Original subtitles

DETTA HAR HÄNT…

Kungen förlorar sig själv. Jag känner igen honom mindre för varje dag.

Samuel!

Det finns de som dyrkar andra gudar.

Jag behöver er hjälp.

Den här sången är vacker.

Jag kanske kan skriva en sång till er.

-Någon måste följas. -Vems fotspår vill ni att jag följer?

Samuel.

-David, Herrens smorde. -Smord? Till vad?

Kung av Israel.

Hallå!

Var är det här?

Hallå!

Vad såg jag?

Något hände mig…

…när du hällde oljan.

Jag såg nåt,

jag förflyttades.

Anden.

Den vilar på dig nu.

Precis som på Abraham, Isak, Jakob och Mose före dig.

Nej, jag förstår inte.

Du behöver inte förstå något för att känna dess kraft.

Ursäkta mig, Israel har redan en kung.

En bra en.

-Ni kanske skulle ha valt… -Jag valde inte dig.

Jag försökte faktiskt övertyga Hashem om att han hade fel.

Gud ser inte bara vad du är.

Han ser vad du kommer att bli.

Han ser…

Vad är det?

David…

…du har en stor kraft inom dig, jag känner det.

Stor kapacitet.

Passioner som rasar i många riktningar.

Det blir din välsignelse och din förbannelse.

Det här är vad jag ser.

Vänta. Stanna hos oss.

Jag får inte bli sedd här.

Det är inte säkert.

Låt mig följa med er då.

Det vore inte säkert för mig.

Varför?

Om Saul får höra om det här kommer han försöka döda oss båda.

David,

jag återvänder snart.

Med svar, hoppas jag.

Då så.

-Samuel är galen. -Om inte?

-Han har mist vettet. -Det är omöjligt.

-Pojkar. -Han talar Hashems ord.

Sluta!

Allt han säger blir till verklighet.

Ord jag hört sägas om denne man sedan jag var en pojke.

Så det är Guds avsikt att vi dör?

-Jag vet inte vad Gud tänker. -Du respekterar honom.

Att han ledde Israel före kungarnas tid, men alla åldras.

Alla misslyckas.

Han är inte vilken man som helst.

Han är den Högstes profet.

Han är farlig.

-Ingen får veta att han var här. -Någon kan ha sett honom i byn.

Jag måste gå till de äldste.

-Jag måste… -Nej.

De får inte veta.

Eliav, det här är mitt hem.

Jag väljer hur jag skyddar det.

Lyssna på mig, far! Alla ni.

Jag har dödat män för mindre än det här.

Du med, Abinadab.

Är det så vi vill dö?

Som förrädare?

Så din lojalitet mot den här kungen

är större än din lojalitet mot den ende sanne Guden?

Eller mot din fars hus?

Nej.

Det är den inte.

Och det är poängen.

Far,

bröder,

ingen får veta om det här.

Vad gör vi med David?

Vem är du?

Vem…

Vad är det hä…

-Hallå! Vakna! -Vad?

Vad vill du?

Familjen har fattat ett beslut och…

…och jag ska säga vad det är.

Ni vill förvisa mig till Filistén.

Nej, vi ska sälja dig till Egypten.

Du kan spela för de gamla där.

Vi kan får ett bra pris för dig, tror jag.

Problemet är att jag kan se att ni verkligen tänkt på det.

Du vet att mitt syfte är att skydda familjen.

Det gör jag.

Då måste du stanna här.

Om så bara för en tid.

Gör det för mig.

Broder, snälla.

Tack.

För vad?

För att kalla mig bror.

Men om…

…Eliav, om Gud hade för avsikt att…

Nej.

Det hade han inte.

Men Samuel då?

Han har mist förmågan.

-Det vet du inte. -Du säger inte ett ord om det här.

Samuels besök hände inte.

Men det hände.

Och kom det ut, skulle kungen ge order om att döda dig.

Med oss alla. Vill du det?

Soldater.

Och Joab.

Stanna här.

Order från Sauls hus.

Kusin.

Vad är det?

Det är en kallelse.

Signerad med kungens ring.

Vi gör oss redo. Kom.

Nej.

Den är inte till er.

Vad?

Till David.

Jag bad om att få vara ensam.

Timmar sen.

Det är jag, far.

Låt mig stanna.

Ingen kung är ensam.

Att vara kung är att vara ensam.

Nå,

hur kan jag lätta på era bördor?

Sluta att förarga din mor.

Ni ber om för mycket.

Om ni tog en dag ledigt?

Med mig?

Jag vet ett värdshus.

