All language subtitles for The Restaurant Special 01

–Vi "reenactar" kyssen.
–Har han cykel? Gör vi hela scenen?

–Vi kan spela upp hela scenen.
–Ursäkta, fröken.

Ursäkta, fröken.

Förlåt, men det är ju ändå fred.

–Det var på Kungsgatan allt började.
–Den 7 maj 1945.

Visst ser scenen från vår serie
ut som de dokumentära arkivbilderna?

Fast vi spelade in i Göteborg.

Aldrig har ett folk deltagit
i ett annat folks glädje som nu.

Svenska folket hyllar Norges folk.

Här kommer det första glädjetåget.

Det är kärlekshistorien mellan Calle
och Nina vi mins bäst från serien.

Men utöver passion, sorg, rivalitet–

–berättas om det svenska samhällets
förändring efter andra världskriget.

Det är den bakgrundshistorien
vi nu lyfter fram.

Vi kommer att träffa
ett gäng experter, leta i arkiven–

–och ta reda på
hur manusförfattarna gjorde research–

–för att skriva Vår tid är nu.

–Så häng med!
–Häng med.

Det är nog svårt att förstå vilken
eufori det är när ett krig tar slut.

Man kan inte förklara det
om man inte upplevt ett krig.

–Vi kommer nog aldrig att veta det.
–Mäktigt.

Det finns några par som träffades
den dagen som fått barn och barnbarn.

Vår tid är nu börjar på fredsdagen
1945. Men berättelsen bakom serien–

–börjar med att f.d. hovmästaren
Johan Rosenlind får en idé.

Han vill berätta Sveriges 1900-tals-
historia genom en restaurang–

–och alla de som rör sig där.

Vi tar tåget mot Halmstad och Johan
med Suzanne Reuter som spelar Helga.

Mamma, du skålar
med min blivande fru!

–Du säger inte vad jag ska göra!
–Bete dig som folk!

När hade du tänkt berätta för mig
att du förlovat dig?!

Jag har aldrig tidigare varit med om
att folk så ofta kommer fram–

–och säger att "det är fantastiskt",
"det är det bästa tv har gjort".

Det har jag inte varit med om, och
jag gjorde ändå Svensson, Svensson.

Folk har skrattat mycket, men det har
aldrig varit som med Vår tid är nu.

Det har varit fantastiskt.
Fortfarande...

–Hej!
–Hej! Äntligen i Halmstad.

–Nu får du se ursprunget.
–Spännande.

Det var här jag kom in 1993 när jag
hade flyttat hit. Nu är det stängt.

Då var det total aktivitet. Hotell
Mårtenson var den stora grejen här.

Det var som Vickan eller Café Opera
i Stockholm på den tiden.

Här var det... En restaurang är ju
ett multiställe för att spela in.

Man möter alla sorters människor.
Det finns få såna ställen.

Systembolaget, kanske. Där kommer
alla klasser in. Många rör sig där.

Här börjar alltihop
när jag en dag står ute i köket–

–och han
som ägde hotellet på den tiden säger:

"Johan, skynda dig upp på taket."

Du... Säg till köksmästarn att han
skickar upp fru Löwander kvällsmat.

–Fru Löwander?
–Tanten på taket.

Jag förstår.
Självfallet, källarmästarn.

"Vad är det frågan om?" Jo, en kvinna
på taket fick mat två gånger om dan.

–"Tanten på taket", vem är det?
–Helga Löwander. Källarmästarns mor.

–Vad äter hon till kvällsmat?
–Hur ska jag veta det?

–Hovmästaren eller ägaren åkte upp.
–Men nu fick du hoppa in.

Då var jag en rookie.
Alla visste det där, men inte jag.

Men flytta på dig!

–Vad är det där?
–En champinjontoast, fru Löwander.

Och till det ett glas chablis.

Inte alls vad jag brukar serveras.

Jag ber om ursäkt
om jag gör frun besviken.

–Men det var gott.
–Det gläder mig att höra.

Nu vet jag vad hon hette,
men inte då. Hon hette Greta Gruber.

Här är Greta Gruber – hon på taket.

Minns du om gav henne
champinjontoast?

Hon åt mycket fisk, kommer jag ihåg.
Så nån champinjontoast...

Den har vi skapat sen.

Johan gick med sitt manusutkast
till SVT:s dramaavdelning.

Där mötte han Malin Nevander.

Sen togs Ulf Kvensler in i gruppen,
och så var de tre manusförfattare.

De har skapat tillsammans.

Det började med... Det står
"efter en idé av Johan Rosenlind".

–Det var så det började.
–Avstampet.

Johan skickade in ett förslag
till SVT, som hamnade hos mig.

Där hade jag tur. Du hade också tur
att det hamnade hos mig. Vi hade tur.

Och det var en grundidé till en serie
som då hette Djurgårdskällaren.

Arbetsnamnet var Djurgårdskällaren.

Det mesta av Vår tid är nu fanns med:
familjen, restaurangen, folkhemmet.

Men det var lite annorlunda uppbyggt,
det var olika nedslag i folkhemmet.

När vi hade berättelsen,
som initialt var uppdelad i många år–

–i en mer kronologisk berättelse–

–såg man att det fanns en möjlighet
att skapa en stor serie.

Det blev på allvar. Då behövdes
en huvudförfattare. Ulf tillfrågades.

Jag blev tillfrågad
om den här serien–

–som skulle handla om
hur folkhemmet växte fram–

–och hur Sverige blev vad det var.

Det skulle handla om en restaurang
och en familj i epoker.

Det var det största SVT gjort på
länge, så man blev ju väldigt sugen.

Då hade vi ett möte som gick ut på–

–att vi skulle träffas och se
om vi skulle kunna jobba ihop.

Jag sa "aldrig Ulf". Nej.
Det klickade på en gång.

Det kändes bra. Det kändes
väldigt roligt och utmanande.

Serien följer Djurgårdskällarens
personal och gäster till 70-talet.

Det börjar 1945
med att andra världskriget tar slut–

–och därmed också ransoneringarna.

Men kriget kastar ännu sina skuggor
över Europa och restaurangköket.

Jag såg Vittnesbördet på bio igår.

–Den om lägerfångarna?
–Ja, i de vita bussarna.

Vid sanitetsanstalten
såg vi ett oändligt lidande.

Se på denna gamla dam – hennes skor,
paltor och avmagrade kropp.

Detta skulle alltså återstå
för henne att uppleva.

–Jag har en vän som jag ska hjälpa.
–Vad var det hon hette? Sonja?

–Suzanne.
–Jaha, en kvinna?

Ja. Från Frankrike. Judinna.

Hon räddades
från ett utrotningsläger.

Så vidrigt
vad tyskarna hållit på med!

Jag tror inte att hon kommer från
överklassen, men övre medelklass.

Visst hörde hon till de tyskvänliga.

Jag var inne lite på det där när vi
pratade om tyskvänligheten i början–

–när vi pratade om manuset.

Jag kände att det var en elak typ
som skulle vara tyskvänlig.

Vi pratade om att Helga var en sån
som man skulle vilja hänga med.

Men det hade varit spännande att även
en trevlig, charmerande matriark–

–hade kunnat vara mer tyskvänlig,
för det såg ut så.

Jag vill ha bort den utländska
kvinnan från restaurangen.

–Kolla, Suzanne. Här sitter Stickan.
–Här sitter Stickan!

–Jernberg...
–Var är alla diskare?

Det undrar jag också. Inte här.

Där fanns ett riktigt kökskontor.
Jag hade läst några böcker–

-för att hitta kökspojken, men det
var inte den som det var från början.

Calle blev seriens stora älskare sen.
Det är Ulfs...

–Ulfs historia.
–Den hittade Ulf på med oss.

Jag fick Malin och Ulf
att bli intresserade av Tore Wretman.

–Ursäkta, är ni köksmästare Backe?
–Du är sen.

Jag ber om ursäkt, köksmästarn.
Carl Svensson.

–Det var mycket folk på Kungsgatan.
–Jag skiter i om Gud stoppar trafik.

–I mitt kök kommer man i tid.
–Det är uppfattat.

–Var var du förut?
–På Hasselbacken.

–Ingen är ofelbar. Gå in och byt om.
–Ja.

Jag fick ett samtal från
Ann-Christine Rolén som rollsatte.

Då fick jag inte
så mycket information. Det var...

"Han är baserad på Tore Wretman. En
stor SVT-serie och en jättebra roll."

Före Vår tid är nu, så var det här
min drömroll. Arbetarklass...

En kille med en världens passion.

Med 40- och 50-tal och kärleks-
historien... Det var drömrollen.

Hur mycket har Calle lånat av dig?

En hel del.

Mycket av optimismen har väl jag,
och den positiva synen.

Sen är han mer... Streber-grejen
är inte min. Han är mer karriärist.

Han är målmedveten. Han vet vad han
vill och hur han ska ta sig dit.

Han har väldigt tydliga mål.
Det har inte jag.

Jag vill inte ha dig i alla fall!

–Jag säger inte upp mig.
–Jaså inte?

Djurgårdskällaren har stans bästa kök
– det är här jag vill lära mig.

Nu ska vi träffa Leif "the man"
Mannerström på Pelikan i Stockholm.

Spännande. Han var bra kompis
med Tore Wretman som influerat Calle.

Det ska bli kul att höra om Tore
och... Ja, det blir spännande.

–Du kände Tore?
–Mycket väl.

En fantastisk person. Som krögare
var Tore för mig den absolut största.

