Original subtitles

TIDIGARE...

-Ingen fallolycka? -Då hade han landat närmare huset.

Antingen hoppade han eller så blev han knuffad.

Jag kan förstå att du gillar Marianne.

Så länge hon inte gillar dig är det okej.

Offret heter Karsten Hansen, 45 år.

Han bodde i lägenheten med hustrun Mona och sonen Emil.

Vi måste berätta att vi är ihop.

-Var kan han ha gömt pengarna? -I källarförrådet.

Det var som fan...

Så Karsten Hansen och John Karlsson smugglade ecstasy på Sundsbussarna?

Vad har du i väskan?

John Karlsson, du är misstänkt för mordet på Karsten Hansen.

Emil! Hej!

-Hur mår du? -Okej.

Säkert?

-Och din mamma? -Jag försöker trösta henne.

I natt stirrade jag i taket och tänkte på pappa.

Det ordnar sig nog.

Kan han ha varit involverad i nåt?

-Varför tror du det? -Var kom alla pengarna ifrån?

-Vet du nåt? -Nej, givetvis inte.

-Vet du nåt, Astrid, berätta det. -Det är bättre du inte vet.

Berätta!

En gång till och du ser mig aldrig igen! Fattar du det?

Förlåt.

Förlåt, Astrid.

-Det... -Förlåt, jag vet inte...

Det är okej.

Det är okej. Det ordnar sig.

Titta på mig. Jag älskar dig.

Jag vet inget om Karstens död.

-Och de sex varanerna i väskan? -Jag älskar djur.

-Så du tog med dem till Helsingborg? -Vad gjorde du med dem där?

Jag skulle aldrig göra nåt för att skada dem.

Vem skulle de säljas till?

Jag säljer bara till riktiga samlare.

Folk som jag vet tar hand om djuren. Djurvänner.

-Visste Karsten att du smugglade? -Var det därför han sparkade dig?

Nej, tvärtom. Karsten sparkade mig när jag konfronterade honom-

-om vad han höll på med.

Vad höll han på med?

Jag vet inte. Han höll på med nåt som vi andra inte fick vara med om.

Kom igen! Var det droger?

Jag vet inte.

Så när Karsten inte lät dig vara med på ett hörn och sparkade dig...

-...så dödade du honom? -Nej! Jag har inte dödat Karsten!

Så du satt och tittade på tv med dina varaner?

Nej, jag spelade badminton.

-Badminton? -Har du problem med det?

-Jag har en jävligt bra smash. -Igår sa du att du var i lägenheten.

Vi kvarhåller dig misstänkt för smuggling av utrotningshotade djur.

Det går ju inte. Vem ska ta hand om Rolf och de andra djuren?

Det är ditt problem. Det var allt.

-Jag har ett besked till din mamma. -Från vem?

Från Kungen. Och han brukar få svar.

Kungen? Vem är kungen?

Emil?

Vad har du där?

Karsten var skyldig 60 000. Lägg dem i er brevlåda kl.12. i morgon-

-annars blir Emil föräldralös.

-Vem var pappa skyldig pengar? -Jag vet inte, Emil.

-Jag får sälja ringen. -Till vem?

En juvelerare eller...

Ge mig den. Astrid känner säkert nån.

Bra jobbat, alla.

Jag har fått beröm från våra svenska kollegor.

Smugglingen övertas av avdelning B2 och ni fokuserar på mordfallet.

-Uppfattat? -Ja.

-Okej, vad har vi? -Bo Larsen har ett alibi.

Det har även John Karlsson. Men håller det?

Kim Lönstrup, hans badmintonpartner, har Helsingörs längsta brottsregister

-Även mord? -Nej, mest småbrott.

-Nåt annat? -Två paddelbrädor nära Gilleleje.

Gilleleje? Det är långt borta.

-Kan de ha drivit dit? -Vi tror att han var där.

Där är salthalten i havet låg på grund av flodmynningen.

Det passar ihop med tången som vi hittade på offret.

Okej, finkamma området.

Lau och hans team är redan där.

Det var en sak till.

Karstens mobil innehöll trafik som inte var telefonsamtal.

Nåt skickades från en server till mobilen, men vi ser inte vad.

