All language subtitles for North and South 3 (2004) swe

Nu, var inte i vägen.

Och varför skulle jag göra någonting så storslaget som det?

Snälla, Bessy. Jag bar dessa som barn.

De duger inte att stoppas.

Ok, då. Jag behåller bara denna.

Bara att titta på.

Var är Nicholas?

Oh, han har blivit deppig av hur strejken har gått.

Han var en i kommiten, visste du det?

Han trodde att de hade en god chans denna gången.

Har alla gått tillbaka till arbetet?

Det tappade modet efter våldet.

Idioter. Vad tänkte de på, kasta sten på en kvinna?

Jag är säker på att det inte var då farligt.

- Vad än som gjordes...
- Var nog.

Far, han är så arg på dem som bröt strejken, han...

Du ser, jag önskar jag visste var han var någonstans.

Jag har aldrig sett honom på detta viset, Margaret.

Jag är orolig på vad han kanske hittar på.

Nå, vi har åtminstone fått igång maskinerna igen.

- Och Irländarna?
- De är avklarade.

De har fått ett bra mat. Jag har skickat efter
Fader Patrick. Han verkade lugna ner dem.

Jag kommer vara tvungen att skicka hem dem.
Jag har arbetare som skriker att komma tillbaka.

Rätt åt dem om vi hade behållit de irländska arbetarna.

Förresten,

Jag hade rätt, Mamma.

Miss Hale vill inte ha mig.

Ingen älskar mig,

Ingen bryr sig om mig mer än du.

En mors kärlek är evig och sann,

en flickas kärlek är som en puffa av rök, ändras med varje vind.

Jag visste att jag inte var god nog för henne.

- Ändå tänker jag mer än någonsin på henne.
- Jag hatar henne.

Jag försökte att inte göra det, när jag trodde att hon skulle göra dig lycklig.

Jag skulle ge mitt livsblod för det.

Vem är hon, som vågar avvisa dig?

Nej.

Det är inte lönt, John. Din sorg är min.

- och om du inte hatar henne, måste jag.
- Hon bryr sig inte om mig, det räcker.

Det enda du kan göra för mig är att aldrig nämna hennes namn igen.

- Vi kommer aldrig att prata om henne igen.
- Av hela mitt hjärta.

Jag önskar bara att hon och hela hennes familj kunde dras tillbaka till där de kom ifrån.

Så snällt av Mr. Thornton.

Den mest fantastiska frukten jag någonsin sett, bästa i landskapet, skulle jag tro,

och ett kort, skrivet i honom själv.

Han har alltid varit mycket artig och omtänksam,

men jag trodde inte att han hade tid till det.

Han har haft så mycket problem med upproret...

Det visar hur hög aktning han har för dig, min kära.

Margaret, du måste besöka Marlborough Mills

och fråga efter Mrs. Thornton

och tacka Mr. Thornton för denna generösa gåvan.

Jag tror nog att ett kort räcker, Mama.

Jag såg Thornton på gatorna idag.

Han verkade inte vara ha sin vanliga kontroll.

- Verkligen?
- Han verkade distraherad i morse.

Jag trodde han hade varit på besök, han var i närheten.

- Margaret?
- Ursäkta mig.

Har det slagit dig att det kanske är något mellan Thornton och din dotter?

Gode Gud, nej, verkligen inte.

Alltså... jag förmodar att det är möjligt från hans sida.

För Margaret, är det uteslutet.
Hon har aldrig tyckt om honom, stackaren.

Oh, jag ber inte att han hoppas för mycket.

Gömma dig?
Du är allt bra fräck!

- Du skulle inte ange oss.
- Skulle jag inte?

- Du har förstört strejken!
- Det finns ingen anledning att slåss.

Vad tänkte du på? Våld hos Thorntons,
halvt slå ihjäl en kvinna?

- God Gud, en Kvinna!
- Thornton gömde sig bakom henne...

Att inte gå emot lagen! Det var järnregeln!

Vi hade rätt. Vi kunde ha tagit alla med oss, men du...

du var tvungen att agera som de oförståndiga galna djur de tror vi är.

Du vill att jag gömmer mig från polisen?

De tror att jag är en av ringledarna.

Jag är en av kommitten, en fackman.
Folk litar på mig!

