Original subtitles

Minns ni hur ni som barn lekte med en walkie-talkie?

Eller gjorde ni en av två muggar och ett snöre?

Men snöret kanske inte behövs.

Tänk om jag var i New York och ni i Acapulco och vi hörde varann ändå.

Det är dagens ämne: en värld utan snören.

Har ni sett programmet "Get smart"?

Det handlar om en spion som vandrar omkring, men hans sko...

Vänta... Hörde ni det där? – Shelby?

Hallå? Hej. Jag sitter i möte och berättar om en toppaffär här.

Jaså? Var då? Okej.

Följ mig.

Jaså?

Ja, vi ser dig.

Hälsa på mina vänner här.

–Han undrar om ni vill ta en drink. –Det är klart.

Boka ett bord på Fred's, tack.

Toppen. Slå er ner.

–Skål. –Tack.

Skål!

Det är här gudarna bor nu, och cellulär teknik är framtiden.

FCC ska snart ta in anbud på sin första provverksamhet.

Licensägaren äger framtiden.

Om det nu är så stort, varför skulle ni få den, och inte nåt större bolag?

–Du är ju bara nån svensk yngling. –Vad gör du här då, i så fall?

Jag gillar honom.

–Vi råkar alltså hamna på samma bar? –Jag fattar inte vad du menar.

–Eller kanske. –Vi har bara träffats en gång.

Och så fort mitt äktenskap kraschar fyller han min lägenhet med rosor.

–Är inte det stört? –Nej, gulligt. Du förtjänar det här.

Okej, det är lite gulligt, men också lite stört.

–Då sa Gil... –Vad gör du här, sötnos?

Det är hunden.

Så gör den rasen.

–Den här tillhör dig. –Tack, fast han kanske är din nu.

Han gillar dig.

–Fick du blommorna? –Ja.

–Tyckte du om dem? –De var fina.

Fast vissa var döda.

Det här är kaptenen. Vi närmar oss Stockholm...

–Ursäkta, herrn. –Hej!

Min fru är lite nervös.

Det är första gången hon är på ett flygplan. Hon är lite flygrädd.

–Vad säger han? –Att du är flygrädd.

–Han ljuger. –Ja, jag ljuger.

Men kan vi få behålla flaskan för att lugna hennes nerver? Tack.

Du är så dum.

En fras kan du lära dig på svenska: Skål!

Skål!

–God morgon. –Båda: God morgon.

–Älskling, vänta. Låt mig hjälpa dig. –Ja, tack.

Så, så... Du, innan jag glömmer det.

Margaretha ville ha ett ord med dig i enrum.

Om pojken hade haft bråkdelen av den flickans ambitioner...

Det är inget fel på Jan. Han är bara lite ofokuserad.

Ja, du kanske har rätt.

Två av fyra. Man får vara glad för det man får.

Är alla här?

Ja, jag såg Reidunn gå in med kaffet i deras rum, så Junior är vaken.

Margaretha och Elisabeth kom för en halvtimme sen.

–Med Bertil... –Med Bertil.

–Är det Jan som kommer? –Ja.

–Hon ser trevlig... –Inte otrevlig i alla fall.

–Ska hon med på jakten, tror du? –Kan hon ta ut en dovhjort, tror du?

Hej, gott att se dig. – Det här är Elisabeth, min syster.

Min syster Margaretha och hennes man, Bertil af Ugglas.

–Fint att se dig. –Detsamma, gamle gosse.

Min bror Hugo, som vi kallar Junior, sköter företaget.

Junior.

–Hans vackra fru Reidunn. –Merrill.

–Mutti! Hej! –Jan!

Åh, älskling...

Åh, vad glad jag blir att se dig.

Jag har längtat så vansinnigt efter dig.

Jag undrade när du skulle komma. Jag tycker aldrig du kommer hem.

–Det här är Merrill. –Hej. Välkommen. Hoppas du...

–Hej, Jan. –Hej, pappa.

Välkomna till familjen Stenbecks årliga hjortjakt.