Vin och kvinnor och…

Ska jag vara respektlös mot din mor?

Nej.

Men ni kan fortfarande titta.

Eshbaal.

Far.

Jag tänkte på Gibeah.

Vad skulle göra staden till en stor huvudstad?

Jag har tänkt mycket på det.

Tala.

Den borde vara mer än ett fäste.

Ett resmål för vårt folk.

Så vi bygger stora teatrar för konsten.

Vi tar hit de bästa artisterna från Egypten

och än längre bort.

Underhåll dem,

och de älskar er för det.

Och, far,

det blir den bästa distraktionen.

Det här är en klok tanke.

Och jag tänkte att…

…jag kunde leda det.

Tjäna ett syfte.

Eshbaal, ledarskap är inte din styrka.

Och…

…hade jag fötts tio månader tidigare, hade jag kanske haft

den här styrkan?

Det handlar inte om när du föddes.

Utan vem du är.

Vem är jag då för er?

Tids nog kommer du hitta ditt syfte.

Men just nu, lämna mig till mitt.

Men, far, det här är en chans att hitta mitt syfte.

För en gångs…

Länge leve kungen.

-Lugn! -Jag har väntat länge nog.

Yahir, sakta ner.

Sakta ner.

Vad är så brådskande?

Yahir,

de äldsta av Dans stam.

Jag måste prata med er.

Privat.

Saul, varför nekas jag?

Ni stannar och tilltalar honom som er kung.

Jag stannar inte.

Ni ska veta er plats, Abner.

Sauls hus har förrått mig.

Abner,

det går bra.

Tala.

Hur har vi förrått er?

Ers Höghet, Gud välsignade min familj med bara en vacker dotter,

Dina.

Hon var en förnämlig brud som passade en adelsman.

Men nu är det uteslutet.

-Vad har det med oss att göra? -Er bror vanärade henne!

Hur är ni säker på det?

Jag ljuger inte.

Min dotter svär på det!

Saul?

Vad är det här?

Vart ska ni?

Vad är det här?

Jag begär att ni stannar!

Begär?

-Vem tror ni att ni är? -Bror, du behövs inte.

-Det verkar som det. -Ni vanärade min dotter och mitt hus.

Vem är din dotter?

Är det hon med den knöliga ryggen? Eller den med olika ögon?

Eshbaal.

Be om ursäkt nu.

Förlåt.

Att er dotters ögon är olika. Jag…

Bara…

Vanärade du hans dotter?

Jag… antagligen.

Det är er brors plikt att gifta sig med min dotter och förena våra hus.

Jag tänker inte gifta mig med en vanärad kvinna.

Hur vågar ni?

Det måste gottgöras.

Och sker det inte,

kommer Dans stam inte längre vara lojal mot ert hus.

-Yahir, vi kan diskutera. -Nej.

-Låt mig förenkla det för er. -Eshbaal!

Våra hus kommer aldrig att förenas, Yahir av Dan.

Eshbaal, var tyst.

Då åberopar jag Mose lag.

Det är skrivet.

Läser ni nu?

Ni måste gifta er med henne eller stenas till döds.

Vem talar om döden i det här palatset?

Var är kungen?

Kungen skickar mig.

Jag talar endast med makten.

Jag är makt nog.

Ni åberopar Mose lag, att min son måste stenas.

Vi lyder alla under Mose lag.

Även kungen.

Ja.

Men Mose lag skulle också kräva

att er dotter ska stenas tillsammans med min son.

Är det något ni erbjuder?

Kan ni inte lagen?

Jag ska tala med kungen.

Återvänd imorgon så löser vi det.

Ordern är värdelös.

-Kungen har tagit nog! -Far, sluta.

Jag sköter det.

Vad gäller det?

Han sa inget.

Joab, han är min bror.

-Du måste veta nåt. -Jag ifrågasätter inte order,

jag utför dem.

Släkt eller inte, det vore bra om du kom ihåg det.

Kusin.

Till dig.

Jag är inte rädd för lejonet mer.

Nu kommer du inte vara rädd.

Avva, vakta fåren åt mig.

Vi behöver inte ta farväl.

Vi ses igen.

Snart.

Eliav.

Förnödenheter till resan.

Gör vad du måste.

Skydda honom och det här huset.

Vilken ska hon flytta?

Vilken?

Tyst.

Så.

Varsågod.

Vad tror du att de gör med dig?

De? Vad kan de göra? Jag är prinsen.

Det finns lagar du måste följa, Eshbaal.

Ja.

Så de ger honom lite boskap,

köper lojalitet.

