All language subtitles for Judging.Amy.s01e01.WEB-DL

Hej, moster Eleanor.

Hej, har du kul?
- Hejsan, mina damer.

- Och storebror Peter.
- Det är nog håret.

- Vi skickar bara hem alla.
- Vi har halva Hartford i trädgården.

Det blir obehagligt.
Inget jämfört med ett hemskt liv.

Varför säger du så? Du älskar ju
Michael. Jag älskar Michael.

- Vad tynger dig?
- Inget. Han är fantastisk.

Han är rolig, känslig och briljant.
Vi har samma mål. Han är rolig.

- Du har redan sagt rolig.
- Han är inte så rolig, va?

Vi passar perfekt ihop.

Men ibland ser han på mig
som om han egentligen inte ser mig.

Det är som om han ser den person
han hoppas att jag ska bli.

- Jag önskar att pappa vore här.
- Det här var inte hans grej.

- Säg då vad jag ska göra.
- Det kan jag inte, Amy.

Det här måste du lösa på egen hand.

Jag minns inte en tid
då jag inte älskade honom.

- Ni har bara känt varann ett år.
- På ett spirituellt plan, mamma.

Då bör du nog lyssna på den känslan.

Du har rätt. Jag vet att du har rätt.

Har du en 25-centare?

TIO ÅR SENARE

Herregud.

VEM DÖMER AMY

Res er för domaren...
Vad gör du? Klockan är halvåtta.

Nej, Lauren blir försenad.
Hon har en stor dag framför sig.

- Hon är sex, hur stor kan den vara?
- Hon ska läsa ett referat.

Hon är vaken
och håller på att fixa frukost.

- Det är nåt fel med henne, va?
- Nej, dig. Hur kan du försova dig?

Jag försov mig inte, jag förnekar.
Vad? Ser jag inte ut som en domare?

Du ser ut som en störd präst.
Nu måste jag stryka kappan.

Drick juicen
innan vitaminerna försvinner.

- I dag är en stor dag för mamma.
- Ja, jag har mitt referat.

Ja, och det är hennes första dag
som överdomstolsdomare.

Är det nåt tråkigt?
Kan vi prata om mitt referat?

Jag ska prata
om boken "Alla bajsar".

"Den hemliga trädgården", då?

Du kan göra båda två:
"Alla bajsar i hemliga trädgården."

Borsta tänderna, Lauren. Du är sen.

- Hon lär säga det i skolan.
- Än sen?

- Det här är inte NY. Alla känner oss.
- De känner dig.

Du är domare
och granskas i sömmarna.

Det kan behövas. Jag bor med min
mamma, har inte sex och samåker.

- Du är separerad.
- För det är man inte en fallen kvinna.

- Eller?
- Det är familjerätt. Splittrade hem.

När vi var gifta var hemmet splittrat.
Tycker du att vi splittrat vårt hem?

Det sa jag inte.
Men basunera inte ut ditt civilstånd.

- Kunde du inte valt en bättre tid?
- Så gott som ny, ordförande.

- Ursäkta...
- Jag vet inte om jag kan ordna det.

- Är inte det här mitt kontor?
- Ett ögonblick. - Ja, ja.

Det här är sista ändringen.
Du har förstört hela schemat.

Jag är Bruce Van Exel, din notarie.

- Jag heter Amy.
- Schemat. Tyvärr är det framtungt.

Alla stora fall först.
Order från sittande domare.

De vill gärna testa nya domare.

Förstår du nåt jag säger? Du lär dig.

Kom in nio. Ring först. Lunch vid ett.

Först: Ett övergivet barn. Staten vill
omhänderta barnet. Gillar du vatten?

- Rumstempererat eller kallt?
- Rumstempererat, antar jag.

- Ogillar du att jag inte är kvinna?
- Inte om du inte gör det.

De kommer och hämtar dig
när det är dags.

Domaren är här.

Överdomstolen för Hartford County
är nu samlad.