Det är väldigt speciellt för mig att vara på Korsnäs–

–och att sen få umgås med er alla.

Företaget och familjen, det bästa av två världar.

Kan du där uppe flytta en centimeter till åt sidan? Tack.

Får du med hela Junior eller bara pannan?

Det är ändå inget viktigt att ha med.

–Då ler vi. Tack. –Jag var inte med.

–En till. –Alla sträcker på sig.

Junior, varför kan du inte bara erkänna?

Junior menade ingenting.

Nu säger vi att jakten är färdig för i dag.

–Snälla nån! –Han siktade rakt mot mig.

–En hjort blev skadeskjuten. –Ska vi gå in och värma oss lite?

–Vad hände egentligen? –Jag vet inte.

Familjegrejer.

–Vem var det som siktade på vem? –Hon siktade på mig.

Okej, sitt ner.

Du?

Hon tror inte att jag klarar av jobbet. Så är det.

Margaretha vill få bort mig från Kinnevik.

Du?

–Vem är du? –Sluta...

Jag menar det. Vem är du?

–Men... –Se på mig. Vem är du?

–Hugo Stenbeck. –Mm...

–Du är Hugo Stenbeck. –Mm...

Kom här.

Det här håller ju inte.

–Junior missköter företaget. –Jag vet.

–Hej. Vad fan är det som händer? –Vadå?

Vad är det här med att försöka få bort Junior från företaget?

–Det är ju ingenting personligt. –Okej.

–Junior klarar inte av uppdraget. –Vi behöver inte stå precis där.

–Och vem skulle ersätta honom? –Bertil vore ett utmärkt val.

Pappa skulle aldrig låta Bertil ta över.

Men Bertil är min man. Jag förstår inte...

Bertil är praktiskt taget en Wallenbergare.

–Hej. –Hej.

–Jag ska bara gå förbi. –Jag kommer strax.

Du har ingen aning om hur Junior håller på.

Han missar saker, viktiga saker. Han missar möten.

Du ska låta pappa sköta det här.

Det hade varit trevligt med ditt stöd.

Nu är det så att ingen här klandrar Junior. Nej, det gör vi inte.

Pappa har alltid tryckt ner honom, men Margaretha har faktiskt rätt.

Nu gör vi så här, att vi går i samlad trupp...

–Nej. –Då måste pappa lyssna.

–Det blir utan mig. –Du behöver inte gå härifrån.

Du är så barnslig! – Då gör jag det själv.

Snälla Margaretha. Vänta lite nu, så kan vi alla tillsammans...

Så du vill alltså att Bertil tar över som vd på Kinnevik.

Inte bara jag. Flera i styrelsen håller med mig. Elisabeth också.

–Och Jan, då? –Jan bor i USA...

Så Jan gick alltså inte med på ert lilla kuppförsök?

Det är inget kuppförsök, pappa.

–Junior klarar inte uppgiften. –Junior är min son.

Det här är ett familjeföretag.

–Bertil är också en del av familjen. –Ingift, och Wallenbergare.

Han sitter inte ens i styrelsen.

Men det gör jag. Jag hjälper honom.

–Jag kan Kinnevik utan och innan. –Nu pratar vi om Bertil.

Mig veterligen har ingen föreslagit dig till vd-posten.

Varför inte det?

Varför har ingen föreslagit mig som vd?

Margaretha...

Antonia Axelsson Jonsson ska ta över efter sin far.

Axel har inga söner. Jag har två.

Som är mindre lämpade än vad jag är.

Jag har studerat vid Harvard och har examen från Handelshögskolan.

Jag är ordförande i Röda Korset och Sveriges Lottakårer.

Jag har suttit i Kinneviks styrelse i sju år.

Jag är riksdagsledamot för Moderaterna sen två år tillbaka.

Nu vill du att jag ska stå bredvid och se på när Kinnevik förstörs.

Det kanske är så att Junior inte klarar uppgiften.

Då kan du hjälpa honom. Det vore mer klädsamt än att gå bakom hans rygg.

