All language subtitles for Kansas Pacific 1953

Downloaded from
YTS.MX

Official YIFY movies site:
YTS.MX

Översättning: Mikael Fröling
Svensk Text, Stockholm

Under åren före inbördeskriget
delades "det blödande Kansas".

Det blev en gränsstat
som inte tillhörde någon sida.

Kansas höll på att slitas i stycken.
En järnväg mot väster skulle byggas.

Den skulle kunna äventyra
konfederationens framtid.

Den skulle bli viktig
för unionens militära styrkor.

Vissa sydstatsgrupper gjorde därför
allt för att förhindra bygget.

Nordstaterna gjorde
allt för att få den klar.

Det här var före krigsutbrottet.

Ingen sida hade alltså
rätt att ta till vapen.

Vad är det?

LINCOLN VALD

Nya upplopp i Kansas.

Sex senatorer lämnar senaten.

Nya upplopp i Kansas. De gör sitt
bästa för att starta ett krig här.

Vissa försöker förhindra det.
Frågan är bara vem som gör vad.

Och senatorer som bara går.
Det här landet faller i bitar.

Nej, det behövs mer än gräl för det.

Och även om det blir krig,
så kan det bara sluta på ett sätt.

De förbannade stinkråttorna!
Om jag bara fick tag i en av dem...!

Titta, Cal.

-Kom hit!
-De kan inte höra dig.

Den gamle ser ut som gubben Bruce.

Ja, ingen annan blir så arg.
De andra har vant sig.

-Vi skulle inte döda nån, Janus.
-Jag dödar ingen.

Tillbaka till loket!

Ta oss härifrån, Smokestack.
Det här ska mr Johnson bli varse!

Jag kan inte bli klar till mars
om jag inte får militärt understöd.

Vi är inte i krig. Därför kan vi inte
skicka trupper till Kansas.

De som förstör rälsen borde få veta
att armén stöttar Kansas Pacific.

De kan öppna eld.
Den som börjar skjuta startar kriget.

Vi vill få järnvägen klar så vi
kan få fram utrustning till forten-

-innan vi råkar ut för
ett väpnat anfall från sydstaterna.

Kör till. Jag får försöka
fortsätta arbetet utan soldater.

Be kapten Nelson stiga in.

-Vem är kapten Nelson?
-En av våra bästa arméingenjörer.

-Ni ska få låna honom.
-Min platschef är den bäste.

Nelson kommer inte att störa er,
men han kommer att få banan klar.

Vi behöver minst en tropp,
och ni ger mig en man!

-Han har väl bara byggt gångbroar.
-Järnvägen är ett militärt projekt.

-Kapten Nelson enligt order.
-Lediga. Trevligt att ses igen.

-Det här är mr Sherman Johnson.
-God dag.

Kapten kommer naturligtvis
att vara civilklädd.

Ni ska presentera honom
som en civil ingenjör.

-Som ni vill, general.
-Till saken.

Ni har alltså kommit hit.
Stämmer det?

Ja, vi är två mil väster om Rockwood.

Vi fick avbryta bygget för
sex veckor sen - nu står det stilla.

Ska du dricka kaffet, eller ska du
röra i det tills det dunstar bort?

Det var en god lunch, miss Barbara.
Jag går ut och putsar loket.

-Igen?! Du sliter ut det.
-Då hugger jag ved till miss Barbara.

Det vore snällt, Gus.

Jag ska krossa pipan med en slägga.
Jag hoppas du har den i munnen då.

Jag har väntat på det i 22 år,
ditt eländiga irländska kryp.

-Du är avskedad.
-Jag sa upp mig för två timmar sen.

När dagens konversation är över,
kan ni väl spela schack.

Schack...!
Jag hjälper dig med disken.

Casey hör aldrig av sig före tolv.

-Han är väl ensam och pratsjuk.
-Ja, det kan inte vara nåt viktigt.

Rockwood har fått telegram
från Washington.

-Jag känner ingen i Washington.
-Ska de skicka tillbaka det?

Säg åt Casey att öppna det
och skicka hit det.

Det har jag gjort. "Anställ så många
ni kan och börja bygga igen."

-Det här har vi väntat på!
-Det kommer mer.

John Nelson
kommer till Rockwood i dag.

Nelson tar över
hela ansvaret för bygget.

Hälsningar Sherman Johnson.

-Vad? Du måste ha gjort fel, Barbara.
-Nej, pappa.

Så kan han inte göra! Jag har lagt
räls i 20 år! Ingen ska lära mig det!

-Jag accepterar det inte!
-Det här är ett hemskt jobb.

-Och Johnson visste det från början.
-Han behöver mig inte längre.

-Nu låter han nån annan ta över.
-Du är fortfarande chef, Cal.

När ingenjören ser hur bra
allt fungerar kommer han att...

Ingenting har fungerat bra hittills.

Du borde bo österut
och ha det lite bekvämt, pappa.

Det är du värd efter 20 år,
och där finns gott om arbeten.

Jag borde ha lyssnat på dig tidigare.
Vi lämnar det här stället genast.

-Sätt i gång och packa.
-Jag har inget att packa.

-Och jag tänker inte flytta.
-Vad sa du...?!

Jag tänker inte flytta. Jag har
jobbat för Johnson lika länge som du.

Han är en klok man och en bra chef.

Han gör inget utan orsak.

Dessutom har jag inte för vana
att avbryta nåt jag har påbörjat.

Vi har arbetat ihop i drygt 20 år.
Visst finns det jobb österut-

-men det kommer att
kännas konstigt utan dig.

-Jag kommer att sakna er båda.
-Han försöker få dig att ångra dig.

-Han kommer att följa med.
-Nej! Jag har aldrig hoppat av nåt.

-Det har inte du heller, Cal.
-Det här är skillnad.

Landet håller på att rämna och
Kansas Pacific kan bli räddningen.

Men du vill sluta
för att det kommer en ingenjör.

Det är väl nån spoling som tror att
man bygger järnväg med räknesticka.

Han lär behöva all hjälp han kan få,
så jag stannar.

Det ligger nåt i det.
Johnson måste ha en anledning.

-Och det kan bli krig.
-Börja inte prata om kriget.

-Varför oroa sig för det nu?
-Då kanske det inte blir nåt krig.

-Du kommer att stanna.
-Smokestack har nog rätt.

Vi har tagit hand om gröngölingar
förr. De lugnar sig snart.

Kör till,
men du måste lova mig en sak.

Om han bråkar, så far vi.
Ingen ska få köra med dig.

Har du sett nån
komma undan med det?

Förutom du och din mor.

Smokestack! Värm upp skrothögen
och kör oss till stan!

Du hörde vad han sa, Gus.
Tänd i pannan - här ska jobbas!

Då kör vi, Smokestack!

BYGGET INSTÄLLT TILLS VIDARE

-God eftermiddag.
-Fyll i formuläret.

-Enligt tavlan står arbetet stilla.
-Det börjar när chefen kommer.

Det borde börja nu.
Det lär vara svårt att hitta rallare.

-Vill ni ha jobb eller inte?
-John Nelson var namnet.

John Nelson... Jag kände
några Nelson i Providence.

Men de var rödhåriga.
De måste tillhöra en annan släkt.

Jag är den nye ingenjören.

Jag förstår. Då måste ni vara den
som mr Johnson telegraferade om.

-Just det.
-Slå er ner.

-Var finns mr Bruce?
-Han kommer snart. Ni hör loket.

Tänk på att det är svårare
att hitta telegrafister än rallare.

Det ska jag ha i åtanke.

-Varsågod.
-Nej, varsågod.

-Vad vill ni?
-Bli av med dig och dina rebeller.

Jag bor här, och jag stannar här.

-Vad pågår här, Casey?
-Där är den nye ingenjören.

Han använder ingen räknesticka nu.

Tack. Jag heter Bill Quantrill.
- Vad trevligt att se dig, Barbara.

Här är mr Bruce och miss Bruce.

-God dag. Vad gällde det här?
-Bara ett vanligt slagsmål.

Mr Quantrill överfölls av tre män,
så jag hjälpte honom.

-Vad gällde det?
-Vissa här vill att jag ska flytta.

Corman! Gick det bra?

Ja, men om han är er nye ingenjör,
så tänker inte jag jobba med er.

-Arbetade han för er, mr Bruce?
-Ja, en av mina bästa förmän.

Det går hett till i Kansas. Jag är
sydstatare och det står jag för.

-Jag förstår.
-Adjö, Barbara. - Mina herrar.

-Nu tänker de börja bygga igen.
-Vänta bara tills vi sätter i gång.

Max, ta med dig Stone, Morey och
Janus och sök jobb som rallare.

Gå dit en och en.

-Vem är den här nye Nelson?
-Jag vet bara att han är ingenjör.

Ni ska hålla ett öga på honom.
Han kan nog ställa till besvär.

-Vi kan nog vara värre.
-Det är möjligt.

Men ingen får lägga märke till er.

Du öppnade ju eld mot Bruce.
Det var inte så klokt.

Nordstatsuniformer är lätta
att träffa.

Ni ska inte starta ett krig.
Vårt jobb är att försena bygget.

Ju mer vi sinkar nordstaterna,
desto bättre för konfederationen.

Våra insatser är viktiga -
mycket viktiga. Glöm inte det.

Jag avgör när vi ska börja skjuta.
Till dess måste ni lyda order.

Har ni något att invända?

Nej, men vi är lite ivriga.

Oroa er inte. Vi kommer kanske
att få för mycket av det goda snart.

Lycka till. Vi ses i morgon kväll.

RALLARE SÖKES

Vi börjar i morgon bitti kl. 7.

Fyll i formuläret och skriv under.

Vi börjar kl. 7 i morgon. Nästa!
- Fyll i formuläret och skriv under.

-Det verkar gå lätt.
-Ja, lönen och maten är bra.

-Problemet är att behålla dem.
-Vila ett tag. Jag tar över.

Som ni vill.

Fyll i och skriv under.

"Joe Farley."
Vi börjar kl. 7 i morgon bitti.

Ett ögonblick, Joe. Du ser ut att ha
sysslat med jakt och fällfångst.

-Det stämmer.
-Ta med dig geväret i morgon bitti.

-Men där finns bara lite harar.
-Jag vill ha dig som järnvägsvakt.

-Du får samma lön. Vad sägs?
-Kör till, det gör jag gärna.

Om du känner nån med ett bra gevär,
så skicka dem till mig.

-Vad ska det här betyda?
-De behövs för att skydda järnvägen.

-Hur många vakter tänker ni anlita?
-40 eller 50, om det behövs.

Inser ni vad det kostar med hästar,
ammunition, mat och lön...?!

-Vårt jobb är att bygga en järnväg.
-Sätt fart. Vi har inte hela dan.

Fyll i och skriv under.

-God morgon, Barbara. En fin dag.
-Det har jag inte märkt.

Synd.
Solsken och vackra flickor hör ihop.

-Förlåt, Fred.
-Se dig för, din klumpeduns.

-Bort med tassarna.
-Återgå till arbetet. Sätt fart!

Ett ögonblick!

-Försvinn! Du får sparken.
-Så bygger man ingen järnväg.

-Han snubblade ju bara.
-Det var avsiktligt.

-Varför skulle jag...
-Försvinn, innan jag kastar ut dig!

Om nån av er ser honom här igen,
så skjut honom!

Om nån mer vill försena arbetet,
så kan han gå nu.

Bra gjort, Gus.
Du räddade en mans liv.

Nelson!

Det har hänt mycket sånt.
Jag trodde det var otur.

En del kanske, men inte det här.

-Jag ville inte köra över er.
-Inte...?

Nej, ni är ju chef här.
Jag är bara ingenjör.

Vad han än är, så borde vi haft
en sån för längesen.

Sex gånger nio är femtiofyra.
Sex gånger tre är arton.

-Plus fem blir tjugotvå.
-Tjugotre.

Fem plus ett är sex,
plus två är åtta.

Vi behöver 834 sliprar i veckan
förutsatt att ingen slutar.

-Eller får sparken av ingenjören.
-Han gjorde rätt.

-Vi behöver bli kvitt bråkstakarna.
-Men inte misshandla dem.

Du har vuxit upp i en järnvägsvagn,
men du begriper inte allt.

-Han är bara ute efter ditt jobb.
-Inte alls.

Om du lyssnar på mig, så....

Kom in.

-God kväll. Jag vill tala med er.
-Slå dig ner.

-Barbara, Nelson vill nog ha kaffe.
-Ja tack.

-Tack, Barbara.
-Varsågod.

Jag vill veta
vad ni tycker om min idé.

Om vi kan bygga en kran med block
och talja, så går det fortare.

För att lägga rälen på plats?

Det krävs fem sex man
för att bära varje räl.

En man kan sköta kranen och en styr.
Då får vi fyra fem man över.

Det borde fungera. Jag ska se till
att du får vad du behöver.

Vi ska ändå hämta material.

-Vad bra!
-Trodde du att jag skulle säga nej?

-Ja, det gjorde jag.
-Vad hade du gjort då?

-Jag vet inte.
-Jo, du hade byggt dem ändå.

Jag vill inte bråka med er.
Jag vill bara få järnvägen klar.

Jag gillade inte att Johnson
skickade hit nån som skulle ta över.

Men han skickade rätt man.
Vi kommer att trivas ihop.

-Det tror jag säkert, sir.
-Allra helst om du slutar säga "sir".

Det här är inte armén.

Säg bara vad ni behöver,
så ska jag telegrafera till Casey.

Jag behöver ett dussin två-tum-fyra,
åtta fot långa.

Ett dussin två-tum-tolv,
tio fot långa.

Hundra fot entums-rep.
Här finns gott om kätting.

Om jag behöver virke,
kan jag ta sliprar. Det är allt.

Jag vill prata med dig, Barbara.

Jag trivs med både dig och din far.
Jag hoppas att vi kan bli vänner.

-Varför skulle vi inte bli det?
-Jag är inte ute efter din fars jobb.

Han vet det. Vi vill båda få Kansas
Pacific klar så fort som möjligt.

-Och samtidigt vill ni göra karriär.
-Nej.

Jag är bara ingenjör
och jag behöver all hjälp jag kan få.

-Om ni är missnöjd med mitt arbete...
-Jag försöker bli vän med dig.

-Men det är svårt.
-Förlåt mig.

Jag har inget emot er, men ni
är ju här för att ersätta min far.

Den saken är uppenbar,
även om far inte vill inse det.

Men han är sårad
och det gillar jag inte.

Jag försöker övertala honom
att flytta härifrån.

-Men hans arbete här är uppskattat.
-Jag önskar att jag kunde tro er.

Snart kommer du att tro det,
och måtte det bli snart.

För då kan vi bli vänner,
och det vill jag hemskt gärna.

God kväll, mr Nelson. Jag tänkte
skicka ut fyra man för att spana.

Det blir bra. Det låter som om
du har militär erfarenhet.

Jag har stridit med Winfield Scott.

Du har ridit hela dan.
Låt mig sätta ut vaktposterna.

Säg till kocken
att hålla kaffet varmt hela natten.

Den här Nelson...

Jag har aldrig sett en ingenjör
som kan rida så.

-Tror du samma sak som jag?
-Ja, men det håller vi tyst om.

God natt, Cal.

"Vi behöver 850 sliprar, 150 räler,
25 lådor dynamit, 200 fot stubin"-

-"tio släggor,
tolv två-tum-fyra, åtta fot långa"-

-"tolv två-tum-tolv, tio fot långa
och hundra fot entums-rep."

-Dynamitbeställningen låter bra.
-De beställer mycket material.

-Vi kanske ska anfalla tåget.
-Nej, jag har andra planer.

Du har rätt, Janus.
Dynamiten låter intressant.

Ja, om Nelson satt på den,
och jag hade en tändsticka.

Vi ska försöka hindra bygget
utan blodsutgjutelse.

-Huvudsaken är att vi hindrar det.
-Angående dynamiten...

De hämtar den i morgon.
När de lastar av vill jag att ni...

-Det går bra, John.
-Vi kan nog hålla den här takten.

Åtminstone tills vi når bergen.

Vi behöver inte spränga en tunnel.
Om vi viker av norrut-

-så kan vi utnyttja terrängen.
Det finns ett pass här uppe.

Vad bra. Det är alltså där
du har varit hela förmiddagen.

-Jag ska ge dig ett råd.
-Vad då?

Jag hade inte ridit ut ensam
utan att vara beväpnad.

Du har kanske rätt.

Den norra svängen kräver fler sliprar
och räler än vad jag har planerat.

Ja, de här kurvorna
gör sträckningen 600 meter längre.

-Vi behöver alltså 248 räler till.
-Det ordnar jag.

Där har vi Smokestack.
Han kommer alltid i rättan tid.

-Var har du hållit hus?!
-Sluta tjata, och lossa dynamiten.

Den gör mig nervös.

Hjälp mig med de här!

Ställ dem på kärran!

Vad sysslar du med?!

-Bort med tassarna!
-Super du på arbetstid?!

Han är död, återgå till arbetet.

-Vi ska bygga en järnväg.
-Jag slutar.

-Jag ser till att det inte upprepas.
-Hur då?

Vi bär bort dynamiten från spåret.

Ni får ledigt resten av dan.
Vi ses i morgon.

Dynamiten kan explodera ändå.
Jag är rädd. Jag slutar.

-Jag också.
-Jag stannar. Lönen är bra.

-Tack.
-Livet är viktigare för mig.

-Nu ligger vi illa till.
-Jag hörde ett skott innan det small.

-Ingen olycka...!
-Slagsmålet var nog arrangerat.

-Jag ska få dem att prata.
-De har hunnit långt nu.

Vi får vänta till i morgon
och se hur många som stannar.

-Men de som gjorde det här...!
-Frågan är vilka som ligger bakom.

-Vilka då?
-Någon vill inte få banan färdig.

Allt är organiserat.
Sabotagen, hoten och allt.

-Och nu har en man dött.
-Kriget verkar ha startat.

Det här är värre. I krig vet man
åtminstone vem man slåss mot.

Max och jag smet under tumultet.
Allt gick som du hade planerat.

-Flera sa upp sig direkt.
-De har bara halva styrkan kvar.

Vi fick inte all dynamit.
De har några lådor i verktygstältet.

Det vore synd att inte använda den.
Jag vill se loket sprängas i bitar.

Hej, John.
Lönerna ska betalas ut i morgon.

Då tar vi tåget till stan i kväll
och reser hit med pengarna i morgon.

-Barbara ska flytta till Rockwood.
-Hur sa...?!

Du får byta jobb med Casey.
Det är för farligt här ute.

Jag har stannat för fars skull.

Men om ni skickar i väg mig,
så slutar jag! - Vad säger du, far?

-Du förstår inte det här.
-Jo, det gör jag.

Mr Nelson låtsas att han vill hjälpa
oss, men han vill att vi slutar.

-Han får som han vill. Vi flyttar.
-Nej, vi behövs här båda två.

Vi måste bli klara
innan det blir krig.

Vi måste förbereda oss på
att det kan bli krig.

Kansas Pacific är nödvändig för att
armén ska kunna hålla sina fort.

-Armén...?! Men när...
-Armén skickade hit honom.

Jag fick inte säga nåt. Jag vet inte
hur din far fick veta det.

-Jag gissade bara.
-Huvudsaken är att vi behöver dig.

Jag visste inte...
Jag trodde att det bara var prat.

-Jag hoppas att du har rätt.
-Jag också.

Jag ställer naturligtvis upp.

God natt.

John...

-Kan jag inte få stanna ett tag?
-Det var det trevligaste jag hört.

-Jag får alltså stanna?
-Du säger inte "mr Nelson" längre.

-Låt mig få stanna.
-Det är för farligt, Barbara.

Jag vågar inte riskera
att nåt skulle hända dig. God natt.

God natt, John.

Här är det, Janus.

Det räcker.

Vi sticker!

Ta hand om honom.

Visa mig händerna,
och öppna sadelväskorna.

Öppna väskorna,
annars sätter jag en kula i dem.

Ni får fem sekunder på er. En...

...två...tre...

...fyra...

...fem!

Nej, jag ska öppna.

-Vad pågår här?
-De har stulit vår dynamit.

Den tredje mannen ligger på prärien.

Flera av er
slutade ju efter dagens olycka.

Jag betalar dubbel lön
om ni stannar tills vi når Colorado.

Jag vet inte vad de andra tycker,
men jag gillar er stil.

-Jag också!
-Tack, vi ses i morgon bitti.

Jag bjuder laget runt.

-Jag är skyldig dig ett glas, Nelson.
-Kör till.

-Bourbon, Jack.
-Detsamma.

-Skål för dig.
-Tack så mycket.

Jag har en känsla av
att du är misstänksam mot mig.

-Du misstänker väl inte mig?
-Det får vi inte hoppas.

Två män dog i dag. En av mina...
och en av någon annans.

Tänk om du hade skjutit
på dynamiten. Hade du gjort det?

Du går långt för att
sätta fast tjuvar. Du är farlig.

Det finns de som
är betydligt farligare.

Tack för drickat.

KANSAS PACIFICS LÖNEKASSA

Det räcker. Göm er!

-Vad står på?!
-Stenblock!

Se upp!

Tillbaka, Gus!

Skjut. De kan inte komma undan.

Ner!

Orkar loket knuffa undan stenarna?

Då måste vi köra så långsamt
att de kan skjuta in i hytten.

-Orkar du köra?
-Jag ska försöka.

-När de passerar kan vi skjuta dem.
-Men lönekassan, då?

Det är Nelson vi vill åt.

Nu kommer loket,
men jag ser inte Smokestack.

Nelson är ensam i hytten.
Något måste ha hänt!

Det är armen, Cal. Gus är död.

-Jag kör Smokestack till doktorn.
-Nej, telegrafera efter en.

Det här var illa.
Gus dödad och Smokestack skadad.

-Han kommer att klara sig.
-Vad blir det härnäst?

Ingenting.
Vi fördubblar bevakningen nu.

Sen börjar vi jobba igen.

-Vem är det?
-Mat till fångarna.

Ställ det på bordet.

Upp med händerna!

Flytta på dig.

Ta hans revolver.

Vi sticker!

-Några problem?
-Vi var tvungna att döda sheriffen.

-Var är Stone och Morey?
-Nelson dödade dem.

Han har förstärkt bevakningen nu.

-Ska vi bara titta på när de bygger?
-Vi kan rekrytera fler män.

Det ska vi, men jag har
nya planer för järnvägen.

Spår är en sak,
men tåg är nåt helt annat.

Låt dem bygga. De är för många
för att vi ska kunna anfalla dem.

Men när första tåget kommer
så skjuter vi det med artilleri.

Vi kan skjuta från ett av passen.

Ska du stjäla kanoner
från nordstaterna?

Nej, jag ska rekvirera dem
från sydstaterna.

Du lyckades, pappa!

Gratulerar, John.

Vi borde skåla. Det är inte
varje dag en järnväg blir klar.

Du har fått telegram.
Ett tåg är på väg från Kansas City.

Vi blev klara i grevens tid.

Till John Nelson. Ammunitionståg
på väg längs Kansas Pacific.

Gratulerar till ett gott arbete.
General Winfield Scott.

-Blir det snart krig, John?
-Det ser så ut.

Gör er redo.

Färdiga. Eld!

Vi lyckades!

Nu måste kanonerna härifrån.

-Här är det. Såg du några spår?
-Nej. De måste ha sopat igen dem.

-Blir det inte fler?
-Alla är rädda för kanonerna.

-De skjuter bara på tåg.
-Jag kunde bara övertala de här.

Spåret måste lagas. Kom.

-Och Quantrill...?
-Ingen har sett honom på veckor.

-Hur står det till, Stan?
-Bra, kapten...Nelson.

-Vad gör du här?
-Generalen vågar inte telegrafera.

-Jag ska informera om nästa tåg.
-Vi måste hitta kanonerna först.

Enligt er skulle banan vara lagad
på en vecka.

Det är i morgon. Då kommer tåget.

-Ammunitionståg igen?
-Ja, och fler soldater.

Vi kan inte vänta längre.

Joe, ta med dig
sex man som kan skjuta.

Ska vi leta efter kanonerna? Jag vet
några som gör det med glädje.

Förutom den kullen, så finns det
bara ett ställe de kan vara på.

-Kanonerna kommer att stå där.
-Jag vet var det är.

Vi ses här i morgon bitti.

Stan, jag har en idé. Återvänd till
Kansas och håll kvar tåget...

-Det är omöjligt.
-Det tar inte lång tid. Titta här...

Stanna! Låt era hästar vila sig.

Vi kan snart se passet.
Där kan vi inte vila om kanonerna...

Det är Smokestack som kör.
Inte undra på att det går undan.

Titta!

Öppna eld!

Använd gevären!

Upp med dig!

Ta hand om honom.

-Vi fick allihop.
-Hur känns det, Joe?

-Det gjorde du bra.
-Tack, sir.

-Kriget är bättre än din sura pipa.
-Håll klaffen!

-Farväl. Jag kommer tillbaka.
-Jag väntar. Då ska vi gifta oss.

Tag plats!

Måtte han återvända snart så vi kan
bygga en järnväg över hela landet.

Han lär komma tillbaka.