Strejken fungerade inte.
När skulle den sluta, va?

- Det är ok för dig, din fru och barn skulle inte svälta...
- och det skulle inte dina heller!

Jag lovade dig, och jag håller mina ord!

Gud, du äcklar mig.

Du är patetisk.

Du kunde ha varit född med en kungs förmögenhet,
och ändå ha misslyckats dem.

Du är här på jorden för att dra ner oss -
din familj, facket...

Håll truten!

Jag berättar för polisen var du är.

Jag berättar för dem var du är!

- Jag överlämnar dig John Boucher!
- Sluta!

Snälla.

Thornton!

Thornton. Grattis,

till hanteringen av strejken.
Allting är tillbaka som vanligt?

Affärer är lite mer komplicerade än så, det tar ett tag.

- Ah! Du känner Latimers, naturligtvis.
- Naturligtvis.

Ah! Margaret! Här borta.

Nämen, titta, vilken tur!
Två av vackraste flickorna i Milton.

Du kommer ihåg Latimers, Margaret?

Min bankir, och därför en viktig man, och detta är Ann,

nyligen hemkommen från Schweitz, tror jag
Och mycket välutbildad.

Nå, var ska du min kära?

- Ingenstans.
- Ingen fara, du kan ha dina hemligheter.

Unga kvinnor måste ha hemligheter.
Är det inte en av livets glädjeämnen?

Det kan jag inte veta. God dag.

Vad är poängen med att spendera en förmögenhet på utbildning,

om du måste spendera en till på ett bröllop när de väl kommer tillbaka?

God dag, Miss Hale. Bell.

- Jag är ledsen, min kära
- Mr. Bell.

Jag är tacksam för vänskapen du ger min far,
han har känt sig ensam här...

men du önskar att jag kunde ägna mig åt mina egna affärer
och sluta vara så förbaskat lättsinnig?

Du har helt rätt, min kära, och det slutar omedelbart,

men jag bryr mig.

Jag skulle vilja tro att om du behövde hjälp, skulle jag vara den första du frågar.

Du har mitt ord, Mr. Bell. Du blir den förste.

Pappa, du är tillbaka tidigt.

Jo, eeh... en av mina elever avbokade vårt möte

och jag kom tillbaka och såg fram emot Mr. Thornton's lektion,

bara för att upptäcka att han också är rädd att han kanske

är för upptagen för att läsa ikväll.

Det har varit några hektiska dagar.

Utan tvivel försätter Mr. Thornton sina lektioner när det har lugnat ner sig.

Utan tvivel. Utan tvivel.

Kanske borde jag skriva ett kort av uppmuntran, och hoppas att han kan komma senare.

Margaret?

- Väntar du ett brev?
- Ne...

Jo.

Pappa, jag har något att berätta för dig.
Jag har skrivit till Frederick.

Jag vet att jag inte skulle ha gjort det.

På grund av din mamma
och... du tror att han måste komma snart?

Snälla säg att jag gjorde rätt, Pappa.

- Är faran för Frederick så stor?
- Oh ja, min kära.

Jag är rädd att det är den,

myndigheterna måste ta på hård handskarna

mot de som sätter upp mig mot dess auktoritet,
speciellt på havet,

där kaptenen måste ha extra stöd, så långt hemifrån.

Där är fortfarande en stor belöning på Frederick.

Kanske kunde vi få tillbaka brevet.
När... postade du det?

För flera dagar sedan, men säkert, det hände för så länge sedan.

Flottan sparar inte på utgifterna.

De skickar ut skepp speciellt för att jaga på haven efter de skyldiga männen.

Det är lika färskt och klart brott, som om det hände igår.

och inget utom blod...

löser bort det.

Men Fred är oskyldig.

- Säkerligen finns det rättvisa, vi måste lita på...
- Nej.

Om jag bara inte hade skrivit.

Men om jag bara har uppmuntrat Frederick att komma tillbaka till en krigsrättegång?

- Det skulle garanterat ha ihjäl Mamma.
- Nej, min kära, du gjorde rätt.

Du agerade från hjärtat, du var modig för din mammas skull.

Jag är glad att du inte berättade för mig,

för jag kanske hade stoppat dig.

