All language subtitles for Origin.Wars.2017.NORDiC.720p.WEB-DL.H.264.DD5.1-TWA.sv

Team Wild Animals Only Released On:
www.HoundDawgs.org

Min far sa alltid: "Lita aldrig på någon
som vill ha något av dig."

Min far sa alltid: "Lita aldrig på någon
som vill ha något av dig."

Han sa också att han aldrig mött någon-

-som inte ville ha något av någon annan.

Det kanske var därför
han aldrig visade smärta.

Kanske var det därför
han alltid flydde från sina problem.

Jag vet bara att han längs vägen
förlorade sin riktning.

Därför reser jag till universums utkanter.

För att finna honom igen.

KAPITEL ETT:
DELSTATEN INDIANA

Pappas olycka skedde under ett uppdrag
han ledde i Trinity-systemet.

Hans misstag var litet, men resulterade i
att nästan hela hans trupp dog.

På jorden anklagades pappa
för försummelse på grund av missbruk.

Men bevisningen var otillräcklig.

Tack vare karriären som
dekorerad stridspilot blev han frikänd.

Det spelade ingen roll.
Han blev sig aldrig lik.

Vår familj blev sig aldrig lik.

Du valde att följa med hit ut.
Du ville följa med.

Jag ville inte åka hit,
jag ville träffa dig.

Men vi träffas ju nu. Eller hur?

Saknar du att vara hemma?

-Jag är hemma.
-Jag menar hemma på riktigt.

På jorden.

Nej. Nej, jag älskar att vara här.

Mamma säger att du bara flyr.

Jag har inte pratat med din mamma
på länge. Hon vet inte hur det är här.

Det är sant.

Jag får vara med om något nytt.
Jag skriver historia här ute.

-Vi bygger en helt ny värld från grunden.
-En skitvärld, än så länge.

Vi tar en liten omväg.
Det här kommer du nog att gilla.

-Vi säger att du träffade.
-Nej, pappa. En till, jag klarar det.

-Vi hinner inte. Vi måste iväg. En sista?
-Sista.

Ge hit det.
Sen måste vi inspektera bunkern.

Har bunkern spel,
en badtunna eller en bowlingbana?

-I en bunker finns utrustning och mat.
-Det låter tråkigt.

Jag hatar de här småkrypen.

Vet du vad de kallas här?
Ufon. Vet du varför?

-Upplys mig.
-För att de flyger i rymden.

Fattar du?
Exor tog hit dem och nu är de i rymden.

-Varför har vi bunkrar när allt är säkert?
-Det är Exors regler.

Ibland sker det olyckor
eller något oväntat.

-Då måste de högt uppsatta i säkerhet.
-Varför är de så viktiga?

I kristider behöver vi ledare.

Annars blir det bara anarki. Du vet, kaos.

Oroligheter. Folk blir galna.

-Jaha, som zombier?
-Ungefär som zombier.

Har du det? Slappna av i axeln.

Fokusera på andningen.
Åt vilket håll missade du sist?

-Höger.
-Var siktar du då?

Lite åt vänster.

-Vad gör vinden?
-Jag fixar det.

Är du säker? Krama avtryckaren.

-Det är min tjej, det! Bra skjutet!
-Bästa skottet någonsin.

Bästa läraren någonsin.

Nu till bunkern. Sen skjutsar jag dig
till stan. Rominya bor hos dig.

Pappa, jag behöver ingen barnvakt. Varför
kan jag inte bo i flottiljen med dig?

För att det är en militärbas.
Det är ännu tråkigare än en bunker.

Jag är tillbaka om en vecka och du kan
ringa mig. Jag finns i molnen ovanför dig.

-Får fångarna betalt för att arbeta?
-Betalt? Nej.

Nej, de betalar sin skuld till samhället.

-Hur vet man när de är klara?
-Såna människor blir aldrig klara.

Snälla! Är det någon som hör mig?
Det är uppror i fängelset!

Vi har tappat kontrollen!
De där sakerna dödar allt i sin väg!

-Travek, vad är klockan?
-Det är dags att gå upp.

God morgon, löjtnant.

-Nej. Nej, ner.
-Upp och hoppa.

Ner.

Ni har högre blodalkohol än vanligt, sir.

Ni har sju infrastrukturrapporter
att gå igenom.

-Och tre nya meddelanden.
-Spela dem.

Plats: Flottiljen.

Sommerville, du smög visst ner
till utposten igår kväll.

-Varför bjuder du aldrig in mig?
-Du är ett rövhål.

-Dina grejor kostar dubbelt.
-Radera meddelande.

-Plats: Jorden.
-Kane, du skulle umgås med Indi.

-Att skjuta ihop på jobbet är inte...
-Nästa meddelande.

Plats: Osiris.

Hej, pappa. Jag ringde sent för att
du skulle vara där, men tydligen inte.

-God kväll, herr Sommerville.
-Vi plockade de här själva i växthuset.

Visst är de goda?

Vi ska på en utflykt du måste godkänna,
annars missar jag den.

Det suger, om du inte vill
att jag ska fortsätta ha tråkigt.

Det är till de medvetna kullarna
över dagen. Jag har alla detaljer.

Jag vet att du vill godkänna allt,
så vi väntade på dig.

Hon väntade.

Jag tror att grannarna flyttar in,
jag hörde någon där inne igår.

-De har en pojke, det blir kul för Indi.
-Pojkar är irriterande.

-Det är min tjej, det.
-Mamma ringde.

Hon ville berätta om någon resa
till Europa hon och Todd funderar på.

-Vem fan är Todd?
-Det kan jag inte svara på, sir.

Travek, återställ uppkopplingen.

Kommunikationerna med ytan
är tillfälligt brutna.

Det var ju till stor hjälp.

-Vet du när de är tillbaka?
-Inte för tillfället. Jag försäkrar er.

-Vi gör vårt bästa för att lösa problemet.
-Det gör ni säkert.

Travek, skicka ett Ingram till min dotter.
Säg att hon självklart får åka på utflykt.

Skicka mitt tillstånd.

-Vet vi något om problemen i fängelset?
-Inte för närvarande, sir.

-Travek.
-Ja, löjtnant?

-Ta reda på allt du kan om den där Todd.
-Ja, löjtnant.

I tävlingen om att kolonisera nya planeter
var Exor ledande.

De hade tilliten hos de hundratals
miljoner som arbetade under dess styre.

Därför kunde generalen aldrig berätta om
det projekt hon satts att ha uppsyn över-

-i fängelset långt där nedanför.

-Säker uppspelning.
-Det är upplopp i fängelset.

Vi har förlorat kontrollen.
De där sakerna förstör allt i sin väg.

Jag vet inte vad fan som händer,
men fångarna är lösa. De är överallt!

Slut på sändningen.

Den enda gång vi träffades sa hon
att mitt namn påminde om hennes delstats.

Indiana.

Jag borde ha insett att hon brydde sig mer
om sin egen plats i universum-

-än om de som faktiskt lever i det.

General, de yttre städerna är borta.
Varelserna dödar allting på ytan.

Det här är vårt ansvar nu. Vi skapade dem.

Snart finns ingen återvändo.

Överste, om ni var i mitt ställe,
hur hade ni löst detta etiskt?

Vi räddar så många människor vi kan
och berättar sanningen.

Skulle vår inblandning komma till kännedom
så skulle det lamslå företaget.

Efterspelet skulle förstöra
flera generationers uppoffringar och arv.

Hur länge kan vi bryta kommunikationerna?

Styrelsen får reda på det om några dagar.

-Då bör situationen vara löst.
-Löst?

Det är inte underhåll,
utan hundratusentals människor.

-Vårt folk har sina familjer där nere.
-Miljontals liv står på spel...

-...om folks raseri raserar företaget.
-Vad är det värsta vi kan anklagas för?

Folkmord.

Det vore bara en av anklagelserna-

-men den vi skulle få leva med.
Den våra barnbarn skulle minnas oss för.

Vi får inte misslyckas.

Självklart inte.

Kalla till ett möte.

Jag måste tyvärr meddela att ett upplopp
verkar ha brutit ut i fängelset.

Fångarna har fått tag på
det dödliga Etolanidviruset.

Vi har fått höra att om vi lägger oss i
eller försöker hämta några från ytan-

-så kommer viruset
att spridas i huvudstaden Osiris.

Sommerville, Kane. Jag måste
skicka ett meddelande till Indi. Går det?

Inte för närvarande, sir.

Jag vill ha koll på alla här vid bordet
de kommande 23 timmarna.

Isolera alla som uppträder misstänkt.

Överste.

Det här kan fungera.

Jag behöver en tidslinje över alla
händelser i huvudstaden och fängelset.

Informationen är nu hemligstämplad.

Hemligstämplad på vems order?

För vår vänskaps skull ska jag berätta
sanningen. Sedan är det upp till dig.

Det mesta av det du just hörde var lögn.
Det finns inget virus.

-Fångarna har det dödliga Etolanidviruset.
-Det är ju löjligt.

Det är vapenklassat. Det får inte fraktas
hit, än mindre förvaras i ett fängelse.

Fängelset huserar en hemlig
forskningsanläggning inom sjukdomar.

Så vi odlade det här?

Vi byggde en anläggning i fängelset,
men inte för forskning.

Vi födde upp så kallade Ragged.

De skulle hållas där tills vi hade
tillräckligt för att skicka till kolonier-

-där de kan döda eller assimilera faunan.

Fångarna har tagit tre fraktskepp
och begär fri lejd härifrån.

Viruset kan potentiellt döda
alla kolonier i galaxen.

Enligt våra order ska vi under hot
aktivera protokoll 84.

Det kräver att vi förintar hela kolonin.

När fångarna blir varse
att vi tvingas aktivera protokollet-

-är vi i position att förhandla fram
ett fördelaktigare resultat.

Det finns ingen gisslansituation.
Raggedarna har brutit sig ut.

De har massakrerat staden.
De är på väg mot huvudstaden.

-Har de gett oss en deadline?
-Vi har 23 timmar och 11 minuter på oss.

Det är en mörkläggning.
Om 23 timmar spränger vi kupolerna.

För dem är det acceptabla skador på
en gruva, några städer och ett fängelse.

De där nere är där för att vi
satt dem där, vår organisation.

-Generalen är medveten om...
-Jag vet att er dotter är i huvudstaden.

Förflyttade du mig hit
när du visste att det pågick?

-Risken för det här var minimal.
-Du lät mig föra min familj hit!

Vi ser det från alla synvinklar.

Vi kommer att klara oss utmärkt,
era familjer och alla på ytan med.

De låser hangaren om 20 minuter. Sedan
kommer ingen till eller från stationen.

Vi måste hålla oss lugna och
ha förtröstan. Vi kommer att klara oss.

Vi kommer att klara oss.

Du är hennes enda hopp. Hoppas
att du fortfarande är en lika bra pilot.

VARNING

Kom igen.

Jösses.

Aktivera robotar!

Eld!

Varning. Maximala G-krafter överstigna.

Varning.

Varning. Maximala G-krafter överstigna.

Varning. Autopilot aktiverad.

Varning, överbelastning.
Katapultstol aktiverad.

Vem är du?

Det spelar ingen roll vem jag är.
Du har ett vapen riktat mot dig.

Berätta för mig vad du sysslar med,
för du föll just från himlen.

Jag flydde.

Fängelset är här nere, inte där uppe.

Jag är ingen fånge, men dödsdömd.
Sitter du kvar här, så är du också det.

-Ska jag ta det som ett hot?
-Det är inget hot, utan ett faktum.

-Inom 22 timmar är det här en död zon.
-Pratar du om varelserna?

Vilka varelser?

Berätta om dina problem,
så kanske jag berättar om mina.

Det är ett gisslandrama i fängelset.
Fångarna hotar att spränga kärnreaktorn.

-Gör de det, så sker det inom 22 timmar.
-Är det vad de säger där uppe?

Jag var där när upploppet bröt ut.
Jag var sjuksköterska i sektor 2.

Ingen är kvar i fängelset. Antingen
så ljuger de för dig, eller du för mig.

-Jag är inget hot emot dig. Glöm det här.
-Sitt ner!

Du klarar dig inte ensam.
Inte när de där sakerna finns där ute.

Hjälp mig, då! Att vi sitter
och lär känna varandra hjälper inte!

-Vill du ha hjälp? Vad gör du för nytta?
-Berätta vad som finns där ute!

Erbjud mig något.

Vi har 22 timmar på oss
innan de spränger hela planeten.

Du sa det. Lycka till, det lär du behöva.

Jag måste rädda min dotter!

Hon är elva år gammal
och ensam i huvudstaden!

Hjälp mig!

Tar jag mig inte dit, så dör hon!

Jag garanterar att ingen där uppe
bryr sig ett skit om någon här nere!

Och?

Jag har tillgång till en militär bunker.

Om du hjälper mig att komma
till huvudstaden och hitta min dotter-

-så ger jag dig skydd.

Hur låter det erbjudandet?

Du måste lita på mig.

Det är tufft här nere.
Tillit måste förtjänas.

-Det har jag inte tid med.
-Hallå! Hallå!

Du ville till huvudstaden, va?

Osiris ligger ditåt.

Du måste österut.

Okej.

Snygg jacka.

KAPITEL II:
ETT KONVENANSÄKTENSKAP

Era liv tog slut dagen då ni dömdes.
Ni är inte längre människor.

Ni har inget värde för människorasen.

Det enda ni kan ge tillbaka
är en obeveklig hängivenhet åt ert arbete-

-och att tjäna behoven
hos fängelset och kolonins medborgare.

Varje dag hittar jag
ett av de här hårstråna i min mat.

Jag vet var de kommer ifrån. Jag vet
att fängelsedirektören går in i köket-

-tar ett av sina hårstrån
och lägger det i min mat.

Ser du? Ser du, Vim? Alltid.

Fritt fram.

Carmel sitter i isoleringen. Han har
nyckeln. Ni minns väl hans teckning?

Det enda som saknas är
att avleda hexonfibern från nödventilen.

Fattade du allt det där?

-Behövde vi inte något slags ledare?
-Jo. Det är den enkla biten.

Våra strumpor. Bomullsfibrer.
Vem som helst av oss kan göra det.

Carmel förlorade förståndet
sist han satt i isoleringen.

Vi måste ifrågasätta
hur tillförlitlig informationen är.

Han kan ha runkat vid lyktstolpen,
så vitt vi vet.

Vi kommer inte ens in i spektralrören.
De är tryckförseglade.

Vi kan inte ens ta oss till fibern,
så varför diskuterar vi det ens?

Carmel har redan varit inne i en,
oupptäckt.

-Skitsnack.
-Vi måste göra det nu, innan det upptäcks.

-Vilken cell?
-Han vet inte.

-Han vet inte, alla är likadana.
-Självklart inte, han är galen.

-Galenskap är vanligt häromkring.
-Det är vår enda chans.

Vi får se till att alla isoleringsceller
är fulla, så någon är i den rätta.

Vi tar oss ut.
Vi tar oss in i systemet via vaktposten.

Vi utlöser nödupplåsningen av alla celler.

Är Bostoks grupp fortfarande med?

-De är fortsatt obestämda.
-Självklart.

Hur man än ser det, så är det
ett självmordsuppdrag. Hör du det?

-De vill bara ha mer tid.
-Mer tid? Till vadå?

Nämen, ser man på? Herr Carmel.

Vad är det med isoleringen
som du älskar så mycket?

Är den här din?

Du verkar redan ligga steget före.
Många här inne vänder sig till Gud.

De blir desperata när de inser att
deras liv inte längre har någon mening.

De ber till en fiktiv ikon
och intalar sig att de är förlåtna.

Som ett sätt att hantera
skulden för det de har gjort.

Men det sitter här uppe.
För om det verkligen finns en himmel-

-måste det också finnas ett helvete.

Även om jag inte tror på något av det-

-är det mitt jobb att uppfylla det,
så ha förtröstan.

Ha förtröstan i att det här stället
ska bli ditt eget privata helvete.

Du kanske tror att det här är
min första vända på ett sånt här ställe.

Första gången jag handskas-

-med en impotent gaphals som du.

Ja, det gör jag.

Det finns inga ställen som detta
någon annanstans.

-Vi existerar inte ens enligt UNSI:s lag.
-Ska jag bry mig om det?

Ja, det ska du. Men det gör du inte.

Det är därför du är här.

Det blir ingen mer isolering för din del,
herr Carmel.

Förstår du?

Tror du inte att jag har levt ett
hårt liv? Att jag hade samma val som du?

Upp med honom.

Nästa gång du ser mig
visar du mig lite jävla respekt!

Ut med kräket härifrån!
Direkt till de nedre burarna!

Vet ni hur många som hamnar i isoleringen
och inte kommer tillbaka?

Hur många killar har vi förlorat?
Hur många killar kommer inte tillbaka?

Kreat, får jag fråga en sak? Hur långt
är ditt straff? Har du 57 år kvar?

På det här stället?
Broder, du kommer aldrig härifrån.

Vin och jag kommer aldrig härifrån-

-om vi inte gör något åt det.

Det är nu eller aldrig. Det är mörkt
på dagen. Det är samma skitstinkande själ.

Snälla Kreat.

Bostok är med.

Är du med, Vim?

Vi bränner ner stället.

Ni två måste samla styrkorna.
Lämna mig inte i sticket.

God dag, fängelsedirektör Mourdain.

Vad tror ni om den senaste rapporten?
Utvecklingen är lovande.

Vi har utmärkt källmaterial
och personalen är hängivna resultaten.

Fotosyntetisk hud, återväxt av lemmar.

Vi kan vara i drift om några månader.

Det är vissa egenskaper
som visar sig i toppen på kurvan.

Kan ni upprätthålla denna framgångskurva?

-Problem, fängelsedirektören?
-Inget jag inte kan hantera. Vi hörs.

Släpp honom!

Jag dödar kackerlackan själv.

-Sir, det är problem i mässen.
-Jag vet. Be vakterna att avvakta.

Jag trodde inte att vi hade problem, Sy.

Jag ville bara ha en dejt.

-Öppna den, tack.
-Sir...

Döda honom!

Backa!

-Gör slut på det!
-Backa!

Låt inte mig hindra dig, herr Lombrok.

Vill du visa din status här inne?
Visa vad du går för, då.

Vakter! Om publiken behärskar sig
så får de njuta av föreställningen.

Mourdain. Mourdain.

Släpp ut mig! Jag gör vad ni vill!

Stanna! Sluta!

Mina herrar. Jag ville bara komma ner
och önska er lycklig resa.

Se er själva som pionjärer.

Äventyrare i en ny tidsålder.

Kom ihåg att ni inte längre
platsar i samhället.

Vad vill ni?

-Den här.
-Nej! Ta inte mig!

Nej!

Nu har ni funnit ert verkliga syfte.

Nej! Nej!

Jag är min egen själs erövrare!

Ni kommer att förstå mytologin
bakom fågel Fenix-

-när ni reser er ur det förflutnas aska.

Den här också. Herr Lombrok.

Vi får söva dig. Jag har känslan av
att du skulle kunna skada dig här nere.

KAPITEL III:
LEJONTÄMJARE

Säg mig en sak. Varför har
en avdelningssköterska ett militärt vapen?

Du inser väl att vi inte hinner
till huvudstaden i tid?

Nej, inte till fots.

Har jag missat något?

Bortom bergen ligger en utpost med beslag.

-Vad är din plan när vi kommer dit?
-Det listar jag ut när vi kommer dit.

Vad vet du om varelserna?

Ner, ner, ner!

-Letar de efter dig?
-Ja.

Det här blir kul.

Min engelsklärare läste en gång
en märklig dikt om kärlek.

Jag minns inte mer av den
än att den hade passat de här två perfekt.

Skärp dig nu.

Jag hoppades på ett större urval av
fordon. Såna skrothögar var länge sedan.

-Vet ni om ställena och låter dem vara?
-Var skulle vi annars gå och ta en öl?

Hej, älskling. Vill du dejta?

Hej, raring. Kom hit.

Var fan har du varit?

-Hej. Hur är det?
-Jättebra. Hur är det med dig?

Vet du vems buss som står utanför?

-Hurså?
-Vi behöver skjuts.

Deras.

Ja!

Nej, gå inte dit.

Vänta tills de är klara,
annars kommer ni inte härifrån alls.

Sug på den, älskling. Du kan det här.

Sätt dig. De är helt borta.

Ta ett glas.

Vi får väl ta två.

-Hur mycket vill du ha?
-Ända upp.

-Bara vatten, tack.
-Vi har inte vatten.

Självklart inte.

Berätta varför du blev sköterska, Sy.

Jag ville hjälpa folk.

De flesta jag har hjälpt i mitt liv
har visat sig vara rövhål.

Det var första kastet!

-Har det varit så för dig?
-Inte när det har varit viktigt.

-Då är du bättre än jag.
-Kanske det.

Vad gör du? Vi tävlar igen.

-Hör han aldrig på?
-Bäst av fem.

Du! Är det din buss utanför?

-Vi är mitt uppe i något.
-Jag måste ha skjuts till Osiris. Nu.

Du är rolig, du.

-Där ser du.
-Jag ber henne göra så varje kväll.

Vad glor ni på?
Spela ert jävla domino-spel.

Kompis, spela vidare!

-Spela musiken!
-Musik! Spela!

-Du ska nog hjälpa honom.
-Tror du att vi är nåt taxibolag?

-Vad heter du, ditt skrev?
-Kane.

-Du är visst inte härifrån.
-Du kan väl fylla på?

Jag är väldigt långt hemifrån,
därför behöver jag skjuts.

Jag och min kompis i baren.

Jävlar, kolla på dig!
Jag knäböjer inför dig! Du är perfekt!

Ni är det perfekta paret.

Ni hör hemma på ett tidningsomslag,
inte här ute.

Var inte blyg. Kom hit.
Jag vill ta med honom hem.

Åh, nej.
Vi tar med oss bartendern, inte honom.

-Jag ber om ursäkt. Han har mens.
-Slå dig ner.

Den schysta snuten kan sin grej.
Du behövde bara bjuda på ett glas.

Du ser ut att vara militär.

-Ni får 10 000 för en enkel resa.
-Du har en kniv mot strupen.

Ska du ändå försöka förhandla?

Han har deserterat från Exor.
Han vill till familjen innan de tar honom.

-Jaså?
-Är det sant?

Ja.

Skär halsen av honom.
Ska du betala mig 10 000 för det?

Nej, nej, nej! Han ljuger som en gravsten,
jag hörde honom säga 20.

Han sa faktiskt 20.

20.

-Ni får 20 000.
-Ja! Släpp honom!

-Det var en annan historia.
-Bussen är modifierad. Är pansaret bra?

Hurså? Blir vi beskjutna?

Det är ingen gammal fängelsebuss.

Det är Gracie, det vill säga min mamma.

Ja, ni får komma in i min mamma.
Och hon tar hand om er.

20 000 enkel väg. Är det avtalat?

-Då åker vi.
-Inte än.

Vill du åka med mig? Vill du åka i mamma?

-Då måste du kyssa den här.
-Ner på knä.

Okej. Andas in i 20 sekunder.

Sätter du kniven i tavlan,
så är det avgjort.

Nu blir du yr.

Ja!

Jävlar, grabben. Det är drag i dig.

Du är begåvad. Då var det avgjort.

Vi får skaffa vapen.
Vi gillar att resa tryggt.

Vi får stanna hos Hopper och Mandel.
Men det kostar extra.

-Hur långt är det till Hopper och Mandel?
-Inte långt alls. En halvtimme.

-Det ligger nära.
-Ska vi hångla vidare eller ska vi dra?

KAPITEL IV:
TYDLIGT ÖDE

Vet du vad jordomvandling är,
herr Lombrok?

Det är när man gör en ogästvänlig plats
beboelig för människor.

Tyvärr har många planeter inhemska arter
som vägrar att samarbeta.

Vi behövde ett kostnadseffektivare sätt
att utrota dem på.

Jag berättar det för dig
för att du verkligen ska förstå-

-vad du har chansen att bli en del av.

Vår vän här intill
har just träffat en av våra bästa.

Mång av dem är dina tidigare medfångar.

Förhoppningsvis, om hans hälsa
upprätthålls, gör han dem snart sällskap.

Han förvandlas till något han inte
kunde bli som underlägsen människa.

Han kommer kunna vidareutvecklas-

-och anpassa sig
även till de svåraste förhållanden.

Jag har sett vad som krävs för att
överleva förvandlingen. Kämpa inte emot.

Var inte rädd.

Låt dig förvandlas till sinnebilden-

-av det monster som jag vet
lever i din själ.

Att överleva perioden som kommer
tar ditt sinne längre än det gått förut.

Det är då du måste minnas
att detta är en andra chans.

Finn tröst i det.

Vakter!

-Bostok? Du gjorde det.
-Vi måste härifrån.

-Är det allt? Har du legitimationer?
-Här, din är speciell.

-Sjuksköterska?
-Jag har öppnat cellerna!

-Det fanns andra dörrar och jag...
-Vadå?

Vad?

Jag har släppt Djävulen fri.

Vakter! Rapportera!

-Skynda på!
-Ut ur korridoren!

-Kommer Vim att bli en av dem?
-Jag vet bara vad jag såg på skärmarna.

Vi måste till Osiris innan skymingen. Kom.

-Jag kan inte följa med er.
-Va?

Vad snackar du om? Vi måste hålla ihop.

Lugn. Lugn.

Lugn.

Vad ska du göra? Vart ska du, Sy?

Jag ska gå på Opera.

Gå inte på opera. De sjunger där.

Vänd mig inte ryggen, Sy.

Lycka till.

-Låt honom sticka. Du och jag.
-Ni kommer att dö där ute.

Jag skapade dig. Jag skapade dig.

Hej då, Vim. Hej då, Vim.

KAPITEL V:
DEN LÅNGA VÄGEN

JORDEN

TVÅ ÅR TIDIGARE

Vanligtvis hade du fått 20 år
på ett högsäkerhetsfängelse.

Kanske ute om 15.

Men det tvekar jag på.

Trots alla våra ansträngningar
kommer de att utmåla dig som ett monster.

De betonar regelbrottet.

Ett svek mot förtroendet med
allmänna medel som din position givit dig.

De kommer att statuera ett exempel.
Öga för öga och så vidare.

Jag önskar att jag kom med goda nyheter.

Det spelar ingen roll.
Det gör ingenting längre.

Hörni.

Är de pålitliga?

Nej.

-Vem betalar?
-Jag.

Jag gillar inte Exor-jackan.
Vi är inte förtjusta i din sort här.

Hur mycket?

Mandel vill inte göra affär.

Du kan väl fråga Mandel
vilken summa som skulle göra honom nöjd.

30 lax.

-30 är okej.
-30. Taget.

Taget.

Får man fråga vart ni ska med alla vapen?

-Visst, fråga du.
-Jag var bara artig.

Trevliga vänner.

Det var en riktigt bra affär.

Vi tjänade bra med stålar.

Aj!

30 lax.

Mandel!

Kom hit, för fan!

Vad är det där? Vad är det?

Jag svär att jag såg något.

Kolla baksidan!

De är överallt!

Var är raketgevären?
Säg inte att vi sålde dem!

De stupar inte! Jag laddar om!

Jag fick en!

Vi kommer att dö!

Så du menar att om mindre än 12 timmar
kan hela stället vara utplånat?

Varenda levande varelse?

Skulle vi dö?

-Ja, det stämmer.
-Monstren stod inte med i broschyren.

Brukar du undra hur du har hamnat
där du har hamnat?

Man har en massa planer.

Man gör så många planer,
men ändå har vi hamnat här.

Inte direkt. Jag vet hur jag hamnade här.

Pratar du om ödet, Sy?
Menar du astrologi och sån skit?

-Jag tror inte på ödet, bara konsekvenser.
-Det stämmer, käkbenet.

Lev utan ånger. Man kan inte gå bakåt,
efterklokheten hjälper en framåt.

Jag ångrar att jag kom
till den här jävla skitplaneten.

-Vad skrattar ni åt?
-Jag trivs här.

Då är vi två, min lilla körsbärspaj.

Öppna ytor, ren luft, mat som inte kommer
från ett laboratorium. Det är ett paradis.

Mamma sa alltid att folk inte förändras,
bara deras version av det förflutna.

En tändsticka värmer en man i en minut.
Elda upp honom, så är han varm livet ut.

Ja.

Du då, skrevet?

Gillar du stället? Gillar du fronten?

Jag gillade den bättre för ett dygn sen,
men jag behövde en nystart.

Dessutom kom jag inte
längre bort från jorden.

De betalar er säkert bra i stjärnflottan.

Ja, det är rätt bra betalt.

Men karriären gav mig
ett misslyckat äktenskap-

-en axel som aldrig läker
och en dotter jag knappt känner.

Men ja, det är bra betalt.

Våra föräldrar sparkade ut oss,
så vi tvingades att göra något drastiskt.

Era föräldrar? Är ni släkt?

Ja, hon är min lilla styvsyster.

-Det är därför vi ser olika ut.
-Och kysser olika.

Gnistan, gör det dig tänd?
Min lilla kolastång.

Vad är ditt område där uppe?
Vad gör du där uppe?

Jag hade hand om infrastrukturen
och tog hand om städernas utveckling.

Allt. Huvudstaden, gruvorna, fängelset.

-Slavlägret, menar han.
-Fängelsekolonierna förändrade allt.

Kolonierna kunde bara växa så fort
tack vare tvångsarbete.

-Annars hade vi inte varit här.
-Bra samtalsämne till era möten där uppe.

Men fångarna,
oavsett vad jag tyckte om dem-

-var förstörda när de kom till mig. De
hade arbetat bortom varje mänsklig gräns.

Vi körde åt fängelset när vi först
kom hit. Vi såg mycket hemskt.

De gör i alla fall nytta. Fängelse
ska ju vara jobbigt. Det är ju ett straff.

Det är ett svårt val att vända ryggen
åt allt man har stått för.

Har du familj, Sy?
Har du familj, har du barn?

Då förstår du inte.

Jag måste säga det.
Tänk om din dotter inte är där.

-Va?
-Hon är där.

Och du för oss i säkerhet i bunkern?
Helt säkert?

Jag svär. När min dotter är i säkerhet.

Och om hon inte är det?

Ja, då med.

Vi blir en stor, lycklig familj.
Jag blir farbror. Det blir kul.

-Bill, hur långt är det till Osiris?
-Några timmar till, käkbenet.

Lugn, vi har tid att skjuta några djur.

Ingen jävlas med Billy. Det blir kul!

Jävlar!
En enorm sköldpadda anfaller mamma!

-Min lägenhet ligger på tredje våningen!
-Ge fan i min buss!

Bill och Gyp, skydda mamma.
Sy, följ med mig.

Okej, nu gäller det! Kom igen!

Hon kanske inte är där, eller värre.
Då tar vi oss tillbaka hit direkt.

-Kane, hoppas att du hittar henne.
-Hämta din dotter. Vi täcker er.

-Kom igen, Gyp!
-Ut med er, grabbar! Kom igen!

Kom igen!

Öppna dörren! Kom igen!

Strömmen har gått, vi tar trapporna!

Kom igen!

-Ut ur trapphuset!
-Ozmin, är det du?

-Ozmin, det är Kane från våningen ovanför!
-Hur kan jag veta det?

-Det är Kane från 38:an.
-Har ni sett Indi eller Rominya?

Jag kollade, men de svarade inte.
De har inte kommit förbi här.

-Världen är helt galen.
-Vi går upp, okej?

-Det är inte min trappa. Du betalar hyra.
-Det var vänligt.

Ta hand om er. Och sikta lägre.

Kom igen! Nu fick jag dig, sköldpaddan!

Jävlar.

Indi! Backa!

Kane.

Pappa?

-Pappa, jag är här! Pappa, jag är här!
-Jag älskar dig.

-Mår du bra?
-Rominya sa åt mig att vänta där på dig.

Var är Rominya?

-Hon har åkt hem. Hon är inte här.
-Okej.

-Kane, vi måste sticka.
-Det är vår vän Sy, han hjälper oss.

Du måste följa med oss. Håll dig nära mig.
Vi klarar oss, men vi måste springa nu.

-Kane!
-Skynda på! Spring!

Vad är det?

Kom igen!

Bill! Var har vi medicinerna?

Nej, nej, nej!

-Kom igen.
-Pappa, det finns ingenstans att ta vägen!

-Vad gör vi nu, då?
-Låt mig tänka efter. Indi! Indi!

Pappa, det står en buss där nere!
Vi kan ta oss dit!

-Vi måste hoppa.
-Nej, det är för högt! Sy! Sy! Sy!

Ge mig handen!

Öppna den!
-Indi, kom hit!

Bill! Gyp! Öppna luckan! Öppna den!

Öppna! Öppna dörren! Öppna!

Öppna luckan!

-Kom här.
-Ta emot henne!

Jag har henne.
-Stanna här.

Okej, nu åker vi!
-Gick det bra?

Sitt kvar.
-Kör!

Gyp! Gyp, vi måste åka nu!

Förstår du allt jag sa? Om varelserna,
om de jag jobbar för, om det som händer?

-Det är viktigt för mig.
-Ja, det gör jag, pappa. Jag förstår.

Förlåt för att jag är
världens sämsta pappa.

Förlåt för att det inte löste sig
med din mamma.

Jag älskade henne så mycket.
Jag älskar henne fortfarande.

Förlåt för att jag missade din uppväxt
och att jag inte kom på dina matcher.

Dina softball-matcher, dina
fotbollsmatcher och dina sånglektioner.

-Det är okej.
-Förlåt för det. Du är fantastisk.

-Jag måste veta att du förlåter mig.
-Självklart.

Klarar vi oss igenom det här
så ska det bli annorlunda. Det lovar jag.

Gyp, om 1,6 kilometer tar vi höger!
Bunkern ligger i ett övergivet gruvschakt.

Håll koll, varelserna kan finnas överallt.

Koden till dörren är 14286. Sy, hörde du?

-14286.
-Gyp? Säg det!

14286!

-14286, uppfattat.
-14286.

Protokoll 84 påbörjas.

General, en buss verkar vara på väg
till Apex Ridge-bunkern.

Pappa!

Sy! Vi har sällskap! Klockan tre.
-Ligg kvar här. Ligg ner.

-Vad gör den?
-Kollar vart vi ska.

Gyp, sväng inte.

-Vi har inte tid med det.
-Vi har inget val.

-Pappa, vad händer?
-Indi, ligg kvar! Snälla!

Den behöver fyra minuter för att komma på
säkert avstånd. Den klarar inte smällen.

När han sticker åker vi tillbaka. Vi har
fyra minuter och femton sekunder på oss.

Va? Det är på håret.

-Tänk om den inte sticker.
-Då har vi inget att oroa oss för.

-Pappa!
-Ligg kvar. Rulla ihop dig till en boll.

En jätteliten boll. Var så liten du kan.

-Hur mår din dotter?
-Hon är rädd.

-Sy, ser du honom?
-Han flyger över oss.

-Han sticker.
-Sväng!

-Indi, är det bra?
-Ja!

Sväng nu.

Sikta på bergstoppen och ge full gas.

-Hinner vi?
-Vi ska försöka.

Vi är nära! Jag ser skroten!

Minns du vägen till bunkern? Ligg kvar
här. När vi är framme springer du.

Kane! Kane!

Ducka!

Indi! Ligg kvar!

Indi.

Det blev inget farväl. Inga sista ord.

Jag visste
i ögonblicket då jag gick av bussen-

-att jag aldrig
skulle se hans ansikte igen.

Min pappa! Min pappa!

Stanna hos mig, Indi!

-Jag vill ha min pappa!
-Jag vet!

Jag ville inte lämna honom.

Men en dömd mördare som avtjänade
ett livstidsstraff tillät det inte.

Vad han än förlorat på vägen
drev honom framåt i varenda desperat steg.

De är här!

Spring, Indi! Spring!

Men hur långt man än springer...

Hitåt!

...och hur väl man än gömmer sig -

- kommer man inte undan ödet.

Spring! Spring! Spring, Indi!

-14286, Indi!
-Jag vet!

-Sex. Kom igen!
-Skynda dig, Indi!

Plutoniumkärna exponerad.

Nedräkning påbörjas.

Nio, åtta, sju, sex...

-Tiden är ute. Tiden är ute! Kom nu!
-Fem, fyra, tre, två, ett.

Sy!

-Sy, vad händer med dig?
-Jag förvandlas till en av dem, Indi.

-Vad gör jag?
-Du är inte trygg med mig här.

Skynda dig! Hitta något vasst.

Saxen. Ge mig den. Ja!

-Vad tänker du göra med den?
-Du är inte trygg med mig här.

Kom hit med den!

Nej! Jag klarar inte av det här ensam!

Jag behöver din hjälp.

-Jag behöver din hjälp. Kom igen.
-Jag kan inte.

Du kommer att skydda mig, som pappa sa.

Jag klarar inte av det här ensam!

-Sy, du är allt jag har!
-Nej!

KAPITEL VI:
ARVSSYND

Charltonsjukhuset. Jag kopplar er nu.

Syster Lombrok. Vad har du gjort
för att straffas med det här skiftet?

Hur mår du?

Folk sitter i baren och dricker whisky.
Jag undrar varför jag inte är en av dem.

-Något på väg?
-Tvåfordonskrock, tre inblandade.

-Hur var operan? Det var väl din första?
-Ja. Det var så pompöst.

Hennes dotter dog på plats.
24-åringen som orsakade olyckan är på väg.

Han var väldigt berusad, men är stabil.
In med honom i operationssal ett!

Kiara och Kai älskade det verkligen.

Det var härligt.
Det är så man ska ha det med familjen.

Gör det medan du kan.

Blodtrycket tas.

Det kommer att...

-Kiara?
-Hon blöder.

Kiara.

-Vi har problem.
-Älskling, stanna hos oss.

-Det är min fru.
-Vi gör allt för att rädda henne.

-Sy, du måste följa med mig.
-Fortsätt att andas.

Jag älskar dig så mycket. Jag älskar dig.

Vi har en blödning här.
Om du hör mig, krama min hand.

Krama hans hand! Snälla älskling...

Vi förlorar henne!

Var är min dotter?

Var det hon som...

Omkom hon också?

-Jag är så ledsen.
-Var är min dotter? Var är min Kai?

Jag är så ledsen.

Jag hämtar någon du kan prata med.

ARYTMI PÅGÅR

Syster! Påbörja hjärtmassage!

Åh, älskling.

De kommer att statuera ett exempel.
Öga för öga och så vidare.

KAPITEL VII:
EFTERSPELET: FÖRSTA ÅRET

Min far sa alltid: "Lita aldrig på någon
som vill ha något av dig."

Han sa också att han aldrig mött någon
som inte ville ha något av någon annan.

Jag säger att vi är det vi är
när vi måste vara det.

Där är sändaren.

-Känner du igen den?
-Det ser ut som en gammal modell.

Den har aktiverats manuellt.
Det måste vara någon här.

-Då får vi göra på det svåra sättet.
-Vi börjar i den närliggande bunkern.

-Jag hämtar utrustningen.
-Okej.

-Whitmore?
-Ja?

-Det är en unge.
-Stanna där! Vi hämtar dig!

Ett stort skepp, flottiljen,
brukade ligga i omloppsbana här.

-Vart tog det vägen?
-Det är på väg till jorden.

-Det återkallades efter katastrofen.
-Vad påstår de hände här?

De sa bara att -

- att fångarna gjorde uppror
och saboterade reaktorerna.

Det orsakade en härdsmälta.

-Hur många överlevde?
-Inga.

Det trodde vi, i alla fall.

-Vill du dö här ute?
-Jag vill inte dö!

Då för du oss till flottiljen och ser till
att vi tar oss ombord oupptäckta.

Annars kostar det dig livet.

Okej.

Sy, vi är på väg hem.

Hej då, pappa.

Översättning: Emil P.W.S Holmgren