Duktig gosse. Här är pricken
över i:et. En klick smör.

–Vad ska det tjäna till?
–Man blankar av såsen.

Om såsen ska vänta, är det bättre
att inte röra ner smöret.

–Låt det flyta ut över ytan istället.
–Det är listigt.

Wretman var Sveriges första
kändiskock och lagade mat i tv.

Han växte upp med
en ensamstående mamma, som Calle.

Som 16-åring blev han kökspojke på
Hotel Continental, men ville vidare.

Han fick jobb på Maxim's i Paris.

Under andra världskriget jobbade han
på Waldorf Astoria i New York.

Erfarenheterna från Frankrike och
USA tog han med sig till Sverige.

Vid 29 års ålder köpte han Riche–

–sen Teatergrillen,
Stallmästargården och Operakällaren.

Jag tog allt i anspråk som jag hade
lärt mig i Frankrike och Amerika.

Så vi gjorde en helt ny matsedel,
helt nya menyer.

Det fanns ju inget vin egentligen
på restaurangen. Folk drack brännvin.

Vi stockade upp en källare
som var fenomenal i kvalitet.

Jag körde med kvalitet hela tiden,
inklusive serveringen.

Tores restaurang var bäst i Sverige.
Riche. Den sopade banan med allting.

På andra restauranger hette det
"antrekå", på Riche sa man entrecôte.

Det är en väldig skillnad. Det var
ordning. Man lagade fantastisk mat.

Wallenbergaren kom till
när han byggde Teatergrillen.

Den ser likadan ut idag
som på hans tid. Det är fantastiskt.

Sen har han gjort en hel del egna...
Skagentoast är hans.

Rhode Island-såsen hittade han på.
Han tyckte att namnet var fräckt.

Det kommer från Amerika. Pain riche
bakades på Riche. Det var baguetter.

När svenskarna ville köpa pain riche
i Paris visste ingen var det var.

Nej, nej, nej! Hur fan saltar du?!

–Jag gör så här, köksmästarn.
–Nej! Det ligger ju klumpar här nu!

Så! Lärde du dig ingenting
på Hasselbacken?

Jag känner igen dina första trevande
steg i ett restaurangkök med Stickan.

En skitstövel. Jag har träffat många
skitstövlar – värre än Stickan.

Så var det när jag började 1955.
Då var det stenhårt, alltså.

Många elaka tyskar
som härjade och bar sig illa åt.

Men det är bara att bita ihop,
ungefär som du gjorde.

Köksmästaren var ju Gud. Andra
köksmästarn var då den Heliga ande–

–och sauciern var möjligen Jesus.

Det hölls en
alldeles fantastiskt hård disciplin.

Kroppslig bestraffning för minsta fel
var inte alls otänkbart. Tvärtom.

"Skånska Nisse" på Strand Hotel
här i Stockholm var en elak fan.

Man skulle vara elak på den tiden–

–annars var man ingen
riktig köksmästare. Det ingick.

Fan vet om de inte tog djävulstygs-
examen för att passa i jobbet.

Mmm, härligt! Vi häller allt
över blomkålshuvudet.

Oss emellan, tycker du om blomkål?

Ja. Men jag håller styvt på en sak:

Använd riktigt smör i tillagningen.
Då blir varje grönsak en delikatess.

Tore Wretman är så stor
att det inte går att greppa.

Det som gör honom så stor är
att han kombinerar två utbildningar.

Han är köksmästare,
tränad i Frankrike.

Men han tränas också i USA och lär
sig hotell- och restaurangmanegement.

Så han är redo för att öppna
en ny typ av krog efter kriget.

Han har ett väldigt försprång
jämfört med de i Sverige.

Visst är det så att Tore uppfann...

Ja, vi sitter med en toast Skagen.

Den tillskrivs Tore Wretman
och har utvecklats mycket.

Ursprungligen är det en liten stekt
brödskiva och räkor vända i majonnäs.

Det är väldigt gott med toast Skagen.

Nu är året 1945.

Ett viktigt årtal eftersom vi bryter
efter krigstidens ransonering–

–där vi har ätit besynnerliga
maträtter med brässerad kanin–

–fiskpilsnerkorvar, inkokt brax...

Man vill återgå till förkrigstids-
rätterna med finare kött och fisk.

Kan du ge exempel på
en typisk efterkrigstidsmeny?

En typisk efterkrigstidsmeny
innehåller svenskt kött.

Den kan innehålla korvar
om det är lunchmat, inte till middag.

Då är det helt kött, eller åtminstone
fin fågel. Alla längtar efter grädde.

Men grädden släpps inte riktigt än.

Det är därför det kommande 50-talet
blir det gräddiga årtiondet.

I en scen i säsong 1 har Nina gjort
en gräddtårta till sin man Erik.

–Gräddtårta?
–Grädden tog slut direkt i affären.

–Folk var som tokiga.
–Grädde har folk längtat efter.

Det hade varit borta i nästan tio år,
så det var en stor sak.

Då får vi nya, krämigare maträtter.

Det blir ett nytt konsistensideal,
kan man säga.

Här har jag en deciliter härlig,
tjock grädde. Du rör, och jag häller.

När jag rör om, så sprider grädden
vita strimmor över den gröna soppan.

Ser du hur sammetslen
och sidenblank den blir. Vackrare.

–Har allt varit till belåtenhet?
–Mycket bra, som vanligt.

–Jag unnar mig en kopp kaffe också.
–Det gör disponenten rätt i.

–Jag har varit kaffesugen i fem år.
–Som resten av svenska folket.

Det klipptes många kuponger
på 40-talet, och även efter kriget.

Kafferansoneringen, som slog hårdast
i folksjälen, höll i sig till 1951.

"Äntligen, äntligen!"
skrek svenska folket den 18 augusti–

–när kaffet blev fritt. National-
drycken fick tillbaka sin plats.

Vad betyder skatter och semester
mot att kaffe är fritt?

Det klipptes många kuponger.

Den som hade butiken eller
restaurangen klippte kupongerna.

Min mamma har berättat om en ständig
konflikt mellan morfar och mormor.

Kaffe och cigaretter var på samma.
Mer av det ena – mindre av det andra.

Mormor ville ha kaffe
och morfar cigaretter. Mormor vann.

Men det var en ständig konflikt.

Det sägs att det var bra
för folkhälsan med ransonering.

Det var t.ex. smör och cigaretter som
ransonerades, inte fisk och rotsaker.

Så folk åt ganska bra.
Det var inget liv i armod.

Socker, smör,
bröd, tobak, kött, grädde.

Många varor
ransonerades under kriget–

–för att förhindra prisökningar
på bristvaror.

Alla skulle ha rätt
till lika mycket.

Kafferansoneringen gällde till 1951–

–och alkoholrestriktionerna
ännu längre.

I några episoder i tv-serien–

–diskuteras det att man kan bli av
med serveringstillståndet.

Det hade varit katastrofalt
för Djurgårdskällaren.

Alkoholförsäljningen ger lönsamheten
– det gör också att gästerna kommer.

Jag är från kungliga kontrollenheten.
Koppen innehåller kaffe och alkohol.

–Helt emot rutinerna.
–Den serverades efter 22.30.

Till en uppenbart berusad person
som även drack av sin mans sprit.

Alkoholtillståndet
dras in omedelbart.

Det är stränga regleringar
av framför allt spritserveringen.

En man får dricka 15 cl vid en måltid
– en kvinna halvranson, 7,5 cl.

Men på finare restauranger som
Djurgårdskällaren dricker man vin–

–och vinet är fritt.

Bara spriten är hårdreglerad,
för att det är en arbetarklassdryck.

Serveringsrestriktioner och motbok
ska kontrollera arbetarklassen.

Ni känner väl till
Riktlinjer för utskänkningstillstånd?

–Självklart.
–Det krävs att man är ostraffad.

Det är roligt att hoppa in och göra
en liten roll i det jag jobbar med.

Det här var en dags inspelning.

En ganska tillknäppt paragrafryttare–

–som ligger nära min egen
personlighet, så den ville jag göra.

–Vad menar ni?
–Ni beviljas tillstånd.

–Men ert personbevis var utgånget.
–Kan jag inte ordna det imorgon?

Jo, men då kan ni inte servera
alkohol idag. Regler är regler.

Den 19 januari visade folket att man
inte går dess rättigheter för nära.

Motboksbål flammade från Ystad till
Haparanda. Krångel-Sverige sveddes.

Eller blev det inte så?

10 000 manifesterade sin vilja
att få ett slut på motbokseländet.

I Strömmen skulle boken dränkas,
som man dränkt så mången hjärtesorg.

Serveringsrestriktionerna och
motboken försvann den 1 oktober 1955.

Den dagen kallas i restaurangvärlden
för oktoberrevolutionen.

Det blir nya villkor
för att driva restaurang.

Djurgårdskällaren måste då
konkurrera med gastronomi.

Jag blir törstig av det här. Skål!

Skål.

–Kan Greta ge mig fyra konjak? 5:or.
–Var är bongen?

Försök att vara lite smidig nu!

Maggan... Bonga fyra konjak, 5:or,
till Lundborg på sexan.

Ja, källarmästarn.

Att kvinnorna skulle vara drivande
var manusförfattarna eniga om.

Först matriarken, Helga Löwander,
sen den rebelliska, nyskapande Nina.

Och kanske viktigast: Maggan, som
går från servitris till statsråd.

En stor inspiration där var Astrid
Lindgren. Både hennes sagofigurer–

–som Lotta på Bråkmakargatan och
Kajsa Kavat, men också Astrid själv.

Det fanns med från början
i Johans pitch.

Han ville ha en karaktär som
var inspirerad av Astrid Lindgren.

Hon var tvungen att ta ett tufft
beslut att lämna bort sitt barn–

–för att skapa
en bra framtid för barnet.

Ta sig till storstan och jobba hårt–

–för att få ihop nog med pengar
för att kunna att hit sin son.

Men utan att bli nåt offer,
utan hela tiden äga sin egen karriär–

–sin egen framtid, och jobba hårt.

En fråga är de otrygga förhållandena
för kvinnor på arbetsplatsen.

–Alla är otrygga i arbetet.
–Ja, jag vet.

Men som kvinna är man extra utsatt.

På de flesta ställen delar man
omklädningsrum. Ett stort problem.

Inte för mig.

Maggan gör sen
en karriär inom politiken–

–medan Astrid blir
vår mest namnkunniga författare.

Tanken är att de
inte bara gjorde nåt för sig själva–

–utan för så många som möjligt.

Jag spelar alltså Maggan, som börjar
som servitris på Djurgårdskällaren–

–och sen genom fackföreningsrörelsen
hamnar här i stadshuset–

–som borgarrådssekreterare, social-
borgarråd och slutligen statsråd–

–i Palmes regering. Socialminister.

Jag var på en provfilmning för
två andra roller: Lilly och Sonja.

Inför den hade jag fått läsa
de tre första manusen.

Då fastnade jag vid Maggan-karaktären
och hennes relation till sin son.

På provfilmningen... Jag är inte
speciellt modig i vanliga fall–

–men jag tog mod till mig och frågade
om jag fick provfilma för Maggan.

Det fick jag, och så fick jag rollen.

Så det var ju tur
att jag var lite modig där och då.

Tycker du att Maggans resa
från servitris och arbetarklass–

–till statsråd i Palmes regering...
Att det är en trovärdig klassresa?

Ja...det kanske är lite romantiserat.
Det går lite raskt för Maggan.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet
hade tjatat på regeringen Erlander:

"Nu måste ni ta med en kvinna."

Kvinnor hade haft rösträtt sen 1921
och nu var det slutet på 1940-talet.

Så 1947 blir Karin Kock den första
kvinnliga ministern i Sverige.

Hon var framstående nationalekonom
och hade disputerat 1929.

Statistiker, en av de första kvinnor
som skrev avhandling i ämnet.

I år svarade statsrådet Karin Kock
för invigningstalet.

Hon betonade att S:t Eriks-mässan är
ett tecken på Europas återhämtning.

Det var ganska sällsynt
med kvinnliga ministrar.

Maggan träffar ju faktiskt henne
i korridorerna hos Tage Erlander.

Tack så mycket.

Har ni träffat professor Karin Kock?

–Gustaf Löwander.
–Margareta Nilsson. Angenämt.

–Har ni besökt Djurgårdskällaren?
–Nej, tyvärr.

Rekommenderas. Mycket bra mat
och fin service. Nåväl, varsågod.

Fackligt arbete på arbetstid
har vi inte talat om.

Då missförstod jag källarmästarn.

–Vad möjliggör Maggans klassresa?
–Det är facket.

Fackföreningsrörelsen
var otroligt viktig.

Då kom folkhögskolorna och
fackföreningsrörelsens egna kurser.

Det blev en alternativ bildningsgång.

De första män som inte hade högre
utbildning var skolade i facket.

Tror du att den resa
som Maggan gör i serien–

–hade varit möjlig att göra i dag?

Kanske inte riktigt så. I dag har ju
nästan alla gymnasiekompetens.

Så man får lägga till några skolår
jämfört med Maggans folkskola.

Men vi kan ta Jennie Nilsson
som är landsbygdsminister.

Hon är utbildad undersköterska–

–och ovanpå det har hon lång
erfarenhet i facket som förhandlare–

–och så har hon gått fackliga kurser.

Och statsministern Stefan Löfven
som är svetsare.

Han har gått fackliga kurser
och det har gått bra.

–God kväll.
–Välkommen. Så roligt att se er.

–Tack detsamma.
–God afton. Välkomna.

–Välkommen.
–Tack. Så otroligt fint ni löst det.

Jag hoppas att allt ska vara
till belåtenhet.

Maggan och Nina är de två karaktärer
som är starkast och mest drivande.

Nina har alla förutsättningar och
alla möjligheter jämfört med Maggan.

På sätt och vis var kvinnornas
möjligheter ganska begränsade.

Det finns en likhet, även om det
finns enorma olikheter mellan dem.

Jag tyckte att det var viktigt
att lyfta Ninas dåliga sidor.

Annars hade hon bara blivit
den här otroligt härliga...

...rika...drömtjejen
som bara är glad och positiv–

–och bara råkar ut för saker.

Jag tyckte att det var viktigt att
plocka fram hennes mindre bra sidor–

–och göra henne mångbottnad.

Jag älskar Nina.
Hon är som en vän på många sätt.

Jag har levt med henne
i...fyra år snart–

–och jag har samtidigt levt
26 år av hennes liv.

Så jag känner henne väldigt väl.

Om man älskar nån, så är väl
den personen viktigare än allt annat.

Även fast man älskar någon, så kan
andra saker i livet vara viktiga.

Jag vill öppna en jazzklubb, jag vill
resa, jag vill vara ung ett tag till.

Jag ber dig att gifta dig med mig,
inte ändra hela ditt liv.

För mig är det samma sak.
Förstår du inte det?

Nej, det gör jag inte.

Vi gifter oss, jag blir med barn,
jag får ta hand om hemmet.

Allt jag tycker är roligt måste jag
sluta med. Du fortsätter som vanligt.

–Det måste inte bli så.
–Ska DU ta hand om barnet?

Vi kan väl vänta med att skaffa barn?
Det är en ny tid nu.

På vissa sätt, ja.
Men på andra sätt inte.

Min mormor är jämnårig
med Nina Löwander.

Hon var också 19 på fredsdagen
efter andra världskriget.

Hon stod på Kungsgatan
och kastade papper.

Och kanske hånglade med nån, vem vet?

Jag har ju sett
hur min mormor har levt–

–och hon har haft ganska
liknande förutsättningar i livet.

Hon blev också hemmafru,
och stannade kvar som hemmafru.

Jag tror att jag
till viss del kan förstå–

–hur påfrestande livet som hemmafru
var. Mormor och mamma har berättat.

Tack.

Hemmafruarna har också varit
ett tema i serien.

Ganska motvilliga hemmafruar
får man nog säga att vi har skildrat.

En inspirationskälla har varit
Kristina Sandbergs trilogi om Maj:

En vanlig tjej
som jobbar på ett konditori–

–träffar en man, blir gravid,
gifter sig och blir hemmafru.

Vi är här på ett litet kafferep.

Det tyckte vi passade
för att prata om hemmafruar.

Lugnt förflyter dagen när husmor gör
sina sysslor som en spinnande katt–

–och tassar runt på lätta fötter.

Att gifta sig, bli hemmafru
och ta hand om mat, hygien och barn–

–var självklart
för kvinnor på 40- och 50-talen.

Inget politiskt parti ville att
fler kvinnor skulle förvärvsarbeta.

Däremot
skulle husmorsarbetet underlättas.

Vi fick husmorssemester och skolmat.

Hemarbete studerades och utvecklades
på Hemmens forskningsinstitut.

I Kristina Sandbergs trilogi
om Maj i Örnsköldsvik–

–beskrivs matoset,
tvätt-ångorna och barnskriken.

Maj har inte Ninas ekonomi,
men de har ändå mycket gemensamt.

Såsom jag förstår hemmafrutiden–

–så var det
ett gemensamt samhällsprojekt.

Politiskt, ekonomiskt, sociologiskt
styrde man ifrån ett fattigt Sverige–

–i början av 1900-talet. Det fanns
mycket sjukdomar, dåliga bostäder–

–och omfattande alkoholism.
Människor hade det inte bra.

I och med folkhemsbygget tänkte man:
"Hur ska vi få det bättre?"

Jo, om kvinnorna tog hand om
omsorgsarbetet och bostaden–

–med ökad hygien och bättre mat,
då skulle vi bli moderna.

Mannen förvärvsarbetade
och var försörjare.

Det var ju det man skulle bli.
En riktig kvinna var en husmor.

1945 fram till 1955–1960,
skulle jag säga–

–är de år då kvinnan som husmor
dominerar totalt. Det är spännande.

Efter första världskriget–

–kom den nya kvinnan som var sexig,
singel och började förvärvsarbeta.

Efter andra världskriget var det
tvärtom – tillbaka till hemmet.

Det här är en större bild, främst
från USA. När soldaterna kommer hem–

–ska kvinnan finnas hemma. Vi smittas
starkt av USA vid den här tiden.

–Du får tro vad du vill.
–Du har fått nog. Gå och lägg dig.

–Du bestämmer inte.
–Du beter dig som ett barn.

Jag får bete mig hur jag vill.

Precis som du nämner, orkar inte Nina
hålla uppe chimären längre.

Hon tar sin tillflykt
främst till droger och alkohol.

Hur vanligt var det, tror du?

Vissa säger: "Maj dricker sprit.
Det gjorde väl inte kvinnor?"

Det tror jag såg väldigt olika ut.

Om man inte var starkt religiös
och hade gott om pengar–

–så tror jag att det fanns tillgång
till alkohol, och då drack man.

Kring droger tänker jag att kvinnor
alltid varit lite av försökskaniner.

Man har testat olika behandlingar.

I trilogin får Maj en insulinkoma-
behandling när hon söker för sin oro.

Man har nog tänkt på den här boken
som kommer under tidigt 60-tal i USA:

Den feminina mystiken,
av Betty Friedan.

Där tar hon upp problemet–

–med de amerikanska hemmafruarnas
usla hälsa–

–deras allmänna depressiva tillstånd
och att de knaprar tabletter.

Den bilden fanns ju på 50-60-talen.

Amfetamin som bantningspiller
var vanligt.

Det var lite av en hemmafrulösning:
"Du går ner i vikt och orkar städa."

Sen fick man nåt lugnande,
som morfin, för att kunna sova.

Jag vet inte vad hon skjuter i sig,
men det bör ju ha varit amfetamin.

Amfetamin kommer
med andra världskriget.

Det fick soldater och flygare, så att
de skulle stå ut och hålla sig vakna.

Jag vet inte om det till och med
såldes receptfritt. Kanske i början.

Det kallades bl.a. för Fenedrin.

Nils Ferlin brukade kallas
för "Nisse Fenedrin"–

–då han knaprade tabletter
för att hålla sig pigg.

Det fanns ingen diskussion om det
i samhället förrän mot 60-talet.

–Vart ska du nu?
–Hem.

–Till Bryggargatan.
–Då flyttar du snart.

–Kommer du att sakna Klara?
–Nej, inte alls.

Det är trångt och dragigt.

Jag måste ändå skaffa nåt större. Min
son är 13 år nu och vill ha eget rum.

Min man har ritat nya fina lägenheter
i Vällingby. Det kanske vore nåt?

–Ja... Är inte de tingade redan?
–Nej, det finns några kvar.

–Hör med kommunen.
–Ja.

Tunnelbansträckan
Kungsgatan–Tegelbacken har inletts.

En hel del ommöbleringar blir det.

Kring Klara kyrka rivs flera hus.

Hyresgästerna får nya lokaler
i Hotel Continental.

Inspelningen innebar en nyansering
av rivningen av Klarakvarteren.

Det har ju blivit en symbol för
modernisering och maktfullkomlighet.

Men när jag såg det
genom Maggans ögon, så kunde jag se–

–att för henne handlade det om dåliga
levnadsvillkor för arbetarklassen.

Det var en annan sida av det.

Hur ser du på
rivningen av Klarakvarteren?

Du gör helt rätt som också försöker
se det ur Maggans perspektiv.

Frågan var komplex – det var lite
av det ena och lite av det andra.

Det var det största stadsbyggnads-
projektet i Europa vid den här tiden.

Ingen annan storstad rev hela sin
stadskärna. Men det gjorde Stockholm.

En vinterdag under första kvartalet
1958 togs det här filmsvepet–

–över det Klarakvarter i Stockholm
som gränsar till omdaningen.

City byggs enligt moderna metoder
för effektivitet och utrymme.

750 hus jämnades med marken,
de flesta från 1700- och 1600-talen.

Några av dem kunde vi ha sparat.
Sergels ateljé, Bellmans krogar...

Alltså, det finns hur många som
helst. Men poängen var att bygga om.

Det viktiga var inte
den sociala förbättringen–

–utan det var
kommunikationsapparaten.

Det var att bygga
dåtidens modernaste tunnelbana också.

Stockholm vid den här tiden
var lite för litet för en tunnelbana–

–men Hjalmar Mehr och hans kompisar
tänkte stort för framtiden.

Här byggdes en tunnelbana
för en stad som var dubbelt så stor.

Maggan flyttar från Klarakvarteren
till Vällingby. Hur såg man på det?

Man såg på det med förväntan.

Många kommer också från
de här usla förhållandena i stan–

–med dass på gården och alltihop.
Och då är Vällingby ett toppsamhälle.

Man får komma ihåg att det ritades
av dåtidens främsta arkitekter.

Det är ett mångfasetterat samhälle
med arbetsplatser, bostäder, radhus–

–hyresrätter, biografpalats,
torg och modern konst.

Allt finns i Vällingby. Det är
stiligt och status att flytta dit.

–Allting ser så nytt ut.
–Det är det också.

–Inte som Klara.
–Om 20 år bor alla så här.

Tror du? Inte jag i alla fall.

–Var bor vi, då?
–Här uppe.

Ja... Så här mycket betong
har jag nog aldrig sett på en gång.

Jag tycker att det är snyggt.
Vill ni se mitt rum?

–Här.
–Hm, vad fint.

Hallå! Ursäkta,
kan nån komma och hjälpa mig?

–Den tar jag.
–Vad är det?

Det är Lövet, vårt nya soffbord.