Alla personer som har kallats
ska närvara enligt lag.

Ordförande Amy Madison Gray
leder förhandlingarna.

Varsågoda och sitt.

Då så.

Vem vill börja?

God morgon. Franklin Dobbs, åklagare.
Detta är en vårdnadsprövning.

- Ska alla presentera sig?
- Ja. Ja, det gör vi.

Jag representerar supplikanten,
barnavårdsnämnden.

- Donald Karon för barnet.
- Mamman har inte dykt upp.

- Är hon sjuk?
- Hon saknas snarare.

Jag förstår. Var är barnet i fråga?

Det är en ära att arbeta med er.
Jag jobbade länge med er mor.

Tack. Barnet?

Fyraåriga Angeline irrade omkring
på gatan klockan tre på natten.

Mamman hade slocknat och pojk-
vännen spolade ner narkotika.

Nämnden kallades in, mamman
åkte in och barnet fick omhändertas.

Vi rekommenderar
att ni förlänger ordern.

- Vad menar du med det?
- Vilken del?

Alltihop.

Mamman är på torken
och ungen är i en fosterfamilj.

- Var är pappan?
- Inte med i bilden.

Mamman sa att han inte har haft
nån kontakt med barnet.

Därför ser vi inte pappan
som ett alternativ.

På grund av vad mamman sa?

- Hon som slocknat av droger?
- Pappan bör uteslutas.

Han fick en kallelse.

- Var fick han kallelsen?
- Vid sin senast kända adress.

- Så han har kanske inte fått den?
- Det finns en liten chans till det.

Vi kallar honom igen, men den här
gången ska han få kallelsen i handen.

Vi tar en ny prövning i övermorgon.

Jag vill tala med BVN
och med F-A-R.

Fadern, alltså.

- Javisst.
- Det ska jag säga till henne.

Okej. Nästa fall?

Din dotter har spytt. Din mor är inte
hemma. Ska jag skicka nån härifrån?

Nej, självklart inte. Jag åker själv.

- Kan jag det?
- Begär uppehåll.

Då gör jag det. I 20 minuter.

Rätten har uppehåll i 20 minuter.

Var har du varit? Skolan har sökt dig.

- Hon spydde.
- Bara en gång och inga bitar.

- Jag trodde jag skulle höra telefonen.
- Var är mobilen du fick?

Det spelar ingen roll, mamma.
- Kan du gå upp och lägga dig?

- Lämnade du jobbet?
- I 20 minuter. Vad skulle jag göra?

Lämna henne ensam
i flera timmar hos syster?

- Det hände bara en gång.
- Jag hade mitt eget skåp hos syster.

Väskan!

Gud...

- Värst vad ni har bråttom.
- Jag ska till domstolen.

- Jag är domare. Det är första dan.
- Jag vet vem ni är, miss Gray.

Polisen jobbade ofta med er mor.
Hon ringde och bad oss hålla utkik.

Hon trodde ni körde för fort.
Hon hade rätt.

- Skickade mamma polisen efter mig?
- Hon var orolig.

- Ge mig böter.
- Det behövs inte.

- Jag ska eskortera er till domstolen.
- Inte en chans.

- Du anar inte vad som hände.
- Det är nån där inne.

- På mitt kontor?
- Ämbetsrum. Jack Overby från...

- Jag känner honom, men har inte tid.
- Du har några minuter på dig.

Jack Overby.
Förlåt att jag kommer oanmäld.

- Det är okej.
- Nej, det är det inte.

Men jag har hört mycket gott om er.

Redan? Det enda jag gjort
är att parkera rätt.

Ni har gjort mer än så. Hos oss
vet vi vilken uppoffring ni gjort.

- Det är hårt arbete och lite betalt.
- Vill du peppa mig?

Nej, men jag beundrar er,
även om jag säger det rätt klumpigt.

Välkommen. Om ni behöver nåt
är det bara att fråga.

