All language subtitles for Världens Historia Inkarikets Erövringar

I 1400-talets Sydamerika byggde
ett folk på några få decennier upp–

–den förcolumbiska epokens
största imperium - inkariket.

I 1500-talets Europa ryktades det om
ett land med sagolika guldskatter–

–någonstans uppe i Anderna.

Inkahärskaren, också kallad inka,
ansågs av sitt folk ha gudomlig makt–

–och ledde 10 miljoner människor
- från Andernas branta bergstrakter–

–till den peruanska kustens
ökenområden.

Det var en kultur
med många hemligheter.

Den väcker fortfarande många frågor
som forskning ännu inte kan besvara.

Vilka var de här människorna?

Deras ledare såg sig som härskare i
egenskap av att de var solens söner.

De trodde att deras rike
skulle vara för evigt–

–tills de spanska conquistadorerna
kom, och allt plötsligt förändrades.

Det här är conquistadoren
Francisco Pizarro.

Han tänker inte ge upp förrän han
har hittat landet med guldskatterna.

Men i maj 1527 såg det mörkt ut, när
han hade landstigit på Isla de Gallo–

–en ö utanför nuvarande Colombia.

Han hade mist många ur sitt manskap,
och de som levde var utmattade.

Jakten på guld hade förvandlats
till en kamp för överlevnad.

Pizarro väntade på
förstärkningar och förnödenheter.

Sen tänkte han göra ett sista försök.

Spanjorerna hade ingen aning om
vad som väntade dem–

–nämligen inkariket – Sydamerikas
största och mäktigaste stat.

Inkariket grundades på 1400-talet av
en person som ville förändra världen.

Pachacutec tog över makten och sa
att han var son till solguden Inti–

–ett släktskap som alla inkahärskare
efter honom gjorde anspråk på.

Riket expanderade snabbt. Inkan
lade över 200 andra folk under sig.

Snart härskade han över
10 miljoner människor–

–skoningslöst och effektivt.

På 80 år erövrade inkafolket
ett område som sträckte sig–

–från dagens Chile och Argentina
längs hela Anderna upp till Ecuador.

Ett enormt vägnät med två huvudleder
och flera småvägar gick genom riket.

Huvudlederna utgick från huvudstaden
Cusco med Coricancha, soltemplet–

–enligt inkafolket "världens navel".

Inkafolket omges än i dag av mystik.

Det saknas skriftliga källor om deras
kultur innan spanjorernas erövring.

Vad orsakade inkarikets
snabba utbredning?

Vilken roll spelade härskarna?

Pachacutec anländer till huvudstaden
efter ännu ett framgångsrikt fälttåg.

Han hyllas som en gud. Han ser sig
som en allsmäktig, ouppnåelig ledare.

Och det var han för undersåtarna
- ingen fick se honom i ögonen.

Resterna av templet Sacsayhuamán
består bl.a. av tre rader murar–

–som var 12 meter höga, uppbyggda
av flera ton tunga granitblock–

–huggna av tusentals arbetare och sen
hittransporterade från stenbrotten.

Arkitekturen vittnar om både stora
resurser och betydande byggnadskonst.

Murarna är byggda utan murbruk.

Stenarna är exakt avpassade
till varandra.

Det här var en ointaglig
fästning och samtidigt en kultplats.

Kombinationen av andlighet och
världslighet, av religion och makt–

–verkar ha varit en väl integrerad
del i samhällsstrukturen.

Över hela riket restes nya byggnader,
ofta på mycket otillgängliga platser.

Exakt vad anläggningarna hade för
ändamål är ännu inte helt klarlagt.

Varför har man lagt ner så mycket
möda? Och varför på den här platsen?

I dag tror man att arkitektoniska
underverk som Machu Picchu–

–speglar deras trosföreställningar
som grundar i deras skapelsemyt.

I begynnelsen
fanns bara mörker och kaos–

–tills skaparguden Viracocha
skapade stjärnorna, månen och solen.

Solguden Inti valde inkan till son.

Och som Intis son skulle inkan
härska på jorden och skapa ordning–

–liksom skaparguden
hade gjort i himlen.

Solkulten var
statsideologins ryggrad–

–myten som härskaren
grundade sin maktutövning på.

Inkafolkets heliga platser, huacas,
låg utspridda över hela riket.

10 mil från Machu Picchu ligger
den gamla inkastaden Choquequirao–

–på över 3 000 meters höjd.

Delar av templen och palatsen
höggs ut direkt ur bergväggen.

Man har länge ansett att platsen
valdes för att den ansågs vara helig.