Allt kommer att glömmas.

Jag träffade mor idag.

Hon var upprörd.

Hon kommer förlåta mig.

Det gör hon alltid.

Det där går inte.

-Varför? -Fusk.

Rör du den måste du flytta den.

Måste jag flytta den?

-Du måste. -Jag…

Merab, jag måste ingenting.

Din tur.

Vad väntar du på?

Jag känner henne.

Jag känner Dina.

Och jag känner hennes far.

Du förödmjukade honom.

Kan han inte hämnas på dig, på oss,

då tar han ut det på henne.

Vad är det här? Vad gör du?

Vad är poängen?

Att det finns konsekvenser.

-Folk skadas. -"Konsekvenser".

Jag försöker hjälpa dig.

Tack så mycket för upplysningen.

-Nej, jag… -Tack. Nu förstår jag.

-Nu vet jag. -Jag är inte…

-Ska du säga hur jag ska vara? -Förlåt.

Jag vet inte varför jag sa det. Nu spelar vi.

Nu spelar vi.

Min tur.

Ja.

Du kan fortsätta spela. Strunt samma.

Hitta Mikal, spela med henne.

Vadå?

Jag gjorde ett misstag.

Varför är alla så förvånade?

-Jag dödade knappast en tjänare. -Sluta.

-Varför måste du skämma ut oss? -Så "det" pratar vi inte om.

Vi låtsas som ingenting. Jag är svarta fåret.

Ja, du är det svarta fåret. För att du gör det här.

Du pladdrar.

Du hamnar i trubbel. Alltid.

Du får inte prata mer.

Men jag har mer att säga!

Du frågade vad du är för mig.

Sanningen är att från den dag du tog ditt första andetag

är du bara en förbannelse!

Lämna oss.

Minns du när du var liten,

och brukade titta på getterna?

Självklart.

På en av de där utflykterna var himmelen särskilt blå.

Och du frågade

om vi kunde simma i den.

Så vi hoppade runt och viftade med armarna i luften.

Du hoppade…

…för högt och ramlade

och skrapade knät.

Jag pussade det och sa att det skulle bli bra.

Så vi la oss ner i gräset och…

…tittade på formerna på himmelen.

Minns du vad du sa den dagen?

Du sa att jag var din favorit.

Men senare den kvällen var jag tvungen att tvätta såret.

Det gjorde ont, och du grät.

Jag försökte förklara varför jag tvättade.

Men du sa att du hatade mig.

Den kvällen grät jag också.

Jag var liten, mor.

Förlåt.

Nej.

Jag är ledsen.

För nu måste jag rengöra ett sår till.

Yahir.

Äldste av Dans stam.

Jag vill också åberopa Mose lag.

Jag väljer att förvisa min son till fristaden Endor.

Endor?

Nej!

Endor? Mor, har ni blivit galen?

Där finns brottslingar och utstötta.

-Ni kan inte! -"Vi ska utse åt er

fristäder så de som syndar kan ta sin tillflykt dit.

De städerna blir tillflyktsorter undan blodshämnaren.

Det här är lagen, och det här väljer jag."

-Snälla, mor. -Vakter.

Nej, mor, snälla!

Det här kommer att bespara blod för båda våra hus.

Nej!

När han går in i staden,

kan han aldrig återvända utan att betala.

Jag vet.

Vet ni vad det här palatset var förut?

Det var ett fängelse!

Tror ni att ni kan hänga vävnader på väggarna

och göra det till något annat?

Det var inget hem!

Skönt att slippa det!

Nej.

Mor. Ni måste kunna göra nåt!

Ni kan göra nåt.

Snälla!

Mor!

Nej!

Nej, mor!

Eshbaal!

-Merab! -Eshbaal!

Ur vägen!

Esh!

Eshbaal, vänta! Stanna!

Det räcker nu!

Jag är ledsen, syster.

Du hade nog rätt.

Du kommer väl tillbaka?

Jag vet inte.

Vad menar du med att du inte vet?

Jag hoppas att du finner lyckan.

Jag hoppas du dör.

Jag saknar dig med.

Såja.

-Förlåt. -Var stark.

Ta hand om mor.

Vi ses igen!

Eshbaal!

Vi ses igen, syster.

Silas!

Silas.

FÖRRÄDARE

Hila.

Hila!

Du behövs inte längre, Eliav. Gå till barackerna.

Joab…

Jag föreslår att du inte trotsar ett befäl.

Jag vill inte trotsa dig, jag lämnar inte min bror.

Inte förrän jag vet vad det gäller.

Joab.

Då går vi.