Då har Margareta blivit lurad,
för där finns inga ben.

Men var är benen?

Jamen...jag beställde på postorder.

Jamen, titta på paketet
som ligger här–

–så lovar jag att du hittar dina ben.

Bordsbenen är separata,
för det är ett platt paket från Ikea.

Det var verkligen en nymodighet,
för det var 1956–

–som Ingvar Kamprad skulle låta
fotografera soffbordet Lövbacken.

Enligt historieskrivningen rymdes
inte bordet i bilens bagageutrymme–

–men han upptäckte att benen gick att
lossa. Då fick han sin snilleblixt:

Man kan spara pengar på platta paket.
Och därmed var marschen inledd–

–mot bokhyllan Billy och köttbullar
på alla kontinenter utom Sydpolen.

När tunnelbanan var byggd
och Ikea lanserat sina platta paket–

–återstod en viktig pryl
i det moderna hemmet: tv-apparaten.

Men var ska den stå? Och hur
möblerar man så att alla ser den?

–Flyttar du på stolen så länge?
–Ja. Håll.

Kan man ta in den mot fönstret?

Den är för stor, det går inte.

Så.

Vi prövar här inne.

–Den är så fruktansvärt ful.
–Ska du ha duken framför rutan?

Jag måste ju försöka dölja den.
Varför måste de göra den så stor?

Om vi försöker med blommorna.

Tack, Inger, det är bättre. Tack.

På 50-talet började Sverige sända tv.

Genombrottet kom fyra, fem år senare
i och med fotbolls-VM och boxning.

Men då blev svenskarna fullständigt
tv-tokiga. Alla skulle köpa tv.

Detta visste naturligtvis inredare
och arkitekter, och de oroade sig.

Litteraturprofessorer
varnade för fördumning–

–och esteterna för förfulning
och förflackning i folkhemmet.

Det fanns en rörelse på intellektuell
nivå där man ritade hem–

–med många luckor där tv-apparater
och köksapparater skulle döljas.

Skivspelare och radioapparater
– allt doldes bakom släta luckor.

Så sent som 1971 när min morfar
och mormor skaffade färg-tv–

–hittade mormor en Bang & Olufsen-
modell med jalusi i jakaranda–

–som dolde tv-rutan,
och det drog jag fram och tillbaka.

Det fanns ju inga dataspel,
så vad skulle jag göra?

Tv:n blev den nya tidens öppna spis,
med Hyland i stället för brasa.

Sju, sex, fem, fyra...

...tre, två, ett.

Välkomna till Min man köksmästaren.

Nämen, titta! Där är de ju!

Köksmästare vid en av Stockholms
restauranger. – Välkommen, Carl.

Carl är även min man, vilket är
passande med tanke på programtiteln.

Roliga!

–Vad ska vi få lära oss i dag?
–Jag tänkte bjuda på inkokt lax.

Nämen, så trevligt!

Vår första tv-kock var Tore Wretman.

Programmet Novisen vid spisen
gjorde han först i radio–

–och sen
i den nystartade televisionen.

–Var det gott?
–Utmärkt. Verkligen utmärkt.

När Calle gör tv med sin fru–

–är också det inspirerat av Tore
Wretman och hustrun Meg Westergren.

Hejsan! Gör du redan
sandwichen till i kväll?

Ja, det har jag inte tid med sen.
Detta är mer praktiskt, gubbe lilla.

Jag tror inte att gästerna håller med
om smörgåsen är uppblött av pålägget.

Äsch, det tänkte jag inte på.
Du har rätt, som alltid.

Tore Wretman
drev bl.a. Teatergrillen, Riche–

–och Operakällaren där vi står nu.
Kökschefen är nu Stefano Catenacci–

–vars familj i högsta grad influerat
manusförfattarna till Vår tid är nu.

Jag kan tänka mig
att flambera vad som helst.

–Så här?
–Så, ja.

–Har du nån favoritkaraktär i serien?
–Ja, ni två.

Carl är så snäll och det är en härlig
känsla. Jag känner igen mig själv.

–Snäll? Han som ligger med nån annan.
–Ja, men det fanns ju en anledning.

–Yes!
–Ursäkta?!

–Du fick med det.
–Nina var ju inte schyst mot honom.

Är inte han väldigt lik Simone Coppo?

Vår bästa tid är nu

Vem vet om morgondan
har sol, har sol, har sol?

Hur blev familjen Catenacci störst
i den svenska restaurangvärlden?

Det tar vi reda på i nästa avsnitt.

Hedda träffar Alexandra Charles
som grundade Alexandra's 1968–

–precis som Nina grundade Nina's.

Och ni får träffa Angelo, eller
Simone Coppo, hemma i Rom. Vi ses!

Textning: B. Garneij och U. Båving
Svensk Medietext för SVT