När terrasserna på västsidan frilades
på 1970-talet blev en mosaik synlig:

24 lamafigurer av vit skiffer
infogade i stenmuren.

Yacana, lamadjuret, var heligt–

–och man kallade till och med
en stjärnbild för Yacana.

Platsen var medvetet vald
av Pachacutec.

Han lät jämna ut en bergstopp
till en stor plattform–

–och därifrån hade man fri sikt över
hela det omgivande bergslandskapet.

Beräkningar har visat
att sett från Choquequirao–

–går solen upp rakt bakom den av inka
dyrkade Yanacocha-glaciären–

–vid sommarsolståndet.

1470 hade inkafolket
erövrat en rad stater.

Nästa mål var Chimú-riket
med huvudstaden Chan Chan.

Inkas budskap var enkelt: samarbete
eller krig, underkastelse eller död.

Förhandlingarna började fredligt.

Gåvor överräcktes
till Chimús härskare.

I gengäld krävde inkan att soldater,
förvaltningsbyggnader, hantverkare–

–skulle ställas till hans förfogande.

Inkafolket var militärt överlägsna,
många stamhövdingar underkastade sig.

De bytte sin makt
mot erbjudna privilegier–

–och deras stam
blev en del av inkaimperiet.

Miguel Conecho har lett
utgrävningarna av Chan Chan i 20 år.

Han har sett hur hård inkan var mot
dem som inte var samarbetsvilliga.

Chimú-folket, känt för
arkitektur och hantverkskonst–

–var en rik, flera hundra år gammal
högkultur, när inkan Túpac Yupanqui–

–inledde belägringen
av deras huvudstad omkring 1470.

Chimú höll emot i tio år. Sen skar
inkan av deras vattenförsörjning.

Till slut hade Chimú inget annat val
än att böja sig för inkans vilja.

Chimús guldsmeder fördes till Cusco
för att förgylla palats och tempel.

I dag finns knappt några
guldföremål kvar.

Men artefakter från tidigare kulturer
visar hur skatterna kan ha sett ut.

För inka var den största skatten
Cuscos huvudtempel Coricancha.

Solskivan av guld föreställde
den jordiska manifestationen–

–av solguden Inti. Här
kommunicerade härskaren med gudarna.

Inkahärskarens makt
upphörde inte när han avled.

I sin egenskap av odödlig gudom
levde han kvar i samhället.

Mumien var en oumbärlig rådgivare
för sina efterlevande.

Imperiets grundare Pachacutec var
gudomlig förmedlare mellan världarna.

Mumierna hade kvar sina tjänare
som klädde dem och gav dem mat.

De gjorde den levande inkahärskaren
sällskap på resor och i ceremonier.

När Túpac Yupanqui efterträdde
sin far tog han över traditionen.

Råden från andra sidan blev avgörande
för hans erövringskrig.

Spanjorerna brände senare härskar-
mumierna för att bryta deras makt.

För inkafolket
var det ofattbara kungamord.

Kvarlevor av mindre framstående
personer som bevarats–

–ger en uppfattning om de medicinska
kunskaperna hos de tidiga kulturerna.

På Arkeologiska museet i Lima finns
flera exempel på avancerad kirurgi–

–till och med öppning av huvudskålen.

Det verkar som om
en del patienter överlevde ingreppet.

Experterna undersöker skallar och
mumier för att kartlägga sjukdomar.

Den här mannen hade opererats innan
han dog, mellan 30 och 40 år gammal.

Han var fetlagd,
vilket hans skrynkliga hud visar.

På hans bröst låg ett spondylus-skal–

–en begravningsgåva som bara
fick ges till de välbeställda.

Túpac Yupanqui tycks ha följt
sin mumifierade fars råd.

Hans fälttåg norrut
blev framgångsrikt.

Nu drar han söderut till Pachacámac–

–som han också tänker införliva
i sitt växande imperium.

Platsen var helig
redan före inkakulturen–

–p.g.a. ett mäktigt orakel
som finns här i templet.

Nu ska det tjäna den nye härskaren.

Här pågår ett belgisk-peruanskt
forskningsprojekt sen 20 år tillbaka.

Man försöker ta reda på platsens
betydelse före och under inkatiden.

Utgrävningarna har gett
ett ovanligt bra resultat.

Undersökningarna visar att
inkafolket behöll den gamla kulten–

–men på segrarens villkor.

Man byggde ett tempel för solguden
Inti på anläggningens högsta punkt–

–ovanför den lokala gudens tempel.

På så sätt markerades
maktförhållandena klart och tydligt.

Samtidigt fick oraklet stanna i det
gamla templet nedanför soltemplet.

Här gällde strikta regler. Ingen
utom prästen fick gå in i templet.

Försatt i trans
tar han kontakt med guden.

Men det är förbjudet för honom
att se in i Pachacámacs träögon.

Guden hade två sidor
och två ansikten.

Han såg både framtiden
och det förflutna.

Han band samman
de universella motsatserna.

Enligt inkafolkets tro var det så
som den levande världen uppstod.

Kultplatsen togs över av inkafolket.

Fynd från den tiden
ger en unik inblick i händelserna.

Som de här lämningarna från
en av inkas förvaltningsbyggnader.

Plötsligt hittar man skelett från en
tidigare gravplats under byggnaden.

Sedan gör man
ännu ett sensationellt fynd.

Föremål av det här slaget har
aldrig tidigare hittats i Pachacámac.

Den här pingvinen blir allas favorit.

Åtskilliga ovanliga föremål
har hittats här.

Alla är dyrbara offergåvor från
pilgrimers ofta avlägsna hemtrakter.

Färgglada fjädrar från Amazonas–

–filigransarbeten,
bägare dekorerade med musselskal.

Nu kontrollerade inkafolket en av
de heligaste platserna i Sydamerika.

De många underkuvade stammarna
stod under sträng kontroll av inkan.

Förutom sin egen försörjning–

–måste de alltid
stå till inkans förfogande.

I inkariket skapades myndigheter som
administrerade skatter och tributer.

Man hade inte penninghushållning,
så skatterna betalades in natura.

Räkenskaperna fördes med hjälp av
knutskrift, quipu, av ämbetsmän–

–som hade stor makt
på grund av sina kunskaper.

Systemet bestod av
olikfärgade snören med knutar–

–och genom det kunde man upprätta
de arkiv som inkariket hade behov av.

Redan tidigare hade knutskriften
använts i Anderna.

Men det var inka
som började använda den–

–som ett system för
bokhållning och myndighetsutövning.

På quipuns huvudsnöre
hänger olika trådar–

–och varje knut på dem
har ett numeriskt värde.

Knutarnas läge och utseende står för
tusental, hundratal och tiotal.

Större quipus är en sammanställning
av data från mindre quipus–

–och förvarades
i det centrala arkivet i Cusco.

Kunskapen att läsa och knyta quipus
var förbehållen en liten elit.

De kände till allt och var därför
troligen bland de mäktigaste i riket.

Löpare transporterade quipus.

Genom ett välorganiserat
stafettsystem längs vägnätet–

–överfördes skriftliga och muntliga
meddelanden med hög hastighet.

1493 dog den store erövraren
inka Túpac Yupanqui.

Folket sörjde den döde
härskaren i ett helt år.

Under varje natt vid fullmåne
och nymåne förrättades dödskulten.

Den symboliserade den avlidna inkans
resa till anfädernas värld.

Dryckesoffer, rökoffer och blodsoffer
underlättade hans transformation.

Túpac Yupanquis efterträdare,
inka Huayna Capac–

–skulle komma att drabbas
av en oväntad katastrof.

90 mil väster om Cusco–

–löper ett 1,5 kilometer långt band
med tätt placerade gropar i marken–

–längs Monte Sierpes rygg.

Den gåtfulla formationen fascinerar.

Charles Stanish har konstaterat
att den innehåller över 5 000 gropar.

Bandet har oregelbundna mellanrum i
vad som verkar vara olika sektioner.

Frågan är vad
anläggningen användes till.

De stensatta groparna är ca 1 meter
i diameter och är 0,5-1 meter djupa.

En hypotes är att groparna användes
som mätkärl av skattemyndigheten.

Det är bara 4 kilometer till det
gamla inka-komplexet Tambo Colorado.

Det hade en strategisk placering
nära huvudvägen genom höglandet–

–och fungerade som både
förvaltningscentrum och militärbas.

Att det nära Tambo Colorado fanns en
uppmätningsplats för jordbruksvaror–

–är inte helt osannolikt.

Frågan är om varje grop tjänade
som rymdmått för skattebetalning–

–eller fyllde astronomiska syften.

En del forskare tror att det här
är en avbildning i jätteformat–

–av inkafolkets heliga djur ormen.

I inkariket var all tillgänglig mark
utanför öknarna uppodlad.

Tillväxten måste ständigt öka för att
kunna livnära en växande befolkning–

–och den väldiga armén. Därför
försökte man utöka åkerarealen.

Nya högavkastande sorter togs fram.

Inka odlade tusentals potatissorter–

–och ungefär 250 olika spannmål
och grönsaker, som majs och bönor–

–även långt uppe
på bergssluttningarna.

Hundratusentals terrasser skapades–

–och förvandlade branterna
till åkermark.

Inka ägnade sig också åt att försöka
anpassa jordmånen till sina grödor.

Forskarna tror
att på Morays terrasser–

–experimenterade man framgångsrikt
med jord från andra håll i riket.

Odlarna fick behålla överskottet
och lagrade reserver för nödår.

Men man var inte förberedd
på katastrofen i november 1527.

När inka Huayna Capac fick veta att
främlingar var på väg till hans rike–

–anade han inte de dramatiska
händelser som skulle utspela sig.

För inkan var det otänkbart
att nykomlingarna utgjorde ett hot.

De förstärkningar
som Pizarro väntat på har kommit–

–även om männen är färre
än han hade hoppats.

Han gör en första rekognosering–

–och stöter på människor som
erbjuder honom guld som bytesvara.

De säger att det finns
mycket mer guld uppe i bergen.

Nu vet Pizarro vart han ska. Snart
ska han uppleva sin största triumf.

Åren innan spanjorernas ankomst
hade Huayna Capac andra bekymmer.

Han hade slagit ner uppror i norr,
men en oroshärd fanns kvar.

Han gjorde Quito
till rikets andra huvudstad–

–för mellan Quito och Cusco
fanns hans bittraste fiender.

Chachapoyas, dimkrigarna, kallades
rebellerna i regnskogen av inka–

–som erövrat deras område
utan att besegra dem fullständigt.

Gran Pajatén har rensats fram
ur regnskogen och rekonstruerats.

Här fanns inga räta vinklar.

I motsats till alla andra andinska
folk byggde chachapoyas runda hus–

–dekorerade med olika rutmönster
åt sina krigare.

De begravde sina härskare nära himlen
där de vakade över bergen.

Hur man placerade lersarkofagerna
på klipporna är i många fall en gåta.

Men en sak är säker. Chachapoyas hade
utvecklat en självständig högkultur–

–långt före inkafolkets ankomst.

Deras bergscitadell Kuelap omges
av en 8 m hög och 600 m lång mur.

Fästningen är större än Machu Picchu
och borde ha varit ointaglig.

Men det var den inte.

2008 hittades 80 skelett här–

–alla efter män som verkade
ha grävts ner utan ceremonier.

Många bar spår efter strid.

Handlar det om chachapoya-krigare
som hade besegrats av inka-soldater?

Inte ens en mäktig fästning kunde
hålla stånd mot en väldig inka-armé.

Efter flera decenniers erövringskrig
stod inkariket på höjden av sin makt.

De revolterande folken bestraffades,
övriga kontrollerades i allianser.

Plötsligt stod man inför fiender som
inga arméer i världen kunde besegra.

Ljudlöst och osynligt
smög de sig in i riket.

De kom från Mexiko
och nådde Peru före conquistadorerna:

Mässling, smittkoppor och influensa.

Tiotusentals dog i epidemierna som
deras immunförsvar inte klarade av.

Inte ens inkan Huayna Capac skonades,
och hans rike hamnade i en djup kris.

Vulkanberget Llullaillaco på gränsen
mellan Chile och Argentina.

1999 bestiger Johan Reinhards
amerikansk-argentinska forskarlag–

–ett av inkafolkets heligaste berg.

På 7 000 meters höjd
hittar de en offerplats–

–och kropparna efter tre barn.

Iskylan och den extremt torra luften
har bevarat dem som naturliga mumier.

Andra fynd avslöjar att de offrades
här av inkafolket för 500 år sedan.

Frågan är varför?

Enligt inkas trosföreställning
var de här barnen utvalda.

I den heliga Capacocha-ritualen
offrades de åt gudarna för riket.

Redan ett år innan barnen skulle
offras började deras liv förändras.

De fick lämna sina hem finklädda
och smyckade med heliga fjädrar.

Höga dignitärer
tog dem med till Cusco–

–den första anhalten
på den långa färd som väntade dem.

Barnen har numera fått sitt vilorum–

–på det arkeologiska museet
i den argentinska staden Salta.

Oväntade detaljer upptäcktes
när mumierna undersöktes.

El niño, den lille pojken,
hade fjädrar i håret–

–som visade att han var utvald.

Han var 7 år och välnärd. Håranalyser
visade att han före sin offerdöd–

–regelbundet fått kokain och alkohol.

Likadant var det med de båda
flickorna, 6 respektive 15 år gamla.

De hade tillbringat en tid i Cusco
tillsammans med flera hundra barn.

Inkan hade bestämt
på vilken av rikets heliga platser–

–var och en av dem skulle offras.

Deras vandring till den platsen
kunde sedan ta nästan ett helt år.

Inkafigurer i miniatyr skulle göra
dem sällskap på färden till gudarna.

Det här är föremål
som har hittats i olika barngravar.

Tusen barn och vuxna ska ha offrats
till gudarna efter Huayna Capacs död.

Huayna Capac dog
utan att utse tronföljare.

Det ledde till ett successionskrig
mellan sönerna Atahualpa och Huáscar.

Landet splittrades
och stora områden avfolkades–

–p.g.a. farsoter och brödrafejden.

Efter fem år segrade Atahualpa.

Tillsammans med sin armé
slog han sig ner i staden Cajamarca.

Föga anade Atahualpa då att han
var den siste frie inkahärskaren–

–och att han snart skulle besegla
ödet för hela sitt väldiga rike.

I september 1532
lämnade Francisco Pizarro kusten–

–och gav sig av inåt land
med en styrka på knappt 200 man.

Något guld såg han inte till
– bara öde städer.

Han undrade vad som hade hänt,
och om han kunde lita på vägvisarna.

Efter flera veckor
nådde de Cajamarca.

Atahualpas armé
verkade oövervinnelig.

Men han lät spanjorerna komma nära,
och då tillfångatog Pizarro inkan.

Efter nästan ett år trodde Atahualpa
att han skulle kunna rädda sitt liv.

Han erbjöd Pizarro ett rum fyllt
med guld i utbyte mot sin frihet.

Guldskatter hämtades från hela riket.

Det var 3 m till taket,
och hela rummet fylldes med guld–

–men det visade sig vara förgäves.

Spanjorerna dömde Atahualpa
till döden i en skenrättegång.

Det var en mörk händelse
i Spaniens kolonialhistoria.

Den 26 juli 1533 avrättades Atahualpa
i sitt eget rike av främlingar.

Han lät sig döpas
för att undgå att bli bränd på bål–

–och rädda sin kropp
till livet efter detta.

Nu avrättades han
i stället genom garrottering.

Lösensumman som hade samlats ihop
för att rädda Atahualpas liv–

–var värd ungefär 2 miljarder kronor
omräknat i dagens penningvärde.

Över hela riket
stal spanjorerna guld–

–och förstörde de heliga platserna
– även Pachacámac.

Många som inka hade erövrat hämnades
nu genom att delta i plundringen.

Kort efter spanjorernas härjningar
övergavs Pachacámac plötsligt.

Stadens byggnader lämnades intakta.

Men ett märkligt fynd
förbryllar arkeologerna.

Under utgrävningen av ett sidotempel
har man hittat rum med keramikoffer–

–och det märkliga är
att alla kärl är trasiga.

Dateringen av de över 100 föremålen–

–visar att alla är
från slutet av inkaperioden.

Rekonstruktionen visar att de
troligen slagits sönder med avsikt.

Skärvorna efter kärlen ligger
nämligen utspridda över olika rum.

Deras mäktige gud
hade svikit när nöden var som störst.

I en ceremoni
manifesterades hans bortgång–

–och av hans kult
fanns nu bara skärvor kvar.

Pachacámac övergavs av sina invånare.

Snart måste hela inkafolket retirera
när conquistadorerna ryckte fram.

De blev en del av Spaniens kungadöme.

Ollantaytambo och Vilcabamba
blev tillflyktsorter–

–för dem som fortfarande
gjorde motstånd.

Fästningarna i bergen
gav bara en kort respit–

–innan den spanska kronan
tog över nästan hela inkariket.

40 år senare avrättade spanjorerna
den siste inkahärskaren.

Det var slutet
för inkafolkets motstånd–

–och för Vilcabamba,
deras sista fäste.

Inkariket, lett av solens söner,
upplevde den största uppgången–

–och det djupaste fallet
i Sydamerikas historia.

Spanjorernas ankomst förändrade allt.
Gammal ordning och tro slutade gälla.

Härskarna var inte längre gudomliga,
och solen inte en gudom.

Inkafolket började snart förhärliga
de stora härskarnas epok–

–och skapade en myt om att den sista
inkan flydde med förfädernas guld–

–till Paititi,
en stad djupt inne i regnskogen.

Ingen har lyckats hitta
den legendariska staden.

Den är fortsatt en av hemligheterna
i Andernas magiska värld.

Textning: Terese Åkerberg
Svensk Medietext för SVT