All language subtitles for Marshall.The.Miracle.Dog.2015.NORDiC.1080p.WEB-DL.H.264-RAPiDCOWS

-Hur går det i skolan?
-Toppen.

Det är väl basebolluttagning idag?
Det blir kul.

-Jag kommer nog inte med i laget.
-Klart du gör!

-Du var bland de bästa i hela Boston.
-Toppen om vi bodde kvar i Boston.

-Kom förbi mitt jobb efter träningen.
-Okej.

-Du! Jag älskar dig, Finn Lawson.
-Jag älskar dig också, mamma.

Snyggt fångat, Finn!

Luke, den nya killen som prövar
för din plats verkar rätt bra.

-Han kan nog inte slå som du.
-Jag är inte orolig.

Hörde ni? Det rara ljudet
när slagträet träffar ingenting.

Kompis!

Kom igen, Luke.
Sista gången. Kom igen.

Okej, kom in nu. Sätt fart!

Ni som klarar första cutten står på
listan vid mitt kontor om 15 minuter.

Om ni inte kommer med, tack för att
ni prövade. Tyvärr får inte alla plats.

Jag gillar inte den ungen.

Det där duger ju inte.
Stackars liten.

Titta, allihop. Jag har en ny vän.

Kom då! In med dig.

Jättebra. Stanna där.
Akta tårna.

Duktig flicka!

Jag fattar det inte. Varför prövar du?
Du är patetisk.

Och gissa vad? Ingen gillar dig.
Stick bara. Stick!

Vill du smaka på den här?

-Behöver du hjälp?
-Du! Låt honom vara.

-Han försökte i alla fall.
-Vem frågade dig?

-Du är lika patetisk som han.
-Jag kan i alla fall slå.

Börja inte fira ännu.
Vi har mycket baseboll...

Det stämmer. Det är ingen pizzafest.
Inga pepperoni och ballonger.

Slututtagningen är imorgon.
Ingen är med i laget ännu.

Inte en enda av er!
Just nu är noll pojkar med i laget.

-Noll! Med stort N...
-Tack, coach Larry.

...O. L. L.

Som jag sa.
Ni måste ge allt på planen imorgon.

När coach säger "ge allt på planen"
talar han inte om era tuggummin.

Efter förra årets uttagningar
var det tuggummi på hela planen.

Jag ljuger inte, coach. Det var
säkert sjutton tuggummin därute.

Jag talar om grape, kanel, spearmint.

Antagligen nio olika sorters bubbelgum.

Nån av er måste ha tuggat tre sorter
samtidigt. Ett tuggummisjälvmord.

För jag såg hoptuggat
jordgubbe, grape och kanel.

Jag garanterar att det inte
händer i år. Jag är basebollcoach.

Jag är ingen tuggummiplockare.
Och det är inte coach Peller heller.

Jag avslutar härinne, coach!

Baseboll, killar.

Base...boll.

-Min pappa slår ihjäl mig.
-Satsa på löpning. Du springer fort.

Jag antar det. Blir inte din pappa
arg om du inte klarar det?

Ni andra förlorare...
schackklubben är därborta.

Ledsen, grabben. Du klarade
visst inte ens första cutten.

Vi ses imorgon.

Cynthia, Finn är här!

Vill du ha en smaksatt,
kolsyrad dryck för ditt läppjande nöje?

Jag tar en läsk bara.

Hej, lillen. Jag har fullt upp nu.
Säg till Lynette vad du vill äta, okej?

Jag vill höra om uttagningen,
en sekund bara.

-Hur är den nya skolan?
-Okej, antar jag.

Bord tolv vill prata med dig.

Strax tillbaka, Finn.

-Är allt bra?
-Det är kött i den här burgaren.

-Vad väntade du dig i burgaren?
-Jag beställde en vegoburgare.

Det är vad det är.
Grönsaker på burgaren. En vegoburgare.

Jag trodde burgaren
skulle vara gjord av grönsaker.

Hur som helst...
Hur fort kan jag få nåt annat?

Eller, du kan väl bara ta köttet
och ge mig grönsakerna.

Jag spelade ganska bra.
Coach Peller var nog imponerad.

Han borde vara det.
Jag är stolt över dig.

-Jag behöver nog nya skoförstärkningar.
-Redan?

-Mina fötter växer.
-Kan det vänta till nästa löning?

Cynthia, vegoburgaren vid bord tolv
skickade tillbaka den här.

Sluta kalla folk för det de beställer.

En till som tror att vegoburgaren
är gjord av grönsaker.

Det står här i menyn.

Förlåt, jag måste ta hand om det här.

-Jag älskar dig, Finn Lawson.
-Älskar dig också, mamma.

-Det här är Vegoburgaren.
-Hej. Var det fel på din beställning?

-Det var kött.
-Du beställde en burgare.

För rättvisans skull,
jag beställde en vegoburgare.

-Jag trodde...
-Du trodde den var gjord av grönsaker.

Och för rättvisans skull,
menyn säger burgare med grönsaker.

Men kunden har alltid rätt.
Kan jag ge dig nåt annat?

Jag har inte tid längre. Men jag
betalar för den, jag åt grönsakerna.

Absolut inte.
Ledsen att du inte tyckte om din mat.

-Vet du vad? Låt mig lämna dricks.
-Det är inte nödvändigt.