Kära Edith,

jag vet knappt vart jag ska börja.

Det finns så många saker jag vill prata med dig om...

...men jag kan inte finna orden.

Jag kom för ett samtal med Be...

Oh, miss.

Var du med henne?

Jag är säker på att det var fridfullt.

Titta på hennes ansikte, Nicholas.
Där är ingen smärta mer.

Hon...

Hon skulle inte gå bort före mig.

Jag begriper inte, det är inte naturligt.

- Du är säker på att hon bara svimmat? Det har hänt förut.
- Nej, Nicholas. Hon är död.

Oh...

Oh...

... hur länge tar det oss att komma tillbaka på fötterna?

Min stackars Bess.

Hon hade ett hundliv.

Hårt arbete och sjukdom.
Hon hade aldrig en stunds lycka.

Hon... hon hade kanske inte ett lätt liv,

men hon finner frid i nästa.

Jag säger inte att jag inte tror på din Gud,

men jag kan inte tro att han avsåg att världen skulle vara som den är.

Herrarna styr över oss,

och resten av oss lever ett halvt liv i skuggorna.

Han gav oss världen

och vår kunskap och intelligens för att upptäcka skönheten hos andra...

Är det meningen att jag ska tro att Han gav några
mer än andra, och att det är Hans vilja?

Det är vår plikt att ha fred med andra.
Det är synd att du verkar se allt som...

krig och konflikter.

Jag vet att det finns lidande,

och jag vet att det finns grymma och giriga herrar,

men säkert skulle det bli bättre med människor i samförstånd på båda sidor,

att sitta ner och dela idéer,

om hur vi gör Guds vilja och leva tillsammans i fred och harmoni?

Tror du inte att en man som...

Thornton skulle vara öppen för idéer?

Thornton?

Han tog hit irländarna som ledde till uppståndelsen och bröt strejken.

Även Hamper skulle ha väntat, men Thornton är inte svekfull av sig.

Precis när vi behöver att han var hård,

och jaga män som Boucher och männen som svek oss.

Vad gör han? Han säger att han är den sårade parten och vill inte anmäla dem.

De får inte något arbete. Säger att det är straff nog.

- Jag trodde att han hade mer råg i ryggen.
- Mr. Thornton har rätt.

Jag vet att du är arg på Boucher,

men även du måste se att mer än så skulle se ut att vara hämnd.

Min stackars Bess.

Hon sa att strejken skulle vara slutet på henne,
och det är bara p.g.a. svaga män som Boucher.

Alla är inte så starka som du, Nicholas.

Att hålla ut så länge med strejken.

Folk i samma bransch måste hålla ihop.
Om de inte gör det... män har metoder och resurser.

- Metoder och resurser?
- Aye.

Vi kan kasta ut en man, ingen kommer att titta på eller prata med honom...

Du pratar om herrarnas tyranni, Nicholas.

Nu, oroa er inte, Mr. Hale.

Jag har inte glömt vem som ligger död och hur mycket hon älskade din flicka.

Jag säger bara detta, att vara i facket...

det ÄR som att vara i ett krig,

och med krig kommer lite kriminalitet.

Men, det skulle vara ett värre brott att inte göra någonting.

Sköt om er.

Ser inte Frun mycket bättre ut idag, Miss Margaret?

Hon har gjort två ordentliga tum av broderi och hon har läst sin post.

Fler brev från din Moster Shaw, med en inbjudan till den Stora Utställningen.

Oh, jag önskar jag kunde gå.

Oroa dig inte, jag vet att jag inte borde.

Men du borde gå, Margaret.
Det låter så spännande,

med björnar och elefanter,

och exotiska människor och uppfinningar från hela Imperiet.

Jag kan inte åka till London,

inte när du är...

Inte tills du mår bättre.

Ja, men...

om du åkte, kunde du berätta allt för mig,

och kanske ta något med dig tillbaka.

- Det skulle ge mig något att se fram emot.
- Jag ska tänka på det.

Du har skrivit till Frederick, eller hur?

Nu när jag tänker på det...

är jag rädd för att han kommer hit...

ifall att han blir gripen,

efter alla dessa år,

som han har hållit sig undan och levt säkert.

