All language subtitles for Del 1 av 4 - Mördare utan ansikte -.sv

Du har kommit till Mona. Tala in
namn och nummer så ringer jag upp.

Hej då.

Hur blev det så här? Här är man nu–

–på toppen av karriären, kommissarie
i Ystad, löser alla problem–

–från bortsprungna tjurkalvar
till stulna cyklar.

Om det ändå hände något större...

Någon där?

ETT SKRIK

TELEFONSIGNAL

Ja? Nej, jag var vaken.

Fy fan! Är någon på väg dit?

Be att de möter mig i korsningen
mellan Kadesjö och Kastlösa.

Är du säker på att det inte var
ett fyllo som ringde? Jag kommer.

Där inne.

–Har ni varit inne?
–Nej, vi väntar på teknikerna.

Ja, vi var ju inne med ambulans-
personalen och hjälpte dem med frun.

–Ge hästen hö. Finns det andra djur?
–Nej.

–Grannen... Vad hette han?
–Nyström.

Skicka någon till sjukhuset
om hon skulle vakna.

Någon med bra öron
som kan läsa på läppar.

Jo, Nyström...
Kommissarie Wallander.

Vet ni om det finns några barn?

En dotter – Elsie.
Hon har arbete i Malmö någonstans.

–Finns det fler släktingar?
–Marias bror Åke, bonde i Hagestad.

Åke Herdin. Men de umgicks inte.
Lövgren tålde honom inte.

Åke Herdin...

Svedberg får underrätta släktingarna
innan det kommer i tidningarna.

–Kan vi prata ostört?
–Ja, jag bor där nere.

Persson, har du en plastpåse?

–Här inne får du inte vara.
–Jag är polis.

–Vi vill inte ha obehöriga här.
–Jag vill bara höra hur hon mår.

Det är det enda vittne jag har.

–Kan du läsa på läpparna?
–Nej.

Nej, vem kan det?
Ring så fort det händer något.

Dottern jobbade i går kväll,
på Saturnusfabriken.

Hon blev förtvivlad. Jag gav henne
lift. Det är emot reglementet, men...

Det är bra, Svedberg.

–Maria Lövgrens bror, lantbrukaren?
–Herdin.

Han var mer fattad. Men ingen av dem
hade några informationer...

Och han hade alibi. Det fick jag fram
under samtalets gång, så att säga.

–Såna här galningar måste vi ta.
–Det var inte bara en, då?

Inget är helt klart, men jag är
nästan hundra på att det var två.

–Inget att gå efter?
–Inte än.

Vi har gjort ett frågeformulär för
att skicka ut till alla i Lenarp.

Jag har skickat ett pressmeddelande,
men vi har en konferens i alla fall.

Inga nyheter om Maria Lövgren.
Hon är fortfarande medvetslös.

Martinsson har vakten där. – Kan
Norén avlösa? – Jag sitter i natt.

–Du leder ju undersökningarna.
–En natt orkar jag.

–Stör jag?
–Jag tänker på presskonferensen.

Vill du titta på protokollet
från rättsmedicinska?

–Ja, vad står det?
–Det är svårigheter med dödsorsaken.

Det finns för mycket att välja på.

"Kroppen har tillfogats åtta hugg
med ett vasst och tandat föremål."

Det kan ha varit en sticksåg.

"Högra lårbenet är avslaget, vänster
överarm och handled är avslagna."

"Kroppen har brännsår. Pungen är
uppsvullen och pannbenet intryckt."

–Fy fan!
–Läkaren har samma uppfattning.

Han skriver på slutet...

"Detta är ett vansinnesdåd."

"Våldet var tillräckligt för
att ta livet av fyra–fem personer."

Jag förstår inte det här.
Varför allt våld?

Rånare som besöker gamla är inte
sadister. De är ute efter pengar.

–Förstår du det här?
–Nej. Skaffa en ny stol.

–Inga pengar – ens till personal.
–Ta upp det på presskonferensen.

Min stol?

Jag har inte mycket mer att säga
utöver det pressmeddelande ni fått.

–Ovanligt torftigt. Något mer?
–Vi har inga spår efter förövarna.

