de på gatan.
Jim och hans nya vänner.
402
00:39:08,000 --> 00:39:13,160
Det tyckte att han var trevlig
för att han lyssnade på dem.
403
00:39:13,320 --> 00:39:17,200
Senare snodde
några företagare namnet -
404
00:39:17,360 --> 00:39:20,880
och grundade
ett burgerhak för yuppier.
405
00:39:21,040 --> 00:39:26,320
De är skyldiga oss royaltyer
för det. Det och skinnbyxor.
406
00:40:05,000 --> 00:40:09,520
Jims pappa var amiral -
407
00:40:09,680 --> 00:40:13,240
och även hans farfar
om jag minns rätt.
408
00:40:13,400 --> 00:40:16,200
Han sjöng
att farfar var en sjöman ...
409
00:40:16,360 --> 00:40:20,200
Jim förklarade aldrig sina texter.
410
00:40:20,440 --> 00:40:23,080
Han var alldeles för cool för det.
411
00:40:23,240 --> 00:40:27,040
Han kom inte överens
med sin pappa.
412
00:40:27,320 --> 00:40:31,040
Om någon frågade
om hans föräldrar -
413
00:40:31,200 --> 00:40:34,560
sa han att de var döda.
Vilket de inte var.
414
00:40:34,720 --> 00:40:41,400
En dag kom hans mamma
till en spelning i Virginia.
415
00:40:41,600 --> 00:40:46,160
Hon fick inte komma backstage.
Det var underligt.
416
00:40:46,480 --> 00:40:50,680
Hon hade gått fram till vår manager
Bill Siddons och sagt:
417
00:40:50,840 --> 00:40:55,240
"De där lamporna
passar inte min son. Gör något."
418
00:40:55,400 --> 00:40:58,800
Hon var jättebossig.
419
00:40:59,120 --> 00:41:02,960
Han sa okej och förstod något.
420
00:41:07,880 --> 00:41:11,080
Alltid när jag har hört "The Spy" -
421
00:41:11,280 --> 00:41:15,040
har jag sett framför mig
en cigarrbar -
422
00:41:15,320 --> 00:41:22,480
eller en rökfylld opiumhåla
i San Francisco på 1870-talet.
423
00:41:23,080 --> 00:41:28,240
Den låten får själen
att lugna ner sig ett snäpp.
424
00:41:28,400 --> 00:41:32,000
Man kan bara sitta
och njuta av en stilla blues.
425
00:42:05,400 --> 00:42:11,600
Jims text är lite voyeuristisk.
426
00:42:11,960 --> 00:42:15,600
Hur vet han vad hon drömmer om?
427
00:42:15,760 --> 00:42:19,480
Jag tog mina vispar
för ett mera mystiskt sound.
428
00:42:19,640 --> 00:42:22,760
Annars spelade jag
mest jazz med dem.
429
00:42:22,920 --> 00:42:26,360
Den låten hade en lite jazzig vibb.
430
00:42:26,560 --> 00:42:29,200
Tack vare min långa erfarenhet -
431
00:42:29,360 --> 00:42:32,840
visste jag direkt
vilket tempo den skulle ha.
432
00:42:33,000 --> 00:42:38,680
"Spy" skulle ha
ett lite mystiskt vispkomp.
433
00:43:01,760 --> 00:43:05,560
"Queen of the Highway"
är inte en särskilt känd låt.
434
00:43:05,720 --> 00:43:10,800
Men den är otrolig
och väldigt välskriven.
435
00:43:10,960 --> 00:43:14,680
Jag har alltid älskat
Rays keyboardpartier i den.
436
00:43:15,280 --> 00:43:20,960
Jag minns hur
jag och Ray snackade om -
437
00:43:21,120 --> 00:43:25,160
Wurlitzersoundet Ray Charles
hade på "What'd I Say?"
438
00:43:25,400 --> 00:43:28,280
Det var därifrån vi fick det här.
439
00:43:28,480 --> 00:43:32,320
Han spelade ofta
två toner samtidigt.
440
00:43:32,480 --> 00:43:36,120
Fingrarna växlade
mellan två tangenter.
441
00:43:36,280 --> 00:43:40,920
I stället för att bara spela ackord
eller entoniga melodier -
442
00:43:41,120 --> 00:43:43,800
spelade han två toner åt gången.
443
00:43:43,960 --> 00:43:49,320
En ton låter lite tunt på orgeln,
men två ger ett fylligare sound -
444
00:43:49,480 --> 00:43:53,120
och man kan ändå spela
solon och melodier.
445
00:43:53,280 --> 00:43:57,280
En Ray Manzarek-klassiker.
446
00:43:58,360 --> 00:44:02,440
Två toner. Och sen slutet.
447
00:44:06,360 --> 00:44:09,360
Den här
har alltid känts halvfärdig.