- En elpennvässare vore bra.
- Kvinnor - de är så krävande.

- God dag, ordförande Gray.
- Tack, mr Overby.

Min klient är en rätt duktig elev
som jobbar deltid.

Detta är hans andra mindre förseelse
och ungdomsfängelse vore extremt.

Han drog kniv mot sin lärare. Nästa
gång kan det vara ett automatvapen.

- Vilket skitsnack.
- Blir våld i skolor mer sällsynt?

Vi skickar inte bort barn
på grund av trender och hypoteser.

Jag vägrar hamna i fängelse!

- Vad sägs om ett uppskov?
- Bra idé.

Skywalker är inte verklig.

Men på sätt och vis
är han alla personer. En prototyp.

Eller som Jung skulle säga: Arketyp.
Dold i det undermedvetna. Förstått?

- Du bussade polisen på mig.
- Han är en vän.

- Med bricka och vapen.
- Det ska inte hända igen.

Hartford är väl bättre än New York?
En sån här trädgård får man inte där.

Peter förser en
med både fråga och svar.

- Vi kan ju hälsa på.
- Vi har allt som finns där.

- Ja: brott, fattigdom, arbetslöshet.
- Det vet väl du allt om.

- Amy och Lauren ogillade stan.
- Varför låtsas de att vi inte är här?

- Det är en familjetradition.
- Jag vill höra om första dan.

- Statsåklagare?
- Dobbs.

- Från barnavårdsnämnden?
- Lena Railsback.

- Lena? Hon är bäst.
- Allt var inte i sin ordning.

- Lena är grundlig.
- Hon hittade inte pappan.

Ursäkta mig, fröken "Fem minuter
som domare". Du är företagsadvokat...

- Jag blev inte domare på en lott.
- Men nästan.

- En vän från Harvard nominerade dig.
- De kom till mig och frågade.

- Sen jobbade jag i ett halvår på det.
- Jaså, ett helt halvår?

Dessutom måste man ha gått på
Harvard för att ha vänner därifrån.

Eller hur?

- Det här är medelklassångest.
- Det är pappa!

Hallå?
Jag visste att det var du, pappa.

Hur gick in vitro-behandlingen?
Funkade det den här gången?

Ursäkta mig.

- Mamma!
- Hon pratar ju jämt om det.

Jag vet mer om hennes äggstockar
än om mina egna.

Mamma, pappa vill prata med dig.

Hej. Hur är det?
Du vet, första dagen.

- Lauren, kom hit och smaka.
- Det kändes konstigt.

Människor som förväntade sig
att jag skulle veta saker.

Onsdag? Vi sa ju till helgen.
Nej, det är ingen bra idé, Michael.

Därför att jag ska svära eden.

- Varför vill du komma?
- Han är inbjuden, mamma.

Jag ringer dig senare. Okej?

Får han komma, mamma?

- Du kan då jaga bort folk.
- Du är ju kvar.

Låt mig göra det där.
Du för så mycket oväsen.

Ska du säga. Hur kunde du bjuda in
min exmake till ceremonin?

Ceremonin kommer med i tidningen.
Ni är inte skilda än.

- Ditt jobb är politiskt.
- De lär inse att jag är skild.

- Då är du etablerad. Allt kan hända.
- Vi kommer inte att bli ihop igen.

Du sa aldrig varför ni ska skiljas.
Drack han? Vänstrade? Slog dig?

Ja, och han är en seriemördare!

Jag kan inget om skilsmässor,
men domstolen är jag expert på.

Jag var socialarbetare i 25 år och det
vore en smart idé att lyssna på...mig.

- Hon sover.
- Ska jag inte stoppa om henne?

Hon sa att hon älskar dig,
men hon är inte kär i dig.

Nej, det var ett annat samtal.
Man ska aldrig dricka ensam.

- Annars dödar jag mamma.
- Varsågod. Jag väntar.

Hon går för långt. Varför får jag inte
förstöra mitt eget liv?