Det är en risk, men vi kommer vara försiktiga,

om vi fortfarande var i Helstone,
skulle folk veta vem han var.

Folk skulle komma ihåg,

men här vare sig bryr sig eller märker någon vad vi gör.

Jag förmodar att det finns något gott i att bli tvångsförflyttad och utan vänner.

Jag är glad att Miss Margaret skrev, jag hade tänkt göra det själv.

- Och Dixon kommer vakta dörren som en drake.
- De måste vara smarta för att komma förbi mig.

Jag förmodar att det bara är rätt att vi bjuder in folk från hela Imperiet,

även om några av utställningarna är lite exotiska.

Jag tycker det är underbart, det är som om hela världen är här för oss att titta på den.

Jag var imponerad av maskineriet.

Jag måste säga, jag insåg inte kraften av det, och pengarna man kan tjäna på bomull.

Vi kanske skulle börja med bomull.

Jag skulle tro att det tar mycket mer energi än du har, Maxwell.

Vi behöver inte tungt maskineri för att tjäna pengar i London.

Inte heller behöver vi lida av det nordliga klimatet, gör vi, Miss Hale?

Jag frågar experten bland oss.

Det är sant, luften är inte så ren i Milton.

Margaret har alltid vetat vad hon vill, Henry.

Vi har alla här sett detta fina maskineri.

Teknologiskt, är vi de avundsvärda i världen,

om det bara fanns en maskin som kunde göra att vi alla kunde leva ihop,

för att utnyttja industrins stora fördelar,

men det är för framtida generationer.

Vi kan ta hem marmosets från Mozambique,

men vi kan inte stoppa en man att bete sig som han alltid gjort.

- Tror du inte att vi kan få strejkerna att upphöra?
- Inte inom min livstid.

Men med tid och tålamod kan vi kanske laka ur deras bitterhet.

Miss Hale här känner till djupet som männen i Milton har sjunkit till.

Hur vi herrar bara strävar efter att mala ner arbetarna i marken.

Det tror jag verkligen inte...

som Mr. Thornton kunde berätta, om han kände mig alls.

Jag har antagit att känna dig förr, och haft fel.

Miss Hale! Så underbart!

- Du har äntligen kommit till London.
- Mamma godkände det bara för att John kom,

och Miss Latimer, naturligtvis,
som hon godkänner ordentligt.

Verkar tro att hon är mycket förnuftigare än vad jag är.

Henry. Känner du Mr. Thornton?

Mr. Thornton. Ända från Milton.

Min bror är intresserad att knåpa med bomull.

Jag är inte säker att det är mig man ska prata med.
Jag vet inte hur man knåpar.

Jag måste gå. Ni må njuta av maskinerna som något från ett zoo.

Jag måste gå och leva med det.
Jag måste tillbaka till Milton.

Hälsa Hales från oss.

Du måste berätta för dem hur London vistelsen klär Miss Hale.

Tycker du inte, Thornton?

Ser inte Miss Hale bra ut?

God dag.

Hälsa mamma att jag kommer hem snart, med så mycket att berätta för henne.

Ooh! John är en sådan tråkmåns.

Vem var det? Någon vi borde känna till?

Stackars Thornton. Jag lockade ner honom för att söka finansiering till Marlborough Mills,

och han har varit tvungen att svara på massa olika frågor.

Stjärnögda Londonbor som tror att de bara kan knäppa med fingrarna för att göra en förmögenhet.

Jag hade knappast trott att en tillverkare skulle uppskatta en show som denna.

Nej, du har fel.
Jag har ofta hört honom prata med min Far.

Han är mycket intresserad av världen. Verkligen.
Jag vet att han är det.

Frun är ledsen att hon låtit dig vänta, Mrs. Thornton.

Skulle ni vilja vara så vänlig att komma upp?

Min dotter Margaret...

Jag kommer vara död snart.

Jag vill att du tar hand om henne.

Min egen syster...

hon reser, ofta.

Margaret har inte någon kvinnas guidning.

Jag är säker på att din dotter gör sina egna val.

Jag kan inte få henne att ändra sig.

Hon har redan gjort sina val.

Jag är förvånad att hon inte är här, sedan du är sjuk.

Jag tvingade henne att åka.

Jag... kände mig mycket bättre, men...