-Säger du ja.
-Jag är ledsen om jag förargade dig.

Oj!

Menar du, "oj, så mycket dricks",
eller, "oj, vilken goding"?

Cynthia, jag behöver dig här, nu!

Och var är brandsläckaren?

Okej, tysta nu!

Jag kommer.

Se upp, jag kommer in.
Lugna er. Nej, nej, kom igen.

Nej, det är okej.

Oj, Gary.

-Köp mer torrfoder nästa gång.
-För vilka pengar?

-Vi får dra in på oviktiga saker.
-Oviktiga? Vi har inte mat till oss.

Jag sa att jag ska hämta en del
på matbanken nästa gång.

Den därborta har ett dåligt ben.
Ta honom tillbaka.

Jag tog honom inte hemma hos nån,
hittade stackaren vid järnvägen.

Åh, Gary, lugna dig!
Kom över det.

Kom då.
Du skulle väl inte bli arg på mig?

Hallå! Sista uttagningsdagen! Kom igen!
Dawson, ska du spela där hela säsongen?

Okej, vill du spela baseboll? Kom nu!

Vet du vad? Jag har tappat bort
mina smutsiga strumpor.

Jag slängde nog in dem
med handduken igår.

Du kan väl hjälpa mig att
hitta mina smutsiga strumpor?

In med honom!

Kom igen, killar.
Det räcker nu. Snälla!

Släpp ut mig!

Är det nån därute?

Jag ska gå till botten med det här!
Tuggummi! Det ska ut ur mitt hus!

Ledsen Finn, men jag kan inte ta
platsen från nån som är uttagen.

-Men...
-Men, vadå?

Inget.

Hör på.

Såhär gör vi.

Kom till första träningen på måndag
så får vi se vad som händer.

-Tack.
-Jag lovar inget, Finn.

Tack. Tack, coach.

Jag lovar en sak, Finn! Jag gör inte
rent om du spottar tuggummi på planen!

Har jag rätt, coach?
Eller har jag rätt?

Kolla vem som kommer!

Hej, tvättkorgspojken!
Du kanske kan bli lagets handdukspojke.

Kasta hit bollen!

Jag sa kasta hit bollen.

Hej, Finn.

Vi ska kasta sten på den gamla
fabrikens fönster. Vill du vara med?

-Krossa fönster och så.
-Ledsen, jag...

Jag kan inte idag.
Jag måste hem.

Vet du att du låter som en förlorare,
nykomlingen.

Finn.

Finn? Jag vet inte om Finn är ett
cool namn...eller ett förlorarnamn.

-Är Finn cool eller inte, killar?
-Nej, töntigt.

-Har du en mobil?
-Ja. Hurså?

Jag vill ringa min mamma. Säga att jag
kommer hem när jag är redo för det.

-Kom igen, Finn. Det blir kul.
-Vad är grejen, Finn?

-Med eller inte?
-Jag måste hem och mata fisken.

Har du en fisk? Jag älskar fisk.
Med tartarsås.

-Du borde skaffa hund.
-Jag älskar hundar.

Men gillar hundar dig?
Gillar Sparticus dig?

Oroa dig inte. Gamle Sparticus
skulle aldrig skada dig.

-Kom igen. Klappa honom på huvudet.
-Gör det inte!

Kom igen, Finn. Klappa hans huvud.

Finn. Du kan inte visa rädsla.

Du måste visa djuren att du är bossen.

-Ge tillbaka den!
-Eller?

Inget.

Se på mig! Du håller dig borta
från basebollplanen. Fattar du?

-Jag skulle gå hem om jag var du.
-Om jag inte gör det?

Då är du dum.

Tack för alla coola grejor, Finn.

Jag...måste gå.

-Åh, herrejösses.
-Vad?

-De gjorde slut.
-Sluta läs de där skräptidningarna.

-Sa Finn att baseboll var sent idag?
-Jag vet inte.

-Han kanske äntligen fått vänner.
-Han brukar ringa.

I hans ålder glömde jag att kolla
min mobil när jag var hos vänner.

-Gjorde min mamma galen.
-Min syster hade blivit det utan dig.

-Ska jag säga det till henne?
-Nej!

-Du är sen! Var har du varit?
-På basebolluttagningen.

Varför hjälper du inte din mamma?

Luke! Kom tillbaka!

Vadå?

-Luke, vad är det för fel på dig?
-Jag fixar det.

Släpp inte in den där
besten utan att binda honom.

Visst. Jag har honom, okej?

In med dig!

Nu räcker det! Jag har fått nog!

Hej, pojken.

Jag blir väl inte av med dig?
Sparticus är en mobbare?

Benet ser illa ut.

Jag har nåt åt dig.

Här får du, pojken.

Vi har visst en dålig dag båda två?

Får jag en high-tass? High-five.

Du är mycket smartare än min fisk.

Var tyst. Jag kommer tillbaka.
Stanna där.

Att hjälpa en herrelös hund är en sak,
men att stjäla en hund från nåns gård?

Gary, jag stjäl inte hundar.
Jag räddar dem.

Deras ägare kanske inte håller med.
Vill du i fängelse? Du kan hamna där.

Därför jag berättade om min
nödfallsplan B. Lyssnar du inte på mig?