–Det är alltså fler än en?
–Vi tror det. Två, tror vi.

–Hur dödades han?
–Genom yttre våld.

–Det kan betyda mycket...
–Var det en fråga?

–Vad menar du med yttre våld?
–Det rättsmedicinska är inte klart.

–Vad fick rånarna med sig?
–Vi vet inte om det är ett rån.

–Tyder något på att det inte är det?
–Nej.

–Anser ni att det är en stor grej?
–Ja.

Vi gör allt vi kan
för att lösa mordet.

–Ska ni kalla in extra resurser?
–Vad är du ute efter?

–I dag bryr man sig inte om gamla.
–Vi gör det. Vi ska gripa förövarna.

I Skåne bor många gamla på ensliga
gårdar. Vi ska skydda dem.

Tack för att ni kom.

–Ska ni kalla på rikskrim?
–Tack.

–Jag har inget att tillägga.
–Jag känner din dotter.

–Hur då?
–Vi träffas ibland.

–Men vi har inte träffats, va?
–Nej. Jag har träffat Linda i Malmö.

–Jag tycker om henne.
–Jag också.

–Hälsa henne från Kattis.
–Annars får du hälsa från pappa.

–Vad är det här?
–Ett armstöd.

Ät ordentligt. Sedan Mona försvann
lever du bara på hamburgare och korv.

–Du överdriver.
–Du måste sköta dig!

Linda!

Det är bra så. – Linda!

Så du tänkte bara åka?

–Men du kom för att hälsa på mig?
–Ja.

–Varför gjorde du inte det, då?
–Är jag misstänkt för någonting?

Ja, för att ha rest mellan Malmö och
Ystad för att besöka din gamla far.

Sedan ångrar du dig och återvänder
till Malmö utan att besöka din far.

Jag ändrade mig bara. Det är väl
inget att göra någon stor affär av?

Varje gång telefonen ringer
tänker jag "det är Linda".

Sedan hoppas jag att du inte ringer
från Maputo... Men du ringer inte.

–Ibland är det jag.
–Inte ofta.

Hur ofta ringer du till DIN pappa?

Hur länge stannar du den här gången?

–Det är inte ofta du hälsar på mig.
–Jag var här förra veckan.

Förrförra...
Då stannade du knappt en halvtimme.

Du skäller alltid
för att jag inte hälsar på.

Jag har faktiskt en del att göra.

–Din dotter var här i förra veckan.
–Linda?

Har du fler döttrar?
Hon fick en tavla.

–Valde hon en med tjäder eller utan?
–Med...

Den här.
Hon var här i förra månaden också.

–Vem?
–Var det inte Linda vi talade om?

–Ville hon ha en tavla då också?
–Nej, hon ville bara hälsa på mig.

Vart skulle hon? Hur kom hon hit?
Måste man dra allting ur dig?

Hon kom i en bil...som kördes
av en ung man.

–Ung man?
–Ja, som var mörk i ansiktet.

–Vad du pratar. Var han svartsjuk?
–Nej... Neger.

Skål!

Dörrknackningen i Lenarp gav inget.
Ingen har sett eller hört något.

Det tar någon dag
innan de tänkt efter.

–Hur är stämningen, då?
–Nästan bara gamlingar. De är rädda.

–Ni fortsätter väl i morgon?
–Visst.

–Har du hittat något?
–Många fingeravtryck.

Det kan ge något,
men jag tvivlar på det.

Annars är det mest
det här med knopen.

–Knopen på strypsnaran.
–Ja, vad är det med den?

Den är ovanlig. Jag har aldrig
sett något liknande. Kan vara något.

–Hur var det med din farsa?
–Han bara gnäller.

Det enda som återstår till slut.

–Det låter trist.
–Det ÄR trist. För jävligt trist.

Wallander... Jävlar!

Ja. Mm. Hej.

Hon dog.

Jävlar...

–Johannes...
–Vem var det som gjorde er illa?

Ut...ländsk.

När hon sa Johannes, trodde jag att
hon ville veta hur det var med honom.

Ja, det verkar troligt.