Måste det laddas ned för att vi ska se det?

All nättrafik lämnar avtryck. Det gäller bara att hitta det.

-Kan du hjälpa Thor med det? -Okej.

Karstens mor Birthe har precis landat på Kastrup. Hon har varit på Kreta.

Vi snackar med henne när hon är i Helsingör.

Och vi två tar ett snack med badmintonpartnern Kim Lönstrup.

-Kan vi...? -Dan! Jag ska bara på toa.

Jag kan inte ljuga för honom längre.

Okej. Det är lika bra att vi berättar för honom.

-Ska jag berätta för honom? -Nej...ja...

Han har fått dubbelsängen pga ryggen och jag sover på soffan.

Okej.

-Jag berättar för honom. -Det är så fegt.

-Vad är fegt? -Vi berättar tillsammans.

Okej. När?

Ikväll. Vi berättar ikväll.

Vad fan är det som luktar? Känner du det?

-Hej! Är du Kim Lönstrup? -Det är stängt.

-Vi är från polisen. -Det är ändå stängt.

Vi utreder mordet på Karsten Hansen.

Har ni leg?

Vad vill ni?

Känner du Karsten Hansen? Det här är han.

Är det Karsten Hansen? Har aldrig sett honom.

Och det är du säker på?

Jag vet inte vem det är.

-Känner du John Karlsson? -Varför frågar ni?

John säger att ni två spelade badminton vid mordtillfället.

Du liknar inte en badmintonspelare.

Dags att lägga fördomarna på hyllan.

Vi har spelat sen han flyttade till stan. Han har en grym smash.

-Okej... -Spelade ni lördags förmiddag?

Vi spelar dubbel varje lördag.

Kan vi få namnen på medspelarna?

Hanne Rygaard och Linda Jörgensen.

Trevliga tjejer.

-Hej, Svend. -Jag har nyheter.

-Sa du Rygaard? -Hanne Rygaard och Linda Jörgensen.

Jag fann en intressant detalj bland Lönstrups många brott.

Han åtalades för djurplågeri. Och vem anklagade honom?

Det gjorde Karsten Hansen.

Perfekt. Tack.

Kim? Du ljög om Karsten Hansen. Du känner ju honom riktigt bra.

Du mötte honom i domstolen anklagad för djurplågeri.

Ta andra sidan!

Kim, stanna för helvete!

Kalla hit förstärkning.

-Okej. -En jäkligt snabb cowboy.

Dan! Kom och hjälp mig.

Stanken kommer härifrån.

Fan vad det stinker.

Det var som fan! Olaglig djuruppfödning.

-De verkar inte må så bra. -Hälften av dem är döda.

Kan Karsten ha hotat med att anmäla honom för djurplågeri igen?

Han har i varje fall ett motiv.

Superbra... Tack ska du ha.

Nu ska ni få höra. John Karlssons alibi håller.

Han och Kim Lönstrup var i badmintonhallen och spelade dubbel.

Det kan deras kvinnliga medspelare bekräfta.

Och ägaren av hallens kafeteria minns-

-att de beställde cowboytoast med extra senap.

Lysande...

Vi får börja om. Helt från början.

Ni två går igenom alla uppgifter en gång till.

Vi två åker till brottsplatsen.

Dan? Får jag ta ledigt en liten stund?

-Varför? -Laura ville träffa mig.

-Okej. 30 minuter. -Tack.

-Hej! -Hej!

-Läget? -Bara bra.

-Varsågoda. -Tack.

Tack, Otto.

-Har ni fångat mördaren än? -Vi är nära.

Jag får inte säga mer än så.

Stopp! Glöm inte, alltid gott om citron.

-Hälsa din pappa. -Det ska jag göra.

-Vad ville du? -Jag har inte fått min mens.

-Borde du ha fått den nu? -Ja.

-Är du gravid? -Jag har gått 14 dagar över, så...

Jag ville bara att du skulle veta.

Vad ska vi göra?

Det beror på om man vill ha barn.

Givetvis.

Jag skulle nog ha det tufft med att göra en abort.

Det skulle jag också.

Det är fantastiskt...om du är gravid.