Jag önskar du kunde vara en vän åt Margaret.

Jag är rädd att det inte är i min natur att visa känslor... även när jag känner dem,

men jag lovar att om Miss Hale skulle fråga mig om hjälp,

eller... om jag någonsin skulle höra henne göra något som jag ser som fel...

Men Margaret gör aldrig någonting fel.

...kommer jag ge henne råd som om hon var min egen dotter.

Jag lovar.

Jag ber till Gud att välsigna dig för löftet

att vara snäll...

mot mitt barn.

Jag skulle aldrig ha åkt, Dixon.

Hon vill att du skulle åka.

Hon var lycklig för dig, denna sista vändningen hände väldigt plötsligt.

Vem kommer på besök vid denna tiden?

- Jag går och hämtar herrn.
- Nej, jag går.

Stör honom inte.

Är Mr. Hale hemma?

Frederick. Fred...

Frederick.

Oh...

- Mamma?
- Hon lever fortfarande.

- Är så illa hon kan vara, men hon lever.
- Tack gode Gud.

- Pappa...
- Du väntade mig, inte sant?

- Jag visste att du skulle komma, men vi har inte fått något brev.
- Jag reste före det.

- Men du visste jag skulle komma?
- Naturligtvis.

Jag vågade inte hoppas att det skulle bli så snart.

Margaret? Hörde jag dörren?

Min pojke.

Du har kommit hem.

- Miss Hale?
- Mr. Thornton.

Jag har endast kommit för att lämna tillbaka din fars bok och lämna frukt till din mor.

Tack.

Oh, tack, Mary
Snälla ta ut dessa till köket.

Du måste ursäkta mig, jag hade trott att jag
fortfarande var välkommen här, trots vår...

trots det som hänt mellan oss.
Som din fars gäst, om inget annat.

Absolut. D... du är välkommen, men...

- Ursäkta, ni har gäster redan.
- Nej, det har vi inte.

Det är ingen här.

- God dag, Miss Hale.
- Mr. Thornton, snälla.

Min mor är dålig, saker är inte som de verkar.

Snälla tro mig att jag inte avser något
illa ment och att du är varmt välkommen.

Vem var det?
Handelsmannen som kom innan?

Mr. Thornton. Han är en tillverkare.

Handelsman, tillverkare, sak samma.

Vad menade pappa med att sätta dig i sällskap som dessa människor?

Mr. Thornton är...

Han är en gentleman, Fred, och har varit mycket trevlig mot oss.

Jag ber om ursäkt.

Vem är jag att kritisera.

Jag har försummat dig och Mamma alla dessa år.

Det gör ont att inte kunna tacka de som varit vänliga mot er,

att era och mitt liv alltid måste vara skilda,

annars riskerar jag krigsrättegång,

eller om ni kommer till Spanien.

Du vet, jag har en bra position där, och eeh...

Och?

Flickan jag skrev till dig om? Dolores?

Jag önskar bara att du kände henne. Du skulle älska henne.
Du och Pappa och Mamma.

Berätta om henne, vi behöver prata om underbara, glada saker.

Fred...

Hon har inte gått bort?

- Oh...
- Margaret...

Och sedan går jag till Croxley...
och läser med Smithers pojke.

Han är dedikerad, arbetar hårt.

Men inte så snabb. Jag...
tror inte att han blir någon akademiker,

men hans föräldrar hoppas att med nog hjälp,

kan han få en ordentlig utbildning.

Miss Dixon?

Men, tänk att se dig här!

Kanske är du ingen Miss Dixon längre.

Jag är fortfarande Miss Dixon för dig, unge Leonards.

Även om jag haft mina chanser.

Och du, håller fortfarande på med ditt nonsens?
Vad gör du ända här uppe i Milton?

Nå, Helstone är inte direkt någon modern plats, är det?

I vilket fall som helst, är det här alla pengar är.

Jag har en fästmö nu.

- Hon arbetar på ett av de stora husen.
- Hm.

Oavsett, vad gör du ända här uppe Miss Dixon?

Arbetar fortfarande för de där Hales?

Var där inte någon sorts, um...
nån skandal med pojken?

Jag hälsar på min systers familj.

Hej då, då.

Jag är säker på att jag kommer se dig igen, eller?