"Johannes", "utländsk"...
Det är inte mycket.

–Det kan betyda vad som helst.
–Jovisst.

Att de såg osvenska ut,
att de talade ett främmande språk–

–eller bruten svenska.
Det finns många möjligheter.

–Det kan också vara ren inbillning.
–Möjligt.

Men skulle hon använda
sina sista ord till något osant?

–Gamla människor brukar inte ljuga.
–Hon kanske trodde att det var sant.

Du tror vad du tror.

Så vi ska spåra
en eller flera utlänningar?

Det är jävligt obehagligt.

–Journalisterna vill veta någonting.
–Om vad? Vädret?

Det verkar som om de vet att kvinnan
från Lenarp är död. Gå hem nu!

God natt.

Vi säger inget i kväll.
Vi spar det till i morgon.

Men vi måste nog tala om
att hon hann tala innan hon dog.

Och då måste vi säga vad hon sa...
Det kommer att bli bråk.

Vi kan försöka hålla det internt.
Av spaningstekniska skäl.

Sedan kommer det ut, och då har vi
undanhållit pressen information–

–och hållit utländska mördare
om ryggen. Tack du!

Du har kommit till Mona. Tala in
namn och nummer så ringer jag upp.

Hej, det är din gamle exmake.

Jag ringer för att tala om
att Linda dök upp i dag.

Det blev jag väldigt rörd över.

Hon verkar må bra.
Vi hörs. Hej.

Välkommen ombord.

Har du kommit igenom skilsmässan?
Men du njuter inte av ensamheten?

Det är som när man gick i skolan och
skolkade. Man kan göra vad man vill.

Men man vet inte
vad man ska ha friheten till.

–Du jobbar väl inte ihjäl dig nu?
–Eller så super man ihjäl sig...

Eller man dricker kaffe ihjäl sig.
Man dör på ett eller annat sätt.

Märkligt att konjaksgroggen är på väg
att försvinna ur allmänt medvetande.

Det är en värdenihilism som griper
kring sig. Ska inte du ha?

Nej, jag är i tjänst.

När det här var på schemat var jag
sjuk. Och nu gör man allt med data...

–Knoparna också?
–Och kaffet.

Jag vet en gubbe i Swinoujscie
som kan allt om knopar. Häng med dit.

En lördag–söndag? Jag känner
några polska damer också...

–Jag kan skaffa brudar själv.
–Kan du?

Tror du han sover?

Vad säger du,
ska vi träffa damerna i alla fall?

Nej. Jag hoppar över det.

–Argentinien.
–Argentinsk?

Ja. Argentinische Seeleute verwenden
diese Knoten für die Hunden.

–Argentina, ja, ja...
–Ja, enligt experten jag talade med.

Vad vet vi om utlänningar som begår
brott i Sverige? Finns det register?

Det finns register på allt. Vi kör
det i datorn och ser vad vi hittar.

–Något mer?
–Jag vet inte...

Det kanske inte betyder något,
men det är underligt...

–Vad då?
–Lövgrens häst...

Du bad ju mig att ge den hö.
Men den hade redan hö och vatten.

Vad är det med det?

Vi hade en häst när jag växte upp.
När den fick hö, åt den upp allt.

Någon måste ha gett hästen hö
någon timme innan vi kom dit.

–Det var väl Nyström?
–Nej, jag frågade.

Och döda brukar inte utfodra hästar.

–Välkommen till polishuset.
–Wallander. Får jag prata med Ebba.

–Det är jag. Har det varit något?
–Ja, åklagaren är lite sur.

–Vill träffa dig snarast möjligt.
–Okej.

–Jag hör att du äter hamburgare.
–Klart, slut.

Tjenare Åkes...förlåt,
jag skulle träffa Per Åkesson.

Du skulle nog träffa mig.
Jag vikarierar för Åkesson. Kom in.

Anette Brolin.

Hoppas vi ska komma överens.
Vi ska ju jobba ihop.

–Jag är inte svår att jobba med.
–Men rätt långsam, va?

Jag väntade föredragningen tidigare,
på ditt initiativ.

Vi har haft en del att göra...

Jag förstår. Men nu kanske
du kan ge mig en översikt av läget?

Först vill jag bara säga välkommen.

Jo, den här nya åklagaren...

Du vet hon
som vikarierar för Åkesson...

–Anette Brolin?
–Ja. Har du hennes hemnummer?

–Hemnummer?
–Jag går på lunch.

Ja, just det.

–Tack. Var bor hon, förresten?
–Trädgårdsgatan 18.

–Då är vi ju grannar, nästan.
–Världen är liten...

Hej.

–Vad gör du här?
–Jag söker Sten Widén.

–Är du polis?
–Hur vet du det?

Det hörs på rösten.
Han är på kontoret.

–Det går väl runt. Ska du ha?
–Nej.

Det ser inte så bra ut
om poliser åker dit för rattfylla.

Hur är det med Mona och Linda?
Och din farsa?

–Och din syster...Kerstin?
–Kristina.

Kristina var det.
Hon var ganska mullig...

Mona och jag har skilt oss,
Linda bor för sig själv–

–och farsan målar tavlor.

–Samma motiv?
–Ja, allt blir vid det gamla.

Jo, jag ville prata med dig om...

Louise...tuff tjej. Har åkt ut och in
på anstalter sen hon var 12.

Jag är övervakare.

Hon hatar poliser, säger att hon
blev våldtagen av en polis en gång.

Hon ligger med mig.
Är det straffbart?

–Är hon minderårig?
–Nej, 19.

Fast övervakare kanske inte
får ligga med sina skyddslingar.

Jag vill prata om hästar. Dubbel-
mordet i Lenarp...de hade häst.

–Slog de ihjäl den också?
–Nej, men mördarna gav den hö.

Så jag tänkte fråga...hur fort
tuggar en häst i sig ett lass hö?

Jag tänkte be dig komma och kolla
på hästen. Vi behöver få klarhet.

Nej. Hovslagaren och veterinären
kommer. 16 hästar ska vaccineras.

–I morgon, då?
–Utgår det ersättning?

–Du ska få pengar...
–Ring mig i morgon.

TELEFONSIGNAL

–Wallander.
–Hansson här.

–Hör du mig?
–Ja.

En misstänkt...en kille som
sökte igenom Lövgrens lada. Han...

–Ta det igen, det hörs dåligt.
–Peters...en man i Lövgrens lada.

Hallå, vem då?
Var det en utlänning? Hallå?!

Wallander, du...

Var är Hansson? Vi måste
lysa honom, han är inte här.

–Har du sett Hansson?
–Han gick till Sparbanken.

–Varför?
–Det sa han inte.

Jag gjorde en datakörning.
Han kan komma från Finland.

Ja, vi brukar skylla på finnarna.
– Peters, du hade en misstänkt.

Han smet. Har inte Hansson berättat?

–Han är inte här. Berätta nu.
–Han snokade i ladan.

–Ni har ju för fan bevakning!
–Det var så vi kom på honom.

–Jag ropade "hallå".
–Och då stack han?

–Hur såg han ut?
–Jag såg bara ryggen.

60 år, korta ben,
bred nacke, gråblond, rufsig.

–Han såg ut som en kyckling.
–En kyckling...med bred nacke?

Jag var på banken och kollade
familjen Lövgrens ekonomi.

På Sparbanken kände de inte till dem,
men på Föreningsbanken fick jag napp.

Ska jag fråga vad du fick på kroken?

Jag fick inte titta på kontona–

–men han var inne
tre dagar före mordet.

–En kassörska kände igen honom.
–Tog han ut pengar?

Bankdirektören vägrade svara,
men en kassörska nickade bakom honom.

Jag formulerade mig elegant och
frågade om han tog ut en stor summa–

–men han bara snäste av mig.

Men en kassörska nickade glatt,
så jag tror det var mycket stålar.

Det talar för rånmord. Jag ska prata
med åklagaren, så kollar vi banken.

Möte om fem minuter!

Har du tänkt på om poliser har
andra röster än vanliga människor?

–Pratar vi annorlunda?
–Skulle vi det?

Det var en tjej som påstod det.
Hur låter murare, arkitekter...?

–Kurt, tv vill ha tag i dig.
–Vi tar det efter mötet.

De vill inte vänta.

På tiden att de lär sig att man inte
kommer när de knäpper med fingrarna.

Vem kände till att Lövgren var
inne på banken och tog ut pengar?

Det kan ge oss svar
på alla våra frågor.

–Hur går det med datasökningen?
–36 stycken har överfallit åldringar.

Fyra är utlänningar och har härjat
i Skåne. De avtjänar just nu straff–

–men jag väntar på besked om någon av
dem hade permission den aktuella dan.

Du håller mig underrättad om det.
– Norén, har du något?

Kanske. I flera av frågeformulären
nämns en bil som observerats.

En vit Nissan har med hög hastighet
passerat en by nära Lenarp–

–strax efter mordet. Vi undersöker
stulna bilar och såna grejer.

Glöm inte hyrbilar. Rånare
är bekväma. De hyr hellre än stjäl.

–Något på kycklingfronten?
–Ja, jag gjorde en fantombild.

–Gjorde du en fantombild på ryggen?!
–Ja, men det gav ingenting.

Du samkörde den inte
med fjäderfä-föreningens register?

Vi får hoppas att mannen
i Lövgrens lada dyker upp igen.

–Jag tänkte se på tv vad du sa...
–Jävlar, det glömde jag!

Sitter det några från tv där ute?
Nej, då så...

De väntar inte två timmar ens på dig.

Enligt tillförlitliga källor inom
polisen är mördarna utlänningar.

Man spanar efter
två icke kända personer.

Vi har hela dagen försökt få en
kommentar av kommissarie Wallander–

–men han undviker att tala med oss.

Här är Tor Holmgren, för Sydnytt
utanför polishuset i Ystad.

Vem fan har läckt?

Vad tio vet, vet världen.

TELEFONSIGNAL

Det är Wallander.

Vem talar jag med?

Du ska inte tro på
vad de säger på tv.

Hur skulle det vara om du...

Nu börjar rasisternas julafton.

–Vad tänker du göra åt det här?
–Kurt Wallander. Är du föreståndare?

Ja. Håkan Persson.
Varför får de hålla på så här?

De har inte sökt tillstånd...
Vi förstärker patrulleringen här.

–Med den personalsituation vi har...
–Stiligt. Vilket jävla samhälle!

Det kan jag hålla med om.

Rasisterna får härja som de vill.
Med myndigheternas goda minne?

Med förra föreståndaren hade vi ett
utmärkt samarbete. Men knappast nu.

Dra åt helvete! Jävla svartskallar!

TELEFONSIGNAL

Wallander.

Ni har tre dar på er.
Jag är en av de Tiotusen räddarna.

Tre dar att gottgöra att ni håller
utländska förbrytare bakom ryggen.

Tre dar att ta mördarna och visa upp
dem. Tre dar...annars tar vi över.

Tre dar...sedan börjar det brinna.

–Hallå!
–Hej.

Hej. Jo, vi behöver tillstånd...

–Har du slagit dig?
–Nej...

–Vi vill kolla Lövgrens bankkonton.
–Det går bra.

–Är det utlänningar?
–Rykten. Du vet hur det är...

–Kan jag få se utredningsmaterialet?
–Visst.

Rydberg är på sjukhuset.
Han är intagen.

–Intagen? Är det benet?
–Nej, det är visst magen.

Fan!

Om det fanns hö till hästen
måste någon ha utfodrat den.

JAG borde ha gjort det,
men när man inte själv har häst så...

Bra, Nyström. Tack för hjälpen.

Då var det väl Lövgren själv. Innan
han blir mördad ger han hästen hö.

Mitt i natten?

Det borde inte ha funnits något kvar.
Om den inte fick orimligt mycket.

Någon matar hästen
och mördar sedan husbonden.

Eller så mördar han husbonden först
och ger hästen hö efteråt.

Orimligt mycket?

Tack, Widén. Jag ringer
om det dyker upp något mer.

Glöm inte att skicka arvodet!

–Bankfacksnycklar.
–Hur vet du det?

Det syns ju.

Mordutredningen måste komma i första
hand. Vi kan inte öka bevakningen.

–Föreståndaren ringde i dag igen.
–Bara han inte ringer mig.

–Vad har vi om den vita bilen?
–Vi har inget, men vi jobbar på det.

Hulda Yngvesson från Vallby vet att
Guds missnöjda hand utdelade hugget.

Lägg henne på TD – tokdårar.

Har vi något om Lövgrens ekonomi?

Han har bankkonto och bankfack
i Föreningsbanken och Handelsbanken.

Då är det dit de här går.

–Bankfack är skyddas utomstående.
–Polisen är aldrig utomstående.

–Vet ni om han nyligen öppnat det?
–Det är flera år sen han var här.

Det här var inte mycket. Gravbrev,
lagfarter, gamla foton och brev.

–Ni ska få kvitto på det här.
–Det hoppas jag.

Nu vill jag titta på hans konton.

–Han var här den fjärde.
–Är du säker?

Ja. 67 000 är mycket pengar,
så det kommer man ihåg.

–Var han ensam eller i sällskap?
–Han var ensam vid disken.

–Verkade han nervös?
–Inte vad jag minns.

Vad gjorde han med pengarna?

Han stoppade dem i en brun portfölj.
Handtaget var trasigt.

Du har bra minne.

–Skulle du känna igen den?
–Kanske.

Det här hände på kontot förra året.

Tack. Kan jag behålla listorna?
Jag ska inte visa dem för någon.

Han hade fyra konton.
Två på Handelsbanken.

Sammanlagda behållningen
var 92 675 spänn.

Sedan fanns det ett konto
på Föreningsbanken med 130 spänn.

Men på det fjärde kontot
var behållningen nära en miljon.

Han tog ut en stor summa varje halv-
år. Samma dag han mördades, 67 000.

–Motivet?
–Mm... Men vem fan visste om det?

Chefen för flyktingförläggningen
tjatar om skärpt bevakning.

Ja, om vi bara hade folk...

Det brinner på flyktingförläggningen
i Äsperöd. Full utryckning!

Kurt Wallander, Ystadspolisen.

Är det någon här? Hallå?

Larsson... Barackerna som brinner
är tomma. De andra vet jag inte.

Det ska vi snart se efter.

–Hur går det?
–Det klarar sig.

–Fan, vad du ser ut!
–Spärra av, och hjälp Larsson.

–Hur kom du hit?
–Jag var ute och körde.

Om du ser föreståndaren,
ta hit honom!

Wallander!

–Det här var just grant...
–Hämta en lista över de boende.

Den är inte så aktuell.

Vet du inte vilka flyktingar som
vistas här? Du vet väl hur många?

–Ja...
–Det här är tamejfan troligt!

Jag vill ha en komplett förteckning
över dem som vistas här.

Det är inte så lätt.

–Nu ser du snart ut som en mumie.
–Det stämmer i så fall med åldern.

Jag är urgammal.

Du blir ung efter någon dag i sängen.

–Med dig?
–Nej.

–Kan du berätta hur det var?
–Inte nu.

–Hur känns det att vara hjälte?
–Herregud...

–Päronsylt. Jag har gjort den själv.
–Å...jag är så rörd och tacksam.

Men det var inte
som de sa på radion.

–Det var värre. Barn och djur också.
–Nämen, var det djur också?

–Meddelande från Anette Brolin.
–Åklagaren.

–Och Henning.
–Din far.

Flyktingföreståndaren är här.

Vi har följt Invandrarverkets regler!

–Men ska inte brandlarmet fungera?
–Polisen ska garantera säkerheten.

Hur ska det gå till, när ni inte ens
vet vilka som bor i brandfällorna?!

Jag ska klaga. Det är polisen som
ska garantera flyktingarnas säkerhet!

Klaga till statsministern,
kungen eller Europadomstolen.

Men från och med nu ska
det finnas en förteckning... – Aj!

Vad de heter, när de är födda
och var de bor.

Och brandlarmet ska fungera.

Där ser du.
Du skulle tagit det lite lugnt.

SVT Programtextning: Annica Forss