- Hon har höga förhoppningar.
- Jag är så trött på mig själv.

Vi pratar om nåt annat.
Berätta ett skämt.

Har du hört den om den smarta killen
som tvättar hundar?

- Är det ditt jobb?
- Sen förra veckan.

En kompis och jag åker från hus till
hus i en van. "Skrubba och stick".

Kom du på det? Då skriver du.

En haiku för varje tillfälle.

- Du trodde du var framgångsrikast.
- Bli inte bitter.

Vad har du för ursäkt?

- Bråket med mamma blir inte bättre.
- Hon började.

Inte den tonen, tack. Jag vet
hur det här kommer att sluta.

"Med tårar.
Och de kommer inte att vara mina."

- Kasta ut en livlina.
- Hon vill säkert ha hela båten.

Kasta ut båten, då.

Om du känner dig dålig
kommer mormor och hämtar dig.

När får jag träffa pappa? Kommer
han inte när du ska svära heden?

- Svära eden. Nej, han kommer inte.
- Är han inte bjuden nu?

- Det är komplicerat.
- Så säger du jämt när du gör fel.

- Kan vi prata om det här i kväll?
- Jag avskyr att vara separerad.

Bara ett annat barn
har skilda föräldrar.

Hon får skäll
för att hon tuggar på sitt hår.

Då ligger du redan bättre till.
Du tuggar inte på håret.

Jag önskar
att jag hade en vanlig familj.

Min son är ingen vanlig åttaåring.

Han är mogen för sin ålder.

- Ni lämnade honom ensam i fem dar.
- Han var aldrig i fara.

- Det var bara tur.
- Min granne höll ett öga på honom.

De håller ett öga på djur, inte barn.
Vet ni att ni kan förlora er son?

- Jag har hört att det inte ska hända.
- Det här är vad som ska hända:

Er exmake vill ha vårdnaden
och det ska han få.

- Ni tar en föräldrakurs i 12 veckor...
- Men snälla ni...

- Är det här Underlandet, eller?
- ...och sen återupptar jag fallet.

Du vet inte
hur en ensamstående mamma har det.

Nej, inte alls.

- Nästa fall?
- Kan vi tala utanför protokollet?

- Visst.
- Det gäller Angeline Kivett.

- Är inte det i morgon?
- Vi hittade nåt om fadern.

- Han var på ett rehabiliteringshem...
- Jag bad er hitta honom.

- Informationen påvisar...
- Men ni har inte all information.

- Tack.
- Tack själv.

- Tänker du bara äta det där?
- Vad gör du här?

Jag talade med en domare och ville
ha matsalsmat. Får jag sitta här?

Visst. Har inte du gått i pension?

Jo, men det betyder bara
att de inte ringer på helger. Vad?

- Du borde ha sagt att du jobbar.
- Jag jobbar inte, jag är konsult.

- Det där blir du inte mätt på.
- Tänk om Lauren blir sjuk igen?

Du ville att vi skulle bo hos dig.
Du sa att vi behövde hjälp.

"Det krävs en by
för att uppfostra ett barn."

Det sa jag aldrig.

Du ville börja om på nytt. Var inte
förvånad över att Lauren reagerar.

- Jag menade det inte så.
- Jo, det gjorde du.

- Ta min lasagne.
- Nej. Du måste sluta, mamma.

Sluta bussa polisen på mig och jaga
rätt på mig. Låt mig leva mitt liv.

- Det trodde jag att jag gjorde.
- Knappast. Jag måste gå.

Du har ju inte ätit upp...
Gå, du.

- Har du en dålig dag?
- Hej, Jack.

- Ska du ringa efter bärgning?
- Jag är lite ovan vid att ha bil.

- Jag får väl lov att skjutsa dig.
- Nej, jag ringer nån.

Var inte löjlig.
Jag lovar att inte prata om jobbet.

Ena dan är jag friidrottare på college
och sen juridikstudier och giftermål.