-Ja. -Vi löser det här...tillsammans.

-Han sa att du får 250 kr för den. -250 kr för en diamantring?

-Det är glas. Varifrån fick du den? -Karsten gav mig den.

Den var fint inslagen. Vi hade grälat, och...

-Så ringen var en ursäkt? -Ja, det kan man nog kalla det.

-Vi borde kanske gå till polisen? -Det gör vi inte. Okej?

Varför inte? Vet du vem som hotar oss?

Det går en massa rykten.

Kan du inte säga till dem att vi inte har några pengar. Polisen tog dem.

Det funkar inte så.

-Har du en cigarett? -Du röker inte, mamma.

Nej.

De får inte döda mamma. Hur kan jag fixa fram pengarna?

Jag ordnar det, jag lovar. Okej?

Om det är Kungens män säg åt dem att fixa en deal.

Polisen tog Karstens pengar. Fattar du vad jag säger?

Ja, Laxen lyssnar.

-Fattar du vad jag säger? -Ja.

-Trubbel i paradiset, inga pengar. -Du fattar inte.

Laxen drar. Lyssna på djungeltelegrafen.

Flemming och Dan!

-Glöm inte hjälmen, Laxen. -Nej, men glöm inte poesin.

Vicevärden sa att Karsten har grälat med tjejerna här uppe.

Vad kan de ha grälat om?

Bingo!

En klassiker.

Mer ecstasy.

Tror du att tjejerna sålde åt honom?

Vi tar hit Svend och Benjamin.

För tillfället bara några tonåringar som hänger här.

Vem är grabben?

Det var som fan...

Vad händer nu?

Här kommer han igen.

Med betalningen.

-Såg ni det? -Vi tar in dem allihopa.

På min signal. Är ni redo? Ett, två, tre, nu!

Käften, och sätt er ner!

-Vi har inte gjort nåt! -Sätt er ner!

Sätt er ner.

Namn?

-Hur gammal är du? -14 år.

14? Okej...

Vet dina föräldrar att du langar sånt här?

-Har du ett id-kort? -Nej.

-Vad heter du? -Astrid.

-Astrid vad? -Astrid Schou.

Bor du i Havnekarréen?

Liknar jag nån som bor i Havnekarréen?

Det vet jag inte. Vad gjorde du med drogerna?

Vi hittade dem, de är inte våra.

-Dan? -Sitt kvar.

Se upp med Astrid. Hon är dömd för misshandel.

-Ställ dig upp, Astrid. -Kan vi inte stanna här?

Nej, vi ska in i ett annat rum. Kom.

-Jag kan gå själv. -Nej, kom.

-Mördade du Karsten Hansen, Astrid? -Är du dum i huvudet?

Jag var på kafé Vivaldi med Emil och hans mamma.

-Hur känner du dem? -Emil är min pojkvän.

Va? Det sa de inget om.

Ni tjejer grälade med Karsten strax innan han dog. Om vadå?

Han var en skitstövel.

Du är dömd för misshandel.

Ja... Vad har det med saken att göra?

Du har svårt att kontrollera ditt temperament.

Det var i självförsvar.

Det får du nog förklara.

Varför tror ni att jag fick villkorligt?

Mitt ex misshandlade mig.

Men det var inte det värsta.

Det värsta var att han...fick mig att tvivla på mig själv.

När han slog mig var det mitt fel för jag hade provocerat honom.

Jag förlorade mig själv.

Så du slog honom med en kofot?

Nej.

Jag hade gjort slut.

Men han förföljde mig.

En dag stod han utanför bageriet där jag jobbade.

Han försökte tvinga in mig i hans bil.

Så jag slog honom.

Vad grälade ni med Karsten om?

Jag langade åt Karsten. Okej?

Men berätta inte för Emil för han vet inget.

-Så du sålde ecstasy åt Karsten? -Ja, men jag mördade honom inte.

Att sälja droger är ett allvarligt brott så vi måste behålla dig här.

-Får jag ringa Emil? -Nej, dessvärre inte.

Offrets mor är hemma.

Vi var tvungna att släppa de andra i brist på bevis.

Har vi övervakningsbilderna från kafé Vivaldi?