Buga för din drottning.

Ditt namn?

-David. -Min drottning, om jag får…

Varför är han här?

Din bror?

Du har fått ett gott rykte.

Jag vill gärna höra dig spela.

Spela?

Det var allt.

Ge honom nya kläder.

Du stannar.

Hon sa, gå nu.

När min stackars man var i krig,

blev han biten av en orm i sömnen.

Helarna säger

att giftet orsakade en ovanlig sjukdom

där symtomen finns mer i sinnet än i kroppen.

En vän till mig, en vis vän,

sa att hon hade en vision av ett lejon.

Och hon påminde mig om att i Egypten, är lejonet Bes

musikens gud.

Förlåt mig, min drottning, men min gud är Hashem.

Ja.

Men vi kan lära oss av andra, eller hur?

Sanning kan finnas på många ställen.

Men förstå det här,

min makes sjukdom måste hållas inom de här väggarna.

Annars äventyrar ni kungens privatliv.

Och priset för det är…

…betydande.

Ni har inget att oroa er för. Jag har varit obetydlig hela livet.

Bra.

Ut!

Sluta!

Du står på tur.

Skatten jag föreslagit skulle ge möjlighet till nya projekt.

Vi kan etablera huvudstaden tidigare.

Ni rådfrågade mig inte ens.

Bestämde er bara och skickade iväg honom.

Föredrar ni att han stenas till döds?

-Spela. -Den där Yahir, hotar mig och min familj!

-Om jag varit… -Men det var du inte!

Halshugg alla män som vill åt min tron!

Alla män!

Vi pratar med Abner en annan gång.

Nej!

-Jag ska inte be dem om pengar! -Spela.

Det är exakt så det låter.

Mår du bra?

-Sluta! -Förlåt.

-Sluta! -Se på mig.

Du tillåts se mig i ögonen.

Ta ett djupt andetag.

-Jag gör det med er. -Inget mer!

Du minns kanske inte, men jag hörde dig spela på bröllopet.

Och du var fantastisk.

Därför bad jag drottningen ta hit dig.

Så spela så där igen.

Valde ni mig?

Det gjorde jag.

Jag har aldrig spelat så här.

Vem ska jag spela för?

Spela för mig då.

David, spela.

Jag vill lovsjunga dig, Herre

Ty du drog mig upp ur djupet

Och lät inte mina fiender

Triumfera

Herre, min Gud

Jag ropade till dig

Herre, min Gud

Och du gjorde mig frisk

Hon sa åt mig att titta.

-Så jag tittade. -Säkert.

Hon sa det. Hon sa att hon valt mig.

Och sen sjöng jag. Jag tror att alla tyckte om det.

-Och hon tittade rakt på mig. -David.

Och det var otroligt.

Och hon var så vacker.

-David. -Är det här mitt rum?

-Ett eget rum? -Nog nu!

Du har tur som lever.

Lyssna, dra inte uppmärksamhet till dig.

Titta.

Man kan se hela staden.

Prata aldrig med prinsessan igen.

Förstått?

Hon pratade med mig.

-Vi pratade bara. -Simson kanske trodde

att han "pratade" med Delila när pelarna krossade honom.

Delila var filisté.

Och Mikal är kungens dotter!

Han får aldrig veta sanningen om dig!

Jag förstår.

Jag ska få ut dig så snabbt jag kan.

Tills dess får du inte röra på dig.

Inte bli sedd.

Du, jag menar det.

Stanna här.

Min drottning, jag måste fråga…

Den där pojken idag.

Musikern.

Vad är det?

Jag fann att han själ var… märklig.

På vilket sätt?

Han bär inte bara ljus.

Jag känner av… mörker också.

Tja, han är begåvad.

Om det hjälper kungen, då tjänar han sitt syfte.

Han är bara en musiker.

Det är vackert.

Vad gör du här?

Prinsessan!

Du får inte vara här inne.

Det är heligt.

Förlåt mig, prinsessan.

Jag ska gå.

Nej.

Nej, stanna.

Du sa att det var vackert här.

Varför?

I ett rum fyllt med Guds ord.

Min far berättar sin version, men…

Jag har alltid velat se en sån här plats.

Du älskar ord.

Jag är poet.

Jag lever för dem…

Män dör, men orden lever vidare.

Det är vackert.

Prinsessan, det är…

Ska jag ropa på vakterna?

Nej.

Jag tillåter honom att stanna.

Släpp inte in någon.

Reciterar inte din stam skrifterna?

Under festerna i tabernaklet?

Jo, men jag får inte tillbe med dem.