-Du behöver en plan B.
-Vad?

Jag jobbar ihjäl mig och sen måste jag
hindra hundarna att ha ihjäl varandra.

Och för vad? Hundarna gör oss panka.
Du behöver skaffa ett jobb.

Hundarna gör oss inte panka.
Det är för att du tjänar för lite.

Jag kan inte jobba!
Jag måste ta hand om raringarna.

Ditt jobb är att försörja, Gary.
Försörj!

Kom, kom. Vill du gå ut?

-Du! Du! Ta av de där sakerna!
-Vad ska du göra? Slå mig?

Jag ringer socialtjänsten.
De burar in dig.

Kom på ett bättre skäl.
Jag kan behöva semester.

-Var är hon?
-Vad tror du? Hos hundarna.

Gå ut och hjälp henne.

-Varför är du här?
-Jag försöker göra läxor. Som du ville.

Lycka till med det!

Om du hjälpte mig ibland
skulle jag få bättre betyg.

Vad har vi här då...

-Jag trodde du gått ut.
-Tills jag såg dig dricka ur flaskan.

Ställ tillbaka den i kylen.

Hej, pojken. Jag har nåt åt dig.

Du gillar det visst?

Toppen. Död telefon. Död Finn.

Oroa dig inte. Jag kommer tillbaka.
Jag lovar. Hej då.

Varför har du bilderna
på dig och Ted framme?

-Han är fortfarande Finns pappa.
-Finn säger att han aldrig ringer.

Nej. Elva månader.
Inte sen han gifte sig med Julia.

Enkelt för honom.
Varför ger du dig inte ut igen?

Vad? Jag dejta?
Nej. Jag är inte intresserad.

Och ska jag gå efter idag behöver
jag all min energi till Finn.

Var inte för hård mot honom när han
kommer hem. Lyssna åtminstone på honom.

Jag fick antagningsbrevet
från Michigan häromdagen.

Gjorde du? Gratulerar!

Mamma och pappa vill inte
att jag åker så långt bort.

Vad vill du?

Komma så långt ifrån dem som möjligt.
Jag åker till Michigan i alla fall.

Bra. Åk. Gå på college
och bli rik och berömd.

Jag kanske blir en berömd kock
som du en dag.

Knappast.

Jag jobbade inte på östkustens bästa
restauranter för att steka hamburgare.

Men det är bra för Finn,
en nystart.

Finn! Tack gode Gud!
Var har du varit?

Jag spelade baseboll med vänner
efter uttagningen och glömde tiden.

-Vad har hänt med ditt öga?
-Jag hittade honom vid parken.

Jag tog en genväg genom skogen.
Det är okej.

Jag gav dig en mobil så att jag skulle
veta var du är. Du måste svara i den.

-Mitt batteri dog, förlåt.
-Mitt batteri dör hela tiden.

Tack för informationen, Grace.
Och tack, Drew.

Det var inget problem.
Oj, nåt luktar verkligen gott.

Jag missade lunchen.

Moster Cindy har gjort tonfiskkrocket.
Du måste smaka på dem.

-Kroketter.
-Det vore oartigt att inte göra det.

-Jag gör en tallrik åt dig också, Finn.
-Tack, kusinen.

Du, herrn. Jag har nog åldrats
tio år de sista två timmarna.

-Förlåt.
-Vi ska ta hand om ditt öga.

Jag ska på föräldramöte ikväll.

Vet du, jag tänkte,
vi kanske ska skaffa en hund?

Du jobbar mesta tiden,
jag är ensam hemma.

Han kanske kan vara till skydd.
Och lite sällskap.

Absolut inte.
Jag behöver inte en mun till att mätta.

Veterinären kostar alltid mer
än man tror. Minns du gamle Charlie?

-Inte riktigt. Jag var tre.
-Vad ska du skaffa för hund?

-Och vi har redan Sushi.
-Sushi är inget skydd.

Du kan inte gå med en fisk i koppel.
Du borde i alla fall inte.

-Och en fisk kan inte sova i din säng.
-Fiskar simma i samma vatten som de...

Du hjälper inte, Grace. Hyresvärden
tillåter inte katter eller hundar.

-Jag hade en hund. Det var inte illa.
-Hyresvärden märker nog inget.

Chilla, moster Cynthia,
det är bara en hund. Ingen stor sak.

Det blir inget! Punkt. Slutpratat.

Förlåt.

Jag ordnar det.

Goda kroketter.

-Förlåt.
-Det är okej. Du försökte.

-Din mamma har mycket att tänka på.
-Det skulle vara bättre här.

Det kommer att bli det.
Du är närmare oss nu.

-Jag hatar det här.
-Finn, en hund vore cool, men...

Du behöver få nya vänner.
Det tar bara lite tid.

Ge mig en kram.

Jag är här, pojken. Jag sa ju
att jag skulle komma tillbaka.

Du vill väl komma ut härifrån?

Vem vill ha en tennisboll?

Hjälp mig att gräva.

Tyst, hundrackor!

Kom, pojken!

Ut nu, kom igen!

Jag sa, tyst, era byrackor!

Okej, grabben. Då spelar vi.

Kom, pojken.

Jag fick ut dig, och nu då?
Kan inte kalla dig Pojken heller.

Nästan lika illa som Nya grabben.

Vad ska jag kalla dig?
Toto? Benji? Lassie? De är upptagna.

Markerar du ditt revir?
Nu äger du hela Marshall Avenue.

Vill du heta Marshall?
Jag gillar det.

Marshall Avenue Lawson.
Kom så går vi, Marshall.

Jag har lite rester åt dig.

Först ut...

Vad har vi?

Lite kött.

Nästa?

Vi har lite buljong åt dig.

Och till sist...har vi lite chips.

För att göra det krispigt.
Varsågod.

Ät upp.

Du är hungrig.

Förlåt. Det gör väl ont?

Finn?

Nej, var tyst, Marshall.

Stanna här.

Hej, mamma. Jag duschade just.

Sen när duschar du utan att
jag måste tigga om det?

Jag blev smutsig när
jag spelade baseboll.

-Och glasögonen?
-Ja, precis.

-Hur var föräldramötet?
-Det var bra.

Jag gillar din nya skola. Lärarna
verkar trevliga. Men jag har huvudvärk.

Du borde sova. I ditt rum.

Jag är ledsen för hundgrejen.
Kanske om några år...

Det är okej.
Jag har redan kommit över det.

Kasta inte boll mot väggarna ikväll.
Spar det till träningen imorgon.

Jag vill ta på mig hörlurarna och sova.

Jag älskar dig så mycket, Finn Lawson.
God natt.

Det är okej, Marshall.
Vi måste bara vara lite tystare.

Marshall!

Finn! Ta bort odjuret från min säng!
Ta ut honom nu!

-Vad är det för fel på dig?
-Kom, Marshall.

-Skojar du med mig?
-Kom, Marshall.

Du är min flickvän. Därför vill jag
att du går på saker med mig.

Jag får dubbelt utegångsförbud
om jag smyger ut.

-Dubbelt utegångsförbud?
-Och jag får fotboja.

-Vem ringer dig?
-En annan kille.

-Nej, det är det inte.
-Det är Finn.

-Ja, Finn, vad är det?
-Jag behöver din hjälp.

-Var är du?
-Titta ut genom fönstret.

-Vem är det där?
-En hund. Min hund.

Stanna där. Jag kommer ner.

Din mamma blir galen
om du tar hem en hund.

Tror du? Han heter Marshall.

Han ser skadad ut.

Kom, vi tar in honom i garaget
och ordnar nåt för hans ben.

Förlåt, Marshall. Hata mig inte.

-Varför bubblar det?
-Det är en svår infektion.

-Var fick du tag i honom?
-Luke Weavers hus.

-Du måste ta honom tillbaka.
-Han dör i så fall.

-De är galna. De har 60 hundar.
-Alltid tyckt att de var läskiga.

-Det är inte folk man vill bråka med.
-Jag är inte rädd.

Du kan ha honom här inatt men
mina föräldrar får inte veta nåt.

-Hans ben då?
-Jag vet inte.

Vi måste ta Marshall till en veterinär.

Jag ska hämta mat och vatten
till honom. Är han rumsren?

-Jag vet inte. Han kissar mycket ute.
-Toppen.

Det är okej, pojken.
Du är trygg här med mig.

Jag låter ingen skada dig.
Jag vet inte hur ännu.

Men jag tänker inte
låta dig bli mobbad igen.

Jag önskar jag kunde ta
dig till mitt gamla hem.

Du skulle gilla det där.
Du skulle gilla mina gamla vänner.

De skulle gilla dig också.
Det var bättre där.

Allt hade varit okej om
inte min pappa lämnat oss.

Jag hatar honom.

Du vet nog inte ens hur man hatar.
Gör du det, pojken?

-Har du berättat det här för din mamma?
-Jag klarar det själv.

Jag är ingen bebis.

-Varför sa du inget till mig?
-Folk hjälper inte andra.

-Jag får hjälpa mig själv.
-Vem lärde dig den smörjan?

-Det enda min pappa lärde mig.
-Du hjälper ju Marshall.

Jag hjälper dig med Marshall.
Du hjälper din mamma.

-Din pappa hade visst fel.
-Sluta, okej?

Jag vill inte prata om det.

Visst. Gå hem.
Jag tar hand om Marshall inatt.

Tack, Grace.

-Fy, vad är det för lukt?
-Hemgjort hundschampo.

Du får åtminstone inte loppor.

Du är min hund.

Och jag är din grabb.

Kom igen, dina föräldrar
märker inte att du är borta.

-Det sa du förra gången.
-Det blir en kul fest.

-Jag ska väl inte gå som singel?
-Varför? Vill du vara singel?

-Det var inte det jag menade.
-Ledsen Drew, jag smiter inte ut.

-Hur kom du in hit?
-Vem är det?

Du måste ut innan
mina föräldrar kommer.

-Grace, vem är därinne?
-Jag måste gå.

Nej. Inte igen! Lämna mig inte!

Ledsen, Marshall. Tillbaka till
garaget. Jag är illa ute ändå.

Du älskar, eller hur? Du hörde Drew,
ska jag smita ut med honom?

Är det ett ja eller ett nej?

-Grace?
-Var det där en hund?

Jag smiter inte ut.

Ser du?

Vad för sorts hemsk person kidnappar
en hund från ett lyckligt hem?

-Hur lät du det här hända?
-Det var bara en tidsfråga.

-Du måste hitta min hund.
-Han kan vara varsomhelst.

-Exakt, han är antagligen livrädd.
-Aldrig. Jag stannar hemma.

-Vi har det bättre med en hund mindre.
-Jag hämtar hunden åt dig.

Det finns åtminstone en man härute.

-Du är kocken.
-Du är vegoburgaren.

-Förlåt. Dålig vana.
-Jag heter Henry.

-Trevligt att träffas.
-Trevligt att träffas. Igen.

-Det här är Carrie.
-Hej, trevligt att träffas.

-Henry berättade om er underbara mat.
-Jaså?

-Ja, frukosten var jättegod.
-Glad att ni gillade den.

Jag beställde vegoomeletten.
Omeletten med grönsaker ovanpå.

Hon vet säkert vad en vegoomelett är.

-Vi borde gå.
-Ja.

-Trevligt att träffas igen, kocken.
-Jag heter Cynthia.

-Ha en bra dag.
-Du också.

-Du också, kocken Cynthia.
-Så pinsamt.

Varför gör vi det?
Har du inte hundar nog?

Jag struntar i hunden.
Jag gillar inte den nya killen.

Ridgemonts Djurklinik

Var det här det enda
kopplet du hittade?

-Hur ska vi betala allt det här?
-Vi kommer på nåt. Jag har lite pengar.

Han tar avbetalningar också.

Det tog min mamma ett år att betala
när katten hade svalt julprydnaden.

Det gör väl ganska ont, pojken?

-Doktorn tar emot er nu.
-Kom, Marshall.

-Det är en svår infektion.
-Inte så svår väl? Det hände ju igår.

-Ser ut att ha varat sig i en vecka.
-Javisst. Det hände förra veckan.

-Var är dina föräldrar?
-Min mamma jobbar.

Han behöver opereras.
Kan du ringa din mamma på jobbet?

Jag kan ringa mina föräldrar,
men de ringer bara din mamma.

Jag kan inte behandla honom utan
ägarens tillstånd. Den vuxna ägarens.

Jag lovar att vi betalar.
Vad det än kostar.

Jag kan jobba här
på kontoret som betalning.

Jag börjar med antibiotika.
Men han behöver mycket mer, och snart.

Ring din mamma och hör
om hon kan komma hit.

Jag tror inte hon gör det.

-Hallå?
-Hej, moster Cynthia.

-Vi är på Ridgemonts djursjukhus.
-Är Finn med dig?

Ja. Och hunden också.
Det är ganska viktigt.

-Han har riktigt ont.
-Vem? Finn eller hunden?

Båda. Men hunden mest.

Okej. Jag tittade förbi hemma...

Jag försöker genskjuta honom!

-Jag ringer Djurskyddet nu.
-Nej!

-Han dör om de tar honom tillbaka!
-Det var där han blev sjuk.

Vi måste hitta honom, Finn.
Marshall måste behandlas nu.

-Men du sa att han skulle bli bra!
-Han är väldigt sjuk.

-Vi delar på oss. Ha mobilen med dig.
-Marshall!

Varsågod. Tack, damerna.
Ha en bra dag.

Sjas! Försvinn!

Stick härifrån nu.

Okej, kompis. Stick nu.

-Vovve! Vovve!
-Joey, nej!

Gå iväg!

Hallå! Så cool,
att stöta på varandra såhär.

-Det är min mobil.
-Finn, varför stal du Lukes mobil?

-Det är min mobil, ni vet det.
-Vet du vad, behåll mobilen.

-Men ge tillbaka min hund.
-Vet inte vad du talar om.

Jag tror att du vet vad jag talar om.
Det kallas inbrott.

Du kan hamna i ungdomsfängelse.
Var är min hund?

-Jag tog honom till hans riktiga ägare.
-Lögnare. Hunden var herrelös.

Ingen brydde sig om honom
utom min mamma. Var är han?

-Vi spöar honom bara.
-Skulle jag inte göra om jag var du.

Eller jag kanske talar om för din
bror att du har hans fotbollsjacka.

-Han stal Lukes hund.
-Jaså, Luke? Vad heter hunden?

Jag vet inte.
Jag vet inte, okej?

-Vad som helst.
-Han heter Marshall. Och är ingen sak.

-Han måste tas om hand.
-Han är min mammas hund.

Bäst han ger tillbaka honom,
annars blir det polisen.

Ring polisen.
De vill nog gärna besöka er familj.

Sen ringer de Djurskyddsföreningen.

-Behöver du en tjej som slåss för dig?
-Vad gör du när hon gått?

Din mamma har massor av djur,
varför kan han inte behålla den?

Hon ska inte tala om
för oss vad vi gör.

Känner du min pojkvän Drew?
Drew Marcum? Back i universitetslaget?

Jag måste SMS:a honom.

Jag struntar i vad nån säger. Lämna
tillbaka honom, annars är du färdig.

Jaså?

Vi går.

-Är du okej, Finn?
-Jag letar i parken.

Hej, jag skulle komma
och tala med dr Henry.

Dr Henry Reeves. Kocken Cynthia.

-Är du veterinären?
-Är du fru Lawson?

Fröken.

-Det här är den andra dr Reeves.
-Så lustigt. Vi träffade dig nyss.