Svend snackade med servitrisen där.

Se till att fixa fram bilderna.

Tack, Astrid. Vi har inga fler frågor.

Han var en söt bebis.

-Växte han upp här? -Ja.

Karstens far och farfar var båda fartygskaptener.

De jobbade på de största kryssningsfartygen-

-så vi hade det väl ställt och vi besökte många fantastiska platser.

Men Karsten gick inte i sin fars fotspår?

Karsten var ordblind. Han klarade inte tentorna.

Istället blev han purser på Sundsbussarna.

-Inget drömjobb, direkt. -Varför inte?

Det har inget med sjöfart att göra. Påminner mer om cirkus.

Åtminstone har han ett jobb. Hade, menar jag.

Om jag var er skulle jag ta en närmare titt på hans hustru.

-Mona? -Ja.

Hon har ett hemskt humör. Det sa Karsten.

Hon var illojal och flörtade med alla.

-Enligt Karsten? -Ja.

-Var han olycklig i äktenskapet? -Han var för snäll för att skiljas.

Hon slog Emil en gång men Karsten anmälde det inte.

Så ni borde ta en närmare titt på henne.

-Mamma...här. -Tack.

-Försök att lugna ner dig. -Ja.

Öppna inte. Emil, öppna inte!

Ingen där!

Järnvägsstationen. Perrong 1 kl.15.00.

Vi fann servern med videoklippen som sändes till Karstens mobil.

Det var för en vecka sen.

Titta här. Från deras hem.

Hade han en övervakningskamera kopplad till mobilen?

Ja, flera kameror.

Vad fan håller han på med?

Det här är från den andra kameran.

Okej. Har vi några videoklipp från morddagen?

Inte än, men vi jobbar på det.

Det tar tid att återskapa krypterade filer.

Kan hon ha knuffat honom över räcket i självförsvar?

Det är möjligt.

-Vad hände häromdagen? -Jag sa ju att vi var på Vivaldi.

-Slutade ett gräl i en olycka? -Vad antyder ni?

-Att Karsten slog dig. -Nej, det gjorde han inte.

Det måste ni ha missförstått. I så fall hade jag anmält honom.

Vi vet att Karsten slog dig.

Vi har bilder från en övervakningskamera.

Han slog mig bara där man inte kunde se det. Och han sa alltid förlåt.

Han skämdes över det.

-Var är övervakningskamerorna? -I hallen och i köket.

Döljer du mer för oss?

En flygbiljett till Malta dagen efter Karstens död.

Ja.

Planerade du att lämna honom?

Jag vet hur svårt det är att lämna en våldsam make.

De brukar hota med att döda sin partner om hon försöker fly.

Det var jag...som dödade Karsten.

Okej.

Du måste följa med till polisstationen.

Dessvärre.

Hallå?

Tänker du betala din fars skuld?

-Ja, men jag har inte pengarna. -Din far var skyldig mig mycket.

Men vi kan nog hitta en lösning.

Vad ska jag göra?

Din far skulle ha tagit med nåt över sundet åt mig. Nu kan du göra det.

-Lämnar du då min mamma ifred? -Givetvis.

Och det lovar du?

Ta Sundsbussen kl.15.30 med varorna. Du blir kontaktad i Sverige.

Händer det nåt oväntat har vi aldrig snackats vid.

Bakom dig ser du några skåp.

Ovanpå skåpen ligger en pollett. Använd den.

Och försök inget, Emil. Vi håller ögonen på dig.

Där borta.

Dan?

Flygbiljetten köptes för tre dagar sen med Emils kontokort.

Sonens?

-Jag är inne på hans konto nu. -Det var som fan!

-Titta här. -Har du ett ögonblick, Dan?

Kommer du ikväll? Jag vill berätta nåt.

Båten är klar om två dagar och då flyttar jag ut.

Det handlar inte om det.

-Anhåller ni Mona Hansen för mordet? -Ja.

-Hon kan inte ha gjort det. -Varför inte?

Vi har fått övervakningsbilderna från Vivaldi. Mona var där.

Och Astrid var där.

-Men inte Emil. -Servitrisen sa att han var där.