Varför?

Vad läser ni?

Här.

Se själv.

Kan ni läsa för mig?

Åh, kan…

Kan du inte…

Min far kan läsa, men

han lärde aldrig mig.

Här.

Låt mig dela det här avsnittet med dig.

Det är Moses sång.

Sjöng folk den här?

För femhundra år sen, ja.

Jag har alltid undrat hur den skulle låta till musik.

"Lyssna, himmel, när jag talar,

må jorden höra mina ord."

Det är vackert.

Det är poesi.

Här.

"Herrens ära vill jag förkunna.

Prisa vår Guds storhet!

Han är vår klippa,

hans verk är utan brist,

hans vägar alltid de rätta.

Han är en trofast Gud, fri från allt ont,

han är rättfärdig och rättvis."

Lyssna, himmel

När jag talar

Må jorden höra

Mina ord

Som strömmande regn är min lära

Som daggen faller mina ord

Som skurar över grönska

Som duggregn över gräs

Herrens ära vill jag förkunna

Prisa vår Guds storhet

Var det Moses sång?

Ja.

Vackert.

Jag älskar den.

Det här är fel rum.

Följ med mig.

Ni frågade efter oss?

Efter dig, Joab.

Man kan lita på Eliav.

Vi delar blod.

Och ändå måste blod ibland vända sig mot blod.

Lämna oss.

Låt mig anförtro er det här.

Jag tror att det finns en ny plan.

Att ta ifrån Saul makten och ge den till en bedragare.

Jag tror att den kommer från Juda stam.

Vi ska få ett slut på hotet till varje pris.

Överbefälhavare.

Eliav, det här är en ära.

Vi har blivit utvalda.

Att döda vårt folk?

För ett hot vi inte vet finns?

Jag nämnde just din lojalitet.

Säg inte att det var ett misstag.

Inte alls.

Det ryktas att Samuel besökte vårt land.

Om du visste mer,

skulle du väl berätta?

Det skulle jag.

Joab, Eliav,

ännu en gränsby har attackerats.

Vi måste genast fara.

Ja, min prins.

Låt mig ta mina saker.

David, vi måste…

Vart ska vi?

Då så.

Kom.

Alla förtjänar att kunna läsa.

Kom.

Hur gamla är de?

Några hundra år.

Vår avsikt är att transkribera dem från lera och läder

till finaste egyptiska pergamentet,

så att de kan bevaras för alltid.

Tror ni att de visste,

när de skrev, att vi skulle läsa deras ord så många år senare?

Jag tror att de skrev dem för vår skull.

Ja.

Vad bekymrar er?

Inget.

Ni kan berätta.

Min far är en utmärkt kung.

Men…

Det smärtar att se honom nu?

Att se sin far bli galen…

Han är inte galen.

-Säg inte så. -Nej.

Förlåt. Er far är en stor man,

och han har tur att ha er till dotter.

Nej. Du förstår inte.

Jag undrar, David, jag…

Jag oroar mig för att min familj blivit förbannad.

Förbannad?

Din far är Herrens smorde.

Det trodde jag.

Men jag kan inte låta bli att känna att profeten har övergett oss.

Jag undrar om Gud också har det.

Nej.

Inte han.

Han är här.

I de här väggarna, i orden ni läser.

Jag känner det också.

Men…

jag känner mörkret lika mycket.

Och det skrämmer mig.

När min mor dog…

Var jag…

Var jag också rädd.

Och jag var ensam.

Jag förstod inte.

Men,

mystiken är en del av att känna honom.

Sångerna vi sjunger om sorg och död,

hedrar honom också.

Jag tröstar kungen med min musik,

och jag hoppas att den tröstar er med.

Ni förtjänar beundran.

Jag är glad att du är här.

Jag är ledsen för din mor.

Jag är också glad.

Titta, jag…

Jag gjorde den här.

Det är din första lektion.

Här.

Tack.

Vad står det?

Det här.

"David."

Det står "David".

Hila!

-Hila. -Samuel.

Hila!

Min älskade!

Vad är det?

Jag trodde du var död.

Silas blev mördad.

Av vem?

Saul.

Jag fruktar att han kommer.

Vi måste…

Vi måste ge oss iväg nu.

-Ta dina saker. -Javisst.

Javisst.

Bara vad du behöver.

Skynda på!

Vi stannade?

Varför stannade vi?

Vakter!

Vakter!

Hallå!

Ni är Eshbaal, prins av Israel.

Ja?

Ja.

Bra.

Kommer ni?

Undertexter: Ania

Kreativ ledare K. Teglof