Oh, Dixon.
Tror du han känner till om Frederick?

Myteriet var en stor historia, det var i alla tidningarna,

och där är fortfarande en stor belöning.

Vi vill verkligen inte ha honom snokandes här igen.

Frederick måste åka.

Före begravningen, har du pratat med min far om planeringen?

Han sa att Mr. Bell skulle ordna allt.

Mr. Bell.

Naturligtvis, han kommer att hjälpa till.

Men Frederick måste åka före han kommer,
ingen annan får veta att han är här.

Jag önskar att jag mött denne Leonards.

Jag förstår inte varför jag måste rymma före begravningen.

- Jag har god lust att möta det och ha rättegången.
- Nej, du måste åka Fred.

Om jag bara kunde hitta vittnen och försvara mig själv,
att visa vilket monster Kapten Reid var.

Du tror att en krigsrättegång är där rättvisa skipas?

Fred har aldrig försökt att försvara sig.

Hur kan jag det nu? Jag kan inte annonsera det för hela staden.

Jag kan inte betala för en pamflett,
även om någon skulle bry sig om att läsa den.

Vad med en advokat?

Jag vet en advokat som är hederlig och smart.

Jag är säker på att han skulle om jag...
nå, om vi frågade honom.

Mr. Henry Lennox, Pappa. Du kommer ihåg.

Gör vad du vill, skriv till Henry om du måste,
men håll inte Frederick kvar i England.

Henry Lennox.
Är det Ediths svåger?

- Ja.
- Han skulle kunna vara rätt bra.

Jag skulle kunna skriva till honom med
alla detaljerna om besättningen och skeppet.

Du måste åka i morgon med nattåget.
Du kan träffa Henry i London,

och ta en båt därifrån.

Några minuter mer.
Jag vet inte när jag kommer träffa dig igen.

- Vem var det?
- Mr. Thornton.

Vilken bister uppsyn den mannen har.

En mycket otrevlig man, det är jag säker på.

Som med de flesta män, någonting har fått honom bister, Fred.

Döm honom inte så hårt.

- Jag skriver snart.
- Hale?

Det är du, eller hur?
Jag trodde att jag kände igen dig.

- Jag är inte Hale. Försvinn!
- Vad är detta då?

Sluta!

- Var har du gömt dig?
- Försvinn!

Tag plats!

Du måste gå nu, Fred. Gå!

Gå!

- Gå.
- Gud välsigne dig, Margaret.

Hejdå.

Om det hade varit i kapellet i Helstone,

skulle det ha varit fullt... av mammas vänner.

Hur mår de? Miss Hale och hennes pappa?

Så bra som man kan förvänta sig. Oroa dig inte,
de har många människor som tar hand om dem.

- Om det är något som jag kan göra...
- Allting är omhändertaget.

Nå, inte någon vidare uppslutning.

Mostern reser runt i Italien, oturligt nog.

Jag är förvånad att Lennox inte dök upp, dock.

Henry Lennox. Nära band med familjen. Han är en advokat.

Jag hör att han har blivit intresserad.

Men du kan vara säker på att jag låter dig veta om jag behöver din hjälp.

- Mr. Thornton?
- Ja?

Mason, inte sant? Hur står det till?

Ledsen att störa dig, sir, men Ni är ju den lokale domaren...

Denne killen blev funnen längs stationens vägbank för två dagar sedan.

Dog på sjukhuset i morse.

Han kommer inte härifrån.

Vi försöker identifiera honom.

Hitta den som dödade honom.

- Vi antog att vi kunde finna dig här vid middagstid.
- Du kan finna mig här vilken tid som helst.

- Snälla, sitt ner.
- Tack.

Du har fortfarande inget arbete, p.g.a. strejken?

Jag har inget jobb, för jag väljer att inte jobba.

- Har du frågat efter jobb på ditt gamla väveri?
- Hamper vet att jag är bra, han tar mig tillbaka.

Men nu får vi inte betala till facket.

Vi gör det så vi har en strejkkassa, så vi kan betala
en shilling i veckan till de som har det svårt.

De tänker så, att om vi inte får, blir det inga strejker.

Vi har inte bett herrarna betala strejken,
vi är inte så dumma,

men vari ligger brottet att ge till de
sina av sin egen lön, fritt intjänad?