Jag är ledsen. Er hund smet ut.
Vilket nästan aldrig händer.

-Finn och Grace letar efter honom nu.
-Vi har ingen hund.

-Har Finn ingen hund?
-Nej. Men jag börjar tro det.

Och han ska få utegångsförbud.

Vet jag inget om, men jag känner
mig ansvarig för att hunden smet.

-Jag skulle just leta efter dem.
-Låt mig ta hand om min son, tack.

Jag ska döda ungen.
Sa de vart de skulle?

-Vi letar reda på dem.
-Jag tar hand om det.

Nej, spar energi om du ska döda honom
när vi hittar honom. Minns du?

Sköt om er och ha en fin sommar.

Är det...

Hallå, kompis.

Det är okej, jag är din polare.

Var är byrackan?

Jag behöver hjälp härborta.
Jag letar efter en hund. Var är du?

-Vet du hur han ser ut?
-Finn? Jag vet hur mitt barn ser ut.

Jag menade Finns hund.

-Vad är det för fel på honom?
-Finn? Jag vet inte. Vad är fel?

-Jag talar om hunden.
-Marshall har ett svårt infekterat ben.

Utan snabb hjälp får han
blodförgiftning. Hans organ stänger av.

Meningslöst att hitta honom.

Jag skulle aldrig tagit Marshall.
Jag är som Lukes mamma.

Det är inte samma sak.
Han hade dött om du lämnat honom där.

Han dör för att jag tog honom.

-Jag förlorar även när jag försöker.
-Du förlorar bara om du ger upp.

Det är lätt när allt går bra. Det är
när det går dåligt du måste kämpa.

Ge inte upp fem minuter
innan miraklet sker.

-Det är ganska bra. Kom du på det?
-Nej.

Det stod på ett krya-på-dig kort.
Men det låter vettigt.

Jag har en idé.

Marshall!

-Där är han!
-Inte rätt färg. Det är en blandras.

-Jag vet inte hur du skiljer dem åt.
-Det är ett jobbkrav.

Tack för ingenting, Gary.

-Oroa dig inte. Jag ska hitta Marshall.
-Marshall? Han heter Baby Boy.

Är inte det collien?

Det är Baby Man Jr.
Kan du inte deras namn?

-Ingen minns så många namn.
-Res dig, Gary. Vi ska hitta Baby Boy.

Sammy, kom tillbaka! Sammy, stanna!
Inte ut på gatan!

Nej, Sammy!

Tack så väldigt mycket, hunden.

-Där är Drew!
-Jag trodde du hade utegångsförbud.

Det har jag.
Troligen för resten av livet.

Kan vi prata senare?
Vi måste hitta Marshall.

-Är Marshall en hund?
-Vad trodde du?

Inte en hund.

-Vart ska vi, Finn?
-Vet inte. Skogen vid Pipers Field?

Tuff terräng. Cool.

Se vad det här rara åket
kan göra med fyrhjulsdrift.

Finn verkar vara en bra grabb.
Han älskar verkligen hunden.

Han är en bra grabb.
Det enda bra Ted gav mig.

-På tal om barn, vems är barnstolen?
-Jennifers. Hon är tre år.

-De är underbara vid den åldern.
-Carrie dyrkar henne.

-Är Grace också din?
-Min systerdotter.

-Hon och Finn är som bror och syster.
-Du har tur som har en så bra grabb.

Du också.

Var är hunden?

-Titta, en Marshallimitatör till.
-Det är faktiskt Marshall.

Gå runt på andra sidan. Sakta, sakta.

Stanna där.

Hej, Marshall.

Okej, gå sakta framåt.

Det är okej, vi ska ta hand om dig.

-Jag tror han är på din sida.
-Här är han!

-Jag tror Marshall hatar mig.
-Nej. Du gillar väl hundar?

-Jag älskar hundar...
-Just nu är Marshall rädd för alla.

Han kanske gick nerför Willow Street.

-Har du kul, Finn?
-Ja!

-Nej! Spy inte i min bil.
-Kör åt sidan!

Du skojar.

-Äckligt. Mår du bra, raring?
-Ja. Toppenbra.

-Hur går basebollen, Finn?
-Jag kom inte med i laget.

Inte? Det är ju galet.
Du är ju jättebra på tredje basen.

Det är en lång historia.

Mår du bättre?

Jag är trött på hundletande.
Vi kan väl gå och leka?

-Det är inte hunden. Finn ska ha spö.
-Vad är det med Finn? Han verkar okej.

-Han är en förlorare.
-En knäppis.

-Jag gör nåt annat.
-Jag också.

-Du då?
-Jag hänger.

Hallå! Vänta.

Kom nu. Glöm bort dem.

Oroa dig inte. Nån hittar honom alltid.
De ringer numret på hans bricka.

-Han har ingen bricka.
-Det är inte bra.

-Han skulle hamna hos Weavers igen.
-De borde sitta i fängelse.

Jag tror inte hon förstår att hon
skadar dem. Och Luke är ett psyko.

-Han är väl en bra basebollspelare?
-För att vara idiot.

-Varför kom du inte med i laget?
-Jag missade uttagningarna.

-Varför då?
-Jag var fast i en tvättkorg.

-Det sa du aldrig.
-Jag ville inte precis sprida ut det.