Bertil? Varför blev inte du minister i den nya regeringen egentligen?

Jag är gruppledare i riksdagen. Det är ett väldigt ärofullt uppdrag.

Men inte lika fint som minister, va?

Jag är glad att vi lyckats bryta den socialdemokratiska makthegemonin.

Politiken har spelat ut sin roll. Ny teknik driver utvecklingen.

Politikerna kan bara se på. Fälldin eller Palme spelar ingen roll.

Om det inte spelar nån roll kan väl Margaretha och hennes vänner–

–få styra landet ett tag.

Hon eller Wallenberg? Det gör skillnad, tycker jag i alla fall.

Mmm! Sån här mat får man inte i staterna, det kan jag lova.

Fantastiskt.

–Junior? –Ursäkta.

Ursäkta...

Han mådde inget vidare under jakten heller, så...

Jag vet vad du tänker.

–Jag trodde att du sov. –Jag vilade bara ögonen.

Okej, tankeläsaren, vad tänkte jag på?

Du tänkte på min familj.

Jag bara...

Jag vet inte vad jag förväntade mig.

De är sannerligen annorlunda.

Men nu dröjer det innan vi ses igen.

Jag kan inte föreställa mig dig där.

Det är för att jag inte passar in.

Kommer du nånsin att flytta tillbaka?

Nej.

Nej...

Undrar ni nåt, så kan jag gå igenom detaljerna.

Det enda vi undrar är om ni verkligen kommer att få licensen.

–Som jag sa... –Inte det igen.

Hur är det de säger här? "Friskt vågat, hälften vunnet", eller hur?

–Tackar. –Bra beslut!

–Hej! –Hej, raring. Hur var det på jobbet?

Toppen!

Vi rodde hem en stor affär.

Hur säger man "jag älskar din köttbulle"?

–Jag älskar din köttbulle. –Jag älskar din köttbulle.

Perfekt!

–Var det bra? –Det var bra. Mycket bra.

Perfekt. Nu ska vi steka de här.

–Sen äter vi dem. –Smaskens.

Köttigt. Väldigt köttigt.

–Skål. –Skål.

–Gör köttbulledansen. –Vad är det?

–Okej. –Vi gör köttbullar.

Rulla och ner i pannan.

Jag är med en kille...

Jag är skräckslagen, men försöker hålla god min. Det var så konstigt.

Det funkar inte.

–Ta det, du. –Hubert tar det.

Okej.

–Jan Stenbeck här. –Det är mamma.

–Hej, mamma. Hur är det? –Jag har tyvärr tråkiga nyheter.

Din bror är död.

Jan? Jan, är du kvar?

–Ingen visste att Junior hade cancer. –Jag beklagar.

–Ska jag komma på begravningen? –Nej.

De vill bara ha en liten begravning.

–Ursäkta? Jag tar pyttipannan. –Köket stängde vid åtta.

Vänta lite. – En macka eller nåt, då?

Vi får inte servera mat efter klockan åtta. Det är mot reglerna.

En till sån här, då. Det är väl inte olagligt?

–Förlåt. –Mår du bra?

Jag behöver bara äta.

Men tydligen får man inte äta efter klockan åtta i det här landet.

–Jag måste tillbaka till mötet nu. –Självklart.

–Jag älskar dig. –Jag älskar dig med. Hej då.

–Allt är stängt nu. –Jaha. Tack.

–Hej. –Ska vi gå?

–Har ni haft en fin kväll? –God mat. Vi är jättenöjda.

–Hej. Vad kan man få att äta? –Köket stängde tyvärr klockan åtta.

Hallå? Hallå!

Hallå!

Hej, killar! Jag vet att klockan är över åtta, men jag är så hungrig.

Ni får allt jag har i plånboken om ni fixar mat till mig.

–Hallå! –Jag tar hand om det här.

Det kan vara vad som helst.

–Vad har du i plånboken? –Två...trehundra dollar.

–Sätt i gång köket. –Fantastiskt.

Det smakar fantastiskt.