- Ni får lön, inte sant, Mr. Hale?
- Ja. Jo, det får jag.

Människorna som betalar dig säger inte åt dig
hur du får spendera den?

Nej.

- Nej, de... det gör de verkligen inte.
- Har alla bruken denna nya regeln?

Kommer du ihåg Boucher som sa att facket var en tyrann?

Ibland måste facket tvinga en man att se vad som är bra för honom.

- Boucher var alltid en idiot.
- Så han skadade facket?

Vi hade allmänna opinionen på vår sida,
tills han startade upploppet och bröt mot lagen.

Skulle det inte ha varit bättre att lämna honom ensam?
Han gjorde inget bra för facket.

Och du fick honom galen.

- Margaret.
- Hon säger sin åsikt. Jag gillar det.

Hon förstår inte. Facket är en fantastisk kraft.

Facket är vår enda kraft.

Det är bäst jag inte pratar om det,
jag kan inte hjälpa att vara arg på Boucher.

- Det finns inget slut på hans rackartyg.
- Fortfarande?

Oh, ja. Först startar han ett upplopp, sedan går han och gömmer sig.

Thornton väcker inte åtal, så han slinker tillbaka hem, och vad gör han då?

Han går till Hamper's tigger om jobb,
trots att det betyder att han försakar fackavgifterna.

För att vara rättvis mot Hamper, han lyssnade inte på Boucher.
Han skickade iväg honom.

Även om de sa att han grät som ett barn.

- Jag hittade honom i kanalen bortom Ashley.
- Kanalen?

Aye. Inställd på att döda sig själv, minsann.

Det är Boucher. Han dränkte sig.

Det kan inte vara Boucher.

Han har inte modet att dränka sig.

Varför är min pappas ansikte lila?

Vatten från färgkaren släpps ut i den kanalen.

Higgins. Du kände honom. Du måste gå och berätta för hans fru.

Gör det nu, man, vi kan inte lämna honom här.

Det kan jag inte.

Jag kan inte.

Pappa?

Jag går.

Nej, nej... Han älskade oss alla,

och vi älskade honom...

och jag sa så hemska saker om honom för bara en stund sedan...

Vad ska vi göra?

Bara några dagar senare följde Mrs. Boucher sin man till himlen,

lämnade deras 6 barn föräldralösa.

Vi begravde dem högt ovanför staden, i den friska luften,

deras världsliga kamp och bekymmer, över, för evigt.

Så mycket svårare nu för de av oss som blev lämnade kvar att sörja.

Ursäkta mig, miss.

Det är en polisinspektör.

Jag... jag sa till honom att gå sin väg, men jag vill inte störa herrn.

- Sa han vad han ville?
- Nej, miss.

Jag visade in honom i herrns arbetsrum,
men det är dig han vill träffa.

Jag ber om ursäkt, ma'am, speciellt vid en sådan tidpunkt.

Min plikt kräver att jag frågar Er några enkla frågor.

En man dog på sjukstugan, efter ett fall, tror vi,

efter ett bråk på utgående stationen, mellan 23 och 24

på torsdagen den 26:e.

Erm... vid tiden, ansåg man att slagsmålet inte var av vikt.

Doktorn tror att han hade en dålig dryckesvana och några interna problem.

Det måste bli en rättslig undersökning.

Vittnet, specerihandlarassistent,

hävdar att slagsmålet föregicks av oförskämdheter till en ung dam,

som gick med en man på stationen.

Det finns anledning att tro att den unga damen kunde vara Ni, ma'am.

Jag var inte där.

Vittnet sa att damen var ovanligt snygg.

Han, er...

han identifierade damen som en Miss Hale from Crampton,

vars familj är stamkund i affären.
Du är den enda Miss Hale från Crampton.

Alltså, jag... jag vet inte.

Inspektören, jag skulle gärna erkänna mig att vara...

ovanligt snygg,

Jag är ledsen att jag måste upprepa att det har gjorts ett misstag.

- Jag var inte där.
- Jag förstår.

Har du fler frågor till mig, Inspektören?

Nej, madam.

Jag har din absoluta förnekelse att du var den damen?

Jag är ledsen att han...

att denne man är död,

men jag var inte där.