-Låt mig gissa, Luke låste in dig?
-Ja.

-Det är inte roligt!
-Jag vet hur du känner dig.

-Som om nån skulle försöka mobba dig.
-Aldrig.

-Jag...jag var en sorts mobbare.
-En sorts mobbare?

-Du var en mobbare.
-Jag var en idiot.

Superidioten här och hans vänner
försökte ge sig på min vän Jeremy.

Hon var verkligen arg.
Och läcker.

Jag ville be henne om ursäkt,
men hon sa:

"Be inte mig om ursäkt, be Jeremy
om ursäkt." Så jag gjorde det.

-Var det då ni började dejta?
-Aldrig. Han var fortfarande en idiot.

Men...han förändrades.

Det är svårt att medge
att du är förloraren.

-Jag är redan en förlorare.
-Säg inte så. Du börjar tro på det.

-Det är det mobbare vill.
-De blir starka av att du mår dåligt.

Låt dem inte göra det mot dig.

Hallå?

-Din mamma vill att vi åker hem nu.
-Jag måste hitta Marshall!

Hon och Henry kör omkring tills de
hittar honom, men vi måste hem nu.

-Letar min mamma efter Marshall?
-Ja. Otroligt, vad?

Men vi måste hem
ifall Marshall går dit.

Det gör han inte.
Han litar inte på oss längre.

-Jag måste hitta Marshall.
-Gör det då.

-Vad?
-Gör vad du måste då.

-Vart tog Finn vägen?
-Vet inte.

Han var här nyss. Nu är han borta.

Då kan jag väl inte säga till honom
att hans mamma letar efter honom?

Tack.

-Snyggt spelat, Drew.
-Jag har mina stunder.

Hit, Marshall.

På allvar?

Visst, skratta bara.

Jag är ledsen att du förstörde
dina byxor och skor.

Jag jobbar med djur hela dagarna.
Har trampat i värre.

-Har du nånsin trampat i flodhästbajs?
-Nej, det tror jag inte.

Inte jag heller. Ingen i stan
äger en flodhäst. Gör de? Nej.

Men jag har trampat i mycket bajs.

Låt mig hjälpa dig. Här.

Jag står bara och tittar på.
Jag borde hjälpa till.

Förlåt!

Släpp slangen sakta och håll
händerna där jag kan se dem.

-Undrar inte Carrie var du är?
-Hon vet att jag måste roa mig ibland.

Vi kommer inte att hitta Marshall
ikväll. Och jag måste hem till Finn.

Ja, naturligtvis.

Säg till om du behöver nåt.
Jag finns här i så fall.

Flörtade jag just med en gift man?
Kom igen, Cynthia, samla dig.

Mamma har dig! Jag ska ta dig hem
till där du hör hemma, okej?

Kom nu! Vad har hänt med ditt ben?

Hur gick det till?

Gary, hjälp mig att få upp honom.
Han har skadat benet.

-Kom, Marshall!
-Gary, ta fast dem!

Kom nu!

Kom, Marshall. Du är okej här.
Jag är så ledsen.

Ge mig hunden, grabben.
Han är inte din.

-Han måste till veterinären.
-Min fru tar hand om honom.

Jaså? Med alla andra hundarna?
Jag är hans enda vän.

Han är min enda vän.

Oroa dig inte. Min fru fixar honom.

-Var är hunden?
-Jag har honom inte.

Vi skulle till veterinären
när de tog honom. Han är nog död.

-Vad är det för fel på honom?
-Hans ben är svårt skadat.

-Han dör om han inte får hjälp.
-Vad gjorde du med honom?

Vadjag gjorde? Du gjorde det.
Din mamma gjorde det.

Du kan säga att min mobil är din.
Men det här är annorlunda, Luke.

Din mamma kanske älskar Marshall,
men hon skadar honom.

Tala inte om min mamma sådär!

Luke!

-Luke, gå hem. Det är dags för Plan B.
-Är hunden sjuk, mamma?

Han mår bra!
Jag kan ta hand om Baby själv.

Och du! Du där!
Håll dig borta från min mark!

Kör.

Om Marshall dör är det ditt fel.

-Hoppa på!
-På vad?

På cykeln. Vi kommer hem
till mig fortare på cykeln.

Vi ska hämta Marshall.

Men om du berättar det här
för någon kommer jag att spöa dig.

Hoppa på!

Jag sätter de sista hundarna i skjulet
med de andra. Du tar dit honom.

-De får inte plats.
-Bara tills de slutar leta efter honom.

-Han behöver en veterinär. Han är sjuk.
-Nej, han har mig.

Varför måste jag göra allt, Gary?
Allt! Sätt hunden i skjulet nu!

Klarar du dig, Marshall?

Gå. Gå till din unge.

Stick, pojken!

Förbannat, Gary! Fånga in hunden!

Där är han!

-Han måste till veterinären.
-Jag har en idé.

-Hur mår han?
-Jag vet inte.

-Din mamma är här.
-Håll i dig. Jag tar en genväg.

Det är okej, pojken.

Det ser inte bra ut. Ni kanske
vill komma in och ta farväl.

-Följer du med?
-Naturligtvis.

Jag vill inte ta farväl av honom redan.
Det är orättvist.

Jag vet.

När vårt hyreskontrakt
går ut så kanske...

...kanske vi kan hitta ett ställe
där vi får ha en annan hund.

Marshall är min hund!

Kom igen, Marshall. Kämpa på. Dö inte.

-Vad krävs för att rädda honom?
-Benet måste bort.

-Skulle det fungera?
-Det är vårt bästa hopp.

Men det blir mycket jobb
med att få honom återhämtad.

Han kommer att behöva massor
av kärlek och uppmärksamhet.

Jag tar hand om honom, mamma.
Det vet du.

Jag kan hjälpa till.

-Okej...
-Okej, Då gör vi det.

Gör honom redo, syrran.

-Är Carrie din syster?
-Ja, och en underbar veterinär.

Inte igen!

Kom igen, pojken.

-Jag tror inte det fungerar.
-Det måste det.

Inget mer adrenalin.

Henry.

-Tredje gången gillt. Kom igen, pojken.
-Han är borta.

Sluta, Henry.

Åk hem bara.

-Vad sa du?
-Inget.

Jag tror han kanske klarar sig.
Om antibiotikan gör sitt jobb.

-Det var nära. Hans hjärta stannade.
-Jag tyckte du sa...

Han hittade tillbaka. Han insåg nog
att han hade nåt att leva för.

Och hans ben?

Han borde vara uppe och springa
på sina tre ben väldigt snart.

Hur sa din mamma att
hon hittade Marshall?

Hon räddade honom. Det finns fler.
Många fler.

Min mamma menar väl. Hon älskar dem,
men det är alldeles för många.

Vi ska nog åka dit senare,
tala om att Marshall klarar sig.

Tack.

-Det är ett sant mirakel.
-Mirakelhunden Marshall.

Vi har visst en hund. Kom hit.

-Hur många hundar har ni här?
-Fem. Fem hundar.

Baby Boy, Baby, Mamas Baby...

-Baby Girl, Rex Ett...
-Rex Ett? Så det finns en Rex Två?

-Nej, bara Rex Ett.
-Är nån av de hundarna Rex Två?

Jag tänker ta en promenad,
se vad jag kan se.

-Hon är orolig att ni avlivar dem.
-Nej.

Djurskyddet kan hantera sånt här.

Jag blev så överväldigad.
Jag hjälpte hundarna!

Ni kan inte döma mig!

Vi vill hundarnas bästa. Vi dömer inte.

-Mrs Weaver, låt dem hitta nya hem.
-Jag är ingen dålig människa.

Jag är ingen dålig människa.
Det är inte nåt dåligt att ha hundar.

Nej. Men inte sextio stycken.

En Månad Senare

-Är din mamma klar ännu?
-Ja, hon kommer snart ner.

Säg hej till doktorn.

Han räddade ditt liv.

Hej.

-Hej.
-Fint ställe.

Tack. Lite litet. Men det är
modernt och husdjur är tillåtna.

Det är litet.
Är inte så säker på modernt.

Grace, kan du sätta de här i vatten?

Hon måste vara hemma i tid.
Kom ihåg det.

Hon kommer hem tidigt.

Vad tänker du på?

Jag tänker...

...vad skulle du göra om
jag försökte hålla din hand?

Varför inte ta reda på det?

Vad tänker du på?

Jag undrade vad han skulle göra
om jag pussade honom på kinden.

Varför inte ta reda på det?

Du fick mig.

Jag hoppas det.

-Får jag behålla henne?
-Varför frågar du mig?

Om mina föräldrar flippar ur för att
jag tar hem en hund skyller jag på dig.

De hatar dig redan.
Vadå? det är sant.

Varför inte? Dina föräldrar
kommer aldrig att gilla mig.

Det kan jag leva med.
Låt oss se om du har en ägare.

Hej, Finn!

Jag vill att du träffar nån.

-Det här är Roxie.
-Hej, Roxie.

-Förlåt.
-För vadå?

För det jag inte gjorde.

Jag stod inte upp mot Luke och Chelsea
och alla var när de var elaka mot dig.

-Men du stod upp mot dem.
-Det är lugnt, vi är okej nu.

-Grabben! Ge mig mobilen.
-Luke!

-Lugn. Finn och jag är okej.
-Det är sant.

Det är ett mirakel.

Jag tror Roxie vill ha en godbit.

Sparticus känner likadant. Jag bjuder.

Mina damer och herrar,
får jag be om er uppmärksamhet.

Ridgemonts ärade borgmästare McGraw
är här, välkomna honom varmt.

Tack.

Som ni vet älskar jag tre saker,
den här staden, baseboll och djur.

Och Finn har visat sig vara en
sann djurvän. Finn, kom upp hit.

Normalt ger vi folk stadens nycklar-

-men idag gör vi nåt speciellt
för dig och Marshall.

Idag ger vi dig stadens hundben.

Jag räddade inte bara Marshall.
Han räddade också mig.

Ge inte upp för mobbning.
Var starka, modiga och snälla.

Ibland kan livet verka ganska tufft.

Ge inte upp fem minuter
innan miraklet sker.

Marshall har också nåt att säga.

Ha det så kul allihop!

Kom nu, Marshall.

Marshall lever nu lycklig och frisk
i St. Louis, Missouri-

-där han och Cynthia
lär barn om farorna-

-med djursamlande och mobbning.

Översättning: Mikael Jansson