-Servitrisen är Astrids syster. -Skojar du?

Jag kommer ikväll. Jag lovar.

Dan? Vi har hittat föremålet som sårade offret.

-Var? -I en brunn vid Havnekarréen.

Med sonens fingeravtryck på.

Mona! Var är din son?

Vet inte. Ni får inte göra honom illa.

Emil Hansen har precis köpt en biljett till Sundsbussarna.

-Flyr han? -När avgår den?

Ett ögonblick. Om fem minuter.

Ring kaptenen. Säg att vi är där om sju minuter.

Det är er kapten som talar.

På grund av ett tekniskt fel blir vi dessvärre tio minuter sena.

Men det finns ingen anledning att sluta festa!

Emil? Du är väl Karstens son?

-Ja. -Hej.

Du är verkligen lik honom. Vi saknar honom.

Han hade nog varit glad om han visste att jag är här idag.

Ja, det hade han.

Jag bjuder på nåt att dricka.

Tack.

Han är ombord.

Spola ner varorna i toaletten nu.

Nu festar vi!

Undan!

Vad håller du på med, Emil?

Kom ut, Emil.

Vad håller du på med, Emil?

Kom igen, Emil!

För helvete, Emil! Vad gör du?

Klockan är 15.37. Du är gripen misstänkt för mordet på din far.

Berätta allt från början.

Varsågoda.

Pappa hade ett kontrollbehov över mamma.

Hon var tvungen att stämpla ut när hon gick, och in när hon kom hem.

Så att han kunde kontrollera om hon "avvek" som han sa.

Det var som att leva i ett fängelse.

Ibland lät jag Astrid eller nån granne att stämpla in åt mig-

-så att jag kunde gå på kafé med en väninna eller köra en sväng.

Men han ringde hem. Sen jämförde han med stämpelkortet.

För tre veckor sen upptäckte han att jag hade lurat honom.

Han blev helt galen. Jag trodde att han skulle döda mamma.

Det var nog efter det som han satte upp kamerorna. Vi visste inget.

Han var full av ånger som vanligt... Ja...

Han var trevlig när han var sig själv.

Men Astrid och Emil övertalade mig att lämna honom.

-Så... -Ja...

Vi hyrde en skåpbil.

Planen var att mamma och Astrid skulle packa våra saker-

-medan jag och pappa tog en tur på havet.

Det började bra.

Vi hade kört till Gilleleje och var på väg ut i havet.

Plötsligt skulle pappa kolla mobilen.

Han såg mamma och Astrid packa väskorna.

Pappa!

Jag trodde allt var lugnt men sen sa Astrid att de var på väg tillbaka.

Jag fick panik. Vi körde till Vivaldi så fort vi kunde.

Jag visste inte vad jag skulle göra, bara att jag måste fly.

Ja.

När han såg lägenheten utan mammas saker-

-blev hans ögon helt svarta.

Det var han eller jag.

Så jag knuffade honom.

Jag borde ha tagit bättre hand om oss båda. Förlåt, Emil.

Vi ska hjälpa er så mycket vi kan.

Vem fick dig att ta med drogerna till Sverige?

Nån som pappa var skyldig pengar men jag såg honom aldrig.

-Han kallade sig "Kungen". -Kungen?

Men han fick aldrig sina pengar... Så vad händer nu?

-Vi ska skydda din mamma. -Du följer med mig, Emil.

Kom.

-Hej, Marianne! -Hej!

-Ursäkta att jag är lite sen. -Jag känner dig.

Ja, det gör du. Hej, Flemming.

-Är du också här? -Hej, Dan.

Vi har nåt att berätta för dig.

Jaha... Okej.

Ja... Vi är ihop.

Jag behöver nog en snaps.

Visst.

-Dan... -Nej.

Jag älskar er.

Och jag kan förstå att ni älskar varandra.

Ni två var ju ihop när du och jag träffades.

Jag måste gå vidare i mitt liv.

Ja...

Jag sover på båten. Jag måste låta det här sjunka in.

-Vill ta med dig Simpa? -Ja.

-Jag behöver några saker till. -Ta vad du vill, Dan.

Översättning: Bo Hjalmarsson Iyuno-SDI Group