Sen har jag fusioner upp över öronen,
sen ser jag på "Sesam".

Nu har jag domarkappa och bor
hos min mamma. Vad hände?

- Varför blev du domare?
- Efter mycket eftertanke...

- Lägg av.
- Jag var på Harvard-klassträff.

En vän ville nominera mig för
att de sökte kvinnor. "Visst", sa jag.

När det blev verklighet
var jag tvungen att göra det.

- Jag fick bara inte misslyckas.
- Det måste ha legat nåt mer bakom.

Bara en annan sak,
men det är för pinsamt att säga.

Jag ville göra nåt
för att förändra världen.

Jag struntar i punkan
och säljer bilen i stället.

- Tack så mycket, Jack.
- Ingen orsak.

- En sak bara. Jag lovade, men...
- Säg det bara.

Domare Vine ville placera ett barn
hos en familjemedlem.

Han gav mamman en sista chans.
Allt är ju bättre än fosterhem.

Inte ens en månad senare
hamnade ungen på bårhuset.

Fyra år, precis som Angeline Kivett.

Det måste ha känts hemskt.
Om det nu var ditt fall.

Jag vill inte att det ska hända igen.

- Vi vill alla göra det rätta.
- Precis.

Tack, Jack.

Förlåt, jag hade inte tänkt
stjäla bilen, den bara började åka.

- Löjligt, bilar åker inte bara i väg.
- Snälla, jag vill inte sitta inne.

Vad tänker du göra för mig?

- Domare Barbie ska nog inte säga så.
- Sängdags.

Du har redan fått vara uppe
en halvtimme extra. - Säg god natt.

God natt, gumman.

- Gick allt bra i skolan?
- Visst. Chanels mamma läste för oss.

- En ny mamma gör det varje vecka.
- Det låter kul.

- Men du kan väl inte göra det?
- Jag kan kanske göra det.

Chanels pappa sa
att alla domare har smutsiga affärer.

Inte jag, jag är alldeles ren.
Du måste faktiskt sova nu.

Okej.

- Jag älskar dig till döds.
- Detsamma.

- Bra, du är kvar.
- Vill du kasta i nåt?

- Eller nån?
- Jag har några kandidater.

En kille både stötte på mig
och hotade mig.

Han är nån tråkmåns på statsåklagar-
ämbetet. Det var inget direkt hot.

Han sa hur jag ska döma
genom att berätta en liknelse.

- Som Buddha. Kan han råka illa ut?
- Om jag väljer att berätta.

Det vore inte så smart. Han är högt
uppsatt och kan göra mitt liv surt.

Du ska se mer upprörd ut än så.

Jag har också haft en jobbig dag.

Jag fick välja mellan en 4:a eller 6:a
när jag skulle borsta en rottweiler.

Jag måste säga det.
Vad gör du med ditt liv?!

- Jag säger till när jag vet.
- Du kan bli nåt, det har hon rätt i.

Lägger sig mamma i mitt liv har hon
rätt, men med dig går hon för långt?

Det kan verka orättvist.

När ska du berätta för mamma vad
som hände mellan dig och Michael?

- Eller för mig?
- Det är så ointressant.

Låt mig bedöma det. Jag har varit
så tålmodig, jag har inte ens frågat.

- Han hade fyra älskarinnor.
- Det var faktiskt intressant.

- Allvarligt?
- Nej.

- Men det är vad alla vill höra.
- Jag vill höra sanningen.

Det är just där skon klämmer.

Lögnen är så enkel
medan sanningen är så komplicerad.

Vårt äktenskap självdog.

Det var sjukt väldigt länge
och vi tog det till läkaren.

Men det dog ändå.

Michael försökte komma loss men
vågade inte säga nåt, så jag sa det.

En månad senare träffade han en ny
och nu bor hon hos honom.

Du måste berätta det för mamma
så att hon kan ge råd.

- Jag vill inte ha råd.
- Vad tror du jag har sysslat med?