448
00:44:10,280 --> 00:44:14,800
Jaså? - Ja. Jag skulle
gärna spela om trummorna.
449
00:44:15,000 --> 00:44:20,840
Stabila åttondelar på hi-haten
och lite mindre bastrumma.
450
00:44:21,160 --> 00:44:24,560
Men jag älskar texten.
451
00:44:25,480 --> 00:44:28,480
Det är Jims story.
Den är lite mystisk.
452
00:44:28,640 --> 00:44:32,720
Han skriver om
sitt stormiga förhållande med Pam.
453
00:44:33,840 --> 00:44:37,760
Allt började med
Jims ord och melodier.
454
00:44:38,000 --> 00:44:42,720
Vi skrev allt utifrån dem
och backade honom.
455
00:44:43,000 --> 00:44:45,560
Om jag minns rätt -
456
00:44:45,840 --> 00:44:49,960
spelade du inte in det här
live med killarna.
457
00:44:51,360 --> 00:44:54,640
Vi har alltid undrat var du var.
458
00:44:54,800 --> 00:44:57,440
Jag vet inte
varför jag inte var där.
459
00:44:57,600 --> 00:45:00,960
Vi hade gjort
en massa tagningar dagen innan.
460
00:45:01,320 --> 00:45:07,320
Jag tänkte väl att den var klar
så jag kom inte till studion.
461
00:45:07,880 --> 00:45:10,920
Ni ville ta om det, -
462
00:45:11,080 --> 00:45:14,800
så jag fick göra ett pålägg,
vilket var okej.
463
00:45:15,040 --> 00:45:19,320
Det är frustrerande
för att jag inte spelar tajt.
464
00:45:19,680 --> 00:45:25,280
Det är lite ojämnt.
Texten och soundet är bra.
465
00:45:25,440 --> 00:45:29,200
Men jag skulle bara vilja
spela in trummorna igen.
466
00:45:29,840 --> 00:45:32,800
Bastrumman är för ivrig.
467
00:45:32,960 --> 00:45:37,160
Allt ska sitta tajt med hi-haten.
468
00:45:37,840 --> 00:45:42,040
Jag tror att det bara känns så -
469
00:45:42,200 --> 00:45:45,320
för att det blev
så många tagningar.
470
00:45:45,480 --> 00:45:51,400
Alla bara fokuserade på
att spela allt rätt.
471
00:45:52,080 --> 00:45:55,560
Nu gillar jag låten.
472
00:45:56,120 --> 00:46:01,160
Det är fanimej ett mästerverk.
- Varenda jävla ton är perfekt.
473
00:46:06,960 --> 00:46:08,960
Det här är tidlös musik.
474
00:46:09,120 --> 00:46:12,360
Rockälskare
glömmer aldrig The Doors.
475
00:46:14,200 --> 00:46:18,360
De var rebeller
och helt annorlunda än många band.
476
00:46:18,520 --> 00:46:20,960
Punkarna gillade det.
477
00:46:21,160 --> 00:46:25,240
De har influerat Patti Smith, X -
478
00:46:25,400 --> 00:46:30,160
och en massa andra band
som tog till sig deras mörka sida.
479
00:46:30,320 --> 00:46:35,160
Det var ett sätt The Doors
skrev om musikhistorien på.
480
00:46:35,440 --> 00:46:39,640
Morrison Hotel, en klassiker.
Jag älskar varenda låt på den.
481
00:46:39,800 --> 00:46:44,280
Jag älskar alla deras skivor,
men den här står ut i mängden.
482
00:46:44,440 --> 00:46:47,040
Jag lyssnade på den här i morse -
483
00:46:47,200 --> 00:46:52,560
och blev verkligen stolt,
förlåt, för att den är utmärkt.
484
00:46:52,720 --> 00:46:57,640
Många känner till öppningsspåret
"Roadhouse Blues" -
485
00:46:57,800 --> 00:46:59,960
som var en stor hit.
486
00:47:00,160 --> 00:47:05,280
Men skivan tål att jämföras med
vilket som helst av deras album.
487
00:47:06,160 --> 00:47:12,600
Det finns många låtar på skivan
folk inte känner till.
488
00:47:12,760 --> 00:47:17,280
Eller så gör de det,
men de spelas inte på radion.
489
00:47:17,480 --> 00:47:22,080
Många har missat dem.
Nu kanske de inte gör det.
490
00:47:38,240 --> 00:47:39,24041287
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.
Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Czech
Danish
Dutch
English
Esperanto
Estonian
Faroese
Finnish
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hmong
Hungarian
Icelandic
Indonesian
Irish
Italian
Japanese
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lithuanian
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Maltese
Maori
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Norwegian
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Portugal)
Quechua
Romanian
Romansh
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish
Swedish
Tajik
Thai
Tigrinya
Tonga
Turkish
Turkmen
Ukrainian
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof