All language subtitles for Night.Shift.2018 .1080p.web .h264-Swiss

Hjälp!

Snälla, hjälp mig!

Hjälp mig!

Hej Amy.

Jag trodde inte jag skulle hinna prata
med dig innan du gick till college.

-Nu är jag här. Vad är det?
-Lamporna stod på där nere igen.

Jag vet att du inte gillar mörkret,
men elräkningen kommer bli massiv.

Jag vet, förlåt. Jag gillar
verkligen inte mörkret.

Jag vill inte vara jobbig.

Kan du inte bara sträcka dig
in och stänga av ljuset?

Jag ska försöka. Förlåt, jag
har alltid varit sån.

Jag börjar mitt nya jobb i kväll.
Jag kompenserar för det jag förbrukat.

-Tack, Amy. Ha en bra dag på college.
-Tack detsamma. Hej då.

Professorn.

-Abbey, amerikanska studenten, va?
-Hälften irländsk, hälften amerikan.

-Jag heter Amy.
-Jag är James. Vi titulerar inte här.

Du bad oss välja en konstnär
eller författare att studera.

-Jag vill välja nån från Limerick.
-Det är en bra metod.

Det finns många kreativa från Limerick.
Frank McCourt, författaren.

Richard Harris, Hollywood-skådis.
Alla känner redan till dem.

Om du vill lära känna stan, tala
med folk. Lyssna på deras historier.

Du kanske upptäcker
nästa stora författare.

-Några förslag var jag ska börja?
-Nej, då blir det ju nästan min uppsats.

Det är en stad med en intressant
historia. Stor konst har gjorts här.

Det har hänt hemska saker också.

Skriv inte om nån skulptur du sett
på ett galleri bara.

-Ge mig nåt annorlunda.
-Okej. Tack.

-Jag blir nog lite sen i morgon.
-Har ni studenter svårt att komma upp?

-Man går väl inte ut på onsdagskvällar?
-Nej, jag ska inte ut.

-Jag har ett nytt jobb. Det är nattjobb.
-Står du på andra sidan baren?

Inte direkt. Det är Limerick Hotel.

Hoppsan.

Om du verkligen vill... Ursäkta mig.

-Bli inte för sen.
-Tack.

-Hej, gumman.
-Hej, mamma.

-Vi saknar dig jättemycket.
-Jag har bara varit borta en månad.

-En månad i Irland. Vi saknar dig.
-Jag vet.

Jag saknar er båda också.

-Är dina kusiner trevliga?
-Ja, jag gillar dem.

Det tar en stund att vänja sig. De har
slang för allt här, men jag gillar dem.

Du vet du hur jag haft det
med din pappas accent.

-Har du börjat på nya jobbet än?
-Nej, jag börja ikväll klockan 10.

-Det är vanliga nattsysslor.
-Är inte det väldigt sent?

Nej, jag slutar klockan sex och
föreläsningen börjar klockan ett.

-Jag är tuff, som du.
-Vi är så stolta över dig.

Tack, mamma. Jag älskar dig.

Nya tjejen!

Hej, du... Nya tjejen.

-Hej, ursäkta. Jag är Amy.
-Adam.

Låt mig visa dig sysslorna.
Det här är gästtelefonen.

Det här är telefonen ut.

Den används sällan, om inte nån
galning ska boka mitt i natten.

Vi behöver bara svara i telefonerna,
gå upp med beställningar till gästerna.

-Okej.
-Det är inte många här. Det blir lugnt.

-Är du amerikanska?
-Ja, det är jag.

Jag kan inte skilja på
jänkare eller kanadicker.

Förlåt, det är som när folk säger att
Irland är en del av UK.

-Är det inte det?
-Det beror på vem du pratar med.

Smart. Vad gör du här förutom att
ifrågasätta vårt oberoende?

Jag läser en konstexamen.

-Har du jobbat här länge?
-Alltför länge.

Ända sen de öppnade på nytt.
Oj, nu har du jobb.

Receptionen.

Ja, inga problem. Jag kommer med
dem om några minuter. Tack.

Nu fick du koderna till bomben.
Vad ville de?

Rum 537 vill ha extra badlakan.

Det är nog en gammal gubbe.
Låt mig kika...537.

Japp, en gammal stöt.
Jag visste det.

Det vill alltid ha nya badlakan.
Jag vill inte fråga varför.

-Vad väntar du på?
-Badlakan...?

Visst ja. Här är ditt nyckelkort. Det
öppnar alla dörrar. Det är den dörren.

Ta den här. Jag ringer
om du fastnar.

Okej då.

Jösses. Varför måste jag hämta dem?

Du måste prata in i walkie-talkien.
Jag ser dig i kameran.

Varför är du så nervös?
Är det för hotellets skull?

Jag gillar inte att vara ensam här.

-Vadå, hotellet?
-Hotellets historia, morden.

-Jättekul.
-Det är sant. Det var ett tag sen...

-Sluta, Adam.
-Det var länge sen det hände.

Bu! Till nästa gång.

Är vi vänner?

En går upp, en går ner.
Slöa och irriterande.

Nu borde du säga nåt
smart, typ: Precis som du.

-Slö och irriterande.
-Det var inte smart.

Hallå? Det är Amy från receptionen.
Jag har handdukarna.

Sir?

Adam...? Gästen öppnar inte.

-Lämna dem utanför dörren.
-Jo, men han mumlar, men svarar inte.

-Och?
-Han kanske inte mår bra.

Det är nog ingen fara. Han kollar på
tv eller pratar i mobilen.

Eller så gör nåt snuskigt i badrummet.
Lämna dem handdukarna där bara.

Okej.

Åh, bra. Här är handdukarna.

-Det är din tur om en stund.
-Varifrån får du alla nötterna?

I minibarförrådet.

-Tar du dem bara.
-Vem tror du äter dem från minibaren?

Ingen betalar en femma för
en påse nötter.

-Så du tar dem bara.
-De köper dem...och jag äter dem.

Fan!

-Sir, hur kan jag hjälpa er?
-Jag vill ha ett rum för i natt, tack.

Självklart. Fyll i den här.

Ursäktar ni mig en stund?

Gå in och hämta lite från minibarförrådet.

Då kommer han inte att berätta
om vilken röra det var här.

Tack.

Här är nyckelkortet.
Rumsnumret står där.

Vi uppgraderade dig till sviten gratis.

Här är lite gåvor som
ursäkt för förseningen.

-Ett komplement, självklart.
-Nej tack.

Trapporna ligger här.

Slö och irriterande, eller hur?

Slö och irriterande, ja.

-Märkte du nåt märkligt med honom?
-Inte direkt.

Att checka in mitt i natten
utan att ha bokat.

Nej, inte det. Han hade inget bagage.

Sätt på locket snabbt!

Ta ner den. - Receptionen.

Ja, det tror jag. Jag kollar borttappat
och kommer upp med en, okej?

Tack, sir.

Det var mannen från tidigare.
Han letar efter en mobilladdare.

Jag kollar i borttappat. Ta ner
den till soptunnorna. Det är äckligt.

-Jag vet, men vart ska jag?
-Till höger vid förrådet.

-Är det mörkt?
-Nej, det finns lampor.

-Herregud, vad hände?
-Det var nån som jagade mig.

-Är du okej? Gjorde han det där?
-Nej, jag ramlade i det.

-Rörde han dig?
-Nej, han jagade mig.

-Hur såg han ut?
-Han var blek och hade skäggstubb.

Äckligt. Det är den
där hemlöse killen igen.

Nej, han var läskig, som det
var nåt fel på honom.

Det är inte första gången. Han letar i
soptunnorna efter sånt gästerna lämnat.

Jag tar hand om det här.
Gå in i ett ledigt rum och tvätta dig.

Rum 509 är tomt. Gå upp och tvätta dig.
Jag fixar te tills du är tillbaka.

-Klarar du dig ensam?
-Absolut. Vi är snart ärkefiender.

Här har du.

Okej, pucko!

Herregud.

Ditt snuskiga svin.

Tre timmar till.

Morden på Limerick hotell.

Adam?

Adam?

Om det inte är du,
så måste komma upp hit snabbt.

Hallå?

Om du inte är gäst här måste
jag be dig gå.

-Jösses!
-Förlåt, jag trodde att killen kommit in.

Sluta, jag sa ju att han aldrig
kommer in här.

Herregud. Jag är ledsen.

-Var kom du ifrån?
-Allvarligt?

Jag letade efter
varningsskylten för blött golv.

-Jag tror jag såg en i förrådet.
-Det är nog bäst att jag hämtar den.

Vi tar en kopp te.
Låter det bra?

Hittade du honom?
Nej,

Han har varit här sen innan jag
började här. Han är ofarlig.

Han plockar bara mat och
skräp från soptunnan.

-Han skulle inte skada dig.
-Han jagade mig, Adam.

Jo, men...jag vet inte.

Du har inte upplevt Irland innan du
druckit en kopp te och en sån här.

Jag vet att du haft en jobbig första dag.
Det är inte alltid så här.

Det är ett lätt jobb.

Jag kollade upp det...
Morden.

-Det behöver du inte veta.
-Jag trodde du drev med mig.

-Nu vet du.
-Hur kunde man öppna det igen?

Folk glömmer. Turisterna
känner inte till historien.

-Det är lätt när det handlar om pengar.
-Det är hemskt.

-Den där hissen...
-Jag vet.

Det var det enda de inte ersatte
när de byggde om.

Det är för dyrt.

De gjorde rent och renoverade den,
men de satte inte in en ny.

-Finns det rester från morden kvar?
-Allt med blod har tagits bort.

De bytte mattor och satte
upp nya tapeter.

De fick en präst att välsigna stället.

-Varför gjorde de det?
-Irland.

Man måste i princip
bikta sig för att skita.

Varför välsigna?

Vill du verkligen veta?

Okej...

Efter de tog ut kropparna
upptäckte de märkena på huden.

Han hade skurit ut inälvorna i
nån form av rit.

Kyrkan försökte mörka det, men...

...nån släkt till nån av prästerna
fick reda på det...

-Killen, då? Hittade de honom inte?
-Ingen vet var han är.

Alla hade sina teorier. Utomjordingar
som öppnar nån portal till helvetet, typ.

En annan menade att han gömde
sig här och dog i en vägg.

Det är bara skitsnack.

Jag tror att han dödade den sista
i hissen...och sen ingenting.

Helvetets portar öppnades inte och
han steg inte upp till nån högre sfär.

Han panikade, städade upp
och gick ut genom dörren.

Nu jobbar han med nåt skitjobb och
väntar på att stiga upp.

Det känns inte rätt att vara här.
Det är nåt som inte känns bra.

Amy, du jobbar natt.
Du är trött.

Det påverkar folk på olika sätt.
Det är ett ganska stort hotell.

Lampor går sönder, dörrar knarrar.
Du måste komma över det.

Allvarligt? Jag har blivit jagad
och skrämd och...

...nedsölad med skit. Det hade säkert
legat sen ditt sista skift.

Och du lät mig göra allt jobb
medan du lekte med nötter.

Ändå är jag kvar.
Jag har nog kommit över det.

-Nej, det har jag inte.
-Okej, jag har inte varit schyst.

Jag slutar att köra med dig
och jag tar hand om skiten.

-Jag försökte få in dig i jobbet.
-Jag tror jag är inne i jobbet.

Helt ärligt hade jag blivit jävligt
skraj om det var min första dag.

Bra. Vi är vänner.

Kanon.

Hur äter man den?
Suger man eller biter man?

Det är upp till dig. Vill du suga i dig
det goda direkt eller spara det till sist.

Jag skurar golvet och torkar golvet.
Jag är upptagen i två timmar.

Äntligen låter det vettigt.

Hallå...? Amy, älskling. är du okej?

Jag vet inte.
Det har varit en jobbig dag här...natt.

Jag vet att det är jobbigt.
Det måste vara mitt i natten där?

En hemlös kom in och jagade mig så
jag ramlade och sabbade arbetskläderna.

Killen jag jobbar med håller på och
skrämmer mig. Jag vill bara gå hem.

Låt honom inte skrämma dig.
Du är bättre än så.

Jag kollade upp det han sa. Det har
skett hemska mord här för tio år sen.

De stängde stället och öppnade det
på nytt för några år sen.

Jag klandrar dig inte för att du är rädd.

Det är inte värt pengarna.

Försök att klara natten så kan
du byta till dagskift i morgon.

Ja. Tack, mamma.

-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig också.

Gör mig en tjänst. Ring mig i morg...

Bara klara natten. Håll dig
vaken. Vänta tills i morgon.

Du grejar det.

Receptionen.

Nej, sir, vi har inte glömt det.
Ett ögonblick.

-Laddaren?
-Helvete. Kolla lådan.

Ett ögonblick, sir. Jag tror...
Ja, vi har en. Jag kommer direkt.

-Och så går jag.
-Ingen fara. Jag tar det.

Jag somnar bara här.
Fortsätt att städa.

-Är det okej? Glöm inte walkie-talkien.
-Nej, det kan du lita på.

Om han är knäpp, så ringer jag.

Hej! Adam sa att vi var ensamma i natt.
Jag är Amy från receptionen.

Miss?

Miss?

-Miss?
-Förlåt. Varsågod.

Tack. Vänta, den funkar inte.
Den är inte irländsk.

-Det är tre stift, inte två.
-Jag vet hur man får det att fungera.

Får jag försöka?

-Mobilen?
-Tack. Jag uppskattar det.

Inga problem.

-Vilken jävla dag.
-Samma här. Min första natt.

-Jag försöker vänja mig.
-Det verkar som ingen av oss får nån sömn.

Jag längtar efter att få
slockna på sängen.

-Varför är du vaken?
-Min fru har lämnat mig.

Jag var tvungen att gå ut.
Jag är för upprörd för att sova.

Är du okej, Amy?
Inget tafsande, får jag hoppas.

Jag mår bra, Adam.

-Ursäkta honom. Han är en idiot.
-Jag fattar. Tack för laddaren.

Om du behöver nåt är det
bara att ringa.

-Adam, allt ljus har gått här uppe.
-Lugn. Jag är kvar tills du är i hissen.

Städerskan måste ha släckt på vägen ner.

-En gäst?
-Nej, jag mötte en städerska.

-De jobbar inte natt.
-Jag såg henne definitivt.

Jag ska dubbelkolla schemat.

Snälla, hjälp. Hon blöder.

Snälla, hjälp.

Hon är döende.
Hämta handdukarna.

Håll den mot halsen...så här.

-Amy? Hallå?
-Ring ambulansen. En kvinna förblöder.

-Vad fan händer?
-Ring ambulansen nu!

-Vad händer?
-Hjälp, hon blöder.

-Vad är det för fel på dig?
-Svara, Amy.

Kom igen!

Amy? Hallå? Hör du mig?

Amy! Prata då!

Hör du mig, Amy? Amy!

Vad är det som händer?

Det är nåt som händer här. Det fanns en
man och kvinna här och nu är de borta.

Kvinnan blödde och
städerskan hade skärsår på ryggen.

-Vad pratar du om?
-Jag måste härifrån. Jävla hiss.

Adam, ring polisen.
Nån har huggit kvinnan med kniv.

Ta trapporna, Amy.

Våning 5

Hjälp! Kom igen...

Snälla, hjälp mig.

Hej, Adam. Ursäkta, jag råkade somna.

-Är du där, Adam?
-Ja, Amy.

-Vad är klockan?
-Vad spelar det för roll?

Jättekul, vad är klockan?

Han kommer för dig...

Lägg av, det är inget roligt.

Han är nästan där, Amy.

Det verkar som om du är i fara.
Är det han?

-Är det han jag hör utanför dörren?
-Lägg av, Adam!

Han kommer för att döda dig.
Om du inte redan är död.

Hjälp mig, Amy.
Det är inte jag. Det är han.

Hjälp mig!

-Håll dig borta från mig!
-Nej, nej, nej.

-Jag har inte gjort nåt.
-Lyssna på mig.

Jag heter Pete.
Jag är här för att hjälpa dig.

-Vi är fångade i hotellet.
-Vad är det som händer?

Det som hände för tio år sen
var bara början.

-Jag var ett av hans sista offer.
-Det här händer inte.

Jo, det kan jag garantera.
Jag är fångad.

Jag är i en cykel som får
mig att leva igen.

-Är jag död?
-Nej, du är inte död. Inte än.

Jag är här för att hjälpa dig.
Jag vet vilka hemskheter som göms här.

-Den fungerar inte här. Vad heter du?
-Amy.

Vem var de sista du talade med?

-Den gamle mannen och kvinnan.
-De är som jag. Du kan inte hjälpa dem.

-Det är en man i rum 530.
-Okej, rum 530.

-Vi går och hämtar honom.
-Nej, vi väntar på polisen.

-Adam har ringt dem.
-Vi är inte i den levande världen.

Vi är nånstans mittemellan.
Du måste komma med mig.

Jag ska få ut dig härifrån.

Fortsätt att gå vad du än hör.

Vad sa jag? Kom igen!

-Vad fan är det som försiggår?
-Vi är fångna på hotellet.

-Vem fan är du?
-Du måste lyssna på mig.

Jag är en av de redan döda.
Jag vill hjälpa er från samma öde.

Ursäkta...? Herrejösses.

Vill du leva eller dö?
Vi har ont om tid.

Okej. Dåså.

Det här sker i en cykel.
Er enda chans att fly är genom hissen.

Där dödades det sista offret.

Försöker ni stoppa honom så
startar allt om från början igen.

Det som hände den natten
håller på att hända igen.

Det sista offret kommer att banka på
alla dörrar och trycke på hissknappen.

Endast hon kan trycka upp hissen.
Det är så ni kan fly.

-Du, då?
-Jag kan inte fly. Jag har min roll.

-Den är död.
-Den fungerar inte här.

Jag har fått nog av er. Det enda
jag ville ha var ett rum för natten.

Sen kommer ni inrusande.
Jag har fått nog av er. Ut!

Adam?

Hör du mig, Adam?

Adam?

-Amy? Amy, är du där?
-Ja, jag är här.

-Vad fan är det om pågår?
-Vi är fast här och nån är efter oss.

Trodde du verkligen att det skulle
funka? Du är fast, din dumma slyna.

-Varför gör du det här?
-Det är inte jag.

Det är han som var här för flera år sen.

Vad ska du göra?
Snart börjar det verkligt roliga.

Lyssna, din sjuka jävel.

-Sluta prata nu!
-Den hemlösa är där. Det förändrar allt.

Varför gjorde du så?
Vi kunde ha ringt nån annan!

Det är inte din vän.

-Fan!
-Vad är det?

Det sista offret.
Du har förändrat cykeln.

Om vi går ut dit är vi alla döda.
Hon lockar hit honom.

Vänta här.

Snälla, hjälp mig!

Ni måste hjälpa mig.
Han dödade min pojkvän...

Du måste vara tyst annars hittar han oss.
Varför minns hon inte som du?

Ho är fast i loopen.
Det händer mig ibland också.

Du har ändrat tidslinjen.
Rösten var inte din vän, det var han.

Han vet att jag hjälper dig.
Det är därför hon dök upp här.

Det är som att dra tillbaka tiden.

Jag guidar er igenom det här.
Följ mig och gör som jag säger.

Vi måste gå till ett rum där inga mord
begicks. Då blir det svårare för honom.

Jag går först och ni följer tre
dörrar ner.

-Jag går inte ut. Tvinga mig inte.
-Vad heter du?

Laurie, du följer mig. Jag har
huvudnyckeln vi kan hålla oss undan.

Följ mig bara. Då sticker vi.

-Kom igen.
-Den funkar inte.

-Jag håller honom borta.
-Vi kan inte lämna dig.

Ni kan inte rädda mig.

-Pappa.
-Titta inte, gumman.

Jag är rädd.

Tillbaka från början.

Nej, pappa!

-Vad gör vi nu?
-Jag vet inte.

Fönstren, då?

Vi har redan försökt dem.

Om vi kommer ut,
så skickar vi ett meddelande.

-Ändrar det inte förutsättningarna igen?
-Jag vet inte.

Jag bad Adam att ringa polisen,
men jag vet inte om det var han.

Jag hoppas det fungerar.

Vi kan inte vara kvar här.
Vi måste röra på oss.

Vart ska vi ta vägen?

Sluta. Låt mig tänka.

Pete sa att vi måste spela
med till slutet.

-Vänta på att Laurie trycker på hissen.
-Jag förstår inte.

Vi måste till rummet närmast hissen.
Sen trycker du på hissen.

Och vi väntar i rummet tills den kommer.

-Varför måste det vara jag?
-Det måste bara vara så.

-Jag gör det inte.
-Jag vet att det är orättvist.

Jag hjälper dig. Laurie,
vill du komma ut eller inte?

Vi går allihop.

Nåt stämmer inte. Vi måste härifrån.

Göm er.

Nej! Amy, hjälp!

Nej, hjälp mig!

Nej, nej, nej.

Nej, nej, nej!

Varför gör du det här?

För att jag tar mitt jobb på mycket...

...stort allvar.

Adam?

Livs levande.

Nå...

Det är du...från receptionen.

Minns du mig?
Jag måste ha gjort ett stort intryck.

Vi är inte här för att återskapa morden.

Vi skapar en ny historia.
Nåt som överlever oss alla.

Nåt som mig.

Din sjuka jävel. Du lockade
hit oss. Du skapade det här.

Nej, nej, nej!
Fattar ni inte?

Det handlar inte om den här kroppen.
Jag är mer än det här.

Han är bara ett verktyg.

Sätt dig, var inte dum nu.

Då sätter v i igång.

Jag tänker inte bönfalla dig, din jävel!

Det behöver du inte.

Oroa er inte, damer.
Inte en droppe går förlorad.

-Snälla...
-Du måste trycka på hissen.

Kom igen!

Jag är inte dum.
Tar han dig, så kommer jag undan.

Jag kan förändra cykeln. Jag är ledsen.

Rör dig inte!

Vad i helvete, Amy?

Polis! Släpp vapnet!

Händerna i luften!

Händerna i luften!

-Släpp vapnet! Vi är beväpnade.
-Nej, det är han ni ska...

Det är han, inte jag.
Det är han!

-Du måste härifrån.
-Jag ska bara klara natten.

-Hjälp mig!
-Hålla mig vaken.

Han dödade alla.
Vänta på morgonen.

Jag måste stoppa honom.

-Du kan inte rädda mig.
-Jag är fri nu.

Nej, snälla, vänta.

Försöker ni stoppa honom
börjar allt om från början.

Då är vi tillbaka där vi började.
Jag är ledsen, Amy.

Välkommen.

Översättning: Mika Wainonen
www.ordiovision.com