Det kan vara att mitt vittne insisterar
på att det var Ni på den utgående stationen,

och då kan jag vara tvungen att kalla dig till förhör om ett alibi.

Jag hoppas Ni ursäktar om jag verkar oförskämd.

Jag har min plikt.

- Mr. Thornton!
- Ah, Mason. Vad är nytt?

- Mannen vi såg på bårhuset.
- Ja, Leonards, eller?

En suput, uppenbarligen, men han mötte sin
död med våld, nästan helt säkert.

En av min mammas betjänter var förlovad med honom.
Hon är mycket upprörd.

- Är Ni bekant med en Mr. Hale, sir?
- Ja, javisst! Hur så?

Det är bara att hans död har och göra med Miss Hale, sir.

Jag har en mycket säker kedja av bevis,

att den gentlemannen som gick ut med Miss Hale på stationen,

slogs med Leonards och kanske orsakade hans död.

- Men den unga damen nekar att hon var där.
- Är du säker?

God dag på dig!

Är du säker på att mannen hon var med har koppling till dödsfallet?

- Vilken kväll var det? Vilken tid?
- Mellan 23 och 24. Torsdag den 26:e.

Sir?

Miss Hale förnekar att hon var där?

Så...

Du kan se mitt problem, sir. Jag har ett vittne som
är ganska säker på att han såg Miss Hale,

även när jag berättade för honom att hon nekar.

Det kommer att bli ett förhör om dödsorsaken.

Omtvistade identifikationer är mycket besvärliga.

En vill inte tvivla på en respektabel ung dams ord.

- Hon nekar till att ha varit på stationen?
- Två gånger, mycket eftertryckligt.

Jag sa till henne att jag är tvungen att fråga henne igen.

Jag trodde, om du var en vän av familjen...

Helt rätt!

Gör ingenting tills du träffar mig igen.
Jag tittar närmare på det.

Kan vi inte låta Jane få ledigt denna veckan?

Hon har det bättre utan den uslingen Leonards, du vet.

Du vet vad tjänarna säger om Margaret.
Ute efter på natten med en man.

Jag varken vet eller bryr mig om vad de säger, Mamma,

och det borde inte du heller.

Du har kommit mycket sent.

- Nå?
- Ursäkta att jag låtit dig vänta, ma'am.

Jag hade annat folk att besöka före, annars hade jag varit här tidigare.

Det blir, trots allt, ingen rättsundersökning i Leonards fall.

Så det blir ingen vidare undersökning?

Här. Jag har Mr. Thornton's anteckningar.

- Mr. Thornton?
- Ja.

han är domare i fallet.
Han är även en bekant till mig.

Jag berättade för honom om problemen.

"Det blir ingen rättsundersökning..."

"Inte nog med medicinska bevis."

"Gör inga vidare åtgärder. Jag tar fullt ansvar."

Tack.

Mr. Thornton, han... förstod att jag inte var där?
På stationen?

Ja, naturligtvis.

Jag är ledsen att det verkade som jag inte trodde på ditt ord, ma'am.

Vittnet var så säkert.

Han hoppas att han inte har väckt anstöt.

Så...

God kväll, ma'am.

Jag ska gå min väg nu.

Det är bra, Dixon.

Saken har blivit avklarad.

Det är över.

Pappa väntar i vardagsrummet.

Mr. Thornton?

- Jag måste tacka dig.
- Nej, ingen tacksamhet.

Jag gjorde inget för dig.

Förstår du vilken risk du tar när du är så indiskret?

har du ingen förklaring till ditt beteende den natten?

- Du kan föreställa dig vad jag måste tro.
- Mr. Thornton, snälla...

Jag är medveten om vad du måste tro om mig.

Jag vet hur det måste ha sett ut,
vara med en främling så sent på natten.

Mannen du såg mig med, han...

Den... den hemligheten är en annan persons och jag kan
inte förklara utan att åsamka skada för honom.

Är det du John? Kom bara upp.

Jag har ingen önskan att rota i en annan gentlemans hemligheter.

Jag är bara bekymrad som din Fars vän.

Jag hoppas att du inser att all dåraktig passion för dig,
från min sida, är fullständigt över.

Jag tittar åt framtiden till.