–Tack så mycket. Skål! –Skål.

Åh... Berätta. Hur länge har du jobbat som kock?

Var det i morgon? Åh fan... Men du, kan vi ta det när jag kommer hem?

Jag har min sista körning här nu. Ja, men vi ses. Bra, hej.

Ursäkta, är det en biltelefon? Har ni såna här redan?

Det är ingen riktig. Jag har byggt den själv faktiskt.

–Va? –Ja. Den fungerar rätt bra.

Den går över radionätet, så vem som helst kan ju lyssna på vad jag säger–

–men jag har inget att dölja, så det bjussar jag på.

–Men, alltså... Får jag prova? –Visst.

Säg numret till växeln där, bara.

Malmgren.

–Oskar, gissa var jag är nånstans. –Vem är det? Vem talar jag med?

Vadå "vem"? Janne Långben. Gissa var jag är nånstans.

–Janne? Det var fan inte i går. –Gissa då. Var är jag?

Du kan ju vara var som helst. Vita huset?

Nej, du har fel. Jag är i en taxi på väg till dig.

–Är du i Stockholm? –Ja, på väg hem till dig. Vi ska ut.

Nej, det går tyvärr inte.

Hörde du inte vad jag sa? Jag sitter i en taxi på väg till dig och pratar.

–Hur jäkla häftigt är inte det? –Men jag kan inte gå ut i kväll.

Det är för sent. Vi kommer om fem minuter. Vi ses.

Vad i helv...

–Alla kommer ha telefonen med sig. –Det låter som en mardröm.

Framtiden kommer oavsett om du vill eller inte. Skål.

Så Kinnevik. Vem har Kinnevik nu?

Ingen aning.

–Är du intresserad av att ta över? –Nej, jag har mitt liv i New York.

–Nej, absolut inte. –Vem blir det, då?

–Margaretha, kanske. –Nej... Va?

Nej, jag vet inte.

Håller du fortfarande på med buddism?

Jo, det gör jag.

Man kan säga... Vi tycker att hela livet är ett enda stort lidande–

–och så lär man sig att vara tacksam.

Man ska vara tacksam om man har en kompis.

–Ödet, då? Tror du på ödet? –Ja.

Men jag tror vi påverkar ödet med de val vi gör.

Hur mycket till val hade Junior egentligen?

Det är så konstigt, men vi var väldigt olika, min bror och jag.

När man var där borta, så saknade man honom så mycket.

Det är så mycket jag vill fråga honom om.

Jättekonstigt...

–Äh... Fan, vad fint att se dig. –Fint att se dig.

Anledningen till det här ägarmötet–

–är att vi ska diskutera Kinneviks framtid–

–nu när vi inte har nån vd.

Margaretha, du kanske vill börja?

Självklart behöver vi se över våra investeringar–

–nu när stålindustrin befinner sig i en kris–

–men vi ska inte ta några förhastade beslut nu.

Korsnäs går ju alldeles utmärkt, till exempel.

Det är en framgång som vi kan bygga vidare på.

Vad säger du, Jan?

Sitt inte där och tryck. Har du nånting att säga, så ut med det.

–Skog och stål är döende näringar. –Jaha. Vad ska vi göra i stället?

–Får jag? –Visst.

Cellulär telefoni är framtiden.

Telefoner som inte behöver några ledningar.

Snart kommer alla ha en telefon i bilen–

–och signalerna går genom luften så här via celler.

I USA har myndigheterna redan börjat dela ut licenser för provverksamhet.

Fast det här är ju inte USA. Det här är ju Sverige.

Och i Sverige har Televerket monopol på telefonverksamhet.

Är det inte jobbigt att inte ha nån fantasi?

Det handlar om lagstiftning. Sverige är ju ingen bananrepublik.

Några sedlar i rätt ficka öppnar inga dörrar här.

Snälla...

Jag tänker inte bli uppläxad om det svenska myndighetssystemet–

–av nån som inte längre bor i Sverige.

Det här mötet ska ju handla om Kinnevik, och det är skog och stål.