Jag har försökt att ta hand
om mamma utan att avslöja det.

Hon ber aldrig om nåt, men det be-
tyder inte att hon inte behöver nåt.

- Okej, vi kan väl prata.
- Jag ska sluta. Du gick ut utan jacka.

Jag vill inte diskutera
mitt äktenskap med dig. Det är mitt.

- Där rök mitt umgänge.
- Men jobbet är annorlunda.

Jag behövde inte kämpa för det,
men nu har jag det.

Jag är en bra advokat och jag kan bli
en bra domare, men det gick så fort.

Jag har inte hunnit komma
underfund med allt. Så säg det bara.

Säg hur en bra domare ska bete sig.

Kissa innan det är rättegång,
använd aldrig parfym.

- Och ha ingen mat mellan tänderna.
- Det ska jag komma ihåg.

Nej, det gör du inte,
du gör mig bara till viljes.

- Kom så äter vi, Socrates.
- Mamma...

Sluta leta efter svar, formler.
Det finns inget sånt.

- Lita bara till din instinkt.
- Jag är rädd, mamma.

Det borde du vara,
det är ett viktigt jobb.

Om jag inte trodde att du
skulle klara det hade jag sagt det.

Skulle du dö av
att ta bort håret från ansiktet?

Ja, det skulle jag faktiskt dö av.

- Klockan är nästan halv tio.
- Okej. Har du tid att prata, Bruce?

- Är Jack Overby här?
- Jag tror det.

- Vad anser du om honom?
- Han är lång...?

- Jag menar, är han ett hot?
- Du är ju domaren.

- Hoover spionerade på Kennedy.
- Jag vill inte lägga mig i.

Jag fattar, du vill vara neutral.

Problemet är att jag inte har många
vänner här så kan du låtsas bry dig?!

- Jag skulle akta mig för honom.
- Tack.

På er begäran har vi sökt efter
fadern och fått veta att han har dött.

Jaså.

I så fall har jag inget annat val än
att ge barnet till fosterfamiljen igen.

Tack.

- Martha Noxon...
- Hur fick du fram informationen?

- Jag hittade en familjemedlem.
- Vad för familjemedlem?

- Mr Edward Vaughns mor.
- Menar du farmodern?

- Ja.
- Vill farmodern ha vårdnaden?

Kvinnan är gammal.
Hon är 64 år.

- Du känner väl min mor?
- Ja, men hon är exceptionell.

- Det är många mödrar.
- Hon har ingen licens.

- Licens för att vara farmor?
- Utan licens kan vi inte betala.

- Varken en släkting eller en främling.
- Hon vill kanske inte ha pengar.

Hon kanske bara
vill ta hand om barnet.

- Jag vill gärna utreda saken.
- Tack.

Det låter bra. - Vi tar upp ärendet
igen nästa vecka.

Får jag yttra mig?

När jag jobbar för att hitta
fosterfamilj och ni ifrågasätter mig-

- undrar jag
varför jag ens ska bry mig.

För att det är ditt jobb och det
är mitt jobb att ifrågasätta dig.

Nästa fall.

- Alla är här.
- Ett ögonblick. - Kom så pratar vi.

Kommer strax.

Hela dagen har jag försökt
att komma på nåt smart att säga.

Här är det:

Du vill ha en normal familj,
men ingen vet riktigt vad det är.

Jag kan inte lova dig det.

Men du kommer alltid att ha folk
som älskar dig omkring dig.

Det är rätt häftigt att vara domare.

Men mitt favoritjobb kommer alltid
vara att vara mamma åt dig.

- Hur lät det?
- Bra.

- Inte alltför larvigt?
- Det är okej, du är nervös.

- Kan vi svära eden nu?
- Ja.

Svär ni att upprätthålla
USA:s författning-

- och Connecticuts författning
så länge ni är domare däri?

Att alltid följa lagen och göra er plikt
som domare i staten Connecticut-

- så gott ni kan?

Ja.