Svensk stål kan inte konkurrera på en internationell marknad.

Stålet och skogen är Kinneviks grund.

Och det är en bra grund att stå på.

Jag tar över som vd, sen får vi se hur vi gör.

Ja, det var allt.

Tack.

Jan, kommer du in med mig ett ögonblick?

Ja?

Jag ser att det går bra för dig i New York.

Absolut.

–Och du trivs på Morgan Stanley? –Ja.

Morgan Stanley känns helt rätt för mig.

Det finns möjligheter i New York som inte finns nån annanstans.

Var det nåt mer?

Nej, nej.

Stäng dörren efter dig när du går.

–Snabba bilar... –Nu kommer han.

Hej.

Varför ska shejken investera i Morgan Stanley och inte i andra företag?

Vi är ett av Wall Streets mest erfarna bolag.

Vi har varit verksamma sen 1935.

Vi vill ge personlig service.

–Jag ska visa er mina favoritplatser. –Ni har telefon.

–Kan det vänta? –Nej.

Jag måste ta ett samtal.

Tack.

–Jan Stenbeck. –Jan, var är du?

–Hej, mor. –Du måste komma hem med en gång.

–Vad är det som har hänt? –Det är din far. Han är död.

Ty Herren själv kommer att stiga ner från himlen med ett befallningsrop–

–med en ärkeängels röst och med ljudet av Guds basun...

Det var er fars absoluta vilja att bolaget stannar inom familjen.

Han har därför lämnat er alla en fjärdedel var.

Han har dessutom skapat en juridisk konstruktion–

–som kallas för hembudsklausul.

Det betyder, att om nån av er vill avyttra sin andel–

–så måste den erbjudas först, till ett modest pris–

–till nåt av de andra syskonen.

Men...du pratar om fjärdedelar.

Vad händer med Juniors del?

Det regleras av ett tillägg till Juniors testamente.

"Testamentets tillägg:"

"Jag har förstått att min syster Margaretha med stöd av Elisabeth"–

–"försökt sparka mig som vd för vårt familjebolag Kinnevik."

"Det uppdrag jag i egenskap av äldste son hade fått."

"Jag har därför strukit dem ur mitt testamente"–

–"och testamenterar hela min del av bolaget till min yngre bror Jan."

"Stockholm den 19 november. Hugo Stenbeck."

–Får jag se? –Ja.

Förlåt...

Så Jan äger lika mycket som vi två äger tillsammans?

Men hur... Vem bestämmer om vi skulle tycka olika?

Det gör jag.

Jag äger inget, men jag har utslags- rösten om ni inte kan komma överens.

Vad är det där?

Det här är ett brev som er far skrev till Jan strax före sin död.

–Läs. –Nu?

Ja.

"Till Jan."

"Ändrat uppdrag."

"Du behöver inte..."

"Du behöver inte bli advokat, men du måste komma hem till Sverige"–

–"ta hand om mamma och ta över Kinnevik."

Men vad är det här?

–Det är er fars sista vilja. –Att Jan ska ta över företaget?

Men Jan vill ju inte ens.

Jag tror att Jan kan tala för sig själv.

Jan, då kanske du ska berätta vad du har för planer för Kinnevik.

Jan vill börja sälja resor till månen.

Cellulär telefoni.

Kinnevik har en lång tradition av stabilt och långsiktigt ägande.

Vi har ett ansvar för våra anställda. Vi har ett ansvar för Sverige.

–Ta inte i så du spricker. –Du behöver inte göra det här.

Pappa gav dig utslagsrösten. Det är du som bestämmer.

Er far ville att Jan tar över, och det vill jag också.

Så... Märtha måste vara så glad över barnet. Hon vill gärna ha barnbarn.

–Elisabeths dotter, då? –Nej, hon är inte...

Hon är... Hur säger man? Fader okänd.

Jan? Kom, så pratar vi lite.

Översättning: Linda Eriksson Iyuno för SVT

Svensktextning: Linda Eriksson Iyuno för SVT